Trots att kolhydrater finns med i nästan alla biologiska processer är det fortfarande mycket vi inte vet om dem. Kolhydrater, som också kallas glykaner, är avgörande för att vår kropp ska fungera, men skrämmande ofta är de också inblandade när kroppen inte fungerar som den ska.
Nästan alla virus använder glykaner som sin första kontakt med celler i infektionsprocessen, inklusive SARS-CoV-2 som har orsakat covid-19-pandemin. Med den nya modellen, baserad på artificiell intelligens går det att analysera glykaner med en extrem noggrannhet.
Ny kunskap om hur virus tar sig in i celler
Modellen förbättrar förståelsen för infektionsprocessen genom att göra det möjligt att förutsäga nya virus-glykan-interaktioner, till exempel mellan glykaner och influensavirus eller rotavirus: en vanlig orsak till virusinfektioner hos spädbarn.
Vetenskaplig modell
En vetenskaplig modell är ett försök att systematiskt beskriva ett fenomen i verkligheten. I studien från Göteborgs universitet har forskarna utvecklat grafiska neurala nätverk för analys av glykaner. Denna AI-teknik visar en glykan grafiskt – och lär sig sekvensegenskaper som kan användas för att förutsäga glykanfunktioner och interaktioner.
Modellen kan också leda till en bättre förståelse för zoonotiska sjukdomar, där virus sprids från djur till människor.
– Med uppkomsten av SARS-CoV-2 har vi sett vilka förödande konsekvenser det kan få när virus hoppar över från djur till människor. Vår modell kan nu användas för att förutsäga vilka virus som har störst potential att spridas på det här sättet. Det kan vi analysera genom att se hur många mutationer som behövs för att virus ska känna igen mänskliga glykaner, vilket ökar risken för infektion hos människor.
– Dessutom hjälper modellen oss att förutsäga vilka delar av människokroppen som riskerar att drabbas av ett zoonotiskt virus, som andningsorganen eller mag-tarmkanalen, säger Daniel Bojar,
En mångfald av glykaner. Bild: Daniel Bojar
Glykanbaserade antivirala medel
Forskargruppen hoppas också kunna utnyttja den förbättrade förståelsen av infektionsprocessen för att förhindra virusinfektioner. Syftet är att använda modellen för att utveckla glykanbaserade antivirala medel: läkemedel som kan bromsa virusets tillväxt i kroppen vid en virusinfektion.
– Om vi kan förutsäga interaktionen mellan virus och glykaner kan vi leta efter glykaner som binder virus bättre än vad våra egna glykaner gör, och använda dem som ”lockbete” till antivirala medel som kan förhindra en virusinfektion. Det kräver dock att det görs framsteg inom glykantillverkningen, eftersom potentiella antivirala glykaner kan innehålla vissa sekvenser som än så länge är svåra att skapa, säger Daniel Bojar.
Daniel Bojar hoppas att modellen kan bli ett steg mot att även använda glykaner för att förebygga och bekämpa framtida pandemier, eftersom man för närvarande hellre använder molekyler som är enklare att analysera, till exempel dna.
– Arbetet från många forskargrupper har revolutionerat glykobiologin de senaste åren, och jag tror att vi äntligen är på väg att börja använda dessa komplexa biomolekyler för medicinska ändamål. Vi går mot spännande tider, säger han.
Daniel Bojar, biträdande universitetslektor vid Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin (WCMTM) och Institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, daniel.bojar@gu.se
Forskarna vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har studerat 6 800 arbetsförmedlare och 1 600 000 arbetssökande 2003–2010. Sannolikheten för att lämna arbetslöshet inom 180 dagar ökade med cirka 3 procentenheter om den arbetssökande fick en förmedlare som är ”bra” istället för ”genomsnittlig”.
– I statistiska termer innebär bra ”en standardavvikelse bättre”, vilket vi bedömer är en relativt stor effekt, säger Jonas Cederlöf som är en av flera rapportförfattare.
Vad är då en ”bättre” arbetsförmedlare?
Resultaten visar att kvinnliga arbetsförmedlare presterar bättre än män och förmedlare med minst två års erfarenhet i yrket når bättre resultat än nyanställda. De arbetsförmedlare som träffar sina arbetssökande oftare än genomsnittet lyckas också bättre än andra.
– Att få en förmedlare som träffar sina arbetssökande ofta ökar sannolikheten att lämna arbetslöshet inom 180 dagar med ungefär 4 procentenheter, säger Johan Vikström.
Fördel med förmedlare av samma kön
Vem som är en ”bättre” arbetsförmedlare kan variera beroende på vem som söker arbete. Arbetssökande gynnas av att ha en förmedlare som har samma kön samt liknande utbildning och arbetslivserfarenhet som den arbetssökande själv. En förklaring till det senare skulle kunna vara att förmedlaren då har tillgång till ett bredare eller mer relevant kontaktnät och i och med det kan hjälpa den arbetssökande på ett effektivare sätt.
– Det har hänt en hel del på Arbetsförmedlingen sedan 2010, säger Martin Söderström. Det är dock troligt att faktorer som kännetecknade framgångsrika arbetsförmedlare då fortfarande är relevanta idag, och att de också är giltiga för personal hos fristående matchningsaktörer.
Arbetssökande efter födelsedatum
Rapportförfattarna utnyttjar att vissa arbetsförmedlingskontor fördelade arbetssökande till förmedlare utifrån de sökandes födelsedatum. Datumregeln gör att arbetsförmedlarna i genomsnitt får arbetssökande med likartade förutsättningar på arbetsmarknaden. Effekterna av förmedlarnas arbete går därmed att mäta på ett trovärdigt sätt.
Under ett helt läsår följde doktoranden Jonas Lindbäck eleverna i åttan och nian på en högstadieskola i en socioekonomiskt utsatt stadsdel i Göteborg. Han var med på deras lektioner, pratade med eleverna på rasterna, åt lunch i bamba, var med dem efter skolan, samt intervjuade dem och deras lärare.
– Uppväxtvillkoren skiljer sig markant åt mellan olika delar av Göteborg. Det gäller inte minst skolgången. Vi har en bristande likvärdighet med ökande skillnader mellan skolor. Jag ville undersöka hur eleverna i en skola med låga resultat förhåller sig till sin skola, utbildning och den plats där de bor, säger Jonas Lindbäck.
Positiva till skola och utbildning
I media framställs förortsskolor ofta negativt: lokalerna beskrivs som slitna, eleverna stökiga och resultaten låga. Eleverna är också medvetna om att deras stadsdel och skola anses sämre och att vissa ser ner på dem som elever.
