Anna Norrström har observerat lärarlagsmöten på tre grundskolor för att undersöka hur lärare samtalar med varandra i professionella sammanhang. Lärarlagsmöten hålls på skolorna en gång i veckan och är ett tillfälle där arbetslagen kan diskutera aktuella frågor.
– Forskningen om lärares samtal har under lång tid varit fokuserad på hur särskilda projekt kan utveckla professionella samtal. Men jag ville undersöka vad som händer i ordinarie möten med arbetslagen, säger Anna Norrström, som disputerar vid Göteborgs universitet med avhandlingen Samtal under lärarlagsmöten. Diskursorienteringar i den professionella praktiken.
Fragmentariska möten
I sin analys av lärarlagens samtal skiljer Anna Norrström på en horisontell och vertikal diskurs. Mycket förenklat avser horisontell diskurs samtal som kännetecknas av ett informellt språkbruk, där utgångspunkten är personliga erfarenheter, medan vertikal diskurs är mer teoretisk och abstrakt.
– Samtliga samtal hade en horisontell diskursorientering. De präglades av att de var personliga, kontextbundna och fragmentariska. Lärarna tar upp frågor som är viktiga för professionen. Men istället för att ta ett steg tillbaka och se på det från ett teoretiskt och mer distanserat perspektiv stannar det vid ett beskrivande och sedan går man vidare till nästa ämne, säger Anna Norrström.
Många frågor avhandlas
En typisk agenda för ett möte innehöll ett fåtal bestämda punkter. Men generellt sett ägnades den största delen av tiden till att ta upp de frågor som upplevdes som viktigast just då.
– Det bidrar till att det blir fragmentariskt. Det är så många frågor som avhandlas, och i det blandar man in privata ärenden och anekdoter.
Det innebär att lärarlagsmöten sällan är ett forum för professionell kommunikation.
– Genom att samtala på detta sätt kan man inte generalisera bortom enskilda situationer och erfarenheter. Ett utvecklande samtal behöver röra sig mellan närhet och distans. Man behöver kunna ha en förankring i den egna kontexten, men också ta ett steg tillbaka och inta ett utifrånperspektiv.
Logistik, schema och resurser
Huvuddelen av mötena ägnades åt praktiska frågor såsom logistik, schema, resurser och inköp. Det kunde till exempel handla om vem som ska följa med eleverna på utflykt, vilka som ska vara rast- eller provvakter och vilket material som behöver köpas in. Därutöver lades tid på att diskutera enskilda elevärenden, det vill säga hur det gick för enskilda elever som av olika anledning hade det svårt, och gruppdynamiska frågor som konflikter och gruppsammansättningar. Samtal om undervisning var sällsynt.
– När mötena kan handla om vilken sorts saxar som ska köpas in blir det svårt att prata på djupet om saker som är centrala för professionen. Det kan finnas många orsaker till att det ser ut så här. Det kan röra sig om en kombination av professionens villkor, organisatoriska förutsättningar, mötesinramning, och lärarlags aktiva handlingar, säger Anna Norrström.
Anna Norrström, universitetsadjunkt, Högskolan i Borås, anna.norrstrom@hb.se
– Coronapandemin har inneburit att antalet videomöten har ökat kraftigt. Därför behöver vi få mer kunskap av hur vi påverkas av dem och anpassa vår arbetsmiljö efter det, säger Géraldine Fauville, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Géraldine Fauville har tillsammans med forskare på Virtual Human Interaction Lab vid Stanford University, där hon själv varit verksam, genomfört en enkätstudie med drygt 10 000 deltagare från hela världen. Enkäten är testad i tidigare studier och graderar den känsla av trötthet eller utmattning som många känner i samband med videomöten.
– Studien visar att de som har fler och längre möten, samt kortare paus mellan mötena, upplever en större zoomtrötthet. Den visar också att kvinnor generellt upplever en större zoomtrötthet än män. Andelen kvinnor som uppger att de är mycket till extremt trötta av videomöten motsvarar nästan 14 procent, det vill säga en av sju av kvinnor, medan andelen män som uppger att de är mycket till extremt trötta motsvarar 5,5 procent, alltså en av 20, säger Géraldine Fauville.
Studien visar också kvinnor och män har lika många videomöten, men att kvinnor tenderar att ha längre möten och kortare pauser mellan mötena. Det förklarar dock inte hela skillnaden i upplevd trötthet mellan kvinnor och män.
Fyra orsaker till zoomtrötthet
I en tidigare studie har Jeremy Bailenson, professor i kommunikationsvetenskap vid Stanford University och som ingår i forskargruppen, kartlagt vilka aspekter av videomöten som gör att vi drabbas av trötthet och identifierat följande orsaker:
Spegling. I många verktyg för videomöten ser du hela tiden en bild av dig. Det kan liknas vid att ständigt ha en spegel bredvid sig, och vi människor tenderar att bli mer självkritiska av att se oss själva.
Fysisk begränsning. Känslan av att vara fysiskt fångad. Kamerans vinkel begränsar hur du kan röra på dig under mötet, och just möjligheten att röra på kroppen är starkt kopplad till kreativitet och lärande.
Ständigt fokus. Känslan av att alla stirrar på dig. I ett videomöte är fönstret fullt av ansikten och alla tycks titta på just dig hela tiden, till skillnad från ett vanligt möte där du vet uppmärksamheten endast riktas mot dig när du har ordet.
Energikrävande. Ökad kognitiv ansträngning för att uttrycka sig med och tolka kroppsspråk. När vi möts i verkligheten har vi en intuitiv förståelse av varandras kroppsspråk. I videomöten måste vi lägga mycket mer energi på att å ena sidan att tydliggöra när vi vill ha ordet, när vi håller med om något, och så vidare, och å andra sidan tolka andra människors kroppsspråk via skärmen.
– Det finns tre huvudorsaker till att kvinnor är mer drabbade av zoomtrötthet. De är mer påverkade av spegeleffekten, de känner sig mer fysiskt fångade av den begränsade rörelsefriheten och de upplever också i högre utsträckning att alla stirrar på dem, säger Géraldine Fauville.
Tips som underlättar videomöten
Det finns ett antal åtgärder som kan minska zoomtrötthet. Géraldine Fauvilles tips är att stänga ”self-view” (fönstret där man ser dig själv) och ibland helt stänga av kameran, att skapa en större rörelsefrihet genom att öka avståndet mellan sig själv och kameran, samt att minska videomötets fönster så att deltagarnas ansikten blir mindre och inte lika påträngande.
Så motverkar du zoomtröttheten
Stäng fönstret där du ser dig själv.
Stäng av kameran ibland för att ge dig större rörelsefrihet.
Minska videomötets fönster så att deltagarnas ansikten blir mindre och inte lika påträngande.
– Vi hoppas att teknikföretag och arbetsgivare använder den kunskap som nu skapas till att skapa verktyg och en arbetsmiljö som kan minska Zoomtrötthet. Arbetsgivare bör se till att videomöten inte är för långa och att det finns paus mellan dem. De bör också tillhandahålla externa skärmar, tangentbord och höj- och sänkbara skrivbord för att öka folks mobilitet vid videomöten.
Géraldine Fauville, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, geraldine.fauville@gu.se (engelsktalande).
I sin avhandling har Ingrid Malm Lindberg vid Uppsala universitet undersökt fantasins roll inom utövandet av religion och naturvetenskap, med speciellt fokus på synen på kunskap samt kreativa och meningsskapande funktioner. Ett av resultaten i studien är att det finns gemensamma mönster i hur företrädare för religion och naturvetenskap använder fantasi för att tolka världen eller hur man föreställer sig alternativa möjligheter.
