Ny forskning reder ut vad de senaste årens storsatsningar på kollektivtrafik lett till. Forskarna vid Malmö och Lunds universitet har studerat Citytunneln, Västkustbanan och jämfört två orter i Mellanskåne (Höör och Hörby).
– Det är inte så enkelt som att man bara kan öppna en station och ge en vitaminboost, säger Helena Bohman, universitetslektor vid Malmö universitet som projektlett studien.
När det gäller miljardprojektet Citytunneln i Malmö har befolkningen ökat inom alla tre stationsområdena Malmö C, Triangeln och Hyllie. Pendlingen från Malmö C och Triangeln har visserligen ökat – men nivån är densamma som ökningen som skett i hela Malmö. När det kommer till pendling utmärker sig Hyllie.
– Runt Triangeln pendlade många även innan stationen fanns, vilket delvis kan förklaras med att de bor många högutbildade centralt i Malmö. Men i Hyllie som ligger lite utanför ser vi en markant ökning i pendlingsbenägenhet sedan Citytunneln öppnade, säger Helena Bohman.
Trots Hyllies attraktiva läge mellan Köpenhamn och Malmö har det dock tagit flera år för nybyggnationen kring stationen att komma igång. En bidragande orsak kan vara fastighetsmarknadens kraftiga konjunkturskiftningar. Helena Bohman menar att det är ett tecken på att tålamod krävs när kollektivtrafikens effekter ska fångas upp.
Räcker inte med station
Forskarna undersöker fastighetspriser, inte för att dessa i sig är intressanta utan för att fastighetspriserna fångar upp vad hushållen värdesätter och är beredda att betala för. Forskningen visar att nya stationer inte per automatik ger effekter på fastighetspriser, pendling eller förtätning, vilket är vad som undersökts i studien.
– Bra pendlingsmöjligheter till större arbetsmarknad avspeglar sig i högre fastighetspriser. När det gäller pendling spelar minuterna roll. Tio minuters minskad restid i varje riktning varje dag blir mycket tid, säger Helena Bohman.
Detta är också orsaken till att forskarna ser kraftigare effekter i orter som ligger nära storstadsområdena, som Malmö, Lund och Helsingborg, än i de nordöstra delarna av Skåne.
– Tillgång till pendling, kortare restid och större boendeytor ses förstås som attraktivt av många. I glesbefolkade områden långt från större arbetsmarknader ses ingen eller mycket begränsad effekt av nya stationer, säger Helena Bohman.
Spår attraktivt – men dyrt
Men det räcker inte med en järnvägsstation, och inte heller är det alltid en sådan som behövs. Här manar Helena Bohman till viss eftertanke.
– Det är viktigt att anpassa investeringar. Spårbunden trafik som järnväg har hög kapacitet men också höga kostnader. Många orter vill ha en tågstation då det är lite status i det – men det är inte säkert det ger bättre effekter. Buss är billigare och når fler. Om målet inte är förtätning är buss ett alldeles utmärkt alternativ, säger Helena Bohman.
Studien har bedrivits inom ramen för K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik. Forskarna har studerat Citytunneln, Västkustbanan och jämfört två orter i Mellanskåne (Höör och Hörby). I studien har även Magnus Andersson och Désirée Nilsson vid Malmö universitet samt Erik Johansson vid Lunds universitet medverkat.
Kontakt:
Helena Bohman, universitetslektor, Malmö universitet, helena.bohman@mau.se
Jenny Höglund vid Karlstad universitet har studerat daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning alternativt arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykisk ohälsa. Insatserna ska stärka och utveckla deltagarnas resurser och hälsa med inriktning mot arbetsliv och självständighet.
– Syftet med min avhandling har dels varit att beskriva och analysera hur dagverksamheter i lantgårdsmiljöer med djur utformas som insatser med sociala mål och dels vad anordnare/handledare och deltagare tillskriver värde och mening i ett urval av verksamheter.
Dagverksamheter har tidigare uppmärksammats i exempelvis Norge, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige saknas dock kunskap om insatserna ur handledarnas och deltagarnas perspektiv. Jenny Höglund har därför undersökt hur det faktiskt fungerar samtidigt som hon menar att det finns behov av kvalitetssäkring på liknande sätt som i Norge. Med en sådan kvalitetssäkring kan anordnare och handledare få bättre kunskaper om hur deltagarna bör handledas.
Självbestämmande är viktigt
Genom intervjuer med handledare och deltagare har Jenny Höglund bland annat analyserat varför just lantgårdsbaserade dagverksamheter kan främja deltagarnas motivation.
– Ur ett deltagarperspektiv så handlar det till stor del om självbestämmande. Dels när det kommer till matchning av insatser, men också i relation till att som deltagare inte bli styrd i minsta detalj.
Även samspelet mellan miljö, aktivitet och under vilka villkor deltagarna gör saker är viktigt. Jenny Höglund beskriver en balansgång mellan struktur som skapar tillhörighet, och handlingsutrymme inom vissa givna ramar.
– Det är något som varit talande i många av intervjuerna, att dagverksamhet inte är så enkelt som att låta alla deltagare göra samma saker. Det är hela tiden viktigt med stöd som är anpassat efter individen, så att arbetet sker på individens villkor. Det räcker helt enkelt inte att tillsätta en miljö och aktiviteter som antas vara meningsfulla.
Djuren hjälper till
Kontakten med djuren i lantgårdsmiljöerna blir som en social katalysator, något att prata om med de andra deltagarna. De som inte uppskattar sociala miljöer finner stöd och trygghet hos djuren istället.
Men naturbaserade insatser kräver mer än att bara placera människor i en lantgårdsmiljö, framhåller Jenny Höglund. Arbetet behöver följas upp. Det passar inte alla, men kan ge positiva effekter som gör det enklare att till exempel komma tillbaka till arbetslivet. Hon menar också att den här typen av insatser kan vara till nytta även för andra grupper.
– Tidigare forskning visar att nyblivna föräldrar önskar att de varit mer förberedda på vad som kommer efter förlossningen. Att föräldrar känner sig mer förbereda inför sitt föräldraskap kan ge en bättre start för hela familjen och främja barnets möjligheter till god hälsa och utveckling, säger Petra Pålsson, samordningsbarnmorska vid Kunskapscentrum kvinnohälsa i Malmö, som nyligen disputerade vid Lunds universitet.
Behov av gemensamma riktlinjer
Det ingår i mödrahälsovårdens uppdrag att erbjuda föräldraförberedelse till alla blivande föräldrar för att förbereda dem på förlossningen och föräldraskapet. Föräldraförberedelsen genomförs vanligtvis i små grupper på barnmorskemottagningen och leds av en barnmorska. Men hur förberedelsen är strukturerad varierar mellan mottagningarna, visar en kartläggning.
