Tandköttsinflammation och tandlossning är mycket vanligt hos hundar – precis som hos människor – och över 80 procent av alla hundar över tre år anses vara drabbade. Trots detta har vi tidigare haft ganska dålig kunskap om hur hundägare sköter om sina hundars tänder.
Nu har Karolina Enlund, veterinär och doktorand vid SLU kartlagt kartlagt hundtandvården i Sverige genom enkätundersökningar riktade till hundägare, veterinärer och djursjukskötare.
Nästan 70 000 personer svarade på enkäterna. Intresset och engagemanget för ämnet var enormt, uppger hon.
Ovanligt med daglig tandborstning
Inflammation av vävnaden runt tanden kan så småningom leda till att hunden förlorar tänder. Det bästa sättet att förebygga tandlossning är daglig tandborstning, men trots det uppgav bara 4 procent av hundägarna att de borstar tänderna på sin hund varje dag.
I Karolina Enlunds forskning framgår också att nästan 40 procent av hundarna har tandsten i någon utsträckning. Och att var tionde hundägare faktiskt inte visste om att hunden hade tandsten. Ett skäl till det kan vara att de inte känner till hur tandsten ser ut, men det visade sig också att 25 procent av ägarna hade svårt att undersöka hundens tänder.
Allra svårast upplevde ägare till raserna:
mops, 71 %
chihuahua, 52 %
yorkshireterrier, 50 %
Den vanligaste orsaken var att hunden inte ville samarbeta.
– Vi tror att det behövs mer information och hjälp till hundägare, och mer träning tidigt i hundens liv för att kunna upptäcka eventuella problem i tid, säger Karolina Enlund.
Dålig andedräkt
Det var också vanligt med symtom som enligt tidigare forskning kopplats till inflammation i munnen, som dålig andedräkt och lättblödande tandkött. Hälften av hundägarna i enkäten upplevde att hunden hade dålig andedräkt i viss utsträckning.
Av de hundägare (ungefär hälften) som någon gång ibland gjorde rent i hundens mun med tandborste eller dylikt var det fler än en tredjedel som upplevde blödande tandkött ibland, vilket oftast beror på att hunden har tandköttsinflammation – orsakad just av att tänderna borstas alltför sällan.
– Inflammationen kan komma tillbaka så snart som efter bara ett par dagar utan tandborstning, säger Karolina Enlund.
Hund med tandsten, tandköttsinflammation och tandfraktur. Bild: Peter Rutherhagen
Mer tandlossning bland små hundar
Av samtliga hundar över 6 år hade 19 procent drabbats av tandlossning enligt ägarna, men i vissa raser var det betydligt vanligare, bland annat chihuahua (68 %) och mops (64 %). Mörkertalet tros ändå vara stort, eftersom tidigare studier har visat en ännu högre andel hundar med tandlossning.
Bäst tandhälsa hos hundarna rapporterades från ägare av schäfer, flatcoated retriever och rottweiler. Sämst tandhälsa rapporterades från ägare av chihuhua, yorkshireterrier, chinese crested, dvärg/toy-pudel, cavalier king charles spaniel och mops.
Detta överensstämmer med andra studier som har visat att små raser har ökad risk att drabbas av tandlossning.
Viktigt upptäcka problem i tid
Bara 13 procent av hundarna hade någon gång sövts hos veterinär för tandrengöring, trots att regelbunden undersökning och rengöring under narkos rekommenderas för att problem med tänderna ska kunna upptäckas innan det har gått för långt – motsvarande den vård som vi människor får hos tandhygienister.
– Avhandlingen visar hur viktigt det är med kunskap, för både hundägare och djursjukvårdspersonal. Den behövs för att förbättra den förebyggande hemtandvården, för att känna igen tecken på dålig tandhälsa och för att kunna vidta rätt åtgärder i tid. Det skulle kunna förbättra hundars tandhälsa och allmänna välmående väsentligt.
Karolina Enlund, doktorand och legitimerad veterinär, Institutionen för kliniska vetenskaper. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala karolina.enlund@slu.se
Forskarna bakom upptäckten har tidigare visat att exponering av bisfenol F, som förkortas BPF, i moderlivet kan kopplas till lägre IQ vid sju års ålder.
– Med den här studien kan vi nu börja förstå vilka biologiska mekanismer som förklarar ett sådant samband, säger Carl Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien som ligger till grund för undersökningen.
Yttre faktorer kan orsaka förändringar i geners aktivitet via en så kallad epigenetisk mekanism. Det kan ske genom att enskilda gener modifieras med så kallad metylering. Ökad metylering i en del av dna:t gör det svårare för cellernas maskineri att läsa av just den delen, vilket betyder att metylerade gener ofta inte uttrycks så bra.
Följde barn efter födseln
Forskarna mätte nivåer av bisfenol F i urin hos gravida kvinnor och har fortsatt att följa barnen efter födseln. Vid sju års ålder mättes dna-metylering hos barnen och deras kognitiva förmåga undersöktes. Eftersom mammans blod kommer i kontakt med fostret via moderkakan exponeras även fostret för de ämnen mamman har i kroppen.
SELMA-studien
SELMA-studien har samlat in och analyserat miljökemikalier i urin och blod hos gravida kvinnor och sedan följt deras barns utveckling för att ta reda på hur kemikalier påverkar barnens utveckling och hälsa.
Undersökningarna visade att foster som exponeras för högre halter bisfenol F hade en ökad metyleringen i en specifik del av genen GRIN2B som är en viktig neurologisk gen. En högre metylering var också kopplat till lägre IQ hos barnen. Men studien fann också att det tycks finnas en könsskillnad i hur känsliga barnen är för bisfenol F. Den epigenetiska kopplingen mellan bisfenol F och kognition observerades bara hos pojkar.
Bara små skillnader
– Att vi har kunnat identifiera dna-metylering som en möjlig mekanism bakom bisfenol F: s effekt på IQ lägger en viktig pusselbit i arbetet med att förstå hur miljökemikalier påverkar oss på en molekylär nivå, säger Elin Engdahl, forskare i miljötoxikologi vid Uppsala universitet, och artikelns huvudförfattare.
I sin tidigare studie såg forskargruppen att de 25 procent av sjuåringarna som under vecka 10 av graviditeten exponerats för de högsta halterna av bisfenol F i genomsnitt hade cirka två enheter lägre IQ jämfört med de 25 procent av barnen som exponerats för de lägsta halterna. Det är små skillnader som inte är märkbara på ett enskilt barn, men däremot blir tydliga på populationsnivå.
Bisfenol F antagligen hormonstörande
Bisfenoler är en typ av kemiska ämnen med liknande molekylära strukturer som används i tillverkning av bland annat vissa plaster. Mest känd är bisfenol A (BPA) som är en av världens vanligaste kemikalier. Vi får i oss BPA främst via mat och dryck som varit kontakt med ämnet. Sedan 1930-talet har det varit känt att BPA har hormonstörande egenskaper och det finns nu otaliga studier som visar att BPA kan påverka människors och djurs hälsa negativt. Därför har EU beslutat att förbjuda BPA i bland annat nappflaskor och barnmatsburkar. Användningen av BPA minskar och ersätts bland annat av bisfenol F (BPF). Hur BPF påverkar människor är inte väl undersökt, men experimentella studier pekar på att även det har hormonstörande egenskaper.
Kontakt:
Elin Engdahl, forskare vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet. Elin.Engdahl@ebc.uu.se
Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. E-post: carl-gustaf.bornehag@kau.se
– Populationen är fortfarande mycket liten och ökningen är långt ifrån vad man kan förvänta sig hos en frisk population utan hot, men det är ändå ett fantastiskt glädjande tecken, säger Julia Carlström, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Med mikrofoner i vattnet har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet registrerat tumlarnas aktivitet i Östersjön. Tumlarna är så få att mätningarna måste pågå i flera år, men detektionsfrekvensen har ökat under det senaste decenniet vilket kan vara ett tecken på att antalet Östersjötumlare har blivit fler.
