Genombrott för kvinnligt friidrottande i Göteborgs glömda OS 1926
De andra internationella kvinnliga idrottsspelen i Göteborg 1926 blev ett avgörande genombrott för kvinnors friidrott. Det blev också starten på en maktkamp som ledde till att män tog kontrollen över kvinnors idrottsutövning. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
– Det var kvinnor som organiserade och tävlade, och de gjorde det på högsta nivå. Men bara några år senare var inflytandet borta, säger Claes Annerstedt, professor emeritus i idrottsvetenskap.
Studien, som publicerats i The International Journal of the History of Sport, bygger på omfattande arkivmaterial, samtida mediebevakning och unika fotografier. Den visar hur tävlingarna på Slottskogsvallen i Göteborg, ofta kallad Damolympiaden, lockade deltagare från åtta nationer, samlade 20 000 åskådare och resulterade i fem världsrekord.
– Det var ett genombrott på flera plan. Kvinnorna tog plats på arenan, och allmänheten såg att de kunde både prestera och organisera. Men det väckte också starka reaktioner, säger Karin Grahn, lektor i idrottsvetenskap.
Kamp om inflytande och begrepp
Inför tävlingarna förbjöd Internationella olympiska kommittén användningen av ordet ”olympisk” i namnet. Spelen döptes därför om till De andra internationella kvinnliga idrottsspelen. De första spelen genomfördes i Paris 1922.
– Det var ett sätt att markera revir. Kvinnornas egen internationella organisation, som drev på för jämställdhet, sågs som en konkurrent, säger Claes Annerstedt.
Efter Göteborgsarrangemanget, som var det andra internationella idrottsspelet, följde spel i Prag och London. Men trycket från de manligt dominerade förbunden ökade. Kvinnorna lovades inflytande i de vanliga Olympiska Spelen och representation i styrande organ, men fick varken eller. I stället upplöstes deras egna organisationer, både i Sverige och internationellt.
– Kvinnorna blev inbjudna, men inte inkluderade. När de väl gick med i de etablerade strukturerna försvann både deras makt och frihet, säger Karin Grahn.
Mediala fördomar
Den samtida pressen hyllade arrangemangets professionalitet men blandade också in sexistiska kommentarer om deltagarnas utseende. Medierna kallade dem för ”flickor” och beskrev dem med ord som ”vacker”, ”delikat” och ”coquett”.
– Trots det ser vi både på fotografier och film hur seriöst kvinnorna tävlade. Det här var inte lek. Det var elitidrott på kvinnors villkor, säger Karin Grahn.
Särskilt friidrotten stack ut. Till skillnad från mer accepterade grenar som tennis eller konståkning utmanade friidrotten normerna kring hur kvinnor ”fick” röra sig, se ut och ta plats.
Ett stycke osynliggjord idrottshistoria
Tävlingarna i Göteborg 1926 har länge varit bortglömda i svensk idrottshistoria. Men enligt forskarna är det just i dessa berättelser som vi förstår hur jämställdhetskampen inom idrotten vuxit fram och varför den fortsätter än i dag.
– Kvinnors idrott har aldrig varit någon självklarhet. De har hela tiden behövt kämpa för rätten att delta, säger Claes Annerstedt.
År 2026 planeras ett hundraårsjubileum i Göteborg med uppvisningsgrenar från tävlingarna 1926. Men det råder fortfarande osäkerhet kring om arrangemanget får kallas ett jubileum för Damolympiaden. Internationella olympiska kommittén har ännu inte gett klartecken till användningen av ordet ”olympiad”, som skyddas som varumärke.
Titel: The Second Women’s Olympic Games, Gothenburg, 1926
Kontakt: Claes Annerstedt, telefon 0739-876374: e-post: claes.annerstedt@gu.se
Karin Grahn, telefon: 031-785 20 72, e-post: karin.grahn@gu.se