Forskare vid Karolinska institutet har tagit fram nya metoder för att stötta barn och unga med aggressiva beteenden. Med hjälp av kognitiv beteendeterapi och digitala medel vill man stötta både barn och föräldrar, men också lätta på sjukvårdens allt växande arbetsbelastning.
Under 2022 tilldelades 21 forskningsprojekt medel inom ramen för Fortes forskningsprogram om psykisk hälsa. Ett av dessa projekt, lett av Pia Enebrink och hennes team vid avdelningen för psykologi på Karolinska institutet, fokuserar på att utveckla och utvärdera en stegvis vårdmodell för familjer med barn och unga mellan 8 och 16 år som kämpar med aggressiva och trotsiga beteenden.
Det behövs bättre behandlingsinsatser
– I studien vill vi utvärdera både effekter och kostnadseffektivitet av KBT-insatser till föräldrar respektive barn. Målet är förstås att kunna hjälpa de familjer och barn som behöver stöd, samtidigt som vi också vill lätta på hälso- och sjukvårdens växande arbetsbörda. Det krävs dock mer kunskap, berättar Pia Enebrink.
Tidigare studier har visat att behandlingar för barn och unga med dessa typer av beteendeproblem har haft små till måttliga effekter, och att förståelsen för förändringsmekanismer fortfarande är bristfällig. Den behandling som har mest stöd i forskning och som är rekommenderad i vårdriktlinjer är föräldrastöd, men barn och unga med beteendeproblem är en heterogen grupp och det saknas kunskap om vilka som får tillräcklig hjälp av befintliga behandlingar.
– Detta pekar på utrymme och behov av förbättrade insatser. Vi vet till exempel att positiv förstärkning är en viktig komponent vid föräldrastöd, och att regler och naturliga konsekvenser är viktiga. Vi vet också att de föräldrastödsprogram som är mindre komplexa kan ha bättre effekt. Vi behöver dock bättre förståelse för vilka enskilda insatser som fungerar bättre än andra och hur de olika insatserna bäst ska kombineras i en sammanhållen och stegvis behandling, säger Pia Enebrink.
Det är viktigt att erbjuda tidig hjälp till dessa barn och unga, eftersom det i annat fall finns en risk att beteendeproblemen förvärras, vilket kan leda till konsekvenser såsom psykisk ohälsa, svårigheter med kamrater och i skolan.
Ordförklaringar
1
KBT, kognitiv beteendeterapi
KBT är en mycket vanlig terapiform. Behandlingen utgår från att en persons tankar, beteenden och känslor hänger samman och går att påverka och förändra. I KBT lär du dig om hur tankar och beteenden fungerar och hur du kan förändra dem. Läs mer om KBT, kognitiv beteendeterapi – 1177
2
RCT, randomiserad kontrollerad studie
RCT är ett sätt att till exempel studera effekten av en behandlingsmetod i förhållande till en annan redan vedertagen sådan eller ingen behandling alls. Att studien är randomiserad innebär att de som deltar i studien slumpmässigt delas in i två eller fler grupper som sedan ges de olika behandlingarna som ska jämföras.
Stegvis vårdmodell
Projektet, som kallas Steg för steg vid beteendeproblem, innefattar en stegvis modell som integrerar modern teknik för att maximera effektiviteten.
Under 2023 har vi utvecklat de enskilda insatserna, som innebär att föräldrar genomgår ett digitalt föräldrastödprogram i den första fasen. Genom strategier från tidigare KBT-föräldrastödsprogram och behandlingsmodellen Family Check-Up lär de sig att förebygga och hantera ilska och konflikter. Tanken är sedan att familjer med fortsatta problem får kompletterande KBT-behandlingar, inklusive VR-teknik som simulerar vardagliga situationer där både barn och föräldrar får tillfälle att öva på de färdigheter de lär sig.
– Projektet är det första i sitt slag som utvärderar en behandling med hjälp av VR (virtuell verklighet) i en svensk kontext för familjer med barn och unga med beteendeproblem, och vi hoppas att VR-tekniken ska kunna bidra till en ökad möjlighet att träna på färdigheter samt kanske även en högre motivation till behandling, säger Pia Enebrink.
VR-behandlingen för barnen utgår från en holländsk modell som heter Yourskills, som i utvärderingar har visat lovande resultat gällande förmåga att hantera och förebygga ilska, samt en ökad motivation till behandling hos deltagarna.
Projektet ska nu utvärderas i en pilotstudie
– Under hösten 2023 har vi med hjälp av postdoktorn Sophie Alsem från Amsterdams universitet utbildat behandlare. Nu är planen att efter etiskt godkännande testa det digitala föräldrastödsprogrammet och upplägget för VR-behandlingarna i pilotstudier. Dessutom intervjuas kliniker som arbetar med målgruppen, föräldrar med erfarenhet av barn med aggressionsproblem samt barn och unga som lätt blir arga. Den input vi får kommer att användas som grund för förbättring och justering av behandlingsmetoderna inför nästa steg i projektet som är en randomiserad kontrollerad studie, RCT. säger Pia Enebrink
Forskningsprojektet leds av Karolinska Institutet men är ett samarbete mellan forskare och kliniker från Amsterdams universitet, Uppsala universitet, Västra Götalandsregionen och Region Kronoberg.
Behandlingen inleds med digitalt föräldrastöd
Den första fasen i steg-för-steg-modellen innefattar ett digitalt föräldrastödsprogram, utformat för att stödja föräldrar att förebygga och hantera ilska och konflikter. Målet är att programmet ska stärka föräldrarnas förmåga att förstå, och hantera, barnets känslor, behov och reaktioner. Studien inleds med ett föräldrastödsprogram eftersom forskning visar att metoden är effektiv för familjer med konflikter och trotsproblem.
Behandlingen börjar med att uppmärksamma och stärka det som redan fungerar. Föräldrar får chans att öva på att visa uppskattning och hitta nya sätt att umgås som stärker relationen. När detta finns som trygg bas får föräldrar stegvis hitta nya sätt att förhandla och sätta gränser. Gränssättningen kommer sist i programmet eftersom forskning visar att det är viktigt med en god relation och betoning på att uppmärksamma det som fungerar, snarare än det som inte fungerar, och att det i sig kan bidra till att minska problemen.
Familjer med fortsatta problem får fortsatt stöd med hjälp av virtuell verklighet
Därefter randomiseras de familjer som fortsätter att ha svårigheter till tre olika KBT-behandlingsmetoder:
behandling med VR-teknik för barn och unga
behandling med VR-teknik för föräldrar
fortsatt tillgång till föräldrastödsprogram med en digital coach
Genom användning av VR-teknik ges möjlighet att simulera verkliga situationer i en virtuell värld, vilket möjliggör träning av färdigheter i att förebygga och hantera ilska. Färdighetsträning en viktig typ av behandlingsinsats, men kan ibland vara svårt att genomföra och motivera patienten till. Genom VR kan psykologen spela olika roller såsom klasskamrat, förälder eller lärare i miljöer som skolan, hemma eller lekpark, och därmed skapa en mer realistisk upplevelse än ett vanligt rollspel.
Det nationella forskningsprogrammet om psykisk hälsa är ett tioårigt forskningsprogram som drivs av Forte. Ett av de prioriterade områdena för forskning är främjande, förebyggande och tidiga insatser för psykisk hälsa. Detta projekt är ett resultat av programmets första utlysning om barn och ungas psykisk hälsa som fokuserade på:
Förekomst och fördelning gällande välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd hos barn och unga
Insatser för att främja barns och ungas välbefinnande
Insatser för att förebygga psykiska besvär hos barn och unga
Behandlande insatser för barn och unga med psykiatriska tillstånd
Valkompasser har blivit populära när väljare vill matcha sina åsikter med partiernas. Men med en ny metod kan testerna bli både enklare och tillgängligare för fler, enligt en studie vid Stockholms universitet.
Valkompasser väcker ett stort och ökande intresse, särskilt i norra Europa. Först ut var Nederländerna med valkompassen Stemwijzer från 1989. Den fanns i pappersform och på diskett.
– Det var ingen omedelbar succé. Disketten såldes i 50 exemplar. Men det var ändå början på någonting som skulle bli stort, säger Karl Sigfrid som är doktorand vid Stockholms universitet.
Stort intresse i Sverige
Numera finns högst andel användare i Sverige. Inför valet 2018 hade över hälften av alla väljare använt sig av en valkompass. I Nederländerna och Norge tar mer än en tredjedel av väljarna stöd i en valkompass.
Störst antal användare har dock den tyska valkompassen Wahl-O-Mat, som användes mer än 15 miljoner gånger inför Förbundsdagsvalet 2017.
– Gemensamt för de länder där väljarna gärna använder valkompasser är att de har många partier, som ibland står nära varandra. Då är det mindre självklart vad man ska välja. Sedan tycker många att det är en kul grej, att se var man själv hör hemma på den politiska kartan, säger Karl Sigfrid.
Guide för osäkra väljare
Valkompasser fyller olika funktion beroende på redan etablerade åsikter hos väljaren. Det verkar inte som att väljarna helt byter fot, menar Karl Sigfrid.
– De flesta har en uppfattning innan, och det påverkar vilken vikt man lägger vid resultatet. De som matchar med ett parti som de inte anser är ett alternativ brukar avfärda kompassen. Men den som står och väger mellan två partier kan påverkas att rösta på ett visst sätt, och den som matchar med det parti som de tyckte bäst om redan innan kan stärkas i sin uppfattning.
Samtidigt som valkompasserna lockar redan politiskt intresserade gör de störst nytta för väljare som är mer osäkra, och som därför påverkas mer av resultatet. Men för dem som inte är politiska entusiaster kan ett problem vara att valkompasserna ofta har ett stort frågebatteri. De kan även vara tidskrävande.
– Det stora antalet frågor utgör en tröskel för dem som lätt blir utmattade av långa frågeformulär, vilket kan vara fallet för personer med lägre utbildningsnivå eller som har ett annat modersmål än det språk som kompassen använder, säger Karl Sigfrid.
Valkompasser kan göra nytta för osäkra väljare, men alltför många frågor kan bli en tröskel för användarna.
Ny metod med färre frågor
För att råda bot på detta har han utvecklat en statistisk metod som gör det möjligt att få ett tillräckligt tillförlitligt resultat utan att svara på alla frågor i en valkompass.