Östersjötumlare. Bild: AVampireTear, CC BY-SA 3.0
Populationen i Östersjön är akut hotad och 2011-2013 beräknade man att endast ca 500 individer fanns kvar. Trots detta har mycket få konkreta bevarandeåtgärder vidtagits, men de nya resultaten tyder på att om att om kraftiga åtgärder vidtas de närmaste åren så finns det hopp om att rädda Östersjöns enda val från utrotning.
– Populationen är fortfarande mycket liten och ökningen är långt ifrån vad man kan förvänta sig hos en frisk population utan hot, men det är ändå ett fantastiskt glädjande tecken, säger Julia Carlström, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Det är möjligt att ökningen beror på ett minskat garnfiske under det senaste decenniet, men det går inte att bekräfta eftersom det saknas data om bifångst, det vill säga oavsiktliga fångster av tumlare.
Samarbete nödvändigt
Östersjöns tumlare lever i vatten som tillhör nio olika länder och ett stort samarbete mellan länderna krävs för att rädda tumlaren. Det största ansvaret faller dock på Sverige, eftersom merparten av populationen uppehåller sig i svenska vatten.
De största hoten mot tumlare är att de bifångas och drunknar i fisknät och att miljögifter orsakar nedsatt reproduktion och hälsa. De påverkas också negativt av undervattensbuller från bland annat båtar, havsbottenundersökningar och vindkraftverk. Bullret kan göra det svårare för tumlarna att hitta sina byten och kommunicera, skrämma dem och skada deras hörsel.
Mikrofoner under vattnet
Eftersom tumlare använder ekolokalisering för att navigera, hitta sina byten och kommunicera kan undervattensmikrofoner användas för att övervaka tumlare. I det nationella miljöövervakningsprogrammet har forskare från Naturhistoriska riksmuseet placerat ut undervattensmikrofoner på tolv strategiska platser i Östersjön sedan 2017. Övervakningen görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
När forskarna jämför detektionsfrekvensen av tumlare från det nationella övervakningsprogrammet (2017-2020) med den i ett tidigare forskningsprojekt (2011-2013) finner de en ökning som tyder på att tumlarna har blivit fler eller att minskningen har bromsats in, åtminstone tillfälligt.
Genetiskt olika populationer
Tumlare förekommer i kalla och tempererade vatten på norra halvklotet. De har anpassat sig efter de lokala förhållandena och på så vis blivit genetiskt olika populationer. Detta innebär att trots att det är ganska gott om tumlare på den svenska västkusten, så hjälper det inte tumlarna i Östersjön. Det enda sättet att bevara tumlare i Östersjön är att skydda den lokalt anpassade Östersjöpopulationen.
Tillsammans med de flesta EU-länder har forskarna nu lämnat in en projektansökan om att inventera hela Östersjöpopulationen för att räkna hela populationen och ta reda på om den har ökat, inte bara vid de svenska stationerna. Hoten ska också kartläggas bättre för att identifiera vilka skyddsåtgärder som är de mest effektiva.
– Allra viktigast är att skyddsåtgärder vidtas omgående för att ge Östersjöns enda val den bästa chansen att återhämta sig, säger Kylie Owen, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
– Det finns utrymme för förbättringar på den här marknaden för att få en bättre matchning mellan patient och utförare, säger Gustav Kjellsson, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och en av författarna till studien.
En av grundtankarna med det svenska vårdvalet är att det ska förbättra kvaliteten på vården genom att patienter matchas med passande vårdcentral eller läkare. En av utmaningarna blir då att skapa möjligheter för människor att veta vad det är de väljer.
Aggressiv marknadsföring från vissa aktörer
– Idag lämnas i stor utsträckning initiativet till vårdgivarna själva, vilket resulterar i en stor mängd aggressiv marknadsföring från vissa aktörer. Det finns inte så gott om kvalitativ jämförande information från en trovärdig källa, säger Gustav Kjellsson.
I den nu aktuella studien genomförde forskarna två storskaliga fältexperiment i Skåneregionen. Blad med jämförande information om vårdcentraler skickades ut dels till boende, dels till nyinflyttade. Bladet innehöll information om bland annat vårdcentralernas tjänster, hur andra patienter värderar vårdcentralen, hur vissa läkemedelsriktlinjer följs och i vilken mån patienten får träffa samma läkare vid olika besök.
Fler bytte efter information
Bland de patienter som bodde i regionen sedan tidigare var det mellan 10 och 14 procent fler än i kontrollgruppen som bytte vårdcentral efter att ha tagit del av informationen och bland nyinflyttade genomförde 26 procent fler ett byte.
– När vi jämför kvalitetsbetygen på vårdcentralerna patienterna byter emellan, ser vi att de grupper som fått information byter till bättre eller i alla fall inte till sämre än den de hade tidigare. Vi ser också att de som har bytt faktiskt också besöker den nya vårdcentralen, säger Gustav Kjellsson.
Behöver bli lättare att jämföra
Tidigare fanns den här typen av information tillgänglig på 1177.se, men den har tagits bort.
– Vi hade tillgång till relativt lite information att skicka ut, likväl ser vi tydliga effekter. Det tyder på att det finns potential för att förbättra människors möjligheter att välja en vårdcentral som passar dem genom att sammanställa och tillhandahålla bättre information. Detta resultat borde vara relevant för organisationer som Sveriges kommuner och regioner eller för de enskilda regionerna.
Men forskarna pekar också på en risk med att göra det för enkelt att byta vårdcentral. Vissa slumpmässigt utvalda deltagare i studien fick utöver informationen även ett frankerat formulär där de kunde kryssa i sitt val. Det blev för dem både gratis och enkelt att byta.
– Vi har följt gruppen i nio månader och ser att de som får det frankerade bladet verkar fatta beslut tidigare. Och det finns indikationer på att de inte i samma utsträckning väljer en vårdcentral med högre kvalitetsbetyg. Man kanske ska vara försiktig med att göra det för enkelt att byta eller att ge intrycket av att det är önskvärt att man byter, säger Gustav Kjellsson.
Om du bara vill köpa en tröja har många insett att nätet funkar lika bra eller bättre. Under coronapandemin har dessutom helt nya grupper tagit steget över till att börja e-handla.
Butikerna måste därmed erbjuda något mer än varor för att kunna konkurrera med de globala e-handelsaktörernas låga priser och stora utbud, menar handelsforskaren Malin Sundström vid Malmö universitet.
Butikslokaler måste bli något mer
Hennes förslag är ”episodisk retail” som handlar om att använda lokalerna för olika ändamål och aktiviteter.
– Ibland kan en lokal vara en pop-up-butik, andra gånger konsertlokal eller konstutställning. En butik på dagen kan vara bostad eller bar på kvällen. E-handelspaket kan levereras till morgondagens innovativa butikslokaler där människor kan äta, arbeta och jobba, där det också finns provrum och möjlighet till direkt retur, säger Malin Sundström, som nyligen publicerat studien Episodic Retail Settings: A Sustainable and Adaptive Strategy for City Centre Stores.
I korthet handlar episodisk retail om att se butiken som teater. Men det räcker inte med att se butiken som en scen, det måste också finnas en story och ett helhetstänk, menar Malin Sundström. Här kan detaljhandeln inspireras av resebranschen som när det kommer till att sälja resmål länge fokuserat på just berättelser. Hon ger också exemplet starka varumärken som bjuder in sina ”fans” till olika aktiviteter.
– Syftet med dessa evenemang är inte att sälja sina prylar utan att berätta sin story och öka varumärkeskärleken. Här har detaljhandeln mycket att lära, säger Malin Sundström.
Sälja det unika
Handelns kris var visserligen djup redan innan coronapandemin, men nu är det ”nattsvart” för vissa länder och städer, menar Malin Sundström.
– Det blir viktigare att nischa sig och se till att varje butik är unik på sin plats. De aktörer som kommer få det svårast är butikskedjor som bygger sin ekonomi på att se likadana ut överallt. Det är inte särskilt inspirerande att shoppa i identiska butiker oberoende av om du är i Eskilstuna eller Malmö. Nu handlar det mer om att stötta sin lokala butik med initiativ som ”support your local”, säger Malin Sundström.
