FN:s 21:a klimatkonferens i Paris är nu igång och ett globalt klimatavtal ska uppnås. EU:s tydligt uttalade klimatmål för 2030 är att andelen förnybar energi ska vara minst 27 procent, att energieffektiviteten ska öka med minst 27 procent och att utsläppen av växthusgaserna ska minska med 40 procent jämfört med 1990 års nivå.
– Vi måste ställa om energisystemet för att uppnå klimatmålen och få en långsiktig, hållbar utveckling, säger Lars J. Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid Lunds universitet. Att oljan kommer att ta slut är inte den primärt drivande faktorn för att minska oljeberoendet, utan det är en fråga om klimat- och energisäkerhet.
Fossila bränslen, framför allt olja och kol, utgör drygt 80 procent av världens energiförsörjning. Användningen av dessa ändliga bränslen är den största källan till utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider – som påverkar växthuseffekten och orsakar försurning av miljön samt hälsoproblem.
EU:S KLIMATMÅL FÖR 2030
I januari 2014 presenterade EU-kommissionen sitt förslag för klimat- och energipolitiken fram till år 2030, som finns med vid FN:s klimatmöte.
- Utsläppen av växthusgaserna ska minska med 40 procent jämfört med 1990 års nivå. Målet är bindande på EU-nivå.
- Andelen förnybar energi ska vara minst 27 procent. Målet är bindande på EU-nivå.
- Energieffektivitet ska öka med minst 27 procent. Målet är vägledande och ska ses över senast 2020, med ambitionen att nå ett mål på 30 procent på EU-nivå.
Samtidigt ökar energibehovet i världen; kopplingen mellan energianvändning och ekonomisk tillväxt är stark. 2050 beräknas vi vara nio miljarder människor på jorden, som framför allt bor i städer. Det behövs energisystem som är säkra, miljövänliga och billiga. Integrerade energisystem som tar hänsyn till industrin, byggbranschen, stadsplaneringen, transportsektorn, miljön, klimatet, hälsan, säkerheten med mera.
Det säger också rapporten Global Energy Assessment (2012), från organisationen med samma namn och med säte på det internationella forskningsinstitutet IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis). Rapporten visar att en global energiomställning är mycket brådskande. Det tar tid att förändra folks sätt att tänka, vilket är grunden för de stora och hållbara investeringar som behöver göras, från politiska ställningstaganden och lagar till teknikutveckling och nya infrastrukturer. Samtidigt är tonen hoppfull och man lyfter särskilt fram ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Om policyer för detta införs kan en sådan kombination halvera utsläppsnivån i världen år 2050 – trots ökat energibehov, enligt rapporten.
Förnybar energi innebär energikällor som hela tiden förnyar sig och alltså inte kommer att ta slut inom en överskådlig framtid. Solen är en sådan obegränsad resurs. Varje timme ger solen lika mycket energi som hela mänskligheten använder under ett år.
– Om vi kunde öka utnyttjandet av det energiflödet skulle vi efter hand kunna tillgodose energibehovet på hela jorden, säger Thomas B. Johansson, professor i energisystemanalys vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till rapporten.
De flesta förnybara energikällor, som solceller, vind-, vatten- och bioenergi, har sitt ursprung i solens energi. De är rikliga, tillgängliga, och teknikerna att utnyttja dem blir allt mer kostnadseffektiva. Att bygga ut dem innebär investeringskostnader initialt – utveckling, utbildning, utbyggnad och integration med befintliga energisystem – men den löpande kostnaden är låg. Därtill kommer vinster som minskade luftföroreningar och säkrare energitillförsel.
Idag utgör förnybar energi 14 procent av den totala energitillförseln i världen. Andelen borde kunna öka till 30-75 procent, och på vissa platser upp emot 90 procent, enligt rapporten. På kuppen får vi mer energi och minskad klimatpåverkan. Problemet med förnybar energi är dock att den är svår att lagra. Och eftersom den ofta är beroende av väder och vind, är det svårt att få ut energin just när den behövs.
Effektivisering viktigaste åtgärden
De flesta framtidsforskare menar att den allra viktigaste åtgärden för energiomställning handlar om effektivisering, det vill säga utnyttja den befintliga energin på ett mer energisnålt sätt. Och på flera fronter samtidigt. Energisnålare byggnader och produkter, effektivare tillverkningsprocesser, smartare eldistribution, och kanske infångning och lagring av koldioxiden från fossila bränslen.
– Energieffektivisering är en viktig del i denna ekvation. Ju energieffektivare vi är, desto mindre energi behöver vi tillföra, säger Lars J. Nilsson.
Världens energianvändning kan delas in i tre ungefär jämnstora sektorer: Bostäder och Service, Industrier samt Transporter.
En tredjedel av energin går åt till uppvärmning
Genom att renovera befintliga byggnader skulle man kunna minska energibehovet för uppvärmning och nedkylning med 50-90 procent. I Sverige går en tredjedel av den energi vi använder åt till uppvärmning. Genom att se över isolering i fönster, dörrar och väggar så att värme inte läcker ut från olika utrymmen går det alltså att spara mycket energi.
Och genom att bygga energisnålt kommer man ännu längre, till exempel så kallade passivhus med solceller, isolerande klimatskal och värmeväxlad ventilation. De tar också tillvara värme från de boende, elektriska apparater och instrålad sol för att minimera värmeförluster.
– Om vi skulle gå över till passiva hus i hela landet, skulle vi minska energianvändningen med en fjärdedel, säger Thomas B. Johansson.
Energieffektiviseringen i Sverige har börjat
I Sverige ökade energianvändningen stadigt fram till 1970-talet med ökad industriproduktion. Därefter har den legat ganska konstant – trots ökad produktion, ekonomisk tillväxt och en befolkningsökning med ett par miljoner. En förklaring är att vi tidigt ersatte fossila bränslen med el från vatten- och kärnkraft, vilket gett en effektivare energianvändning. En annan förklaring är att flera energiintensiva industrier, som stål- och massatillverkning, har minskat och ersatts av fler service- och tjänsteindustrier. En tredje förklaring är att vi redan börjat med energieffektiviseringar på olika nivåer.
Enligt Energimyndigheten har energianvändningen i bostäder och lokaler till och med minskat med 14 procent under 2000-talet. Framför allt i samband med renovering där energislösande produkter kan bytas ut mot nya betydligt energisnålare produkter, som hushållsmaskiner, lågenergilampor, vattensnåla duschar med mera.
En tv-apparat idag behöver bara en bråkdel av den energi som krävdes för tio år sedan. Även när det gäller kyl och frys har en liknande effektivisering gjorts.
Särskilt energiintensiv industri är massa- och papperstillverkning, järn- och stålindustrin samt kemisk industri, där det finns en stor ekonomisk och miljömässig nytta med en effektivare energianvändning, till exempel när det gäller processtekniker, pumpar, fläktar och energisnålare belysning.
– Inom industrin skulle man kunna minska energianvändningen med 30 procent bara genom att se över elförbrukningen, menar Thomas B. Johansson. Det kan handlar om så enkla saker som att stänga av personalbastun under semestertid.
Även inom transportsektorn finns det mycket att hämta. Dels genom effektivare fordon och stadsplanering med kortare transportsträckor och bättre infrastrukturer och logistik, dels genom att ersätta fossila bränslen med biobränslen eller el i eldrivna fordon.
Thomas B. Johansson påpekar att det är billigare att köra på el än bensin.
– Genom att gå från förbränningsmotorer till elmotorer skulle vi få en minskning av energianvändningen med en faktor 3, säger han. Dessutom kan så kallade ”smarta elnät” anpassa elanvändningen efter tillgång och pris. Ett elektriskt energisystem kan till exempel se till att elbilen laddas när det finns god tillgång på billig förnybar el en blåsig natt.
Kräver att alla bidrar
En energiomställning behövs på alla nivåer; där ansvaret ligger hos alla – politiker, näringsliv och privatpersoner.
– Politiken skapar spelplanen för marknaden genom olika lagstiftningar. Hushållen och företagen agerar sedan inom de regelverk som finns, det blir en successiv samutveckling mellan dessa sfärer, säger Lars J. Nilsson. Det är viktigt att inte hamna i fällan att tänka att det bara är politikerna som ska göra något. Vi är alla ansvariga. De flesta gör redan saker in sin egen vardag om de kan.
– Med dagens verktygslåda är det full möjligt att fortsätta med samma energianvändning som idag, men bygga in den i ett kretslopp, i en så kallad cirkulär ekonomi. Det finns anledning till optimism. I grunden är det inget resursproblem, säger Lars J. Nilsson.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Läs rapporten Global Energy Assessment, där de båda svenska forskarna Thomas B. Johansson och Johan Rockström medverkat:
I nya studier har doktoranden Janina Konarska och hennes kollegor undersökt hur olika träd påverkar stadsklimatet. De har bland annat tittat på hur träd i gatumiljö och i parker påverkar det lokala klimatet. Forskarna har också jämfört olika trädslag, både med avseende på förmågan att kunna ge skugga och hur effektivt träden ger ifrån sig vatten genom avdunstning och transpiration.
− Stadsträd kan skilja sig avsevärt i transpiration, men de flesta träd ger skugga och påverkar människors hälsa och välbefinnande, säger Janina Konarska vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Men träden minskar inte bara solstrålningen under sommaren utan även på vintern. Till trädens skugga når då bara hälften av strålningen. Därför bör både urvalet av trädslag och platser övervägas i stadsplaneringen.
− Träd och parker ger en kylande effekt under alla årstider, men de största hälsofördelarna är under varma sommardagar, säger Janina Konarska vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Odlingsförhållanden påverkar träden
Hennes studier visar också betydelsen av de odlingsförhållande som finns lokalt för att träden ska kunna kyla ner mikroklimatet.
− De områden i staden där den kylande effekten av träd skulle behövas mest, till exempel där det finns mycket asfalt och lite grönska, är också de områden där träd utsätts för de flesta allvarliga stressfaktorerna, säger Janina Konarska.
