När varken privata aktörer eller staten lyckas förse sina invånare med bostäder gäller det att tänka kreativt. Eller vad sägs om flyttbara småhus på hjul, containerlägenheter och speciella bostäder för låginkomsttagare – lösningar som redan finns eller förväntas etableras i Sverige inom snar framtid.
Containerhus för studenter
Förra året sökte över 160 000 flyktingar asyl i Sverige, något som förvärrat en redan påtaglig bostadsbrist i flera delar av landet. Regeringen föreslog då att kommunerna skulle uppföra bostadsmoduler för att lösa den akuta situationen, något få kommuner hittills nappat på.
Några som tidigt insåg behovet av containerhus var bostadsbolaget Xlnt Living som nyligen färdigställde 65 stycken studentlägenheter i Sundbyberg strax utanför Stockholm. Stommen utgörs av begagnade fraktcontainrar och bostadsytan är 26 kvadratmeter inklusive kök och bad. Lägenheterna uppfördes med tillfälliga bygglov som gäller fem år i taget, vilket gjorde att de kunde uppföras på outnyttjad mark och tillfälliga tomter.
Konceptet modulbostäder är vanligt i mer tätbefolkade länder som till exempel Nederländerna och Tyskland, och containerhus ser onekligen ut som en lösning på bristen av ungdoms- och studentlägenheter i Sverige. Lösningen har dock fått hård kritik för att inte vara ett så billigt alternativ som det initialt verkar. Eftersom bygglovet för containerlägenheterna får förlängas i maximalt tre omgångar kan nedmonteringar och bortforslingar bli en dyr historia.
Kvadratmeterpriset lika högt oavsett
– I praktiken är det inte billigare. Proportionellt kanske, men kvadratmeterpriset kommer att bli lika högt oavsett om man bygger stort eller litet. Det som gör det billigare är att man bygger på höjden och på så sätt är markeffektiv, men det går ändå bara att ha två, tre containrar på varandra, säger Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet och bostadsforskare.
Företaget Xlnt Living verkar dock ha flyt. Alla studentlägenheter är uthyrda och i en intervju med nättidningen KIT berättar grundaren att förhandlingar pågår med flera kommuner.
Irene Molina är i regel skeptiskt till containerlägenheter, eftersom risken finns att boendena får sämre standard och placeras på billig mark långt utanför stadskärnan, för att förbli kostnadseffektiva.
– Det är okej som övergångsbostäder, men risken finns att de boende blir kvar eftersom det är det enda billiga boendet som finns och skapar ännu fler segregerade bostadsområden.
Enligt Boverket tjänar nästan en miljon svenskar för lite för att ha råd med ett hyreskontrakt. Detta eftersom många hyresvärdar kräver en inkomst som är flera gånger högre än årshyran och därför ratar låginkomsttagare.
Speciella bostäder till låginkomsttagare
En eventuell lösning på problemet är att bygga bostäder för låginkomsttagare med extra låg hyra, även kallat ”social housing” eller ”affordable housing”. Denna form av boende har länge varit tabu i Sverige och har främst förknippats med fattigdom och förnedring, men nu verkar något vara på väg att hända.
För att minska segregationen och diskrimineringen av låginkomsttagare planerar Göteborg att bygga 1000 lägenheter där åtminstone hälften ska ha en hyra på 1000 kronor per kvadratmeter och år. Husen ska stå klara 2021.
– Affordable housing innebär att typ fem lägenheter av femtio går till låginkomsttagare. Detta gör att ett område inte blir lika stigmatiserat. Program för social housing finns i många länder och det kan bli fina bostäder ändå. Titta bara på England, säger Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi vid KTH.
Han syftar bland annat på ett område med social housing i östra London som 2013 belönades med pris från Royal Institute of British Architecture.
Irene Molina är dock inte övertygad.
– Helst bör vi undvika social housing och istället bygga många fler allmännyttiga hyresrätter. Men ska man välja mellan pest och kolera, alltså bygga särskilt för låginkomsttagare, så är europeisk social housing som i Storbritannien och i Nederländerna bättre än en containrar placerade på segregerade platser.
Hus på hjul bara en fluga?