Samtidigt kräver nytänkandet att fastighetsägaren är med på banan. För många kedjor är långa och dyra hyresavtal en fotboja, menar Malin Sundström:
– Efter pandemin kommer vi se hur fastighetsägare måste tänka om. Hur kan de hjälpa detaljhandeln att bli bättre? Kan man ta hyror på annat sätt än man gjort tidigare?
Studien bygger på observationer av samtliga vuxna patienter som vårdades för misstanke om svår bakteriell infektion på Skaraborgs Sjukhus Skövde under en period om nio månader. Patienterna följdes över tid, under sjukhusvistelsen och efteråt.
Resultaten visar att de ökade överlevnadschanserna vid högre BMI gällde på både kort och lång sikt, vid 28 dagar respektive ett år efter sjukhusinläggning. Och skillnaderna i överlevnad var tydliga. I gruppen normalviktiga var 26 procent döda inom ett år. Motsvarande siffror i klasserna med högre BMI var 9–17 procent.
Avviker från andra sjukdomar
Enstaka undersökningar i begränsade patientgrupper har tidigare visat liknande resultat. De nya fynden klargör och stärker bilden av att övervikt och fetma skyddar vid svåra bakteriella infektioner.
– I de flesta andra sjukdomssammanhang är det ogynnsamt med övervikt och fetma. Det gäller flera typer av cancer, hjärt-kärlsjukdom och inte minst covid-19, där ökande BMI är förknippat med högre dödlighet. Här är det paradoxalt nog tvärtom, säger Åsa Alsiö, som är studiens förstaförfattare.
Orsaken ännu okänd
– Det vi inte känner till är på vilket sätt övervikt kan vara gynnsamt vid bakterielle infektioner, om det har en koppling till funktioner i immunförsvaret och hur de regleras, fortsätter Åsa Alsiö. Det behövs mer kunskap om hur övervikt påverkar immunförsvaret. En grupp där detta skulle kunna studeras är individer som genomgår fetmakirurgi.
Gunnar Jacobsson är senior författare bakom studien:
– Pandemin med covid-19 har synliggjort utsatta patientgrupper, där personer med övervikt drabbats hårt. Kanske kan erfarenhet och handläggande från vård vid svåra bakteriella infektioner användas för att förbättra prognosen vid covid-19 och övervikt. Fetma ökar globalt i en oroande takt. Mer kunskap behövs som belyser hur kroppsvikt påverkar infektionsförsvaret så att behandling kan anpassas efter individens behov, konstaterar han.
Forskarna menar att det behövs fler studier på befolkningsnivå av hur BMI påverkar behandlingsresultat vid olika infektioner och vilka kopplingar som kan finnas till reglering av immunförsvaret.
Åsa Alsiö, adjungerad universitetslektor i infektionsmedicin vid Sahlgrenska akademin och infektionsöverläkare i Skövde, asa.alsio@gu.se, Gunnar Jacobsson, medicine doktor vid Sahlgrenska akademin och infektionsöverläkare på Skaraborgs Sjukhus Skövde, gunnar.jacobsson@vgregion.se
Infektioner och epidemier har varit människans följeslagare sedan tidernas begynnelse. Virus och bakterier tillhör jordens äldsta livsformer och har utvecklat extremt framgångsrika strategier för fortplantning. Varje gång en ny typ av virus drabbar oss står vi handfallna.
Men coronapandemin har redan lett till minst två erfarenheter som kan bidra till att stoppa nästa pandemi på ett tidigare stadium – vaccin och restriktioner. Viktigast är den nya vaccintypen mRNA-vaccin, där man klippt ut delar av virusets genetiska kod som får våra celler att tillverka virusets ytprotein, som vårt immunförsvaret sedan lär sig att känna igen.
Fast hur skulle vi tackla pandemier om vaccinet aldrig hade uppfunnits? Delvis har vi redan svaret – från historien, från smittor i tredje världen och från första året med covid-19.
Isolering effektivt mot smitta
Att isolering kan stoppa smitta visste man redan under antiken, då bland annat den justinianska pesten härjade på 500-talet. Att det var mikrober som låg bakom kände man inte till. Men däremot såg man redan då att det är svårt att tvinga människor in i långvarig isolering.
Pest, som orsakas av bakterien Yersinia pestis, har härjat i minst 6 000 år och återkommit i olika skepnader gång på gång ända fram till 1700-talet i Sverige. Än i dag finns pesten kvar i bland annat Asien och Afrika. Det finns ett vaccin, men det är inte särskilt effektivt.
Minst lika länge har influensavirus spridits, även om de grasserat i skymundan av svårare och ständigt återkommande epidemier som difteri, kolera och smittkoppor. Men vilka andra smittor folk dog av, vid sidan av de stora farsoterna, fanns det inte alltid namn för.
Det var barnen och de svagaste äldre som dog först i de svåra infektionerna. I koleran dog de av diarré och uttorkning, medan difteri kvävde offren. Den kallades strypsjuka eller äkta krupp, berättar Kerstin Hulter Åsberg, forskare i medicinhistoria vid Uppsala universitet.
Smittkoppor historiens värsta infektion
– Difteri täpper till luftvägarna upp i halsen. En hel syskonskara kunde stryka med på en vecka. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur de hade det, barnen som drabbades och deras föräldrar som blev kvar, säger Kerstin Hulter Åsberg, som också sitter i styrelserna för Medicinhistoriska museet i Uppsala och Läkaresällskapets sektion för medicinens historia.
Historiens värsta infektion är dock smittkopporna. Den är oerhört smittsam och har orsakat flera hundra miljoner dödsfall genom tiderna. Den som smittades fick feber, frossa och svåra ryggsmärtor, följda av kopporna, stora utslag som började i pannan och spred sig över hela kroppen. För barn var döden i stort sett ett faktum. De som inte dog fick vanställande ärr.
– Man säger att 60 miljoner dog i smittkoppor på 1700-talet, 90 procent av dem var barn. Du kunde inte räkna med ett barn förrän det haft turen att överleva smittkopporna. Även i vårt sista utbrott i Sverige, 1963, dog människor. Av de 27 som insjuknade avled fyra, säger Kerstin Hulter Åsberg, som skrivit om farsoten i årsskriften för Uppsala medicinhistoriska förening.
Smittkopporna är också den första virussjukdom som utrotats, vilket WHO konstaterade 1980. Detta tack vare det första vaccinet, som uppfanns för att stoppa just den smittan.
Barn polioympas, april 1957. Bild: Örebrokuriren, Örebro läns museum
Världens första vaccin
Genombrottet kom 1796, då den engelske läkaren Edward Jenner fick höra att mjölkerskor som smittats av ofarliga kokoppor blev immun även mot smittkoppor. Han provade att ympa in var från kokoppor från en mjölkerskas hand till en 8-årig pojke. Denne fick två koppor och feber, som gick över på ett par dagar. Sex veckor senare förde Jenner över utspätt var från smittkoppor till pojken – och inget hände!
Han gav sitt mirakelmedel namnet vaccin efter latinets ord för ko, vacca. Även om det ifrågasattes i England spred det sig snart vidare. 1816 blev Sverige först med ett nationellt vaccinationsprogram där det var obligatoriskt att vaccinera alla barn under två år mot sjukdomen.
Influensavirus bakom de flesta pandemier
De pandemier som drabbat världen sedan slutet av 1800-talet har orsakats av så kallade influensa A-virus, vilka har understammar betecknade HxNy, där x och y är siffror som indikerar olika varianter av två proteiner på virusens yta. Influensa A-virursen är så kallade fågelvirus, vilka sprids av fåglar och däggdjur.
Dagens pandemi är dock ett undantag, då den orsakas av ett coronavirus. Dessa upptäcktes 1937, de första på människan 1967. Andra coronavirus har dock inte dödat lika många och flera sprids än i dag som säsongsinfluensor.
För vanliga influensor ligger dödligheten på cirka 1 promille, 0,1 procent. Varje år kräver de omkring 300 000 liv i världen.