För gatuträd som omges av en liten asfalterad yta finns dåliga möjligheter för regnvatten att tränga ner i marken och det skapar en stressig miljö för träden. Studien visar likaså att när träd omges av gräs, i stället för hårda ytor som sten eller asfalt, kan stadsträden utveckla tätare kronor och ge mer skugga och förbättra mikroklimatet i staden och därmed också människors hälsa.
− Att ge stadsträd goda odlingsförhållanden kan förbättra trädens hälsa och kylprestanda, särskilt i ett framtida varmare klimat, säger Janina Konarska.
Ökande extremväder, som till exempel värmeböljor, innebär sociala, ekonomiska och miljömässiga svårigheter.
Avhandling
Climate regulation provided by urban greening – examples from a high latitude city
Kontakt
Janina Konarska, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet janina.konarska@gvc.gu.se”>janina.konarska@gvc.gu.se
Fredrik Lindberg, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet fredrikl@gvc.gu.se, 0 31-786 26 06
FN:s 17 hållbarhetsmål ska omsättas till verklighet i alla världens länder fram till år 2030 och flätar samman ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter, säger Måns Nilsson, som förutom jobbet som forskningschef på Stockholm Environment Institute, SEI är adjungerad professor på KTH.
– De är unika just genom att de är universella och integrerade. En del är formulerade som nollvisionsmål medan klimatmålen är mer försiktiga – men det centrala är att de finns med.
Måns Nilsson har i sitt arbete fokus på policy- och konsekvensanalys. Nyfikenheten vaknade då han som nationalekonom började intressera sig för varför ingenting hände på den politiska spelplanen trots att miljöekonomiska analyser visade vådan och kostnaderna av att inte agera.
Vad beror trögheten på?
– Det är flera orsaker men huvudsakligen är det starka normer som ofta bärs av kortsiktiga ekonomiska intressen, föreställningen om att det skulle kosta så mycket att använda mer miljövänliga alternativ – och kunskapsbrist.
Måns Nilsson tar koldioxidskatten som infördes i Sverige 1991 som exempel. Där var motståndet stort, men som nu är en självklarhet. Här sker en stor omvälvning och det finns så många miljömässigt bra lösningar som hela tiden blir billigare i takt med att tekniken utvecklas – där gröna alternativ snarare kan löna sig.
– Inom fem år kommer det finnas elbilar som kostar lika mycket som dagens bilar. Det gör mig hoppfull.
Även i fråga om normer har perspektiven förändrats.
– Det är ingen höger/vänster-fråga längre. Att värna naturen är numera viktigt för de flesta – till och med påven har markerat sin åsikt i frågan om hållbar utveckling.
Forskningens roll för hållbarhetsmålen
– Här finns flera aspekter som är viktiga. Men först och främst är det forskarnas uppgift att diagnosticera läget, hitta tekniska lösningar – inte minst forskare på KTH kan göra stor skillnad – ta fram beslutsunderlag, vara en nationell och internationell arena för dialog.
KTH och SEI som har ett utvecklat samarbetsavtal sedan två år tillbaka och arbetar redan i dag med olika forskningsprojekt som har relevans för att hitta hållbara lösningar. Exempelvis när det gäller forskning kring hållbara städer, mätning av konsumtionens miljöpåverkan och analysmetoder kring säker och hållbar tillgång till vatten, energi och livsmedel i länder under utveckling.
Idag börjar klimattoppmötet i Paris. Alla de deltagande länderna har fått ”lägga ett bud” på vad de klarar av ifråga om minskade utsläpp. Vad tror du om utgången.
– Jag tror att det blir ett bindande avtal. Även om det finns flera försvårande omständigheter som brist på tillit mellan nord och syd, det vill säga vad man traditionellt betraktar som fattiga respektive rika länder.
Negativt laddade ord
Måns Nilsson nämner också ett annat hinder av mer språkmässig natur. Berättelsen om klimatet kopplas till negativt laddade ord som skuld, skador och bördefördelning vilket lätt kan ge en skev bild av verkligheten.
– Att ställa om till fossilfritt är ingen börda utan snarare en tillgång för städer och länder som de facto tjänar på det såväl ekonomiskt som miljömässigt har det visat sig.
Trots att klockan klämtar högljutt för klimatet är Måns Nilsson optimistisk.
– Det sitter säkert 1000-tals förhandlare som diskuterar omställning till hållbar utveckling i termer av bördor och skador. Men världen utanför har rusat ifrån dem. Samhällsomvandlingen pågår för fullt. För första gången i världshistorien investeras mer pengar i förnybar el än i fossilt bränsle – och det är bara ett exempel.
FN:s utvecklingsmål ersätter och är en utveckling av Millenniemålen som gick ut 2015. De 17 nya målen med 169 delmål med definierade mätetal antogs i FN:s generalförsamling i september. Målen ska förverkligas till 2030.
För mer information:
Måns Nilsson, mansnil@kth.se eller 073 – 330 93 82.
FN:s 17 HÅLLBARHETSMÅL:
- Utrota all form av fattigdom överallt.
- Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
- Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
- Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
- Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
- Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
- Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
- Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
- Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
- Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
- Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
- Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
- Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
- Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
- Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
- Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
- Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.
Vägen från forskningsresultat till politisk handling är ofta lång och krokig, konstaterar forskarna i projektet ”Mind the Gap”. Inte minst gäller det miljöfrågorna och i högsta grad klimatförändringar, menar Mikael Karlsson, forskare inom miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, docent i miljöfilosofi.
Forskningsprojektet har sin bakgrund i nästan inga officiella miljömål nås och att vetenskapliga rön inte tillräckligt ofta ligger till grund för politiska beslut.
Varför når vi inte miljömålen i Sverige?
– Man kan ha förståelse för att det tar tid, men det räcker inte som förklaring. Vi vill borra djupare i frågan för att kunna medvetandegöra politiker och andra beslutsfattare om de hinder och störningsmoment som finns, säger Karin Edvardsson Björnberg.
Hon gör tillsammans med andra forskare i projektet en kartläggning av vad hon kallar avsiktliga försök att sakta ned miljöpolicyprocessen. I studien beskrivs över 100 artiklar om ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, kopplade till klimatvetenskapen.
Förnekandet av klimatvetenskapen kan se olika ut. En variant är att man lyfter fram avvikelser på detaljnivå, enstaka forskningsdata och blundar för helhetsbilden, en annan att använda experter som inte är experter inom det vetenskapsområde som är i fokus.
Det kan också handla om att man fabricerar oenighet inom vetenskapssamhället. Ett annat problem är att man ställer orimligt höga krav på evidens,bevisföring, för att kunna vidta politiska åtgärder, enligt KTH-forskarna.
Karin Edvardsson Björnberg pekar ut vetenskapsförnekare i olika grupperingar som en stark påverkansfaktor för att bromsa in utvecklingen av forskningsbaserad klimatpolitik, framför allt i USA.
Men var går gränsen mellan att förneka forskningsresultat och att vara skeptiskt inställd – vetenskapens framsteg bygger ju på ifrågasättande och prövning?
– Visst, osäkerheten finns alltid med när nya forskningsresultat presenteras. Men om det råder vetenskaplig konsensus är osäkerheten liten och då är det inte rimligt att förneka de fundament som forskningen vilar på, säger Karin Edvardsson Björnberg.
Ett mål med forskningsprojektet är att systematisera bilden av förseningsmekanismer, bland annat tittar man på hinder i politiska beslutsprocesser.
Enligt Mikael Karlssons studie motverkar trögheten i det svenska systemet förändringar mot en mer klimatvänlig politik.
– Bevisbördan läggs i regel på dem som vill förändra medan förespråkare för ”business as usual” gynnas av hur beslutsunderlag, bevisföring och utredningssystem är konstruerade, säger han.
Snedvridet fokus
Statliga svenska utredningar har som exempel ett snedvridet fokus som drabbar möjligheten att driva miljöpolitik baserat på vetenskaplig grund, menar han. Utredningarna lägger stor vikt vid beräkningar av kostnader, medan nyttoeffekter och helhetstänk ofta hamnar i skymundan.
– Systemet är riggat så att det är svårt att leverera ett balanserat beslutsunderlag för en ny politisk kurs. Kostnader utreds i ett snävt monetärt perspektiv, med det pris vi får betala ligger delvis på ett annat plan. Den sammanlagda nyttan av att driva en hållbar miljöpolitik fångas sällan upp i processen.
Är det inte bra att vara försiktig och ha tillräckligt på fötterna inför politiska beslut?
– Jovisst, men att inte vidta en åtgärd är också ett beslut och det visar sig i klimatfrågan vara dyrare för samhället. Det är balansen som saknas. Och att vara försiktig i klimatfrågan handlar om att ta även den signifikanta sannolikheten för extrema utfall på allvar. Det finns tillräcklig vetenskaplig bevisning för att motivera omedelbara politiska åtgärder om de politiska målen ska nås, säger Mikael Karlsson.
Forskningsprojektet Mind the Gap är treårigt och finansieras av Formas. För närvarande jobbar Mikael Karlsson, fil dr i miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, biträdande universitetslektor, båda vid KTH:s avdelning för filosofi, med två studier:
1) Genomgång av cirka 150 vetenskapliga artiklar inom området ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, ett begrepp som framför allt har diskuterats i förhållande till den pågående klimatförändringen och klimatvetenskapen. Ett syfte med studien är att beskriva de strategier som aktörerna inom vetenskapsförnekelse använder sig av.
2) Studie av klimatpolitiska beslut avseende krav på att utreda nytta och kostnader. Studier analysera rimligheten i krav i relation till begrepp som försiktighetsprincipen, vetenskaplig koncensus och sannolikhetskalkylering.
För mer information:
Karin Edvardsson Björnberg på 08 – 790 95 96, karin.bjornberg@abe.kth.se eller Mikael Karlsson på 070 – 316 27 22, mikaelka@kth.se.