– När fantasi används på ett sätt som tar oss bortom det mänskliga vetandets gränser så hjälper denna mentala kapacitet oss att fly undan världen, men när den används på ett informativt vis så bidrar den till att vi får kunskap om världen som den faktiskt är, förklarar Ingrid Malm Lindberg.
Skapar förklaringsmodeller
Hon pekar även på fantasins bidrag till en dynamisk rörelse mellan att se verkligheten genom en viss ”lins” (till exempel en naturvetenskaplig eller en religiös modell) och att se nya aspekter av, eller bortom, linsens ramverk. En annan likhet är att både naturvetenskaplig och religiös kreativitet använder sig av aktiv och passiv fantasi. Aktivt fantiserande kan till exempel ta sig uttryck i utformandet av en vetenskaplig modell eller att via fantasin transporteras in i ett rituellt universum. Passiv fantasi äger rum när individer kommer fram till kreativa lösningar i sitt omedvetna, utan att exakt veta var lösningen ”kom ifrån.”
Skillnad i syn på relationen till naturen
Samtidigt identifierar Ingrid Malm Lindberg väsentliga skillnader i hur företrädare för religion och naturvetenskap ”fantiserar.” Som exempel nämner hon tanken att religiös tro förutsätter ett dynamiskt samarbete med den omkringliggande världen, medan naturvetenskapen syftar till kontroll av naturen.
Istället för att tala om fantasi som ett enda fenomen, så lyfter många samtida forskare snarare fram bilden av ett träd med förgreningar som både hör ihop och sträcker sig åt olika håll. I avhandlingen beskriver Ingrid Malm Lindberg fantasin som ett vatten som vårt tänkande ”simmar omkring i”, och som kan ta sig varierade uttryck.
Is, vatten, imma, eller som i fantasins fall, inre mentala bilder, tankar kring (ännu ej realiserade) möjligheter, förmågan att komma på kreativa lösningar, och så vidare. För att peka på de olika typerna av fantasi använder hon sig därför av en uppdelning mellan sensorisk, propositionell, experientiell och kreativ fantasi.
Fem fenomen i båda världarna
Det teoretiska ramverket är hämtat från samtida medvetandefilosofi där samspelet mellan – snarare än den isolerade aktiveten hos – olika typer av mentala tillstånd lyfts fram. Dessa kategorier används på fem fenomen som återfinns i religiösa och naturvetenskapliga sammanhang: metaforer, modeller, tankeexperiment, aspekt perception och i religionens fall – ritualer. (Aspekt perception innebär att en individ ser nya aspekter i ett fenomen som hon redan känner till sedan tidigare, till exempel en bekant persons ansikte. Det kan också innebära att hon ser en mångtydig bild som en av de olika tolkningar av bilden som är möjlig.)
Visioner och eurekaupplevelser
– I min studie undersöker jag även fantasins roll i religiösa och naturvetenskapliga former av visualisering, och hur detta relaterar till religiösa visioner och Eureka-upplevelser när vetenskapsmän får en plötslig insikt om sitt forskningsområde, säger Ingrid Malm Lindberg.
– Våra resultat betonar vikten av en god balans mellan träning och vila för optimala anpassningar och för förbättrad hälsa, säger Mikael Flockhart, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, och en av författarna till studien.
Till forskningsstudien rekryterades elva fysiskt aktiva försökspersoner som fick genomföra ett program med ökande träningsbelastning under tre veckor, vilket sedan följdes av en veckas återhämtning. Träningspassen genomfördes på cykelergometer och bestod av fem stycken 4-8 minuter långa intervaller på 90-95 procent av VO2max. Efter varje vecka, med ökande träningsbelastning, togs muskelbiopsier och fysiologisk anpassning till träning mättes. Dessutom mättes hur mitokondrierna påverkades av träningsbelastningen och påverkan på transport och upptag av blodsockret mättes med ett glukosbelastningstest.
VO2max mäter konditionen
VO2max-test är ett konditionstest som mäter hur mycket syre din kropp kan ta upp och utnyttja. Värdet ökar när ens kondition förbättras. För en normalrörlig kvinna på 30-40 år är värden mellan 30-35 ml/kg vanligt. Motsvarande för en man 40-45 ml/kg.
Den som har en hög syreupptagningsförmåga kan träna/tävla på en högre nivå/fart än den som har lägre syreupptagningsförmåga. Testvärdet är ett kvitto på hur vältränad du är jämfört med genomsnittet i Sverige. Eliten i konditionsidrotter, till exempel längdskidor, har VO2max-värden > 70 ml/kg/min. En motionär ligger vanligen mellan 40-50 ml/kg/min.
Källa: GIH
Träningsbelastningen trappades upp
I början av studien trappades träningsbelastningen upp och som väntat blev det en positiv respons på prestationsförmågan och mitokondriernas anpassning. Men efter att träningsbelastningen ökade ytterligare och kulminerade efter fem pass över sex dagar tappade mitokondrierna plötsligt 40 procent i kvalitet. Försökspersonerna visade även vid glukosbelastningstestet försämrat upptag av socker ur blodet och en minskad insulinutsöndring.
För att ytterligare undersöka om blodsockerreglering kan påverkas av väldigt hård träning mättes blodsockret kontinuerligt under två veckor hos 15 elitidrottare i deras vardag. Dessa resultat matchades mot en kontrollgrupp som tränade mindre. Resultatet visade att elitidrottarna tillbringade mer tid över dygnet med både lågt och högt blodsocker, vilket indikerar att en hög träningsbelastning kan ha en negativ effekt på kroppens blodsockerreglering även hos de som är vana vid en hög träningsstress.
Ingen tid för återhämtning
Resultatet från studien visar att högintensiv intervallträning kan ha negativa hälsoeffekter om tid för återhämtning inte ges. Inom idrottsvärlden är det allmän kunskap att träningsbelastning inte bara kan öka obehindrat utan att det blir negativa konsekvenser på prestationsförmåga och för välmående, men vad dessa negativa konsekvenser faktiskt kan bestå av är mindre känt. Det är heller inte väl beskrivet hur metabol hälsa påverkas av olika träningsbelastning och vilken dos träning som ger optimala anpassningar.
– Högintensiv intervallträning kan ses som den mest effektiva formen av träning för att öka i syreupptag och prestationsförmåga. Eftersom det primärt är i mitokondrierna som energin från fett och kolhydrater omvandlas till muskelarbete är det uppseendeväckande att bara en veckas hård träning kan skapa en så tydlig störning av mitokondriefunktionen. Denna studie ger ny insyn i hur kroppen kan påverkas vid olika träningsbelastningar. En vanlig strategi för idrottare som vill bli bättre är att träna mer och hårdare, men här visar vi hur viktigt det är att ha ett balanserat träningsprogram och att mer träningsstress nödvändigtvis inte är bättre ur ett hälsoperspektiv, säger Mikael Flockhart, försteförfattare till studien.
Cellernas kraftverk
Mitokondrierna fungerar som cellernas kraftstation. De har en viktig roll i ämnesomsättningen genom att tillverka adenosintrifosfat (ATP), den molekyl som sedan används som energikälla i de flesta processer i cellen. Antalet mitokondrier i en cell varierar kraftigt beroende på celltyp, från ett fåtal till flera hundra. I celler med hög ämnesomsättning är antalet mitokondrier särskilt stor, såsom skelettmuskelceller. Ungefär 90 procent av cellernas ATP-produktion kommer från mitokondrierna.
I studien har forskarna tagit fram en metod för att förbättra teststrategierna vid epidemiska utbrott, och med relativt begränsad information kunna förutse vilka individer som är mest fördelaktiga att testa.
– Det här kan bli ett första steg mot att samhället ska bli bättre på att kunna kontrollera större utbrott i framtiden, och minska behovet av stora nedstängningar, säger Laura Natali, doktorand i fysik vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till den publicerade studien.