– Men det är inte så att eleverna okritiskt reproducerar bilden av sin skola. Tvärtom är de väldigt positiva till sin skola. De lyfter fram den starka gemenskap och sammanhållning som finns på skolan, och de förtroendefulla relationerna de har till sina lärare. Det är tydligt att skolan är en viktig plats och det är vanligt att högstadieeleverna längtar tillbaka till den under loven. I vissa fall är skolan en fristad från en jobbig vardag.
Vill vara i skolan
En liknande positiv grundinställning finns till lärande och utbildning.
– Eleverna vill vara i skolan. De vill lära sig och få bra betyg. Många av eleverna säger att de ser hur slitsamma och underbetalda jobb deras föräldrar har och att de inte vill gå i deras fotspår.
Under det läsår då Jonas Lindbäck befann sig på skolan blossade en gängkonflikt upp i stadsdelen. Det påverkade eleverna.
Tar avstånd från kriminalitet
– Det var flera skjutningar vilket blev kännbart i skolan. Eleverna tog avstånd från det, det fanns ingen lockelse i det kriminella livet alls. Att inte hamna i kriminalitet och att inte gå föräldrarnas fotspår var två saker som motiverade eleverna att få betyg och plugga vidare.
Men för många är det svårt att leva upp till ambitionerna. En stor del av eleverna i den aktuella skolan lämnar högstadiet utan gymnasiebehörighet.
– En del har en negativ uppfattning om sig själva som elever. De tror sig inte kunna få bra betyg. På det sättet gör de skolmisslyckandet till sitt eget. Men det finns också de som säger att de med stöd av lärare och klasskompisar har brutit med bilden av sig själva som en stökig och dålig elev, och så finns det de som alltid har varit oerhört ambitiösa och motiverade.
Lärarna kritiska till brister i skolan
Jonas Lindbäck intervjuade även lärare. De lyfte upp den starka sammanhållningen.
– Många säger att jobbet ger dem mycket men också kräver mycket. Det ställer höga krav på professionalism, men också på socialt och emotionellt engagemang. De anser även att de inte får rätt förutsättningar och att det finns brister i ledning och organisation.
Jonas Lindbäck deltar nu i forskningsprojektet Mellan resignation och framtidstro som bland annat ska undersöka hur skolungdomar i förorten ser på sig och vilket stöd de behöver.
Den friktion som uppstår mellan botten av en glaciär och landskapet under isen, har en avgörande roll för prognoserna för framtidens havsnivåer, i de glaciärmodeller som FN:s klimatpanel använder, visar en en studie av norra Grönlands största glaciär Petermannglaciären.
Varje dag förlorar jordens glaciärer tillsammans med isarna på Grönland och Antarktis mer än 700 000 simbassänger med vatten. På grund av den globala uppvärmningen sker smältningen snabbare än tidigare, och glaciärerna släpper ifrån sig fler isberg ut i havet.
Hur fort det sker beror delvis på vad som finns under isen. Glaciärer glider mot havet ovanpå en berggrund som ofta täcks av sten, grus, sand, lera och vatten. Att undersöka landskapet under isen är komplicerat. Detta gäller i högsta grad också hur forskare sedan beskriver landskapet i de matematiska modeller som används av FN:s klimatpanel, för att göra prognoser av den framtida havsnivåhöjningen.
Glaciärer förlorar sin istunga
Petermann är en av få glaciärer på norra halvklotet som fortfarande har en istunga, en flytande förlängning av en inlandsis, något som annars mest finns i Antarktis. En sådan förlängning fungerar som en effektiv propp som bromsar upp isen längre inåt landet. Men istungan kan smältas bort underifrån om den exponeras för varmt vatten från det öppna havet. Det här sker både vid Antarktis och i många av Grönlands fjordar, bland annat vid Petermannfjorden.
– Petermann har förlorat 40 procent av sin istunga de senaste tio åren, och har nu bara en 45 kilometer lång istunga kvar. Vi upptäckte att istungan nu inte tål så mycket mer uppvärmning i havet innan den bryts upp. Detta skulle innebära att “proppen dras ur” och i så fall sannolikt starta glaciärens tillbakagång, säger Henning Åkesson.
Gled snabbare mot havet
Forskare trodde länge att jordens inlandsisar var sovande bjässar som förändras långsamt över tusentals år. Men för knappt 20 år sedan upptäcktes att många glaciärer på Grönland och Antarktis gled mot havet i en mycket snabbare fart än för några årtionden sedan. En utveckling som gör att havsnivån stiger fortare. En bred internationell forskningsinsats sattes igång för att reda ut vad som egentligen händer, vilket har lett till nya insikter om bland annat betydelsen av landskapet under isen, och hur ett varmare hav påverkar smältningen.
Polarområdena är kända för att vara svåra att studera på grund av havsis, isberg och hårt väder. Vad som finns under isen är speciellt besvärligt att kartlägga, eftersom landskapet ofta är täckt med en kilometer is ovanpå. Även i områden med känd topografi under isen är det knepigt att beskriva glaciärbottens fysiska egenskaper med matematiska ekvationer.
Prognos för havsnivån förändras med ekvationen
I datamodeller formuleras ekvationer som bygger på fysikens grundlagar, för att beskriva hur grus, sand, stenar, bäckar och älvar under isen påverkar isens hastighet. De här ekvationerna är grundmuren i de modeller som används av FN:s klimatpanel för att beräkna hur snabbt glaciärer glider mot havet, och för att göra prognoser för hur fort havet stiger i ett framtida varmare klimat.
– Om “fel” ekvation för landskapet under isen används kan det i modellen alltså motsvara lika stor havsnivåhöjning som en uppvärmning på flera grader. I våra prognoser för Petermannglaciären stiger havet fyra gånger så mycket, eller minskas till en fjärdedel, beroende på hur vi matematiskt beskriver friktionen under isen.
– Vi vet fortfarande inte vilken ekvation eller prognos som är mest realistisk, men vår studie illustrerar att glaciärmodeller måste förfinas ytterligare för att vi ska kunna göra säkrare prognoser om framtida smältning och havsnivåhöjning, säger Henning Åkesson.
Kontakt:
Henning Åkesson, postdoktor vid Institutionen för geologiska vetenskaper och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet, henning.akesson@geo.su.se
Hälso- och sjukvården i Sverige är en del av administrationssamhället. Det innebär att alltmer tid används till att utföra administrativt arbete, som att redovisa, rapportera, kommunicera, mäta, granska och föra statistik.
Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor inom primärvården har flera separata kravställare som de ska rapportera till: regionen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen. Det innebär ett ökat administrativt tryck, visar en studie som presenteras i boken Papper, pengar & patienter.
− Det är ingen som har koll på vad alla de här kraven generar för effekter i verksamheten. Det är en god idé i grunden, men blir betungande på verksamhetsnivå, säger Daniel Castillo, docent i sociologi vid Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.
”Visa att man gör rätt”
De läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och administrativ personal som deltagit lägger generellt sett 40 procent av sin arbetstid på administrativa uppgifter. Det kan handla om pappersarbete som relaterar till patienterna, beställning av varor, schemaläggning eller mötestid. Några moment kategoriseras i studien som ”prestations- och informationsadministration” och de har särskilt intresserat forskarna.
− Det är krav som kommer utifrån, där personalen ska redovisa att de gjort på ett visst sätt. Till exempel genom ett ekonomistyrningssystem, som styr vilka resurser vårdcentralerna får. Läkaren måste skriva sina journaler på ett specifikt sätt, skriver de fel riskerar de att inte få pengar. Det blir ett stressmoment. Det handlar inte om göra fel mot patienten, utan visa för kravställaren att man gör rätt. Patienten hjälps inte av det, säger Daniel Castillo.
Illegitima arbetsuppgifter
Andra uppgifter som läkarna i studien lyfter är intygen de skriver till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Tidigare kunde en läkare skriva ”knäskada, patienten sjukskriven sex veckor” och myndigheterna litade på läkarens utlåtande. Då var det en blankettsida de skulle fylla i, nu handlar det om fyra, fem sidor. Läkarna är också de som i högst grad upplever att de lägger för mycket tid på illegitima arbetsuppgifter.
Studien visar att problemen kring en ökad administrativ börda är en komplex fråga. Taget var för sig är varje krav i sig inte en belastning. Men sammantaget blir de en negativ effekt. Kärnan till problemet är svår att bena ut säger Daniel Castillo.
− Att enbart ropa på mer resurser är troligen inte en lösning, då flera av de här prestations- och informationsadministrativa kraven ligger insprängt i professionens arbete, säger han.
Reformer bakom ökade krav
Forskarna pekar på några orsaker till att situationen uppstått. En sådan är reformer inom new public manangement (NPM) på 1990-talet där granskning av verksamheten särskilt lyfts fram. Sjukvården, skola, omsorg skulle granskas mer. Ekonomin skulle styras på ett tydligare sätt. Senare kom också kvalitetssäkringssystemen där verksamheterna hela tiden måste visa att de håller hög kvalitet.
− Kärnproblemet är svårt att bena ut, men en grundläggande faktor är att man under lång tid infört reformer som genererat krav. NPM är en förklaring, men det finns andra också. Granskning kopplas inte alltid till NPM. Generellt har samhället haft en ökad tilltro till granskning och kontroll. Man litar inte på professionen på samma sätt som tidigare. Då kontrolleras de, och kontrollerna blir administration, säger Daniel Castillo.
Lita mer på professionen
Nästa steg för forskarna är att söka svaret på hur de här kraven uppstår och varför de blir administrativt arbete.
− Bidraget med denna bok är att lyfta problemet. Vi har studerat primärvården, men det hade lika gärna kunnat vara polisen, skolan eller högskolan. Det viktiga är att man får syn på att alla kraven tillsammans utgör ett administrativt tryck. Det är upp till politikerna att hitta en lösning, men en tänkbar väg är att lita mer på professionen, avsluta han.
Papper, pengar & patienter
Studien som presenteras i boken Papper, pengar & patienter bygger på enkäter, intervjuer och observationer forskarna gjort när de följt personalen på vårdcentraler. Personalen som deltagit har också själva fyllt i formulär där de angett hur mycket tid de lägger på olika arbetsuppgifter, vilket totalt handlar om närmare en 17 000 arbetstimmar som kartlagts. Studien är ett samarbete mellan Södertörns högskola, Linköpings universitet, Uppsala universitet samt Region Östergötland. 11 vårdcentraler i Region Östergötland ingår i studien, samt en vårdcentral i Region Stockholm.
Kontakt:
Daniel Castillo, Institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola, daniel.castillo@sh.se
Svensk sjukvård ska vägledas av behovsprincipen: den med störst behov ska få vård först. Genom politiska reformer har även valfrihet införts som en vägledande princip.
Nätläkarnas intåg på sjukvårdsmarknaden har gjort tydligt att de två principerna krockar med varandra. Det menar rättssociologen Peter Bergwall som nyligen disputerat om nätläkartjänster.
Peter Bergwall inledde sitt avhandlingsarbete år 2016 med enkäter om hur nätläkartjänster uppfattades av allmänheten. Dessa var då en marginell företeelse som många inte ens kände till. Frågorna gällde såväl patientens syn på integritet som på jämlik vård.
– Respondenterna såg på de digitala läkartjänsterna som vilken tjänst som helst inom näthandeln. Det förvånade mig, eftersom jag trodde att frågan om rättvis och jämlik vård skulle vara viktig, säger Peter Bergwall.
Vuxit explosionsartat
De senaste åren har nätläkartjänsterna vuxit explosionsartad, och tagit ytterligare fart under pandemin.
– Den växande användningen av nätläkarföretag har gjort att etiska konflikter blivit tydliga, säger Peter Bergwall. Nätläkartjänsterna i sig är inte ett problem. Deras tjänster lämpar sig mycket väl för dagens marknad och har kommit att bli en symbol för det sjukvårdssystem som vi har utvecklat.
Alla vill ha de friskaste patienterna
Problemet är, menar Peter Bergwall, att man inte har löst frågan hur valfriheten ska kombineras med behovsprövning och kostnadseffektivitet. Nätläkartjänsterna används mest av unga och relativt friska personer i storstadsregionerna medan till exempel Norrbotten, som borde haft mest nytta av tjänsten, använder den minst. Stockholmare lägger ner 3–4 gånger mer pengar på nätläkarbesök än norrbottningar.
– Vi har skapat ett system där alla vill ha de friskaste patienterna eftersom det är mest kostnadseffektivt för behandlaren.
Men varför används inte tjänsten mer av glesbygdsbefolkning med dåligt utbyggd sjukvård?