Emma Jörum, forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.har på uppdrag av Delmi, gjort djupintervjuer med 22 asylsökande som anlänt till Sverige i år eller förra året.
Hon har framför allt sökt svar på två frågor, dels hur flyktvägarna sett ut, men också varför de flyende valt att ta sig just till Sverige. Det visar sig att svaret på den andra frågan är starkt förknippat med möjligheten att få permanent uppehållstillstånd.
– De flesta nämner det som det avgörande skälet. Man har sett ett permanent uppehållstillstånd som en stabil grund för att kunna starta ett nytt liv utan att behöva oroa sig för att bli tillbakaskickad, säger Emma Jörum.
Felaktiga rykten
Många säger att de haft en bild av Sverige som ett fritt och demokratiskt land som respekterar mänskliga rättigheter och tar väl hand om flyktingar. Andra så kallade pullfaktorer som bidragit till att de har sökt sig just till Sverige är att de har släktingar här. Detta har dock inte varit lika avgörande som möjligheten till permanent uppehållstillstånd.
Emma Jörum berättar att det också florerar felaktiga rykten om hur väl mottagen man blir som flykting i Sverige.
– En del av dem som kommit tidigare har velat visa upp en bild av att deras flykt var mer lyckad än den var och till exempel poserat bredvid en snygg bil och skickat hem en bild på sig i den nya miljön. Det är kanske lite samma sak som de svenska emigranternas Amerikabrev för längesen, säger hon.
Inom gruppen finns det också de som inte haft Sverige som främsta alternativ. Några har tänkt sig att studera vidare i USA eller Kanada, men gjort bedömningen att det är liten chans att få uppehållstillstånd där.
Vad tror du händer nu när Sverige skärper asylreglerna?
– Det är svårt att säga vad som kommer att hända med Sveriges nya asylpolicy. Sverige agerar ju inte i ett vakuum så mycket beror på vad andra länder gör. Samtidigt kan det här med familjeband växa sig starkare som pullfaktor och då söker sig nog många hit i alla fall.
I den grupp som Emma Jörum har intervjuat har alla utom en redan fått permanenta uppehållstillstånd. Flera av dem anser att Sverige tagit emot alldeles för många flyktingar och att det är därför som asylprocessen går så långsamt.
De intervjuade syrierna har skiftande bakgrund och har slagit sig ner på olika platser i Sverige. De har olika utbildningsnivå, etnisk bakgrund och religiös inriktning. Emma Jörum har fått kontakt med dem via asylförläggningar och bekanta. Deras ålder är mellan 24 och 52 år. Både män och kvinnor ingår i gruppen, men alltså inga barn.
– Jag har inte frågat varför de har flytt från Syrien, men det har framkommit ändå att det har med kriget att göra. En del av dem bodde i krigszoner och hade svårt att ta sig till arbetet eller skolan. Eller så har de varit rädda att kriget skulle komma nära och velat ta sig därifrån, säger Emma Jörum.
Varit på väg i tre år
Ingen av dem har tagit sig direkt till Sverige. Många har först försökt hitta försörjning i närområdet, men när det inte har gått har de sökt sig vidare norrut. Några hade varit på väg i tre år innan de kom till Sverige.
– De här människorna har alltså redan brutit upp två gånger. Deras första tanke var att återvända hem, men när de upptäckt att det inte går så har de valt att bygga upp ett nytt liv i ett annat land. Då valde de vad som verkade vara en stabil plattform i Sverige där alla skulle få permanent uppehållstillstånd.
Någon stabilitet har dock inte infunnit sig för de 22 syrierna, uppehållstillståndet till trots.
– De flesta är tacksamma för att de har fått komma hit. De säger sig ha blivit väl bemötta här, till skillnad från i exempelvis Grekland. Men väntan på uppehållstillstånd, bostad och etableringsplan är jobbig. Sysslolösheten och oron har gjort att några blivit deprimerade.
– Andra har satt igång och läst svenska på egen hand. De flesta är besvikna och förvånade över att det tar så lång tid innan de kan börja bygga upp sitt nya liv.
De 22 syrierna valde olika flyktvägar till Europa. Huvudsakligen handlar det om de vanliga smugglingsstråken som det rapporterats löpande om det senaste året – båt från Egypten och Libyen till Italien eller från Turkiet till de grekiska öarna. Det finns också några som tagit flyget.
Hur har de haft råd?
– Jag har inte frågat om det, men några har berättat ändå. Vissa i gruppen är välbärgade, andra har lånat pengar. Någon hade köpt en flygbiljett från Grekland till Stockholm för 3800 euro, en annan hade betalat 13 000 euro för att flyga hit från Nordafrika.
Under tiden som Emma Jörum gjort sina intervjuer har flyktingkrisen i Europa tilltagit.
Vilka lärdomar kan man dra av din rapport i dagens situation?
– Framför allt att man måste försöka få stopp på resorna över Medelhavet. Berättelserna om hur de har varit är förskräckliga. Det är också viktigt ge människor möjlighet att skapa en framtid i Syriens närområde. Det kan låta naivt, men det är absolut nödvändigt.
Och vad kan vi göra i Sverige?
– Jag tror det är jätteviktigt att asylsökande får en möjlighet att vara sysselsatta under tiden de väntar.
Emma Jörum har reagerat på att många uppfattar den svenska regeringens hårdare asylregler som signalpolitik i syfte att avskräcka folk från att komma hit.
– Även begreppet permanent uppehållstillstånd är en form av signalpolitik ”åt andra hållet”. Det lockar folk att komma hit, men sedan visar det sig att det inte blir den stabila plattform som de har förväntat sig.
– Fast, tillägger hon, ur en asylsökande persons perspektiv är det förstås bättre med permanent än med tillfälligt uppehållstillstånd.
Emma Jörum presenterar rapporten Vägen och valet på ett seminarium den 9 december.
Text: Bengt Rolfer
Miriam Münnich Vass har analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.
EU vill även efter det stundande klimatmötet i Paris ha en ledande roll i bekämpningen av växthusgasutsläppen. Hittills har dock åtgärderna inom EU för att nå klimatmålen varit alltför ensidiga, menar Miriam Münnich Vass.
Dagens klimatpolitik handlar i stor utsträckning om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären. EU:s stats- och regeringschefer har till exempel enats om att utsläppen år 2030 ska vara minst 40 procent lägre än de var 1990.
Skogen kan bidra på flera sätt i klimatarbetet, genom att producera biobränslen som kan ersätta fossila bränslen, och träprodukter som kan lagra koldioxid under lång tid. Dessutom går det att öka det kolförråd som är bundet i framförallt skog, ”skogssänkan”. Miriam Münnich Vass har i sitt doktorsarbete analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.
Senarelägga avverkningar
Enligt dagens europeiska klimatöverenskommelser kan ett medlemsland inte utnyttja möjligheten att öka inlagringen av kol i skog och mark för att nå klimatmålen.
Miriam Münnich Vass studier visar dock att en sådan möjlighet skulle kunna leda till stora kostnadsbesparingar i klimatpolitiken. Vilka politiska styrmedel som skulle kunna förändra skogsbruket i en sådan riktning har inte undersökts, men det handlar bland annat om intrångsersättningar till skogsägare.
Att ersätta skogsägare för den kostnad det innebär att senarelägga avverkningar i skogen, för att därmed öka skogssänkan, skulle alltså bli mycket billigare än att minska utsläppen av motsvarande mängder fossila bränslen genom vissa dyra klimatåtgärder inom andra områden, till exempel transportsektorn.
Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.Ett skogrikt land som Sverige skulle förvisso gynnas mer än andra av detta, men denna orättvisa kan åtgärdas genom till exempel förändringar i de nationella målen eller tilldelningen av utsläppsrätter.
– Min slutsats är att skogssänkan bör tas med i klimatpolitiken, säger Miriam Münnich Vass. Det är en billig åtgärd, och bördefördelningen kan justeras så att den uppfattas som rättvis av medlemsländerna.
En annan fråga är på vilket sätt skogen utnyttjas bäst i klimatpolitiken, ur samhällsekonomisk synvinkel; vore det lönsamt att minska på produktionen av bioenergi och träprodukter och i stället lämna kvar mer kol i skogen? Här visade beräkningarna att skogssänkan tycks vara en mer kostnadseffektiv metod för att minska koldioxidutsläppen än produktion av bioenergi.
Från bioenergi till skogssänka
– Detta innebär att det kan finnas skäl att omprioritera dagens fokus inom EU från bioenergi till skogssänka, säger Miriam Münnich Vass.
Om skoglig bioenergi har svårt att konkurrera med skogssänkan som klimatåtgärd, och samhället ändå vill öka användningen av biobränslen och andra förnybara energikällor, kan det behövas fortsatt stöd för dessa.
– Om skogsägare får bättre betalt för att lagra kol än för att leverera biobränsle, kommer det att minska tillgången på detta bränslesortiment, säger Miriam Münnich Vass.
I avhandlingen finns också en analys av hur mycket skogssänkan förändras under det kommande seklet, då klimatförändringarna leder till högre skogstillväxt och därmed sänka i vissa länder (Norden) och lägre skogstillväxt i andra delar av EU (Medelhavsländerna). Resultaten tyder på att EU kommer få mer skogssänka över tid. Detta leder då till lägre kostnader för att nå klimatmålet, eftersom skogssänkan är en relativt billig åtgärd för att minska koldioxidutsläppen.
Miriam Münnich Vass skriver att det finns en rad svårigheter som bör ses över innan skogssänkan kan inkluderas i EU:s klimatpolitik. Dessa svårigheter rör framförallt osäkerheten i denna åtgärd, det faktum att åtgärden inte är permanent och hur man ska beräkna kvantiteten sänka.
