– Min utgångspunkt har varit kost i vår vardag, sådant som vi har i vår omgivning och som skulle kunna motverka typ 2-diabetes istället för ytterligare läkemedel, berättar Jennie Wickenberg, doktorand vid Lunds universitets diabetescentrum och läkare vid Skånes universitetssjukhus.

Både förebyggande positiva effekter och minskade komplikationer för personer som redan har diabetesdiagnos har intresserat henne.

Låg upptagningsförmåga försvårar
Gurkmeja innehåller ett ämne som heter curcumin. Det har i tidigare studier på möss visat sig främja insulinkänslighet.  Nu undersöktes det för första gången på människor, med delvis positiva men inte tillräckligt entydiga resultat. Och gurkmeja som kosttillskott avfärdas av praktiska skäl, eftersom kroppens upptagningsförmåga är så låg att det skulle vara svårt att få i sig en tillräcklig mängd.

– Många har varit intresserade av den här studien, och det är möjligt att det går att hitta en tillsats som ökar kroppens upptagningsförmåga av curcumin. Men det blir då mer fokus på farmakologi och läkemedelsforskning istället för kost, kommenterar Jennie Wickenberg.

Större studier behövs
Tidigare resultat kring grönt te och insulinkänslighet är motstridiga. I avhandlingen undersöktes insulinkänsligheten på nytt samt mättnadskänsla, i detta fall på 14 friska personer. Det blev ett överraskande högt blodsockersvar, men också en högre mättnadskänsla jämfört med vatten. Det behövs dock både fler deltagare och studier över längre tid för att utreda teets eventuellt positiva effekter på typ 2-diabetes, menar Jennie Wickenberg.

Även tidigare studier på kanel har ingett hopp. I cell- och djurstudier har positiva effekter på insulinkänsligheten noterats. Två sorters kanel, Cassia- och Ceylonkanel, testades på ett mindre antal personer med IGT (impaired glucose tolerance), som är ett förstadium till diabetes. Det framkom dock inga bevis för att behandling med någon av de båda kanelsorterna motverkade typ 2-diabetes.

Är det intressant att över huvud taget forska vidare kring gurkmeja, kanel och grön te i samband med typ 2-diabetes?
– För populationen i Sverige tror jag personligen främst att fortsatt forskning på grönt te är intressant. En förhöjd mättnadskänsla kan främja viktnedgång och därigenom indirekt ha betydelse för utveckling av diabetes. Det finns också många studier som visar på andra nyttiga effekter av grön te, t.ex. antioxidanter, och det finns därför en positiv grund att bygga vidare på.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 25 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se


– Det är obegripligt att det är så många barn som inte deltar i skolidrotten. Resultaten är överraskande och måste diskuteras i den fysioterapeutiska yrkesgruppen och tillsammans med skolorna, menar nydisputerade Katarina Lauruschkus, fysioterapeut inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Lund. 

Även fritidsaktiviteter är en hälsofaktor
Barn i åldern 7-17 år med rörelsenedsättningar är mindre fysiskt aktiva och samtidigt mer stillasittande än barn utan rörelsenedsättning och har därför svårt att uppnå WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet. Barn med Cerebral pares (CP) är den största gruppen av barn med rörelsenedsättningar.

– Det är viktigt att inte bara utgå från det medicinska perspektivet utan även ta med fritidsaktiviteter som en hälsofaktor.

Fysisk aktivitet på recept bidrar till aktivare livsstil
Studien från Lunds universitet visar att Fysisk aktivitet på recept (FaR) i kombination med individuellt stöd från en fysioterapeut, bidrar till en aktivare livsstil för dessa barn. Fysioterapeuten, barnet och dess familj gör en skriftlig överenskommelse om vad barnet vill göra och vilka möjligheter som finns. Sedan följer fysioterapeuten upp, stöttar vid behov och anpassar eventuella hjälpmedeln till aktiviteten.

– Ledare för barns fritidsaktiviteter säger nästan alltid att ”alla är välkomna” men det räcker inte alltid för den här gruppen, utan fysioterapeuten måste ofta hjälpa gruppledaren med de fysioterapeutiska kunskaperna så att barnet kommer in i gruppen och aktiviteten fungerar.

Alla har olika behov av stöd
Katarina Lauruschkus betonar det individuella stödet – det räcker inte med att skriva ett recept eller göra en överenskommelse. Även om det kan krävas resurser i början, blir det så småningom en livsstilsförändring för familjen.

– Vissa behöver alltid mycket stöd – barn och deras familjer är olika och alla har naturligtvis skiftande behov. Nästa steg är att göra en hälsoekonomisk analys – hur dyrt blir det för samhället med individualiserat stöd, vilka hälsovinster finns och hur kostsamt blir det för samhället om vi inte får dessa barn mer aktiva, avslutar Katarina Lauruschkus.

Katarina Lauruschkus disputerde den 13 februari i ämnet hälsovetenskap med inriktning handikappvetenskap, särskilt habilitering. Avhandlingens titel: Participation in physical activities and sedentary behaviour among children with physical disabilities.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 19 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Under de kommande 50 åren måste vi producera lika mycket mat som vi gjort de senaste 500 åren för att mätta en växande befolkning, samtidigt som förutsättningarna blir allt sämre, säger James Gerber som forskar om näringstillgång på University of Minnesota.

Torkan som följer av klimatförändringarna är det största problemet. Jordkvaliteten blir också stadigt sämre och näringsinnehållet i skördarna minskar. Samtidigt baseras många människors livsmedelsförsörjning på några få områden i världen med mycket hög produktion. Om dessa slås ut kan det snabbt bli mycket allvarligt.

– Matproduktionen är mer känslig än vad man tidigare trott. Utdragen torka eller någon hittills okänd sjukdom kan ställa till mycket skada och leda till social oro och till och med krig, säger forskaren James Berger.

De fem forskarna i panelen var eniga i sin bedömning att det som kallas “Food security” är ett högst allvarligt problem för alla, inte bara för de två tredjedelar av världens befolkning som redan i dag har en osäker tillgång till näring.

Klimatforskaren Kenneth Kunkel har studerat hur det amerikanska jordbruket påverkas av väderförändringar. Han konstaterar att jordbruket i USA är på väg att flytta norrut på grund av den ökande torka som redan är ett faktum i kölvattnet av klimatförändringar.

– I grunden är lösningen att ställa om hela strukturen som tillåter en livsstil som tagit oss till randen av en klimatkatastrof, säger Stanfordprofessorn Paul Ehrlich, biolog och känd debattör i befolkningsfrågor.