– Det handlar om att hela tiden identifiera den fråga som ger mest ny information om användaren. Det uppnår man genom att kontinuerligt analysera de svar som en användare ger, och utifrån de svaren räkna ut vilken fråga som är bäst att ställa härnäst, säger Karl Sigfrid.
Han ger två exempel:
– Anta att en användare har svarat på några frågor och visar sig vara positiv till EU-samarbetet. Då är det onödigt att fråga om den personen anser att Sverige bör lämna EU, för vi kan redan gissa oss till svaret. Då är det mer rimligt att ställa andra frågor där det är mer osäkert vad användaren tycker, som ”ska EU ha ett gemensamt försvar?”
– En annan användare, som är mer skeptisk till EU-samarbetet, kan däremot få frågan om Sverige bör lämna EU, eftersom det är svårare att i förväg räkna ut vad den personen kommer att svara.
Många partier står nära varandra
Redan i dag tar valkompasser hänsyn till att vissa partier ligger nära varandra. Om två partier har nästan samma uppfattning i de flesta frågor är det viktigt att det finns åtminstone någon fråga som skiljer dem åt.
– Sedan är valkompasserna byggda för att passa majoriteten, med frågor som känns igen från media och från mätningar av vad väljarna tycker är viktigast.
Hur rätt brukar valkompasser matcha dina åsikter? – Jag brukar inte bli förvånad. Jag har ganska bra koll på vad partierna står för. Men ibland slår förväntningarna inte in, som när Carl Bildt gjorde TT:s valkompass 2022 och fick resultatet att han var folkpartist.
Travhästar tävlar ofta utan skor, men att vara barfota passar inte alla. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har tagit reda på vilka hästar som bör behålla skorna på.
I stora travtävlingar, till exempel det stundande Elitloppet på Solvalla, är hästarna ofta barfota. Anledningen är att många hästar kan trava mycket snabbare utan skor.
– Det handlar inte om några fjuttiga hundradelar utan en halv sekund eller mer per kilometer, säger Anna Jansson som är professor i husdjurens fysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Kan ge ömma fötter
Travhästar i Sverige började tävla utan skor för ungefär 25 år sedan. Idag är det mycket vanligt.
– Det här kan leda till problem. På vissa hästar slits hovarna snabbt vilket kan göra att de blir ömma, säger Anna Jansson.
Men att springa barfota kan även göra hästen lite för yster under ett travlopp.
– Om en tränare tar av en häst skorna för att den ska bli snabbare, men så börjar den galoppera, då blir det flopp. Det finns ett stort behov av att lättare kunna avgöra vilka hästar som kan trava barfota.
Hovarnas kemi ger svar
Trots att många hästar travar barfota saknas bra metoder för att ta reda på vilka som kan få besvär – innan hovarna är nedslitna.
– Ingen vill äventyra hästarnas hälsa. Det blir en mer professionell bedömning av hästens tävlingsmässiga skick om tränarna vet mer om hovkvaliteten, säger Anna Jansson.
Skor på hästfötterna gör travandet långsammare.
Tillsammans med forskarkollegor har hon undersökt ett 20-tal travhästar. Hälften av hästarna har bara tävlat utan skor vid enstaka tillfällen eftersom deras tränare tycker att de har för dålig hovkvalitet. De övriga hästarna har däremot ofta och framgångsrikt tävlat barfota.
Forskarna upptäckte en skillnad i hovarnas kemi som tyder på att mängden, eller sammansättningen, av ämnet keratin skiljer sig mellan hästarna som riskerade att bli ömma av barfotatävling och de som inte blev det. Keratin är ett protein som finns i hår och naglar, men också i hovar.
– De hästar som kunde tävla barfota ofta hade ett högre innehåll av exempelvis svavel, kväve och aminosyran arginin i sina hovar, vilket kan göra att de blir tåligare, förklarar Anna Jansson.
Gener kan ligga bakom
Forskarna har även studerat hästarnas anatomi och kunde då se att hovarna är rakare hos barfota-hästarna. Ytterligare ett svar på vilka som kan trava barfota är genetisk, men den studien är inte klar än.
– Vi ser tecken på att gener som styr hovens vitaminproduktion skiljer sig mellan hästarna.
I ett annat stort projekt, där flera tusen hästar ingår, försöker SLU- forskarna ta reda på i vilken utsträckning ärftlighet påverkar hovar som tål att trava barfota.
– Vi hoppas att de här delarna tillsammans ska underlätta tränarnas jobb men också ge fler verktyg för kunskapsbaserad avel. Vi har märkt av ett jättestort intresse för våra resultat och det kommer inte bara från travvärlden utan många andra hästdiscipliner är nyfikna, säger Anna Jansson.
Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem som kryper allt längre ner i åldrarna. Ioannis Ioakeimidis, forskare vid Karolinska Institutet, undersöker hur ungas exponering för matreklam påverkar vad de väljer att äta. Hans metod involverar även barnen i forskningen.
Mellan 1980 och 2020 ökade andelen svenskar med övervikt eller fetma från 31 till 50 procent. Hälften av alla vuxna och 36 procent av 9-åringarna i Sverige är överviktiga enligt färsk statistik från Folkhälsomyndigheten.
Vår matmiljö, det vill säga den fysiska, sociala och – i ökande grad – digitala miljö som vi lever i har stor påverkan på vad vi äter. I en pågående Forte-finansierad studie kartlägger forskaren Ioannis Ioakeimidis ungas matmiljö och mer specifikt deras exponering för matreklam. Var finns reklamen? Vem riktar den sig till och vilken sorts mat marknadsförs oftast? Syftet med studien är att visa hur exponeringen för reklam och marknadsföring påverkar barnens val av mat och i förlängningen risken att utveckla ohälsosam övervikt i framtiden.
App låter ungdomarna leda vägen
Från tidigare studier som genomförts av Ioannis Ioakeimidis och hans kollegor vet forskarna att barn är en viktig målgrupp för matreklam, samt att 80 procent av den mat som marknadsförs utomhus är så kallade ultraprocessade livsmedel, snabbmat. En av de frågor som Ioannis Ioakeimidis och hans forskarkollegor söker svar på är hur exponeringen för matreklam skiljer sig åt mellan områden med olika socioekonomisk status.
Normalt sett när forskare tittar på exponering för reklam går de ut och kartlägger all utomhusreklam i ett visst område. Men Ioannis Ioakeimidis insåg att det fanns ett bättre sätt att göra det på.
– Vi låter barnen rita kartan över sin matmiljö. Så när vi forskare åker ut för att göra vår inventering kommer vi inte titta på hela Skärholmen utan enbart på de ställen där ungdomarna faktiskt hänger, säger Ioannis Ioakeimidis.
I praktiken går det till så att forskarteamet söker kontakt med skolor. De lärare som nappar på erbjudandet och vill engagera sig i projektet frågar sina elever om de vill vara med; allt bygger på frivillighet. Eleverna som väljer att delta installerar sedan en app i sina telefoner där de kan registrera vad de ser och på så vis rapportera till forskarna.
– Vi har lagt ner mycket möda på att utveckla appen och tror att vi hittat ”the sweetspot” som gör dem nyfikna så att de vill använda appen. Det får inte vara för komplicerat, förklarar Ioannis Ioakeimidis.
Snabbmat hänger där unga hänger
Den innovativa forskningsmetodiken har också gett nya oväntade resultat:
– I tidigare studier har vi sett att matmiljön skiljer sig åt mellan områden med olika socioekonomisk status, men när vi kartlägger de platser där ungdomar faktiskt hänger ser vi att matmiljön skiljer sig mindre åt än vi trodde. Dessvärre till det sämre, säger Ioannis Ioakeimidis.
Han berättar att på platser där ungdomar ofta vistas, runt skolor, på shoppingcenter och vid idrottsanläggningar, är det väldigt vanligt med reklam för onyttig snabbmat. Och detta alltså oavsett områdets karaktär i övrigt.
Nästa steg är att studera vilka val barnen faktiskt gör när det kommer till mat. Deltagarna får i uppgift att dokumentera allt de äter under en viss period genom att fota maten med sin telefon. I ett sista steg hålls fokusgrupper där barnen får uttrycka tankar och värderingar kring sin matmiljö och sina matval.
Hoppas på förändring
Den aktiva medverkan från ungdomar, både i kartläggningsstadiet och i fokusgrupperna, har fått forskarna att inse hur mycket av de ungas matmiljö som i dag är digital. Merparten av den matreklam som de exponeras för möter de i sociala medier och på internet. Matmiljön är alltså fysisk, social – och digital.
Sammantaget hoppas Ioannis Ioakeimidis att de tre delstudierna ske ge ett digert underlag till beslutsfattare och öppna upp för en bredare samhällsdiskussion.
– Du måste kvantifiera problemet innan du kan lösa det, säger Ioannis Ioakeimidis och betonar att han inte är beslutsfattare utan forskare.
– Men jag ser att vår forskning har potential att påverka samhället. Det är min främsta drivkraft som forskare.
Vad är ultraprocessad mat?
Livsmedel som genomgått industriell bearbetning och som ofta innehåller många tillsatta ingredienser såsom socker, salt, fett, konstgjorda färgämnen, smakämnen och konserveringsmedel – till exempel sötade drycker, hamburgare, pizza, kebab, godis, bakverk, glass och salta snacks.
Källa: Unicef (2022). In your face – om barns matmiljö och exponering för matreklam
I takt med att efterfrågan på välfärdstjänster ökar ställs vi inför en utmaning: tillgången på arbetskraft ökar inte i samma takt. För att möta denna utmaning har välfärdsteknik, robotar och artificiell intelligens, AI, identifierats som potentiella lösningar.
Automatisering kan väcka både nyfikenhet och engagemang hos medarbetare som är teknikintresserade och som ser att robotar och AI kan lösa viktiga problem. Men det kan också bidra till oro hos medarbetare om att det egna handlingsutrymmet kan begränsas.
– Här verkar ålder spela roll. Yngre medarbetare beskrivs emellanåt som mer nyfikna och öppna för automatisering jämfört med sina äldre kollegor, säger Susanne Tafvelin, legitimerad psykolog och docent vid Umeå universitet.
