Siklöjan – hela arvsmassan kartlagd

Löjrom från siklöjan ses av många som en delikatess. En ny studie visar att det finns olika sorters siklöjor i svenska vatten, genetiskt anpassade till sött, salt eller bräckt vatten. Genetiken styr också var siklöjan leker. Den här nya kunskapen kan användas för en fortsatt hållbar förvaltning av arten, och för att se om siklöjans lekplats påverkar kvaliteten på löjrommen. Studien är gjord av forskare vid Uppsala universitet, SLU, KTH, Stockholms Universitet och Naturhistoriska riksmuseet, och publiceras i Molecular Ecology.

Peer-review/Observational study/Animals

Siklöjan är en mindre laxfisk som förekommer i tre olika varianter. Som ren sötvattensfisk finns den i bland annat Vänern och Mälaren. Som anadrom fisk lever den i Bottenviken och vissa andra delar av Östersjön och vandrar upp i älvar och leker i sötvatten precis som lax. Den tredje varianten både lever och leker i Bottenvikens svagt bräckta vatten. Det är den senare formen av siklöja som producerar den mest eftertraktade löjrommen.

– I forskningsprojektet har forskarna tagit fram en referensatlas med en beskrivning av alla gener som finns i siklöjans arvsmassa. Arbetet är en del av ett stort internationellt samarbetsprojekt som syftar till att kartlägga alla arters arvsmassa, förklarar Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och en av författarna.

– Kartläggningen av olika arters arvsmassa är ett redskap både för att studera en arts biologi och hur arten är uppdelad i olika subpopulationer inom artens utbredningsområde. Denna kunskap är särskilt viktig hos arter som vi människor utnyttjar till exempel för livsmedelsproduktion. Det ger oss möjlighet att övervaka hur arten påverkas av vårt nyttjande, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet som lett studien.

Genetiska skillnader i sött och salt vatten

Studien visar att det finns två huvudtyper av siklöja i svenska vatten. Det finns en huvudgrupp som förekommer i några sjöar på det sydsvenska höglandet och en annan typ som förekommer i övriga Sverige. Det är mycket troligt att de båda grupperna representerar siklöjor som var åtskilda under den senaste istiden och därefter koloniserade olika områden i Sverige.

– Våra resultat visar tydliga genetiska skillnader mellan siklöjor som leker i sötvatten och de som leker i Bottenvikens bräckta vatten, samt mellan vårlekande och höstlekande siklöjor. De allra flesta siklöjor leker under hösten, men i sjön Fegen, på gränsen mellan Västergötland och Småland, finns både vårlekande och höstlekande populationer, säger Bo Delling vid Naturhistoriska riksmuseet.

Flera av de gener som visar skillnader mellan populationer som leker i sötvatten respektive bräckt vatten har tidigare identifierats som viktiga för salttolerans hos andra arter, medan gener med en känd funktion relaterad till reglering av dygnsrytm var signifikant överrepresenterade bland de gener som visar skillnader mellan vårlekande och höstlekande populationer.

Påverkar lekplatsen kvaliteten på löjrommen?

– Vi såg tydliga genetiska skillnader mellan de anadroma siklöjor som leker i Kalixälven jämfört med de som leker i Bottenvikens bräckta vatten. Det skulle vara intressant att undersöka om det finns samband mellan kvaliteten på löjrommen och lekplats. Det kan påverka hur siklöjan i Bottenviken förvaltas framöver, säger Leif Andersson.

Referens

Deng Q, Goodall J, Bergenius Nord M, Bunikis I, Cocco A, Delling B, Einarsdottir E, Heintz J, Lantz H, Lindblad-Toh K, Mosbech MB, Olsen RA, Palm S, Pettersson ME, Pippel M, Soler L, Vasemägi A, Pettersson OV, Andersson L. Genetic Adaptation to Brackish Water and Spawning Season in European Cisco. Mol Ecol. 2025 Sep 3:e70094. DOI: 10.1111/mec.70094 , Epub ahead of print. PMID: 40903929

Kontakt

Leif Andersson; professor i funktionsgenomik vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, e-post: leif.andersson@imbim.uu.se, telefon: 070-425 02 33

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.