Inte alla känner dock för att bo i en container, alternativt vänta på billiga bostäder. Då kan man till exempel bygga sitt eget hus. Ett alternativ som växt till sig de senaste åren är den så kallade tiny homes-, alternativt mobile homes-rörelsen, det vill säga små trästugor på hjul som går att flytta dit man känner för det.
I Sverige är minihusen fortfarande få, men intresset för ett liv utan miljonskulder gör att fler och fler får upp ögonen för alternativet. Stellan Lundström tror dock inte att det är en trend som kommer att växa sig mycket starkare än vad den är i dag.
– Vi måste tänka på att vi ska bygga i stad och att vi ska skapa en stadsliknande miljö som är trevlig att bo i. Jag tror inte att mobila hem ligger i vår bostadskultur. Dessutom är vår infrastruktur inte gjord för det.
Den enda rimliga lösningen på bostadskrisen är enligt Irene Molina en bred och stark politisk vilja, något som saknats de senaste 25 åren.
– Vi behöver en starkare politisk vilja att lösa bostadskrisen och en större statlig inblandning. Lösningar som bara involverar den privata sektorn kommer inte att gå, då kommer vi att ha det så här i 20 år till.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
De gröna mangoträden bildar en djärv kontrast till den röda jorden. En svag vind rasslar i löven och ger svalka på den ökenvarma gårdsplanen. Här, en bit utanför staden Kitgum i norra Uganda, bor syskonen Aber Beatrice och Wilfred, 16 år och Alimo Betty, 18 år, tillsammans med sina föräldrar och övriga syskon.
För nio år sedan drabbades de av nodding syndrome, en mystisk och hittills obotlig sjukdom som angriper hjärnan och gör barnen mer eller mindre apatiska.
– Vi har gett upp hoppet om dem. Vi väntar på att deras tid ska komma, säger deras pappa Damasco Okeny uppgivet.
Beatrice, Wilfred och Betty är inte ensamma. Enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature drabbades över 3000 barn bara mellan 2009 och 2011 av sjukdomen – alla i norra Uganda. Sjukdomen är också vanlig i Sydsudan, men på grund av rådande inbördeskrig är det oklart hur många som har drabbats. Experter menar dock att det rör sig om tiotusentals offer.
Gradvist förfall av psyket
Nodding syndrome är så pass okänd och outforskad att sjukdomen inte ens fått något svensk namn, trots att det är över 60 år sedan den först upptäcktes i södra Tanzania. Först 2009, när tusentals nya fall registrerades i norra Uganda, fick omvärlden upp ögonen.
Aber Beatrice och Wilfred, 16 år och Alimo Betty, 18 år. Foto: Izabella Rosengren
Nodding syndrome drabbar nästan uteslutande barn mellan fem och femton år och försämrar både fysisk tillväxt och hjärnans utveckling, något som resulterar i mentala handikapp och varierande grader av apati. Sjukdomen kännetecknas av epilepsiliknande kramper och ofrivilliga nickningar med huvudet, därav namnet.
Nickningarna uppstår oftast när barnet äter eller känner kyla och brukar upphöra när barnet slutar äta eller blir varmt igen. Eftersom anfallen vanligtvis kommer när barnet ska äta är många svårt undernärda då de inte lyckas få i sig någon näring. Det är även vanligt att barnen skadar sig under anfallen genom att exempelvis trilla in i eldstaden eller ner i floden, vilket gör att många av de drabbade har stora ärr över kroppen.
– När jag får ett anfall känns det som att en man och en kvinna brottas med mig och jag faller till marken, säger Aber Beatrice med mycket svag röst samtidigt som hon nervöst knäcker med fingrarna.
Därefter återgår hon, precis som hennes syskon, till att stirra rakt ut i intet.
Ingen av syskonen går längre i skolan. Koncentrationssvårigheter och det faktum att skolan ligger två mil bort enkel väg ökar risken för att de skulle gå vilse, vilket är särskilt vanligt hos barn med nodding syndrome. Ändå är Betty, Beatrice och Wilfreds symptom relativt milda. De kan prata och till och med hjälpa till med enklare sysslor på gården, vilket tillhör ovanligheterna när det kommer till nodding syndrome.
Misstror regeringen
– Det är inte ovanligt att barnen överges eller missköts eftersom de blir en börda för föräldrarna. Vissa föräldrar binder fast barnen när de ska jobba så att de inte ska vandra iväg, säger Winnie Amuge, informationsansvarig för Lutheran World Foundation i Kitgum som bistår drabbade familjer med stöd och råd.