– Nätläkarna har nischat sig mot patienter med okomplicerade vårdbehov och fungerar idag främst som ett komplement till den fysiska vården. De kan däremot inte kompensera för att antalet fysiska vårdcentraler i mindre tätbefolkade områden blir allt färre. Nätläkarnas reklamkampanjer riktar sig dessutom i första hand mot patienter i storstäder.
Hur tycker du att man borde göra för att båda principerna, den om valfrihet och den om kostnadseffektiv behovsprövning, ska kunna efterlevas?
– Så som principerna tillämpas i dagsläget är de i det närmaste oförenliga. Vi har dessutom 21 olika sjukvårdshuvudmän, det vill säga regionerna, med väldigt olika förutsättningar att efterleva de här principerna. Nätläkarnas framfart tyder på att vi skulle behöva en bättre nationell samordning också av primärvården.
Tycker du att valfriheten inom vården, det vill säga val av vårdgivare bör avskaffas?
– Valfrihet är i grunden något positivt. Men vi behöver fundera på vad vi egentligen menar med valfrihet och vilken grad av valfrihet som är möjlig i ett behovsstyrt sjukvårdssystem.
Det enskilt tydligaste symptomet på covid-19 är luktförlust. Men långt före coronapandemin såg Simon Niedenthal, doftforskare vid Malmö universitet, ett behov av strukturerad luktträning utanför labb- och sjukhusmiljö.
– På frågan vilket sinne du inte skulle vilja förlora skulle de flesta nog svara synen eller hörseln. Men de som nu förlorat sitt luktsinne förstår bättre vilken förlust det faktiskt är. Vid till exempel demens är luktsinnet det första som går förlorat. Det finns en koppling mellan dofter och minnen – det tror jag de flesta känner rent intuitivt, säger Simon Niedenthal, som utvecklat luktträningsapparaten Exerscent tillsammans med andra forskare från Malmö och Stockholms universitet.
Identifiera dofter och samla poäng
Exerscent kopplas till ett datorspel. Spelet går ut på att samla poäng genom att identifiera olika dofter. Då luktträningen sparas i en databas kan både vårdgivare och forskare se hur det går för användaren.
– Poängen med Exerscent är att göra luktträning tillgänglig för så många som möjligt. Den är lätt att sätta ihop och enligt vår studie enkel att använda, säger Simon Niedenthal.
Frukt- och blomdoft svårare
Studien på luktträningsapparaten involverar 11 deltagare som alla uppgav normalt luktsinne. Deltagarna kände i genomsnitt igen 66 procent av dofterna och hade lättare för grönsaker och kryddor än frukt och blommor. Här ser forskarna en potential med ökad luktträning för högre träffprocent.
Exerscent kan användas för rehabilitering efter covid-19 eller andra virusinfektioner som orsakat luktförlust. Men det är också ett alternativ för yrkesverksamma inom mat, dryck och doft. Även äldre kan behöva luktträna. Luktsinnet försämras nämligen med åldern.
Går att träna upp
– Lukta på olika saker du har hemma, som kryddor, varje dag i femton till tjugo minuter. Det är som vilken annan träning som helst. När du upprepar en aktivitet blir du bättre på den, säger Simon Niedenthal.
Kräsna barn kan också ha nytta av luktträning.
– Acceptans och gillande handlar om vana. Att låta första steget vara att lukta på mat, istället för att äta den, skulle kunna vara ett sätt att gradvis öka toleransen. Eftersom det är ett datorspel kan det också tänkas passa barn, säger Simon Niedenthal.
I sin avhandling har kriminologen Alexander Engström analyserat gymnasieungdomar som begår brott och utsätts för brott och dessutom mätt tryggheten hos universitetsstudenter genom en mobilapp:
– Sambandet mellan vardagslivet, brott och otrygghet är viktigt att studera. Det gäller inte minst bland unga som både är mest brottsutsatta och begår mest brott, säger han.
Brottsoffer ofta berusade
500 gymnasieungdomar kategoriserades i grupper utifrån deras inblandning i våldsbrott under föregående läsår. Resultaten visade att frekvent berusning och att ofta vara på ”stan” på kvällen är de faktorer som kan kopplas till att vara utsatt för brott medan att ha vänner som begår brott är den viktigaste faktorn för att vara gärningsperson.
För att mäta upplevelsen av trygghet utrustades studenter vid Malmö universitet med en mobilapp. Genom regelbundna enkäter i mobilen fick deltagarna svara på frågor om hur oroliga de varit för att utsättas för brott under den senaste månaden, den senaste dagen och i realtid. Mobilappen registrerade också var personerna befann sig när de svarade.
– I realtidsmätningen kunde vi se att den direkta omgivningen som personen befann sig i när hen svarade har stor betydelse för känslan av trygghet. Oron var större på andra platser än det egna hemmet och när det var mörkt ute.
Klubbar mer otrygga
I studien undersöktes även kopplingen mellan individers generella livsstil och otrygghet. Att umgås mycket med vänner på ”stan” var kopplat till lägre nivå av otrygghet medan att röra sig ute i nattlivet och på klubbar var kopplat till högre otrygghet.
Alexander Engström menar att forskningen ofta utgår från att otrygghet är något stabilt. Traditionellt genomförs därför trygghetsmätningar i relation till längre tidsperioder med tillbakablickande frågor rörande det senaste året. Det är en trubbig metod, menar han.
– Det är svårt att komma ihåg allt som hänt under ett år. Otrygghet är till viss del ett dynamiskt fenomen som varierar på dagsbasis och över olika situationer i vardagslivet, vilket vi tydligt kan se i materialet. En slutsats är därmed att det är viktigt att våga använda alternativa metoder för att fånga upp otrygghetens olika variationer, säger han.
Mobilerna är nära människor
Genom att använda mobilen är det möjligt att få en bättre och mer precis bild över hur otrygghet kan ta sig uttryck, enligt Alexander Engström.
– Mobiltelefoner är ett utmärkt verktyg i den här typen av forskning. Genom dem kan vi komma riktigt nära människor och därigenom få djupare kunskap om de mest otrygga personerna och miljöerna i samhället. Då kan vi också sätta in trygghetsskapande åtgärder där de behövs.
– Vi människor använder språk på ett inte alltid helt entydigt sätt, men givet sammanhanget tenderar vi att förstå varandra ändå. För en dator är vi dock i grunden helt obegripliga, säger Anna Jonsson, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Hon fortsätter:
– Ett annat problem är att språk är oändliga, och att en dators minnesutrymme är ändligt. Det vi som jobbar med språkbearbetning gör är att försöka använda det ändliga utrymmet för att täcka en så stor del av ett språk som möjligt.
