Specialisttandläkare Christina Diogo Löfgren har i en studie undersökt upplevelsen av muntorrhet i olika patientgrupper. Och det är inte självklart att patienter med konstaterat lite salivproduktion har störst besvär.

Att kunna mäta salivens skyddande funktioner är idag inte ett standardförfarande inom tandvården, som saknar säkra metoder för att via saliven tidigt urskilja de personer som är i risk att senare få allvarliga skador.

Nya mätmetoder behövs
– En person som har lite salivproduktion behöver nödvändigtvis inte  besväras av muntorrhet medan en individ som  har god salivtillströmning faktiskt kan göra det. Det räcker alltså inte enbart  att mäta mängden saliv för att konstatera muntorrhet.  Vi behöver hitta metoder som mäter salivens specifika skyddsfunktioner, säger Christina Diogo Löfgren, doktorand vid Odontologiska fakulteten, Malmö högskola.

I avhandlingen har  120 slumpmässigt utvalda malmöbor och 192 patienter på Tandvårdshögskolan fått svara på frågor om upplevelsen av muntorrhet. Enkäten var utformad så att sjukdom eller medicinering kunder uteslutas som påverkansfaktor. Utifrån svaren gjordes kliniska undersökningar som visade att både personer med och utan nedsatt salivproduktion upplevde muntorrhet. Det fanns också personer med nedsatt salivproduktion som inte hade några besvär alls. Inget samband mellan den uppmätta salivmängden och individens egna subjektiva upplevelse kunde alltså ses.

Svårt veta vad som ligger bakom upplevelsen
Christina Diogo Löfgren har undersökt salivens förmåga att spridas och bilda ett tunt skyddande skikt inne i munnen:

– Att personer med normal salivproduktion känner sig torra i munnen kan bero på kvalitativa förändringar i sammansättningen av saliven. Salivens smörjande och väntande funktioner har betydelse för själva upplevelsen. Problemet är att vi inte alltid vet vad som ligger bakom, säger Christina Diogo Löfgren, som också betonar att hon haft ett litet antal patienter att tillgå i studien. Målet för avhandlingen har varit att  utvärdera de metoder som används för att diagnosticera muntorrhet samt att utforska nya kliniska metoder för att beskriva salivens kvalitet avseende hur väl saliven smörjer och väter i munhålan.

Efterfrågar mer forskning
Undersökningen visar att dagens metoder är otillräckliga. Christina Diogo Löfgren efterfrågar därför fler studier och mer forskning på området.

– De gränsvärden för låg respektive normal salivproduktion som använts sedan 1970-talet, säger inget om den uppmätta mängden är tillräcklig för att upprätthålla oral hälsa för den enskilda individen. Vi vet heller inte om de som upplever muntorrhet kan komma att behöva mer tandvård i framtiden, säger Christina Diogo Löfgren.

− Eftersom blomväxter har uppstått och utvecklats på land, så förväntar vi oss att ålgräs delar genetiska egenskaper med många landväxter, och genom att se på skillnader emellan dem kan vi undersöka hur anpassningen till en marin miljö har gått till, säger Mats Töpel, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, som deltagit i arbetet med att sammanställa ålgräsets arvsmassa.

Ålgräs tillhör en liten grupp av blomväxter som har anpassat sig till ett liv i havet och är därför lämplig för att studera anpassning och evolution.

Mats Töpel ingår i en internationell sammanslutning av 35 forskargrupper som nu publicerar genomet (arvsmassan) för ålgräs (Zostera marina) i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Ett liv på land inte längre möjligt
En intressant upptäckt forskarna gjort är att ålgräs inte bara saknar de speciella celler som blomväxter använder för att ”andas” med, alltså att ta upp koldioxid och släppa ut syre, utan de har helt förlorat de gener som behövs för att bilda dessa celler.

− Detta är ett bra exempel på hur evolution inte bara handlar om samlande av egenskaper, utan att även förlust av gener eller egenskaper kan vara fördelaktigt för en organism, säger Mats Töpel.

Ålgräset en nyckelart som hotas
Ålgräs ingår i en grupp växter allmänt kallade sjögräs och bildar vidsträckta undervattens-ängar längs stora delar av Europas, Nordamerikas och Asiens kuster. Ålgräset har anpassat sig till många typer av miljöer, allt från det varma vattnet vid sydliga breddgrader till arktisk kyla.

I de här miljöerna är ålgräset en viktig komponent i ekosystemet genom att binda sediment, och agera ”barnkammare” för fiskyngel och andra djur och har även en stor påverkan på vår miljö genom att binda stora mängder näringsämnen och koldioxid.

− Dessa ålgräs-ängar har på senare tid försvunnit från stora områden och mycket forskning pågår nu för att förstå hur dessa ekosystem fungerar, och vad vi kan göra för att skydda dem, säger Mats Töpel.

Ytterligare studier återstår
En organisms genom innehåller väldigt mycket information.