– I vår kartläggning av föräldraförberedelse vid 52 barnmorskemottagningar i Skåne ser vi att endast 37 procent av mottagningarna använder sig av ett gemensamt och strukturerat program. Samtidigt uttrycker barnmorskorna att de har otillräckliga kunskaper i gruppledarskap och pedagogik. Här finns ett tydligt behov av gemensamma riktlinjer och stöd till barnmorskor, säger Petra Pålsson.
För att möta det behovet har hon utvecklat ett evidensbaserat program för föräldraförberedelse. Programmet baseras på nyblivna förstagångsföräldrars erfarenheter av föräldraförberedelse i relation till de utmaningar de mött i föräldraskapet. Genom intervjuer med 18 mammor och 15 pappor framkom att många föräldrar efterfrågade mer vägledning och information som ger realistiska förväntningar. De ville också ta del av andra småbarnsföräldrars erfarenheter och uttryckte ett behov av hjälp att hitta tillförlitlig information på nätet.
Pedagogisk utgångspunkt
Det evidensbaserade programmet har utvecklats med en pedagogisk utgångspunkt som fokuserar på problemlösning, och att stimulera föräldrarnas egen aktivitet i lärandet. Förlossningsförberedelser ingår i programmet, men tyngdpunkten ligger på första tiden efter förlossningen och deltagarna får bland annat möta nyblivna föräldrar som delar med sig av sina erfarenheter. Barnmorskan som leder programmet stöttas med en utbildningsdag, handledning och manual. Programmet har testats på tre barnmorskemottagningar i Skåne och jämförts med resultat från fyra barnmorskemottagningar som erbjudit föräldraförberedelse på samma sätt som tidigare.
Positiv effekt på amning
– Bland deltagarna i programmet såg vi att det var färre mammor upplevde att de saknade något i sin föräldraförberedelse samtidigt som vi såg en möjlig positiv effekt på amning där fler mammor följt sin intention att helamma, i enlighet med WHO:s rekommendation. Vi ser också en möjlig positiv effekt på pappors tilltro till sin förmåga i föräldraskapet. Samtidigt upplevde barnmorskorna att de hade tillräckligt stöd och utbildning för att genomföra programmet.
Resultatet visar att det evidensbaserade programmet för föräldraförberedelse är genomförbart både utifrån föräldrars och barnmorskors perspektiv men för att kunna dra säkra slutsatser om effekter behöver en större studie genomföras, menar Petra Pålsson.
Petra Pålsson, doktor i medicinsk vetenskap och samordningsbarnmorska vid Kunskapscentrum kvinnohälsa i Malmö, petra.palsson@med.lu.se
Strömmarna är avgörande för att undersöka mängden värme och kol som rör sig mellan havet och atmosfären – information som är viktig för att förstå vårt globala klimat och hur det kan förändras i framtiden.
I två nya studier, en ledd av Sebastiaan Swart och den andra av Louise Biddle, båda vid Göteborgs universitet, har nya tekniker använts för att samla in svårtillgängliga data i havet, både under och nära havsisen som omger Antarktis.
Havsströmmarna har stor betydelse
De båda nya forskningsstudierna presenterar första gången strömmar på ungefär 0,1-10 kilometers längd i det övre havsskiktet. Dessa havsströmmar, som är osynliga för satellit- och fartygsbaserad data, interagerar med starka stormar i Södra ishavet och samspelar med fysiska processer som inträffar under havsisen.
– Genom att använda de uppgifter som samlas in av sälarna, har vi för första gången kunnat se effekter i dessa övre havsströmmar under havsisen. Det är en riktigt värdefull insikt i vad som tidigare var helt okänt, säger Louise Biddle, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Louise Biddle med ”Semla”, en glider från Göteborgs universitet. Bild: Louise Biddle
Hittills har forskare antagit att vintern varit en ”tyst” tid på grund av den dämpande effekten av havsisen på havets yta. Men de båda studierna avslöjar att dessa övre havsströmmar påverkar havet avsevärt under vintern.
Havsrobotar möjliggör detaljerade mätningar
Några av resultaten från Sebastiaan Swart och hans team ger ytterligare inblick i hur de upptäckta havsströmmarna fungerar. Studien visar att under tider då det inte finns stormar, och när vindarna är svaga, börjar de övre havsströmmarna bli mycket mer energiska. Denna energi ökar hastigheten för både havsblandning och transport runt i havet och ned i djupet; det kan gälla värme, kol och näringsämnen.
– Våra nya havsrobotar, så kallade gliders, som vi kontrollerar via satellit under flera månader i taget, har gjort det möjligt för oss att mäta havet med en aldrig tidigare skådad hög upplösning. Mätningarna har avslöjat starka fysiska kopplingar mellan atmosfären och havet, säger Sebastiaan Swart, universitetslektor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
En djupt dykande havsrobot placeras ut i Södra ishavet under tuffa havsförhållanden. Bild: Sebastiaan Swart
– Det är ganska fantastiskt att vi kan fjärrstyra dessa robotar i de mest avlägsna delarna av världen, som havet runt Antarktis, medan vi samlar in nya vetenskapliga data, säger han.
Fyller en kunskapslucka
Tillsammans bidrar dessa två forskningsstudier till att förbättra förståelsen för småskaliga havs- och klimatprocesser – som har effekter globalt. Enligt forskarna fyller observationerna ett viktigt kunskapsgap om hur processer som dessa havsströmmar kan påverka havet på global skala, till exempel ge effekt på ekosystem och klimat.
– Vi är glada över att få driva den här forskningen vid Göteborgs universitet, den har potential att bli världsledande i sitt fält, säger Sebastiaan Swart.
Sebastiaan Swart, universitetslektor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, sebastiaan.swart@marine.gu.se
Louise Biddle, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, louise.biddle@gu.se
Mikroalger är fotosyntetiska, snabbväxande encelliga organismer som lever i vatten och producerar stora mängder proteiner, fettsyror och kolhydrater. För att mäta hur mycket av dessa ämnen som produceras under mikroalgernas tillväxt, kopplade Jean Claude Nzayisenga, forskare vid Umeå universitet, ihop två olika metoder. Dels den optiska metoden Fourier-transform infraröd spektroskopi (FTIR), dels den komplexa matematiska modelleringsmetoden Multivariate Curve Resolution-Alternating Least Squares (MCR-ALS).
Kombinerande två metoder
I sin avhandling har han visat att kombinationen av de två metoderna är användbar för att analysera förändringar i fettsyra-, kolhydrat- och proteininnehåll.
– Det är redan påvisat att FTIR-spektroskopi möjliggör mätning av fettsyra- och kolhydratinnehåll i mikroalger. Jag jämförde våra resultat med de som erhålls genom att använda andra standardtekniker, och kunde visa att FTIR är en användbar metod för att övervaka förändringar av den biokemiska sammansättningen i mikroalger. Eftersom FTIR är en relativt snabb metod kan den tillämpas dagligen för att övervaka ett odlingssystem för mikroalger, säger Jean Claude Nzayisenga.
Vissa alger kan växa utan ljus
Han arbetade med olika mikroalgstammar som isolerats i norra Sverige och är anpassade till långa vintrar med låga temperaturer och bara några timmars ljus. Han isolerade dessutom själv en art av algen Chlorella från Umeå kommuns avfallsvatten.