Avhandling
Miriam Münnich Vass, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-efficient carbon abatement strategies in the EU with specific focus on forest carbon sequestration vid SLU i Uppsala. Fredagen den 4 december 2015, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Peichen Gong, institutionen för skogsekonomi, SLU, Umeå
För mer information:
Miriam Munnich Vass, Institutionen för ekonomi, Miljöekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-376 86 77,miriam.munnich.vass@slu.se
’- Hela idén med mål elva är att ge städer möjligheter att utvärdera sina insatser och uppmuntra dem att investera i förbättringar. Målet är formulerat så att det ska hjälpa invånare, NGO:s och lokala förvaltningar att sätta press på sina politiker så att de bygger bostäder, anlägger parker, bygger upp hälsovård och skolor, säger David Simon professor i utvecklingsgeografi vid Royal Holloway University of London.
David Simon har arbetat med hållbarhetsfrågor knutna till urbana miljöer i över 30 år, både inom FN och som rådgivare till den brittiska regeringen. Sedan drygt ett år tillbaka är han föreståndare för forskningscentret Mistra Urban Futures i Göteborg, med bland andra Göteborgs universitet och Chalmers som partner.
Städer – och mänskliga bosättningar – ska bli inkluderande, trygga, resilienta och hållbara. Ungefär så lyder FN:s hållbarhetsmål nummer elva som ska infrias till år 2030.
Berör regioner – inte bara nationer
Han framhåller att alla de 17 mål som tillsammans bildar hållbarhetsmålen, är utformade för att möta en värld där finansiella flöden och migration upplöser nationella gränser och skapar en global enhet. Till exempel gäller målen alla länder som är medlemmar i FN och inte bara de fattigare länderna som var fallet med milleniemålen. Och de berör regioner och inte nationer.
– Symboliskt sett betyder det att målen speglar att vi lever i en gemensam värld och att utvecklingen för några människor på en plats kommer att påverka människorna på helt andra ställen.
Det perspektivet avspeglas i mål elva eftersom formuleringen utgår från att de flesta människor nu bor i urbana miljöer och att utvecklingen i städerna kommer att vara en nyckelfaktor i den globala utvecklingen, menar David Simon.
– Nätverken mellan landsbygd och stad och mellan olika städer växer och om det skapas urban hållbarhet så kommer det också att uppstå nationell och global hållbarhet.
Den sociala hållbarheten viktig
Mål elva inbegriper även faktorer som handlar om samhällsbyggnad. Det fångar upp aspekter som trygghet, tillgång till arbete och vilka möjligheter människor har att bygga relationer. Aspekter som definieras som social hållbarhet och som är en del i hållbarhetsbegreppet.
– Social hållbarhet handlar om att säkerställa människors sociala liv. Det länkar väldigt starkt till kultur och det innefattar också att monument, byggnader och öppna platser ska bevaras till kommande generationer.
Egentligen vill David Simon inte separera de sociala aspekterna från de delmål som ryms under mål elva. Han tar rätten till tillgängliga transporter som exempel, som är det andra delmålet efter en trygg bostad. Transporter betraktar man kanske som infrastruktur men en stads kommunikationer gör det också möjligt för människor att nå sina släktingar, att kunna åka till arbetet och att ta sig till skolan. Den fysiska infrastrukturen är alltså en förutsättning för social hållbarhet, påpekar han.
Social utsatthet följer med ekonomisk och runt om i världen tenderar bilden att vara ungefär densamma: fattiga och immigranter samlas i bostadsområden långt från arbetsplatser, affärer och service. Så ser det ut även i Sverige.
– Social och ekonomisk isolering förekommer till exempel i områden som Angered och Hammarkullen. Där är jobben få. Spårvägssystemet är inte sammankopplat med de delar av Göteborg där arbetsplatserna finns. Det är långt till samhällsservice och affärsstråk. Platsen bidrar till exkludering och ger upphov till misstänksamhet hos de boende i andra stadsdelar. Den geografiska kontexten i förorten definierar därmed dess invånare negativt.
Det är inte socialt hållbart. Ska Sverige leva upp till mål elva behöver situationen i ekonomiskt utsatta områden förbättras. Det är möjligt men det krävs politisk vilja, säger David Simon. Han menar också att förändringen måste involvera de boende i områdena och ske tillsammans med dem.
– Det är långsamt, tidskrävande och komplicerat men vi har bevis från insatser i andra delar av världen på att det är ett sätt att arbeta som ger långsiktiga resultat.
Kan mål elva bidra till att den sociala hållbarheten i världen ökar?
– Det har gjorts många tidigare försök och en del har misslyckats, en del har varit framgångsrika. Och vi måste vara realistiska, alla städer kommer inte att kunna leva upp till målen.
Men, tillägger han diplomatiskt, eftersom hållbarhetsmålen tillämpas globalt och integrerar den sociala ekonomin med miljöfrågorna, är hoppet att de styrande både på regional och nationell nivå ska se möjligheterna som ryms i målet.
– Frågar du mig om jag anser att världen är en bättre plats med hållbarhetsmålen än den var utan, så svarar jag definitivt ja.
Text: Lotta Nylander, artikel från forskning.se
Bara själva formuleringen av målet får Erik Westholm professor i kulturgeografi och landsbygdsutveckling samt medlem av regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling, att reagera. Det speglar en världsbild där staden är i centrum och landsbygden en periferi. Det är anmärkningsvärt att det här målet siktar så starkt på städerna, säger han.
– För mig som håller på med landsbygd är min första reaktion att det är olyckligt för alla de problem som rör hållbarhetsmålen rör både stad och land.
Staden är normen
Madeleine Granvik forskare i stad – land interaktion vid Sveriges lantbruksuniversitet suckar över formuleringen och säger att det är så uppenbart att det är stadens normer som gäller i hela samhället. Och i det här fallet även i FN:s dokument.
– Jag önskar att de istället hade en retorik som var tydligt inkluderande, oavsett om den handlar om stad eller landsbygd, säger hon.
Staden intar en priviligierad position i relation till landsbygden, det syns i politiska dokument, i praktisk handling och i media. Det menar både Erik Westholm och Madeleine Granvik. Staden framställs som framgångsrik, tillväxtskapande och en motor i samhällsutvecklingen. Medan landsbygden sammankopplas med problem, hjälplöshet och behov av stöd.
– Vi hör ofta att hälften av jordens invånare nu bor i städer. Men det betyder att den andra hälften inte gör det. Staden behöver landsbygden för sin överlevnad både när det gäller produktion av mat och energi. Men landsbygden har också kapacitet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, säger Erik Westholm.
Han skisserar en framtid där svensk landsbygd spelar en viktig roll i kontakten med resten av världen. En hub för matproduktion och globala relationer när jordens klimat förändras.
– Klimatförändringen kommer att göra att delar av världens jordbruksmark kommer att bli obrukbar men i Sverige blir det varmare, mer nederbörd och längre växtsäsong. Vårt jordbruk kan bli en viktig exportör av mat. Så den där tanken att svenskt jordbruk är på dekis kan vi snart få ompröva.
Invandring viktig för landsbygden
Man ska inte heller räkna ut landsbygden som en avfolkningsbygd. De senaste tre åren har befolkningen ökat i alla delar av Sverige. Det beror på invandring och det finns inget som säger att den utvecklingen inte håller i sig.
– Vi tenderar att betrakta inflyttningen som tillfällig men bara i år kommer närmare 150 000 flyktingar och fortsätter inflyttningen innebär det närmare en halv miljon nya invånare på några år. Och i ett längre perspektiv beräknas 200 miljoner människor behöva flytta för att ett förändrat klimat har gjort deras hem obeboliga.
Erik Westholm menar att vi behöver vara öppna för att det händer något nytt, att landsbygden är på väg att få en roll som vi inte tänkt oss. Med varje invandrad person skapas relationer mellan landsbygden och resten av världen. Det blir ett utbyte av erfarenheter som kan ge upphov till en ny utveckling – även om integrationen också innebär stora utmaningar.
Madeleine Granvik relaterar också till klimatförändringarna när hon beskriver landsbygdens möjligheter.
– Vår mark har en tydlig funktion i att producera mat. Tänk till exempel på matkrisen 2008 som drabbade de fattigaste länderna. Hur ska vi vara kapabla att hantera sådana kriser om vi inte har en hållbar landsbygd? Då krävs en plan för hur svenska naturresurser utnyttjas.
Hon menar att med klimatförändringar och kravet på hållbarhet följer att Sverige inte helt kan förlita sig på globala system för matproduktionen. I en krissituation måste vi kunna vara självförsörjande och med det följer en landsbygd där människor bor och verkar. Landsbygden som försörjare av stadens behov av mat och energi skapar också stora krav på interaktionen mellan stad och land.
Men kan landsbygden bli hållbar?
– Det diskuterar forskarna fram och tillbaka, säger Madeleine Granvik. Enligt vissa är städerna mer hållbara än landsbygden. Men där tycker jag att man måste vara mycket mer nyanserad och ställa sig frågan; hållbara utifrån vilka aspekter? Diskussionen förenklas ofta enormt. Den planeringsdoktrin som råder är att städer ska förtätas för att det är så man får hållbara städer. Men grönytor som försvinner är en jättefråga när man talar om hållbarhet. Både relaterat till klimat, sociala och hälsomässiga hållbarhetsaspekter.
Istället för att fokusera på förtätningen av staden borde intresset lyftas till att utveckla mindre orter. De städer som förtätas idag är fungerande och behöver inte växa mer, menar Madeleine Granvik. Det är på landsbygden det behövs en förtätning med bättre service och nya bostäder.
Erik Westholm tänker i samma banor och säger att staden som ofta tillskrivs kreativitet snarare är inlåst i sina egna strukturer. I stort sett varje kvadratmeter har för lång tid intecknats för en bestämd användning. Istället ger landsbygden betydligt större utrymme för nytänkande. Där finns möjligheter till den förnyelse som krävs för att hållbarhetsmålen ska uppnås.