Det första svenska vaccinationsprogrammet startades redan 1816, mot smittkoppor (pågick ända till 1976), och utökades steg för steg till att omfatta även tuberkulos (till 1986), kikhosta, difteri och stelkramp, polio, mässlingen-påssjuka-röda hund och HPV-virus. Barn i riskgrupper vaccineras även mot hepatit B och tuberkulos.
Vaccinering av skolbarn. Bild: Karl H Hernried, Nordiska Museet
Källa: Folkhälsomyndigheten och Wikipedia
Vaccinationsprogram i de flesta länder
Under 1800-talet gjorde vaccinet ett segertåg över världen. Louis Pasteur tog fram vaccin mot först mjältbrand, sedan rabies, en sjukdom som har i stort sett 100 procents dödlighet. I dag har de allra flesta länder nationella vaccinationsprogram.
Framför allt det har bidragit till att ett antal mycket farliga infektionssjukdomar utrotats eller begränsats i omfattning. Andra viktiga orsaker är att allt fler i världen får tillgång till rent vatten och grundläggande hygien, förbättrad sjukvård och läkemedel. Och det finns myndigheter och organisationer som arbetar för att stoppa farliga smittor. Allmänhetens kunskaper har ökats genom tillgång till information, även i utvecklingsländer.
Bilden publicerades i Upsala Nya Tidning 16 maj 1940 med följande bildtext: ”Parkering för vaccinering. Häromdagen kunde Upsala Nya Tidning meddela att uplänningarna och upsalaborna i år visat ökat intresse för skyddskoppympningen och att även småbarnsvaccineringen tagit avsevärd fart. Man låter numera gärna vaccinera småttingarna före 2-årsåldern, vilket enligt läkarvetenskapen är det klokaste och bästa.” Bild: Paul Sandberg, Upplandsmuseet
Men om vaccinet aldrig hade uppfunnits, hur skulle vi då stoppa smittor som covid-19? Den i särklass viktigaste faktorn är fysisk distansering. Mest smittar vi varandra inom våra familjer och på möten inomhus, förklarar Anders Björkman, professor i infektionsmedicin på Karolinska institutet.
– Kunde vi eliminera närkontakt på över fem minuter i slutna rum skulle vi stoppa infektionen. Men människan är en social varelse. Vi behöver vara nära varandra för att vara människor.
Spontan flockimmunitet etiskt omöjligt
Alternativet att låta människor smittas utan åtgärder är etiskt omöjligt. Det skulle leda till oerhört många fler dödsfall än vi sett hittills i covid-19 innan flockimmunitet uppnås. Det skulle också innebära att smittan kommer tillbaka gång på gång med höga toppar innan tillräckligt många är immuna.
Lösningen med munskydd i kollektivtrafik och butiker har begränsad effekt, eftersom bara en mindre del av smittan förs över när vi passerar hastigt intill varandra, påpekar Anders Björkman. Däremot kan de ha effekt på arbetsplatser där man tillbringar dag ut och dag in med sina kollegor, anser han.
En annan lösning kunde vara bromsmediciner, liknande dem mot exempelvis cancer och hiv/aids. Men sådana kan ta lång tid att utveckla. De har en grundläggande nackdel: De verkar mot kroniska infektioner, inte akuta som en influensa eller covid-19.
Profylaktiska mediciner som sätts in på friska för att förebygga smitta – som malariamedicin för resenärer till Afrika – kunde också vara ett alternativ, men mycket dyrt och logistiskt svårt. Dessutom finns alltid risk för läkemedelsresistens.
Vacciner på mot tbc och malaria
Den stora globala utmaningen är att begränsa spridningen av infektioner i länder där det saknas både vatten och basal sjukvård. Malaria, hiv/aids och tuberkulos (tbc) är i dag de sjukdomar som det forskats mest kring för att få fram ett vaccin, men utan större framgång ännu.
– Där hoppas jag mest på tbc, och kanske malaria, gärna med hjälp av den nya genmetoden. Det finns ett tbc-vaccin men det är ett av de sämsta vi har i dag. Det är märkligt, eftersom det funnits i över 100 år. Däremot är jag pessimistisk när det gäller hiv/aids, säger Anders Björkman som främst forskar kring malaria men även medverkat som epidemiolog i internationella insatser mot hiv/aids.
Den genteknik han syftar på är det stora språng som vaccinframställningen har tagit i och med de så kallade DNA- och framför allt mRNA-vaccinerna mot covid-19. Metoden är att klippa ut en bit genetiskt material som styr produktionen av molekyler som finns på de virus, bakterier eller parasiter som sprider infektionen som ska förebyggas.
Vaccinet och restriktionerna är två mycket viktiga lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén, professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Troligen kommer man att få fram nya vacciner mycket snabbare än tidigare när nästa infektion slår till. Metoden gör det lätt att anpassa vaccinen till nya smittämnen – man stoppar in en ny bit genetiskt material, säger han.
Snabbare och tuffare restriktioner från start, plus snabbare provtagning och karantän för de som rest utomlands kan begränsa nästa pandemi betydligt effektivare, tror Magnus Gisslén. Han framhåller dock att det ännu inte finns någon analys av vilka åtgärder som är effektivast.
Han hoppas också på utvecklingen av antivirala läkemedel i tablettform. Redan nu testas kandidater med effekt mot en stor bredd av virus och kan begränsa nästa pandemis skadeverkningar – oavsett om det är en influensa eller coronavirus. Vad det blir kan man bara gissa, framhåller de tre forskarna.
– Det är också jätteintressant att smittsamheten i andra sjukdomar, som vanlig influensa och vinterkräksjukan har minskat för att vi håller avstånd, tvättar händerna och håller oss hemma när vi är sjuka. Det är en viktig erfarenhet för framtiden, säger Magnus Gisslén.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
De stora pandemierna
En pandemi är en infektionssjukdom som sprider sig över flera världsdelar. De största pandemierna som drabbat mänskligheten i modern tid är:
Ryska snuvan (1889-92) Ett influensa A-virus av stammen H3N8 eller H2N2.
Cirka två miljoner dödsoffer globalt. Det motsvarar ungefär 2 procent av de drabbade.
Spanska sjukan (1918-20) Influensa A-virus (H1N1).
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i världen, 10-20 procent av de smittade.
I Sverige dog cirka 35 000 människor.
Asiaten (1958-60)
Influensa A-virus (H2N2).
4-5 miljoner döda i världen, 3 000 i Sverige. Över 300 000 bekräftat smittade i Sverige, men enligt nyare uppskattningar fanns en översjuklighet under denna period på ungefär 1,1 miljoner människor som kan ha varit smittade av Asiaten.
Av alla smittade dog cirka 0,2-0,25 procent.
Hongkonginfluensan (1968-69)
Influensa A-virus (H3N2).
En miljon döda i världen. I Sverige smittades cirka en miljon.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Svininfluensan (2009-10)
Influensa A-virus (H1N1).
300 000 döda i världen. Dödlighet cirka 0,6 procent, obetydligt högre än vanlig influensa.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Covid-19 (2019-)
Det första coronavirus som orsakat en pandemi.
3,2 miljoner döda i världen (3 maj 2021). 1-3 procent av smittade dör.
Sverige 1 000 000 smittade, drygt 14 000 döda.
Fotnot: Sarsepidemin 2002 och ”fågelinfluensan” 2003 fick endast regional spridning och klassades inte som pandemier av WHO. Sarsviruset som spreds av fladdermöss krävde 750 dödsoffer av 8 000 smittade. I fågelinfluensan insjuknade 800 människor och över hälften dog.
– Men skillnaden är mycket mindre än vi trodde. Vi kan se att hon inte är någon direkt föregångare till oss som lever i Europa i dag, men hon är en föregångare till de jägare-samlare-grupper som levde i Europa fram till istidens slut, säger Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Det är väldigt få kompletta arvsanlag – genom – som är äldre än 30 000 år som har sekvenserats. När forskargruppen nu kan läsa hela genomet från Peştera Muierii 1 kan de se likheter med det som finns hos människor i dag i Europa, men de kan också se att hon inte är någon anfader till oss.
