– Det är lätt att fokusera på att de här elevernas problem enbart beror på en hörselnedsättning och inte i kombination med en nedsatt språklig förmåga. Ett problem döljer så att säga ett annat och mot språkliga brister hjälper inte en hörapparat, säger Olof Sandgren, som nyligen disputerat vid avdelningen för logopedi, foniatri och audiologi.

– För många av de här eleverna går det bra, men som grupp betraktat har de signifikant lägre slutbetyg från grundskolan jämfört med elever med normal hörsel. En större del av dem misslyckas dessutom med att få godkända betyg i de ämnen som krävs för fortsatta studier på gymnasiet.

Kompenserar med synen 
 I sin avhandling har Olof Sandgren studerat barn och ungdomar med sensorineural hörselnedsättning, en bestående typ av hörselnedsättning som orsakas av skada på innerörats snäcka eller på nervförbindelsen med hjärnans hörselområden. Samtliga i studien har hörselhjälpmedel, men endast en mild till måttligt nedsatt hörsel.

– För att få en bild av hur de här barnen och ungdomarna klarar av samspelet med en normalhörande omgivning, exempelvis i ett klassrum, har vi studerat hur deltagarna med hörselnedsättning använder blicken under samtal med normalhörande personer. Detta har vi relaterat till deltagarnas prestationer på språkliga och kognitiva tester. Precis som tidigare sagts, men aldrig vetenskapligt bevisats, ser vi att de här barnen och ungdomarna använder synen för att kompensera sin nedsatta hörsel. Men vi har också kunnat konstatera att deras nedsatta språkliga förmåga påverkar hur de använder blicken vid samtal med en normalhörande person. Att nedsatt språklig förmåga påverkar blickbeteendet är inte tidigare känt och kan vara av stor betydelse för hur de här barnen och ungdomarna tas omhand inom skola och vård för sin hörselnedsättning, säger Olof Sandgren.

Nedsatt språklig förmåga
– Ska de få samma möjlighet som de med normal hörsel att nå det kunskapsmål skolan satt upp, måste man vara observant på att det även kan finnas en nedsatt språklig förmåga hos barn och ungdomar med nedsatt hörsel och utvärdera det behov de har.
Genom att förbättra hanteringen av språkets ljudsystem och utveckla sitt ordförråd kan man motverka läs- och skrivsvårigheter.

– Men då är det viktigt att stödet individanpassas och inte ges rutinmässigt, säger Olof Sandgren.

Text & foto: Olle Dahlbäck
Not: Studierna har gjorts i samarbete med Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 22 november 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.

Resultaten publiceras nu i New England Journal of Medicine, NEJM, och samtidigt är flera av forskarna bakom studien på plats i USA för att presentera de nya rönen vid American Heart Associations möte i Dallas. Resultaten kommer därefter att presenteras på flera internationella möten.

Lika effektivt att inte kyla
Den metod, nedkylning av kroppen och hjärnan till 33 grader, som idag är praxis världen över för behandling av hjärtstillestånd har sitt ursprung i två kliniska studier publicerade 2002, också de i NEJM.

Den nu aktuella studien har pågått mellan 2010 och 2013, har genomförts på 36 sjukhus i tio länder i Europa och i Australien och omfattar 950 patienter. Huvuddelarna i studien var att dels undersöka den optimala temperaturen för hypotermibehandling av hjärtstilleståndspatienter, dels undersöka de överlevandes neurologiska funktion och livskvalitet efter utskrivning från sjukhus.

– Det är lika effektivt, både för överlevnad och återhämtning av neurologisk funktion, att fokusera på att undvika febern som följer med hjärtstoppet, säger Niklas Nielsen.

Färre biverkningar
– Våra resultat visar att det är lika effektivt – både för överlevnad och återhämtning av neurologisk funktion – att fokusera på att undvika febern som följer med hjärtstoppet. Vi behöver alltså inte kyla ner kroppen och hjärnan till 33 grader. Detta är naturligtvis viktigt eftersom nedkylning till lägre temperaturer medför större risker för infektion, blödning och andra biverkningar, säger Niklas Nielsen, läkare vid Helsingborgs lasarett, forskare vid Lunds universitet och försteförfattare till den aktuella studien.