Hon leder det Forte-finansierade forskningsprogrammet Användbar automatisering. Det sexåriga programmet startade 2021, och undersöker hur automatisering kan införas på bästa sätt i socialtjänsten, hur det påverkar personalen och brukarna, och vad ledarskapet har för betydelse för resultatet.
– Inom socialtjänsten pågår redan implementering av välfärdsteknik, och den här trenden förväntas öka markant under de kommande tio åren. Även om tekniken och robotarna finns tillgängliga i dag, så återstår det viktiga frågor kring hur man bäst implementerar de automatiserade processerna, säger hon.
Vad är en läkemedelsrobot?
Läkemedelsrobotar stöttar vårdtagarna att ta rätt läkemedel i den ordinerade dosen vid rätt tidpunkt.Denladdas med dosrullar som tillhandahålls av apotek och ordineras av läkare. När det är dags att ta medicin ger roboten vägledning både genom att utfärda talade instruktioner, ljudsignaler och genom att visa skriftliga instruktioner på enhetsskärmen med indikatorlampor. Vårdorganisationen kan följa allt som sker i läkemedelsroboten via distansvårdsystemet där uttag eller missade doser registreras, så väl som vem som fyllt på läkemedel och när.
Källa: www.evondos.se
Viktigt att involvera och utbilda personalen
Automatiserat beslutsfattande och användning av robotar, exempelvis läkemedelsrobotar, gör det möjligt att möta den växande efterfrågan, men samtidigt finns det frågor och utmaningar som måste hanteras. Inom områden som individ- och familjeomsorg och försörjningsstöd kan automatiserat beslutsfattande bidra till mer neutrala beslut och minska risken för korruption och orättvisa. Samtidigt väcks oron för att socialarbetares kompetens kan gå förlorad om robotar tar över. Exemplet med Kungsbacka kommun, där över hälften av personalen sa upp sig efter att robotar infördes utan tillräcklig förankring, visar tydligt att det finns en oro för att socialarbetares kompetens kan bli förbisedd om robotar tar över.
– Precis som vid annat förändringsarbete så är det viktigt att personalen görs delaktig, och att man visar på hur automatiseringen hänger samman med centrala värderingar och gemensamma målbilder. Det är viktigt att tydliggöra fördelar med automatiseringen, men även våga diskutera eventuella farhågor och potentiella negativa konsekvenser, säger Susanne Tafvelin.
Det är även viktigt att analysera vilka förändringar som krävs och vilket stöd som behövs för att säkerställa en framgångsrik implementering, framhåller hon. Ett effektivt sätt att underlätta införandet är att skapa ett dedikerat implementeringsteam som kan leda förändringsarbetet över tid.
– En framgångsfaktor vi identifierat i våra studier är att först testa och pilota i mindre skala och lära utifrån det.
Susanne Tafvelin tror att detta kommer att medföra en omvälvning av kompetenser både på professionell nivå och organisatorisk nivå. Det kommer att kräva att yrkesverksamma förstår teknologins implikationer för deras yrkesutövning, samtidigt som de behöver kunna integrera och använda teknologin i sitt dagliga arbete.
– Hemtjänstpersonal behöver kunna ladda läkemedelsrobotar, och det måste finnas personal som kan hantera driftsstopp av olika slag. På organisatorisk nivå kommer det att krävas nya kompetenser för att stödja, underhålla och utveckla teknologin ytterligare.
Etiska överväganden
Flera forskare är knutna till forskningsprogrammet och bidrar alla med olika perspektiv inom områden såsom ledarskap, arbetsmiljö, implementering, informatik, brukarinvolvering och socialt arbete. De samarbetar med tre kommuner som inför olika former av automatisering, såsom läkemedelsrobotar inom äldreomsorgen och automatiserat försörjningsstöd. Forskarna har också tagit del av brukarnas egna uppfattningar om läkemedelsroboten; vilka fördelar respektive nackdelar ser de, och hur påverkas deras känsla av självständighet och trygghet?
– I vårt material om läkemedelsrobotar framträder ett etiskt dilemma ur brukares perspektiv: autonomi och säkerhet kan hamna i konflikt. Läkemedelsroboten upplevs som relativt driftssäker och punktlig. Därför kan den bidra till ökad säkerhet och kontinuitet. Samtidigt upplever vissa äldre att den begränsar deras autonomi. I detta etiska dilemma tycks säkerheten få företräde, säger Susanne Tafvelin.
Det är uppenbart att det finns brister när det gäller tillhandahållandet av robotar och AI-verktyg på nationell nivå, menar Susanne Tafvelin. Implementeringen av välfärdsteknik inom välfärden måste ske inom tydliga juridiska och etiska ramar, samtidigt som den ska främja en hög omsorgsstandard. En stor och komplex uppgift för landets 290 kommuner, särskilt med tanke på de begränsade resurser som verksamheterna har till sitt förfogande.
Nationell reglering av välfärdsteknik
Regeringen har tillsatt en utredning för att reglera användningen av välfärdsteknik inom äldreomsorgen och socialtjänstens arbete för personer med funktionsnedsättning, som ska presenteras våren 2025. Utredaren ska också föreslå en reglering av användning av välfärdsteknik när insatser enligt socialtjänstlagen och LSS ges till personer med nedsatt beslutsförmåga. Meningen är att fler av dem som vill ska kunna ta del av insatser med stöd av välfärdsteknik och att personer med nedsatt beslutsförmåga ska erbjudas insatser med välfärdsteknik på lika villkor som andra.
– Det är positivt att flera kommuner har tagit steget att införa försörjningsstödsrobotar för att möta behoven inom socialtjänsten. Att säkerställa tillgången till modern teknologi är avgörande för att förbättra effektiviteten och kvaliteten inom våra välfärdstjänster, säger Susanne Tafvelin.
Vad är välfärdsteknik?
Socialstyrelsen definierar välfärdsteknik som digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Exempel på välfärdsteknik är olika former av hjälpmedel för det dagliga livet som innehåller digital teknik, digitala trygghetslarm, tillsyn via kamera, sensorer för påminnelser, robotar och datorprogram. Det finns egentligen ingen begränsning för vad som kan benämnas välfärdsteknik så länge som produkten eller tjänsten ryms i definitionen.
Ett enkelt blodprov i kombination med artificiell intelligens. Forskare vid Lunds universitet utvecklar nu en metod för att snabbt identifiera patienter som riskerar att utveckla livshotande sepsis.
I Sverige drabbas varje år minst 50 000 människor av sepsis, som tidigare kallades blodförgiftning. Det är ett livshotande tillstånd som orsakas av en infektion. Eftersom sjukdomsförloppet går snabbt är det en stor utmaning för vården att ställa rätt diagnos.
– Det är svårt att förutsäga vem som återhämtar sig och vem som riskerar livshotande organsvikt. Därför behöver vi bättre förstå sepsis på molekylär nivå och identifiera högriskpatienter innan det är för sent, säger Lisa Mellhammar, infektionsläkare vid Skånes universitetssjukhus och som forskar om sepsis vid Lunds universitet.
Unika mönster av proteiner
Forskare har undersökt 1 364 plasmaprover från vuxna med misstänkt sepsis mellan 2016 och 2023. Av patienterna hade 913 sepsis. Genom att analysera blodplasman, identifierade forskarna unika mönster av proteiner som är kopplade till immunsvaret hos patienter med sepsis.
Forskarna har använt så kallad masspektrometri för att göra analyserna.
– För sepsis, som är ett så heterogent tillstånd, behövs stora mängder patientmaterial för att kunna hitta gemensamma profiler. Med den nya tekniken med avancerad masspektrometri, kunde vi också mäta över 800 proteiner i ett enda blodprov, vilket är en förutsättning för att få tillgång till all information, säger Adam Linder, forskare i infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Digital tvilling användes
Forskarna skapade så kallade molekylära signaturer från sin analys. Dessa användes tillsammans med övrig information om patienter, till exempel blodtryck och puls, för att bygga en digital tvillingmodell.
AI-modellen tränades i att jämföra de olika proteinprofilerna med övriga faktorer för att kunna förutsäga vem som sannolikt skulle drabbas av septisk chock eller organsvikt.
Genom att hitta patienter med liknande sjukdomsprofil och jämföra deras förlopp, kunde forskarna klassificera patienterna i olika riskkategorier.
– Det är mycket som ska stämma vid digitala tvillingmodeller, men ju mer data vi får in, desto mer korrekt blir sannolikt riskbedömningen och vi får bättre förutsättningar för mer precisa vapen till att bekämpa sjukdomsförloppet, säger Adam Linder.
Målet är anpassad behandling
Sepsis är en sjukdom där tajmingen är väldigt viktig. I djurstudier har forskarna sett att om man ger läkemedel vid olika tidpunkter, har det stor inverkan på prognosen.
Idag finns begränsad möjligheter till den här typen av precisionsmedicin för behandling av sepsis på människor, men forskarnas förhoppning är att studien ska ge möjligheter till mer effektiv och individualiserad behandling – inte bara vid sepsis utan även vid framtida infektionspandemier.
Forskarna ska nu skapa ett svenskt nätverk mellan olika sjukhus för att samla in ytterligare blodprov och kliniska data.
– Nästa steg är att kliniskt validera verktygen och få ner tiden det tar för att få provsvar, men vi hoppas att metoden ska kunna användas för att minska dödligheten i sepsis inom en överskådlig framtid, säger Lisa Mellhammar.
(Resultaten från studien har publicerats som så kallad preprint. Det innebär att studien ännu inte genomgått peer review-granskning inför publicering i en vetenskaplig tidskrift.)
Appar som lovar lindring av psykisk ohälsa växer lavinartat. Men eftersom många klassas som friskvård skyddas inte sårbara användare av en ny EU-förordning. Forskare manar därför till försiktighet vid val av appar som inte utvecklats av vårdgivare.
– Många som använder den här typen av appar är desperata efter hjälp. Men när du ger råd till sjuka måste det vara kvalificerade råd, säger forskaren Petra Müllerová vid Lunds universitet.
Petra Müllerová forskar om medicinsk rätt med inriktning på ny e-hälsoteknik och dess reglering på EU-nivå. Hon konstaterar att friskvårdsapparna befinner sig i en juridisk gråzon eftersom de kategoriseras just som friskvård.