Störst potential för ”lagom stora orter”
Men den allra största potentialen har städer på mellan 100 000 – 150 000 invånare, menar Erik Westholm. I den skalan blir energisystem och avfallshantering effektiva. Och avstånden är relativt korta mellan arbete, hem och service.
– Fick jag leva om mitt liv skulle jag bli kommundirektör i Knivsta. Då kunde jag vara med och bygga en stad mellan Stockholm och Uppsala, säger Erik Westholm. I ett sådant läge med stark inflyttning och tillgång till mark och kommunikationer borde finnas en möjlighet att bygga en ny stad utifrån dagens kunskaper om hållbarhet när det gäller byggande, produktion av livsmedel, energiförsörjning och transportsystem.
Text: Lotta Nylander, frilansskribent för forskning.se
’- Många av de åtgärder som behöver göras för att leva upp till mål 11 kommer att kräva uppoffringar. Men sammantaget kommer det att göra att vi blir hälsosammare, får en trevligare miljö och lever längre.
Miljöforskaren Thomas Elmqvist ser stora möjligheter i FN:s elfte hållbarhetsmål och menar dessutom att det finns möjlighet att uppnå det. I alla fall i Sverige. Thomas Elmqvist är professor i naturresurshushållning och verksam vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet.
Även om det är ett ambitiöst mål så tycker han det är intressant och pekar ut flera aspekter som gör att det faktiskt kan få betydelse för omställningen till ett hållbart samhälle.
Beslut flyttas närmare befolkningen
Över hälften av världens befolkning lever i urbana miljöer men det är första gången FN har ett mål som inkluderar städer. Det är ett mål gör att besluten kan flyttas närmare befolkningen eftersom lokala beslutsorgan i städer och kommuner blir viktiga och inte ledarna för nationer, vilket är det vanliga i FN- sammanhang.
– Det är också ett mål som formulerats på ett bra sätt. Städer ska vara både ”sustainable” och ”resilient”. Tidigare har dessa båda begrepp använts luddigt och ofta som om de betydde ungefär samma sak, menar Thomas Elmqvist.
Sustainability, eller hållbarhet på svenska, syftar på jämlikhet mellan och inom generationer och att jordens resurser måste disponeras med tanke på att de ska räcka till hela planetens befolkning och inte påverka kommande generationers valmöjligheter.
Resiliens kan beskrivas som ett systems förmåga att överleva och utvecklas trots att det störs. I mål nummer 11 fungerar resiliens som ett redskap för att avgöra hur ett urbant system står emot olika typer av påfrestningar.
Båda begreppen behövs, ett som syftar på effektiv och jämlik användning av resurser och ett som bidrar till att det urbana landskapet kan buffra störningar. (…)
FN:s 17 HÅLLBARHETSMÅL:
- Utrota all form av fattigdom överallt.
- Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
- Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
- Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
- Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
- Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
- Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
- Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
- Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
- Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
- Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
- Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
- Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
- Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
- Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
- Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
- Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.
Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.
– 80 till 90 procent av det vatten, den mat och energi som staden förbrukar produceras utanför staden. Men för att produktionen ska var hållbar krävs att man arbetar integrerat på regional nivå. Idag stannar ofta planering vid kommungränsen, säger Thomas Elmqvist.
Han efterlyser regionala samarbetsorgan i de regioner där kommuner tillsammans formar ett system där ekonomi, ekologi, sociala funktioner och transporter samverkar.
En annan viktig del är att bygga städer som anpassas till klimatförändringarna. Svenska städer måste tåla ett betydligt varmare och blötare klimat.
– En bra strategi är att satsa på naturbaserade lösningar. Det innebär att öka det gröna i staden och skapa gröna tak, väggar och parker. Och att i större utsträckning integrera levande system med byggda system och utveckla naturbaserade lösningar. Ett enkelt exempel är hur ökad växtlighet kan bli en buffert både för att kyla staden under värmeböljor och för att fånga upp vatten.
Andra förändringar är att kommunikationerna inne i staden och till och från den, behöver planeras för cyklister och kollektivtrafik.
Är mål 11 realistiskt?
– Ja för Sveriges del finns det en möjlighet att uppnå målet. Men allt går verkligen inte i rätt riktning. Det finns bland annat en tradition i Sverige av att bygga väldigt stora trafikleder när trafikproblem ska lösas. Förbifart Stockholm, är ett sådant exempel. Det ser jag som en stor samhällelig kostnad om lagts på fel utveckling. Den investeringen hade istället kunnat användas på mer hållbara transportlösningar.
Men Thomas Elmqvist ser också positiva förändringar. Han nämner minskad användning av kärnkraft, kol och olja. Och att solenergi blir allt vanligare när villaägare och bostadsrättsföreningar satsar på solpaneler på den egna fastigheten och samtidigt blir en del av elförsörjningsnätverket. Plötsligt finns 100 000 tals lokala elproducenter. Det är en väg mot ett hållbart och resilient system, säger Thomas Elmqvist.
Text: Lotta Nylander, frilansjournalist för forskning.se
– Alla muslimer blir skyldiga till några terroristers dåd, säger Leif Stenberg, professor i islamologi vid Lunds universitet. Han befarar att synen på flyktingar och viljan att ta emot dem påverkas av helgens terroristattentat.
Därför efterlyser han ökad forskning av hur det muslimska samhället i Sverige ser ut.
– Vi måste veta vad vi talar om, betonar han.
Frågorna är många efter de blodiga attackerna i Paris fredagen den 13 december. Varför hände det? Varför just i Paris? Kan det hända här? Är det krig nu?
Ingen har de exakta svaren, men en som är väl skickad att svara är Leif Stenberg som är föreståndare för Centrum för Mellanösternstudier i Lund.
Han tar avstamp i historien och menar att det ända sedan 1800-talet pågår en diskussion om vilken roll islam ska spela i Mellanöstern.
– Den jihadism som Islamiska staten (IS) utövar står för den revolutionära vägen mot islam. Man vill med väpnad kamp förändra samhället så att islam ska styra både människan och samhället. Genom att skapa konflikt och kaos vill IS förebåda att Messias kommer ner och upprättar Guds rike på jorden. Det kan låta hur konstigt som helst, men det är vad ideologni går ut på. Det kan man också läsa i deras texter på nätet.
Revolutionen i Iran
Leif Stenberg påpekar att det finns andra rörelser inom islam som försöker verka på andra sätt, men just nu är det onekligen IS som gör tydligast avtryck.
– Revolutionen i Iran 1979 var en viktig vändpunkt för de radikala rörelserna. Den visade att det går att skapa en islamisk republik genom att göra uppror, säger han.
Sedan dess har flera militanta rörelser växt fram i regionen. IS är sprungen ur samma frustration eller dilemma som exempelvis Hamas och al-Qaida, enligt Stenberg, som också påpekar att det funnits gott om både träningstillfällen och plantskolor i regionen under de senaste decenniernas krig i Afghanistan, Irak och Syrien.
Det långsiktiga målet för IS är alltså att upprätta en islamisk stat, men Leif Stenberg ser många frågetecken med det upplägget.
– Det är dock fortfarande otydligt hur den statens institutioner ska utformas och hur den ska fungera praktiskt. Man hör mest retoriska fraser om att det ska vara ett kalifat, men inte hur det i praktiken ska styras. Det vore en intressant forskningsuppgift, men kanske inte precis nu efter vad som hände i Paris.
Varför tror du att de slog till i Paris?
– IS menar att man befinner sig i krig och är attackerat från flera olika håll. Förmodligen har de sympatisörer i alla västländer, det måste man kallt räkna med. Men varför det blev just Paris och inte London, Rom eller New York vet jag inte.
Säpo har nu några dagar efter dåden mot Paris och Beirut gått ut med förhöjd terrorhotsnivå i Sverige.
Skulle det kunna hända i Stockholm?
– Nja, man kan ju aldrig vara säker, men Stockholm är inte alls lika hett som Paris och jag kan tänka mig flera andra ställen som ligger före i rangordningen. Det Sverige gör är att utbilda 35 kurdiska soldater i Irak, det är nog inte så signifikant.
– Å andra sidan är det relativt många svenskar som har åkt ner och krigat med IS, 286 var den senaste siffran jag såg. Men bara 140 har kommit hem. Så visst kan det finnas en potentiell risk.
Men är det krig nu som IS säger?
– Jag vet inte hur man ska definiera det som pågår. I IS retorik är det krig – ett avgörande krig mellan gott och ont och det har pågått länge. Jag ser det närmast som en förlängning av kriget mot terrorismen till en global nivå. Men ett nytt världskrig i meningen tusentals personer på slagfältet är det ju inte.
Hur tror du att flyktingkrisen kommer att påverkas av Parisdåden?
– Många av dem som har flytt har ju flytt precis från det här, det är viktigt att säga. Det måste vara skrämmande för dem som just kommit till Europa att se detta hända. Jag tror inte att det finns en massa femtekolonnare eller IS-anhängare bland flyktingarna. De är säkert minst lika skakade som vi.
Ett steg tillbaka
Ändå befarar Leif Stenberg att synen på flyktingar och viljan att ta emot dem påverkas av det som hänt i Paris.
– Allt det som byggts upp och som varit positivt i arbetet med flyktingfrågan tar nog ett steg tillbaka nu. Vi kan få en situation där alla muslimer blir skyldiga till några terroristers dåd. Om den uppfattningen sprids kan det bejaka politiska omsvängningar och det kan plötsligt bli legitimt med hårdare tag, avvisningar och stängda gränser.
Detta vore en olycklig utveckling, betonar han.
– Muslimer är liksom alla andra människor individer och ska bedömas enskilt. Så säger ju också lagstiftningen och asylrätten och andra internationella konventioner.
Inte bara muslimska flyktingar riskerar att få sota för brott som andra begått i islams namn. Även alla andra oskyldiga muslimer kan dras med. Det visar erfarenheterna från attackerna den elfte september 2001 i USA.