Datorer kommunicerar via så kallade formella språk – språk som följer ett ändligt antal logiska regler. Trots att människospråk också följer vissa grammatiska regler så är dessa regler föränderliga och inte strikt nödvändiga för att vi ska förstå varandra, vilket ju är målet med mellanmänsklig kommunikation.
Datorn behöver bättre språkanalys
För att en dator ska kunna analysera människors språk behövs ändliga modeller som representerar aspekten som ska analyseras. Två centrala aspekter är syntax och semantik: syntax är orden som används och deras ordning medan semantik avser mening – vad en specifik text vill förmedla. I en dator representeras syntaktiska analyser som datastrukturen träd medan semantiska analyser fångas i form av datastrukturen graf.
Språkanalysmodeller måste också kunna utvärderas. För det behövs data i form av människospråk: med den kan modellens analyser poängsättas genom jämförelse med data. I sin avhandling utvecklar Anna Jonsson en metod som extraherar de högst poängsatta syntaktiska analyserna från en existerande språkanalysmodell.
– Vad gällande de semantiska analyserna har forskningen inte kommit lika långt. Därför har vi valt att utveckla en egen modell för semantisk analys, och jag hoppas och tror att vår modell kommer att vara betydelsefull i forskningen om semantisk språkbearbetning, säger Anna Jonsson.
Anna Jonsson, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, aj@cs.umu.se
Det är en forskargrupp inom rehabiliteringsmedicin på Göteborgs universitet som har studerat sjukskrivningsmönster. Studien inkluderade alla personer som erhöll sjukpenning från Försäkringskassan för en covid-19-diagnos i Sverige under första vågen av pandemin, 1 mars till 31 augusti 2020, och följde dem under 4 månader från start av sjukskrivningsperioden. Och forskarna har använt data från Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån.
Sjukpenning från Försäkringskassan ges normalt från dag 15 i en sjukskrivningsperiod. Personer som hade sjukskrivningar på upp till två veckor, med sjuklön från arbetsgivare, ingick inte i studien.
Många långa sjukskrivningar
Att beskriva sjukskrivningar är ett sätt att undersöka sjukdomars påverkan på samhälle och individer, men få andra studier har tittat specifikt på konsekvenserna av pandemin.
Resultaten visar att 11 955 personer fick sjukpenning för covid-19 under första vågen. För en betydande andel var sjukskrivningen utdragen. Mediantiden låg på 35 dagar, och för 9 procent pågick sjukskrivning fortfarande vid slutet för uppföljningen, alltså efter 4 månader.
Andelen som var sjukskrivna mer än 12 veckor var 13,3 procent, en grupp som kan tänkas vara drabbad av det som kallas för långtidscovid.
Längre sjukskrivning efter sjukhusvård
Att ha vårdats inneliggande på sjukhus för covid-19 var den starkaste prediktorn för längre sjukskrivning, men också sjukfrånvaro året före, alltså 2019, och ålder verkar ha betydelse för längden på sjukskrivning.
Studien påvisade däremot inte några socioekonomiska faktorer som tydligt och konsekvent kunde predicera längre sjukskrivning.
Forskargruppen bakom studien tillhör klinisk neurovetenskap på institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, samt Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hanna C Persson är studiens korresponderande författare:
– Resultaten tyder på att gruppen med långtidssjukskrivning på grund av covid-19 är heterogen och att tillståndet är komplext. Det behövs fler studier i ämnet och med längre uppföljningstid för att vi ska förstå hela bilden, konstaterar hon.
Klorering används för att förhindra att sjukdomar sprids via dricksvatten, och för att bibehålla vattenkvalitén i hela ledningsnätet. Svenska vattenverk arbetar hårt för att kvaliteten på vattnet ska vara god, men ett dilemma är att kloreringen kan leda till att så kallade desinfektionsbiprodukter bildas.
Exakt vilka biprodukter människan exponeras för, eller hur de påverkar hälsan, vet man inte än. Därför arbetar forskare och vattenverk tillsammans för att göra kranvattnet så rent som möjligt.
Över 600 biprodukter vi vattenrening
Dricksvatten renas med klor eller ozon för att minska risken för sjukdomsspridning. Men samtidigt genereras desinfektionsbiprodukter, DBP, som kan vara giftiga och cancerframkallande.
Över 600 DBP har identifierats, men utgör ändå mindre än hälften av den totala mängden som vi exponeras för. Bara tre typer av DBP mäts regelbundet i Europa och USA, och deras negativa hälsorisker utgör bara en bråkdel av den totala uppskattade hälsorisken med DBP.
Anna Andersson, forskare vid Linköpings universitet, har i sin avhandling undersökt en relativt okänd grupp av desinfektionsbiprodukter. Dessa utgörs av ämnen som innehåller klor och brom, men består av större molekyler än de biprodukter som regleras i Sverige i dag.
Hon har studerat i vilken utsträckning dessa desinfektionsbiprodukter kan vara hälsoskadliga, hur de når människors dricksvattenkranar, i vilka vattenverk de förekommer samt hur nya reningstekniker kan minska bildandet av dem. Arbetet har gjorts i samarbete med svenska dricksvattenproducenter och med nya metoder som utvecklats just för att kunna mäta dessa biprodukter.
– Avhandlingen bidrar till kunskap om desinfektionsbiprodukter som man tidigare inte känt till, vilket gör att vattenverk i framtiden kan förbättra uppföljning och insatser kring hälsorisker, säger Anna Andersson, som nyligen disputerat vid Institutionen för Tema, Linköpings universitet.
Vad har vi i kranen?
En av de upptäckter som presenteras är att desinfektionsbiprodukter förändras på väg från vattenverket, genom vattennätet och ut till konsumentens kran. Det innebär att det konsumenten exponeras för inte är samma som mäts på vattenverken.
Förändringarna som skedde på väg till konsumenten kunde Anna Andersson och hennes kollegor observera genom en särskild så kallad non-target metod. Då screenar man efter biprodukter, i stället för att leta efter redan kända ämnen, och metoden ger information om sammansättningen hos biprodukterna. Man kunde se att antalet stora desinfektionsbiprodukter minskar och att sammansättningen på dem förändras på resan mot kranen. Förhållandet mellan klorinnehållande och brominnehållande biprodukter ändras, vilket är viktig kunskap då biprodukter med brom är mer skadliga för hälsan.