James Gerber framhåller köttätandet som ett centralt problem. Inte bara för att det tar stora arealer i anspråk som kan användas för att föda människor. Köttindustrin ligger också bakom 15 procent av växthusgaserna. Samtidigt pekar han på de vetenskapliga framsteg som har gjorts inom till exempel bevattningsteknik och att det är viktigt att fortsätta modernisera jordbruket.

– Att utveckla genetiskt modifierad gröda kommer troligen också att behöva vara en del av lösningen, även om det i dag finns många regleringar som förhindrar sådan forskning, säger James Gerber.

Text: Dag Kättström

Kontaktinformation
red@forskning.se

Sannolikheten att dessa kvinnor får sjukersättning (f.d. förtidspension) är
dessutom 9-10 gånger högre, jämfört med kvinnor i administrativa yrken.

– Det är överraskande att det är så stor skillnad mellan grupperna, säger Jenny Hubertsson, doktorand vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet, som tittat på 3 834 patienter som varit sjukskrivna eller haft en sjukersättning p.g.a. knäledsartros mellan åren 2007-2012. Ungefär hälften var kvinnor.

Risken kan vara kopplad till arbetsmiljön
Anmärkningsvärt i studien är att även kvinnor med knäledsartros, som har en högre utbildning inom sjukvård och barnomsorg, som specialist-sjuksköterskor eller förskolärare, har flerfaldigt ökad risk att bli sjukskrivna jämfört med kvinnor inom administrativa yrken, med låg utbildning.

– Det talar för att den ökade risken är kopplad till arbetsmiljön för de här yrkesgrupperna. Men det behövs mer forskning på det här. Tidigare studier om artros och yrken fokuserar nästan uteslutande på traditionellt mansdominerade yrkesgrupper som byggnadsarbetare, metallarbetare och jordbrukare. De har nästan helt missat kvinnodominerade yrken som är tunga, säger Jenny Hubertsson.

Kostar samhället pengar och patienterna lidande
– De här sjukskrivningarna, i snitt tre månader, kostar samhället stora pengar, men också i lidande för patienten, då det inte alltid heller är särskilt hälsosamt att vara långtidssjukskriven. Därför bör läkare som behandlar de här patienterna vara uppmärksamma på att patienter med knäledsartros är en riskgrupp för längre sjukskrivning.

Artros orsakas av en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosket i leden, vilket ofta medför smärta och nedsatt rörlighet. Försämringen i leden sker gradvis och idag finns ingen behandling som kan stoppa sjukdomsförloppet. Behandlingen av sjukdomen syftar istället främst till att, via träning och information till patienten, förhindra att tillståndet blir sämre, minska smärtan och öka funktionen i leden.

– För de här patienterna handlar det inte främst om att bli frisk. Det handlar snarare om att försöka leva ett så bra liv som möjligt med sin sjukdom, säger Jenny Hubertsson.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 16 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se


– Åderförkalkning orsakas till stor del av oxiderade blodfetter. Forskningsrönen som vi presenterar i detta arbete visar att A1M motverkar oxidation av blodfetterna och håller dem rena och fina. Och inte bara det, A1M kan även reparera oxiderade blodfetter, säger Bo Åkerström som är professor vid Medicinska fakulteten i Lund.

Omvandlar giftiga molekyler till ofarliga substanser
Proteinet A1M, alfa-1-mikroglobulin, finns i kroppen för att städa undan oxiderande hemmolekyler så kallat ”hem” och andra skadliga molekyler. Hem innehåller järn och finns i hemoglobinet vars viktigaste uppgift är att transportera ut syre i kroppen. När syret omsätts bildas skadliga molekyler s.k. fria radikaler, och just hemmolekylen kan både bilda fria radikaler och släpper ifrån sig det giftiga järnet till våra fibrer, celler och DNA. Kroppen har många olika metoder för att hålla såväl hem som fria radikaler i schack. Men för tio år sedan visade Bo Åkerström och hans forskargrupp att just A1M har förmågan att binda till sig de giftiga hemmolekyler och göra om dem till ofarliga substanser.

A1M skyddar mot skador på de molekyler som orsakar åderförkalkning
– Man kan säga att vävnaderna under en cykel på fem till tio minuter sköljs igenom av A1M som i det flödet suger med sig fria radikaler. A1M fungerar som ett sopkärl som fångar upp och oskadliggör giftiga ämnen i hela kroppen, i alla vävnader och både innanför och utanför alla celler, som annars orsakar inflammation och skador i på omgivande vävnader, säger Bo Åkerström.

I den nu aktuella studien fokuserade Bo Åkerström och hans kollegor på två av huvudorsakerna till åderförkalkning: oxidation av LDL (i vardagligt tal kallat det dåliga kolesterolet) och myeloperoxidas s.k. MPO. MPO är en molekyl i de vita blodkropparna som aktiveras vid inflammationer och infektioner och som likt hemglobinet innehåller giftiga hemsubstanser.

– Genom att studera och pröva A1M´s egenskaper i förhållande till LDL och MOP upptäckte vi att A1M kan tvätta och reducera tillbaka oxiderade blodfetter från LDL, men också ta hand om de farliga substanserna från MPO och bryta ner dem.

– Det innebär att A1M skyddar mot skadorna på de molekyler som vi vet är en orsak till åderförkalkning, säger Bo Åkerström.

Grundvetenskapliga fynd
Fynden är grundvetenskapliga och gjorda i provrör, men Bo Åkerström är förhoppningsfull.

– Nästa steg är djurförsök, men också försök på mänsklig vävnad. Vi vill undersöka i blod om det finns en koppling mellan A1M-nivån, koncentrationen av oxiderade blodfetter i patienter och utvecklingen av åderförkalkning.

– Om korrelationen finns där, så som jag tror att den gör, tänker jag mig att vi i framtiden kan få fram en förebyggande medicin som minskar risken för åderförkalkning. En dos A1M i månaden som får åka in i kroppen och tvätta rent i blodkärlen är inte otänkbart.

Text: KATRIN STÅHL

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 10 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Fysioterapeuten Terje Sund är doktorand vid CASE, Lund universitet. Han forskar kring nyttan med elrullstolar och elskotrar.

– För de är dyra, många och viktiga för brukarna, förklarar Terje Sund.

Den 30 januari 2015 lade han fram sin avhandling som anlägger både ett användarperspektiv och ett nordiskt perspektiv. I en av studierna följdes 180 personer upp ett år efter att de fått sin elrullstol eller elskoter. Deltagarna kom från Danmark, Finland och Norge. Genomsnittsåldern var 69 år.