Patienter som kommer till sjukhus med hjärtstillestånd får intensivvårdsbehandling med nedkylning och respiratorvård. Cirka hälften av dessa överlever. Det dagliga livet fungerar rätt väl för de som överlever, men cirka 30 procent av hjärtstoppspatienterna har nedsättningar i sin kognitiva förmåga med exempelvis försämrad minnesfunktion.

Rehabilitering viktig
– Hittills har dessa personer inte haft någon självklar plats i vården för rehabilitering och en av våra viktigaste uppgifter är att identifiera dessa patienter och skräddarsy rehabiliteringsbehandling för dem. Medianåldern för hjärtstopp är drygt 60 år och det är ganska många yngre som drabbas. Rehabiliteringsvård kan för enskilda betyda skillnaden mellan att kunna återgå till sitt arbete eller förbli sjukskriven, säger Niklas Nielsen.

Forskarna planerar nu att analysera patientunderlaget ännu mer ingående för att se om det kan finnas vissa patientgrupper som ändå kan ha nytta av nedkylning till 33 grader och om det finns effekter på mer detaljerad kognitiv nivå.

Text: Katrin Ståhl

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 20 november 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.

Våra kroppar består till viss del av bakterier. Tillsammans utgör de ett helt kilo av en vuxen människas kroppsvikt. För att vi ska må bra, måste det finnas en rik variation och en balans mellan onda och goda bakterier. Med modern genteknik kan man undersöka hur bakteriesammansättningen ser ut i tarmfloran hos olika personer.

Ny koststudie
I Malmö Offspring Study (MOS), Malmö familjestudie, får deltagarna i detalj skriva ned allt de äter och dricker under fyra dagar och därefter föra in uppgifterna i en databas på Internet.

– Ser man något som ökar risken, så undrar man ju varför, man vill veta vilken mekanism det är, säger Emily Sonestedt som studerar genetisk epidemiologi.

Maten blandas med bakterierna
Samspelet mellan tarmbakterier och människan sker såväl i magsäcken, som i tunntarmen och tjocktarmen. Det vi äter kommer ner och blandas med bakterierna i mag-tarmkanalen. Bakterierna bryter ned olika ämnen och producerar även olika ämnen som tarmen kan ta upp.

Förebygga sjukdom
Frida Fåk studerar industriell näringslära och livsmedelskemi.

– Tanken är att vi ska kunna säga vid vilka sjukdomar det är viktigt att titta på tarmfloran, och var och hur tarmfloran spelar roll, säger Frida Fåk och fortsätter:
– Om man hittar en sjukdom där tarmbakterierna faktiskt orsakar sjukdomen, eller är starkt kopplad till den, så ska vi kunna försöka ta fram nyttiga livsmedel och bra behandlingar som kan normalisera en dålig tarmflora, och på så vis både förebygga sjukdomar och till och med förhoppningsvis kunna bidra till att bota människor från kroniska sjukdomar.

Fokus på tarmbakteriefloran
Trots att det nu är mycket fokus på tarmbakteriefloran (kallad mikrobiota) och vad den kan ha för betydelse för vår hälsa, vet forskarna ännu ganska lite. Och det kan ta både ett och två decennier innan man kan se konkreta uppföljningsresultat från MOS-studien.

– Här får vi en unik möjlighet att studera en väl definierad befolkningsgrupp, ta avföringsprover för tarmbakterier och se vad den relationen kan ha för betydelse, framför allt om tio, tjugo år när det börjar utvecklas sjukdomar i den här gruppen, säger professor Bengt Jeppson, en av pionjärerna på området.

Text: Sara Liedholm

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 15 november 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.

I början av oktober kom beskedet om att Björn Slaug, forskningsingenjör vid CASE, fick 1,6 miljoner kronor av Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd) för två års postdoktorala studier.

– Det ger mig möjlighet att fritt fortsätta med den forskning som jag la fram i min avhandling, berättar Björn Slaug.

Som doktorand utvecklade han bland annat ett praktiskt verktyg, Housing Enabler Screening Tool. Instrumentet kan identifiera de 60 viktigaste och vanligaste tillgänglighetsproblemen i en bostad.

Praktiskt verktyg
Arbetet går nu vidare mot att utveckla ett liknande instrument för offentliga miljöer. Björn Slaug ska bland annat testa vilka bedömningskriterier som är relevanta även utanför bostaden och dess närmiljö.