Vissa av dessa mikroalger, inklusive den som Jean Claude Nzayisenga själv isolerade, kan växa även utan ljus – så länge det finns en alternativ kolkälla. Mikroalgerna odlades antingen:
med ljus och koldioxid, för att göra det möjligt för mikroalgerna att fotosyntetisera,
med ljus och glukos eller glycerol som kolkälla, så att de fortfarande delvis kunde fotosyntetisera, eller
utan ljus men med tillgång till glukos eller glycerol, så att de var helt beroende av den externa kolkällan.
Lovande för produktion av biodiesel
– När jag odlade mikroalger utan ljus, men med glycerol som kolkälla, kunde jag se att mikroalgerna producerade stora mängder fettsyror och att sammansättningen av dem ser lovande ut för biodieselproduktion, säger Jean Claude Nzayisenga.
– Vi valde glycerol eftersom det är en billigare kolkälla än glukos. Glycerolen är dessutom en biprodukt från biodieselproduktion och bidrar därför till ett mer hållbart och kostnadseffektivt produktionskretslopp. I framtiden skulle det vara intressant att testa även andra kolkällor som producerats som industriella biprodukter eller kommer från matavfall.
I ett annat experiment testade Jean Claude Nzayisenga effekten av olika ljusintensiteter för produktion av fettsyror. Mikroalgerna visade sig producerade mer fettsyror vid hög ljusintensitet än vid låg. Även här såg sammansättningen av fettsyror lovande ut för biodieselproduktion.
Han analyserade också vilka biokemiska förändringar som var förknippade med produktionen av fettsyror. Vid odling utan ljus, i närvaro av kolkällan glycerol, bildades fettsyror på bekostnad av mängden kolhydrater. Vid starka ljusförhållanden var det i stället på bekostnad av mängden proteiner.
Kan gynna avloppsrening
I de flesta av sina experiment jämförde Jean Claude Nzayisenga olika stammar av mikroalger och utvärderade vilken stam som hade de bästa egenskaperna för biodieselproduktion under olika tillväxtförhållanden.
Han analyserade också mikroalgstammarnas förmåga att ta upp näringsämnen från kommunalt avloppsvatten för att se om de skulle kunna gynna avloppsreningen. Alla testade mikroalgstammar kunde ta upp det mesta av kvävet och fosforn – de viktigaste föroreningarna – från avloppsvattnet.
– Mina resultat visar att det finns möjligheter att använda mikroalger för avloppsreningen – och parallellt producera råmaterial för biodieselproduktion.
Jean Claude Nzayisenga, Institutionen för fysiologisk botanik,
Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet, jean.claude.nzayisenga@umu.se
Att ställa om från långa arbetsdagar till semester är inte alltid enkelt. För att semestern ska leda till återhämtning krävs god planering och rätt prioriteringar. Det menar Petra Lindfors, forskare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Under coronapandemin då många arbetar hemifrån blir det extra viktigt att städa bort arbetet – allt för att göra skillnad mellan jobb- och semesterhemmet.
– Stäng av jobbtelefonen och göm undan den. Sortera bort alla papper! Lägga allt på ett ställe där man komma ihåg att det finns.
Vad gör man om mejlkorgen är full och att-göra-listan lång på fredagen före semestern?
– Då har något gått fel från start, man kanske har prioriterat fel saker. Det här håller inte i längden och behöver kommuniceras med chefen. Det är chefens uppgift att hjälpa till – men då är det bra att inte komma med det fredag eftermiddag. Veckan före semestern kan man fundera över vilka trådar som är lösa och vad som kan vänta.
Flera kortare ledigheter att föredra
Studier visar att den utvilade känslan efter semestern försvinner ganska snabbt igen hos personer med kontorsjobb. För att nå återhämtning kan det därför vara bra att dela upp semestern i kortare ledigheter.
– Det är generellt ett lugnare tempo under sommaren, och kanske också lugnare för den som är kvar på arbetsplatsen under sommaren. Då kan jobbet vara en vilopunkt. Men om inflödet av jobb är samma som utanför semesterperioden så blir det förstås tyngre. Då kan vara en fördel att arbeta två veckor här och där och sen ha semester att se fram emot.
För den som lever med barn kan semestern kräva ett pusslande av olika viljor och behöver inte nödvändigtvis betyda vila.
– Det är inte alltid så att jag kan göra vad som passar bara mig under en hel livscykel, man får tänka flexibelt. Men om man är två vuxna så kan man ge varandra sovmorgnar. Det handlar också om att sänka förväntningarna och glädjas åt det enkla, istället för att fylla dagarna med aktiviteter. Kanske behöver man inte göra allting tillsammans hela tiden. Kommunicera gärna med barnen kring upplägget av dagarna och lägg upp scheman med tydlig struktur. Det kan vara skönt att veta att ”idag är lunchen det här”. Man får också komma ihåg att semester ger oss värdefull tid att engagera oss i barnen.
Viktigt att arbetsplatsen respekterar ledighet
Är det okej att kolla mejlen under semestern? Och vad gör man om en kollega avbryter ledigheten med ett jobbrelaterat telefonsamtal?
– Det är viktigt att respektera semesterledighet, det mesta kan faktiskt vänta. Därför krävs tydliga överenskommelser och en policy på arbetsplatsen. Om det inte fungerar så är det troligtvis en skör organisatorisk situation. Att kolla mejlen kan å andra sidan vara ett sätt att hantera arbetsbelastningen – vi är olika, det gäller känna sig själv där. Att avsätta en timme i veckan för att rensa mejlkorgen kan vara en rimlig förberedelse inför att vara tillbaka. Men kommunicera det med semestersällskapet så att ingen blir besviken när jobbmejlen dras fram i solstolen.
Hur hanterar man en semester som blir annorlunda mot vad man hade tänkt – inställda resor eller fester och svårigheterna att träffa äldre släktingar?
– I läget med pandemin så är det uppenbart att vi är många som sitter i samma båt. Den övergripande aspekten är att komma ihåg att det inte bara är min resa eller bröllop som är inställt. Kanske går det att göra en variant? Fokusera inte på vad du missar, utan tänk: men vad kan jag göra istället då? Kanske ger den här sommaren ett tillfälle att upptäcka Sverige och närmiljön.
På samma sätt som vi varvar ner inför semestern så behöver vi varva upp när det är dags att börja arbeta igen. Petra Lindfors föreslår att både starta och avsluta med en kortvecka.
– Ett bra sätt att komma tillbaka är att börja mitt i veckan. Och kom ihåg att det ofta är sommar kvar när vi börjar jobba igen – utnyttja kvällarna!
Petras tips för en lyckad semester:
Lägg undan jobbtelefonen
Sänk förväntningarna
Starta med en kortvecka efter semestern
Artikeln är hämtad från Stockholms universitet.