– Resultaten visar att det blev lättare för deltagarna att utföra många vardagliga aktiviteter. Det gällde särskilt utomhusaktiviter som att ta en tur i parken eller handla, berättar Terje Sund.

Störst ökning för männen
Störst var ökningen av aktiviteter för männen medan kvinnorna endast ökade lite grann i aktivitetsnivå. Det kopplar Terje Sund samman med att kvinnorna redan låg på en högre nivå än männen före det att de fick sitt hjälpmedel. Kvinnorna ägnade sig – trots sina krämpor – mer åt vardagliga sysslor som att städa, tvätta och handla än männen.

– Livet underlättades för de flesta deltagare men för männen innebar det nya hjälpmedlet en stor positiv förändring, säger Terje Sund.

God nytta för de som mådde sämst
Ett annat positivt fynd var att de deltagare som på förhand skattade sin hälsa som lägst utförde signifikant fler aktiviteter efter att de fått en elrullstol eller elskoter.

– Det betyder att de som mår sämst har god nytta av dessa hjälpmedel och det gäller både män och kvinnor, konstaterar Terje Sund.

Dubbelt så lång handläggningstid i Danmark
Avhandlingen undersöker också tidsåtgången vid förskrivningen av elskotrar i Danmark och Norge. Det visade sig att den genomsnittliga tidsåtgången var nästan dubbelt så hög i Danmark jämfört med Norge (362 respektive 205 minuter). Ländernas regelverk skiljer sig åt och det anser Terje Sund är en bidragande orsak.

– Jag vill höja en varningens finger för att införandet av nya regler kan påverka tidsåtgången. Om inte mer resurser skjuts till riskerar det att gå ut över andra arbetsuppgifter.

Olika kostnader
I Norge är förskrivningen kostnadsfri. En dansk ansökan kan däremot resultera i att den sökande själv får ta halva kostnaden för elskotern. Beslutet fattas utifrån en bedömning av den sökandes funktionsnedsättningar men kan överklagas. De danska handläggarna måste därför kunna presentera ett gediget beslutsunderlag. Därför lägger de mer tid på undersökningar och dokumentation, enligt Terje Sund.

Två mätredskap utvärderade
Avhandlingen utvärderar också två mätredskap som används i studierna: NOMO 1.0 och SATS.

SATS är konstruerat för att mäta användarnas tillfredsställelse med förskrivningen av hjälpmedel. Det kan till exempel gälla tillgången till information och professionell hjälp, utbildning i att hantera hjälpmedlet och så vidare.

NOMO 1.0 är framtaget för att mäta användarnas nytta av förflyttningshjälpmedel. Till exempel behovet av hjälp från andra för att kunna förflytta sig, antalet utförda aktiviteter under en dag och så vidare.

Skattning av egna upplevelser
Terje Sund har främst inriktat sig mot att testa de psykometriska egenskaperna hos de båda mätverktygen. Det vill säga hur tillförlitliga instrumentens resultat är när det gäller de skattningar som användarna gör av sina egna upplevelser.

– Både SATS och NOMO 1.0 visade sig vara tillförlitliga när det gäller användare av elrullstolar och elskotrar. Men ytterligare psykometrisk testning behövs, sammanfattar Terje Sund.

Terje Sund, doktorand vid CASE, presenterade sin avhandling 30 januari.

Text: ERIK SKOGH

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 6 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

24 procent av äldre med mild kognitiv svikt och 31 procent av äldre som har en demenssjukdom råkar även ut för blodtrycksfall.

– Detta ska jämföras med att förekomsten av blodtrycksfall hos dem över 60 år som inte har en mild kognitiv svikt eller symtom på demens ligger på 16 procent, säger Sölve Elmståhl.

Blodtrycksfall fördubblade risken för mild kognitiv svikt
Det är i den engelska tidskriften Journal of Clinical Interventions in Aging som Sölve Elmståhl och Elisabet Widerström, läkare vid Skånes universitetssjukhus, publicerar de nya rönen. 1480 personer följdes under 6 år och 8% drabbades av nytillkommen mild kognitiv svikt (MCI). Att ha blodtrycksfall vid uppresning eller symtom på detta, som ostadighet, fördubblade risken att insjukna med MCI. Rapporten visar också att blodtrycksfall blir allt vanligare ju högre upp i åldrarna man kommer, mer än var fjärde person över 80 år tillhör de drabbade.

Blodtrycksfall är alltså vanligare vid en mild kognitiv svikt eller demenssjukdom. Det tyder på ett samband där blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för att utlösa sviktande kognitiv förmåga och demenssjukdomar, menar forskarna.

– Det här måste tas med i beräkningen vid läkemedelsbehandling av blodtrycket hos den äldre befolkningen, säger Sölve Elmståhl.

Varsamhet vid dosering av blodtryckssänkande medicin
Högt blodtryck är en riskfaktor för demens som brukar behandlas med blodtryckssänkande medicin. Men den nya studien pekar på att viss varsamhet krävs så att inte kraftiga blodtrycksfall blir följden av en alltför intensiv behandling. Enbart symtom på tryckfall kan vara en varningsignal.

Undersökningen har möjliggjorts genom den nationella studien om åldrande och hälsa, SNAC,  där ett av delprojekten går ut på att samla in data från äldre i Skåne, Gott Åldrande i Skåne (GÅS). Det senare projektet genomförs av Skånes universitetssjukhus och Geriatriska kliniken där Sölve Elmståhl är verksamhetschef.

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 4 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Fler patienter hjärnskador överlever efter exempelvis trafikolyckor, men nu börjar en ny trend skönjas  i och med att fallolyckorna hos äldre ökar. Det här är något som inte har uppmärksammats så mycket tidigare, säger Lars Jacobsson.

Ökad risk för blödningar
Ju äldre du blir desto stelare blir dina blodkärl. Risken för blödningar ökar om du till exempel faller och slår i huvudet.

– Är du frisk innan går det oftast ganska bra om du faller omkull och slår i huvudet. Blir det en blodansamling under hjärnhinnan kan det blod som ansamlats under hjärnhinnan tömmas ut och skador på hjärnan undvikas. Är du däremot äldre så blir prognosen sämre, särskilt för de multisjuka äldre.

Behov av längre rehabilitering
För sin avhandling 2007 följde Lars Jacobsson 88 patienter med olika former av traumatiska hjärnskador (skador orsakad av yttre våld) för att se hur de klarade sig på lite längre sikt. Det han kunde se då – tio år efter deras hjärnskada – var att de hade klarat sig bättre än förväntat. Nu har Lars Jacobsson gjort en uppföljning ytterligare fem år senare.