För två år sedan blev Alimo Betty, Aber Beatrice och Wilfred inbjudna att delta i en vetenskaplig studie anordnad av USA:s nationella folkhälsomyndighet, CDC. Studien pågick i två veckor och resan till och från USA bekostades av den ugandiska regeringen.
– Jag kommer inte ihåg var vi var, men vi har än i dag, två år senare inte hört ett knyst från varken regeringen eller CDC. Vi har inte fått ta del av testresultaten, säger Damasco Okeny.
Tystnaden från Ugandas regering har fått honom att undra över statens inblandning i sjukdomen. Hur är han inte säker på, kanske beror det kemiska vapen eller gift i vattnet, men han är övertygad om att regeringen hemlighåller information för att slippa ta ansvar. En uppfattning han inte är ensam om.
– Innan inbördeskriget som präglade norra Uganda i tjugo år fram till för tio år sedan fanns inga fall, säger Damasco Okeny.
– Visst vet regeringen hur de skulle kunna göra dessa människors liv bättre, men de håller på informationen eftersom de inte vill skrämma upp folk. Skrämda människor vill ha hjälp och regeringen vill inte ta detta ansvar, säger Winnie Amuge.
Förebyggande medicin
En som vigt sitt liv till att ta reda på vad som orsakar nodding syndrome är den belgiske forskaren Robert Colebunders, professor i infektionsmedicin och välkänd för sin forskning på hiv.
– När jag såg hur illa det var i Sydsudan med 10 000-20 000 drabbade utan tillgång till någon som helst medicinering släppte jag all min forskning på hiv och bestämde mig för att helhjärtat ägna mig åt nodding syndrome, säger han.
Han övertygad om att sjukdomen orsakas av samma parasitiska mask som orsakar flodblindhet och han ser ett tydligt epidemiologiskt mönster mellan sjukdomarnas spridningsområde. Att sjukdomen skulle bero på kemisk krigsföring är föga troligt enligt Robert Colebunders.
– Det handlar om att hitta en gemensam faktor, i detta fall flodblindhet och inte krig. Tanzania har till exempel aldrig haft krig, ändå var det där sjukdomen upptäcktes. Eftersom folket inte gillar centralregimen föreslår de andra faktorer som inte har med saken att göra.
Däremot håller han med om att inbördeskriget förvärrade situationen eftersom människor tvingades bo i trånga flyktingläger nära floder med mycket knott som sprider parasiten. Matsituationen spelade också roll eftersom immunsystemet inte är lika starkt när man är undernärd.
Till skillnad från lokalbefolkningen berömmer han den ugandiska regerings handlande under det senaste utbrottet.
– De handlade snabbt och stoppade spridningen genom att medicinera med Ivermectin som även används för att förebygga flodblindhet. Därefter minskade antalet fall dramatiskt. Tyvärr har människorna i Sydsudan inte tillgång till denna medicin så läget är mycket värre där.
För de som redan har drabbats av nodding syndrome finns i dagsläget inget botemedel. Däremot kan symptomen stävjas genom behandling med anti-epilepsimedicin som delas ut gratis på vårdcentralerna samt näringsrik mat.
Enligt Colebunders är barnen i Uganda och Sydsudan bara toppen på isberget. Liknande fall har upptäckts i Kamerun, Centralafrika och Kongo och enligt Colebunders rör det sig om samma sjukdom, fast med annorlunda syndrom.
– I Kongo finns hundratusentals människor med epilepsi och mentala handikapp, långt fler än vad som är normalt. Det är orimligt att inte anta att det finns ett samband.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
FAKTA: Sverige bidrar till bättre vård
I WHO:s författning fastställs att ”tillgången till högsta möjliga hälsostandard är varje människas grundläggande rättighet”. Därför bidrar Sverige under perioden 2014-2018 med 420 miljoner kronor till Ugandas utvecklingsarbete. Bidraget syftar till att främja hälso- och sjukvårdssystemet, främst inom barn-och mödravård, hiv-prevention och sexuell och reproduktiv hälsa. Dock har inga pengar öronmärkts till forskning om nodding syndrome.