– Appar som säger sig behandla sjukdomar regleras på EU-nivå som medicintekniska produkter. Många tillverkare säger sig i stället ägna sig åt friskvård som inte är lika hårt reglerat. Reglering kräver certifiering vilket kostar pengar och ställer höga krav på bland annat dataskydd och evidensbaserad vård, säger Petra Müllerová.
Därför är en mycket liten del av apparna certifierade.
– Det är bra att vi har den nya AI-förordningen, men den omfattar således bara en bråkdel av apparna som finns på marknaden. En majoritet av apparna befinner sig i en gråzon och låtsas att de inte har ett medicinskt fokus, säger Petra Müllerová.
Baseras inte på vetenskap
Många som lider av psykisk ohälsa väljer att ladda ned en app, antingen i stället för att söka vård eller som komplement till vårdkontakter.
Men frånvaron av både kvalificerad sjukvårdspersonal och evidensbaserad vård i dessa appar – det vill säga vård baserad på vetenskaplig grund – är mycket problematiskt, enligt Petra Müllerová. Det är inte heller tillräckligt tydligt vilken typ av AI som används.
– Drabbade av psykisk ohälsa kan i många länder vänta i månader på vård, och i väntan på att få träffa en läkare kanske de laddar ned en app baserat på sådant som pris och antal stjärnor. Men om du lider av psykisk ohälsa och får okvalificerade råd kan det få mycket negativa konsekvenser, säger Petra Müllerová.
– Vissa använder det kanske till och med i stället för att söka vård, eftersom det är mer bekvämt att prata med en AI i en app som man laddat ned.
Inom EU finns cirka 70 000 appar som berör psykisk hälsa. Marknaden för friskvårdsappar är oreglerad.
Svårt att kontrollera
I dagsläget är marknaden för friskvårdsappar helt oreglerad. Men även om det fanns en reglering på plats skulle den vara omöjlig att efterleva, menar Petra Müllerová.
– Vi har cirka 70 000 appar som handlar om psykisk hälsa inom EU. Även om de skulle vara reglerade, vem skulle kontrollera alla dessa appar? Det är redan omöjligt att kontrollera att de följer GDPR.
Det är alltså svårt att få kontroll på apparna, men det finns initiativ för att skapa mer ordning i oredan. Ett exempel i Norden är en katalog över säkra hälsoappar som NordDEC tagit fram.
NordDEC, Nordic Digital Health Evalutation Criteria, är ett nytt initiativ i Norden som startat för en säkrare digital vård.
NordDEC erbjuder en katalog av olika appar och bedömer dem sett till data och integritet, teknisk säkerhet och stabilitet, användbarhet och tillgänglighet samt att de är trygga och effektiva för både vårdpersonal och patienter.
Databasen riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal.
I praktiken kan vem som helst ta fram en friskvårdsapp som utlovar lindring av ångest eller depression. Medan vissa nöjer sig med att erbjuda lugnande vågskvalp fungerar andra som AI-modeller som det går att prata med.
Låtsas vara människor
Petra Müllerová har själv provat att prata med AI-modeller i ett urval av appar som finns på marknaden. Hon reagerade på att de försöker framstå som mänskliga. Hon frågade till exempel hur AI-modellen mådde, och fick då svaret att den hade en bra dag. Men en AI-modell kan inte ha egna känslor eller uppfattningar på det sättet.
– Tillverkarna är skyldiga att berätta för användaren att det handlar om AI-modeller och inte människor. Därför kommer brasklappen i början: ”Mitt namn är X och jag är en AI. Jag kommer vara din guide.” Efter detta låtsas de vara människor. Det är effektivt – användaren fortsätter använda appen eftersom de byggt en relation till sin AI-modell. Men det är högst oetiskt sett till WHO:s rekommendationer.
När Petra Müllerová använt olika appar har hon till exempel simulerat en användare som uttrycker självmordstankar – som ett slags ”värsta scenario”.
– I detta läge bör en AI-modell identifiera att det här är ett allvarligt problem och uppmana användaren att ringa 112. Men en jag provade frågade mig om jag ville lyssna på meditationsmusik.
Kan vara komplement till vård
Apparna kan vara ett bra komplement till den vård som ges av sjukvården, menar Petra Müllerová, men det kan inte vara enda lösningen.
– Användaren bör alltid välja en app som har utvecklats av hälso- och sjukvårdspersonal, som skyddar deras data och som har ett etiskt förhållningssätt.
Allt mer av samhällets resurser återvinns. Men vilka hälsorisker utsätts återvinningsarbetare för när branschen växer? För första gången ska återvinningsarbetarnas arbetsmiljö i Sverige kartläggas i en bred forskningsstudie.
Samhällets satsningar på återvinning och cirkulär ekonomi är tänkt att minska mängden farliga ämnen i miljön. Men för dem som tar hand om våra uttjänta produkter kan det, paradoxalt nog, bli tvärtom.
Det konstaterar Karin Broberg, professor i miljömedicin vid Karolinska Institutet i Stockholm och vid Lunds universitet. Hon leder det Forte-finansierade forskningsprojektet GreenMetalWaste. Tillsammans med en grupp forskare vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå ska hon kartlägga arbetsmiljön inom återvinningsindustrin – men också jobba ihop med företagen för att minska hälsoriskerna.
– Det finns en stor press på återvinningsindustrin att skala upp och återvinna allt mer material. Samtidigt är det en potentiellt farofylld miljö och vi vet väldigt lite om vilka arbetsmiljörisker som finns, säger Karin Broberg.
80 procent fler jobbar med återvinning
Återvinning har länge stått högt på samhällets agenda, och i takt med de senaste decenniernas satsningar på hållbar utveckling har återvinningsindustrin vuxit. Mellan år 2000 och år 2019 ökade antalet anställda i privata återvinningsföretag i Sverige med närmare 80 procent. Enligt statistikmyndigheten SCB:s senaste statistik fanns 14 700 anställda i branschen 2019. Men än så länge finns förvånansvärt lite kunskap om vilka arbetsmiljörisker de anställda utsätts för, konstaterar Karin Broberg.
– Statistiken över arbetsrelaterade hälsobesvär inom återvinningsindustrin är ganska dålig och svår att tolka. Större epidemiologiska studier, som gjorts för exempelvis svetsare och sjuksköterskor, saknas helt, säger hon.
Forskarna har valt att titta särskilt på arbetsmiljön inom metall- och elektronikåtervinning. Metaller har en avgörande betydelse för samhällets ansträngningar att ställa om energisystemet – utan metaller går det varken att producera elbilsbatterier, solcellspaneler eller vindkraftverk.
Hälsofarliga metaller i återvinningen
– Vi förväntar oss att även återvinningen av metaller kommer att öka. Och vi vet att många metaller som används är hälsofarliga. De skapar inflammationer och riskerar att ge skador på dna, vilket bland annat ökar risken för cancer, säger Karin Broberg.
Hon har själv besökt flera av arbetsplatserna som ingår i studien. Hon menar att den kanske största arbetsmiljörisken inom metall- och elektronikåtervinning är att återvinningsarbetare – utan korrekt skyddsutrustning – riskerar att andas in metallhaltigt damm.
– Arbetsmiljön innefattar många farliga moment. Vissa arbetsuppgifter är väldigt dammiga. Andra moment kräver manuellt arbete, som kan vara ergonomiskt belastande.
För att kartlägga de anställdas hälsorisker kommer uppemot 200 anställda i både större och mindre återvinningsföretag att förses med luftprovtagare. Med hjälp av provtagarna, som fästs nära ansiktet, kan forskarna mäta mängden av olika ämnen som den anställda får i sig via inandningsluften.
– Vi kommer bland annat att mäta exponeringen för en rad olika metaller. Både kända miljögifter som bly, kadmium och arsenik men även mindre uppmärksammade metaller som litium och indium, säger Karin Broberg.
Mäter hälsorisker brett i arbetsmiljön
Förutom metaller kommer forskarna även mäta exponeringen för olika kemiska ämnen, bland annat PFAS. För att ge svar på hur mycket av dessa ämnen som tas upp av kroppen kompletteras luftmätningarna med blod- och urinprov från samtliga deltagare. Dessutom kommer de anställda att svara på frågor om hur de uppfattar sin hälsa och om de upplever några arbetsrelaterade symptom eller besvär. Även ergonomisk belastning kommer att kartläggas.
– Det är viktigt att projektet täcker in så många hälsorisker som möjligt, säger Karin Broberg.
Spontana bränder, som ibland uppstår i avfallet, är ytterligare en hälsorisk som kan öka exponeringen för hälsofarliga ämnen, både för återvinningsarbetarna och för de brandmän som rycker ut, påpekar hon. För forskarna innebär brandrisken en särskild utmaning.
– Det uppstår en besvärlig rök. Men det är svårt att mäta den extra exponeringen om man inte är på plats länge.
Mål att minska hälsoriskerna
I projektets avslutande del ska forskarna, utifrån resultaten, hjälpa företagen att hitta lösningar för att minimera exponering och hälsorisker.
– Vi kommer att återkoppla direkt till deltagande företag och även samla hela branschen för att ge konkreta råd och rekommendationer om exempelvis personlig skyddsutrustning, säger Karin Broberg.
Conny Lundberg på IF Metall, som organiserar många anställda inom återvinningsföretagen, välkomnar att arbetsmiljön i branschen nu kartläggs.
– Det finns många utmaningar med den fysiska arbetsmiljön inom branschen. Inte minst på de arbetsplatser som hanterar elektronikavfall finns en stor förbättringspotential, säger han.
Jobba systematiskt med arbetsmiljön
Ansvaret för en säker arbetsmiljö vilar i stor utsträckning på återvinningsföretagen; lagen säger att arbetsgivare är skyldiga att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Från fackligt håll anser man att det arbetet inte är tillräckligt i dag. Men Conny Lundberg har ett tydligt råd till återvinningsföretagen:
– Se till att samverka med de lokala skyddsombuden. För att lösa de utmaningar som finns i arbetsmiljön behöver vi lyssna på varandra.
Tack vare ekonomiskt stöd från EU kommer forskarna få möjlighet att följa upp hur arbetsmiljön på de deltagande företagen utvecklas de närmaste åren.
