14 oktober 2025
Södertörns högskola

30 år med Daytonavtalet – en fred utan framtidstro

30 år har gått sedan Daytonavtalet satte punkt för kriget i Bosnien och Hercegovina. Men trots att vapnen tystnat lever konflikten kvar och fredsavtalet blev inte den stabila grund landet kunde växa från berättar freds- och konfliktforskaren Johanna Mannergren som studerat hur samhällen hanterar kollektiva trauman efter krig.

– Avtalet gav en fred som hankar sig fram. Men det är en fred utan vare sig försoning eller stabilitet, säger hon.

Daytonavtalet undertecknades i december 1995, efter förhandlingar på flygbasen i Dayton, Ohio. Avtalet avslutade ett tre och ett halvt år långt krig som kostade över 100 000 människor livet och tvingade halva befolkningen på flykt. Så som det utformades blev det också helt avgörande för det som blev Bosnien och Hercegovina efter kriget.– Fredsavtal är alltid ett redskap för att få slut på ett krig. Men det är också en form av vägkarta för framtiden. Det är extra tydligt med Daytonavtalet som innehåller landets konstitution, säger Johanna Mannergren, professor i statsvetenskap och internationella relationer och forskar om fredsprocesser.

Ett avtal i två delar

Daytonavtalet består av två delar. En militär del som innebar att de olika stridande gruppernas arméer gradvis och med stor möda slogs ihop till en gemensam försvarsmakt tio år efter krigets slut, något beskrivits som en framgångssaga.

– Det är en av få funktioner som ligger på statlig nivå. Och det måste vi ändå säga har gått bra. Samtidigt finns det fortfarande internationella styrkor kvar i landet, vilket även det stipuleras av Daytonavtalet.

Den civila delen av Daytonavtalet lade grunden för den politiska utvecklingen. Denna del är mycket mer omfattande än den militära delen och innefattar bland annat skydd för mänskliga rättigheter, rätt för flyktingar att återvända, och skydd av kulturarv.  En internationell övervakare utsågs enligt avtalet – den höge representanten – med makt att se till att avtalet efterlevs och att avsätta politiker som bryter mot det. Den nya konstitutionen innebar att landet delades i två entiteter, den bosniak-kroatiska federationen och Republika Srpska. Landet fick ett tredelat presidentråd och ett svagt centralt styre.

Krigets logik kom med in i framtiden

Denna konstruktion gjorde att den etnonationalism som drev fram kriget har fortsatt att forma och påverka landet än idag.Valsystemet i Bosnien bygger på etnisk maktdelning och presidentrådet måste innehålla en bosniak, en bosnienkroat och en bosnienserb – där väljarna i Federationen bara kan rösta på en bosniakisk eller bosnienkroatisk kandidat, och väljare i Republika Srpska bara kan rösta på en bosnienserbisk kandidat.

Systemet har kritiserats bland annat för att det gör att personer med till exempel romsk eller judisk tillhörighet inte kan inte ställa upp i presidentvalen.

– Daytonavtalet byggde på idén att människor delar politisk gemenskap utifrån etnicitet. Det var krigets logik – och den kom att prägla freden. Men det finns ingenting som säger att bara för att du är bosnienserb eller bosniak ska du tycka på ett visst sätt. I en modern stat röstar man vanligtvis utifrån till exempel politiska och ekonomiska intressen, inte utifrån etnicitet, säger Johanna Mannergren.

Konsekvenserna av detta system blir en låsning säger hon. Politikerna har inga incitament att vända sig till andra grupper, för de kan ändå inte rösta på dig. Därför håller man fast vid den etniska logiken.

En fred utan försoning

I dag upplever många bosnier att de lever i en demokrati på papperet men utan verklig påverkan. Och samtidigt som traumatiska minnen från kriget lever kvar hyllas dömda krigsförbrytare när de återvänder från fängelse.

– Det finns exempel på gator och skolor uppkallade efter folk som begått fruktansvärda brott. Allt detta gör att såren efter kriget fortfarande är vidöppna, därför att det inte har funnits någon försoningsprocess, säger Johanna Mannergren.

Dayton under press

Under senare år har Daytonavtalet satts under hård press. Republika Srpskas ledare Milorad Dodik har i två decennier drivit krav på självständighet och öppet utmanat den statliga ordningen. Han har nära band till Ryssland och Ungern, och hans retorik har blivit alltmer auktoritär – med hot om att skapa en egen armé och att bryta Republika Srpska ur Bosnien och Hercegovina.

När Ryssland invaderade Ukraina 2022 betraktades Dodiks linje som en säkerhetsrisk i regionen. EU svarade genom att tillfälligt förstärka den internationella styrkan EUFOR Althea, som övervakar att Daytonavtalet följs vad gäller säkerheten.

Efter flera rättsliga processer dömdes Milorad Dodik sommaren 2025 för att ha ignorerat beslut från den höge representanten och därmed brutit mot Daytonavtalet. Han har länge vägrat acceptera domen – men har nyligen delvis gett med sig och meddelat att han lämnar presidentposten i Republika Srpska och kommer inte ställa upp för omval.

Lärdomar för omvärlden

Johanna Mannergren menar att Bosnien visar hur svårt det är att bygga en hållbar fred utan verkligt inkluderande processer.

– Ett krig kan avslutas genom att vinnas eller genom förhandling. Men oavsett vilket, om freden ska hålla måste alla grupper inkluderas och människors erfarenheter erkännas.  Försoning måste byggas både uppifrån och nerifrån – genom ansvarutkrävande för övergrepp, genom rättvisa, och genom gemensamma berättelser om det som hänt. Annars riskerar krigets logik att följa med in i framtiden.

Kontakt

Johanna Mannergren

Sophia Nilsson, forskningskommunikatör: 0722-10 14 53, sophia.nilsson@sh.se