Peştera Muierii – en av tre i kvinnogrottan
Peştera Muierii 1 kallas en av de tre individer som man har hittat kvarlevor från i grottan med samma namn. Grottan Peştera Muierii (ung. kvinnogrottan) är namnet på ett grottsystem i Baia de Fier i södra Rumänien. Grottsystemet är känt för sina kvarlevor från grottbjörnar och för att man på 1950-talet hittade skallben och andra delar från tre olika kvinnliga individer som levde där för cirka 35 000-40 000 år sedan.
Andra forskare har i tidigare studier sett att formen på hennes kranium har likheter med både den moderna människan och neandertalare. Därför har man utgått från att hon genetiskt sett varit mer lik neandertalare än andra samtida individer, och på det sättet stuckit ut från normen. Men genanalysen i den aktuella studien visar att hon har samma låga nivå av neandertal-dna som de flesta andra kvarlevor från individer som levde samtidigt.
I jämförelse med kvarlevorna från några individer som levde 5 000 år tidigare, som till exempel Peştera Oase 1, hade hon bara hälften så mycket neandertalargener.
Genetisk flaskhals
En viktig period i mänsklighetens historia är när den moderna människan sprider sig och börjar röra sig ut ur Afrika för cirka 80 000 år sedan och som brukar beskrivas som en genetisk flaskhals. Befolkningar tog sig från den afrikanska kontinenten till Asien och Europa. Effekterna av utflyttningen ser vi än i dag. Den genetiska variationen är lägre hos befolkningarna utanför Afrika än hos befolkningarna i Afrika. Att Peştera Muierii 1 har en hög genetisk diversitet tyder på att det största tappet av genetisk diversitet snarare sker under den senaste istiden, (som slutar för ca 10 000 år f Kr) än vid ut-ur-Afrika-migrationen.
– Det här är spännande eftersom det lär oss mer om den tidiga befolkningshistorien i Europa. Peştera Muierii 1 har mycket mer genetisk variation än man trodde fanns i Europa vid den här tiden. Det visar att den genetiska variationen utanför Afrika var stor fram till den senaste istiden, och att det är istiden som leder till minskad variation hos människor utanför Afrika, säger Mattias Jakobsson.
Minskad genetiskt mångfald
Forskarna kunde också följa den genetiska variationen i Europa under de senaste 35 000 åren och ser där en tydlig minskning av variationen under den senaste istiden. Minskad genetisk diversitet har tidigare kopplats samman med att skadliga genvarianter är vanligare hos befolkningar utanför Afrika, men det har varit en omtvistad fråga.
Sampling av prover från Peştera Muierii 1-skallen. Bild: Mattias Jakobsson
– Det är tack vare att vi har avancerade medicinska genomiska verktyg som vi har kunnat undersöka de här många tusen år gamla kvarlevorna och även kunnat leta efter ärftliga sjukdomar hos dem. Till vår förvåning hittade vi inga skillnader under de senaste 35 000 åren, trots att vissa individer som levde under istiden hade låg genetisk diversitet, säger Mattias Jakobsson.
– Nu har vi fått ut allt som går utifrån de kvarlevor som finns. Peştera Muierii 1 är ett kulturhistoriskt viktigt fynd och säkert fortsatt intressant för forskare inom andra områden, men ur ett genetiskt perspektiv är alla data nu tillgängliga, säger Mattias Jakobsson.
Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se
Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en stor grupp av tusentals kemikalier som finns i en mängd olika produkter, från smutsavvisande mattor, fettavstötande livsmedelsförpackningar och vattenavstötande fritidskläder, till skidvalla och brandskum. Förutom att vara fett- och vattenavvisande är PFAS mycket stabila, bryts inte ner i naturen och kallas därför ibland ”evighetskemikalier”.
PFAS förorenar dricksvatten
Under det senaste decenniet har flera fall av dricksvattenförorening av PFAS kopplat till brandskum uppmärksammats i Sverige. Många PFAS är giftiga och har kopplats till förhöjda nivåer av kolesterol. De misstänks också leda till minskad födelsevikt hos barn och negativa effekter på immunsystemet.
Uttjänta produkter som innehåller PFAS hamnar förr eller senare i vårt avfall. Det är sedan tidigare känt att avfallsdeponier är en källa till PFAS. I Sverige är det dock inte tillåtet att deponera brännbart avfall, istället är avfallsförbränning med energiåtervinning den vanligaste metoden för omhändertagande.
Vad händer när PFAS förbränns?
I ett projekt vid Umeå universitet vill forskare ta reda på vad som händer med PFAS i vårt avfall när det förbränns. Eftersom behovet av energi och fjärrvärme varierar under året lagras ofta avfall i anslutning till förbränningsanläggningarna för att täcka behovet under kalla vintrar.
För att undersöka i vilken grad det lagrade avfallet kan laka PFAS provtogs dagvatten från avfallsupplaget under sex månader 2019. Dagvattnet analyserades för ett 30-tal vanligt förekommande PFAS. Eftersom det finns tusentals PFAS på marknaden analyserades även extraherbart organiskt fluor, vilket ger ett mått på den totala mängden fluorerade kemikalier i proverna. Halterna extraherbart organiskt fluor visade sig vara 7-8 gånger högre än de halter som kunde förklaras av de vanligaste PFAS.
– Att kombinera dessa analyser kan jämföras med att inte enbart titta på den del av ett isberg som sticker upp ovanför vattenytan utan även kartlägga den del man inte ser, säger Sofie Björklund, doktorand på Kemiska institutionen och Företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och en av forskarna bakom studien.
– Av de vanligaste PFAS hittade vi samma typer och halter som man hittat i lakvatten från deponier. Även om utsläppen av PFAS från enskilda anläggningar inte är alarmerande höga så är det väldigt många olika utsläppskällor. Det är en situation med ”många bäckar små” som är utmanade att hantera.
Projektet startades på initiativ av Umeå Energi, för att få kunskap om vilken betydelse PFAS har inom deras verksamhet.
Svårare att bli av med PFAS när de hamnat i naturen
– I och med rapporterna om förorening av dricksvatten har branschen fått upp ögonen för vilka problem PFAS kan orsaka. Vi vet att PFAS finns i avfallet som kommer till våra anläggningar, men lite är känt om hur de beter sig i förbränningen och i dagsläget finns inga riktlinjer att följa. Genom att medverka i och medfinansiera det här projektet vill Umeå Energi hjälpa till att sprida kunskap om hur PFAS beter sig i en förbränningsanläggning för att sen kunna hitta åtgärder som gör påverkan på omgivningen så liten som möjligt, säger Åsa Benckert miljöingenjör på Umeå Energi.
Projektgruppen fortsätter nu sitt arbete med att undersöka vad som händer med PFAS när avfallet förbränns. Här finns många frågor att besvara.
– Vi vet inte om de bryts ner fullständigt eller bara delvis, vilka nedbrytningsprodukter som bildas, och via vilka vägar dessa nedbrytningsprodukter kan ta sig ut i miljön. Det är viktigt att inse att när PFAS väl finns i naturen är de mycket svåra att bli av med. Eftersom PFAS har så många olika användningsområden är de totala utsläppen och dess effekter svåra att överblicka, säger Sofie Björklund.
Företagsforskarskolan vid Umeå universitet bygger på samverkan mellan universitet, forskare och företag eller organisation och syftar till att förena vetenskaplig excellens med nytta för samhället och den organisation som samarbetar. Tillsammans byggs ett långsiktigt samarbete kring ett problem som behöver utforskas och doktoranden får också ett skräddarsytt akademiskt kurspaket. Forskarskolan är öppen för alla forskningsområden och doktoranden har sin anställning vid Umeå universitet.
Umeå Energi är ett energibolag och en samhällsaktör som i nära samarbete med omvärlden utvecklar och levererar hållbara energi- och kommunikationslösningar. Vår vision är en enklare vardag för våra kunder och en hållbar framtid för regionen. Vi omsätter cirka 1,4 miljarder kronor, har drygt 400 medarbetare och är både miljö- och arbetsmiljöcertifierade.