– Det intressanta är att de här långa upprepningarna är så pass vanliga. Alla människor har upprepningar i denna gensekvens, men när de blir väldigt långa, närmare 40, kan de orsaka Huntingtons sjukdom. Vi har letat framför allt efter individer med över 26 upprepningar, vilka tycks förekomma i en oväntat hög grad i denna befolkning. Långa sekvenser blir mer instabila och kan öka sannolikheten att den förlängs ytterligare i kommande generationer, säger Jimmy Sundblom, specialistläkare i neurokirurgi och forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Undersökt personer utan känd risk
Han är försteförfattare till en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports. Den aktuella studien, som är en del av SHAPE-studien, baseras på biobanksprov från Umeå. Det är den första studie som görs på en så stor grupp individer, och där man också undersöker genen hos personer utan tidigare känd risk för att bära på anlaget för sjukdomen. I studien ingår 7 000 personer.
Huntingtons sjukdom skadar nerverna
Huntingtons sjukdom är en sjukdom som ger skador på nervsystemet och har fått sitt namn efter den amerikanske läkaren George Huntington, som beskrev sjukdomen på 1800-talet.
Sjukdomen orsakas av en förändring i ett arvsanlag (HTT-genen) i en av kromosomerna. Förändringarna påverkar först de nervceller i hjärnan som har betydelse för muskelrörelser. Även andra delar av hjärnan som har betydelse för intellektuell funktion och personlighet blir påverkade.
Insjuknandet sker vanligen vid 35-40 års ålder. Huntingtons sjukdom är dominant ärftlig. Det betyder att om den ena kromosomen i ett kromosompar innehåller anlaget så utvecklas sjukdomen. Om den ena föräldern har sjukdomen blir risken för såväl söner som döttrar att ärva den 50 procent. De barn som inte fått det sjukdomsframkallande anlaget får inte sjukdomen. De riskerar inte heller att föra den vidare.
Det finns idag ingen botande behandling utan alla insatser går ut på att så långt möjligt lindra de symtom som uppstår. Här beror behandlingen alltså helt på vilka besvär man har.
Källa: 1177
Den ärftliga, obotliga neurologiska sjukdomen Huntingtons sjukdom orsakas av en mutation i HTT-genen, som kodar för proteinet huntingtin. Mutationen är en så kallad expansion, det vill säga en upprepning av en viss gensekvens som kallas CAG-repetition. Alla människor har en sådan upprepad sekvens i denna gen, men personer med fler än 39 sådana kommer att utveckla Huntingtons sjukdom. Personer med upprepningslängder mellan 26 och 35 anses ha en så kallad ”intermediär allel”, det vill säga en ovanligt lång upprepning. Man vet ännu vet ganska lite om vad upprepningarna kan komma att innebära för personen, förutom att de kan vara instabila och leda till ännu längre upprepningar i nästkommande generationer.
Allel. Varje gen i våra celler kommer i två uppsättningar, en från mamman och en från pappan. Respektive del i ett sådan genpar kallas allel. Ibland är den ena genen dominant över den andra. Huntingtongenen är dominant. Ett annat exempel är genen för brunögdhet som är dominant över blåögdhet. Har man en sådan gen från varje förälder blir man brunögd.
Sjukdomen vanligare i norra Europa
Det är stora skillnader i vilken utsträckning som Huntingtons sjukdom förekommer i olika delar av världen. På vissa håll är frekvensen mycket låg, men i delar av Sydamerika och Nordeuropa – särskilt södra Norge, på Åland och i delar av Sverige är den vanligare. I Sverige uppskattas 6-12 personer på 100 000 ha sjukdomen.
I den här studien har man jämfört HTT-genen i biobanksprov från 7 000 personer som tidigare deltagit i en omfattande studie ledd från Umeå universitet. Gruppen är ett snitt av befolkningen och forskarna har ingen förhandsinformation på individnivå om någon har anlag för sjukdomen eller inte.
Hos 6,8 procent av personerna i studien hittade man fler än 26 upprepningar, det vill säga en så kallad intermediär allel.
Långa sekvenser ett okänt fält
– Att de långa sekvenserna är så vanligt förekommande i den här populationen kan vara en fingervisning om att sjukdomen förekommer i den undersökta regionen i en högre grad än tidigare känt, säger Jimmy Sundblom.
– Det här ett första steg. Denna typ av genetiska förändringar finns i många gener, och vad variationen i deras längd kan innebära är ett tämligen okänt fält. Det vi egentligen är intresserade av och kommer att fortsätta undersöka är vilken betydelse variationer i upprepningslängden kan betyda för individen, även om längden i sig inte orsakar Huntingtons sjukdom, säger Jimmy Sundblom.
Jimmy Sundblom, specialistläkare i neurokirurgi och forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, jimmy.sundblom@neuro.uu.se
Eva-Lena Stattin, överläkare i klinisk genetik och docent vid institutionen för immunolog, genetik och patologi vid Uppsala universitet, eva-lena.stattin@igp.uu.se
Ingvar Bergdahl, docent och föreståndare för Enheten för biobanksforskning vid Umeå universitet, ingvar.bergdahl@umu.se
SHAPE-studien avslöjar funktion hos våra gener
SHAPE är en del i utforskandet av vad sekvensupprepningar i människans gener innebär för kroppens funktion.
Studien är unik på grund av sin storlek och det faktum att genen undersökts hos personer utan känd genetisk risk för att bära på anlaget för sjukdomen.
SHAPE-studien är ett exempel på samarbete mellan två svenska universitet och sjukvård. Proven som har studerats har lämnats för forskning av deltagare i Västerbottens hälsoundersökning, MONICA-undersökningen i norra Sverige eller vid mammografi. Insamling har gjorts i samarbete mellan Regionerna Västerbotten och Norrbotten och Umeå universitet. Delar av provsamlingen har sedan kunnat användas av forskare vid Uppsala universitet med specialkunskaper om Huntingtons sjukdom.
Skogen är en av Sveriges främsta råvaror och används huvudsakligen som virke och till olika produkter baserade på pappersmassa. På hyggena lämnas grenar, rötter, toppar och mindre stammar kvar. Dessa förmultnar och blir näring åt den skog som ska växa upp. Grot (grenar, rötter och toppar) är samlingsnamnet från resterna vid avverkningen. En del grot tas tillvara för att brännas och omvandlas till energi men det mesta blir kvar i skogen.
Joseph Samec är professor i organisk kemi och forskar om hur restprodukter från skogsbruket kan få nya användningsområden. Han studerar bland annat lignin som är ett ämne som binder ihop cellulosafibrer i trä, och som tidigare betraktats som en restprodukt i skogsindustrin, för att se om det kan användas till flygbränsle.
Aji Mathew är professor i materialkemi och forskar om biobaserade funktionella nanomaterial – det vill säga material som designas för att erbjuda en specifik mekanisk, kemisk eller biologisk funktion. Ett sådant material är nanocellulosa som kommer från biobaserade råvaror. Nanocellulosa kan användas till exempel för vattenrening och inom biomedicin.