Snabb kontroll över utbrottet
Maskininlärning är en typ av artificiell intelligens och kan beskrivas som en matematisk modell där datorer ”tränas” att lära sig se samband och lösa uppgifter med hjälp av olika data. Forskarna har använt maskininlärning i en simulering av ett epidemiskt utbrott, där information om de första bekräftade fallen används för att göra beräkningar av smitta i resten av befolkningen. Bland annat används data om de smittade individernas kontaktnät: vilka de har varit i nära kontakt med, var och under hur lång tid.
– I studien går det att snabbt få kontroll över utbrottet när metoden används, medan en slumpmässig testning leder till ett okontrollerat utbrott med många fler smittade. Under verkliga förhållanden kan information läggas till, som exempelvis demografiska data, ålder och hälsomässiga förutsättningar, vilket ytterligare kan förbättra metodens effektivitet. Dessutom kan samma metod användas för att förebygga återinfektion i befolkningen, om immuniteten efter sjukdomen enbart är tillfällig, säger Laura Natali.
Kartbilderna visar två möjliga utfall
De två kartorna visar ett simulerat utbrott vid samma tidpunkt, med och utan forskarnas metod. Den vänstra kartan anger läget då metoden inte använts, och där inga nedstängningar av samhället har skett. Den domineras av orange (smittsamma) och svart (tidigare infekterade och nu immuna eller avlidna). Den högra kartan anger läget vid samma tidpunkt, men där forskarnas metod har använts. Kartan domineras av grå (ej smittade men mottagliga) samt blått som står för nedstängda områden som har kunnat ringas in tack vare metoden. Här finns inte längre några smittsamma individer som kan driva epidemin vidare.
Bild: Laura Natali
Laura Natali betonar att studien är en simulering och att testning med verkliga data behövs för att utveckla metoden ytterligare. Samtidigt ser hon forskningen som ett första steg mot att kunna göra mer specifikt riktade insatser för att minska smittspridningen, eftersom den maskininlärningsbaserade teststrategin automatiskt anpassar sig efter sjukdomens särskilda karakteristik. Som exempel nämner hon möjligheten att enklare förutse om en viss åldersgrupp bör testas, eller om ett begränsat geografiskt område är i riskzonen – som en skola, en tätort eller ett visst kvarter.
Mer exakt lokalisering av smittan
– När ett större utbrott har startat är det viktigt att snabbt och effektivt hitta smittade individer. Vid slumpvis testning är risken stor att det inte sker, men med en mer målinriktad teststrategi går det att hitta fler smittade individer och därmed få den kunskap som behövs för att minska smittspridningen. Vi visar att maskininlärning kan användas för att ta fram en sådan teststrategi, säger hon.
Det finns få tidigare studier som granskar hur maskininlärning kan användas vid pandemier, särskilt med en så tydlig inriktning på att hitta de bästa teststrategierna.
– Vi visar att det går att utgå från relativt enkel och begränsad information för att göra förutsägelser om vilka individer som är mest fördelaktiga att testa. Det ger möjlighet att bättre kunna använda de testresurser som finns, säger hon.
Har du svårt att följa restriktionerna som kommer av pandemin? Det är i så fall inte förvånande. Enligt beteendepsykologin går restriktionerna mot vår natur. I grunden är vi sociala vanedjur som ogärna bryter rutiner.
Att hålla avstånd, att bära ansiktsmask och att undvika att röra vid andra människor är främmande för oss som biologiska varelser. Vi är evolutionärt utvecklade för att leva nära varandra och att kommunicera med beröring och gester.
– Restriktionerna går emot vår sociala och psykologiska natur. Vi klarar det en kort tid men långsiktigt blir det extremt svårt, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar om motivation och beteendeförändringar och har skrivit boken Motivationsrevolutionen.
– Det är svårt att följa Folkhälsomyndigeten rekommendationer eftersom starka krafter inom oss drar åt ett annat håll. Vi vill umgås och vi vill kramas. Att om och om igen hålla tillbaka de normala impulserna är ett jäkla maratonlopp.
På psykologispråk kallas det självreglering, säger han. Förenklat innebär det att varje gång känslorna skickar signaler om vad vi ska göra, ska vi rationellt ta beslutet att behärska oss och ibland göra motsatsen. Det är krävande.
Klistermärken på golvet ska hjälpa till att påminna.
Förändring behöver ge belöning
Dessutom utmanar restriktionerna vår jakt på belöning. Att samarbeta med hjärnans belöningssystem och att vara medveten om de drivkrafter som styr oss, är a och o för att orka ändra en djupt rotad vana.
– Från hälsoforskningen är det välkänt att för att lyckas göra en beteendeförändring behöver förändringen ge någon form av belöning och helst en belöning som kommer inifrån. Som att ge sig ut och springa fast det tar emot men man gör det ändå, för man vet att det känns bra efteråt. Den belöningen får vi inte av att följa restriktionerna.
Så vi kommer att slarva, är Magnus Lindwalls slutsats. Och det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går.
Vilken betydelse har då informationen från myndigheterna haft för att vi ska följa restriktionerna? Inte så stor. Det menar Magnus Fredriksson, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, som studerar myndigheters kommunikation i krissituationer. Ett tydligt mönster är att när krisen slår till är det inte kommunikationen som framförallt styr vårt beteende. Istället är det vardagslunken som tar kommandot.
– Vi vet från forskningen att människor ofta är betydligt mindre panikartade i en kris än vad man kan tro. Vi håller fast vid rutiner för att det är vad som skapar trygghet. Så under corona, precis som i andra samhällskriser, gör vi väldigt mycket för att upprätthålla det vi brukar göra. Och det är svårt att informera bort människors vardagsliv, konstaterar Magnus Fredriksson.
Det kan förklara varför det har varit trögt att få gehör för rekommendationer att avstå från att resa bort på skollov eller träffa släkten vid högtider.
– Jag är övertygad om att alla de som valde att åka till fjällen på påsklovet vet att det är dumt. De har all information om riskerna. Men man brukar ju alltid åka och det finns en stark drivkraft i att det är något man brukar göra. Precis som att fira jul eller andra stora helger. Det är viktigt för oss. Här har människan en förmåga att rationalisera: det är ju bara jag, det här är så viktigt för mig.
Vi människor vill röra varandra.
Inte brist på information
Ett annat exempel är överdödligheten i utsatta grupper. Där har en vanlig förklaring varit att många av de drabbade har svaga kunskaper i svenska och att de därför saknat information om sjukdomens risker.
– Men när man kommer närmare deras vardagsliv visar det sig att det är människor som bor trångt och som måste åka till jobbet med bussen varje dag. Att de blir sjuka beror alltså inte på brist på information. Det har strukturella orsaker.
Samtidigt framhåller Magnus Fredriksson att Folkhälsomyndigheten gjort mycket rätt. I början av en kris finns det största informationsbehovet och myndigheten axlade då sitt ansvar.
– De tog den expertroll de ska ha. De dagliga presskonferenserna skapade en lägereldseffekt där Sverige samlades. Det blev en trygghet. Anders Tegnell har gett myndigheten ett ansikte och har dessutom haft förmågan att uttrycka sig enkelt. Myndigheten har varit tillgänglig för frågor och de korta budskapen: håll två meters avstånd, tvätta händerna, var hemma om du har symtom har fungerat bra.
Men, säger Magnus Fredriksson, för att få till de stora beteendeförändringarna måste åtgärderna vara genomgripande och kollektiva. Som att stänga arbetsplatser eller införa åtgärder på äldreboenden.
– Informationen från Folkhälsomyndigheten om vad som ska göras behöver då riktas till ansvariga chefer. Samtidigt som det också är viktigt att myndigheten är tillgänglig så att chefer kan få svar på sina frågor. Det är betydligt mer verkningsfullt än att gå ut med information till varje enskild individ om att man bör jobba hemma.