– En problematisk tröskelhöjd borde till exempel vara ett hinder så väl hemma som utanför bostaden, exemplifierar han.

Kallar in expertpanel
Det finns i dag riktlinjer för nybyggande och anpassningar av befintliga byggnader men dessa riktlinjer vilar sällan på vetenskaplig grund, framhåller Björn Slaug. För att inte missa några viktiga variabler i arbetet med det nya verktyget ska en expertpanel sättas samman.

– Det behövs ett brett perspektiv som inte enbart innefattar forskare och jag tänker bland annat bjuda in representanter för de äldre själva och från arkitektsidan, säger Björn Slaug.

Generella mönster
Forskningsplanen består av fyra huvudområden där arbetet med det nya verktyget är en del. Ett annat huvudområde utgörs av hur funktionella begränsningar utvecklas över tid och om det finns några mönster. Dels generellt, dels för specifika grupper.

Börjar man först få problem med balansen sedan med rörligheten? Eller är det tvärtom?
Utvecklar de som drabbas av nedsatt hörsel av andra kombinationer av funktionella begränsningar än de som drabbas av nedsatt syn? Björn Slaug har en rad hypoteser.

– Jag tror att först kommer rörelseproblemen och sedan, när man börjar röra sig mindre, kommer problemen med att bära och greppa. Begränsningar i syn och hörsel kommer vanligtvis än senare. Här kan det vara så att vissa grupper tenderar att utveckla synproblem medan andra utvecklar hörselproblem. Genom ökad kunskap får vi ökade möjligheter att förebygga och hjälpa de här grupperna på olika sätt, säger Björn Slaug.

Omfattande databas
Först nu är tiden mogen för studien. Grunden utgörs av forskningsdata från det omfattande EU-projektet ENABLE-AGE (se faktaruta) som genomfördes mellan 2002-2004. Sedan dess har uppföljningar gjorts i Sverige och i Tyskland vid fyra tillfällen.

– Nu har vi tillgång till data som sträcker sig över tio år och kan därmed göra långtidsstudier som följer utvecklingen av funktionella begränsningar över tid — inte enbart vid något enstaka tillfälle, konstaterar Björn Slaug.

Förutsäga effekten
Det tredje huvudområdet fokuserar på att utnyttja simuleringsteknik och tidigare forskningsresultat för att bättre förutsäga effekten av en insats, till exempel vid köksanpassningar.

Effekten behöver inte enbart innehålla mått för användbarhet och tillgänglighet utan kan även gälla hälsorelaterade faktorer som välbefinnande, social delaktighet etcetera. I framtiden ska därmed de insatser som genomförs förhoppningsvis vila på ett bättre beslutsunderlag och bli mer träffsäkra och kostnadseffektiva.

Ta fram det positiva
Det fjärde området handlar om att utveckla den teoretiska modellen som den aktuella forskningen utgår ifrån.

– Med dagens modell tittar vi på hinder i miljön och begränsningar hos individen. Jag skulle vilja fördjupa den modellen och tittar mer på det som kan underlätta i miljön, till exempel specialutrustning för vissa grupper, och på kapaciteten hos individen. Alltså allt det som kan vara något positivt att förstärka i miljön, och hos individen, och få in det i den teoretiska modellen, förklarar Björn Slaug.

Text: Erik Skogh

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 12 november 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.

– Det handlar om enkla åtgärder som kanske redan borde vara rutin på våra sjukhus, men som i dag inte hinns med på grund av personalens pressade arbetssituation, säger Gustav Torisson, läkare och doktorand.

Sparar 4 miljoner
Det minskade antalet vårddygn på sjukhus motsvarar en besparing på 4 miljoner kronor. Med hjälp av ett enkel minnestest, en genomgång av patienternas läkemedel och ett telefonsamtal mer än halveras risken för återinläggning av patienter efter utskrivning. Det visar en studie gjorde vid Enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds Universitet och Minneskliniken på SUS.

I studien, som genomfördes mellan 2009 och 2010, ingick 200 patienter som vårdades på internmedicinska kliniken vid SUS i Malmö. Patienterna delades in i två grupper. Den ena gruppen erbjöds inga extrainsatser medan patienterna i den andra gruppen erhöll tre särskilda vårdinsatser.

