4 september 2025
Göteborgs universitet

Gömd skatt från järnåldern hittad i Halland

För första gången har en välbevarad rund koppartacka hittats i Sverige. Men när resultaten från de naturvetenskapliga analyserna kom, blev arkeologerna vid Göteborgs universitet förvånade.
– Utifrån både form och storlek, bedömde vi det som en artefakt från bronsåldern. Men den runda koppartackan visade sig vara gjord av en blandning av koppar-zink-tenn-bly, en legering som var typisk under järnåldern, säger Serena Sabatini, forskare vid Göteborgs universitet.

Arkeologiska fynd av runda koppartackor är vanliga i Medelhavsområdet men också i kontinentala Europa och längs Atlantkusten. Tackor användes för att transportera metall redan under brons- och järnåldern. Den runda koppartackan som nu hittats i Särdal, Halland, är av en liknande typ och den första kompletta tackan från denna tid i Sverige.

Forskarna vid Göteborgs universitet trodde först att den var från bronsåldern. Metallföremål kan dateras typologiskt om de har tidsspecifika former eller om de hittas ihop med andra daterbara föremål. Men föremål som hittas ensamma, som den här tackan, är svårare att datera. 

Tidigare studier har visat att förhistoriska metallföremål i Skandinavien är gjorda av metall som kom från kontinenten. Vi vet också att under vissa perioder förekom metall från specifika regioner, så första steget för att få veta mer om koppartackan var kemiska analyser och isotopanalyser som hjälper till att fastställa metallens ursprungsområde. Den runda koppartackan visade sig vara tillverkad av en koppar-zink-tenn-blylegering som var typisk för järnåldern.

– Då tog vi kontakt med ett team av polska forskare som fått liknande resultat när de analyserade ett arkeologiskt fynd av stavformade koppartackor i östra Polen, säger Serena Sabatini, arkeolog och forskare vid Göteborgs universitet.

Tillsammans med de polska forskarna jobbade de sedan vidare med kartläggningen av föremålen och kunde konstatera att både koppartackan från Halland och de stavformade tackorna från Polen, med största sannolikhet, har tillverkats av koppar från sydvästra Spanien.

– Likheten mellan föremålen är slående vad gäller kemisk sammansättning och typ av blyisotopsvärde, trots att de hittats så långt från varandra. Därför har vi dragit slutsatsen att de härstammar från samma handelsnätverk inom metallhandeln, som sträckt sig längs Europas Atlantkust, genom Kattegatt och Östersjöområdet, säger Linn Nordvall, doktorand vid Göteborgs Universitet och arkeolog vid Kulturmiljö Halland, som är en av forskarna i teamet lett av Serena Sabatini.

Bidrar till förståelsen av det förflutna
Oftast analyseras inte föremål som inte kan dateras eller som inte kommer från väl-undersöka kontexter. I studien pekar forskarna på att det här kan vara ett genombrott när det gäller att forska kring föremål som inte kan kontextualiseras.

– Föremål kan ges ett historiskt sammanhang och bidra till vår förståelse av det förflutna, när de analyseras noggrant genom ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som omfattar både arkeologiska och naturvetenskapliga metoder, säger Serena Sabatini.

Med hjälp av naturvetenskapliga metoder och det goda internationella samarbetet inom forskningsområdet arkeometallurgi – en gren av arkeologin som specialiserar sig på studier av forntida metaller – kunde nu både koppartackan i Halland och de stavformade tackorna i Polen dateras och deras användning kartläggas.

– Studien visar verkligen på vikten av internationellt samarbete, teamwork och datadelning. Vi hade aldrig kommit fram till detta häpnadsväckande resultat om vi inte samarbetat med våra polska forskarkollegor, säger Serena Sabatini.

I studien har forskarna använt sig av väletablerade analysmetoder inom arkeometallurgi såsom analys av blyisotoper och spårämnen i metallfynd. Metoderna används för att undersöka metallens sammansättning och ursprung (i den mening att de gör det möjligt att peka ut det gruvområde där metallen utvanns).

– Det nya i denna studie är att vi gick ett steg längre. Genom att kombinera de erhållna uppgifterna med känd historisk och arkeologisk information lyckades vi föreslå ett historiskt sammanhang, både för koppartackan från Särdal och för de stavformade tackorna från Iława-sjöområdet i nordöstra Polen. Med tanke på den slående likheten i metallens sammansättning i alla dessa artefakter har vi också kunnat stärka tidigare hypoteser om kontakter och nätverk i Östersjöområdet under den nordiska förromerska järnåldern, säger Serena Sabatini.

Studien Iron age metal trade between the Atlantic and the Baltic Sea: new insights from the first complete plano-convex ingot found in Sweden and ingot rods from the Iława Lakeland in northeastern Poland är publicerad i Journal of Archaeological Science: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2352409X25003451#f0030

En 3D-rekonstruktion av koppartackan från Särdal finns här: https://sketchfab.com/3d-models/sardal-tacka-av-kopparlegering-8e29ced23e654955ac885637f95d6cf9

Kontakt:
Serena Sabatini, docent i arkeologi, Göteborgs universitet, tel: 0766-185217, e-post: serena.sabatini@archaeology.gu.se
Linn Nordvall, doktorand i arkeologi, Göteborgs universitet/Kulturmiljö Halland, Hallands kulturhistoriska museum, e-post: linn.nordvall@gu.se

Bildtext: Koppartackan från Särdal, Halland, som kom till arkeologernas kännedom under hösten 2022.