Banbrytande datering av Carnacs stensättningar
Carnacstenarna i Frankrike är ett välkänt turistmål. Tillsammans med Stonehenge, Menga och megalit-templen på Malta är de Europas mest kända megalitmonument. För första gången har forskare kunnat datera delar av stensättningen mer exakt – och fått nya insikter om deras funktion.
Bakom genombrottet står ett svensk-franskt forskarsamarbete, inom ramen för ERC- projektet NEOSEA vid Göteborgs universitet, där det franska utgrävningsföretaget Archeodunum och universitetet i Nantes ingår.
– Stensättningarna i Carnac-regionen är bland de tidigaste megalitiska monumenten i Europa och har i detta område uppförts mellan 4600 och 4300 f.Kr. Vi har också kunnat bekräfta att Morbihan-bukten utgör den äldsta megalitiska regionen i Europa, säger arkeologen Bettina Schulz Paulsson vid Göteborgs universitet.
Hon leder EU/ERC-projektet NEOSEA och är en av forskarna bakom den nya studien som publicerats i Antiquity.
I området som sträcker sig över 10 km, från Carnac/La Trinité-sur-Mer till Erdeven, finns fler än 3 000 stående stenar och tillsammans bildar de en unik koncentration av megalitiska formationer i det franska kustlandskapet.
Arkeologerna har grävt ut ett tidigare okänt område, Le Plasker, som gränsar till Carnac. I samband med utgrävningen har de kunnat göra avancerade analyser av det funna materialet, inklusive kol-14-metoden, statistisk analys av en stor mängd dateringar, samt sediment- och vedanalyser.
Utgrävningen vid Le Plasker, beläget i centrala Plouharnel, genomfördes av Archeodunum under ledning av Audrey Blanchard, utgrävningsledare och forskare vid NEOSEA-projektet vid Göteborgs universitet. Utgrävningen gjordes inför byggandet av en 7 000 m² stor företagspark. De noggranna utgrävningarna avslöjade ett stort antal arkeologiska strukturer.
– Tack vare närmare 50 stycken kol-14-dateringar och användningen av en Bayesiansk statistisk modellering har vi kunnat rekonstruera platsens historia med en hittills oöverträffad kronologisk precision, säger Bettina Schulz Paulsson.
Svåra förhållanden för datering
På grund av de sura jordarna i Morbihan överlever sällan organiskt material, särskilt inte ben, vilket länge har begränsat möjligheterna till kol-14-datering i regionen. Dessutom är det ofta omöjligt att bekräfta samband mellan kolfynd och själva stenresningen. Att använda andra metoder, såsom OSL-datering (Optiskt stimulerad luminiscensdatering), ger ofta alltför osäkra resultat för att kunna dra tydliga slutsatser.
– Men tack vare ett tillräckligt stort antal dateringar och Bayesiansk modellering kunde vi övervinna denna utmaning, säger Bettina Schulz Paulsson.
Flera av stensättningarna kunde dateras till perioden mellan 4600 och 4300 f.Kr. De resta stenarna har visserligen avlägsnats – antingen i historisk tid eller under förhistorien – men deras grundgropar finns kvar. Dessa gropar låg i linje med härdar eller kokgropar, vilket tyder på att stensättningarna kan ha uppförts i samband med eldanläggningar. Huruvida dessa härdar användes för belysning, matlagning eller festligheter i samband med resningen av stenarna är ännu oklart, och vidare analyser av sediment och stenfragment pågår.
På utgrävningsplatsen fanns dessutom spår av en monumental tidig grav från omkring 4700 f.Kr., uppförd direkt ovanpå resterna av en jägare-samlare-hydda.
Studien är publicerad som open access i Antiquity, ”Le Plasker in Plouharnel (fifth millennium cal BC): a newly discovered section of the megalithic complex of Carnac”: https://doi.org/10.15184/aqy.2025.10123
Kontakt:
Bettina Schulz Paulsson, e-mail: bettina.schulz.paulsson@gu.se
Audrey Blanchard, e-mail: audrey.blanchard@gu.se
Bilder:
En nyupptäckt del av Carnacs megalitlandskap avslöjar 3000-årig byggnadshistoria i Bretagne. Foto: Bettina Schulz Paulsson
Bettina Schulz Paulsson vid stenarna i Erdeven, Bretagne. Foto; Göteborgs universitet
Audrey Blanchard och Jean Noel Guyodo, University of Nantes, under utgrävningen av Le Plasker. Foto: Bettina Schulz Paulsson