Genomgång av läkemedelslistor
Minnesfunktionen kontrollerades med hjälp av minnestester. I de fall där patienter hade minnesproblem fick både primärvården och kommunen besked om resultatet för att kunna förbereda den fortsatta vården efter patientens hemgång.
En apotekare gjorde en noggrann genomgång av patienternas läkemedel och resultatet visade att för hälften av patienterna stämde inte läkemedelslistan överens med den som primärvården förskrivit. En anledning till de så kallade överföringsfelen kan vara att primärvårdens journalsystem inte går att koppla samman med de som används på sjukhusen.

– Det ökar risken för felbehandling, säger Gustav Torisson.

Egen kontaktsjuksköterska
I samband med att patienterna skrevs ut fick de en broschyr med namn och telefonnummer till en kontaktsjuksköterska. Både patienten och dess anhöriga uppmanades att ringa denna om det uppstod problem efter det att de kommit hem. Kontaktsjuksköterskan ringde dessutom upp patienterna efter en vecka för att försäkra sig om deras tillstånd.

– Om allt inte stod rätt till hade sjuksköterskan möjlighet att kontakta kommunens hemtjänst eller primärvård för att åtgärda problemet.

Vid dessa uppföljningssamtal hade 40 patienter problem som kunde lösas utan att patienten behövde söka sjukhusvård.

– Trots uppmaningar att kontakta oss om det uppstod problem var det bara fyra av patienterna som själva ringde sjuksköterskan. Vi kan med andra ord inte förvänta oss att patienterna själva är aktiva.

Fler vårddygn för dem utan hjälp
– Både före och efter studien jämfördes de båda grupperna med avseende på antalet vårddygn på sjukhus. Ett år före studien hade de båda grupperna cirka 500 vårddygn. Ett år efter studien hade gruppen som inte fått några insatser 1 228 vårddygn medan åtgärdsgruppen i princip hade ett oförändrat antal vårddygn; 492.

Den kraftiga ökningen i den första gruppen kan förklaras med att det handlar om äldre, multisjuka patienter som försämras med tiden. Utan åtgärder hade ökningen i åtgärdsgruppen sannolikt legat på samma nivå.

– Kostnaden för de extra vårddygnen i den första gruppen motsvarar cirka 4 miljoner kronor vilket innebär att åtgärderna som vidtogs för den andra gruppen är kostnadseffektiva, säger Gustav Torisson.

Text: Set Mattsson

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 14 oktober 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.

– De nordiska länderna har de högsta incidenstalen av äggstockscancer i världen. Prognosen är generellt väldigt dålig på grund av diffusa symtom och därför upptäcks sjukdomen i ett sent skede då den är svår att bota. Äggstockscancer är oproportionerligt dödlig och i Sverige svarar äggstockscancer för 3,3 procent av alla cancerformer och 6,0 procent av all cancerdöd.

Vilka kvinnor drabbas?
–I Sverige är det oftast kvinnor i 60-70 årsåldern, men också yngre kvinnor drabbas. Det finns framförallt en ökad risk för kvinnor med ärftliga faktorer och kvinnor med en lång fertil period med få förlossningar. P-pillerbruk har visat sig reducera risken betydligt.

Vad var syftet med studierna i din avhandling och vad har ni tittat på?
– Det finns ett antal olika former av äggstockscancer som uppför sig på olika sätt och är mer eller mindre invasiva/aggressiva, dessa har vi försökt att särskilja genom att identifiera skillnader i nivåer av olika gener och proteiner. Syftet är att för varje tumör kunna ge värdefull information om utveckling, prognos och om den är mottaglig för en viss typ av behandling. Vi utvärderade också förekomsten av mutationer i KRAS-genen som leder till att Ras-proteinet förmedlar en okontrollerad signal till tumörceller att växa vidare.

Vad fick ni för svar?
– Vi har visat att äggstockscancern inte är en utan många olika sjukdomar och att när man identifierar och värderar gener och proteiner i en tumör måste ta hänsyn till de olika former som finns av sjukdomen. Ett flertal av de gener och proteiner som studerats kunde kopplas till överlevnad hos patienterna och KRAS-mutationer var förenade med en förbättrad prognos i äggstockscancer. Vi kunde också påvisa att nivåerna av ett protein var högre i äggstockscancerceller som är resistenta mot cellgifter jämfört med äggstockscancerceller som är känsliga för cellgifter.