Förra året inledde Sverige ett fem år långt forskningssamarbete med Uganda där bland annat hälsa ingår. Projekten handlar det om barn- och mödravård i Ugandas efterkrigstid, behandling mot typ 2-diabetes, förbättrade behandlingar mot tropiska sjukdomar hos barn för att undvika antibiotikaresistens samt kvalitativt stöd till universitetet i Makereres demografiska plattform.
Dessutom stödjer Sidas enhet för forskningssamarbete forskning på förbisedda tropiska sjukdomar där exempelvis flodblindhet ingår. Biståndet för perioden 2014-2015 uppgick till 71 miljoner kronor.
Den sociala tilliten kan tyckas vara ett mått på hur mycket vi litar på varandra. Det är åtminstone så som frågan ofta är formulerad, som i SOM-institutet årliga undersökning: ”Enligt Din mening, i vilken utsträckning går det att lita på människor i allmänhet?”
– När man svarar på frågan svarar man egentligen inte på den frågan för man kan ju inte känna ”alla människor”. Istället gör man förmodligen en utvärdering av den moraliska halten i samhället där man befinner sig, säger Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid University of Oxford.
SOM-institutet har ställt frågan sedan 1996. Det svenska folket har hela tiden avgivit samma svar, att den moraliska halten är hög, mycket hög. Till skillnad från länder som USA och Storbritannien där tilliten har sjunkit under senare år.
En hög grad av tillit har samma funktion för ett samhälle som smörolja har för en maskin. Om människor litar på varandra behövs färre låsta dörrar, kostnaden för säkerhet blir inte så höga och man behöver inte i lika stor utsträckning blanda in advokater och skiljedomare. Ett samhälle där medborgarna känner tillit har också lättare att bygga ut samhälleliga funktioner som infrastruktur, rättsapparat och socialförsäkringar. Dessutom, visar en avhandling från Göteborgs universitet, påverkar tilliten benägenheten att vaccinera sig.
Lägre tillit hos arbetslösa
Men tilliten är inte jämnt fördelad, vissa har mer än andra. Arbetslösa, utlandsfödda och långtidssjukskrivna har lägre tillit.
– I de här grupperna finns bara 35-40 procent höglitare, säger Bo Rothstein.
För befolkningen som helhet låg andelen höglitare på en rekordhög nivå 2014; 61 procent.
Att tilliten är lägre hos vissa grupper riskerar att leda till en ond spiral när verksamheter som är riktade mot de här grupperna inte löper lika smidigt, vilket i sin tur minskar tilliten. Det är nämligen här, i den lokala byråkratin, som tilliten skapas. Enligt Bo Rothstein är det en förklaring som har stöd i den forskning som finns, till skillnad från den länge rådande teorin att det är i folkrörelserna som tilliten uppstår.
– Det finns inte ett enda empiriskt belägg för den teorin. Det beror på olika saker, när man är aktiv i en organisation ser man att andra inte ställer upp och sedan finns det olika slags organisationer, Ku Klux Klan och Hells Angels är också organisationer. Tillit är en viktig tillgång men att den skapas underifrån stämmer inte alls.
Myndigheter viktiga – om de sköter sig
Forskningen som lyfter fram den lokala byråkraten framför frivilligorganisationerna kommer bland annat från Danmark, tillitens högborg. I en artikel publicerad i tidskriften Political Behavior argumenterar forskarna Kim Mannemar Sønderskov och Peter Thisted Dinesen för att tilliten till myndigheter påverkar den allmänna tilliten, den som kallas social trust.
Den myndighet som de flesta kommer i kontakt med, dessutom under lång tid, är skolan.
– Utbildningssystemet har en extremt stor diskretionär makt med sin möjlighet att sätta betyg, säger Bo Rothstein.
Men även andra myndigheter är viktiga för att skapa tillit. Detta gäller framför allt i kontakten med människor som kommer från länder där tilliten är lägre och som under den första tiden i Sverige kommer i kontakt med en lång rad myndigheter.
Även högre tjänstemän, de som få kommer i kontakt med i vardagliga ärenden, kan påverka tilliten när det kommer fram att de inte behandlar alla lika.
– Man ska alltså inte göra som cheferna på Skatteverket har gjort, säger Bo Rothstein.
Händelsen som åsyftas är när en överdirektör på Skatteverket ringde för att varna en före detta kollega om att SVT:s Uppdrag Granskning hade beställt information om honom. Programmet sändes i mars 2016.
