Ny datering visar att världens äldsta bevarade spjut användes av neandertalare

I mitten av 1990-talet gjorde arkeologer i den tyska staden Schöningen en hisnande upptäckt. Djupt nere i en kolgruva påträffades kvarlevorna efter 50 slaktade hästar samt en imponerande arsenal av uråldriga träspjut som förmodligen använts för att ta djuren av daga. Forskarna förstod tidigt att fyndet var unikt. En första åldersbestämning visade att de totalt nio spjuten kunde vara upp mot 300 000 år gamla och härstamma från tiden då den muskulösa och högresta förhistoriska människan Homo heidelbergensis befolkade Europa.

Eftersom åldersbestämningen enbart baserades på analyser av de över- och underliggande sedimentlagren har dateringen varit osäker. Någon djuplodande analys av sedimentlagret där spjuten upptäcktes har inte gjorts. Förrän nu. Tack vare avancerade dateringsmetoder kan ett forskarlag slå fast att vapnen är cirka 200 000 år gamla – alltså 100 000 år yngre än vad man tidigare trott.

– Det var verkligen förvånande att spjuten härstammar från neandertalarna. Resultaten fördjupar vår förståelse för när och hur Homo neanderthalensis började utveckla komplexa sociala beteenden som samarbetsjakt – beteenden som utgör grunden för det mänskliga samhället idag, säger Zoran Perić, geologiforskare vid Lunds universitet.

Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, är intressanta eftersom de placerar Schöningen-spjuten inom en tidsperiod då Homo heidelbergensis dött ut och Homo neanderthalensis brett ut sig över Europa och västra Asien. Studien stärker teorin om att neandertalarna var kapabla till ett sofistikerat, kooperativt jaktbeteende. Något som även visats i tidigare studier.

– Vi slår fast att neandertalarna för 200 000 år sedan hade den tekniska skicklighet och strategiska planering som krävdes för storskalig storviltsjakt. Detta stöder synen på neandertalarna som intelligenta och anpassningsbara, inte bara robusta överlevare, säger Zoran Perić.

Att neandertalarna ärvde och till och med förfinade komplexa jaktstrategier från Homo heidelbergensis är inte förvånande. Det som är anmärkningsvärt är att den tidigare åldersuppskattningen placerade spjuten i Heidelbergarnas tid, vilket ibland ledde till överdrivna tolkningar av deras kognitiva och sociala förmågor.

– Våra resultat ger ett förfinat kronologiskt ramverk som kan användas för att studera utvecklingen av komplexa beteenden som gruppjakt hos tidiga människor. De kan fungera som referens för datering av andra arkeologiska platser i Europa, säger Zoran Perić.

I studien användes flera dateringsmetoder. Zoran Perić arbetade med optiskt stimulerad luminiscens (OSL) – en mätteknik som använder ljus. Genom att exponera olika material för synligt ljus med specifika våglängder är det möjligt att bestämma deras ålder baserat på deras bakgrundsstrålningsdos. Perićs uppgift var att utföra modellering av de befintliga luminescensåldrarna, bestämma deras noggrannhet och bedöma tillförlitligheten hos den metodik som använts tidigare.

– Genom att göra detta lyckades vi förfina platsens kronologiska ramverk, vilket stödde den reviderade ålderstilldelningen av Schöningen-spjuten, säger han.

Zoran Perićs forskarkollegor vid University of York arbetade med en biokemisk metod som kallas aminosyreracemisering. Denna teknik utnyttjar det faktum att aminosyror i fossilt material kan förekomma i två former (L-form och D-form) som är spegelbilder av varandra. I levande organismer dominerar L-formen men efter döden omvandlas L-formens aminosyror långsamt till D-form tills L- och D-former finns i lika stora proportioner. Förhållandet mellan L- och D-former gör det möjligt att dra slutsatser om ett provs ålder.

– Det här är första gången aminosyreracemisering används på prover från Schöningen. Med tanke på resultaten och den nya dateringen av spjuten är det inte otänkbart att andra historiska fynd kan få nya åldersbestämningar i takt med att tekniken förfinas, säger Zoran Perić.

Trots att Schöningen-vapnen nu fått en betydligt yngre datering är de fortfarande världens äldsta kompletta träspjut. Äldre är bara ”Kathu Pan 1 Stone Point Tips” från Sydafrika som är cirka 500 000 år gamla. Men det rör sig bara om stenspetsar, inge kompletta vapen. Så är även fallet med ”Clacton Spear Tip” från Storbritannien, daterad till cirka 400 000 år, och vars spets består av slipat idegransträ.

Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Archaeological Research Centre and Museum for Human Behavioural Evolution Leibniz, National Museum of Natural History Washington, Lower Saxony Institute for Historical Coastal Research Wilhelmshaven, University of Bremen, Johannes Gutenberg University Mainz, Museum of Prehistory and Archaeology of Cantabria, Johannes Gutenberg University Mainz, University of York, Polytechnic University of Madrid, Leibniz Zentrum für Archäologie, Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology Leipzig, University of the Basque Country, Complutense University of Madrid.

Studien publiceras i Science Advances: ”Revised age for Schöningen hunting spears indicates intensification of Neanderthal cooperative behavior around 200,000 years ago”

För mer information, kontakta:

Zoran Perić, forskningsingenjör

Geologiska institutionen, Lunds universitet

046 222 78 72

zoran.peric@geol.lu.se

Presskontakt

johan.joelsson@science.lu.se

046 222 71 86