Joseph Samec och Aji Mathew ska nu tillsammans med Region Stockholm se om det går att använda restprodukter från den svenska skogen för att ersätta bomull i kläder inom vården.
Stor klimatpåverkan av bomull
Bomull är en råvara med stor miljö- och klimatpåverkan. Det krävs stora landarealer för att odla bomull, produktionen kräver enorma mängder vatten och vid konventionell produktion går det åt en hel del kemikalier som är skadliga för miljön. Mot bakgrund av att oljan håller på att ta slut, klimatförändringarna accelererar och befolkningen ökar finns behov av att prioritera odling av mat på befintlig åkermark och att inte hugga ner mer skog. Går det att hitta ersättningar för bomull i textilproduktionen kan vidare enorma mängder mark frigöras för att istället odla matgrödor.
Det finns här en stor potential att använda mer av restprodukterna från skogen och att dessa kan ersätta andra råvaror med större klimat- och miljöpåverkan. Enligt Joseph Samec går det att i Sverige ta vara på 40 miljoner kubikmeter grot varje år utan att det skulle påverka hållbarheten inom skogsbruket. Runt 20 miljoner av dessa skulle täcka Sveriges totala behov av textilier och bränsle.
– Genom att använda grot kan Sverige bli självförsörjande på textilier och även täcka stora behov av plast och drivmedel. Sverige skulle till och med kunna bli nettoexportör av av material, kemikalier och drivmedel, från grot säger Joseph Samec.
Grot ska ersätta bomull
Region Stockholm (tidigare Stockholms läns landsting) arbetar för att uppnå FN:s globala mål om hållbarhet. Från regionens sida har man därför ett intresse av att minska konsumtionen av resurskrävande och miljöpåverkande bomull. Regionen har nu gått in med finansiering till den forskning som Joseph Samec och Aji Mathew redan bedriver med finansiering av bland annat Mistra.
I projektet tillsammans med regionen är fokus på att använda grot för att hitta en ersättning för bomull i textilier som används inom vården, då främst i kläder som vårdpersonal använder. Region Stockholm ger forskarna de ingångsvärden de behöver för att ta fram fibrerna som kan användas till textilierna, som till exempel krav på slittålighet. Det är även inom vården i Stockholms län som textilierna ska testas. Först ut är att se om grot kan användas som textil i bussaronger, de blusar vårdpersonalen använder. Första steget i processen är att forskarna fått tillgång till bussaronger i bomull. Dessa finfördelar de sedan för att kunna studera vilka egenskaper fibrerna har och därmed vad som krävs av det nya materialet.
Behov av att skala upp produktionen
Aji Mathew och Joseph Samec forskningsområden kompletterar bra varandra. Samecs grupp tittar på hur groten kan omvandlas till massa. Aji Mathews grupp koncentrerar sig på att omvandla massan till textil som det går att spinna av och har de egenskaper som är önskvärda. I ett första skede ska Aji Mathews grupp producera fibern i labbet. Men för att kunna använda materialet måste fibern även kunna framställas i en form så den kan spinnas och användas för textilproduktion. Aji Mathew och Joseph Samec samarbetar redan i ett Mistraprojekt kring att använda skogsbaserad fiber för textilier. De samarbetar även med andra parter, till exempel Karlstads universitet kring produktion av fiber.
Stor potential i skogsrester
Enligt Joseph Samec finns det en enorm potential i grot. Han ser heller inte att det ökade uttaget av grot ska innebära problem med näringsläckage från marken. Forskning från till exempel Skogforsk visar att de rötter som är kvar i marken räcker för att ge näring åt marken.
– Vi tror att Stockholms universitet kan spela en viktig roll för att skapa en plattform för att hitta nya användningsområden för skogsrester. Det rör sig om en i stort hållbar råvara och kan ha stor betydelse när vi ska hantera klimatutmaningarna, säger Joseph Samec.
Vid Stockholms universitet pågår även ett arbete med att skapa ett masterprogram inom grön och hållbar kemi:
– Det här projektet kan vara ett bra sätt att profilera grön kemi, säger Aji Mathew.
Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri ända sedan 1700-talet. Under årens lopp har mängder av miljöfarliga metaller som bly, kadmium och arsenik släppts ut i form av det glaskross som slängts utanför glasbruken. Metallerna lakar sedan ut till mark, växtlighet och kringliggande vattendrag och utgör en allvarlig miljöfara. I dagsläget finns cirka 40 miljöfarliga glasdeponier i regionen.
– Avfallet är ett hot mot både människors hälsa och miljön. Förr eller senare måste vi ta hand om det, men i dagsläget är sanering av glasdeponier förknippat med höga kostnader och ofta handlar det egentligen bara om att flytta avfallet från ett ställe till ett annat, istället för återvinning av materialet och kvalificerad rening av marken, säger Richard Mutafela, doktorand i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.
Tidigare forskning i glasriket har visat att det är tekniskt möjligt att återvinna metaller ur glasavfallet. Men de smältbaserade teknikerna som man tänkt sig använda har varit alltför energikrävande för att löna sig.
Metoden kräver mindre energi
I sin avhandling visar Richard Mutafela hur det går att utvinna metallerna från det dumpade glaset på ett nytt smart sätt. Tekniken kräver mindre energi än tidigare metoder och är dessutom miljövänligare. Denna nya metod kan enligt Richard Mutafela bli nyckeln till en säker och kostnadseffektiv sanering av deponier för att uppnå ett slutet kretslopp i en cirkulär ekonomimodell.
– Jag har utvecklat nya metoder dels för att sortera glaset från övrigt material, men också för själva processen där man extraherar metallerna.
I korthet går tekniken ut på att först separera själva glaset från annat material i avfallet, berättar Richard Mutafela.
– Jag tog fram en metod som baseras på ERT (Electrical Resistivity Tomography), där man tillför en elektrisk ström i marken för att kartlägga den elektriska ledningsförmågan i de olika materialen. Eftersom glas har sämre ledningsförmåga än de övriga dumpade materialen kan man tydligt identifiera var de finns.
Miljöfarliga deponier framtidens guldgruvor
Med den här metoden får man ett renare resultat än tidigare och cirka 90 procent av glaset kan utvinnas ur avfallet.
– För att extrahera metallerna ur det utvunna materialet måste man blottlägga metalljonerna i glaset så mycket som möjligt. Detta uppnås genom att man maler glaskrosset till ett väldigt fint pulver. Sen lakar man ur glaset med syra och/eller kelateringsmedel.
På det här sättet kan man utvinna ca 80 procent av bly och andra värdefulla metaller, och processen kan finslipas ytterligare för att bli ännu effektivare. Tekniken förbättrar också de utgrävda materialens kvalitet och gör dem därmed mer attraktiva som sekundära resurser för olika industrier, istället för att glömmas bort eller betraktas som skräp.
– Jag vill visa att med den här nya tekniken är miljöfarligt dumpat avfall en resurs som befinner sig på fel plats och kan återvinnas, säger Richard Mutafela.
