Ny pågående studie: Även fästinglarver kan sprida sjukdomar
Att fästingar i sina senare livsstadier kan sprida sjukdomar som borrelia och TBE har länge varit känt, men hittills har fästinglarverna betraktats som mer eller mindre ofarliga. Nu har forskare från bland annat Södertörns högskola upptäckt att även fästinglarver kan bära på flera olika patogener som vi inte tidigare känt till.
En fästing genomgår flera stadier under sin livstid. Först kläcks den från ägg till larv och ser då ut som en vanlig fästing fast mycket mindre och med sex ben i stället för åtta. Larven utvecklas sedan till en nymf och får åtta ben, och slutligen blir den en vuxen fästing (hona eller hane). För att utvecklas från ett stadium till nästa måste fästingen suga blod från ett värddjur, och kan då bli infekterad med bakterier, virus, och parasiter som den sedan kan föra vidare till en ny värd, däribland människa.
Tidigare har man trott att de flesta av dessa patogener inte kan överföras från en hona till hennes ägg, och att larverna därför inte kan vara infekterade eftersom de ännu inte har sugit blod. Men nu visar preliminära resultat från en ny pågående studie att flera olika patogener faktiskt kan föras vidare från fästinghonan till ägget, och därmed till fästinglarverna.
– Senast förra sommaren hörde jag på radion att man inte behöver vara orolig om man fått en fästringlarv på sig, något som nu kanske måste omvärderas, säger Thérese Janzén, doktor i miljövetenskap vid Södertörns högskola.
Hon ingår i den grupp forskare från Södertörns högskola som tillsammans med Region Jönköpings Län undersökt fästingar från urbana områden i Estland och Lettland. Förutom att ha upptäckt flera olika patogener i fästinglarver har de också sett att fästingar är vanligt förekommande i urbana grönområden, något som överensstämmer med forskarnas tidigare studier i Stockholms län. Det, i kombination med att fästingar i många områden nu är aktiva året runt på grund av det varmare klimatet, gör att fästingburna sjukdomar blivit ett allt större hot mot folkhälsan.
Ett av syftena med de pågående studierna är att undersöka utbredningen av fästingar som är infekterade med patogener som kan orsaka fästingburna sjukdomar, något som kan förväntas öka i framtiden. För närvarande är det borrelia och TBE som är de mest vanligt förekommande fästingöverförda sjukdomarna runt Östersjön, där TBE är den allvarligaste.
– Mot TBE finns det effektiva vaccin, men inte mot borrelia. Det tar längre tid att bli infekterad av borreliabakterien än av TBE, som överförs direkt. Om man är vaccinerad mot TBE och regelbundet kontrollerar sig och tar bort fästingar inom ett dygn, är risken för att drabbas av infektioner efter ett fästingbett mycket låg. Med dessa enkla knep kan vi fortsätta att njuta av naturen, säger Thérese Janzén.
Studien är genomförd i Estland och Lettland av en forskargrupp från Södertörns högskola projektledd av Patrik Dinnétz tillsammans med Malin Lager från Region Jönköpings Län. Projektet finansieras av Östersjöstiftelsen.
Kontakt:
Thérese Janzén: therese.janzen@sh.se, 072 712 67 26.