– Mina preliminära resultat av den nya studien tyder på att det fortfarande är relativt stabilt. I tidigare studier har andra forskare också sett att det brukar vara en omställningsprocess på fem till tio år efter en hjärnskada. Först då har man fått en acceptans och anpassning till den nya situationen.

En viktig slutsats i Lars Jacobssons forskning så här långt är att rehabiliteringen efter en hjärnskada behöver pågå längre än vad som normalt sett görs inom sjukvården idag.

– Det räcker ofta inte med de en till två år som rehabiliteringen brukar pågå. En del i mitt arbete handlar därför om att hitta sätt att tidigt avgöra vilka patienter som behöver stöd under en längre tid. Våra resurser i vården är ju begränsade så det gäller att prioritera rätt.

Svårt för omgivningen att förstå
– Det kan också vara lite bedrägligt att det verkar som om de som har haft en svårare hjärnskada är mer nöjda med sin livssituation några år efter skadan, än de som har haft en lindrigare hjärnskada, säger Lars Jacobsson. Det kan bero på att vid en lättare skada kanske inte omgivningen riktigt förstår vilka besvär den ger.

En lättare hjärnskada efter till exempel ett fall kan till exempel göra dig mindre effektiv än tidigare genom att du har fått svårare att koncentrera dig och komma ihåg saker. Ibland kan det också göra att du blir lättare irriterad.

– Utåt sett kan du verka återställd, säger Lars Jacobsson. Du klarar av din vardag, men inte längre dina livsmål. Din egen upplevelse kan då stå i kontrast mot hur omvärlden upplever det. I det långa loppet tycks det inte vara skadegraden i sig som avgör hur man upplever sin livssituation, utan andra faktorer blir allt viktigare under resans gång. I rehabiliteringen behöver man därför ha mer fokus på konsekvenserna av en skada och inte orsaken.

Text: NINA NORDH

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 3 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Frågorna har varit i fokus i en ny avhandling från Lunds universitet där s.k. åderförkalkningsplack studerats.

Forskare hoppas kunna utveckla vaccin som kan stoppa eller bromsa plackbildningen. I en av avhandlingens studier testades en sådan vaccinkandidat på möss. Idén går ut på att dämpa den pågående immunreaktionen i placken och på så vis minska risken för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

– Jag provade en form av cellterapi där målet var att tillfoga B-celler* egenskaper som skulle dämpa immunförsvarets reaktion. Även om vi inte såg någon tydlig effekt så tror jag på idén och hoppas att det blir möjligt att göra om studien med vissa ändringar. Till exempel har tidpunkten för behandlingen sannolikt betydelse – i detta fall hade mössen redan åderförkalkning, berättar Sara Rattik, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.

Det är balansen mellan plackets olika beståndsdelar som avgör om det finns risk för akuta symptom eller inte. Mycket inflammation och låga nivåer av glatta muskelceller (som har en läkande effekt) ökar risken för att placken ska brista.

I avhandlingen undersöktes även en annan celltyp, s.k. regulatoriska T-celler,  med immundämpande egenskaper och förmåga att reglera hjärt-kärlsjukdom, denna gång i blodprov från patienter med hjärt-kärlsjukdom och/eller diabetes. Hypotesen var, bl.a. med stöd i tidigare djurstudier, att personer som hade både hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes skulle ha en lägre nivå av den aktuella celltypen. Detta visade sig dock inte vara fallet.

– Överraskande så såg vi att nivåerna av regulatoriska T-celler var högre i patienter med hjärt-kärlsjukdom medan vi inte såg några skillnader när det gällde diabetes. Sammantaget är det en komplex bild som kräver fler studier, berättar Sara Rattik.

Utvecklingen av glatta muskelceller stimuleras på olika vis och därför mättes i avhandlingsarbetet nivåerna av tre molekyler med sådana egenskaper i blodet. Höga nivåer reflekterade stabila plack, och en av molekylerna kunde även sättas i samband med minskad risk för utveckling av akuta hjärt-kärlsymptom i framtiden.

– Förhoppningen är att avhandlingens studier ökar kunskapen kring hur plack bildas samt hur man enklare kan identifiera riskindivider. I förlängningen kan det bidra till nya behandlingar för att stoppa hjärt-kärlsjukdom eller till nya biomarkörer för att hitta dem som har förhöjd risk att drabbas, säger Sara Rattik.

Sara Rattik är doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet. Den 6 februari 2015 försvarar hon avhandlingen ”Regulatory immune responses and repair mechanisms in atherosclerosis”.

*B-celler är en typ av vit blodkropp som fyller en viktig funktion i immunförsvaret.

Fakta/Åderförkalkning och immunförsvaret
Åderförkalkning (ateroskleros) är en naturlig del av åldrandet och s.k. plack bildas när fett från blodcirkulationen ansamlas i blodkärlens väggar. En del plack har lättare att brista och är därför farligare.  Vill det sig illa kan de orsaka blodpropp med akut fara för livet.

Ett problem vid åderförkalkning är att immunförsvarets aktivitet fortsätter att öka i takt med att fettet ansamlas i blodkärlen. Det kan leda till kronisk inflammation som förvärrar sjukdomen genom att förstöra kärlväggen och öka risken för att placket ska spricka.

Text: Björn Martinsson

Ovanstående text är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet den 2 februari 2015, där mer information finns.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, kommunikatör, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

Bakterien Haemophilus influenzae finns i våra luftvägar och kan orsaka såväl lindriga luftvägsinfektioner som livshotande sjukdomar. Det sistnämnda sker i mer i sällsynta fall, och exempel då är sepsis (blodförgiftning) och hjärnhinneinflammation.

Farshid Jalalvand är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för translationell medicin på Lunds universitet. I en ny avhandling har han koncentrerat sig på vad som faktiskt händer – på molekylnivå – när Haemophilus-bakterien överlistar kroppens försvar.

”Skottsäker väst”
Kroppen har olika funktioner för att oskadliggöra och städa bort oönskade bakterier, virus och andra främmande partiklar. Immunförsvaret har en central funktion. Det har både en medfödd del och anpassningsbar del som utvecklas senare (det adaptiva immunförsvaret).

Tillsammans med kolleger har Farshid Jalalvand visat att två molekyler på Haemophilus-bakteriens yta, Haemophilus Protein E samt Protein F, kamouflerar bakterien genom att binda det mänskliga proteinet vitronektin.  Vitronektin bidrar vanligtvis till att skydda kroppens egna celler från att attackeras av det medfödda immunsystemet. Men genom att klä sig i proteinet, lurar bakterierna immunförsvaret som nu tror att dessa är kroppens egna celler.