I likhet med kroppens celler behöver cancerceller näring, vilket de skaffar sig genom att ta upp sockermolekylen glukos. Forskare har länge varit intresserade av att se om det går att ”svälta” cancerceller genom att hindra sockerupptaget. Det är också känt att en del cancerceller ökar sitt intag av sockermolekyler som överlevnadsstrategi, vilket kan minska effekten av behandling. Skulle det gå att hindra näringen från att komma in i cancercellen och på så vis öka effekten av cellgifterna?
Det har forskare vid Lunds universitet tillsammans med forskare vid universitetet i Pisa undersökt.
”Svängdörrar” släpper in socker i cancercellen
För att sockermolekylerna ska nå in i cancercellen genom cellmembranet använder cellen så kallade sockertransportörer, som kan liknas vid svängdörrar som släpper in och ut ämnen. Totalt känner forskarna idag till 14 sådana sockertransportörer. I den aktuella studien studerade forskarna nummer 1, GLUT1, och dess roll vid akut myeloisk leukemi, AML.
Genom att tillföra specialdesignade inhibitorer, ämnen som hindrar eller hämmar aktiviteter i cellmembranet, lyckades forskarna stoppa sockerupptaget till cancercellerna.
– Vi undersökte sedan om effekten av cytostatika som används vid behandling av AML ändrades när vi stoppat sockerupptaget. Det var tydligt att cancercellerna blev mycket känsligare för cytostatikan, säger Karin Lindkvist, professor i cellbiologi vid Lunds universitet som lett studien.
Den cancerform som forskarna studerade, akut myeloisk leukemi, AML, är en av de vanligaste leukemiformerna hos vuxna. AML har en relativt dålig prognos och hög risk för återfall, framförallt hos äldre, då de ofta inte klarar den tuffa behandlingen lika bra som yngre.
Bättre effekt av cytostatika om sockerintaget stoppas
– Vår förhoppning är att man genom att kombinera cytostatikan med sådana här inhibitorer som stoppar sockerupptaget till cancercellen, kan förbättra effekten av cytostatikabehandlingen och därmed bota fler patienter i framtiden, säger Anna Hagström, lektor vid avdelningen för klinisk genetik, Lunds universitet, och medförfattare till studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Haematologica.
Att förstå de här proteinerna och hur de reglerar svängdörrarna in och ut i cellen är ett viktigt forskningsfält, menar Karin Lindkvist.
– Membranproteiner är intressanta angreppsmål vid utveckling av nya behandlingar och man brukar säga att ungefär hälften av alla läkemedel slår på just membranproteiner. Det är mycket som sker i cellen, och dessa proteiner kontrollerar vad som går in och ut i cellen. Just den här sockertransportören tycks spela en central roll eftersom den är väldigt effektiv på att hjälpa cellen att ta upp socker. Det är också därför cancercellerna tillverkar fler av den transportören för att få mer näring, säger Karin Lindkvist.
Ännu återstår det mycket forskning innan det kan användas på patienter.
– Resultaten behöver återupprepas både i experimentella studier och i kliniska försök. Min förhoppning är att någon vill ta detta vidare med målet att kunna behandla patienter med AML eller andra cancersjukdomar som vi vet använder GLUT1-transportörer för att få mer näring.
I en ny gemensam rapport från de amerikanska och europeiska diabetesorganisationerna American Diabetes Association (ADA) och European Association for the Study of Diabetes (EASD) finns en detaljerad översikt av precisionsmedicin och en färdplan för hur precisionsmedicin ska implementeras i diabetesvården.
Precisionsmedicin innebär att diabetesvården ska knytas till den individuella patienten genom att integrera all tillgänglig evidens för den patienten.
– Intentionen är inte att utveckla läkemedel som är unik för varje individ utan att se till att undergrupper i befolkningen behandlas optimalt och därigenom maximera möjligheten till bästa hälsa och minimera risken för onödiga biverkningar och kostnader, säger Paul Franks.
Läkare vårdar patienter inte populationer
Själva konceptet med precisionsmedicin är inte nytt, det som ändrats radikalt under det senaste decenniet är vår förmåga att karaktärisera och förstå mänskliga biologiska och genetiska variationer, att använda data för att kategorisera sjukdomar och att koppla behandlingsbeslut direkt till specifika sjukdomstillstånd.
Den amerikanska diabetesfederationens, American Diabetes Association (ADA), riktlinjer för diabetesvård från 2020 betonar att ”läkare vårdar patienter och inte populationer”. Detta återspeglar att hänsyn tas till individuella skillnader med avseende på exempelvis sociala förhållanden, respons på behandling och samsjuklighet. För att precisionsmedicin ska vara effektiv måste den anpassas till individen.
Fler rapporter i framtiden
– Vi arbetar med en långsiktig vision för precisionsmedicin inom diabetes. Det börjar med en utvärdering av själva konceptet som ska staka ut vägen från upptäckt till klinisk implementering. Nya rön kommer så småningom att bli underlag till riktlinjer för sjukvården och påverka diabetesvården i världen, säger Paul Franks.
Detta är den första konsensusrapporten om precisionsmedicin för diabetes. Den tar inte upp vilken roll precisionsmedicin har för de olika följdsjukdomarna till diabetes eftersom detta kommer att presenteras i en framtida rapport. Den tar heller inte upp utvecklingen inom tekniska hjälpmedel eftersom detta diskuterats i en tidigare rapport. En andra konsensusrapport som väntas bli klar 2022 med fokus på precisionsdiagnostik och precisionsterapier för prevention och behandling.
– Initiativet till satsningen togs av ADA tillsammans med EASD 2018. Målet är att etablera konsensus och skapa en grogrund för implementering av precisionsmedicin för att möjliggöra längre och friskare liv för människor med diabetes, säger Paul Franks.
Rapporten
Rapporten publiceras samtidigt i de vetenskapliga tidskrifterna Diabetes Care och Diabetologia och är en presentation av satsningens uppdrag och mål. Rapporten innehåller redogörelser och definitioner av alla viktiga delar inom precisionsmedicin vid diabetes; diagnos, prevention, behandling, övervakning och prognos. Den belyser även de områden som är avgörande för att införandet av precision medicin ska lyckas men där det krävs mer forskning.
Hybridasp, en korsning mellan europeisk och amerikansk asp, är ett av Sveriges mest produktiva trädslag, med en tillväxt som är dubbelt så hög som den vanliga aspens. Snabbväxande lövträd ses som en viktig resurs i energiförsörjningen, men vedens cellväggar har egenskaper som begränsar möjligheten att framställa biodrivmedel och ”gröna” kemikalier av den.
Problemet är att cellväggskomponenten xylan ofta är höggradigt acetylerad i lövträd, vilket gör vedens cellulosa mindre åtkomlig för enzymer. Processer som bygger på att cellulosan först spjälkas till sockerarter av enzymer (sackarifiering), och sedan omvandlas till bioetanol av mikroorganismer (etanoljäsning), blir därmed mindre effektiva.