Kontakt:
Sofie Björklund, Kemiska institutionen och Företagsforskarskolan, Umeå universitet, sofie.bjorklund@umu.se
Det ständigt växande behovet av hållbara byggmaterial innebär stora utmaningar för vetenskapen. Forskaren Emma Zhang anslöt till Chalmers och professor Luping Tangs jakt på framtidens byggnadsmaterial som doktorand. Efter många års samarbete har de lyckats att utveckla världens första återuppladdningsbara cementbaserade batteri.
Konceptet för batteriet utgörs av en cementbaserad mix där kolfiber blandats i för att ge ledningsförmåga och böjhållfasthet. Inbäddat i mixen ligger en metallpläterad kolfiberväv: järnpläterad i anodlagret och nickelpläterad i katodlagret. Prototypen är ett resultat av omfattande experiment- och testarbete.
– Resultat från tidigare publicerade studier kring teknik för cementbaserade batterier har visat på väldigt låg batterieffekt, så vi insåg att vi behövde tänka utanför boxen. Konceptet vi utvecklat – som också är återuppladdningsbart – har aldrig tidigare prövats. Men vi har nu en metod som fungerar väl i labbskala, berättar Emma Zhang.
Många användningsområden
Luping Tang och Emma Zhangs forskning har resulterat i ett återuppladdningsbart cementbaserat batteri med en genomsnittlig energitäthet på 7 wattimmar per kvadratmeter (eller 0.8 wattimme per liter). Måttet energitäthet används för att beskriva kapaciteten, och försiktiga uppskattningar av prestandan tyder på en tiofaldig förbättring mot tidigare försök att utveckla liknande koncept. Energitätheten är dock låg jämfört med dagens kommersiella batterier – men med fördelen att det kan användas i mycket stora volymer i byggda strukturer.
Världens första laddbara cementbaserade batteri. Bild: Yen Strandqvist/Chalmers
Att batteriet är återuppladdningsbart är dess främsta fördel. Möjliga användningsområden om konceptet utvecklas ytterligare och kommersialiseras är närmast svindlande. Emma Zhang kommenterar:
– Vi ser framför oss att denna teknik i framtiden kommer att innebära hela höghus med konstruktionsdelar av funktionell betong. Givet att vilken betongdel som helst skulle kunna ha ett lager av denna elektrod inbäddad, skulle det innebära gigantiska volymer av funktionell betong.
Kan varna för sprickor i broar
Konceptet att använda byggnader och infrastruktur för lagring av stora volymer energi skulle alltså kunna vara ett revolutionerande bidrag till att lösa energikrisen. Men det stannar inte vid funktionell betong i höghus, utan forskarna ser många fler möjligheter.
– Tekniken kan användas tillsammans med solpaneler för att ge elektricitet och som källa för så kallad strukturell hälsoövervakning i vägbroar och hamnar, där sensorer drivna av ett cementbaserat batteri kan upptäcka sprickor eller korrosion, säger Emma Zhang.
Cementbaserade batterier skulle även kunna användas för att driva LED-belysning och 4G-uppkoppling eller dylikt på avlägsna platser, eller som katodskydd mot armeringskorrosion i betongkonstruktioner. Betong, som baseras på cement, är världens mest använda byggmaterial, men också omtvistat ur hållbarhetssynpunkt. Potentialen i att addera funktionalitet ger den dock en ny dimension.
Utmaning med livslängd återstår
Det cementbaserade batteriet befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. De tekniska utmaningarna som måste överbryggas för att kunna kommersialisera tekniken handlar främst om batteriets livslängd och att utveckla hållbara återvinningsmetoder.
– Då våra byggda strukturer konstrueras för att stå i femtio till hundra år måste cementbaserade batterier antingen utvecklas så att de matchar detta, eller kompletteras med en teknik för utbyte och återvinning då dess livslängd är slut. I nuläget är det en stor utmaning utifrån den tekniska synvinkeln, säger Emma Zhang.
Men forskarna är hoppfulla:
– Vi är övertygade om att vårt koncept innebär ett stort bidrag till att ge framtidens byggnadsmaterial utökad funktionalitet genom att fungera som lagring för förnybar energi, säger Luping Tang.
Luping Tang, professor i byggnadsmaterial vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, tang.luping@chalmers.se,
Emma Zhang, doktor från institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, emma@deltaofsweden.com
Tvångssyndrom eller obsessive-compulsive disorder (OCD) drabbar cirka 1-2 procent av befolkningen och debuterar vanligtvis under barndomen. Tidig upptäckt och behandling av OCD hos barn och ungdomar är viktigt för att minska risken för psykiska problem senare i livet, bland dem en ökad risk för självmord.
OCD består av tvångstankar och tvångshandlingar:
Tvångstankar är tankar, bilder eller impulser som väcker obehag (exempelvis tankar att man glömt spisplattan på).
Tvångshandlingar eller saker man gör för att lindra obehaget som kommer med tvångstankarna (exempelvis kontrollera spisen om och om igen).
Tidigare forskning har visat att behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT), hjälper en majoritet av unga som söker hjälp men utbudet av terapeuter motsvarar idag inte efterfrågan. Det kan i många fall gå flera år mellan de första symptomen och att man erhåller psykologisk behandling.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för psykoterapier där man tränar på att använda sig av nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem.
Källa: Socialstyrelsen
Stegvis behandling för OCD
Under tre år har forskare vid Karolinska Institutet utvärderat om internetförmedlad KBT för barn och unga OCD kan användas i en så kallad stegvis vårdmodell.
I studien så slumpades 152 barn och ungdomar (8-17 år) till en av två grupper. Den ena gruppen fick först terapeutledd digital behandling med KBT. Kontrollgruppen fick traditionell KBT genom veckovisa fysiska möten med en terapeut. Vardera gruppen fick behandling under 16 veckor. Familjer och vårdnadshavare erbjöds handledning för att kunna ge sina barn rätt stöd i vardagen
Deltagarna följdes upp tre månader efter avslutad behandling för att utvärdera behandlingens effekt avseende OCD-symptom, daglig funktion och depressiva symptom. Vid uppföljningen efter 3 månader fick deltagare från båda grupperna som bedömdes behöva ytterligare stöd upp till 12 extra sessioner med traditionell KBT fram till uppföljningen vid 6 månader. Studien genomfördes i samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Region Stockholm respektive Region Västra Götaland.
KBT på nätet lika bra som traditionell KBT
Resultaten visade att stegvis behandling med internetförmedlad KBT minskade deltagarnas OCD-symptom lika mycket som traditionell KBT. Cirka 70 procent hade blivit mycket hjälpta av behandlingen vid 6-månaders uppföljningen.
– Fördelarna med den stegvisa behandlingen är att vi lättare kan nå ut till fler barn och ungdomar med tvångssyndrom som behöver hjälp, säger Kristina Aspvall, psykolog och forskare vid Centrum för psykiatriforskning, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och studiens försteförfattare.
Vidare ägnade terapeuterna i genomsnitt cirka 9 timmar per deltagare i den stegvisa behandlingen och 14 timmar per deltagare i kontrollgruppen som fick traditionell KBT.
Ökar tillgängligheten till behandling vid OCD.
– Studien visar teknikens möjligheter för att öka tillgänglighet till evidensbaserad behandling för unga med tvångssyndrom. Genom att erbjuda en lågintensiv digital intervention som första steg kan kliniker använda sin begränsade tid till att behandla fler patienter eller fokusera på mer komplexa fall, säger Eva Serlachius, adjungerad professor vid Centrum för psykiatriforskning, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och ansvarig forskare för studien.
För närvarande implementeras internetbehandlingen på BUP Internetbehandling inom Region Stockholm, som också samarbetar med andra regioner. Behandlingen har utvecklats av forskare vid Karolinska Institutet och BUP i Stockholm.