– Man kan likna det vid att cellerna har skottsäkra västar som Haemophilus-bakterien stjäler. Protein E och Protein F möjliggör stölden, förklarar Farshid Jalalvand.

Protein F fungerar även som en kardborre i luftvägarna, som därmed ger Haemophilus-bakterien fotfäste. Det finns många bakterier och virus som binder till de celler som bygger upp luftvägarnas ytskikt (epitelceller) samt den underliggande vävnaden, det s.k. basalmembranet, och utnyttjar denna effekt.

De molekylära mekanismerna bakom denna vidhäftning är inte väl studerade och avhandlingen visar för en av de första gångerna vad som faktiskt händer på molekylnivå. Den effektiva vidhäftningen i kombination med den ovan beskrivna resistensen mot det medfödda immunförsvaret understödjer Haemophilus influenzaes utbredning i människans luftvägar.

Tänkbar grund för nytt vaccin
Skulle det framgångsrika Protein F också vara dugligt som grund för ett nytt vaccin? En studie i avhandlingen gjordes på möss, och den gav positiva resultat. Men ytterligare försök som inkluderar fler bakteriestammar är nödvändiga för att avgöra om det i slutändan kan bli ett effektivt vaccin.

Bakterierna verkar vara bra på att hitta sätt att överleva. Vem är smartast – bakterierna eller vi människor?

– Det är intressant att bakterier och virus ofta beskrivs i termer av konflikter och fientlighet. Som forskare ser jag det annorlunda och som något mer odramatiskt. Människan utgör bara en ekologi bland oändligt många andra som bakterierna använder för att fortleva och sprida sig. Och det är lätt att glömma att det finns många nyttiga bakterier också, säger Farshid Jalalvand.


FAKTA
Farshid Jalalvand disputerade den 30 januari 2015 på avhandlingen “The Colonization Strategies of Nontypeable Haemophilus influenzae – Bacterial Colonization Factors and Vaccine Development”

Fakta/ Haemophilus influenzae
Haemophilus influenzae är en bakterie som bosätter sig i våra övre luftvägar där de kan infektera slemhinnorna. I de flesta fall stannar det vid enklare luftvägsproblem som hosta, irritation och snuva samt öroninflammation. Men Haemophilus influenzae kan även i mer sällsynta fall orsaka allvarliga sjukdomar som blodförgiftning (sepsis) och hjärnhinneinflammation. Det finns också vissa grupper som är extra känsliga för bakterien, t.ex. KOL-patienter och barn som lätt drabbas av öronsjukdomar. Det är framför allt för sådana riskgrupper som skulle ha nytta av ett vaccin.
Vissa stammar av Haemophilus-bakterien har utvecklat resistens, men problemen är ännu inte lika stora som för en del andra bakterier och virus.

Text: Björn Martinsson

Ovanstående text är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet den 3 februari 2015, där mer information finns.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, kommunikatör, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

Vid cancer hos vuxna är tumörcellerna mer genetiskt föränderliga än friska celler. När en tumörcell delar sig hamnar kromosomerna ofta fel, eller går sönder och kombineras på felaktiga sätt. Men om detta också gäller barncancer, och om förändringarna i cellernas arvsmassa har en koppling till cancerns svårighetsgrad, har varit oklart.

Även barntumörer genetiskt instabila
– Vi har nu kunnat svara ja på båda frågorna. Även tumörer hos barn är genetiskt instabila, och ju större variationen är mellan cellerna, desto mer elakartade är tumörerna.

Det säger David Gisselsson Nord, forskare i klinisk genetik i Lund. Han och hans medarbetare Linda Holmqvist Mengelbier och Jenny Karlsson har bl.a. studerat 44 fall av cancerformen Wilms tumör, den vanligaste typen av njurcancer hos barn. Alla de 44 patienterna hade behandlats med cellgifter, och de flesta klarade sig, men några utvecklade metastaser och dog. De senare patienterna var just de vars tumörer uppvisade den största variationen mellan cellerna.

Ett enda prov räcker inte
Lundaforskarnas studie förklarar varför det i många barncancerformer varit så svårt att förutse vilka barn som löper högst risk att drabbas av återfall. Trots långvarigt sökande har man inte hittat några markörer hos tumörcellerna som kunnat skilja mellan elakartade och mindre farliga tumörer.
– Förklaringen är att man letat efter vissa egenskaper, t.ex. mutationer, i ett enda tumörprov från varje patient. Men när cellerna varierar så mycket som de gör i en tumör räcker inte ett enda prov för att fastställa tumörens egenskaper, säger David Gisselsson Nord.

Helt nytt sätt att bedöma farligheten hos en tumör
Som väl är för patienterna behöver lösningen dock inte vara att ta en hel rad prover från varje tumör. Lundastudien visar att det räcker att studera den så kallade mikrovariationen – graden av genetisk variation mellan cellerna ­– inom ett enda millimeterstort prov. Graden av genetisk variation verkar utgöra en grund till de större förändringar som på sikt får cancern att återkomma och sprida sig.
– Mikrovariationen förutsäger risken för återfall och död betydligt bättre än förekomsten av enskilda mutationer. Detta är ett helt nytt sätt att bedöma farligheten hos en tumör, förklarar David Gisselsson Nord.

Forskningsrönen har publicerats i den ansedda tidskriften Nature Communications. Lundaforskarna hoppas nu kunna gå vidare med en större studie av alla nya fall av njurcancer hos barn i Europa de närmaste fem åren. Om resultaten håller, så kan graden av genetisk variation i tumörcellerna bli den markör som avgör hur kraftfull behandling en viss tumör måste ha för att barnets liv ska kunna räddas.

Text: INGELA BJÖRCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 30 januari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

67P/Churyumov-Gerasimenko är långt ifrån en boll av smutsig snö som varit den dominerande bilden av kometer. Eftersom Rosetta har gått in i omloppsbana och inte bara swischar förbi som tidigare kometsonder har man i detalj kunnat kartlägga ytan. Där finns bergliknande formationer, djupa sprickor fyllda med stoft och till och med krusningar på ytan, som om en vind blåst över sand.

Några vindar finns inte i den tomma rymden runt kometen, men krusningarna har uppstått i samband med att Rosetta närmar sig solen, som den gör drygt vart sjätte år. Då frigörs gaser och partiklar som kastas ut i rymden från sprickor i kometen och denna svaga ström bildar mönster i det det mycket lätt packade stoftet. Kometen är så porös att den skulle flyta på vatten.

Kometens avlånga, ankliknande form är något som förbryllar. Är det något som har uppstått med tiden eller har den bildats av två himlakroppar som krockat? Andra kometer som observerats har också uppvisat den avlånga formen. Skulle det bero på krockar kan det tyda på att det är trångt långt ute i solsystemets utkanter där kometer bildas. Forskarna kommer att fortsätta undersöka hur kometen nu påverkas av att närma sig solen för att kunna dra fler slutsatser.

