Ny forskning ger elevernas svar: Det här får oss att känna oss inkluderade
Vad är det egentligen som gör att en elev känner sig inkluderad i klassrummet? Vad är det som får hen att känna: här hör jag hemma? Lotta Björkman, nybliven doktor i utbildningsvetenskap, har i sin forskning försökt förstå just detta. Men inte genom att gå till tidigare forskning eller lärare. Hon frågade eleverna själva.
– Framför allt skulle jag säga att det handlar om lärarens sätt att vara människa i sin yrkesroll, hur de använder sin människohet. Det handlar om att visa sin personlighet med ett undervisningssyfte – inte att bli privat. Eleverna lyfter fram värme, humor, kroppsspråk och förmågan att ta kritik som viktiga egenskaper, säger hon.
Genom en omfattande studie med över 600 gymnasieelever, intervjuer och kreativa workshops har Lotta Björkman samlat in berättelser om vad som får undervisning att kännas inkluderande – och vad som inte gör det.
Mer än innehåll och metoder
I avhandlingen Inkluderande didaktiska dimensioner visar hon hur elevernas upplevelser av inkluderande undervisning handlar om mer än bara innehåll och metoder. I intervjuerna blir det tydligt att trygghet, gemenskap och motivation hänger samman och påverkar varandra.
– Inkludering handlar inte trygghet i sig, utan till exempel om att bidra till att skapa förutsättningar för motivation. När undervisningen känns trygg och bekväm vågar elever vara sig själva. Som en elev sa till mig: ”Om en lärare är en människa, då kan jag också vara en människa”, berättar Lotta Björkman.
Tre dimensioner
Den här helheten möjliggörs av tre aspekter som läraren bidrar med och som i avhandlingen beskrivs som dimensioner.
Didaktisk persona: lärarens sätt att vara och använda sin människohet som verktyg i undervisningen. Lärarens autenticitet och förhållningssätt.
Didaktisk allians: en undervisningsrelation mellan lärare och elev, som stannar i skolan. En överenskommelse för att möjliggöra undervisning.
Didaktisk aktion: vad läraren gör, konkreta val och handlingar kopplade till undervisning.
– För mig är det viktigt att se detta ur ett didaktiskt perspektiv. Min upplevelse är att när man pratar med lärare om till exempel relationer i skolan, så ser jag att det finns en risk att man ser relationen i sig som viktig – och det är den, men den måste förstås som en del av undervisningen och inte som något vid sidan av, säger hon.
Verktyg för reflektion
Tillsammans bildar de tre dimensionerna modellen Sammanvävd inkluderande undervisning (SIU). Den visar att inkludering inte är ett tillägg utan själva kärnan i undervisningen. Modellen kan användas som reflektionsstöd i lärarlag, VFU-kurser och lärarutbildning, och ska konkretiseras i en handbok.Framför allt är detta ett yrkeshantverk som går att lära och träna: medvetna, syftesdrivna val i vardagen – att hälsa, minnas namn, fördela uppmärksamhet rättvist, bygga struktur och göra innehållet tillgängligt.– Att lära sig en elevs namn är ett undervisningsval – ett didaktiskt val. Det är inte en social fråga. Det är en undervisningsfråga, säger Lotta Björkman.