Gör lövveden mer användbar i bioraffinaderier
Ewa Mellerowicz, professor vid SLU, har undersökt möjligheten att minska xylanacetyleringen i hybridasp genom att modifiera trädets arvsmassa. Ett antal sådana förädlingslinjer har visat sig växa bra i växthus, samtidigt som veden har fungerat bättre som substrat vid sackarifiering. Nu har 18 olika transgena hybridaspar för första gången utvärderats i fältförsök, där de utsätts för betydligt större påfrestningar i form av olika typer av stress.
– Fältförsöket genomfördes i enlighet med de svenska och europeiska reglerna för hantering av genetiskt modifierade växter. Vår övergripande slutsats är att en minskad acetylering av xylan är en framkomlig väg om man vill göra lövveden mer användbar i bioraffinaderier, säger Ewa Mellerowicz.
En del av träden modifierades genom att gener som styr acetyleringen av xylan hämmades. Andra träd modifierades genom att förses med svampgener som bildar enzymer som klyver acetylgrupper; i vissa linjer var dessa enzymer verksamma i hela trädet, i andra enbart i veden.
Flertalet av de modifierade hybridasparna visade sig växa ungefär lika bra som kontrollträd på samma fält. Däremot kunde forskarna se att träd där den genetiska modifieringen bara påverkade vedvävnaden fungerade bättre än träd där modifieringen var aktiv i hela trädet.
Insektsangrepp får träden att växa långsammare
Träd där svampgenen var aktiv i hela växten visade sig nämligen drabbas särskilt mycket av skadeinsekter. Dessa träd växte långsammare än kontrollplantorna och deras blad hade ett förändrat innehåll av fenolföreningar, som har en viktig roll i växternas försvar mot insektsangrepp och andra typer av stress.
– Vår studie bekräftar att acetyleringen av cellväggarna påverkar bildningen av fenolföreningar i hybridasp, både mängden och sammansättningen, förklarar Benedicte R. Albrectsen, forskare inom kemisk ekologi och växtskyddsdynamik vid Umeå universitet. Det viktigaste, som jag ser det, är dock att träd med minskad cellväggsacetylering inte genomgående hade sämre tillväxt eller sämre resistens mot växtätare och sjukdomar i jämförelse med icke genmodifierad hybridasp.
– Studien visar hur viktigt det är att följa upp resultat från labb- och växthusförsök med tester under fältförhållanden. Det är angeläget att fortsätta utveckla fälttestprogrammen, påpekar Ulf Johansson, försöksledare vid SLU:s enhet för skoglig fältforskning.
– Tidig fältprovning kan vara en viktigare investering än att fortsätta med omfattande växthusförsök, tillägger Marta Derba-Maceluch från SLU, artikelns förstaförfattare.
Försöksodling på ett fält i Våxtorp
Experimentet genomfördes på ett försöksfält i Våxtorp i Halland, där 636 träd planterades i augusti 2014. Under fyra år övervakades trädens tillväxt regelbundet och skador av insekter, svampar, frost eller andra miljöfaktorer bedömdes fortlöpande fram till skörden 2018. Vedens egenskaper vid produktion av glukos och andra monosackarider utvärderas för närvarande av forskare från Umeå universitet, ledda av professor Leif Jönsson. De bästa förbättrade klonerna kommer sedan att testas i större skala i ett bioraffinaderi i Örnsköldsvik.
Fotnot:
Forskningen har gjorts vid Umeå Plant Science Center , som är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå universitet, och resultaten publicerades nyligen i tidskriften Frontiers in Plant Sciences .
Ewa Mellerowicz, professor vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Ewa.Mellerowicz@slu.se
Sommaren är kort och intensiv – även för älgen. De korta växtsäsongerna i norr ger begränsad möjlighet till näringsrikt foder och för älgkon som kalvar ska energin räcka både till kalvarnas mjölk och till att lägga på sig fett inför höstens parning och den energifattiga vintern. Därför är det viktigt att kalvningen sker då det finns mycket foder av hög kvalitet.
Forskare från SLU har länkat klimatstudier till kunskap om den stora växtätaren liv, och visar att älgkornas tid för kalvning matchar vegetationsperiodens början, eller sker strax innan.
Senare kalvning i norr
– Att kalva innan vegetationsperioden har börjat, som älgarna i norr gör, ser vi som en bra strategi av älgkorna för att optimera tiden då bra foder är tillgängligt under den mycket korta men intensiva växtsäsongen i norr, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.
I studien, den första i sitt slag, har forskare vid SLU studerat 1129 kalvningsdatum för 555 älgkor från Växjö i söder till Nikkaluokta i norr. De 18 studieområdena är fördelade över 12 breddgrader (56–68ᵒ N, 1 350 km) och sex vegetationszoner.
– Förenklat så sker kalvningen 2,5 dagar senare för varje breddgrad vi rör oss norrut. Från Västerbotten och norrut födde älgkorna sina kalvar i genomsnitt 14 till 21 dagar senare än älgkor i Växjö, säger Göran Ericsson, professor i viltekologi och ansvarig för långtidsstudien om älgar och klimat 1990–2017.
Kalvningen anpassas över tid
I miljöer med stora säsongsvariationer som i Sveriges avlånga land är det fördelaktigt att anpassa kalvningen till det klimat som är mest sannolikt långsiktigt. Denna anpassning sker över tid och gäller inte för enskilda år; älgkorna kalvade i ett område vid samma tidpunkt oavsett om våren var sen eller tidig.
– I ett förändrat svenskt klimat ger våra data hopp för älgen – älgarna verkar historiskt ha anpassat sig till olika klimatförutsättningar. En allt tidigare vår skulle på kort sikt troligen påverka älgkor i norra Sverige mindre än älgkor i södra Sverige, säger Göran Ericsson.
Kontakt:
Göran Ericsson, professor i viltekologi. Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, goran.ericsson@slu.se
Vissa som smittas av coronaviruset SARS-CoV-2 får bara en lättare förkylning, medan andra blir allvarligt sjuka och behöver vård på sjukhus. Där har det blivit tydligt att patienter med särskilt svår covid-19 ibland får påtagliga symptom på att hjärnan inte fungerar som den ska. Komplikationen är inte vanlig, men förekommer.
I ett projekt på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har 47 patienter med mild, måttlig och svår covid-19 fått lämna blodprover under vårdförloppet. Dessa prover har analyserats med högkänsliga mätmetoder för biomarkörer för hjärnskada. Resultaten har jämförts med en frisk kontrollgrupp bestående av 33 ålders- och könsmatchade personer.
Ökad koncentration av skademarkörer
När forskningen nu presenteras i tidskriften Neurology visar det sig att en av biomarkörerna ökade redan vid måttlig covid-19, alltså hos patienter som var inlagda på sjukhus men som inte behövde respiratorvård. Markören betecknas GFAp, gliafibrillärt surt protein, och finns normalt i hjärnans astrocyter, stjärnceller, men läcker ut vid skada eller överaktivering.