Kollektiva åtgärder har större utsikter att lyckas. Som att stänga ner hela arbetsplatser för att minska trängsel i kollektivtrafiken.
Förbud är fel väg
Ja, Sveriges sätt att hantera pandemin är på det stora hela bra. Det tycker också Magnus Lindwall. Att stänga ner hela samhället för att stoppa smitta går tvärtemot vad man vet inom beteendeforskningen, säger han.
– Förbud, tvång och hot är fel väg om man vill ha långsiktig hållbarhet. Det kommer att ge resultat kortsiktigt. Men det fungerar bara så länge folk är väldigt rädda för viruset eller så länge de är rädda att bli bestraffade. Över tid kommer människor att hitta genvägar och bryta mot förbuden.
Ska vi orka underkasta oss restriktionerna under lång tid måste de istället vara förankrade i oss själva.
– Om det finns en känsla av självbestämmande i botten är sannolikheten större att beteendeförändringen blir hållbar över tid. Därför var Sveriges strategi, med frivillighet som bas, rätt.
Inkonsekvens gör oss rebelliska
Men han pekar också på misstag. Framförallt för att restriktionerna har upplevts som motsägelsefulla. Som att det är okej att trängas i kön i affären samtidigt som det inte är tillåtet att gå på en fotbollsmatch med begränsad publik på en stor arena. Eller att en teater där platserna kan kontrolleras inte får ha öppet när det är fullsatt på flyget.
Regler som uppfattas som inkonsekventa gör oss förvirrade och rebelliska, menar han.
Dessutom hade det varit bättre att från myndighetshåll redan från start säga att det kommer att bli jobbigt att leva med coronaregler. Att det är onaturligt i ett fritt demokratiskt samhälle. Det hade ingett större förtroende.
– Och nu är vi trötta på det här. Man talar ibland om coronatrötthet. Vad är det egentligen? Kanske är det känslan att vi nu har sprungit så länge i det här pandemiloppet att vi har mental mjölksyra överallt. Att vi under så lång tid har tvingats avstå från mycket av det som är värdefullt i livet?
Ödmjuk inför kommunikationens möjligheter
Så, när vi ser tillbaka på ett år med restriktioner. Vad finns att lära?
– Att man ska ha en ödmjuk inställning till kommunikationens möjligheter, den har inte den betydelse som vi ofta hoppas på, säger Magnus Fredriksson.
Och att trots att en allvarlig sjukdom sprids i samhället blir inte människor så oroliga, fortsätter han.
– Vardagens kraft är stark. Och i stort sett har vardagslivet upprätthållits. På individnivå finns absolut människor som farit väldigt illa , det får vi inte glömma. Men om man tittar ut över Sverige under pandemiåret så pågår väldigt mycket på ungefär samma sätt som det alltid har gjort.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
– Det här är den första appen mot inkontinens med trängningar som har utvärderats vetenskapligt och det är förstås jätteroligt att vi ser så goda resultat för de som använde appen, säger Towe Wadensten, doktorand i allmänmedicin vid Umeå universitet.
I studien lottades 60 kvinnor med urinläckage och trängningar att använda den nya appen Tät®II, medan en ungefär lika stor kontrollgrupp istället fick använda en app med bara kortfattad information.
Mindre besvär och bättre livskvalitet
Efter 15 veckors användande av apparna, hade båda grupperna fått minskade besvär av urinläckage och trängningar, och de upplevde en förbättrad livskvalitet. Störst förbättring uppnådde gruppen som använde Tät®II-appen: 87 procent av dessa upplevde en förbättring av sin inkontinens. I kontrollgruppen var motsvarande andel 30 procent. De upplevda besvären mättes också med en 21-gradig skala. I genomsnitt minskade besvären med 4,7 enheter för Tät®II-gruppen och 1,6 enheter för kontrollgruppen. En skillnad på tre poäng motsvarar till exempel en förbättring från att läcka flera gånger dagligen till att läcka en gång per vecka. Alla resultat är statistiskt säkerställda.
Appen Tät®II är en uppföljare till den tidigare appen Tät® som har använts i flera år både i Sverige och utomlands mot ansträngningsinkontinens. Tät®II är mer komplex och används mot inkontinensbesvär med inslag av trängningar. Den nya appen innehåller information och träningsprogram för bäckenbotten och urinblåsan, psykologisk självhjälp samt livsstilsråd. Den innehåller också skräddarsydda råd om träningen, automatiserad feedback, träningsstatistik samt möjligheten att ställa in påminnelser för träningen.
Bra komplement till vården
Inkontinens med trängningar är vanligt och forskarna menar att en app kan vara ett bra komplement till vården på flera sätt, dels som ett stöd i utredningen av inkontinens, dels för individualiserade råd och träningsprogram.
– Läckage i samband med trängningar händer ofta utan förvarning och kan påverka livet på olika sätt. Appen innehåller de behandlingsprogram och de råd som rekommenderas som första linjens behandling. Självbehandling är uppskattat och kan i vissa fall vara ett alternativ till läkemedelsbehandling, säger Eva Samuelsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet.
Om appen:
Appen Tät®II är utvecklad av Eva Samuelsson och Towe Wadensten, i samarbete med enheten för IT-stöd och systemutveckling vid Umeå Universitet. Innehållet i appen har tagits fram i diskussioner med en grupp forskare och experter inom allmänmedicin, urogynekologi, urologi och uroterapi.
Nästa steg för forskargruppen blir att undersöka hur appen Tät®II kan göras tillgänglig för personer utanför studien.
Towe Wadensten, doktorand i allmänmedicin vid Umeå universitet, towe.wadensten@umu.se
Eva Samuelsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet, eva.samuelsson@umu.se
Växter behöver näringsämnen som kväve, kalium och fosfor för att kunna växa. Inom jordbruket används stallgödsel, konstgödsel eller mineralgödsel för att öka tillväxten hos grödorna.
I stallgödsel finns alla nödvändiga näringsämnen, men det är kostsamt att transportera tungt och skrymmande gödsel från platsen där det produceras till där det behövs. Så pass tungt att det oftast är billigare att använda mineralgödsel eller konstgödsel där tillverkningen bidrar till växthusgasutsläpp.
Bajset kan driva en halv miljon bilar
Nu har forskare vid Linköpings universitet kunnat visa att om avföring från djur och människor används för att först göra biogas och sedan använda restprodukterna som gödsel, kan samhället spara nästan en miljard kronor per år. Dessutom skulle Sveriges årliga utsläpp minska med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Men det skulle kräva en nationellt koordinerad insats för att peka ut var biogasanläggningarna ska placeras och de mest effektiva transportvägarna mellan platserna.
– Gör man biogas av avföringen innan det används som gödsel, kommer fördelarna överväga kostnaden att transportera avföringen. Då kan vi maximera nyttan av en befintlig resurs genom att även ta till vara på energin i gödsel som annars går förlorad, säger Genevieve Metson, universitetslektor på Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet.
Enligt forskargruppens beräkningar behövs 238 biogasanläggningar strategiskt placerade i landet för att optimera användningen av avföring från djur och människor. I avföringen finns, förutom näringsämnen, även en stor mängd energi som i en biogasanläggning kan tas till vara och användas som till exempel förnybart drivmedel. Mängden energi i all avföring från djur och människor under ett år motsvarar 3,4 TWh. Det är tillräckligt för att driva cirka 500 000 biogasbilar per år.
Mänsklig avföring som växtnäring
Roozbeh Feiz, biträdande universitetslektor på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet, menar att det krävs att regering, lantbrukare och biogasproducenter jobbar tillsammans.