Motsatt effekt i länder med hög korruption
Skolväsendet är inte bara den myndighet vars tjänstemän har stor makt över tilliten, ny forskning som Bo Rothstein har varit med att ta fram visar också att utbildning i sig är en av de faktorer som kan skapa en ökad känsla av tillit.
– Det finns olika teorier om varför, en går ut på att när man utbildar sig får man mer kontakt med människor som inte är som en själv. Man får också bättre möjligheter att bedöma hur samhället fungerar.
Men det här sambandet gäller bara om skolledarna och lärarna i skolväsendet sköter sig. I länder med hög korruption, som Rumänien, har utbildning en motsatt effekt. Kontakten med det korrupta skolväsendet minskar tilliten.
Det är i starka välfärdsstater, alltså länder med små inkomstskillnader och en pålitlig byråkrati, som tilliten är högst. Men när och varför förändras folks tillit? Och vad kan en välfärdsstat göra för att tilliten ska öka, eller åtminstone inte minska? Hur påverkas tilliten till exempel av den flyktingkris som uppstod under hösten 2015?
– All forskning om tillit visar att det bara är långsiktiga kriser som kan påverka tilliten, säger Jan Mewes, docent i sociologi vid Umeå universitet. Därför förväntar jag mig att flyktningkrisen inte påverkar tilliten.
Jan Mewes menar att grunden för tillit är en känsla av optimism och kontroll.
– Det kan vara svårt att avgöra vad som är skillnaden mellan optimism och tillit, säger Jan Mewes.
En av välfärdsstatens viktigaste uppgifter är att skydda sina medborgare när någonting går fel. Jan Mewes kallar det för ”life course risks”: det kan handla om skilsmässa, sjukdom eller arbetslöshet. Hur välfärdsstaten agerar under sådana här händelser, när optimismen kan få sig en törn, och hur tilliten påverkas hos de som drabbas. Det här studerar Jan Mewes och hans kollegor i ett pågående forskningsprojekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.
– Vi ska studera hur så kallade life course risks påverkar folks tillit, säger Jan Mewes.
För att kunna göra det behöver forskarna veta hur folk ser på tilliten före och efter en sådan händelse. Några sådana intervjuundersökningar finns inte i Sverige, istället har tre andra välfärdsstater valts ut: En konservativ (Tyskland), en socialdemokratisk (Norge) och en liberal (USA).
Fem forskare från Kanada, Storbritannien och Sverige arbetar nu med att analysera datan och Jan Mewes tror att de kommer att kunna presentera sina resultat i slutet av året.
Text: Johan Frisk, frilansskribent på uppdrag för forskning.se
Lästips: Den 24 april publicerade Bo Rothstein en debattartikel för dagens nyheter om hur den mellanmänskliga tilliten skadas genom den politiska elitens beteende i bland annat Panama-skandalen.
Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, går i sin forskning igenom den legala abortens historia i Sverige. Fram till 1938 var ingreppet straffbart, och dåtida beräkningar uppskattar de illegala aborterna till mellan 10 000 och 24 000 per år. Den nya lagen gav rätt till abort av tre skäl: fara för kvinnans liv/hälsa, graviditeten var ett resultat av våldtäkt/incest och risk för allvarlig ärftlig sjukdom.
– Under de följande åren utfördes några hundra legala aborter per år, medan de illegala troligen var minst lika många som tidigare, säger Lena Lennerhed. De vanligaste skälen var som alltid sociala.
Från kropp till psyke
1946 vidgades lagen och abort blev tillåten om kvinnans krafter och hälsa riskerades, också om det var på sikt. Antalet ansökningar som den ansvariga myndigheten medicinalstyrelsen beviljade ökade snabbt från några hundra till flera tusen per år. Lena Lennerhed har gått igenom många hundra abortansökningar och slår fast att fokus efter lagändringen förändrades från kropp till psyke.
– Lagen var ganska luddig, säger hon. Många gynekologer menade att psykiatrikerna var alltför liberala och släpphänta i sina bedömningar, medan psykiatrikerna själva ansåg att de sakligt tog sig an varje ärende.
Aborträtten var en brännande samhällsfråga men varken liberaler, socialdemokrater, feministiska läkare eller RFSU krävde rätt till fri abort på 1950-talet. I stället hoppades de att ekonomiska och sociala reformer skulle bidra till att ingen graviditet i det framväxande Folkhemmet skulle vara oönskad.