– Efter det såg vi ett uppsving för antiislamska rörelser och en opinion för hårdare tag mot muslimer i allmänhet. Det är inte otänkbart att något liknande händer nu, säger Leif Stenberg.
Fel att betrakta islam som enhetligt
Samtidigt menar han det finns en stor kunskapslucka, inte minst i Sverige, när det gäller den muslimska befolkningen här. Det är en lucka som han själva gärna vill medverka till att täppa igen.
– Som forskare ser jag allvarliga problem med att islam betraktas som något enhetligt. Det finns allvarliga motsättningar inom islam, både i teologiska och rituella frågor. Om vi ska bedöma huruvida det finns något hot från muslimer i Sverige så måste vi veta mer om dem, gärna ett kunskapsbygge som sker gemensamt med muslimska församlingar. Men vi har inte haft något stort forskningsprojekt om det i Sverige. Det är olyckligt att vi pratar så mycket om islam fast vi inte har något tydligt forskningsunderlag.
Behövs mer forskning
Han skulle vilja se en stor undersökning av muslimska församlingar och rörelser i Sverige – vad de säger på sina fredagsböner, hur många som deltar och vad man har för verksamheter i övrigt.
– Vi måste skaffa en bild av hur det muslimska samhället ser ut innan vi börjar tänka på det som en grogrund för radikala rörelser som IS. Liknande studier har gjorts i många andra länder och det har skett i samarbete med de muslimska församlingarna. Jag ser det som väldigt viktigt att få fram den typen av kunskap. Men det finns ingen forskare som har gått runt och knackat dörr på de muslimska församlingarna.
Har du själv någon hypotes inför ett sådant projekt?
– Tanken är helt enkelt att vi ska veta vad vi pratar om. Jag är övertygad om att vi generellt sett överdriver islams betydelse för muslimerna. Vi tror att de är religiösa i långt högre omfattning än de är, vi tror också att moskébesökarna är fler än vad de är. Detta framgår av en mindre studie i Malmö som kommer snart. Men mörkertalet år stort när det gäller vad vi föreställer oss att muslimer i Sverige gör i islams namn, säger Leif Stenberg.
Text: Bengt Rolfer
Få saker rör sig lika enkelt och effektivt genom vätska som spermier, något forskarna vid universitetet i Twente i Nederländerna och Germany University i Kairo tog fasta på när de utvecklade nanoroboten MagnetoSperm. Den spermieformade roboten ska bland annat ska kunna assistera vid konstgjorda befruktningar, medicintransport i kroppen samt utföra mindre kirurgiska ingrepp till exempel i ögat. De ska även fungera som minimala byggnadsarbetare och hjälpa till med att bygga saker i mikro- och nanoskala.
Dessa små cyborgspermier består av kobolt- och nickelbelagda huvuden och en ”naken” böjbar kropp i silikon och plast. Hela tingesten är drygt 320 μm (0,32 millimeter) lång och 5,2 μm (0,0052 millimeter) tjock och ungefär sex gånger längre än en mänsklig spermie.
– Naturen har utformat effektiva verktyg för transport på mikroskalor och våra robotar är inspirerade av levande mikroorganismer, i detta fall spermier, för komplexa manipulationer och riktade terapiuppgifter på nanonivå, säger Sarthak Misra, professor vid universitetet i Twente och huvudansvarig för studien.
En förutsättning för att Magnetosperm ska fungera är rörelse, något som tidigare har varit en utmaning på grund av robotarnas ynka storlek. Men genom att utsätta det metallbelagda huvudet för en svag magnetisk strålning i storleksordning vanlig kylskåpsmagnet sätts roboten i sidledsrörelse, vilket i sin tur gör att flagellen, spermiens ”piska”, börjar att oscillera och driva roboten framåt med en medelhastigheten på 20,61μm per sekund.
Snabba steg framåt
MagnetoSperm är dock inte forskningsvärldens första försök att utveckla robotspermier. I december 2013 blev tyska forskare först i världen med att skapa en biologisk robot som drivs av spermier, så kallade biobots eller spermbots. Metoden går ut på att isolera en spermie inuti ett rör av titan- och järnfilm och därefter styra röret med hjälp av magnetfält. Precis som MagnetoSperm, är tanken att spermbotsen ska kunna assistera vid konstgjorda befruktningar och leverera medicin till en specifik plats i kroppen.
Skillnaden mellan bioboten och MagnetoSperm är att bioboten utgörs av en riktig spermie med robotutrustning medan MagnetoSperm är helt och hållet en robot. Gemensamt för de båda prototyperna är det dröjer innan de kommer ut på marknaden.
– Det kommer att ta minst tio år innan robotar som till exempel MagnetoSperm kan användas i en klinisk miljö. För tillfället arbetar vi med att ersätta piskan med magnetiska mikrofiber för att få ner storleken ytterligare och på så sätt få robotarna att röra sig ännu effektivare i kroppen, säger Sarthak Misra.
Hans kollega, Islam Khalil vid German University i Kairo, tror inte att det kommer att ta fullt så lång tid:
– Det tar nog några år till innan vi börjar med kliniska experiment, men fältet mikrorobotik utvecklas mycket snabbt och rör sig hela tiden flera steg framåt.
Biologiskt nedbrytbara
I takt med nanoteknikens framsteg har kritiska röster höjts över nanorobotarnas effekt på hälsa och miljö. Bland annat SMER, Statens medicinsk-etiska råd, har i en rapport från 2010 uttryckt oro över vad som händer med nanorobotarna när de slutfört sitt uppdrag. Forskarna bakom spermbot menar visserligen att de magnetiska nanorören utgör betydligt mindre risk för eventuella komplikationer än magnetiska nanopartiklar till exempel MagnetoSperm eftersom rören inte går in i cellerna. Studien beskriver dock inte om eller hur robotarna ska tas ut, något som forskarna bakom MagnetoSperm däremot har funderat på.
– Vi planerar att göra dessa robotar biokompatibla och biologiskt nedbrytbara så att de lämna kroppen via normala biologiska eller fysiologiska metoder, säger Sarthak Misra.
En annan farhåga är att tekniken enbart kommer att vara tillgängliga för de som har råd att köpa dem, vilket skulle skapa ett segregerat samhälle med en frisk överklass och en sjuk underklass. Inte heller det bör vara några problem enligt Islam Khalil:
– Vår förhoppning är att alla ska kunna ta del av uppfinningen. Eftersom vi kommer att producera miljontals robotar kommer kostnaden per robot inte att bli särskilt hög.
I rapporten uttryckte SMER även sin oro över nanorörens eventuella likheter med asbest i fråga om hälsorisker och uppkomst av DNA-skador. Det finns också en oro för att eventuella problem och risker kopplade till nanoteknik inte upptäcks förrän långt efter en exponering.
För att bringa klarhet i dessa frågor mottog Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra, förra året 40 miljoner kronor för att studera just nanoteknikens miljö- och hälsoeffekter. Med på banan är Chalmers-, Göteborgs- och Lunds universitet, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Akzo Nobel – världens största producent av kiseldioxidpartiklar i nanostorlek. Först 2018, när projektet är slut, förväntas vi få svar på om nanoteknik är roten till allt ont eller allt gott i världen.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
I Medelpad använder räddningstjänsten frivilliga som förtrupp vid olyckor och akut sjukdom. Drygt tvåhundra personer i ett tiotal byar är anslutna till en sms-kedja som räddningstjänsten byggt upp.
När larmet kommer via sms rycker byborna ut. De frivilligas snabba närvaro vid trafikolyckor, bränder och hjärtinfarkter har gjort den kommunala räddningstjänsten effektivare.
– Det är bra att få en in en första resurs, även om den inte är fullt utrustad och utbildad. Om frivilliga är snabbt på plats går det att kapa mycket i insatstiden, säger Tobias Andersson Granberg, forskare vid Linköpings universitet.
– I takt med att samhällsresurserna krymper blir det här vanligare och vanligare. Särskilt på landsbygden.
Tillsammans med kolleger vid Centrum för forskning inom respons och räddningssystem (CARER) följer Tobias Andersson Granberg arbetet i Medelpad och flera andra initiativ för att bättre ta till vara frivilliga krafter.
Forskarna studerar framför allt hur nya grupper av människor kan användas inom räddning och respons. Det kan både vara frivilliga och professionella som utför andra uppgifter än de normalt ägnar sig åt.
Bli bättre på att samverka med frivilliga
Genom att koncentrera sig på vardagshändelser i stället för stora kriser ställs inte Räddningstjänsten Medelpad inför stora mängder spontanfrivilliga som ibland kan vara svåra att ta hand om på ett bra sätt.
– På små olyckor åker en begränsad skara frivilliga och de gör det oftast i väntan på att proffsen ska komma. När de anländer kliver man åt sidan och väntar på om man blir tillsagd att hjälpa till mer. Blir man inte det håller man sig ur vägen, säger Tobias Andersson Granberg.
Forskarna konstaterar samtidigt att många professionella måste bli bättre på att ta emot frivilliga och samverka med dem på olycksplatsen. Idag sker inte alla kontakter friktionsfritt.
Tobias Andersson Granberg tror att det engagemang många människor visar inför den ökade tillströmningen av flyktingar även kan omsättas i andra insatser.
– Det tyder ju på att det finns en vilja hos människor att hjälpa till som samhället idag inte utnyttjar i någon större utsträckning. Det borde gå att ta till vara den viljan på ett bättre sätt.
Det arbete som Räddningstjänsten Medelpad bedriver är inspirerat av ett projekt som forskarna vid CARER startade 2010, på uppdrag av försvarsdepartementet. Syftet var att titta på hur människor i glesbygden upplever sin trygghet.
Forskarna såg att människor som stadigvarande bor på landsbygden har en annan inställning till räddningsinsatser – de vet att det tar lång tid innan ambulansen kommer och att snön kan ställa till det.
De är inställda på att undsättning är en kedja med flera olika länkar, där den professionella räddningstjänsten är en och den lokala idrottsklubben en annan.