Metallåtervinningen kommer att öka
Metaller behövs i allt större utsträckning för att ställa om energisystemet, som råmaterial för att tillverka exempelvis vindkraftverk, solceller, drönare och elbilsbatterier. Även om bara ett fåtal av dessa metaller återvinns i Sverige i dag riskerar de som arbetar med återvinning att exponeras för ämnena när uttjänta produkter samlas in och kasseras.
Återvinningen kommer dessutom att öka framöver, bland annat genom EU:s nya batteriförordning som ställer krav på industrin att öka återvinningsgraden av metaller som används i elbilsbatterier.
Under 2023 startade ett företag som återvinner elbilsbatterier en ny anläggning i Halmstad. På sikt ska den kunna ta emot 10 000 ton batterier per år. Ett batteriföretag i Sverige planerar också, i anslutning till sin batterifabrik i Skellefteå, en återvinningsanläggning som på sikt ska ta emot 125 000 ton batterier. Metaller som kommer att återvinnas är bland annat litium, nickel, mangan och kobolt.
Arbetsmiljöarbetet har kommit olika långt i olika bolag, konstaterar Karin. Flera av de största aktörerna inom återvinningsbranschen har valt att delta i projektet, något hon ser som positivt.
– Jag upplever att många av de stora bolagen är medvetna om att det finns utmaningar i arbetsmiljön. Men vi forskare kan inte tvinga någon, bara ge rekommendationer om hur arbetsmiljön kan förbättras.
Nya fynd från utgrävningar av örlogsskeppet Gribshunden ger pusselbitar till medeltidens krigföring till havs. Forskare har bland annat hittat en unik vapenkista och fått ökad kunskap om skeppets stridsplattformar.
Förra våren dök marinarkeologer från Stockholms universitet och Södertörns högskola på danska kung Hans flaggskepp Gripen, som även är känd som Griphund eller Gribshunden vid Stora Ekön i Blekinge skärgård. Flaggskeppet, med ett hundratal tyska legosoldater ombord, sjönk efter en eldsvåda ombord under en resa till Kalmar år 1495.
Även om skeppet delvis är sönderfallet är vrakdelarna på botten mycket välbevarade. Här finns även timmer som förmodas ha tillhört skeppets överbyggnad och delar från kastellen, som fungerat som upphöjda stridsplattformar.
Skeppet rekonstrueras
I en rapport presenterar nu forskarnas fynd från förra årets dykningar. Undersökningen ger nya data till ett pågående arbete med att rekonstruera och analysera skeppets överbyggnad. Resultaten ger även en mer detaljerad inblick i soldaternas beväpning och närvaro ombord.
Efter att ha undersökt skeppets timmer kan forskarna konstatera att en stor mängd av skeppets överbyggnad finns bevarad, även om de olika timren ligger avskilda och spridda på havsbottnen. Dessa timmer kommer från kastellen och det övre däcket – skeppets stridsplattformar. Timret kan ge forskarna viktiga insikter i hur överbyggnaden har sett ut och därmed örlogsskeppets stridsförmåga.
Vapenkista ombord skeppet. Innehållet: (1) blyplåtar, (2-3) gjutformar, (4) kistans avlånga sida med fals och järnkorrosion (5) cylindriska ’burkar’ (eventuellt krutbehållare) och (6) gjutform. Bild: Florian Huber
Unik vapenlåda från tyska legoknektar
Forskarna har också identifierat två kanonlavetter och en unik vapenlåda. Vapenkistans innehåll beskrivs som ett av de viktigaste fynden.
– Kistan har varit känd sedan dykningar 2019 men nu har vi dokumenterat innehållet noggrant med 3D. Den innehåller bland annat flera olika gjutformar och blyplåt till tillverkning av blykulor till tidiga handeldvapen. Det är en ammunitionsverktygslåda – förmodligen tillhörande de tyska legoknektarna som var ombord vid förlisningen, säger Rolf Warming, forskare i marinarkeolog vid Stockholms universitet.
Även fragment från ringbrynjor, som hittades på vrakplatsen vid tidigare undersökningar, har analyserats. Fragmenten kommer antagligen från en eller flera ringbrynjeskjortor. Analysen visar att ringväven innehöll flera olika trådar och konstruktionstekniker, som tyder på att det har reparerats vid flera tillfällen.
Prydnadskant med nitade mässingringar till en ringbrynjeskjorta som analyserades i samband med dykningarna. En ringbrynja av den här kvaliteten kan bestått av upp till 150 000 ringar. Bild: Rolf Warming
Viktig militärhistorisk pusselbit
Arbetet med att rekonstruera Gribshunden har pågått sedan 2013. Fokus ligger nu på överbyggnaden, men i en doktorsavhandling arbetar Rolf Warming även med att klarlägga skeppets stridsförmåga och soldaternas roll ombord.
– Skeppet är en viktig pusselbit i den ”militära revolutionen till sjöss” i tidigmodern tid där den primära taktiken övergick från närstrid till det svåra sjöartilleriet. Skeppet kommer därför även att jämföras med andra viktiga örlogsskepp för att förstå utvecklingen, till exempel Mars och Vasa, säger Rolf Warming.
Örlogsskeppet Mars sjönk år 1564 utanför Ölands norra udde och Vasaskeppet förliste under sin jungfrufärd i Stockholms inlopp 1628.
Blomningen av växtplankton startar allt tidigare, visar en studie från Stockholm universitet. Samtidigt har säsongen för djurplankton inte förändrats. Det finns därför en risk att den känsliga balansen i Östersjöns ekosystem rubbas.
Ansamlingar av växtplankton eller mikroskopiska organismer på vattnet uppstår vid olika tidpunkter på året när förhållanden av temperatur, ljus- och näringstillgång är som bäst.
Det har tidigare varit svårt att mäta hur dessa algblomningar har förändrats i takt med klimatförändringarna, men i en ny studie kan forskare vid Stockholms universitet visa att vårblomningen i Östersjön numera inträffar tidigare på året.
Övervakningsdata från 15 år
Med hjälp av 15 års övervakningsdata av många olika arter växtplankton och djurplankton kunde forskarna analysera hur tidpunkten och storleken på blomningarna har sett ut över tid. Om de olika arterna i en algblomning inte förändras samtidigt kan den känsliga balansen i ekosystemet rubbas.
Forskargruppen har tidigare visat att växtplankton är huvudföda för djurplankton, som i sin tur har en nyckelroll för ett stort fiskebestånd.
Men till skillnad från växtplankton verkar många djurplanktonarter drivas av ljus, eller en inre biologisk klocka, som inte påverkas av klimatförändringarna. Deras säsong har varit konstant över tid.
Otakt med djurplankton
Forskarna ser att det finns en koppling mellan tidigare vårblomning och minskade antal hoppkräftor, som är viktig fiskföda.
– Det här beror på att vårblomningen startar en vecka tidigare idag jämfört med tio år sedan och att blomningen är som mest i april, när vattentemperaturen är under fem grader. Hoppkräftor kan inte växa till och reproducera sig i den kalla temperaturen och dyker upp senare när vårblomningen redan är över, säger forskaren Kinlan Jan i en artikel på Stockholms universitets webbplats.
Bred bild av förändringar behövs
Studien fann också höstblomningar i norra Östersjön som forskarna inte tidigare sett. Blomningarna drar sig även högre upp norrut.
I tidigare studier av marina system har man ofta tittat på vad som händer en art efter en vårblomning. Den aktuella studien visar att hänsyn behöver tas till flera säsonger och arter för att få hela bilden av hur klimatet påverkar ekosystemet, menar forskarna.
– Den exceptionellt höga kvaliteten av den svenska havsmiljöövervakningen har gjort det möjligt att studera förändringar av vår-, sommar- och höstsäsonger hos flera arter i marina system. Det ger oss värdefulla insikter hur klimatförändringar påverkar när dessa viktiga biologiska händelser äger rum, säger Monika Winder som är professor i marin ekologi och ledare för forskningsprojektet.
Blinda personer kan få upplevelser som påminner om vad seende får via synen – med riktigt bra syntolkning. Hur syntolkningen beskriver det som syns, men inte hörs, spelar stor roll, visar forskning. Ju mer specifikt och tydligt, desto bättre.
Vi människor behöver information för att förstå det vi upplever. För seende är synintrycken den viktigaste informationskällan. De hjälper oss att skapa mentala bilder i våra huvuden – bilder som gör det lättare att förstå händelser.
– Målet med syntolkning är att det ska skapas liknande mentala bilder, eller föreställningar, även hos blinda, säger Roger Johansson, docent i psykologi vid Lunds universitet.
Tillsammans med kollegan Jana Holsanova leder han en forskargrupp som försöker förstå hur människor uppfattar och minns information.
– Sedan undersöker vi om vi kan dra nytta av det i syntolkning, säger Roger Johansson.
Syntolken skapar mentala bilder
– Man kan säga att en syntolk skapar mentala bilder för någon som inte ser. Syntolkning kan ge något som i någon mening motsvarar det seende uppfattar visuellt. Helst ska syntolkningen inte bara förmedla en korrekt förståelse av vad som händer utan också skapa en upplevelse som stämmer överens med den känsla seende får av samma händelse.
Att ge personer med synnedsättning en rikare och mer detaljerad förståelse av det som sker är viktigt för inkluderingen i ett samhälle som domineras av visuella uttryck, menar Roger Johansson.
– Ur ett rättighetsperspektiv är det avgörande, säger han.
Genom synintrycken kan hjärnan också dela in upplevelser i meningsfulla delhändelser, till exempel när vi ser på film: ”Nu är de osams, han är ledsen och hon är arg – men nu vaknar de upp till en ny dag och ler mot varandra”. Där har det uppstått en händelsegräns, som Roger Johansson kallar det. En meningsfull händelse (att paret är osams) har ersatts av en annan (att det är en ny dag och att paret har försonats) – men utan bra syntolkning är det bara den som kan se sådant som inte uttrycks med ord som uppfattar händelsegränsen.
Tydlig beskrivning ger bättre inre bild
Forskargruppen i Lund har i två studier, med såväl blinda som en seende kontrollgrupp, undersökt hur man kan hjälpa blinda att skapa mentala föreställningar av filmade berättelser. I en av studierna fick deltagarna bedöma olika beskrivningar av rumsliga relationer, som till exempel var i ett rum en person befinner sig och hur personen förhåller sig till andra personer och/eller föremål. Ju mer specifik och tydlig beskrivningen var, desto bättre kunde blinda föreställa sig händelsen.