Reningsteknikers påverkan
Avhandlingen utvärderar också hur nya reningstekniker kan minska bildandet av biprodukter. En ny reningsteknik som forskarna såg kunde minska bildandet var en som kallas suspenderat jonbyte.
Utvärderingen visade även att molekyler som absorberar ultraviolett ljus kunde kopplas till bildandet av ämnen som är skadliga, vilket betyder att de är viktiga att ta bort under reningsprocessen. För att utvärdera de olika reningsteknikerna kombinerades kemisk analys och toxisk analys. Metoden hjälpte forskarna att se samband mellan biprodukternas sammansättning och hur toxisk, eller ohälsosam, blandningen blev.
Det samarbete som Anna Andersson och andra forskare på området har haft tillsammans med vattenverk – och den kunskap det lett fram till – har gjort att vissa vattenverk nu prövar nya metoder.
– I samband med att reningsprocesser uppdateras testar några vattenverk nu att fasa ut användningen av klor. Det ska bli spännande att följa, säger Anna Andersson.
Så gjordes studien
För att mäta okända biprodukter från vattenreningsprocessen användes ultrahögupplöst masspektrometri (Fourier transform ion cyclotron resonance mass spectrometry (FT-ICR MS)). Den bestämmer massan hos molekyler så exakt att atomsammansättningen för enskilda desinfektionsbiprodukter kan räknas ut. En serie effektbaserade metoder som bygger på biologiska testsystem användes för att mäta kombinerade toxiska effekter från de studerade biprodukterna.
Avhandling:
Uncharted Waters: Non-target analysis of disinfection by-products in drinking water.
Anna Andersson, postdoktor, Institutionen för Tema, Tema Miljöförändring, Linköpings universitet, anna.e.andersson@liu.se
I framtiden kommer det bli allt viktigare att ta hänsyn till sambandet mellan vatten, energi och mat för att säkra tillgång till livsmedel, både i Sverige och globalt.
Begreppet ”vatten-energi-mat- sambandet” (Water-Energy-Food Nexus) blev populärt efter World Economic Forum 2008 där livsmedelssäkerhet kopplat till globala kriser stod i fokus.
Sedan dess har flera olika WEF-modeller utvecklats runt om i världen, men den svåraste nöten att knäcka är just att få fram en modell som visar hur de olika områdena vatten, mat och energi samspelar med varandra. Här kommer forskning från Mälardalens högskola in i bilden.
Med hjälp av klimatdata från SMHI och NASA utvecklar forskare system som gör det enklare att kartlägga vädret – för att optimera vattenförbrukningen vid bevattning av åkermark och grödor.
Vikten av vatten
– Ju snabbare du förstår innebörden av sambandet mellan vatten, energi och mat, desto snabbare inser du även vikten av vatten, säger Pietro Campana som forskar om hållbara energisystem.
– Vi kan inte få tillgång till energi utan tillgång till vatten, eftersom det mesta av vår energi kommer från vattenkraftverk eller värmekraftverk som kräver vatten för kylning. Relativt nya tekniker för ren energi, som exempelvis solceller och solkoncentrerande kraftverk, kräver också mycket vatten.
– Utan vatten kan vårt system för livsmedelsproduktion inte upprätthållas, vilket hotar vår tillgång till mat, både i Sverige och globalt.
Riktlinjer för bevattning under torka
Forskarnas system, som bygger på klimatdata från SMHI och rymdteknik från NASA, kallas SWEDIMS (SWEDish Irrigation Management System) och är främst utvecklat för att ge riktlinjer för bevattning till svenska jordbrukare, särskilt under torka.
Det bygger på en visualiserings-plattform och ska hjälpa jordbrukare att bättre förstå sambandet mellan vatten- och energianvändning och livsmedelsproduktion. Systemet kan också användas av leverantörer av vatten- och energihantering för att bättre fördela vattnet som naturresurs.
– Trots vår geografiska placering och det överflöd av vattenresurser som vi har tillgång till här, kan även Sverige drabbas av torka. Det blev tydligt under den varma och torra sommaren 2018, och med klimatförändringarna är det högst troligt att vi kommer att få regelbundna perioder av torka även här i framtiden.
Skona grödan från temperaturstress
Därför blir det i framtiden allt viktigare att optimera mängden vatten som tillförs vid exempelvis bevattning av åkrar och grödor. Det gäller med andra ord att vattna på rätt sätt och vattna rätt mängd för att få en optimal skörd – utan att slösa på vattnet som resurs.
– Under ett normalt år kan det här bevattningssystemet leda till betydande vattenbesparingar jämfört med konventionella riktlinjer för bevattning. De resultat som kommit fram visar att så kallad temperaturstress under torkan 2018 spelade en nyckelroll i de minskade skördarna på upp till 35 procent.
– Genom att använda ett bevattningssystem som vattnar på rätt sätt med rätt mängd i rätt tid, skulle det inte bara optimera skördarna, utan också både minska vatten- och temperaturstressen och på så vis mildra troliga negativa effekter av klimat förändringarna, säger Pietro Campana.
Kontakt:
Pietro Campana, universitetslektor och forskare inom hållbara energisystem, campana@mdh.se
Skogsproduktionen är manligt kodad – det är utgångspunkten i Emmeline Laszlo Ambjörnssons forskning. Genom intervjuer och observationer vill hon förstå hur kvinnliga skogsägare som deltar i egna nätverk agerar utifrån normer om vad som anses vara kvinnligt och manligt.
Vill inte kopplas till feminism
De kvinnliga nätverken har skapats som egna arenor för kvinnor inom skogsproduktionen. Det traditionellt maskulina skogsproduktionsidealet utmanas delvis av mer kvinnligt kodade ideal inom nätverken, så som miljömässiga, sociala och kulturella värden. Ändå visar studien på en utbredd ovilja bland kvinnliga skogsägare att politisera sina nätverk. Man vill inte kopplas ihop med feminism, många vill heller inte beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt. Emmeline Laszlo Ambjörnsson menar att det kollektiva agerandet är ett uttryck för postfeminism – strävan efter jämställdhet är inte en prioriterad fråga.
– Nätverken kom ur en frustration att som kvinna vara marginaliserad inom skogsproduktionen. Man kände sig inte tillräckligt synliggjord som ägare. Men många kvinnor i nätverken vill inte uttala det, vilket blir paradoxalt. Det är svårt att arbeta med förändringsarbete när feminism ses som extremt och radikalt och jämställdhet som någonting redan uppnått.