Moderskap som samhällsnorm
Att de legala aborterna halverades under decenniet (från 6000 till 3000 per år) är dock inte ett tecken på att utopin uppnåtts, utan på en restriktivare lagtolkning, menar Lena Lennerhed och ser två huvudorsaker till detta. För det första, abort av sociala skäl sågs som ett tecken på välfärdsstatens misslyckande. För det andra förutsatte den rådande normen fortfarande att kvinnor förverkligade sig genom moderskap. De som ansökte om abort betraktades som avvikare.
– De som nu ansökte om abort var ofta gifta med inga eller få barn, de var friska och hade det bra ställt materiellt, säger Lena Lennerhed. Men de var inte glada och nöjda, utan trötta och deprimerade.
Så kom 1960-talet och allt ställdes på ända. Abortdebatten började handlade om politik. Varför skulle en kapabel och förnuftig individ – också om hon var kvinna – inte ha rätt att själv bestämma över sitt liv och sin kropp?
För första gången trädde enskilda kvinnor fram i debatten och berättade om egna erfarenheter. Kraven på fri abort blev allt starkare och i slutet av 1960-talet beviljades i praktiken alla abortansökningar.
Växande abortmotstånd i Europa
Lena Lennerhed har under projektets gång utökat sin undersökning till 1974, då lagen om fri abort antogs av riksdagen.
– Lagen fungerar fortfarande utmärkt, säger hon. Men ute i Europa växer abortmotståndet. Nya rörelser mot abort är ofta nationalistiskt färgade. Sådana krafter bör vi hålla ett öga på även i Sverige.
Boken som Lena Lennerhed genom projektet samlar material till, kommer ges ut under nästa år.
Bostadsbristen är värre än befarat. I oktober förra året reviderade Boverket sin prognos för byggbehovet av bostäder från 558 000 till 705 000 nya bostäder de kommande elva åren. Ett snitt på 64 000 bostäder om året. Den nya siffran baseras på SCB:s specialprognos som visar att det om fyra år kommer att finnas 306 000 fler folkbokförda personer i Sverige än i dag. Siffrorna är dock från maj 2015, vilket innebär att SCB inte har tagit hänsyn till hela flyktingströmmen som ökade under sommaren. Alltså kommer inte heller 705 000 nya bostäder att räcka.
90-talets skattereform gjorde byggandet dyrare
Befolkningsökningen är dock inte den enda anledningen till bostadsbristen. Enligt Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi vid KTH, är en nyckelfaktor det politiska paradigmskifte som skedde under 1990-talet.
– Från 1950- till 1980-talet var bostadsbyggandet prioriterat av staten. De gav ränteavdrag och investeringsbidrag och det var den offentliga sektorn som bar den ekonomiska risken. År 1991 skedde en stor skattereform som innebar att det blev dyrare att bygga bostäder och i kombination med en minskad efterfrågan så störtdök bostadsbyggandet.
Först 2001 ökade bostadsbyggandet igen, bara för att avstanna under finanskrisen 2008. Sedan dess har det byggts drygt 20 000 bostäder i Sverige varje år. I dag ligger det ekonomiska risktagandet hos privata aktörer som tagit över byggandet av bostäder, men eftersom det inte finns några subventioner är denna risk mycket högre än under till exempel 1980-talet.
Hot mot välfärd
Anna Granath Hansson är bostadsforskare vid institutionen för fastigheter och byggande på KTH. Hon menar att bostadsbristen även beror på att man inte har byggt utifrån de demografiska förutsättningarna som finns i dagens samhälle.
– Dels handlar det om en låg rörlighet på marknaden. Dels har man inte heller anpassat byggandet till den nya samhällsbilden, till exempel att vi blir fler, att fler och fler väljer att leva ensamma och att vi har en åldrande befolkning.
Enligt SCB:s befolkningsstatistik från 2012 består närmare 40 procent av Sveriges samtliga hushåll av en person. Flest ensamhushåll enligt 2012 års statistik finns i Åsele kommun, medan den lägsta andelen återfinns i Staffanstorp.
Enligt Anna Granath Hansson utgör bristen på bostäder till och med ett hot mot Sveriges välfärd.