– Det ger stöd för att syntolkar behöver vara noggranna i sina beskrivningar, säger Roger Johansson.
Beskrivningar av rörelse bedömdes också. En sådan kunde låta: ”I skolan. Det är morgon. Frank kommer in i klassrummet.” En annan, mer specifik: ”I skolan. Det är morgon. Frank rusar in i klassrummet.”
– I den senare får man mer information. Något väcks till liv inom en: ”Vad är det som händer, har Frank varit nära att komma för sent?”.
Så blir syntolkningen bättre på film
”Men säg det då!” Här är några filmexempel på scener där sättet att beskriva vad som händer gör stor skillnad för den tittare som inte ser.
Rumsliga relationer
Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Filmens karaktär Nils Kant sitter i en tågkupé. En polis kommer in i tågvagnen. Syntolken säger: ”Polisen kommer in i tågvagnen”. Polisen sätter sig mittemot Nils, så att de sitter öga mot öga.
Syntolken kan säga ”Polisen sätter sig framför Nils”, men då kan en blind person inte avgöra om polisen sitter på ett säte framför Nils, med ryggen mot honom, eller om han sitter mittemot Nils, öga mot öga. Om syntolken i stället säger ”Polisen sätter sig mittemot Nils” blir det mer specifikt och lättare för blinda att skapa en mental föreställning av vad som händer i filmen.
Meningsfulla gränser
Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Här finns en händelsegräns mellan två bildrutor. Den gör att två ord blir viktiga för förståelsen: I första bildrutan säger syntolken: ”Gerlof (Julias pappa) vrider sina händer”, i andra bildrutan: ”Hon (Julia) tittar på sin pappa, bestämd blick” – och i tredje bildrutan: ”Nästa morgon: Julia har packat en kartong med prylar från huset”. Utan de två orden ”nästa morgon” är det svårt för en blind person att förstå den tidsmässiga händelsegränsen.
Rörelseförändringar
Exempel från ett avsnitt av Pippi Långstrump:
Poliserna Kling och Klang är ute på promenad. Syntolken kan säga ”Kling och Klang går längs gatan” eller, hellre, vara mer specifik om hur de rör sig och säga ”Kling och Klang vankar fram längs gatan”. För den som inte kan se hur poliserna rör sig är det viktigt att deras rörelseförändringar specificeras. Det gör det lättare att skapa sig en optimal föreställning om vad som händer i avsnittet.
Ord och röst påverkar syntolkningen
Studien visade dessutom att blinda upplevde en hes röst mer ansträngande och mindre njutbar att lyssna till än en klar röst.
– Det är alltså inte bara kvaliteten i vad som sägs som spelar roll, utan även hur det förmedlas och artikuleras, säger Roger Johansson.
I en annan studie visades en 40 minuter lång sekvens ur långfilmen Skumtimmen. Deltagarna ombads identifiera när en meningsfull händelse slutade och en ny tog vid.
– Vi kom fram till att blinda uppfattar händelsegränser bäst om de syntolkas tydligt. Vi tror därför att det är viktigt att syntolken är specifik och till exempel säger ”Nu har det blivit kväll” i stället för ”Nu har det blivit mörkt”. Det kan uppfattas som styltigt att säga så, men om händelsegränser inte uttrycks tydligt kan det bli på bekostnad av förståelsen, säger Roger Johansson.
Varför bryter svenskar höften oftare än människor i andra länder?
Det var frågan som en grupp forskare vid Uppsala universitet ställde sig för ett drygt decennium sedan, berättar Liisa Byberg som är professor i medicinsk epidemiologi vid universitetet.
Svenskar dricker mycket mjölk
– Det fanns många förslag om vad orsaken till de många frakturerna i Sverige skulle kunna vara, säger hon. Till exempel att vårt nordliga klimat gör att vi halkar mycket på vintern eller får brist på solljus och D-vitamin. Men jämförelser med bland annat Finland visade att sådana förklaringar inte håller. Men svenskar ligger i världstoppen även i ett annat avseende: när det gäller att dricka mjölk. Vi ställde oss frågan om det kunde finnas ett samband?
Bild: Depositphotos
Vi dricker 1,5 liter mjölk i veckan
Både produktionen och konsumtionen av mjölk har minskat i Sverige under de senaste decennierna. Sedan 1995 har produktionen minskat med 31 procent. Under 2018 konsumerade vi nästan 740 miljoner liter mjölk. Det motsvarar drygt 70 liter mjölk per person och år – knappt en och en halv liter i veckan.
Källa: Svensk konsumtion och produktion av mjölk och ost (naturvardsverket.se)
De första resultaten publicerades 2014 och fick mycket uppmärksamhet.
– Där kunde vi se att det fanns ett klart samband: stor konsumtion av mjölk var förknippad med högre risk att drabbas av höftfraktur och även högre mortalitet, alltså att man dör tidigare. Studien omfattade cirka 200 000 personer. Sambandet var tydligt för kvinnor men betydligt svagare för män. Resultaten visade samtidigt att för fil, yoghurt och andra syrade mjölkprodukter gällde det omvända: stor konsumtion av dessa mejerivaror är förknippad med lägre risk för frakturer och död.
Mjölk och filmjölk har olika effekt
– Mjölk och filmjölk är mycket lika varandra, ändå drog de åt motsatta håll. Det gjorde oss ännu mer nyfikna, säger Liisa Byberg.
Studien väckte engagemang långt utanför akademin. Få livsmedel engagerar svenskar så mycket som ett glas mjölk, som förknippats med hälsa sedan det tidiga 1900-talets kampanjer mot undernäring. Slogans som ”mjölk ger starka ben” och ”mjölk ger starka barn” finns i folkminnet. Att presentera forskningsresultat som antyder något annat är inte okontroversiellt.
– Vi märkte att mjölk väcker känslor. En del blev arga, eller skrev och undrade om vi var finansierade av företag som konkurrerar med mjölkindustrin. Ett bidragande skäl är nog att massmedia gärna fokuserar på det negativa. Våra resultat var ju positiva angående fil och yoghurt, men det uppmärksammades inte lika mycket.
Bild: Depositphotos
Färsk mjölk ger oxidativ stress
Forskningspengarna kommer för övrigt inte från industrin, poängterar Liisa Byberg, utan från Forte och andra finansiärer av oberoende forskning.
– Annars är det helt sant att det bedrivs mycket forskning om kost som inte är oberoende av industrin. Det är ett stort problem, tillägger hon. Men varför är mjölkkonsumtion kopplad till risk för frakturer? En möjlig förklaring är att färsk mjölk leder till mer oxidativ stress i kroppen, som i sin tur ökar risken för bland annat benskörhet, säger Liisa Byberg.
Syrade mjölkprodukter kan skydda
Oxidativ stress kan beskrivas som en kemisk obalans i cellerna. Syrade mjölkprodukter tycks i likhet med bland annat grönsaker skydda mot oxidativ stress som uppstår när mjölksocker, laktos, bryts ner. För att testa denna hypotes har Liisa Byberg och hennes kollegor de senaste åren gjort en ny studie där deltagare lottats till olika kost. Resultaten blev nyligen klara, men är ännu inte publicerade.
– De pekar i den riktning vi trodde, vilket är mycket spännande, men studien var för liten för att det ska gå att säga något säkert, säger hon. Det kan låta trist men är en del av vardagen som forskare, och det ger oss och andra forskare bättre utgångspunkt för framtida studier. Nu funderar vi på hur vi vill gå vidare.
1896 öppnade ett nytt, för den tiden modernt, ålderdomshem i Göteborg och det gamla slitna fattighuset stängdes. Ansökningarna dit ger en bild av dem som vill flytta in. Var de kommer från, vilka föräldrarna är, vad de jobbat med och vilka sysslor de kan bidra med. En skriver att hen kan bädda sin säng, en annan sköta sin tvätt, en tredje har varit bokbindare.
– De här människorna är det ingen som kommer ihåg. De har inte gjort något speciellt, de är bara helt vanliga och utan alla vanliga hade det inte varit mycket med Sverige. Men de får ingen plats i historieböckerna, de blir en siffra. Att få ge dem en röst är ett drömprojekt, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson som är historiker vid Göteborgs universitet.
Hon är en av forskarna inom det tvärvetenskapliga Forte-finansierade forskningscentret AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa. Hon menar att mycket av forskning och debatt om äldre genom åren har handlat om sjuklighet och kostnader, inte om äldres livserfarenheter, visdom och bidrag till samhället.
Äldre – ett problem som skulle hanteras
– Vi formas av våra liv och vår historia och det bidrar till hur vi möter omvärlden. Men man har inte forskat mycket på vem den äldre är och vilken kunskap äldre har med sig, utan snarare att de är ett problem som ska hanteras. Frågan om äldre och åldrandet har i alla tider varit marginaliserad, men den har alltid funnits, i alla samhällen.
Är det sjukt eller friskt att åldras? Ulrika konstaterar att synen på själva åldrandet har förändrats genom seklen. 1700-tals läkaren David Schulzenheimer gav råd som liknar dem som ges i dag: frisk luft, sömn, rörelse, vila, mat, dryck och kärlek. Under 1800-talet kom olika medikamenter som skulle göra det sjuka friskt. Under andra hälften av seklet betonades åldrandet än mer som en sjukdom som skulle botas med mediciner. Under 1900-talet upptäcktes hygienens betydelse för att hindra smittspridning och hålla sjukdom borta. I dag är vi tillbaka i råden från 1700-talet som ska hjälpa oss att åldras med hälsan i behåll.
Ädelreformen gav ny syn på äldre
Ulrika Lagerlöf Nilsson hävdar att synen på äldre och deras rättigheter förändrades i och med Ädelreformen 1992 då kommunerna tog över ansvaret för sjukhem och ålderdomshem – på gott och ont.
– Man talar om varje individs rätt att bli sedd och bekräftad och att personliga önskemål så långt möjligt ska tillgodoses på äldreboenden. Men hur det sedan blir i praktiken är ändå alltid en resursfråga.