– En icke-koordinerad insats ger inte alls samma effekt. Även om våra beräkningar är teoretiska kan vi visa att fördelarna med biogas som mellansteg är en verklig lösning. Förutom att bevara näringsämnen genererar biogasproduktion också förnybar energi och har därför potential att förbättra hållbarheten för både jordbruket och transportsektorn, säger Roozbeh Feiz.
Forskargruppen består av bred expertis inom bland annat teoretisk biologi, industriell miljöteknik och tillämpad matematik. Genom att använda matematiska optimeringsmodeller kombinerat med livscykelanalyser kan forskarna visa att både växthusgasutsläppen och kostnaderna för bland annat mineralgödsel och transporter kan minska rejält.
– Det finns många barriärer att ta sig förbi innan en fullskalig organisk resursåtervinning och återanvändning blir verklighet. Förutom behovet av en nationell samordning måste de juridiska, etiska och kulturella betänkligheterna med att använda mänsklig avföring som gödningsmedel läggas åt sidan. Det är nödvändigt för en mer cirkulär och hållbar livsmedelsproduktion, säger Genevieve Metson.
Koldioxidutsläpp från svenskt jordbruk
De totala utsläppen från svenskt jordbruk 2019 uppgick till ungefär 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt Naturvårdsverket. Sveriges totala utsläpp motsvarar 51 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
– Det är ganska vanligt att underskatta sin risk. I vår studie var det ungefär en tredjedel av deltagarna som gjorde det. Det berodde bland annat på att man upplevde sin hälsa som bra, och att man inte hade en familjehistorik av hjärtinfarkt. Det gällde oberoende av utbildningsnivån och hur bra man var på att ta till sig information och fatta beslut om sin egen hälsa, säger Åsa Grauman, postdoktor vid Centrum för forsknings- och bioetik vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Upplevd risk och medicinsk risk
Forskarna har ställt frågor till personer som är mellan 50 och 65 år och som deltar i den stora Scapis-studien om hjärt- och kärlsjukdomar. Forskarna frågade till exempel: ”Hur uppskattar du din risk för hjärtsjukdom? Är den lägre, samma eller högre än andra personer av samma kön och ålder som du?”. Sedan jämförde de deltagarnas upplevda risk med den medicinskt beräknade risken.
I resultaten har forskarna tagit hänsyn till parametrar som patienternas utbildningsnivå, levnadsvanor, numeracitet (förståelse för siffror och beräkningar) och självskattad förståelse för kardiovaskulära riskfaktorer. I beräkningsmodellen har de även beaktat andra faktorer som ålder, kön och rökning.
Generellt sett var utbildningsnivån bland deltagarna hög och många uppgav att de kände till riskfaktorer för hjärtinfarkt. Dessutom undersökte forskarna deltagarnas hälsolitteracitet, alltså deras förmåga att förstå och ta till sig kunskap om hälsa.
Uppfattade sin hälsa som god
Även de deltagare som man kan förvänta sig ska ha goda kunskaper om både riskfaktorer och var de kan hitta tillförlitliga källor, samt vad de själva kan göra, underskattade in egen risk. Tendensen att underskatta sin risk verkar framför allt påverkas av att deltagarna upplevde sin hälsa som god och att de saknade erfarenhet av hjärtinfarkt inom familjen. De verkar därför kunna se och bedöma andras risker utifrån sina förkunskaper, men när det kom till dem själva var det i första hand familjehistoriken och den egna allmänna hälsan som avgjorde.
– Utbildningsnivå och hälsolitteracitet är viktiga faktorer att ta hänsyn till när vi ska kommunicera hälsobudskap till befolkningen. Men vår studie visar att de faktorerna inte är avgörande när det kommer till individens uppfattning om sin personliga risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Det kan vara så att personen inte känner till riskerna. Det kan lika väl vara så att personen känner till dem men inte använder sig av den kunskapen när den bedömer sin egen risk. Kanske vet patienten att rökning är en riskfaktor, men så länge personen själv känner sig frisk och inte har symtom tror den att det inte är någon fara. Hur man mår kan överskugga allmän kunskap om riskfaktorer, säger Åsa Grauman.
Känslor påverkar riskmedvetenhet
Enligt forskarna kan deras resultat komma till användning inom vården men även för myndigheter som kommunicerar med hela befolkningen.
– Det vi kan ha i åtanke är att individer tenderar att uppfatta risker utifrån känslor och tidigare erfarenheter. Att ha upplevt hjärtinfarkt inom familjen kan vara kopplat till starka känslor som sorg och rädsla. Saker vi har upplevt på nära håll är det enklare för hjärnan att plocka fram vilket gör att risken uppfattas som mer påtaglig. Dessutom är det lättare att se sig själv drabbas om du har bevittnat någon i din närhet, som liknar dig, drabbas.
– Att människor i allmänhet mår bra är givetvis något positivt. Däremot kan det leda till att vi bortser från riskfaktor hos oss själva, som rökning, fetma eller högt blodtryck. Att vi bedömer vår risk utifrån hur vi mår i stunden kan utgöra en särskild utmaning när det kommer till hjärtsjukdom eftersom att hjärtsjukdomar ofta har en långsam och symtomfri utveckling. De första symptomen kanske först visar sig i det akuta skedet och för att ha möjlighet att förebygga sjukdom behöver vi agera långt innan dess. Hälsokontroller kan därför vara ett bra sätt för individen att hålla kolla på viktiga värden, som till exempel blodtryck och kolesterol, i ett tidigare skede, säger Åsa Grauman.
Allmänna hälsokontroller rekommenderas
European Society for Cardiology rekommenderar allmänna hälsokontroller för alla män över 40 år och alla kvinnor över 50 år. Båda könen drabbas lika ofta av hjärt- och kärlsjukdomar, men männen drabbas tidigare. I Sveriges skiljer det sig mycket åt mellan hur regionerna erbjuder hälsokontroller. En del erbjuder dem från 40 års ålder, andra från 50 år, och vissa inte alls.
– Människan är problemfokuserad, om du till exempel har huvudvärk och tar tabletter märker du att värken försvinner. Men känner du dig frisk och upplever din risk som låg, då kanske du inte heller känner dig motiverad att ändra din livsstil eller ta blodtryckssänkande medicin för att undvika framtida hjärt- och kärlsjukdom. Att synliggöra den individuella risken och därmed orsaka en liten gnutta oro kan vara till hjälp för att få människor att agera. Att kommunicera kring hjärtkärlrisk innebär därför en avvägning mellan att riskera att sätta en sjukdomsstämpel på individer som i nuläget upplever sig själva som friska, och att förebygga sjukdom, säger Åsa Grauman.
Åsa Grauman, postdoktor vid Centrum för forsknings- och bioetik, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, asa.grauman@crb.uu.se
Hittills vet man för litet om pots som komplikation efter covidinfektion, men forskare från Lunds universitet och Karolinska institutet beskriver nu tre fall av svenska patienter som diagnostiserats med pots efter genomgången covidinfektion, i en studie publicerad i Journal of the American College of Cardiology – Case Reports.
Pots(postural ortostatisk takykardisyndrom), är ett tillstånd som kännetecknas av ortostatisk intolerans, det vill säga att cirkulationen i kroppen inte kan anpassa sig till upprätt ställning. Vad som framkallar sjukdomen är svårt att fastställa. Pots kan utlösas av en mängd olika tillstånd som virus- eller bakterieinfektioner, traumatiska händelser, kirurgiska ingrepp, hjärnskakning, men kan även uppstå utan någon känd orsak.
Illamående, yrsel och svimningar
Världen över har man sett allt fler patienter som lång tid efter sin covidinfektion får symtom som överensstämmer med pots, så kallad post covid-pots. Patienter som haft covid-19, men inte behövt vård på sjukhus, vittnar om svår kronisk trötthet, hjärndimma, hög puls, illamående och framför allt yrsel och svimningar och när de reser sig upp eller står upp under en längre tid.