CARER skissade på ett utvecklingsprojekt för att koppla samman krafter inom räddningssystemet med till exempel kommunal hemtjänst, väktare och lokala föreningar. Men projektet kunde inte slutföras eftersom rikspolisstyrelsen hade invändningar.
Innan Missing people
– Det kan ha varit så att man oroade sig för att det skulle öppna dörren för mer destruktiva strömningar i samhället och föreställde sig medborgargarden, säger Rebecca Stenberg, filosofie doktor i psykologi och lektor i företagsekonomi vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) och styrelseledamot i CARER.
Då hade insikten om frivilligheten som resurs inte riktigt nått polisen, men sedan dess har bland annat Missing people uppstått och alla har insett att det finns en jätteresurs av folk som är villiga avsätta tid. Vanan vid att dela in samhället i vattentäta skott blir allt mer ifrågasatt, menar Rebecca Stenberg.
Storbranden i Västmanland var ett exempel på att alla resurser måste användas när det inträffar en stor kris. Engagemanget kring flyktingarna är ett annat tecken på att en ny syn på ideella resurser kan vara på väg att växa fram.
– Vi är på väg in i ett nytt Sverige där frivilligheten både får och tar sig en ny roll. Vi kan inte längre stå bredvid medborgarna och göra räddningsinsatser för dem, vi måste stå tillsammans, säger Rebecca Stenberg.
Sverige har av tradition ett starkt föreningsliv, men så här långt utnyttjas de frivilligas kapacitet ganska lite jämfört med många andra länder. I takt med att ideella och frivilliga krafter får en större tyngd kommer de också att ställa krav på att kunna påverka samhällsutvecklingen, spår Rebecca Stenberg.
Frivilliga saknar försäkringsskydd
– Men det måste också kunna ställas krav på frivilligheten. Vi har en lagstiftning som reglerar myndigheter och företag, men inte frivilligsidan. Även för de frivilliga måste regelverket utvecklas, säger hon.
En gråzon är försäkringsskyddet för de frivilliga. Vem betalar om en person skadas i samband med en frivilliginsats? Räddningstjänsten Medelpad är noga med att meddela de frivilliga i byarna att den inte har något arbetsgivaransvar och därmed inte heller erbjuder något försäkringsskydd.
– Du gör ingripandet som privatperson och står själv för konsekvenserna om du råkar ut för något. Var och en måste hitta sin begränsning i de insatser de gör. Däremot hjälper vi till med avlastningssamtal, säger Erik Hedlund, chef för samhällsskydd på Räddningstjänsten Medelpad.
Avsaknaden av försäkringsskydd har inte gjort det svårare att rekrytera frivilliga, eller förstärkt medmänniska som räddningstjänsten kallar sina ideella krafter. De flesta är i åldrarna 55+ och många har jobbat inom vården och andra yrken där det finns en vana vid att möta andra människor.
– Den gamla bygemenskapen har sannerligen bekräftats och har fått ny energi genom det här, säger Erik Hedlund.
Text: Torbjörn Tenfält, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
Professor Charlotta Mellander vid Internationella handelshögskolan i Jönköping är en av dem som varnar för att tvånget kan leda fel. Kommuner med lediga bostäder har sällan några jobb, menar hon.
– Kommuner som redan har en vikande arbetsmarknad och många arbetslösa tar en jättestor risk om de tar emot flyktingar för att vända en stagnerande utveckling. Ett villkor för en lyckad integration är ju att man hittar ett jobb och kan skapa sig en framtid. Om man då kommer till en kommun som redan har problem minskar ju sannolikheten att lyckas, säger hon.
I stället föreslår hon ett ökat byggande i kommuner där arbetsmarknaden ser ljusare ut.
Centraliserad planering
– Det är visserligen kostsamt, men det blir ännu mer kostsamt med människor som går utan arbete i flera år. För att hitta snabba lösningar måste man kanske nöja sig med lite sämre kvalitet på boendet under en övergångsperiod. Charlotta Mellander anser dock att det ändå kan finnas skäl för att besluten om var flyktingarna ska placeras fattas på central nivå.
– En centraliserad planering skulle underlätta investeringar för bostadsbyggande och en mer långsiktig strategi för mottagande och integration, säger hon.
Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) i Uppsala, tycker det är rätt tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Han är väl medveten om att kommunerna har mycket olika förutsättningar när det gäller bostäder och jobb, men menar att det primära just nu är att ordna tak över huvudet.
Solidaritetsfråga
– I dagens akuta situation är det dessutom en solidaritetsfråga. Ett litet antal kommuner ska inte behöva bära upp hela invandringspolitiken. Roger Andersson ser invandringspolitiken som en statlig angelägenhet.
Därför är det rimligt att staten har ansvaret för att fördela flyktingarna.
– Det är lite för lätt för kommunerna att slippa undan. Många skyller på bostadsbrist, men så har de heller inte visat något intresse för att bygga under de senaste 20-30 åren, säger han. Samtidigt påpekar han att den centrala fördelningsnyckeln bara ska gälla under en introduktionsperiod på kanske två år. Då ska kommunerna även kompenseras av staten för sina merkostnader. Därefter ska de nyanlända välja fritt få välja var de vill bosätta sig långsiktigt.
– På längre sikt kommer dagens flyktingar att vara en tillgång för kommunerna. Med några få undantag är de enda kommuner som vuxit sedan 1970-talet de kommuner som fått del av invandringen, säger Roger Andersson.
Väljs bort på grund av fel namn
Hur kan man då underlätta får nyanlända att komma in på arbetsmarknaden? Den frågan har studerats av bland andra Olof Åslund, generaldirektör för IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering).
Han ser framför sig flera utmaningar, bland annat att arbetsgivarna måste bli bättre på att uppmärksamma den här gruppen.
– Vi vet att många väljs bort bara på grund av sitt namn och att det förekommer en betydande diskriminering, säger han. Dessutom sker en stor del av rekryteringen idag via informella kanaler.
– Därför behövs speciella insatser för att ”osynliga” grupper ska komma i fråga för ett jobb. Vi har sett en del positiva effekter när man intensifierat matchningen för att kunna para ihop nyanlända med de lediga jobben.
Hur kan det gå till?
– Till exempel att en arbetsförmedlare får mer tid med varje enskild person för att kartlägga vad de kan och att mer aktivt ta kontakt med tänkbara arbetsgivare. Olof Åslund påpekar att detta arbetssätt kräver en del resurser – men också att det ger stora vinster om man får in personer i arbete i stället för att de går arbetslösa i flera år.
– Samtidigt blir det extra knivigt i dagens läge när vi har helt andra volymer än tidigare. Men varje person som kommer in på arbetsmarknaden innebär ett steg framåt, säger han. Ett vanligt argument i debatten är att ”lägre trösklar” – det vill säga sänkta ingångslöner – skulle göra susen.
Ekonomiprofessorn Oskar Nordström Skans i Uppsala har nyligen uttalat sig för ”exceptionella åtgärder” inom lönebildningen under de kommande åren för att göra det lättare för nyanlända att få ett jobb.
Minskad facklig makt
Även docent Andreas Bergh vid Ekonomihögskolan i Lund beskriver vägen till jobb för utlandsfödda som politiskt obekväm, då den sannolikt innebär ökad inkomstspridning och minskad facklig makt. Olof Åslund är dock inte säker på att sänkta löner är lösningen.
Han påpekar att det redan finns goda möjligheter för arbetsgivarna att anställa billigt genom de så kallade instegsjobben och nystartsjobben. I vissa fall är rabatten där så hög som 80 procent.
– Det är en gåta att arbetsgivarna inte är mer intresserade av detta. Det tyder på att lönekostnaden inte är det viktigaste för dem. Lägre lönekostnader ensamt löser inte problemet, men subventioner kan mycket väl vara en del av en insats tillsammans med till exempel intensifierad matchning, säger han.
Text: Bengt Rolfer
Sedan början av 90-talet har genterapi använts som en form av behandling för patienter med ärftliga blodsjukdomar. Genom att genetiskt korrigera patientens egna blodstamceller och sedan transplantera tillbaka dessa, får man friska stamceller som kontinuerligt bildar friska celler som ett botemedel mot sjukdomen. Till skillnad från benmärgstransplantation har metoden med genkorrigering många fördelar.
– Vid en benmärgstransplantation tar man blodstamceller från en frisk donator och transplanterar till patienten. Som regel krävs någon typ av förbehandling av patienten där det sjuka blodsystemet slås ut genom strålning eller cytostatika, i syfte att ge ”plats” för de nya friska stamcellerna, förklarar Maria Dahl, doktorand på Institutionen för laboratoriemedicin.
Även om denna typ av stamcellstransplantationer i många fall är det enda alternativet för att kunna bota en allvarlig blodsjukdom, finns det många komplikationer kring behandlingen. Donatorn och patienten måste vara så kallat immunkompatibla för att det inte ska uppstå livsfarliga komplikationer för patienten på grund av avstötning.
Sjukdomen kräver livslång behandling
Gauchers sjukdom typ 1, är en ärftlig blodsjukdom som ingår i gruppen upplagringssjukdomar och leder till onormal ansamling av en viss typ av fettsyra i kroppen, vilket ger en störd organfunktion.
I arvsmassan hos patienter med Gauchers sjukdom finns mutationer i en gen som gör att ett enzym inte kan bildas normalt. Enzymet behövs för att bryta ner denna typ av fettsyra som förekommer i cellmembran. När enzymet inte fungerar ansamlas dessa fettsyror vilket stör den normala funktionen hos blodceller och kroppens organ.
Patienterna drabbas av en rad olika symtom – förstorad mjälte och lever, rubbad blodcellsproduktion, benfrakturer, lungbesvär och i mer sällsynta fall även hjärnskador. Tillståndet kräver livslång behandling med intravenös enzymterapi 1-2 gånger i månaden vilket innebär ständiga sjukhusbesök och behandlingskostnader på runt 2 miljoner per år/patient.