Forskningen har finansierats av Forte, ALF Medicin, Jane och Dan Olssons Stiftelse, Drottning Silvias Jubileumsfond, Fonden för psykisk hälsa samt Fredrik och Ingrid Thurings Stiftelse.
Murödlornas historia och evolution kan lära oss hur förändringar i Medelhavsområdets klimat och geologi under miljontals år, påverkat hur arter har uppkommit och dött ut. Det menar Tobias Uller vid Lunds universitet som lett en internationell studie om murödlornas evolution.
Murödlornas historia går tillbaka omkring 20 miljoner år. Artbildningen verkar ha gått särskilt snabbt strax efter den så kallade Messinska salthaltskrisen för knappt sex miljoner år sedan, en period då Medelhavet nästan torkade ut för att sedan på kort tid, omkring 100 år, fyllas med vatten igen när Gibraltar sund öppnades.
– Våra resultat visar att de dramatiska förändringarna vid den tiden sannolikt bidrog till att nya arter uppkom. Resultaten ger oss också ledtrådar till varför biodiversiteten ser ut som den gör idag, säger Tobias Uller.
Murödlorna på Ibiza har alltså sitt ursprung som hybrid. Bild: Day’s Edge Productions
Släkter isolerades från varandra
Studien visar att olika släkten har varit isolerade från varandra i miljontals år, men emellanåt har de funnit varandra och delat gener. Genom att jämföra dna-sekvenser från 26 arter och 8 underarter har forskarlaget lyckats beskriva de stora dragen i murödlornas historia, vilka som är släkt med varandra och vilka delar av arvsmassan, genomet, som överförts från andra arter genom hybridisering.
Ett exempel är murödlorna på Ibiza. Hälften av deras gener kommer från murödlor som idag lever på iberiska halvön, den andra hälften från murödlor som nu återfinns på Balkan och i den grekiska övärlden.
Murödlorna på Ibiza har alltså sitt ursprung som hybrid, vilket gett evolutionen stora möjligheter att hitta nya kombinationer av gamla gener. Enligt forskarna förklarar det sannolikt den enorma variationen mellan ödlor på olika Medelhavsöar där de, trots nära släktskap och att de lever nära varandra geografiskt, är enfärgade på en ö medan de sprakar av olika färger på nästa ö.
– Vi menar att hybridisering har varit bränsle för evolutionen, säger Tobias Uller.
Teamet bakom studien består av forskare från Lund, Portugal, Italien och Australien.
Tobias Uller, professor evolutionär ekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, tobias.uller@biol.lu.se
I Sverige finns det stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid, så kallad bio-CCS, vid biobränsleeldade kraftvärmeverk och pappersbruk. Utmaningen är att det är kostsamt och att företag i dagsläget inte tjänar något på det.
Regeringen har därför gett Energimyndigheten i uppdrag att sjösätta ett statsfinansierat stödsystem för bio-CCS med start 2022.
– Det finns en stark drivkraft hos olika aktörer vad gäller bio-CCS just nu, som ett stödsystem kan fånga upp. Men vissa saker behöver lösas. Exempelvis att anläggningar för koldioxidlagring kräver långsiktig finansiering, i statsbudgeten saknas en tradition av att skriva kontrakt för långsiktiga stöd, säger Mathias Fridahl, universitetslektor vid Linköpings universitet som undersökt vad de olika aktörerna inom bio-CCS (näringsliv, nationell förvaltning och politik) ser på ett nytt stödsystem.
Lägst pris för Bio-CCS vinner
Undersökningen visar att aktörerna vill att det statliga stödet ska bygga på så kallad omvänd auktion. Detta har också varit Energimyndighetens förslag.
Omvänd auktion är, som namnet antyder, en slags omvänd budgivning, där företag anger hur mycket de vill ha betalt för att fånga in och lagra koldioxid från biobränslen. De lägsta buden vinner auktionen och får sedan en fast summa per ton avskild och lagrad koldioxid.
Bland företagen i rapporten finns det ett stort intresse att bygga anläggningar för bio-CCS och att delta i en auktion redan 2022. Det betyder att om stödsystemet sjösätts 2022, som regeringen föreslagit, skulle de första anläggningarna kunna vara i drift år 2025–2026.
Rapporten visar också att företagen uppskattar att kostnaderna för bio-CCS blir mycket högre än vad tidigare studier visat. Företagen uppskattar kostnaden till mellan 1000 och 2000 kronor per ton koldioxid. Transport och lagring, som utgör en betydande del av totalkostnaden, bidrar dock till stor osäkerhet i kalkylerna.
Sälja klimatkompensation
Företagen är också intresserade av kompletterande intäktskällor från bio-CCS, exempelvis genom att sälja klimatkompensation.
Rapportförfattarna menar att resultaten pekar på några viktiga faktorer för hur stödsystemet bör utformas. Bland annat att en relativt stor auktion kan bli möjlig redan 2022 och en uppföljande 2026.
– Regeringen behöver också klargöra vem som äger utsläppsutrymmet, staten eller företagen. Att låta företagen äga minusutsläppen kan sänka kostnaden för staten, men kan också påverka statens möjlighet att använda bio-CCS för att uppfylla svenska klimatmål, säger Mathias Fridahl.
Vad är bio-CCS och negativa utsläpp?
När växter växer suger de upp koldioxid ur atmosfären och lagrar den i sin biomassa. Om biomassan sen förbränns som biobränsle (förnybart bränsle) återförs den bundna koldioxiden till atmosfären.
Bio-CCS innebär att koldioxid från förnybara bränslen avskiljs, fångas in och lagras i berggrunden eller under havsbotten. Det kan handla om koldioxid från eill exempel etanolfabriker, pappersmassabruk eller bioeldade kraftverk.
Bio-CCS anses vara viktig teknik för att få så kallade negativa koldioxidutsläpp. Negativa utsläpp handlar om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, för att minska mängden.
Energimyndigheten presenterar sin slutrapport om ett statsfinansierat stödsystem för bio-CCS den 15 november 2021, med en mer detaljerad utformning kring stöden.
Drygt 160 stammar av mikroalger från olika platser på den svenska västkusten har undersökts av forskare ån Göteborgs universitet och RISE. De har letat efter mikroalger som tillsammans skulle kunna göra den nordiska odlingssäsongen längre och på så sätt öka produktionen av energirik algbiomassa.
– Vi hittade ett par mycket användbara mikroalgarter som lever utmed västkusten, kiselalgen Skeletonema marinoi och den gröna algen Nannochloropsis granulata, säger Cornelia Spetea Wiklund, projektledare och professor i växtcellfysiologi vid Göteborgs universitet.
Forskarna har vidareutvecklta en energieffektiv odlingsmetod för mikroalger i nordiskt klimat, utifrån en princip som tidigare tagits fram för färskvattensalger av RISE. Men nu har forskarna använt marina arter och havsvatten.
Två algarter lämpliga för biomassaproduktion
I försöken delades kalenderåret i tre odlingssäsonger; vinter, vår och sommar. Simuleringar med båda algarterna gjordes vid olika temperaturer och ljusintensitet i laboratoriebioreaktorer med havsvatten.
Laboratorieförsök med odling av västkustalger.
– Skeletonema marinoi trivs och blommar mer under vintern. Nannochloropsis granulata blommar mer på sommaren. På våren växer båda lika bra. Båda två är mycket effektiva på att ta upp kväve- och fosfor från havsvatten och omvandla näringen till värdefull biomassa, säger Cornelia Spetea Wiklund.
I vilket sammanhang skulle denna nya kunskap kunna användas?
– Eftersom fiskodling behöver foderkällor och fisk- och skaldjursindustrin behöver rena sitt processvatten så passar våra blue solutions med mikroalger in i till exempel vattenbruksodling. Våra mikroalger skulle kunna leva på restämnen i processvattnet och samtidigt renar de vattnet så att det kan recirkuleras in i produktionen.
Det blir därmed ett slutet och hållbart system. Allt som behövs därutöver är solenergi och koldioxid från luften. Forskarna har visat att produktion av biomassa med en rotationsodling med arter anpassade för olika säsongsklimat kan utföras även under kallare perioder
– Även om de vinteranpassade arterna inte är lika högproduktiva som de som är anpassade för sommarförhållanden, med hänsyn tagen till god tillgänglighet på solljus, så kan de ändå utnyttjas för att förlänga odlingssäsongen.