Skogsägaren ska vara stark och aktiv
Studien visar på olika ideal inom svensk skogspolicy och en styrning som präglas av maskulinitetsnormen. Kvinnliga skogsägare måste positionera sig utifrån dessa normer. Idén om den ”starka” skogsägaren är ett ideal som handlar om att vara fysiskt aktiv i skogen och arbeta med exempelvis motorsåg.
– En vanlig aktivitet i de kvinnliga nätverken är att man har motorsågskurser. Den här typen av aktivitet har blivit en ”rit” som gör dig erkänd som skogsägare.
Motstånd mot det urbana
Emmeline Laszlo Ambjörnsson lyfter också rumsliga maktförhållanden och menar att identiteten kopplar till föreställningen om landsbygden.
– Många i studien kände stark solidaritet med skogsbrukarkåren i stort. De kvinnliga skogsägarna kopplade gärna sin identitet till landsbygden, som ett sätt att också kollektivt göra motstånd mot det som förstås som urbana rörelser, exempelvis feminismen eller miljörörelsen.
Viktigt vara affärsinriktad
Ytterligare ett ideal är skogsägaren som entreprenör. Det handlar om att vara affärsinriktad och att sköta skogen som ett företag där man säljer råvara till industrin. Som skogsägarentreprenör är man traditionellt ofta mer fokuserad på skogsproduktion än sociala, miljömässiga och kulturella värden.
– Att vara aktiv på marknaden är viktigt för de här kvinnorna och något det pratas om på möten. Man har koll på konjunktursvängningar och aktiemarknader. Skogen ses ofta som en investering som ska ge avkastning. Att vara skogsägare innebär då att sköta den investeringen och hyra in personal på entreprenad som utför skogsbruksarbetet.
Skogsägare har stor makt
Nätverken har varit en viktig utgångspunkt för att undersöka hur genus kan kopplas ihop med idéer om skogsbruk, men också utifrån dynamiken mellan stad och landsbygd. Hur skogarna förvaltas påverkar många, och spelar roll för globala processer.
– Jag har alltid varit intresserad av hur vi förvaltar våra naturresurser. Vad privata skogsägare gör med skogsmarken är inte lika reglerat som vad vi gör med marken i städerna. Jag intresserar mig för idén om vad det innebär att vara en kvinna eller man kan kopplas till hur vi använder marken. Individuella skogsägare har stor makt över vad som händer med en stor landmassa som påverkar oss allihopa, inte minst utifrån de globala klimatförändringarna.
Fanns det någonting som förvånade dig i studiet av kvinnliga skogsägare?
– Det var den utbredda oviljan att beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt, när nätverkens uppkomst så tydligt handlade om kvinnors marginalisering inom jordbruket. Men om man ser det utifrån en postfeministisk diskurs – hur nedtoning av radikala ambitioner blir ett sätt att skapa förändring – så är det lättare att förstå.
– Det som förvånade var också det motsägelsefulla i nätverkens diskussioner om miljömässiga värden i skogen. Samtidigt som flera av nätverken möjliggjorde att diskutera och utforska miljövärden, och lyfte fram sådana som viktiga, så fanns också en stark antagonistisk och negativ inställning till miljörörelsen som upplevdes som en urban opposition till skogsbruket.
Att förmå pendlare att ställa bilen och ta cykeln ger en dubbel hälsovinst. Dels minskar avgaserna, dels förbättras hälsan för pendlarna själva. Även i områden med mycket luftföroreningar är fysisk träning gynnsam för hälsan. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
– En slutsats är att det är extra viktigt för stadsplanerarna att underlätta för gång- och cykelpendling och även för fysisk aktivitet på fritiden i tätorter med mycket biltrafik och luftföroreningar. Det vinner alla på, säger Wasif Raza, doktorand vid Umeå universitet.
Mindre risk för hjärtsjukdom och stroke
I avhandlingen ingår två studier av deltagare i Umeå mellan året 1990 och 2014. I studierna har man undersökt risken att insjukna och återinsjukna i ischemisk hjärtsjukdom (bland annat hjärtinfarkt och kärlkramp) och i stroke. Detta har satts i relation till deltagarnas grad av fysisk aktivitet och långtidsexponering för luftföroreningar.
– Resultaten visar att hälsovinsterna av träning är särskilt stora för den som bor i områden med mycket luftföroreningar. Träning håller tillbaka inflammation som börjar i andningsorganen som föroreningarna orsakar, säger Wasif Raza, doktorand vid Umeå universitet.
Resultatet bland närmare 35 000 kommuninvånare var att träningen medförde gynnsamma effekter på risken att insjukna i ischemisk hjärtsjukdom för personer som var bosatta på adresser med höga nivåer av luftföroreningar, där risken var 45 procent lägre bland de som tränade i träningskläder minst två gånger per vecka. Någon motsvarande effekt gick inte att se för personer på adresser med låga halter av luftföroreningar.
Wasif Raza, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, wasif.raza@umu.se
– Mycket har slängts. Jag hoppas att man tar tillvara på det som finns kvar, och att även fotbollens historia ges en plats på våra museer, säger Torbjörn Andersson, docent i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Fotboll är den sport som har flest utövare i Sverige. Passionen för stora klubb- och landslagsturneringar är enorm. Torbjörn Andersson vill höja intresset även för sportens kulturarv. Tillsammans med fotografen Edvard Koinberg har han letat affischer, skor, spel, leksaker och andra prylar över hela landet. Resultatet är boken Fotbollens kuriosakabinett- Svensk fotbolls kulturarv i ord och bild.
Fick ta bollen med händer i början
De första varianterna som spelades i Sverige i slutet av 1800-talet var en blandning av rugby och fotboll där man fick ta bollen med händerna vid lyra. Författarna har förstås funnit stadgar som bekräftar detta. På ett gammalt vykort från när fotbollen gjorde entré på Idrottsparken i Stockholm 1901, har någon lagt till: ”Så går det till att spela boll.” De tidigaste idrottsplatserna finansierades genom aktieförsäljning. I boken visas aktiebreven upp.
Under rubriker som utrustning, rivaliteten, priser, nationalism, supporterprylar och pionjärtidens damfotboll berättar Torbjörn Andersson historien bakom bilderna.
– Visste ni att en vänskapsmatch mellan IFK Malmö och världslaget Real Madrid drog cirka 40 000 åskådare till Santiago Bernabéu Stadium 1959? Eller att landslaget enfärgade gul-blå dräkt gjorde premiär i OS 1912? Att Sverige spelat flest landskamper i världen?