– Bostadssituationen i dag är en total katastrof. Vi har ett stort antal hushåll som står utanför bostadsmarknaden med personer som är inneboende eller bor i osanitära och undermåliga bostäder. Unga har inte en chans att komma in på marknaden på grund av att de antingen saknar kapital eller har för kort kötid, vilket gör att de måste bo kvar hemma. Människor tvingas tacka nej till jobb i tillväxtregionerna för att det inte finns bostäder, vilket i hög grad påverkar den ekonomiska utvecklingen, säger hon.
Behöver bygga för de med mindre plånbok
Ett första steg i att lösa bostadsfrågan är enligt Stellan Lundström att byggherrar och politiker är villiga att satsa. I dag byggs det bostäder för förhållandevis välbeställda kunder, men om siffran ska fördubblas behöver man även börja bygga för de med en mindre plånbok.
– Tio till femton procent av svenskarna klarar inte av att ordna bostad på egen hand och då måste samhället kliva in.
Anna Granath Hansson finner dock det föga troligt att antalet byggda bostäder kommer att fördubblas överhuvudtaget. På grund av en låg räntemarknad och goda vinstchanser byggs det mer nu än för några år sedan.
– Vi har redan ett bra marknadsläge och det är det som har störst påverkan på produktionen.
Även om politikerna skulle ge klartecken för en omfattande byggnadsboom i dag kommer det dessutom att ta flera år innan bostäderna är inflyttningsklara.
– Det kommer att ta lång tid och bli mycket värre på vägen. Det är väldigt långa ledtider i byggbranschen och processen innan ett bygge startar tar i bästa fall fem år. Om vi jobbar som dårar kanske vi har löst krisen på tio år – annars längre, säger Anna Granath Hansson.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
– Oftast handlar det om att observera och klassificera stora mängder data – att bidra med sådant som forskarna aldrig skulle hinna med, säger Dick Kasperowski, lektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och ledare för ett av landets få forskningsprojekt om medborgarforskning.
Ett exempel på detta är internetbaserade citizen science-projektet Galaxy zoo.
Ett exempel på detta är internetbaserade citizen science-projektet Galaxy zoo. Forskarna hade 900 000 bilder av galaxer tagna med rymdteleskop. Frågan var bara vilka galaxer som var elliptiska, sammanslagna eller spiralformade? Bilderna behövde klassificeras.
I stället för att själva göra jobbet, vilket enligt beräkningar skulle ta 3 till 5 år (om en person jobbade dygnet runt sju dagar i veckan) erbjöd man människor att göra det online. Resultatet blev 40 miljoner noteringar på mindre än fem månader.
Ny observation var fjärde sekund
I Sverige handlar medborgarforskning ofta om naturobservationer. Artportalen till exempel, som administreras av ArtDatabanken vid SLU och innehåller fynddata för alla slags organismer i Sverige. Mängden data in till Artportalen ökar kontinuerligt, för några månader sedan var gränsen 50 miljoner observationer nådd.
– Visst finns större databaser ute i världen, men ser man till befolkningen i Sverige är det helt makalöst, säger Anna Maria Wremp, kommunikatör och projektsekreterare för Svenska LifeWatch som är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
– Artdatabanken ska ha koll på alla Sveriges arter, var de finns och hur många de är. Det skulle vara omöjligt om vi inte tog hjälp av allmänheten med observationer.
SLU var pionjärer när det gäller medborgarforskning i Sverige. Det började med fåglar. Ornitologerna hade ett behov av att berätta för omvärlden var de befann sig, med vem och vad de såg.
Artportalen.se blev ett slags fågelskådarnas facebook – lång innan facebook fanns, där efterhand intresset för andra arter involverades.
– Idag rapporterar naturobservatörerna in nya fynd så ofta som var fjärde sekund, säger Anna Maria Wremp.
Engagerar fler – men gör inte forskning mer demokratisk
Enligt Dick Kasperowski är förväntningarna stora på medborgarforskningen. Hans forskargrupp vid Göteborgs universitet försöker förstå drivkrafterna bakom metoden, och vilka effekter den kan få.
Europakommissionen har i sitt ”White Paper on Citizen Science for Europe” menat att medborgarforskningen kommer att ge allmänheten större förståelse för vetenskapligt arbete. Och att metoden kan komma att ”samskapa en ny vetenskaplig kultur”.