Samarbete med företag på västkusten
Enligt en marknadsundersökning som projektet beställt skulle algbiomassa kunna användas som biobaserad råvara inom olika områden, till exempel som gödsel eller inom kosmetika-, läkemedels- och bioplastindustrin. Största intresse finns just nu för att rena havsvatten med hjälp av mikroalger inom fiskodlingar och sjömatindustri.
– Vi har redan sökt medel för att starta samarbetsprojekt med flera företag på västkusten, säger Cornelia Spetea Wiklund.
Mikroalgen Nannochloropsis sp. Bild: CSIRO, CC BY 3.0
Vad är en mikroalg?
Mikroalger är mikroskopiska alger, osynliga för blotta ögat. Gröna mikroalger är som gröna växter fotosyntetiska, vattenlevande organismer som med hjälp av solljus och några andra näringsämnen omvandlar CO2 till energi och biomassa. Men till skillnad från högre växter har mikroalger inte rötter, stjälkar eller löv.
Den biologiska mångfalden hos mikroalger är enorm och de utgör en nästan outnyttjad resurs. Det har uppskattats att det finns cirka 200 000-800 000 arter i många olika släkter, varav cirka 50 000 arter beskrivs.
Odlade mikroalger kan användas både som födokälla och som biobränsle, och dessutom rena utsläpp av näring och koldioxid.
Kontakt:
Cornelia Spetea Wiklund, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, cornelia.spetea.wiklund@bioenv.gu.se
I studien, som är en del i en avhandling av Sibel Korkmaz, Stockholms universitet, rapporterar många unga om olika former av våld i relationer. Nästan 60 procent av ungdomarna mellan 15 och 19 år svarar att de varit utsatta för någon form av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av en partner i en kärleksrelation.
– Tjejer rapporterar en högre andel upprepad utsatthet av våld i relationen. Killar rapporterar också våld i relationer, men då handlar det i större utsträckning om enstaka tillfällen. Där ser vi den tydligaste könsskillnaden, säger Sibel Korkmaz.
Svårt för vuxna att agera
Sibel Korkmaz menar att det har varit viktigt att kartlägga själva platsen för våldet i ungas relationer. Våldet äger ofta rum i det egna hemmet, vilket innebär att andra vuxna finns närvarande. En annan förekommande plats är skolan, även för grövre sexuellt våld. Det är inte ovanligt att gå i samma klass eller skola som sin förövare. Att skolka kan då vara ett sätt att komma undan våldet.
– Flera vittnar om lärare eller föräldrar som inte ingripit – vuxna som inte agerar trots att de vet att det förekommer våld. Man ska komma ihåg att ungdomarna ofta bor hemma hos sina föräldrar och att de fortfarande går i skolan. Det innebär att vuxna ofta finns i närheten, säger hon.
Sociala medier ny arena för våld
Psykiskt våld kan handla om att partnern utövar kontroll eller kommer med nedsättande kommentarer. Här har sociala medier och den digitala utvecklingen öppnat nya arenor. Skolan är en plats där våldet kan fortsätta äga rum obemärkt via sociala medier – även om relationen är avslutad.
– Sociala medier ger nya verktyg att utöva kontroll. Att klippa banden med förövaren är svårt, det kan handla om att få meddelanden på telefonen under lektionstid, vilket är svårt att värja sig mot. Och även om man gör slut och avföljer personen på sociala medier så kan förövaren fortsätta ha kontroll genom konton till offrets kompisar, säger Sibel Korkmaz.
Svårt att identifiera sexuellt våld
Våld av sexuell karaktär, så som att bli tvingad eller pressad till kyssar eller samlag, föregås ofta av annat våld. Att en del unga saknar referensramar från andra relationer, i kombination med samhälleliga normer, påverkar också synen på sexuellt våld.
– Vad gäller det sexuella våldet ser vi också en tydlig könsskillnad. Betydligt fler tjejer rapporterar att de blivit utsatta för våld av sexuell karaktär, jämfört med killar. Tjejer påtalar även hur normer om förväntningar om vad man ”bör ställa upp på” påverkat dem till att inte identifiera det de blivit utsatta för som våld, säger Sibel Korkmaz.
Ungdomar som utsätts för sexuellt våld tar till olika strategier för att tackla detta. Avhandlingen påvisar att det till och med kan gå så långt att ungdomarna ”går med på” att ha sex mot sin vilja för att undvika att våldet ska eskalera ytterligare.
– Strategierna kan vara sådana som tillsynes verkar destruktiva, men som just i stunden innebär ett sätt att skydda sig från våld. Det här måste förstås i sammanhanget av att det är en våldsam relation man lever i, där handlingsutrymmet kan vara begränsat till exempel på grund av hot, säger Sibel Korkmaz.
Sibel Korkmaz menar att resultatet av studien är något som alla vuxna som möter ungdomar bör ta till sig.
– Föräldrar har stor möjlighet att agera. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar att bedöma ungdomarnas behov av stöd om de får kännedom om situationen. Då handlar det om att skolpersonal känner till hur allvarligt det kan vara, att inte avfärda våld som kärleksgnabb, säger hon.
Sibel Korkmaz, socionom, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, sibel.korkmaz@socarb.su.se
– Frakturmönstret speglar barnens aktiviteter i olika åldrar men också årstider och tillväxt. Sambandet mellan inkomst och frakturer kan eventuellt förklaras av att familjer med högre inkomst oftare har studsmattor, skidor och cyklar och större möjligheter att delta i aktiviteter med risk för frakturer, säger Erik Hedström, överläkare på Ortopedkliniken på Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Umeå universitet.
Var tredje barn drabbas
I sin avhandling vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet har Erik Hedström gått igenom alla skador som föranledde akutbesök på Norrlands universitetssjukhus mellan 1993 och 2014, med fokus på frakturer. Ungefär vart tionde barn uppsökte någon gång under året sjukhuset på grund av en skada. Den totala risken för att ett barn någon gång skulle drabbas av minst en fraktur var cirka 35 procent, det vill säga drygt vart tredje barn.
Störst risk med fotboll
Skademönstret följde barnens utveckling. I förskoleåldern skadades barnen oftast vid lek, i skolålder skedde skadorna oftare i samband med idrott eller i trafiken. Flest frakturer inträffade i den ålder som kallas tillväxtspurten. Det är den period när barn växer fortast och skelettet inte riktigt hinner bli starkt i samma takt. Frakturer är vanligare under sommaren, och den idrott som orsakade allra flest frakturer bland både pojkar och flickor var fotboll. Andra aktiviteter som orsakar många frakturer är utförsåkning samt ridning bland flickor och ishockey bland pojkar.
Hög inkomst och syskon var riskfaktorer
Barn i familjer med högre inkomst och barn med syskon drabbades oftare av frakturer än barn utan syskon eller i familjer med lägre inkomst. Likaså gick det att se vissa lokala skillnader. Barn i landsbygdskommunerna runt Umeå hade nästan 20 procent färre frakturer än barn i Umeå och Vännäs. Särskilt tydlig var skillnaden över tio års ålder. Skillnaden mellan kommuner förklarades till viss del av skillnader i inkomst. Däremot verkade inte föräldrarnas utbildningsnivå eller om de var sammanboende eller ensamstående spela någon roll för frakturrisken.
– De skillnader vi har kunnat se väcker frågor om olika barns skilda förutsättningar för bland annat fritidsaktiviteter, något som inte bara har betydelse för förekomsten av skador, säger Erik Hedström.
I en delstudie har uppgifter från skadedatabasen kombinerats med demografiska data från Statistiska Centralbyrån. I två av studierna beräknades frekvensen för frakturer och andra skador i Umeå och fem grannkommuner. I två studier undersöktes med regressionsanalys kopplingen mellan hemkommun, antal syskon, socioekonomiska variabler på familjenivå och frakturer.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