– Vardagen kan bli väldigt besvärlig för dessa patienter och för den som drabbas kan det i vissa fall bli svårt att återgå till jobb, studier och ett normalt hemmaliv. Patienterna blir långtidssjukskrivna och deras livskvalitet försämras. Därför är det ytterst angeläget för oss att ta reda på mer om sjukdomen och vilka mekanismer som ligger bakom för att också kunna föreslå nya behandlingsstrategier, säger Madeleine Johansson, en av försteförfattarna till fallrapporten och postdoc i kardiologi vid Lunds universitet.
Kvinnor drabbas oftare
Kvinnor verkar drabbas oftare än män av långtidscovid och pots, och generellt ser forskarna en ökning av allt fler individer som får långtidseffekter av covidinfektion. Fram till nu har ungefär 50–100 patienter i Stockholm diagnosticerats med pots efter covidinfektion, och 20–30 i Malmö och Lund.
– Eftersom antalet patienter med långtidseffekter av covid-19 hela tiden ökar är det viktigt att även öka medvetenheten om pots som en möjlig långvarig komplikation efter en covidinfektion, och vi behöver ta reda på mer om varför det är så, säger Madeleine Johansson som lett forskningsprojektet tillsammans med Artur Fedorowski som är expert på pots och docent i kardiovaskulära sjukdomar och hypertoni vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus.
Studien ett gemensamt projekt mellan forskare vid Lunds universitet och Karolinska institutet. Tillsammans vill de belysa post med förhoppning att kunna ställa bättre diagnos och ge rätt behandling, och ett samarbete som detta ger tillgång till mer data från patienter som uppvisar symtom på post covid-pots.
Sjuka i ett år efter covidinfektion
I rapporten publicerar forskarna en systematisk översikt om pots-syndromet hos tre patientfall som forskarna har följt sedan september 2020. En patient på Skånes universitetssjukhus i Malmö och två patienter på Karolinska universitetssjukhuset i Solna; två kvinnor på 42 respektive 28 år, och en 37-årig man. Samtliga diagnosticerades med pots och fick både medicinsk och icke-medicinsk behandling. Patienterna svarade inte så väl på sin behandling mot pots, behandling som normalt fungerar, utan alla tre har varit sjuka drygt ett år efter sin covidinfektion.
– En del av patienterna som får långtidseffekter efter en covidinfektion återhämtar sig, vilket ger oss hopp, och andra inte alls. Samtidigt som vi vill poängtera att ett negativt covid-19-test inte utesluter att en patient har smittats av covid-19, bör vi också tolka symtom på pots med stor försiktighet. För att sätta in rätt behandling behöver vi kunna klargöra huruvida patienten lider av pots eller av annan diagnos, säger Artur Fedorowski.
– Vi behöver lära oss mer om mekanismer som ligger bakom för att erbjuda mer riktad läkemedelsbehandling. Ytterligare studier med större patientunderlag behövs, vilket vi snart kommer att ha tillsammans med våra forskarkollegor i Stockholm.
POTS påverkar på många sätt
POTS (postural ortostatisk takykardisyndrom) är en komplex sjukdom som påverkar kroppen på många olika sätt. Bland annat med intolerans i stående läge, yrsel, hjärtklappning, hjärntrötthet, svimningsbenägenhet och nedsatt kondition. Symtom kan även uppkomma från olika ställen i kroppen där det autonoma nervsystemet är involverat.
Både män och kvinnor, och även barn, kan drabbas, fast kvinnor är klart överrepresenterade. Den senaste forskningen tyder på att pots är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att immunförsvaret vänder sig emot den egna kroppen. Antikroppar som normalt ska skydda från infektioner kan i stället börja attackera olika organ i kroppen.
Det finns inget botemedel för pots, utan behandlingen går ut på att lindra symtomen med olika medicinska och icke-medicinska behandlingar, bland annat med medicin som reglerar hjärtrytmen och med liggande träning.
Drygt en till tre miljoner människor i USA beräknas ha pots. Några motsvarande svenska siffror finns ännu inte.
Artur Fedorowski, överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och docent i kardiovaskulär sjukdomar och hypertoni vid Lunds universitet, artur.fedorowski@med.lu.se
Madeleine Johansson, läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och postdoc i kardiologi vid Lunds universitet, madeleine.johansson@med.lu.se
– Få fall av intervallcancer tyder på att 3D‑mammografi upptäcker cancerfall som annars hade diagnostiserats senare, vid ett eventuellt mer avancerat stadium, säger Kristin Johnson, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare i radiologi på Skånes universitetssjukhus.
I en stor screeningstudie utförd vid Skånes universitetssjukhus i Malmö deltog närmare 15 000 kvinnor som fick både 3D‑mammografi (så kallad brösttomosyntes) och traditionell mammografi. Redan 2018 publicerade forskarna resultat från studien som visade att 3D‑mammografi upptäcker drygt 30 procent fler fall av bröstcancer jämfört med vanlig 2D‑mammografi.
Studerat intervallcancer
Denna gång har forskarna jämfört intervallcancer hos kvinnor i två grupper i Malmö. Kvinnorna i studien, som fick 3D‑mammografi, matchades i ålder och datum för screening med två kvinnor i en kontrollgrupp som under samma tidsperiod screenades med vanlig mammografi.
Intervallcancer farligare och har sämre prognos
Drygt 60 procent av alla bröstcancerfall upptäcks genom screening med mammografi. En del av resterande cancerfall upptäcks i intervallet mellan två screeningtillfällen, och kallas därför för intervallcancer. Oftast är det kvinnan själv som i mellantiden märker av förändringar eller symtom. Intervallcancer är generellt allvarligare, med sämre prognos, än cancer som upptäcks vid screening. Förekomsten av intervallcancer kan även användas som indikator för att utvärdera screeningmetodernas olika fördelar.
Källa: Kristin Johnson
Antalet intervallcancerfall kan användas som mått för att visa på screeningmetodens effektivitet att upptäcka cancer, och ett av de viktigaste utfallsmåtten att ta hänsyn till vid diskussioner om att eventuellt byta till 3D‑mammografi som screeningmetod. Förutom antalet intervallcancer jämförde forskarna även vilka olika typer av bröstcancer och spridningsgrad intervallcancerfallen bestod av.
Mer snabbväxande tumörer
– Bland studiedeltagarna som fick 3D‑mammografi såg vi att det var mindre troligt, 40 procent lägre odds, att få intervallcancer jämfört med gruppen som screenades med vanlig mammografi. Intervallcancerfall har generellt en relativt aggressiv biologisk profil med mer snabbväxande tumörer jämfört med screeningupptäckt bröstcancer. I studien visades dock inga stora skillnader mellan grupperna avseende intervallcancrarnas biologiska profil.
Kristin Johnson förtydligar att kvinnorna i studiegruppen som screenades med både 3D‑mammografi och mammografi i och med det fick två radiologiska bedömningar, till skillnad mot kontrollgruppen. Detta kan i viss mån ha påverkat de färre fallen av intervallcancer i studiegruppen.
Screeningrekommendationer varierar
3D-mammografi används inte i dag inom bröstcancerscreeningen i Sverige, men metoden används på många håll i landet för att följa upp och utreda misstänkt bröstcancer som kvinnan känt själv eller efter en screening med misstänkta fynd som utreds vidare. Socialstyrelsen har aviserat att de snart ska se över rekommendationerna för bröstcancerscreening. Flera europeiska studier har visat att 3D‑mammografi bidrar till att hitta fler fall av bröstcancer i screening, fast det vetenskapliga underlaget för att använda 3D‑mammografi i screening bedöms som svagt, mycket på grund av tidigare avsaknad av data om intervallcancer. Därför är dagens övergripande europeiska riktlinjer ännu vaga. För övrigt skiljer sig riktlinjerna för screeningprogrammen åt mellan länder inom såväl som utanför Europa.