Bild: Cathal Mac an Bheatha, Unsplash
Även skolan kommunaliserades under samma period vilket medförde konkurrens om pengar, i en tid när resurserna var knappa. Ulrika konstaterar att stater historiskt sett alltid satsat mer på barn och unga – det är de som ska ta över samhället. Hon menar att det kan vara en historisk parentes att det offentliga står för sjukvård och äldreomsorg.
– I det långa tidsperspektivet har de allra flesta gamla, sjuka och behövande vårdats av andra instanser, av släkt och familj, kyrkan eller andra filantropiska rörelser. Det är inget som säger att det alltid kommer att se ut som det gör nu.
Ålderismen i media
Ytterligare en aspekt av att äldre klumpas ihop till en stereotyp grupp arbetar medieforskaren Maria Edström med. Hon är samordnare inom AgeDem, Ageing, Democracy, Equility and Media, ett annat av delprojekten inom AgeCap. Där studerar forskare från olika discipliner hur ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre, tar sig uttryck i media, lagstiftning och andra sammanhang. Hon har under många år granskat hur medierna framställer människor av olika kön och åldrar.
– Få äldre är med i medierna, och om de är med så är de endera väldigt aktiva eller så sköra att de inte har någon talan. Äldre kvinnor är dessutom mer osynliga än äldre män, säger hon.
Få kvinnor över 85 i media
Maria har under många år arbetat med Global Media Monitoring Project som genomförs vart femte år. Där rapporterar frivilliga över hela världen hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en och samma dag. Hon har lyckats driva igenom att personer över 65 inte ska klumpas ihop i en enda grupp utan delas upp i två, 65-84 år och 85 plus.
– Då blev det synligt att väldigt få över 85 år är med i medierna.
En studie av Dagens Nyheters förstasidor med tjugo års mellanrum som hon gjort tillsammans med Ulrika Lagerlöf Nilsson, visar att äldre personer numera nämns med både för- och efternamn. De får också uttala sig och inte bara bli omtalade, något som var vanligt tidigare.
Äldre på väg in i rampljuset
– Så de äldre är ändå på väg in i rampljuset. Jag tycker man kan se att det börjar komma en medvetenhet på redaktionerna.
Inom Göteborgs stad har man tagit del av forskningen inom AgeCap och försöker omsätta en del av kunskapen i praktiken. Göteborg ingår i nätverket Age-friendly Cities and Communities inom Världshälsoorganisationen, WHO, och arbetar med att göra staden mer åldersvänlig genom olika sorters insatser.
Bild: Ali Yasar Isgoren, Unsplash
Tanken är att ha ett seniorperspektiv i stadsutvecklingen och göra äldre delaktiga i arbetet. Det handlar inte bara om tillgänglighet utan också om att göra det lättare att mötas över generationsgränser. Ett exempel är de gula pratbänkar som placerats ut på äldre göteborgares favoritplatser. Kring bänkarna ordnas olika typer av aktiviteter och i samband med det kan stödpersoner för exempelvis psykisk ohälsa finnas tillgängliga på plats.
– Pratbänkarna ger oss alla en påminnelse om värdet av att se och möta varandra som medmänniskor. Aktiviteter runt bänkarna är också ett sätt att nå människor vi annars inte kommer i kontakt med, säger Emma Matsson som är utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg.
Teknikstöd till äldre
I Göteborgs stad arbetar man också med bland annat planering för bostäder som är ekonomiskt och fysiskt tillgängliga, med teknikstöd till äldre och med stöd kring psykisk ohälsa. Under 2023 genomförs publika arrangemang i samarbete med AgeCap under festivalen Årsrika Göteborg då staden firar 400 år.
– Vi behöver titta mer på äldre personers behov. Vi har tidigare planerat staden främst för yngre och för människor i arbetsför ålder där lönsamhet och BNP går först. Men vi måste se även årsrika personer som en resurs, säger Emma.
Långa, snörika, kalla och mörka vintrar med brist på mat följs av intensivt korta, varma, ljusa, somrar med explosionsartad tillgång till näringsrik föda. Så ser livet ut för vilda djur i norra Sverige.
Att förstå hur vilda djur anpassar sig till dessa snabba förändringar har kittlat ekologers nyfikenhet i decennier. Kunskapen om samspelet mellan vilda djur och deras omvärld är nödvändig för att kunna förstå och förutse effekter av ett förändrat klimat och av olika förändringar i miljön.
Vuxen älg klarar kylan
Ovanpå den tunna skaren driver lössnön i den bistra vinden. Termometern visar minus 24 grader för femte dagen i rad och där ute i skogen står älgarna med snö ända upp till knäna. Fryser de inte? Nej, för en vuxen älg är inte kyla eller snö något problem.
En vuxen älg i bra kondition klarar lätt temperaturer på minus 30 grader eller lägre. Pälsen är isolerande och släpper inte ut någon värme. En kalv kan ha det tuffare på vintern. Den är mindre och har därför svårare att både lagra energi och skydda sig mot kylan.
Det kan vara bitande kallt i Norrland, men älgarna klarar sig fint. Jämfört med älgar i söder har de större klövar, längre ben och mindre öron. Bild: Susanna Bergström/SLU
Större klövar, längre ben och kortare öron i norr
Ju längre norrut i Sverige vi kommer desto större blir älgarna. Älgar i Lapplands fjällvärld kan vara 20 till 50 procent större än älgar i sydligaste Sverige.
I områden där snötäcket är djupt och ligger kvar länge har älgarna större klövar och längre ben än vad som kan förväntas av deras kroppsstorlek. De smala långa benen är perfekt anpassade till kyla.
– Benen innehåller få muskler i de nedre delarna. Därmed krävs inte så mycket energitillförsel via blodet, och blodkärlen är få och små. Då kyls inte blodet ner i samma omfattning vilket gör att benen kan befinna sig i stark kyla i veckor i sträck utan att resten av kroppen påverkas speciellt mycket, säger Jonas Malmsten, forskare och viltveterinär vid Sveriges lantbruksuniversitet.
De norrländska älgarnas öron är också kortare, förmodligen för att släppa ut så lite värme som möjligt. Den långa näshålan hjälper till att värma upp inandningsluften för att minska belastningen på lungorna.
Ämnesomsättning på lågvarv
Förutom de fysiska anpassningarna händer också mycket spännande inuti älgkroppen när årstiderna växlar. För att klara perioder med strängt klimat och lite föda ställer älgen om hela sin ämnesomsättning för att hushålla med energin. Hela 60 procent lägre ämnesomsättning kan älgar ha när de går på lågvarv i slutet på vintern jämfört med när de är i full gång i slutet av juni.
– Älgen ställer om sin ämnesomsättning genom att sänka sin kroppstemperatur och hjärtfrekvens. Hjärtslagen varierade från 71,9 slag per minut under sommaren till 40,5 slag per minut under vintern, hos de älgar där vi studerat detta. Kroppstemperaturen var som högst 38,64 grader i juli och 38,03 grader i mars, säger Wiebke Neumann som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
När kylan kommer erbjuder inte växterna samma näring längre och ungefär i november slutar älgarna att öka i vikt. Det som lagrats som fett ska nu ta älgen genom vintern som kommer.
Snö som landar på älgen smälter inte. Men en bit in i den tjocka pälsen är temperaturen flera plusgrader. Bild: Susanna Bergström/SLU
Äter helst tallskott
I Ångermanlands inland ligger snön ofta djup om vintrarna. När det vita täcket väl har lagt sig, och blivit några decimeter djupt, blir föda i form av bärris och ljung nära marken otillgänglig. Till skillnad mot ren och rådjur gräver inte älgen i snön för att komma åt föda, på sin höjd skrapar den undan ett tunt snötäcke med klöven.
När snötäcket är några decimeter djupt utgörs födan nästan helt av skott från träd och buskar. Det mesta får älgen i sig då den betar i ungskogar. Tallskott dominerar i födan och näst vanligast är björkskott. Men älgen vill ha en blandad kost och äter också asp, ek, en, rönn och viden.
Både utbud och näringsinnehåll är skralt jämfört med sommaren och älgen ställer om sin ämnesomsättning och äter mindre. Under vintern äter en fullvuxen älg 1,3 procent av sin kroppsvikt per dygn räknat i torrvikt, födans vikt utan vatten.
Det innebär drygt fem kilo för en 400 kilo tung älg. Detta kan jämföras med de 14 kilo, eller 3,5 procent av kroppsvikten, som slinker ner en vanlig sommardag. Det totala energiintaget per dag är därmed påtagligt lägre under vintern.
Ägnar sig mest åt att idissla
Varje tugga är bara några gram och eftersom älgen är en idisslare ska allt ska tuggas minst två gånger. Därför är det inte konstigt att älgen inte gör så mycket mer under vintern än att idissla, vila och beta. För att spara på energin rör de sig så lite som möjligt.
När älgen inte får i sig tillräckligt med energi tär den på sina fettdepåer och till viss del på muskelvävnad. Innan vintern är över kan älgen förlora upp till 25 procent av sin höstvikt.
När det är lite eller ingen snö kommer älgen åt blåbärsris, lingonris, ljung och andra risarter som då kan utgöra en stor del av födan. Fler arter kan förekomma i älgmagarna, men ofta i väldigt små mängder. Dit hör exempelvis gräs, och då särskilt kruståtel eller den gräsliknande vårfrylen, som båda är vintergröna.
Gillar inte gran
Det finns också arter som älgen inte gillar. Dit hör gran, som är vanlig i svenska skogar, men också al och hägg.
Tallen som är den mest nyttjade födoväxten är samtidigt ett värdefullt trädslag för skogsägare. Älgen betar på tre olika sätt. Den biter av skott, bryter av stammen för att komma åt högre sittande skott och gnager bark. Denna påverkan skadar inte bara tallen. Den medför också att skogsägaren får mindre betalt för virket när tallen avverkas.
Text: Susanne Bergström, SLU
Kontakt:
Wiebke Neumann Sivertsson, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, wiebke.neumann@slu.se
Jonas Malmsten, forskare och viltveterinär vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, jonas.malmsten@slu.se
I forskningsstudien Dansprojektet har dans visat sig vara effektivt mot psykisk ohälsa bland tonårsflickor.