Matchaffisch för Den Kongl: Danske Livgarde og Kungl: Svea Lifgarde 13/8 1922. Reklamtecknare: Palle Wennerwald. Andreasen & Lachmann. Privat ägo. Bild Edvard Koinberg
Konstverk, fotbollsspel, hejarramsor…
Boken innehåller 900 bilder och blandar högt och lågt: från tavlor av GAN och Isaac Grünewald och landslagets klenoder till leksaker, hejarramsor, matchprogram, skämtteckningar, fotbollsskor, vykort och fotbollsspel.
Den äldsta svenska matchaffisch de hittat är från 1906 och mötet mellan IFK Norrköping och Mariebergs IK på Idrottsparken i Norrköping. Där framgår att en social klassindelning existerat från start med dubbelt inträde till den lilla sittplatsläktaren.
– Det gjordes finare saker förr. En mindre turnering kunde ha en designad prisbuckla i silver. Det hade nog med amatörreglerna att göra, de fick inget betalt och då fick man satsa lite på priserna, säger Torbjörn Andersson.
Fotbollsskorna Lajos Special från Ströms skofabrik i Kumla 1958. Svenska Skoindustrimuseet. Bild: Göran Ekberg
En så kallade priskurant (prislista) från 1930 saluför bland annat ”elastiska suspensoirer” av ”lägsta kvalitet” (!) och ger tips till den unga bollspelaren, som att inte blunda när man nickar och att den som vill bli en klasspelare måste lära sig att dämpa en boll: ”… kan du icke göra det, då kan du lika gärna sluta upp att spela fotboll.”
Fotboll kom snabbt in på leksaksmarknaden
Till fotbollssportens stora succé hörde att den snabbt kom in i spel- och leksaksvärlden. Bland spelen märks ett hundra år gammalt från Chicago som stod på Gröna Lund. Figurerna var förstås målade i rivalerna Sveriges respektive Danmarks färger. Landslagen spelade årliga vänskapsmatcher fram till 1960-talet.
Men i boken finns också ruggiga tidsdokument som en fotboll med rasistiskt motiv i en katalog från 1941. Politik är en av ingångarna till boken. Torbjörn Andersson skriver om de svenska dubbelvinsterna mot tyska landslaget mitt under brinnande världskrig 1941 och 1942.
– Många länder bojkottade Nazityskland men Sverige visade ingen skam. Snarare var man stolt över att vinsterna gjort oss till en stormakt i fotboll, säger Torbjörn Andersson.
Affisch Real Madrid–IFK Malmö 22/11 1959.Vänskapsmatchen drog cirka 40 000 åskådare till Santiago Bernabéu Stadium. Affischen kommer från IFK Malmös samlingar. Bild: Edvard Koinberg
Nedpackad fotbollshistoria
Fotbollens kulturarv har inte stått så högt i kurs. Inte heller av fotbollsrörelsen själv, menar Torbjörn Andersson. Gamla arenor rivs och inte ens klubbarna har alltid sina priser och klenoder framme. Mycket är nedpackat. Torbjörn Andersson hoppas att boken kan bidra till att sätta fotbollen i en samhällelig och populärkulturell kontext.
– Det är sällan värdefulla saker men de väcker känslor till liv. Fotboll är ett av våra största intressen. Arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen har en given plats på våra museer – det tycker jag även fotbollen har, säger Torbjörn Andersson.
Fotbollsbilder från Göteborgs CAP säsongen 1931–32. Privat ägo. Bild: Edvard Koinberg
Fotbollens kuriosakabinett – från muséer, samlare och fotbollsklubbar
I arbetet med boken har Torbjörn Andersson frågat samtliga större svenska museer efter fotbollsrelaterade föremål. Materialet har i första hand kommit från tre källor:
Kungliga biblioteket i Stockholm har ett par hundra affischer i enstaka exemplar.
Universitetsbiblioteket i Lund har bidragit med småtryck som gamla program, politiska pamfletter, tipstidningar med mera.
Svenska fotbollförbundets samlingar har bland annat vinnarbollen från OS 1948 och Rosenska pokalen som vinnarna av Allsvenskan fick tidigare.
Vidare har svenska storklubbar och privatsamlare, varav Torbjörn Andersson själv är en, plockat fram sina samlingar. Antiktidning och auktionsbyråer har bistått med bildmaterial.
Renovera, energieffektivisera – och samtidigt bevara. Det är inte lätt att balansera en varsam förvaltning av historiska byggnader med behovet att göra dem mer energismarta. En avhandling vid Göteborgs universitet har tagit sig an utmaningen, och visar vägen mot energieffektiviseringar som inte skadar byggnadernas kulturvärden. Målet är att göra det lättare att ta fram strategier för energieffektiviseringar i större byggnadsbestånd.
Hänsyn till kulturarv
– Historiska byggnader utgör en väsentlig del av vårt totala byggnadsbestånd. Här finns stora möjligheter till energieffektivisering, samtidigt som vi måste ta hänsyn till att byggnaderna är en viktig del av vårt kulturarv. Om vi ska uppnå våra klimat- och energimål behövs ett större grepp där vi inte bara hanterar enskilda historiska byggnader, utan hela byggnadsbestånd, säger Petra Eriksson, som har genomfört forskningen i ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Uppsala Universitet.
Ny metod för kategorisering
I avhandlingen presenteras en metod som tar ett helhetsgrepp om bedömningen av både de potentiella energibesparingarna och hanteringen av byggnadernas specifika förutsättningar. Metoden består av en kategorisering av byggnader, där hänsyn till kulturvärden hanteras genom restriktioner som begränsar vilka åtgärder som är möjliga att genomföra.
– Genom att arbeta efter metoden blir det möjligt att visualisera skillnader både inom och mellan olika delar av ett byggnadsbestånd, som beror på byggnadernas ålder, material, konstruktion och kulturvärden, säger Petra Eriksson.
Viktigt stöd för beslutsfattare
Hon ser metoden som ett viktigt beslutsstöd för exempelvis beslutsfattare, handläggare och större fastighetsägare, som nu kan fatta mer informerade beslut om hur balansen mellan energibesparing och bevarandet av kulturvärden kan hanteras.
– Jag hoppas att framtida forskning fortsätter att stötta utvecklingen inom området, mot mer standardiserade planerings- och beslutsstödsprocesser för bestånd av byggnader med kulturvärden, säger hon.
Petra Eriksson, doktorand i kulturvård vid Göteborgs universitet och universitetsadjunkt i kulturvård vid Uppsala universitet, petra.eriksson@konstvet.uu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
