Växtätarnas ekosystem har spelat samma roll i 60 miljoner år

Från mastodonter till urtida noshörningar och gigantiska hjortar – stora växtätare har format jordens landskap i miljontals år. En ny studie, som publiceras i Nature communications, visar hur dessa jättar reagerade på dramatiska miljöförändringar och hur deras ekosystem hittade sätt att hålla ihop, även när arter försvann.

Ett internationellt forskarlag har analyserat fossilfynd från över 3 000 stora växtätare under 60 miljoner år.

– Vi fann att ekosystemen för de stora växtätarna var anmärkningsvärt stabila under långa tidsperioder, även när arter kom och gick. Men två gånger under de senaste 60 miljoner åren var miljötrycket så stort att hela systemet genomgick en global omorganisation, säger Fernando Blanco, huvudförfattare och forskare vid Göteborgs universitet vid tiden då studien gjordes.

Två stora globala skiften

Den första stora förändringen inträffade för cirka 21 miljoner år sedan, då kontinentalplattorna hade rört sig så att Tethyshavet stängdes och det bildades en landbrygga mellan Afrika och Eurasien. Denna nya landkorridor utlöste en våg av migrationer av djur och växter som omformade ekosystemen över hela världen. 

Bland resenärerna fanns förfäderna till de moderna elefanterna, som hade utvecklats i Afrika och nu började sprida sig över Europa och Asien. Men även hjortar, grisar, noshörningar och många andra stora växtätare flyttade in i nya områden och förändrade den ekologiska balansen.

Det andra globala skiftet kom för cirka 10 miljoner år sedan, när jordens klimat blev kallare och torrare. Växande gräsmarker och minskande skogar ledde till att det utvecklades betande arter med hårdare tänder och att många skogslevande växtätare gradvis försvann. Detta blev början på en lång, stadig nedgång i den funktionella mångfalden hos dessa djur – den mångfald av ekologiska roller de spelade.

Färre arter, samma struktur

Trots dessa stora förändringar fann forskarna att den övergripande ekologiska strukturen hos växtätarnas samhällen förblev förvånansvärt stabil. Även om många av de största arterna, som mammutar och jättenoshörningar, utrotades under de senaste 129 000 åren, bestod det grundläggande ramverket av roller inom ekosystemen.

– Det är som när ett fotbollslag byter spelare under en match, men ändå behåller samma formation. Nya arter kom in i bilden och samhällena förändrades, men de fyllde liknande ekologiska roller, så den övergripande strukturen förblev densamma, säger Ignacio A. Lazagabaster, forskare vid CENIEH i Spanien och medförfattare till studien.

Tredje skiftet

Denna motståndskraft har hållit i sig under de senaste 4,5 miljoner åren och har klarat av istider och andra miljökriser ända fram till i dag. Forskarna varnar dock för att den pågående förlusten av biologisk mångfald, som påskyndas av mänsklig aktivitet, så småningom kan överväldiga systemet.

– Våra resultat visar att ekosystemen har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Men förändringstakten är så mycket snabbare den här gången. Det finns en gräns, om vi fortsätter att förlora arter och ekologiska roller kan vi snart nå ett tredje skifte, en som vi hjälper till att påskynda, säger Juan L. Cantalapiedra, forskare vid MNCN i Spanien och huvudförfattare till studien.

Vetenskaplig artikel i Nature Communications: Two major ecological shifts shaped 60 million years of ungulate faunal evolution

Kontakt: Fernando Blanco, tidigare forskare vid Göteborgs universitet, telefon: +34 659492198, e-post: fblancosegovia@gmail.com