Unga formar en ny sorts skånska
Skorrande r och diftonger. De flesta känner igen den skånska dialekten, men är den på väg att närma sig standardsvenskan som många andra dialekter? I en ny avhandling från Göteborgs universitet undersöks hur dagens ungdomar i nordvästra Skåne pratar.
I generationer har skånskan utmärkt sig som en av Sveriges mest igenkännliga dialekter, lätt att placera geografiskt. Medan många andra dialekter har utjämnats och närmat sig standardsvenskan har skånskan ofta beskrivits som särskilt motståndskraftig. Men hur låter den egentligen bland dagens unga? Är något på väg att hända med skånskan?
Det är utgångspunkten i Greta Horns avhandling vid Göteborgs universitet, där hon undersöker talet hos gymnasieungdomar i nordvästra Skåne. Genom att analysera spontantal kartlägger hon vilka dialektala drag som används, hur frekvent de förekommer och hur variationen hänger ihop med ungdomarnas anknytning till sin hemort – både i dåtid, nutid och framtid.
– Det finns en föreställning om att dialekter håller på att försvinna, men så enkelt är det inte. Min studie visar att ungdomar i Skåne använder dialekten på olika sätt, och att det finns ett aktivt förhållningssätt till hur man pratar, säger Greta Horn.
Bland deltagarna i studien framträder en grupp ungdomar som både identifierar sig starkt med platsen de bor på och som använder många traditionellt skånska drag. Dessa inkluderar tungrots-r – det vill säga det bakre, skorrande r:et – diftonger (som när hus uttalas höus), och typiska uttal som blir → bler och mig → maj.
Men långt ifrån alla talar på det sättet.
– Det är en väldigt heterogen grupp. En del använder flera dialektala drag, andra nästan inga alls. Hos vissa är det egentligen bara satsmelodin som skvallrar om att de kommer från Skåne.
En upptäckt som gjordes är att de ungdomar som talar mest standardsvenskt också uppvisar ett specifikt språkligt drag: retroflektering. Det innebär att r + efterföljande av vissa konsonanter smälter samman till en ”tjock” variant av konsonanten när det uttalas. Exempelvis att hörde uttalas med ett sammansmält tjockt d-ljud till skillnad från skånskan där både r och d uttalas. Detta är ett typiskt standardsvenskt drag och ovanligt i traditionell skånska.
– Det här är ett intressant exempel på hur språkliga drag kan signalera mer än bara geografi. De kan också visa tillhörighet, identitet eller till och med framtidsambitioner.
Den unga skånskan
Många av ungdomarna i studien förhåller sig aktivt till vad de uppfattar som ”gammal” dialekt och säger att deras sätt att prata är något annat – något mer modernt. En deltagare beskriver det som ”den unga skånskan”, vilket också blir ett centralt begrepp i avhandlingen.
– Den unga skånskan verkar inte bara vara skånska som talas av unga, utan den uppfattas som en egen språklig varietet.
Tidigare språkstudier har visat att skånskan är relativt stabil över tid jämfört med många andra svenska dialekter. Exempelvis tenderar vissa typiska skånska drag, som skorrande r och diftonger, att bevaras längre i Skåne än motsvarande drag i andra regioner. Samtidigt pekar forskning inom sociolingvistik på att språkbruk bland unga ofta handlar om mer än platsen – det är också ett sätt att uttrycka identitet, grupptillhörighet och livsstil.
Greta Horns avhandling bidrar med ny kunskap om hur dessa faktorer samverkar – inte minst genom att visa att även drag som ses som ”neutrala” eller standardsvenska kan fungera som markörer i ungdomars dialektbruk.
– Jag hoppas att den här studien kan bidra till en fortsatt diskussion om hur unga människor ser på dialekt idag – både i Sverige och internationellt, säger Greta Horn.
Avhandlingen Den unga skånskan. Dialektal variation och platsanknytning hos gymnasieungdomar i nordvästra Skåne försvaras vid en disputation den 5 juni, klockan 13.15 i hörsal J222, Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.
Länk till avhandlingen: https://hdl.handle.net/2077/86850
Kontakt:
Greta Horn, tel: 0707-605450, e-post: greta.horn@gu.se