– I studier på möss, har vi visat att den vanligaste varianten av sjukdomen kan botas med hjälp av genterapi. Efter transplantation av stamceller som genetiskt korrigerats genom lentivirala vektorer, har symtomen på sjukdomen försvunnit helt. De lentivirala vektorerna är baserade på ett virus som är ombyggt så att det inte längre orsakar sjukdom, utan istället tar sig in i arvsmassan och ”klistrar in” en korrekt kopia av den gen som inte fungerar. Cellerna kan därefter producera normalt enzym, berättar Maria Dahl.
Säkra virus används som verktyg vid genkorrigering
Lentivirala vektorer används också i samband med genterapi för andra blodsjukdomar.
– Vår forskning är först med att använda denna typ av genterapi med lentivirala vektorer för Gauchers sjukdom, och visar också att denna typ av genterapi är säker att använda. Tidiga varianter av virala vektorer har gett följdsjukdomar i form av bland annat leukemi, avslutar Maria Dahl.
Forskningsresultaten lägger en grund för att kunna ta nästa steg i att utveckla ett kliniskt applicerbart genterapiprotokoll för patienter med Gauchers sjukdom.
Maria Dahl disputerar 23 oktober i ämnet laboratoriemedicin med inriktning molekylärmedicin. Avhandlingens titel: Cell and gene therapy for blood disorders. Modeling of novel treatment strategies for Gaucher type 1 disease and Diamond-Blackfan anemia in mice.
Text: Åsa Hansdotter
Fakta/Blod
Kroppen producerar dagligen flera miljarder nya blodkroppar vilka har specialiserade funktioner som är livsviktiga för oss. De röda blodkropparna transporterar syre till kroppens vävnader, de vita blodkropparna bekämpar infektioner och blodplättarna gör att det kan bildas sårskorpor för att stoppa en blödning när ett blodkärl skadas. Alla dessa blodkroppar har sitt ursprung i en unik typ av cell – blodstamcellen.
Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se
Utvecklingen av appar för mobiltelefoner har öppnat upp för ännu fler vårdmöjligheter, inte minst när det gäller förebyggande folkhälsovård.
Sara Eriksén är professor i informatik vid Blekinge Tekniska Högskola och projektledare för ett forskningsprojekt om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling.
– Det handlar om att utveckla mobila teknologier som kan förändra hälsovården. Tjänster som informerar, motiverar och möjliggör för människor att sköta sin egen hälsa och samtidigt stödja kontakt mellan patienter och vårdgivare, säger Sara Eriksén, professor i informatik vid Blekinge Tekniska Högskola och projektledare för ett forskningsprojekt om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling.
Trådlös blodsockermätare
I projektet jobbar man bland annat med diagnosen diabetes typ 2, där dålig kosthållning och en allmänt ohälsosam livsstil ofta ger upphov till följdsjukdomar. Fokus ligger på preventiva insatser såsom egenkontroller, motion och kost.
– Genom en app kan patienten överföra data från en trådlös blodsockermätare via mobilen till sjukhus och vårdlag. Öppenvårdspersonal kan på samma sätt ge patienten feedback och förslag på åtgärder för en hälsosam livsföring och kosthållning.
Sara Eriksén efterlyser moderna tekniklösningar i vården och poängterar att detta inte behöver vara förbehållet den unga generationen.
– Tvärt om utvecklas det till exempel allt fler surfplattor som är specialanpassade för att användas av äldre och vara ett stöd för dem i vardagen – om de behöver komma åt tjänster som finns tillgängliga via internet till exempel.
Terapi på nätet framgångsrikt
Vad beträffar faktiska behandlingar på nätet, är det inom psykologin framgången varit störst. Sedan slutet av 1990-talet har internationell forskning bedrivits och svenska forskare är ledande i att utveckla och utpröva terapeutiska behandlingar på nätet. Resultaten är lovande, behandling via internet har ofta visat sig fungera lika bra som traditionell behandling för problem såsom depression, sömnproblem och prokrastinering.
– Generellt är det lika goda resultat när man ger behandling via internet som när man ger vanlig live-behandling. Depression och ångest är de områden vi studerat mest, och där ingår bland annat paniksyndrom och social fobi. Men vi har också gjort studier på ätstörningar och erektionsproblem. Även där får man i stort sett samma resultat som när man behandlar på sedvanligt sätt, säger Per Carlbring.
Per Carlbring är psykolog, psykoterapeut och professor i psykologi vid Stockholms universitet. Sedan 1999 har han utvecklat och bedrivit forskning kring psykologiska behandlingar på nätet. Framför allt handlar det om KBT, kognitiv beteendeterapi, som är den terapiform som varit lättast att föra över till internet eftersom dess upplägg är strukturerat och tydligt. Oftast går man igenom ett färdigt program i olika moduler som innehåller information och övningar med hemuppgifter. Patienten utför dessa, reflekterar över hur det gått och därefter ger terapeuten återkoppling, vanligtvis genom krypterad mejl.
Individuell feedback viktigt
– Den personliga kontakten är givetvis inte densamma på nätet. De icke-verbala delarna i kommunikationen försvinner och det kan förstås göra att man lättare missförstår varandra. Men det finns en del fördelar med att inte träffas också, att initialt få känslan av att det är mer anonymt har många deltagare tyckt varit positivt, säger Per Carlbring.
Den största fördelen med terapi på nätet är att fler patienter kan komma i behandling, oavsett var de bor i landet. Internetterapeuten lägger ner ungefär 15 minuter per patient och vecka, att jämföra med de 45 minuter en terapeut traditionellt spenderar med sin patient per vecka.
Per Carlbring pekar dock på det viktiga i att det är en person skolad i psykoterapi som håller i behandling och ger feedback eftersom inga mallade svar passar alla, och den individuella bedömningen från en terapeut är viktig. Enligt honom är en kombination av behandlingar, så kallad blended therapy, förmodligen den bästa lösningen – patienten får då hjälp både via nätet och vid personliga möten med en terapeut.
Reality-terapi mot spindelfobi
Nästa etapp i den digitala terapivärlden är ett projekt under hösten 2015, där Per Carlbring och hans kolleger ska jämföra traditionell livebehandling för spindelfobi med ett slags virtual reality-terapi. Patienten får genom speciella glasögon en helhetsupplevelse av att vara i en annan värld.
– Den typen av terapi, som blir en mer uppslukande upplevelse, skulle dessutom kunna öppna upp för en ännu bredare målgrupp och även passa människor som inte är så vana att ta till sig text. Det är den grupp som i dagsläget har svårast att tillgodogöra sig terapi på nätet, säger han.
Sedan 2014 finns det också en myndighet för samordning och utveckling av e-hälsa, alltså elektroniska och digitala hälsotjänster.
Text: Karin Skagerberg, frilansjournalist
Intervjuade forskare:
Sara Eriksén. Professor i informatik med inriktning mot arbetsvetenskap vid Blekinge Tekniska Högskola. Hon är projektledare för forskningsprojektet ”Hälsovård i förändring – innovativa mobila teknologier för främjande av hälsa”, om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling. Det beräknas vara klart 2016.
Per Carlbring. Psykolog och psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi samt professor i psykologi vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
red@forskning.se
– Det här är ett viktigt fynd eftersom det stärker teorin att stamceller har betydelse för förmågan att reparera blodkärl angripna av åderförkalkning, berättar Maria Wigren, forskare vid Lunds universitet.
I den aktuella studien analyserades blodprover från närmare 400 personer som under den efterföljande tioårsperioden drabbades av hjärtsjukdom. Resultaten visar att de personer som hade lägst nivå av tillväxtproteinet Stem cell factor (SCF), som styr tillväxten av stamceller, hade en nästan fördubblad risk att drabbas av hjärtinfarkt.
Studien visar också att rökare samt personer med diabetes var överrepresenterade bland dem med låga nivåer av SCF.
Stamceller med reparerande förmåga
Resultaten ger nya ledtrådar till vad som ligger bakom hjärtsjukdomar på människor, och är i linje med tidigare studier på celler och djur från andra forskare. Dessa har riktat ljuset mot en särskild typ av stamceller, så kallade vaskulära progenitorer, som anses en reparerande förmåga i blodkärlen.
– Ett läkemedel som kan stimulera det tillväxtprotein vi analyserat skulle kunna bli ett nytt sätt att minska risken för hjärtinfarkt och andra hjärtsjukdomar. Ett sådant läkemedel skulle i så fall kunna vara ett alternativ för de patienter med hjärtkärlsjukdom som inte får ett tillräckligt bra skydd med de behandlingar vi har idag, säger Jan Nilsson, professor med inriktning på hjärt-kärlsjukdom vid Lunds universitet samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Han menar att proteinet också är en lovande möjlighet till en ny markör för hjärtsjukdom.
Kartlade åderförkalkning i halspulsådern
De som ingick i studien undersöktes även med ultraljud för att kartlägga åderförkalkning i halspulsådern. Personer med höga nivåer av SCF hade färre förträngningar i halspulsådern, vilket styrker slutsatserna. Förekomsten av stamceller styrs dock av flera faktorer och bland annat har genetiska skillnader, ålder och sjukdomsbild betydelse. Den aktuella studien styrker inte orsakssamband, poängterar forskarna, men menar samtidigt att studiens omfattning och storlek talar för att stamcellerna faktiskt har en viktig roll.
Text: BJÖRN MARTINSSON
Fakta/Hjärtinfarkt
Uppstår när en blodpropp plötsligt bildas i något av hjärtats kranskärl. Ca 28 000 personer drabbades av hjärtinfarkt i Sverige 2013, och cirka 7 700 dog av sin infarkt. Sjukdomen är den vanligaste dödsorsaken i Sverige trots att framgångsrik forskning och vård har minskat antalet hjärtinfarkter och antalet fall med dödlig utgång.
Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se