− Vi har än så länge bara skrapat på ytan. Det finns fortfarande massor av bioinformatiska analyser att göra på ålgräs. I och med att fler genom från andra organismer blir tillgängliga kan vi också göra nya jämförande undersökningar, säger Mats Töpel.

Forskningsarbetet har letts av professor Jeanine Olsen vid universitetet i Groningen, Nederländerna, som under delar av arbetet varit gästprofessor vid Göteborgs universitet och då varit associerad med Linnécentrum för marin evolutionsbiologi (CeMEB,).

Kontakt: Mats Töpel, forskare inom CeMEB vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet mats.topel@marine.gu.se , mobil: 070-406 5292, telefon: 031-786 3738

– Ledarskap bygger på kommunikation och organisationer gynnas av att öka medvetenheten om kommunikationen mellan ledare och medarbetare, säger Solange Hamrin, doktorand.

I Solange Hamrins avhandling har begreppet kommunikativt ledarskap teoretiserats och utforskats i tre svenska nationella och multinationella organisationer. Avhandlingen ger ett ramverk för att kunna förstå och utveckla kommunikativt ledarskap inom organisationer. Här ingår en definition av begreppet, åtta principer och de fyra kommunikativa beteendena hos ledare – att strukturera, utveckla, interagera och representera.

Involverar sina medarbetare
En kommunikativ ledare definieras som en ledare som involverar sina medarbetare i beslutsfattandet genom feedback och dialog samt är närvarande och öppen. Centralt för ett kommunikativt ledarskap är att organisationen (högsta ledningen) måste vilja och tillåta att kulturen förändras för att skapa en kommunikativ organisation. Där kan avhandlingens definition, principer och kommunikativa beteenden visa vägen.

– Det är relevant att se på relationen mellan organisationens kontext och ett kommunikativt ledarskap, eftersom det är i den relationen det går att lyfta fram utmaningar samt medvetna och omedvetna motstånd på vägen till en mer kommunikativ organisation, säger Solange Hamrin.

En kommunikativ ledare kan bidra till organisationens resultat bland annat genom att skapa tydliga roller för medarbetare, engagemang, gruppsamhörighet och förtroende.

Ledarskapet formas av kulturen
– Ramverket för kommunikativt ledarskap kan användas i den praktiska vardagen för att utveckla ledares kommunikativa förmåga. Det går att mäta och det går att utveckla anpassade index för olika organisationer, säger Solange Hamrin.

Resultaten i avhandlingen visar också att det kommunikativa ledarskapet alltid formas av den aktuella organisationskulturen, det sociala sammanhanget och det specifika kommunikationsklimatet.

– En kommunikativ ledare i Sverige skiljer sig från undersökta ledare i USA, Frankrike och Indien eftersom människor som involveras i kommunikationsprocesserna har olika förståelse, behov och förutsättningar. Det finns en grundtanke i Sverige om delaktighet, demokrati och konsensus, men även det kan tolkas olika i de undersökta organisationerna, säger Solange Hamrin.

Avhandlingen “Communicative leadership: (Re)Contextualizing a Swedish Concept in Theory and within Organizational Settings” försvaras vid Mittuniversitetet Campus Sundsvall 29 januari 2016.

Kontakt: Solange Hamrin, doktorand i medie-och kommunikationsvetenskap, 010-142 84 13, e-post: solange.hamrin@miun.se

Sedan 2007 har professor Magnus Essand tillsammans med forskarna Justyna Leja-Jarblad och Kjell Öberg vid Uppsala universitet utvecklat en helt ny behandling mot neuroendokrina tumörer. Behandlingen består av ett onkolytiskt virus som har visat sig vara anmärkningsvärt effektivt för att förstöra neuroendokrina tumörer i möss.

Tack vare donationer från tusentals personer, inklusive en stor gåva på två miljoner schweizerfranc från den nu framlidne entreprenören Vince Hamilton, har Onkolytiska virusfonden samlat tillräckligt med medel för att Magnus Essand och hans forskningsgrupp ska kunna påbörja kliniska studier.

Det blir världens första kliniska studier med ett genmodifierat virus som specifikt angriper neuroendokrina tumörer. Virusbehandlingen har döpts till AdVince, som ett erkännande av Vince Hamiltons engagemang och starka stöd till denna forskning.

Många krav måste uppfyllas
Läkemedelsverket och den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, har nyligen gett klartecken till att börja behandlingen av patienter. Många krav måste uppfyllas inför en klinisk prövning på människor och det har tagit två år att få beskedet, från det att virusbehandlingen AdVince var framtagen.

– Det känns förstås väldigt bra, säger Magnus Essand.

– Vår första patient har i dagarna skrivit på om att delta i behandlingen och successivt kommer fler att kunna behandlas. De första 12 patienterna kommer att ingå i en Fas I-studie där dosen successivt ökas för att se om det finns eventuella biverkningar. När vi fastställt en tolererbar dos, kommer ytterligare patienter att behandlas i en så kallad Fas IIa-studie, där huvudsyftet är att titta på behandlingseffekter. Maximalt kommer vi att kunna behandla 35 patienter, berättar Magnus Essand.