Redan i december kunde forskarna avslöja att vattnet i kometen 67P hade mer så kallat tungt väte i sig än vattnet på jorden. Detta undergrävde teorierna om att kometer skulle vara den huvudsakliga källan till allt vatten på jorden och att haven på jorden skulle ha bildats i samband med kometnedslag.

De första analyserna med en så kallad spektrometer för att avläsa vilka ämnen som finns på ytan av kometen 67P visar att där finns mängder av kolbaserade, så kallade organiska molekyler, men att de är av en enklare sort än forskarna hade förväntat sig. De för livet på jorden så viktiga aminosyrorna har ännu inte upptäckts på 67P.

Detta är de första resultaten och Rosetta fortsätter mäta hela året . Förhoppningen är också att Rosettas lilla landare, Philae, ska vakna till framåt sommaren och bidra med mer ingående mätningar av till exempel organiska molekyler. Philae landade på kometen, men så illa till att solpanelerna inte kunde ladda och landaren slutade fungera. När nu 67P närmar sig solen hoppas man att strålarna ska nå Philae och då kan den mycket väl vakna igen och slutföra sina uppgifter, som bland annat innebär att skopa upp material från kometens yta och göra kemiska analyser av det.

En av de sju artiklarna som publicerats i tidskriften Science kommer från teamet vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna, som har byggt instrumentet Ion Composition Analyzer på Rosetta. De konstaterar att kometen håller på att bygga upp en magnetosfär i samband med att den närmar sig solen. Den processen, när små partiklar runt kometen laddas och stöter bort partiklar från solen har tidigare inte kunnat studeras.

”För första gången kan vi se vad som händer innan kometatmosfären kan hålla emot solvinden”, säger docent Hans Nilsson vid IRF. ”Kometatmosfären påverkar redan solvinden mer än vi trott att den skulle göra och vad vi bevittnar just nu är hur en magnetosfär håller på att födas.”

Text: Dag Kättström

FAKTA:

Kometen 67P har kastats in mot solen från solsystemets ytterkanter där kometer antas finnas i stort antal. Den gör nu ett varv runt solen på drygt sex år och går i en bana från trakterna kring Jupiter och när den är som närmast solen befinner sig 67P mellan Jorden och Mars.

Rosetta är en sond som skickats till rymden av den europeiska rymdstyrelsen ESA. Efter mer än tio år resa kom den fram till kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko i augusti 2014. Den kommer att följa med sin komet på färden in och mot solen under hela 2015.

REFERENS

Science 23 JANUARY 2015VOL 347, ISSUE 6220, PAGES 349-452 http://www.sciencemag.org/content/347/6220.toc

Kontaktinformation
red@forskning.se

– Vi åker inte dit för att hitta liv. Vi undersöker möjligheten till liv. Därför kartlägger vi allt ifrån strålningsmiljön till salthalten i de gigantiska hav som troligen finns under de isiga ytorna på Jupiters månar Ganymedes och Europa, säger Jan-Erik Wahlund som är rymdfysiker i Uppsala.

Han är ansvarig för instrumentet RPWI, Radio & Plasma Wave Investigation, som bland annat mäter elektriska och magnetiska fält. Med hjälp av instrumentet kan man till exempel ta reda på hur haven leder elektricitet och ur detta räkna ut salthalten, vilket kan ha betydelse för möjligheten till liv. Det liv vi känner på jorden klarar inte höga salthalter.

De hav som troligen finns under månarnas tjocka istäcke kan vara hundratals kilometer djupa. Vattnet kondenserades direkt på månarna ur det stoft som bildade solsystemet. Det var möjligt för att månarna ligger så långt från solen. På jorden kunde ingen kondensering ske, istället transporterades vatten hit med asteroider och kometer.

Så vad finns i haven? Är det helt tomt och svart eller har det ur himlakropparnas kemiska sammansättning uppstått molekylkedjor som kan reproducera sig själva och i förlängningen skapa en uppsjö av olika livsformer?

Liv på mikronivå
– Baserat på vetenskapliga resultat, tror jag det finns ganska stora möjligheter till liv på mikrobiolognivå i universum, säger Jan-Erik Wahlund.

Vägen till liv från berg och hav är inte helt klarlagd. Forskarna tror sig veta i stora drag hur det gick till på jorden, men det finns många vita fläckar på kartan, enligt Britt-Marie Sjöberg, som är professor vid Institutionen för biokemi och biofysik på Stockholms universitet.

– De spontana processerna är inte så lätta att sätta igång, men vi får en del enkla byggstenar genom att simulera urtida jordmiljöer. Och när det finns byggstenar så kommer de spontant att bilda längre molekylkedjor som till slut kommer att kunna kopiera sig själva mer eller mindre bra. Då är vi igång, säger Britt-Marie Sjöberg.

Om en av de självkopierande molekylerna blir bättre än de andra på detta kommer den nya typen av molekyl att få överhanden. Så fortsätter det. De kemiska ämnena förfinas i en process som handlar om att få fördel. Evolutionen startar.

Byggstenarna som krävs för att bilda liv, som vi känner det, är flera. Aminosyror skapar de proteinkedjor som bygger upp våra kroppar. Kvävebaser bildar grunden till DNA-kedjan vars roll är att lagra information om hur proteinet ska bygga oss. Aminosyror bildades tidigt i jordens historia och de har också hittats i kometer och asteroider. Det har varit svårare att förstå hur kvävebaser kunde uppstå spontant, men nyligen gjorde tjeckiska forskare ett experiment där de simulerade asteroidnedslag i miljöer som liknar jordens för fyra miljarder år sedan. Då uppstod dessa kvävebaser ur enklare ämnen.

Nästa gåta är hur det gick till när de två typerna av molekyler började samverka. För att något ska kunna hända krävs det att molekylerna träffar på varandra.

– Om det är glest mellan byggstenarna i en stor vattenmassa kan man inte förvänta sig att något ska hända. Byggstenarna måste koncentreras. När tidvatten rullar i strandkanten är det möjligt att molekyler koncentreras på exempelvis sandkorn. Forskarna vet också att väldigt enkla membraner kan bildas spontant av kolföreningar. De sluter sig i en bubbla och så fort man kan få molekyler inuti den bubblan, kan koncentrationen öka, säger Britt-Marie Sjöberg.

Dessa membran är föregångare till våra celler. Om det finns något som liknar våra celler i haven på Europa och Ganymedes så har det etablerats tidigt i solsystemets utveckling.