Hur samlade ni in tumörmaterialet för studierna?
– Vävnadsmaterialet är insamlat från patologavdelningarnas arkiv i Malmö och Lund och utgör samtliga fall från två populationsbaserade studier, Malmö Kost Cancer och Malmö Förebyggande medicin, från studiernas start t o m 31 december 2007. I allt fanns det 154 äggstockscancertumörer att tillgå.

Hur går ni vidare och vad finns det för förhoppningar i framtiden för den här patientgruppen?
– Prognosen förbättras avsevärt om man finner äggstockscancerfall i ett tidigt stadium och det pågår ett kontinuerligt arbete med att förbättra överlevnaden efter diagnos av äggstockscancersjukdom. De flesta patienter får behandling med cellgifter efter kirurgi, men många tumörer utvecklar mer eller mindre snabbt resistens mot denna. Därför vill vi bli bättre på att identifiera dessa tumörer, för att redan i ett tidigt skede kunna ge patienterna rätt behandling.

Text: Olle Dahlbäck

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 13 september 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se. www.vetenskaphalsa.se

Arbetet började med att Dianna Milewicz, professor i medicinsk genetik vid University of Texas, tog kontakt med familjen. Hennes forskargrupp kartlade familjens släktträd, samlade in blodprover och fann att felet var kopplat till en mutation i den gen som styr produktionen av ett visst protein, ”faktor V”.

Björn Dahlbäck är professor i blodkoagulationsforskning vid Lunds universitet och specialist på blodsjukdomar. Han ser faktor V som ett ovanligt intressant protein som i en viss form kan leda till ökad blödning och i en annan form tvärtom till ökad benägenhet för blodproppar.

Riskfaktor för blodpropp
Björn Dahlbäck beskrev själv för många år sedan den vanligaste ärftliga riskfaktorn för blodpropp, så kallad APC-resistens som beror på en annan mutation i faktor V.

– Den mutationen antas ha uppstått för 20 000 år sedan och är rätt spridd idag — den finns t.ex. hos en tiondel av alla skåningar, säger Björn Dahlbäck.

En mutation som ökar risken för blodpropp kan ha haft sina fördelar, eftersom den minskat risken för livshotande blödningar vid förlossningar. Detsamma gäller inte för den blödningsökande mutationen hos Texasborna.

 Genförändringar gav blödningar
– Jag har svårt att se några fördelar med en ökad blödningsrisk. Mutationen bakom East Texas Bleeding Disorder, som sjukdomen döpts till, har nog också uppstått mycket senare, menar Björn Dahlbäck.

Texassjukdomen är lik blödarsjuka (hemofili) genom att den ger en ökad blödningsbenägenhet, men sjukdomarna uppstår genom helt olika genförändringar. Att det i Texas-patienternas fall handlade om faktor V stod klart rätt tidigt, men det tog 7-8 år för Björn Dahlbäck och hans medarbetare att kartlägga sjukdomens märkliga mekanismer.

– Det visade sig att det inte var den felaktiga versionen av faktor V som direkt orsakade blödningarna. Vad som händer är att den felaktiga faktor V binder sig till ett annat ämne i blodet, en koagulationshämmare kallad TFPI-alfa. Denna har vi normalt mycket lite av, men vid Texassjukdomen ökar dess nivåer tiofaldigt. Dessa sjukligt stora mängder koagulationshämmare gör att blodet inte levrar sig som det ska, förklarar Björn Dahlbäck.

Det är inte bara en forskningsmässig framgång att den mystiska sjukdomens mekanismer nu kunnat förklaras. Förklaringen ger också hopp om bot för de drabbade texasborna. Flera läkemedelsbolag, bland annat NovoNordisk, försöker nämligen utveckla läkemedel riktade just mot TFPI-alfa. Läkemedlen är tänkta för blödarsjuka, men skulle lika gärna kunna användas av dem som har East Texas Bleeding Disorder.

Text: INGELA BJÖRCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 2 september 2013. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

KONTAKT
info@vetenskaphalsa.se.