Inkomsttapp när barn drabbas av typ 1-diabetes

Föräldrar till barn som diagnosticeras med typ 1-diabetes förlorar inkomst åren efter diagnosen. Mammorna drabbas hårdast, framför allt om deras barn insjuknat i förskoleåldern, visar en ny studie från Uppsala universitet som publiceras i Diabetologia.

Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmun sjukdom som kräver daglig behandling med insulin och tät övervakning av blodsockernivåer. Fler än tusen barn om året diagnosticeras med typ 1-diabetes i Sverige, och föräldrarna får ofta bära ett stort ansvar för barnets vård och behandling i hemmet såväl som i skolan. Tidigare forskning har visat att föräldrar till barn med typ 1-diabetes både kan drabbas av stressrelaterade symptom och behöva gå ner i arbetstid.

− Vår studie visar att föräldrarnas arbetsrelaterade inkomster minskar åren efter barnets typ 1-diabetesdiagnos. Mammornas inkomster sjunker betydligt mer än pappornas, och eftersom mammor också tjänar mindre i absoluta tal blir tappet än mer påtagligt för mammorna – i relativa tal minskar inkomsten med 6,6 procent för mammor och 1,6 procent för pappor året efter diagnosen. Vi kan också se att mammor till barn som diagnosticeras i småbarnsåren drabbas allra hårdast, säger Beatrice Kennedy, läkare vid endokrin- och diabetessektionen på Akademiska sjukhuset och docent i epidemiologi vid Uppsala universitet, som lett studien.

Bygger på data från 26 000 föräldrar till barn med typ 1-diabetes

Studien, som är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan flera institutioner på Uppsala universitet, inklusive Centrum för hälsoekonomisk forskning, och Göteborgs universitet, bygger på data från svenska befolknings- och hälsoregister samt barndiabetesregistret Swediabkids. Den inkluderar föräldrar till drygt 13 000 barn diagnosticerade med typ 1-diabetes i Sverige 1993-2014 samt mer än en halv miljon föräldrar i befolkningen vars barn inte har fått diagnosen.

Forskargruppen kunde se att mammornas totala pensionsgrundande inkomst i ett första skede ökade åren efter barnets diagnos. Det berodde på att mammorna oftast var de som ansökte om vårdbidrag från Försäkringskassan. Vårdbidrag, sedan 2019 ersatt av omvårdnadsbidrag och merkostnadsbidrag, var tänkt att ersätta familjer med kroniskt sjuka barn för inkomstbortfall och täcka sjukdomsspecifika kostnader.

Behövs ökat stöd till föräldrar med kroniskt sjuka barn

När forskarna tittade på effekter på lång sikt hos mammorna såg de dock att ökningen av pensionsgrundande inkomster försvann efter i snitt åtta år. Efter det minskade mammornas pensionsgrundande inkomst och återhämtade sig inte ens i slutet av uppföljningsperioden − 17 år efter barnens diagnos.

− I det här projektet har vi fokuserat på föräldrar till barn som diagnosticeras med typ 1-diabetes. Det är dock mycket möjligt att man skulle kunna se samma mönster hos föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar. Våra resultat tyder på att samhället behöver vässa det långsiktiga arbetet med att stödja framför allt mammor med barn med kroniska sjukdomar för att de inte ska drabbas ekonomiskt av att ta ett stort ansvar för sina barns hälsa, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och initiativtagare till studien.

Kontakt

Beatrice Kennedy, läkare och docent i medicinsk epidemiologi vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet.

Telefon: 070-942 93 15
E-post: beatrice.kennedy@medsci.uu.se

Publikation

Kennedy, B., Wernroth, ML., Langenskiöld, S. et al. The impact of child type 1 diabetes on parental incomes in a welfare state context: quasi-experimental evidence from Swedish national registers. Diabetologia (2025). DOI: 10.1007/s00125-025-06492-6