Byggstenar för liv
– I början hade även månarna Ganymedes och Europa någon form av atmosfär och då kan det ha anrikats organiska molekyler, byggstenar för liv, i de här haven som låg öppna då. Jupiter var som en röd dvärgstjärna för 4,5 miljarder år sedan och höll havsytorna flytande. När Jupiter svalnade av frös vattenytan på månarna till is, men då var de kemiska processerna kanske redan i gång, säger Jan-Erik Wahlund.

Han tror att liv mycket väl kan ha uppstått även på jordens grannplaneter Venus och Mars och att det åtminstone under ytan på Mars skulle kunna finnas mikrobiologiska livsformer. Även Britt-Marie Sjöberg tror att det finns stora möjligheter till liv bland de miljardtals planeter som antas finnas i vår galax, men kanske inte just på våra grannplaneter i solsystemet. Båda är överens om att det handlar om enkelt liv på mikrobiologisk nivå.

– Jag ser inga hinder för varför det inte skulle uppstå liv lite varstans. Sedan om det utvecklas högre liv ur det på mikronivå, det är en annan sak. Det kan vara ett mycket svårare steg, säger Jan-Erik Wahlund.

Text: Dag Kättström, frilansjournalist

FAKTA

JUICE står för Jupiter Icy Moon Explorer och den europeiska rymdorganisationen ESA planerar att skjuta upp sonden med destination Jupiters månar Europa och Ganymedes 2022.

Sverige har via Institutet för rymdfysik, IRF, fått med två instrument på sonden. Det är RPWI som studerar magnetfälten och PEP som kan registrera molekylsammansättningar och eventuellt upptäcka de byggstenar som ingår i livet på jorden.

VAD ÄR LIV?
Definitionen av liv är inte helt entydig, men grundvillkoren som måste vara uppfyllda för att något ska kallas levande är att det ska kunna:

  • Reproducera sig
  • Omsätta näring till energi
  • Reagera på omgivningarna

Den mest populära teorin om hur livet började kallas för RNA-världen. Den går ut på att det var molekylkedjan Ribonukleinsyra som gav upphov till självkopiering och samverkan med aminosyror. RNA är en föregångare till vårt DNA.

Läs mer om liv på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Liv

Kontaktinformation
red@forskning.se


– Att rikta ljuset mot de cancerfrämjande cellerna kan vara en lovande väg att överbrygga de misslyckade läkemedelsbehandlingar som idag leder till återfall och död. Men det behövs mer kunskap om dessa celler, förklarar Kishan Bellamkonda, doktorand vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.

De cancerfrämjande cellerna har stamcellsliknande egenskaper kombinerat med förmåga att utveckla tumörer, och de har också visat sig vara motståndskraftiga mot strålbehandling och cytostatika.* Enligt aktuell forskning har cellerna betydelse vid tillkomst av tjocktarmscancer.

Ny typ av signalsubstanser
Men vad är det som styr de cancerfrämjande cellerna och startar de processer som senare leder till tjocktarmscancer? Kishan Bellamkonda har i sin avhandling ägnat sig åt denna fråga. Han har särskilt intresserat sig för två stycken s.k. eikosanoider (arakidonsyrametaboliter), som är en typ av signalsubstanser, och deras eventuella förekomst i tumörernas mikromiljö.  De båda molekylerna bär beteckningarna leukotrien D4 (LTD4) och Prostaglandin E2 (PGE2).

I laboratorieexperiment isolerades först cancerfrämjande celler framgångsrikt med hjälp av ett särskilt utvalt enzym, och det visade sig då att både LTD4 och PGE2 fungerade som medspelare i utvecklingen av livskraftig cancer. De förbättrade den överlevnadsförmåga som krävs när cancerläkemedel och strålterapi sätts in mot tumören.
I försök på möss med nedsatt immunförsvar framkom att de cancerfrämjande cellernas förmåga att utveckla tumörer mångfaldigades när de fanns i en miljö med LTD4 eller PGE2.

En rad andra experiment inom ramen för avhandlingen stärker tesen om att de två eikosanoiderna är viktiga för att skapa en mikromiljö som gynnar utveckling av cancer.  Hit hör bland annat att mängden inflammerade celler var större i tumörer i en miljö med LTD4 eller PGE2, och även att nivån av tumörfrämjande makrofager var högre.

Motståndskraftiga tumörer
De cancerfrämjande cellernas motståndskraft mot cytostatika och andra kemiska behandlingar är ett stort hot mot patienter med cancer i mer framskridna stadier eftersom det  innebär att det saknas effektiva läkemedel.  Kishan Bellamkonda studerade därför med särskilt intresse ett antal tumörer som visat sig motståndskraftiga, och som behandlats med läkemedel riktade mot en måltavla som anses relevant vid tjocktarmscancer.

I undersökningen av tumörerna framkom ett flertal fynd som kan bidra till deras överlevnadsförmåga vid behandling, och det blev också tydligt att de cancerfrämjande cellerna i tumörerna varierade kraftigt i sitt innehåll vilket är viktig kunskap vid utveckling av behandlingar.

Kishan Bellamkonda är doktorand vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet. Den 16 januari 2015 försvarar han avhandlingen ”The Role of Inflammatory Lipid Mediators on Colon Cancer Initiating Cells (CICs)”

*) På engelska Cancer initiating cells, CICs 

FAKTA
Kolorektal cancer (tjock- och ändtarmscancer)
Kolorektal cancer är den tredje vanligaste cancerformen i världen. Sjukdomen kan vara genetiskt orsakad, men vanligast är sporadisk uppkomst. Medelåldern för insjuknande är 70 år. Ett antal riskfaktorer har identifierats och bland dem återfinns bl.a. ålder, inflammatorisk tarmsjukdom, låg fysisk aktivitet, fettrik diet och alkohol. Kolorektal cancer är behandlingsbar, men vid återfall med spridning till andra organ är sjukdomen oftast svårbehandlad.

Text: Björn Martinsson

Ovanstående text är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet den 13 januari 2015.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

Hepatit C är en virussjukdom med långsamt förlopp som kan ge allvarliga leverskador med levercancer och leversvikt som följd. I Sverige liksom övriga västvärlden sprids smittan främst via injektionsmissbruk.

Många av dem som riskerar hepatit C-relaterad sjukdom finns bland de ca 5 000 missbrukare som deltar i s.k. LARO-program (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende). De har fått hjälp för sitt missbruk, men oftast inte någon systematisk genomgång av andra hälsoproblem och sjukdomar, såsom hepatit C. Andelen som fått behandling för hepatit C har varit låg.