Själva behandlingen kommer att ske vid Akademiska sjukhuset, under ledning av läkare Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Uppsala universitet.

Forskargruppens arbete med ett onkolytiskt virus har tidigare uppmärksammats i media, bland annat i långa reportage av journalisten Alexander Masters i de brittiska dagstidningarna The Telegraph och The Guardian. Masters artiklar väckte stor uppmärksamhet och han initierade också en crowdfunding-kampanj från Storbritannien.

Artiklar i brittisk media:
The Telegraph, 31 Aug 2012: A virus that kills cancer: the cure that’s waiting in the cold
The Guardian, 4 Jan 2013: Two medical pioneers aim to trial a cancer-killing virus. I aim to help out
The Telegraph, 15 Juni 2013: Is it time for the public to start funding cancer research?

Läs mer om Onkolytiska virusfonden.

För mer information kontakta: Magnus Essand, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, tel: 070-3449579, e-post: magnus.essand@igp.uu.se
Justyna Leja-Jarblad, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, tel: 076-2678957, e-post: justyna.leja-jarblad@igp.uu.se

Författarna till Medeltidens genus, många verksamma vid Göteborgs universitet tar sin utgångspunkt i begreppet genus.

− Kvinnorna har sällan betraktats som handlande historiska aktörer, ett synsätt vi ville utmana. En central fråga i boken är därför hur samspelet och kommunikationen fungerade mellan könen, säger professor Lars Hermanson som är redaktör för boken tillsammans med universitetslektor Auður Magnúsdóttir, bägge historiker versamma vid Göteborgs universitet.

Giftermålsallianser
Boken har ett mångvetenskapligt perspektiv där litteraturvetenskapliga, konstvetenskapliga och historiska infallsvinklar kombineras. Här behandlas till exempel kvinnornas roll som kulturbärare.

− Inom eliten upprättades ofta giftermålsallianser med kvinnor tillhörande utländska furstehus, vilket innebar att dessa drottningar och furstinnor spelade en viktig roll för att införa nya kulturella impulser i Norden, säger Auður Magnúsdóttir.

Bysantiskt inflytande inom den nordiska kyrkokonsten främjades till exempel av drottning Margareta Fredkulla i Danmark, vilket konstvetaren Ulla Haastrup och historikern John Lind skriver om i boken. Också införandet av hövisk litteratur vid hoven tas upp i ett kapitel om drottning Eufemia och Eufemiavisorna.

Vidare diskuteras hur traditionella könsroller i vissa sammanhang kunde överskridas inom den mytologiska världen, till exempel sköldmöer som väljer krigarlivet framför hustrurollen eller Oden när han sejdar (fornnordisk magi var traditionellt förbehållet kvinnor).

Kristnandet fick stora konsekvenser
Medeltidens genus tar upp kvinnors och mäns roller inom kultur, rätt och samhälle under perioden 300- till 1500-talet. Under de 1200 åren förändras rollerna, bland annat innebar Nordens kristnande ett successivt införande av det kristna monogama äktenskapet, vilket framförallt under hög- och senmedeltid fick stora konsekvenser.

− När äktenskapet blev ett juridiskt bindande kontrakt uppstod fasta regler för arv och ägande. Det påverkade både män och kvinnor. Arvstvister löstes då mer sällan genom fejd utan istället strävade parterna efter att lösa konflikter via det offentliga juridiska systemet, säger Auður Magnúsdóttir.

Ett annat exempel på förändringar som delvis kan förknippas med urbaniseringen är gillenas ökande betydelse i Norden under hög- och senmedeltid. Gillena var en viktig social organisation som verkade vid sidan av familjen och hushållet. Här rådde andra könsroller som byggde på jämlikhetsideal förknippade med brödraskap och systerskap.

Kvinnorna i majoritet
− Den höga andelen kvinnliga medlemmar i gillena är förvånande. En av författarna i boken visar att i vissa gillen var kvinnorna faktiskt i majoritet. Gillena var kristet religiösa sammanslutningar och de är ett exempel på att kristendomens införande inte självklart innebar att kvinnornas underordning stärktes, vilket tidigare forskning hävdat, säger Lars Hermanson.

Införandet av det kristna äktenskapet som ett juridiskt bindande kontrakt kan också bidragit till att kvinnor ur vissa aspekter fick en starkare rättslig ställning, vilket ter sig som något överraskande. Det svenska lagmaterialet visar även att man i flera landskap slog vakt om att oäkta barn hade rätt till arv − ett förhållande som inte uppmärksammats tidigare.

Bidragen i boken behandlar inte bara Norden utan även hur könskonstruktioner påverkades och förändrades genom inflytande från samtida ideologiska strömningar i Europa. Därmed visar boken flera exempel på hur ideologi rörande kön omsattes i praktiken.

Mer information: Lars Hermanson, telefon: 031-786 4512, e-post: lars.hermanson@history.gu.se“>lars.hermanson@history.gu.se
Auður Magnúsdóttir, telefon: 031-786 4626, 0705 39 57 08, e-post: audur.magnusdottir@history.gu.se