Bedömer västländers förmåga att operera långt i norr

Nordkalotten är ett glesbefolkat område med begränsad infrastruktur och hårda vintrar. Det ställer särskilda krav på militära förband. En FOI-studie går igenom vad som krävs och vilka västliga förband som har förmåga att operera där.

Nordkalotten består av de nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Området omfattar orter som Narvik, Kiruna, Luleå och Rovaniemi, liksom den ryska Kolahalvön. Stora delar av Nordkalotten utgörs av ödemark.

I och med Sveriges anslutning till Nato behöver Försvarsmakten kunna bidra till hela Natos försvar, och eftersom även Finland blivit Natomedlem har fokus för försvaret flyttats österut och delvis norrut, så att Nordkalotten blivit viktigare.

– Vi har tidigare utifrån öppna källor inte haft någon bra uppfattning om vilka andra förband som skulle kunna delta i en eventuell operation där, säger John Welsh, analytiker på FOI:s avdelning Försvarsanalys.

I rapporten Markstridsförmåga på Nordkalotten: Operationsområde, förmågekrav och möjliga förbandsbidrag har han undersökt vilka västliga förband i Sveriges närområde som har förutsättningar att operera på Nordkalotten.

Ödemark och kyla prövar logistiken

Rapporten undersöker förmågor i Finland, Norge, USA, Kanada, Storbritannien och Nederländerna.

– Det är dels länder som har territorier i Nordkalotten, och dels stora västliga länder – USA och Kanada – som eventuellt skulle förstärka i området. Sedan är det också länder som har uttryckt intresse för operationer på Nordkalotten och visat att man övar där regelbundet, i det här fallet Storbritannien och Nederländerna, säger John Welsh.

Han har använt öppna källor för att få en bild av vilka krav operationsområdet skulle ställa. I nästa steg har han studerat vad de berörda ländernas förband visar upp i sociala medier och nyhetspublikationer, för att få en normalbild av deras övningsverksamhet i området.

– Det kan man tycka är lite underligt, men när man deltagit i en övning finns det ett intresse av att annonsera ut det.

De krav Nordkalotten ställer som operationsområde på militär verksamhet varierar mycket, enligt John Welsh. Han har valt att belysa det han kallar vinterförmåga och ödemarksförmåga.

– Båda är definierade som en kapacitet att utföra sina vanliga uppgifter utan att hindras av de omständigheter som vinterlandskapet eller ödemarkslandskapet innebär. Båda kategorierna är enorma hinder på vägen för en vanlig militär operation, där försörjningsförmågan är liten och glesheten är väldigt stor.

Det påverkar logistiken. När de små vägarna täcks av snö och is kommer transporter av exempelvis ammunition och bränsle att sinkas. Fordon går sönder oftare än vanligt, och den långsamma förflyttningen kommer göra att det krävs extra bränsle åt fordonen och förnödenheter åt soldaterna.

Ödemarken innebär samtidigt stora avstånd mellan logistiskt viktiga platser.

– Försörjningskedjorna blir väldigt mycket längre, vilket kräver mer resurser och blir mer sårbart, säger John Welsh.

Kan bli underlag till krigsspel

John Welsh har utgått från tre kriterier för att bedöma om ett förband klarar att möta kraven som vinter- och ödemarkslandskapet ställer: Antingen att förbandet i fredstid är grupperat på Nordkalotten eller jämförbart område, alternativt att förbandet återkommande har deltagit i övningar i området. Samtidigt ska det i övrigt inte ha kommit fram något som pekar på att förbandet saknar förmåga att operera i området.

Han har sedan sammanställt ländernas uppskattade förmåga att operera på Nordkalotten. En slutsats är att Finland och Norge tillsammans har omkring sju brigader som kan anses kapabla att operera på Nordkalotten. Om man lägger till en svensk brigad så blir det ungefär två divisioner sammantaget, vilket kan ställas mot de omkring fyra ryska brigader som är inriktade på arktisk strid – ett ganska rejält ryskt underläge. Samtidigt är det orealistiskt att alla dessa finska förband skulle grupperas till Nordkalotten, bedömer John Welsh.

Men även med bara två finska förband tillgängliga skulle styrkeförhållandet mot Ryssland kunna bli jämnt, innan andra västländer anslutit till området. Här finns dock en stor osäkerhet, påpekar John Welsh.

– I och med att det varierar så mycket mellan länderna hur mycket de publicerar om sina försvarsmakter och enskilda förband så är det i vissa fall nödvändigt att utgå från data kring hela försvarsmakten och räkna sig bakåt, säger John Welsh.

Tanken är att rapporten ska kunna ligga som underlag till krigsspel.

– Det är nytt för Sverige att operera på Nordkalotten som helhet, och det skiljer sig från att operera i norra Sverige. En annan osäkerhet är utvecklingen i krigföring överlag. Man kan fråga sig vilka tendenser i krigföringen i Ukraina som är tillämpliga på Nordkalotten och vilka av dessa som kan förstärkas där.

Läs rapporten

Läs mer