Många hade leverskada
Anna Jerkeman, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet och överläkare vid Infektionskliniken, Skånes universitetssjukhus, har studerat hepatit C-förekomsten i en del av denna grupp i Malmö, Stockholm och Göteborg:

– Nio av tio hade utsatts för hepatit C och flertalet av dessa personer hade utvecklat kronisk hepatit C. En stor andel av patienterna hade utvecklat en betydande leverskada och graden av skada var relaterad till vanligt förekommande riskfaktorer såsom övervikt, alkoholbruk och exponering för hepatit B, berättar hon.

Personer i ersättningsbehandling har lämnat sitt aktiva missbruk och har därmed oftast bättre kontroll över sin livssituation. Anna Jerkeman och flera andra menar därför att det finns skäl att se över hälsan i övrigt för att undvika framtida sjukdomar.

Genom att arbeta mer över gränserna mellan olika sjukvårdsspecialiteter, framför allt beroendevård och infektion, skulle vi kunna utreda dessa patienter och bedöma behandlingsbehoven. Verksamheten bör helst finnas under ett och samma tak för att det ska fungera för patienterna, menar Anna Jerkeman.

Risk för ökad dödlighet
Hennes forskning visar också att hepatit C-behandling av LARO-deltagare är framgångsrik. Smittade patienter som ingick i studien erbjöds behandling som sedan följdes upp inom ramen för forskningsprojektet. I 83 procent av fallen lyckades patienterna genomföra behandlingen, och 46 procent hade läkt ut sin hepatit C efter avslutad behandling.

Professionen bedömer att leversjukdom och dödlighet pga. hepatit C kommer att öka framgent om inte andelen som erhåller behandling för sin infektion ökar:

– Många som påbörjade missbruk under 1960- och 70-talen har nu burit på hepatit C-smitta under så lång tid att de riskerar att utveckla allvarliga sjukdomar de kommande åren, förklarar Anna Jerkeman.

Lyckade exempel på hepatit C-vård bland patienter i LARO-program finns från andra länder, t.ex. Australien och Storbritannien. De allra senaste åren har det också kommit nya, högeffektiva läkemedel mot hepatit C med få biverkningar som passar patientgruppen väl.

Anna Jerkeman är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö samt specialistläkare inom infektionsmedicin vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Den 12 december 2014 försvarade hon avhandlingen ”Hepatitis C virus infection in patients receiving opiate substitution therapy in Sweden”.

Länk till avhandlingen

FAKTA
Om Hepatit C
Hepatit C är den främsta orsaken till kronisk leversjukdom i västvärlden och även den vanligaste anledningen till levertransplantation. Sjukdomen orsakas av hepatit C-virus och överförs i de flesta fall via blod, ofta i samband med injektionsmissbruk. För majoriteten av de smittade (50-80 procent) blir infektionen kronisk.
Eftersom sjukdomen både i sin kroniska och akuta fas oftast inte ger upphov till några tydliga sjukdomssymptom är många patienter omedvetna om sin hepatit C-infektion.

Text: Björn Martinsson

Artikeln är även publicerad på Medicinska fakulteten, Lunds universitet.


– De läkare på vårdcentraler som deltog i studien efterlyser framför allt tydligare rutiner kring förskrivningen. De vill även se mer forskning om effekten av FaR som metod för att trovärdigheten ska öka, berättar Gerthi Persson, doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet.

Svar ger ledtrådar
Gerthi Persson är legitimerad fysioterapeut och nu aktuell med en avhandling om fysisk aktivitet som behandlingsmetod i primärvården. I en kvalitetsstudie som bygger på intervjuer med läkare från flera sydsvenska vårdcentraler har hon undersökt deras erfarenheter av FaR.

Intervjusvaren kan inte generaliseras till att gälla hela läkarkåren, men de ger flera ledtrådar till varför receptförskrivningen ännu ligger på en relativt låg nivå sedan metoden introducerades på allvar i början av 2000-talet:

  • Läkarna var positiva till att främja fysisk aktivitet hos patienten, men att skriva recept på det ansågs onödigt.
  • Läkarutbildningen är inriktad på traditionell farmaceutisk behandling vilket gör det ovant att ordinera FaR.
  • Läkarkolleger, sjuksköterskor och patienter förväntar sig snabba resultat av ordinerade behandlingar. Men det tar längre tid för fysisk aktivitet att visa resultat än läkemedel, en ändring av yrkesrollen krävs därför för att främja fysisk aktivitet som instrument för hälsan.
  •  Tidsbrist. Det går åt mer tid för att hålla motiverande samtal, dosera fysisk aktivitet och att följa upp utvecklingen än vad som behövs vid traditionell läkemedelsförskrivning.
  • FaR har alltjämt låg status och låg prioritet som behandlingsmetod.
  • Förskrivningsrutinerna för FaR är vaga och varierar dessutom mellan olika vårdcentraler. Läkarna önskade en koordinerande stödfunktion där patienten kan få hjälp i omställningen till en ny tillvaro med mer fysisk aktivitet.

I avhandlingen undersöktes även möjligheter att öka förskrivningen av FaR på vårdcentraler. En vårdcentral i Blekinge fick på prov stöd av fysioterapeuter som avlastade läkarna genom att de tog hand om motiverande samtal och rådgivning till patienterna.

Ekonomisk morot inte särskilt effektiv
Vårdcentralen jämfördes med övriga vårdcentraler i Blekinge, som jobbade vidare på samma vis som tidigare. Vid vårdcentralen med stöd från fysioterapeuter ökade förskrivningen av fysisk aktivitet åtta gånger mer än i gruppen med de andra vårdcentralerna.  Även ekonomiskt incitament provades, men det gav endast marginell ökning av antalet FaR.

– En viktig slutsats är att tillvarata de resurser som finns i vården genom  att använda olika professioners kompetens  i teamsamverkan för optimal effekt av FaR. Det krävs också att vi förenklar och utvecklar rutinerna kring förskrivningen på olika vis, kommenterar Gerthi Persson.

I avhandlingen studeras även hur migration inverkar på fysisk aktivitet, och med särskilt fokus på kvinnor som invandrat till Sverige från Somalia.

Gerthi Persson är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet samt folkhälsoutvecklare och legitimerad fysioterapeut i Landstinget Blekinge. Den 11 december 2014 försvarade hon avhandlingen ”Physical activity as a treatment in primary health care. The role of the GP and Somali women’s views and levels of physical activity.”

Text: Björn Martinsson

Artikeln är även publicerad på medicinska fakulteten, Lunds universitet, där mer finns att läsa.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, Kommunikatör Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se