Nu har yoga och dans även testats bland yngre flickor med funktionell buksmärta. Det innebär magont utan fysisk förklaring, till exempel gluten- eller laktosintolerans.
Elin Areskoug Sandberg vid Lunds universitet har forskat på om regelbunden dans och yoga stärker barns psykiska hälsa. Gemensamt för dans och yoga är att aktiviteterna kan öka så kallad självreglering, det vill säga förmågan att hantera känslor och beteenden på hållbara sätt.
– Dans kan öka kroppsmedvetenheten och förmågan att känna och leva ut. Har du god självreglering så mår du bättre, säger Elin Areskoug Sandberg vid Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds universitet och Region Skåne.
Mindre ont i magen
Till studien med dans och yoga rekryterades 113 flickor med funktionell buksmärta. Barnen som deltog i studien var mellan nio och tretton år.
– Barn med funktionell buksmärta stannar ofta hemma från skolan, hänger inte med kompisar eller går på aktiviteter. Det blir stora problem i familjen och föräldrarna kan få svårt att jobba.
Hälften av flickorna i studien fick träna yoga och dans tillsammans två gånger i veckan under åtta månaders tid. Kontrollgruppen fortsatte med sina vanliga liv.
– De som yogade och dansade fick mindre ont i magen än dem i kontrollgruppen. Salivprov visade också på förbättrad dygnsvariation av kortisol, en indikation på mindre stress i kroppen, säger Elin Areskoug Sandberg.
Men det är svårt att veta vad som är orsak och verkan. Många saker kan spela in, som till exempel gruppgemenskapen.
– De träffade jämnåriga med samma problem, men utan att buksmärtan var i fokus. De hade kul och fick nya vänner.
Viktigt att uppmuntra till aktiviteter
Många med funktionell buksmärta stannar hemma för att de har ont i magen eller är rädda för att få det.
– När man fokuserar på det som är sjukt och börjar plocka bort saker är det ofta kopplat till mer symtom, säger Elin Areskoug Sandberg.
Därför är det viktigt att sänka tröskeln för aktiviteter. Dans och yogainstruktörerna i studien utbildades så att träningen skulle kännas kravlös och kul. De instruerades också att inte prata om buksmärtan.
– Vi vet att ju oftare föräldrar frågar om barnet har ont i magen, desto mer ont i magen upplever barnet. Det är bättre att i stället i viss mån avleda och uppmuntra till aktiviteter.
Flickorna fick också lära sig strategier för vad de kunde göra när de fick ont i magen i skolan, bland kompisar eller på aktiviteter.
– Det gäller att försöka komma i väg trots att man har ont i magen.
Fokus på det friska
Det finns heller ingen tydlig evidens för att det hjälper att undvika viss mat mot funktionell buksmärta hos barn.
– Det kan vara ett större problem att inte få äta glassen på kalaset, än att få ont i magen av den.
I dansprojektet var resultaten så goda att forskarna ansåg det oetiskt att avsluta träningscirklarna när studien var klar.
– När man normaliserar och fokuserar på det friska, då stärks den psykiska hälsan. Vi patologiserar för mycket, säger Elin Areskoug Sandberg.
Avhandlingen har skrivits vid Lunds universitet, men ingår i ett forskningsprojekt med namnet Just in TIME som drivs av Örebro universitet.
Att skicka nakenbilder via mobilen kan vara riskfyllt, men det är också ett sätt att utforska sin sexualitet. Det menar forskare som – i ett forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Forte – kartlagt högstadieungdomars erfarenheter av så kallad sexting. Hur vanligt är det att skicka och ta emot nakenbilder bland ungdomar på högstadiet? Vem delar man bilderna med? Vilka motiv har man för att sexta? Är det en positiv eller negativ upplevelse?
Verklighet som inte vuxna förstår sig på
När forskaren Carolina Lunde och hennes kollega Jonas Burén för några år sedan planerade projektet ”Sexuell exponering på nätet bland unga – Erfarenheter, normer och möjliga orsaker bakom ökat risktagande”, var de måna om att ta vara på ungdomarnas egna erfarenheter.
– Mycket av den forskning som hittills har gjorts om sexting handlar om risker. Vi ville inte att vår studie skulle bli ytterligare ett sådant projekt. Istället ville vi få en mer nyanserad bild och höra vad unga själva har att berätta, säger Carolina Lunde som är docent i psykologi vid Göteborgs universitet.
Sexting – en riskfylld möjlighet
Att skicka eller dela sexuellt laddade bilder eller filmklipp, mer eller mindre avklädda, via mobil eller dator kallas alltså för sexting eller att sexta. Det är i alla fall den term som används inom akademin, framhåller Carolina Lunde – unga kallar det snarare för att skicka ”nudes” eller nakenbilder.
De senaste åren har riskerna med sexting uppmärksammats. Bilder och filmer riskerar att spridas och leda till mobbning och trakasserier, och i värsta fall sker övergrepp online. Unga kan råka illa ut, konstaterar hon. Men sexting utgör samtidigt en möjlighet, framhåller hon, till experimenterande och utforskande.
– De unga vi har intervjuat trycker själva på att det är något positivt och spännande, ett första steg att vara sexuell med någon, oftast en pojk- eller flickvän eller någon man är på G med.
Bild: Alexander Grey, Unsplash
En av tio har skickat nudes
I forskningsprojektet fick 1 653 elever på tio olika högstadieskolor i Västsverige svara på enkätfrågor. Enkäten gjordes sedan om två år senare i syfte att följa utvecklingen över tid. Dessutom valde forskarna ut 54 elever till så kallade fokusgrupper, med möjligheter till mer nyanserade frågor och resonemang.
– Till en början när vi ställde våra frågor kunde det bli rätt fnissigt och flamsigt i klassrummen, men när väl ungdomarna började svara var det slående hur många som var fokuserade och tyckte att det var viktigt. Det här är deras verklighet, som inte alltid vuxna förstår sig på, säger Carolina Lunde.
Kartläggningen visar att ungefär en av tio på högstadiet har skickat nakenbilder på sig själv och ungefär en fjärdedel har tagit emot nakenbilder. Det är vanligare bland de äldre – av eleverna i årskurs 7 hade mellan fem och tio procent någon gång skickat nakenbilder på sig själva, motsvarande andel i årskurs 9 var ungefär tjugofem procent.
– Det är rätt förväntat. När man kommer in i puberteten blir man mer benägen att sexta. Det är ett sexuellt beteende bland andra.
Pressade att skickade nakenbilder
Tjejer och killar skickar i ungefär samma utsträckning nakenbilder på sig själva. Men kartläggningen visar också att det är vanligare att tjejer får nakenbilder skickade till sig.
– De vi intervjuat vittnade om att man ibland blir överrumplad i appar och på chattar. Plötsligt dyker det upp en nakenbild som man inte har bett om. Det är rätt ”könat”, ofta är det tjejer som får sådana oönskade bilder.
Tjejerna i studien upplevde också en större press att dela bilder av sig själva – i genomsnitt 10 procent av killarna och 30 procent av tjejerna uppgav att de någon gång känt sig pressade att skicka sexuella bilder på sig själva. Och bland de elever som hade erfarenhet av sexting uppgav pojkar generellt en mer positiv erfarenhet och flickor i högre grad en mer negativ upplevelse.
Vanligare att tjejer blir skammade
– Studien visar att det är vanligare att tjejer drabbas av ryktesspridning och skammande. Killar som har skickat nakenbilder av sig själva verkar ha lättare att skämta bort det och tar det inte lika allvarligt, säger Carolina Lunde.
Hon blev förvånad över att kartläggningen så tydligt bekräftade traditionella könsrollsmönster.
– Dagens unga är duktiga på att prata om könade normer, de har mycket kunskap och förhåller sig kritiskt. Ändå finns det uppenbarligen sexuella dubbelstandarder som lever kvar.
Bild: Pradamas Gifarry, Unsplash
Ibland skickar man bilder man ångrar
Forskarna såg ytterligare saker när de studerade normer och hur ungdomarna själva förhöll sig till sexting. Att skicka nakenbilder till en pojk- eller flickvän anses helt okej. Däremot bör man inte skicka till en främling. Många unga har strategier för att säga nej eller blocka en person, visar studien.
Men det händer, i stundens hetta, att man skickar en bild som man ångrar efteråt, säger Carolina. Även om mottagaren är en partner eller någon man känner.
– Man oroar sig över eventuella konsekvenser som är svåra att överblicka. Vem är det egentligen som får se bilden? Tänk om den skickas vidare? Då kan det vara svårt att prata med vuxna. I sådana situationer upplever många skam och att man har sig själv att skylla, konstaterar Carolina Lunde.
Få unga har diskuterat sexting överhuvudtaget med någon vuxen. Möjligen har man fått höra av en förälder ”skicka inte nakenbilder”, konstaterar hon, vilket gör det ännu svårare att anförtro sig.
– Det som alla barn och ungdomar i vår studie önskar sig är en vuxen som inte blir arg. Någon som är förtroendeingivande och som man kan berätta om jobbiga grejer för. ’
Öppen dialog är viktig
Både föräldrar och skolpersonal behöver generellt bli bättre på att närma sig ungas sexualitet och vad de gör på nätet, framhåller Carolina Lunde. Att våga prata, ha en öppen dialog och förmedla att du är beredd att lyssna om något skulle hända, är hennes råd.
– Man ska inte underskatta ungdomars förmåga att navigera i sin digitala vardag. Men de är tonåringar och det är rätt mycket för dem att hantera. Då kan de behöva en vuxen som lyssnar utan att döma.
Text: Henrik Lundström
Tips för att prata om nakenbilder med ungdomar
På umo.se finns information om risker men också om positiva upplevelser av nudes.
Bland annat tar ett poddavsnitt upp hur det går att tänka för att göra det mer säkert:
Skicka aldrig för att någon tjatar om att du ska göra det. Det är aldrig för sent att dra sig ur och inte skicka även om du lovat det.
Ska du ta en bild, börja med en som inte visar så mycket. Undvik att visa ansiktet och annat som gör dig lätt att identifiera.
Rummet du tar bilden i kan också gå att känna igen, och tänk på att stänga av platstjänster i telefonen.
Vad lagen säger kring nakenbilder och eventuellt missbruk av dem går att läsa mer om på polisens webbplats, polisen.se.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