Forskarna menar att deras nya resultat, som hitintills är de enda publicerade som visar på en sänkt intervallcancerfrekvens, ytterligare stöder att 3D‑mammografi kan komplettera eller ersätta mammografi i screening. I förlängningen kan de även bidra till att stärka den europeiska rekommendationen att komplettera eller ersätta mammografi i screening.
– Screening med 3D‑mammografi visar potential att minska andelen intervallcancer. Vi behöver dock se fler studier som pekar i samma riktning.
Varje år får 8 000 personer bröstcancer
Bröstcancer är i Sverige den vanligaste cancerformen hos kvinnor med näst flest dödsfall. Drygt 8 000 personer får bröstcancer varje år. För att tidigt kunna diagnostisera bröstcancer och minska dödligheten rekommenderar Socialstyrelsen screening med mammografi, och i Sverige screenas alla kvinnor mellan 40 och 74 år för bröstcancer med mammografi ungefär vartannat år. Tiden mellan screeningstillfällena kan variera utifrån kvinnans ålder.
Kristin Johnson, doktorand vid institutionen för transnationell medicin, Lunds universitet, och ST-läkare i radiologi på Skånes universitetssjukhus, kristin.johnson@med.lu.se
Hemligheten finns i cellernas energifabrik, mitokondrierna. Däggdjur har inga mitokondrier i sina röda blodkroppar, något som fåglar har och som enligt forskarlaget från Lund och Glasgow gör att blodet kan fungera som ett centralvärmeaggregat när det är kallt.
– På vintern verkar mitokondrierna prioritera att producera mer värme istället för mer energi. Blodet blir ett slags värmeelement som de kan skruva upp när det blir kallt, säger Andreas Nord, forskare vid Lunds universitet och den som lett studien.
Okänd värmereglering
Tills nu har den gängse uppfattningen varit att fåglar värmer sig genom att huttra med sina stora bröstmuskler och burra upp fjädrarna. Huruvida det finns värmereglerande processer inuti fåglarna har man inte vetat så mycket om.
För att undersöka mitokondriernas funktion fångade forskarna talgoxar, svartmesar och blåmesar vid ett par olika tillfällen: dels tidigt på hösten, dels under senvintern. Innan fåglarna släpptes tog forskarna blodprov på dem och isolerade de röda blodkropparna. Med hjälp av en så kallad cellrespirometer, ett högkänsligt instrument som kan mäta hur mycket syrgas mitokondrierna förbrukar, kunde forskarna räkna ut hur stor del av syrgasförbrukningen som gick åt till att producera energi och hur mycket som gick åt till att skapa värme. Slutligen mätte de också hur mycket mitokondrier som respektive blodprov innehöll.
Gör mindre energi och mer värme
Resultaten visar att blodproven som togs på vintern innehöll mer mitokondrier och att mitokondrierna arbetade hårdare. Men arbetet handlade inte om att producera mer energi, vilket forskarna hade trott eftersom fåglarnas ämnesomsättning är mycket högre på vintern.
– Vi hade inte en tanke på att fåglarna kan ha ett värmeelement i blodet som de kan skruva upp, så visst blev vi förvånade, säger Andreas Nord.
Han och hans kollegor ska nu gå vidare och undersöka om kyla är hela förklaringen till att fåglarnas blod producerar mer värme på vintern. Bland annat ska de studera om maten som fåglarna äter vintertid påverkar mitokondrierna.
Andreas Nord, forskare evolutionär ekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, andreas.nord@biol.lu.se
Jonatan Jungmalm, doktorand vid Göteborgs universitet, rekryterade drygt 200 motionslöpare från Göteborgsvarvets anmälningsregister och följde dem under ett års tid. För att delta i studien skulle de ha löptränat i minst ett år, ha sprungit i snitt minst 15 kilometer per vecka under det senaste året och ha varit skadefria i åtminstone ett halvår. Deltagarna var män och kvinnor i åldrarna 18 till 55 år.
Varannan löpare beräknas få en skada
Under året som studien pågick fyllde motionslöparna i en träningsdagbok med uppgifter om hur mycket de sprang varje dag och om de kände smärta. De som drabbades av plötslig skada eller under en längre tid känt smärta undersöktes av idrottsläkare.
– En tredjedel av deltagarna skadades under studiens gång. Men om man dessutom tar hänsyn till de deltagare som inte fullföljde studien utan hoppade av är det rimligt att anta att nästan hälften av alla motionslöpare skadar sig under ett år, säger Jonatan Jungmalm.
Jonatan Jungmalm har använt sig av en särskild statistisk metod för att beräkna andelen skadade löpare med hänsyn till det bortfall av deltagare som är vanligt i studier som bygger på frivillighet.
Skador i knä, vad och hälsena
Av de som drabbades av skador fick hälften besvär i knäna, vaderna eller hälsenorna.
– Det var få av skadorna som var långvariga. Men alla skador innebar att löparna inte kunde träna som vanligt, säger Jonatan Jungmalm.
Det fanns ingen skillnad i kön, ålder, löperfarenhet eller vikt mellan de som skadade sig och de som klarade sig.
– De som tidigare varit skadade hade däremot större sannolikhet att drabbas igen.
Flera fystester gjordes
Alla deltagare fick göra ett flertal fystester när studien började. Det var olika sorters styrketester, rörlighetstester och tester på löpstil.
– De som var relativt svaga i utsidan av låren hade högre skaderisk. Även de som hade ett sent pronerande löpsteg hade större risk för skada. I övrigt spelade det ingen större roll om löparen till exempel var svag i bålen eller hade begränsad muskelflexibilitet.
Pronerande löpsteg
För att dämpa kraften som sker vid landning rullar foten inåt, vilket kallas att foten pronerar. Ett sent pronerande löpsteg innebär alltså att den maximala pronationsvinkeln uppnås relativt sent under steget.
Jonatan Jungmalm, doktorand i idrottsvetenskap, Göteborgs universitet, jonatan.jungmalm@gu.se
Syskons utbildningsval påverkas av många externa faktorer, till exempel vad deras föräldrar har för utbildning och yrke. Men forskare har nu kunnat isolera att just storasyskonets utbildningserfarenhet direkt påverkar yngre syskon i stor utsträckning.
– Vi ser samma mönster i Chile och Sverige, trots stora skillnader i allt ifrån utbildningssystem till kultur och graden av ojämlikhet i samhället, säger Adam Altmejd, doktor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet och Handelshögskolan, och en av författarna till studien.
Även till ”sämre” utbildningar
Yngre syskon följer äldre både till bättre och sämre* program på universitet och högskolor. De följer också efter till samma lärosäte, oavsett inriktning.
– Vi ser att effekten av storasyskonens val påverkar individer i alla typer av familjer. I USA ser vi dock en mycket starkare effekt bland personer från studieovana hem. Vi ser då att i denna grupp är sannolikheten att läsa på ett fyraårigt college upp till sex gånger högre för personer med äldre syskon som gör det, säger Adam Altmejd.
Effekten är bestående även mellan syskon med en åldersskillnad på mer än fem år, vilket tyder på att det inte bara handlar om att syskon vill studera tillsammans. Om det äldre syskonet däremot hoppar av sin utbildning uteblir effekten.
Kan förklara ojämlikhet
Den här typen av sociala nätverkseffekter tror forskarna kan förklara varför ojämlikhet inom utbildningsväsendet är svår att bli av med, även i relativt sett jämlika samhällen.
