Ryska budskap i ukrainsk skepnad – forskare följer spåren på nätet
Rysk propaganda sprids i Ukraina via Telegram-kanaler som utger sig för att vara ukrainska. Ett nytt forskningsprojekt vill kartlägga berättelserna – och pröva hur de samspelar med människors identitet. Har narrativen förändrats sedan den fullskaliga invasionen 2022 och hur skiljer de sig åt inom landet är några av de frågor Alyona Hurkivska ska undersöka i ett nytt forskningsprojekt finansierat av Östersjöstiftelsen.
– De här kontona analyserar ukrainsk inrikespolitik väldigt detaljerat, som om de vore ukrainska kanaler, men de sprider berättelser som ska splittra samhället, undergräva auktoritet, sänka moralen och skada anseendet hos offentliga institutioner, däribland militären, säger Alyona Hurkivska, doktor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
Hur Ryssland arbetar med propaganda för att stärka sina positioner i Ukraina är ett återkommande tema i Alyona Hurkivskas forskning. Tidigare har hon följt tekniken bakom propagandan – nu vill hon se vad den gör med människors bild av sig själva i kriget.
Planen är att genomföra intervjuer med olika fokusgrupper i Ukraina – både med personer som främst tar del av ukrainska medier och med dem som hämtar information från Telegram. Vad tänker de själva om staten och att vara ukrainska?
– Jag tror inte att det här innehållet faktiskt kan få människor att känna sig mindre ukrainska. Jag vill spåra kopplingen mellan deras identitet och deras uppfattning av rysk propaganda. Till exempel om någon fortfarande är intresserad av att konsumera ryskt innehåll – accepterar samma person sedan budskap om att yttrandefriheten kränks i Ukraina?
Narrativskifte efter den fullskaliga invasionen
En huvudfråga är hur berättelserna ändrats före och efter 2022. Dels ser Alyona Hurkivska hur militären nu är mer i fokus. Eftersom det är en aktör som befolkningen litar på försöker de pro-ryska kanalerna misskreditera den. Men hon ser ett annat skifte:
– Före invasionen lades skulden för kriget på ukrainska myndigheter, som beskrevs som nationalistiska och anti-ryska. Efter den andra invasionen lades mer skuld på väst. Man försökte visa att väst övergav Ukraina, och samtidigt att Ukraina saknar egen handlingskraft och bara är en marionettdocka.
Lokala budskap om vardag och löften
Innehållet som förmedlas skiljer sig åt beroende på om det är en kanal som riktar sig mot en lokal region eller hela landet visar Alyona Hurkivskas tidigare studier. I områden som Ryssland ockuperade redan 2014 sprids andra agendor än i västra Ukraina. Ett exempel på en sådan berättelse som sprids i östra Ukraina är att befolkningen på Krim skulle ha fått det bättre sedan annekteringen för snart tolv år sedan.
– Samtidigt arbetar anonymt ”ukrainska” konton försiktigare i det nationella flödet där de undviker alltför uppenbara narrativ, men lokalt blir de mycket tydligare och fokuserar på människors vardag.
Från kartläggning till resiliens
Alyona Hurkivskas vill att forskningen ska få praktisk betydelse och bidra till hur länder kan stå emot informationskrigföring. De vanliga motåtgärderna räcker inte, menar hon – medieundervisning tar tid och faktagranskningar fångar inte upp dem som bara skrollar vidare i sina flöden. Därför vill hon hitta snabbare och mer konkreta sätt att stärka motståndskraften.
– Vi behöver något mer grundläggande att bygga på – något som kan leda till praktiska riktlinjer för snabba insatser, avslutar hon.
Fakta:
Projekt: Countering Russian Disinformation: Information Resilience in Wartime and Beyond
Forskare: Alyona Hurkivska
Finansiering: Östersjöstiftelsen
Syfte: Att undersöka hur rysk propaganda sprids via Telegram och hur människor i Ukraina reagerar på den – med fokus på identitet, mottaglighet och nationell motståndskraft.
Kontakt:
Sophia Nilsson, forskningskommunikatör, 0722 – 10 14 53