Den andra biomarkören som undersöktes var NfL, neurofilament light, som normalt ska finnas inuti nervcellsutskotten och stabilisera dem, men som läcker ut i blodet om de skadas. NfL-koncentrationen ökade hos de flesta patienter som behövde vårdas i respirator och det var tydligt att ökningens storlek korrelerade med sjukdomens svårighetsgrad.
– Ökningen av framför allt NfL över tid är högre än vad vi har sett i tidigare studier i samband med intensivvård, vilket talar för att covid-19 faktiskt kan ge en direkt hjärnskada. Om det är viruset eller immunsvaret som står för detta är i dagsläget oklart och mer forskning behövs, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi, vars forskarlag vid Sahlgrenska akademin genomförde mätningarna.
Övervakning vid nya behandlingar
Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Östra, leder den kliniska forskningen på covid-19 inom akademin.
Han menar att blodtesterna för biomarkörer med koppling till hjärnskada skulle kunna användas för att övervaka patienter med måttlig till svår covid-19 för att minska riskerna för hjärnskada.
– Det vore väldigt intressant att se om NfL-ökningen kan bromsas med nya behandlingar, exempelvis den nu föreslagna behandlingen med dexametason, säger Magnus Gisslén.
Vetenskaplig artikel:
Neurochemical evidence of astrocytic and neuronal injury commonly found in COVID-19
Kontakter:
Henrik Zetterberg, 0768 67 26 47
Magnus Gisslén, 0706 41 22 60
– Litteraturen har förmågan att lyfta fram och uppmärksamma vår sårbarhet som människor – men också vår grymhet: vårt förakt för svaghet. Litteraturen har en förmåga att inte förneka, men istället gå på djupet med den svåra frågan om varifrån föraktet kommer, säger Kari Løvaas som nyligen doktorerat i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet.
Avhandlingens röda tråd handlar om hur den bibliska berättelsen om synd och fall – förhållandet mellan oskuld och fördärv – kan spåras som motiv inom vitt skilda modernistiska litterära verk. Kari Løvaas diskuterar verk av poeten Paul Celan, de norska författarna Hanne Ørstavik, Kristine Næss och Knut Hamsun samt den svenske författaren Lars Ahlin. Teorier om det postsekulära samhället och om hur aposteln Paulus påverkat politisk teologi, utgör bakgrunden till avhandlingens fallstudier.
Meningen med livet
Det gemensamma temat är skapelsens vedermödor och det eventuella förlösande svar på meningen med livet som litteraturen kan erbjuda. Kärnan i avhandlingen rör sig kring hur litteraturen med hjälp av humor kan bidra till en avspänning av föraktets onda cykel, och hur den genom erinring kan lyfta fram röster som kulturens segrande berättelser har tystat ner.
– Författarskap är ett slags kall, som kan sättas in i ett teologiskt sammanhang. I vårt sekulariserade samhälle pratar vi inte om Gud och teologi särskilt ofta. Ändå är berättelsen om människan som en skapelse, syndafallet och hoppet om förlösning, ett tema som i allra högsta grad lever i den moderna litteraturen, om än i olika varianter.
Kari Løvaas, doktorand vid kulturvetenskapliga forskargruppen, Karlstads universitet kari.lovaas@gmail.com
Gravar med gravgods från vikingatidens Storbitannien, Irland och Island definieras ofta som vikingagravar och används för att diskutera datering, utbredning och omfattning av skandinavisk bosättning och hednisk kultur. Gravarna i sig anses ofta intressanta för att de är hedniska skandinaviska gravar. Begravningsritualerna har däremot fått mindre uppmärksamhet.
I sin avhandling i arkeologi vid Göteborgs universitet fokuserar Frida Espolin Norsteins på de gravar som innehåller ovala spännbucklor. Sådana gravar har ofta uppfattats vara knutna till (hedniska) skandinaviska kvinnor med relativt hög status.
– Den tolkningen är delvis ett resultat av hur materialet har behandlats, nämligen som statiska enheter med mer eller mindre bestämda betydelser, säger Frida Espolin Norstein.
Vad säger föremålen om begravningsritualerna?
Till skillnad från mycket av den tidigare forskningen, som i huvudsak fokuserar på gravgods, undersöker hon inte bara vad som finns i graven utan också vad det arkeologiska materialet säger om hur begravningsritualerna såg ut.
– Hur behandlades den döda? Hur var graven byggd? Hur användes gravgodset och hur placerades graven i landskapet? Vad var synligt för deltagarna vid begravningen och vad skyldes?
Genom att studera de här faktorerna visar hon att det fanns både normer och variationer i hur en begravning såg ut. Den överväldigande majoriteten av enkelgravar och det faktum att den döda generellt sett verkar ha varit klädd som i livet och klart synlig för deltagarna tyder på ett fokus på den döda som en individ i graven. Närheten och den täta förbindelsen mellan gravarna och bosättningarna tyder även på att interaktion med den döda fortsatte att vara viktig även efter döden.
– Andra faktorer verkar mindre likartade. Det är särskilt tydligt när det gäller variationerna i användandet av gravgods. Både vad gäller vilken typ av föremål som användes och också när det kommer till hur föremål av samma typ användes. Det är till exempel stora skillnader mellan ett spänne som användes som en del av den dödas klädedräkt och ofta troligtvis skymdes av andra plagg som den döda hade på sig, jämfört med ett spänne som placerades i graven efter den döda och därmed var synligt för begravningsdeltagarna i mycket högre grad.
Inte sant att smycken = kvinnogravar
Tolkningarna som baserar sig på att föremålen i graven har definitiva och likartade betydelser tar ingen hänsyn till variationerna i hur dessa föremål faktiskt användes, menar Frida Espolin Norstein.
– Den här studien tyder på att tolkningar som går ut på att smycken, och speciellt skålspännen, är synonymt med kvinnogravar och att vapen är synonymt med mansgravar eller krigsgravar är för enkla och inte alltid heltäckande.
Reducerar allt till frågor om identitet
De betydande skillnaderna mellan hur föremål användes och hur begravningen utfördes tyder starkt på distinktioner både när det gällde avsikter och effekter av begravningsritualerna. Även om gravar med ovala spännbucklor ibland kan ge information om de dödas identitet och sociala tillhörighet, beror detta på fler faktorer än på om det finns eller inte finns specifika föremål.
– Studier av gravar med ovala spännbucklor i synnerhet, och vikingagravar i allmänhet, har fokuserat för mycket på gravarnas antagna hedniskhet och skandinaviskhet. Forskning av detta slag riskerar att reducera alla komponenter av vikingagravar till frågor om identitet, och lämnar därmed mindre utrymme för att förstå begravningsriterna som svar på en enskild individs död, säger Frida Espolin Norstein.
Genom att istället decentralisera gravgodsens betydelse som etnisk och religiös markör och som gemensam nämnare för ritualer, blir det möjligt att utforska både grupp- och fallspecifika förhållningssätt till död och att dö i vikingatidens Storbritannien, Irland och Island.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