– Vi vill förstå varför vi fortsätter att se så stora skillnader i utbildningsnivå mellan olika grupper i samhället. Varför barn till personer utan högskoleutbildning har betydligt lägre sannolikhet att utbilda sig på universitetet, även i Sverige där högskoleutbildningar inte kostar någonting. De här resultaten visar på vikten av akademiska förebilder, säger Adam Altmejd.
Äldre öppnar vägen för yngre
Från tidigare forskning, främst inom sociologi, vet vi att familjebakgrund är starkt associerat med val av utbildning. Med den statistiska analysmetod som nu använts kan forskarna belägga äldre syskons direkta påverkan, inom flera olika typer av familjer och utbildningssystem.
– Det vi kan ta med oss när utbildningsfrågor debatteras är att den sociala kontexten är oerhört viktig för vilken utbildningsväg en individ tar. När vi planerar insatser för att nå grupper som har svårt att hitta till högre utbildningar kan det vara bra att ha i åtanke att ett äldre syskon ofta öppnar upp den vägen för sina yngre syskon.
* Programmet är sämre än vad det yngre syskonet annars hade sökt till i termer av genomsnittlig ingångslön bland examinerade, genomsnittsbetyg bland inskrivna studenter och andel som fortsätter på programmets andra år.
Adam Altmejd, doktor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet, adam.altmejd@sofi.su.se
Svar från 9 500 invånare i elva länder har gett forskarna en insikt i hur regeringar bör agera för att stoppa spridningen av coronaviruset.
– Att genomföra en kombination av många restriktiva åtgärder har motsatt effekt. Öka istället efterlevnaden av åtgärderna, säger Sofia Wikman, forskare vid Högskolan i Gävle.
Mest effektivt enligt medborgarna
Forskare har i en undersökning frågat om 44 olika smittbegränsande åtgärder för att bedöma hur effektiva medborgare tycker att dessa är. Vilka åtgärder uppfattas som en kränkning av personliga friheter? Vilka åsikter och demografiska faktorer påverkar efterlevnaden och vad kan regeringar göra för att förbättra medborgarnas efterlevnad på bästa sätt?
Undersökningen spreds i elva länder: Storbritannien, Belgien, Nederländerna, Bulgarien, Tjeckien, Finland, Indien, Lettland, Polen, Rumänien och Sverige.
En balans av åtgärder
Studien ger forskarna unika svar på vilka åtgärder som medborgarna uppfattar som mest effektiva, respektive vilka som upplevs som mest begränsande för deras mänskliga rättigheter.
I svaren kan forskarna se att politiker inledningsvis under en pandemi bör genomföra de minst restriktiva och mest effektiva folkhälsoåtgärderna.
– Det handlar om åtgärder för att balansera mellan de negativa ekonomiska, psykologiska och sociala effekterna och åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna, säger Sofia Wikman.
Svenskar mest rädda
Sverige skiljde på en punkt ut sig från övriga tio länder: svenskarna var mest rädda för att smittas av coronaviruset. En möjlig förklaring kan vara att det under pandemins första månader, när studien genomfördes, fanns stora skillnader mellan vilka åtgärder myndigheterna vidtog i de olika länderna. Vissa länder införde tidigt stränga restriktioner och andra, som Sverige, förespråkade mer frivillighet och eget ansvar.
– Jag kan inte uttala mig om orsakerna till varför svenskar var mest rädda, men om jag ska spekulera kan det ha att göra med att man fick en känsla av att det i Sverige inte gjordes så mycket för att stoppa viruset, säger Sofia Wikman.
Satsa på övertalning av män
Här är några av forskarnas slutsatser kring vad myndigheter kan göra för att öka medborgares vilja att följa åtgärderna:
• Regeringar som har lågt förtroende bör anstränga sig mer för att övertyga medborgarna, särskilt män, om hur effektiva de åtgärder som föreslås är.
• Ekonomisk ersättning till medborgare som har förlorat sina jobb eller inkomst på grund av restriktionerna kan förbättra efterlevnaden.
• Bara använda evidensbaserad information i offentliga kampanjer.
• Avstå från åtgärder som uppfattas som mycket begränsande för medborgarnas mänskliga rättigheter till förmån för åtgärder som uppfattas som effektiva, ifall det finns bevis för att de hindrar virusspridning.
Sofia Wikman, docent i kriminologi vid Högskolan i Gävle, sofia.wikman@hig.se
I studien jämfördes data från över en miljon svenska män som mönstrade inför militärtjänstgöringen med data från Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Männen följdes från mönstring och drygt tjugo år framåt.
Andelen deltagare som vid mönstringen hade övervikt ökade under perioden och det gjorde också andelen med fetma. Under samma period försämrades också konditionsnivån något vid mönstring.
Ökning av hjärtsvikt och stroke
– Dessa faktorer, det vill säga övervikt, fetma och sämre kondition, är en del av förklaringen till den stora ökningen av hjärtsvikt som vi ser i studien, och att även stroke ökar, konstaterar David Åberg, docent på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, specialistläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och studiens försteförfattare.
– Glädjande nog ser vi, trots ökande övervikt, en ganska kraftig minskning av hjärtinfarkt bland dessa yngre män, och att även dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar minskar, fortsätter han.
Antalet fall av hjärtsvikt inom 21 år från mönstring ökade enligt studien med 69 procent, från 0,49 per 1 000 av dem som hade mönstrat de första fem åren, 1971–75, till 0,83 per 1 000 som hade mönstrat de sista fem åren, 1991–95.
Antalet fall av stroke, alltså hjärninfarkt och hjärnblödning, uppvisade samma trend. Ökningen för hjärninfarkt var 32 procent, från 0,68 till 0,9 per 1 000 från första till sista femårskullen. Ökningen för hjärnblödning var 20 procent, från 0,45 till 0,54 per 1 000.
Starkt stöd för fysisk aktivitet
Hjärtinfarkterna inom 21 år från mönstring minskade däremot, med 43 procent, från 1,4 till 0,8 per 1 000 av dem som hade mönstrat först och sist. Andelen avlidna i hjärt-kärlsjukdomar sjönk också, med 50 procent, från 1,5 till 0,74 per 1 000.
Att trenderna för hjärt-kärlsjukdomar går åt olika håll över tid talar för att andra och okända faktorer också spelar in. Det kan handla om viktutveckling efter mönstring, men också stress och droganvändning. Särskilt för hjärtinfarkterna tror forskarna att kraftigt minskad rökning ligger bakom nedgången. Faktum kvarstår dock att övervikt och fetma påverkar.
– Vi ser att hjärtinfarkterna skulle minskat ännu mer om det inte vore för ökad övervikt och fetma. Våra resultat ger alltså ett starkt stöd för att övervikt och i någon mån dålig kondition redan vid 18 års ålder påverkar tidig hjärt-kärlsjukdom. På samhällsnivå blir det alltså viktigt att försöka öka fysisk aktivitet och ha goda matvanor redan i tonåren och samtidigt minska stillasittande, avslutar David Åberg.
Så gjordes studien
Studien omfattar data om 1 258 432 män som mönstrade för militärtjänstgöring i Sverige under åren 1971–1995. Snittåldern vid mönstring var 18,3 år.
Uppgifterna om männens vikt, längd och fysiska kondition vid mönstring samkördes med data i Socialstyrelsens patient- och dödsorsaksregister för perioden 1991–2016. Männen följdes alltså från mönstring och drygt tjugo år framåt.
Andelen deltagare som vid mönstringen hade övervikt, BMI på 25–30, ökade under perioden 1971–1995 från 6,6 till 11,2 procent, medan andelen med fetma, BMI på 30 och uppåt, ökade från 1,0 till 2,6 procent. Under samma period försämrades också konditionsnivån något vid mönstring.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