– Men medborgarforskning handlar inte om att forskningen blir mer demokratiskt, menar Dick Kasperowski. Medborgarna deltar väldigt sällan i hela forskningsprocessen. Det viktiga med medborgarforskning är i stället att det involverar och engagerar människor.
Även om begreppet seglat upp på agendan nyligen så har medborgarforskning i själva verket många år på nacken.
– Medborgarforskningen har en historia som är över hundra år gammal. Forskare har sedan länge bjudit in människor som kan mycket inom ett område och som redan är ordnade i nätverk. Det började med fåglar. Redan i början av 1900-talet bidrog ornitologer i USA med sina observationer till vetenskapen.
– Nu har behovet och möjligheterna ökat med ny teknik. Det mesta sker online på olika webbplattformar och i allt större utsträckning genom avancerade applikationer på mobiltelefoner, säger Dick Kasperowski under sitt föredrag.
Vetenskapliga bevis i rätten
Medborgarforskning kan också handla om att människor driver egna projekt för att exempelvis bilda opinion i miljöfrågor, säger Dick Kasperowski och nämner Louisana Bucket Brigade.
Louisana Bucket Brigade jobbar sedan 16 år tillbaka för att stoppa nedsmutsningen från oljeindustrin i sin närmiljö. Aktivisterna mäter luftkvalitén med enkel vetenskaplig utrustning och skickar därefter proverna för analys till ett vetenskapligt laboratorium.
– Och vad ger mest effekt? 10 000 namnunderskrifter som säger att folk inte vill ha den miljöförstörande industrin eller 500 000 datamätningar av luftprover som visar att fabriken överskrider gränsvärdena i sina utsläpp, säger Dick Kasperowski.
Den här typen av medborgarforskning är dock ovanlig utanför USA och Storbritannien än så länge.
– En del bibliotek i USA har börjat låna ut instrument ungefär som man lånar ut böcker, för att människor ska kunna göra den här typen av aktiviteter. Det är något vi också planerar att göra här i Göteborg, i ett medicinskt projekt om melanom. Det ska gå att låna utrustning till sin mobiltelefon som gör det möjligt att undersöka sig själv. Proverna ska man sedan kunna skicka direkt till en läkare och på så sätt samtidigt korta vårdkedjan.
Dick Kasperowskis forskningsprojekt heter Mobilising Citizens in Science, och involverar forskare från pedagogik, vetenskapsteori och tillämpad IT.
Text: Carina Olsson, redaktör på forskning.se
Medborgarforskning i det gröna
Naturens kalender. Data från Svenska fenologinätverket används i klimatforskning. Du kan vara med som vanlig observatör eller utbilda dig till fenologiväktare. Vitsen med nätverket är att dokumentera förändringen av årstidsmönster. Det kan handla om observationer av typ ”När slår bladen ut på våren? När vaknar björnen ur sitt ide, när kommer flyttfåglarna åter till Sverige”? Bikalendern är en avknoppare som initierats av oroliga biodlare
Fjärilar. Många fjärilsarter verkar minska, medan andra sprider sig norrut. Kunskapen om fjärilarna är fortfarande ganska dålig och Svensk Dagfjärilsövervakning uppmanar allmänheten att räkna fjärilar.
Artportalen. Alla kan rapportera in sina fynd i naturen: svampar, växter, däggdjur, fåglar och insekter. All data är också sökbar för alla – undantaget vissa känsliga uppgifter, till exempel rovfågelshäckning. Datat används på många sätt: bland annat i jobbet med rödlistning av arter, samhällsplanering, exploateringar och modellering av andra arters utbredning i framtiden.
Citizen humanities
I Sverige finns än så länge inga projekt inom humaniora. På Zooniverse,som är världens största webbportal för medborgarforskningsprojekt hittar man däremot flera från andra länder:
I The story of the British Army on the Western Front during the First World War kan den som vill hjälpa till med att tagga nyckeldata för 1.5 miljoner sidor krigsdagböcker hämtade från Imperial War Museums and The National Archives. Varför då? Syftena är tre: att förbättra sökningen i det brittiska riskarkivet. Att lyfta människors upplevelser av första världskriget. Och att förse historieforskare med stora mängder korrekta uppgifter om hur första världskriget utkämpades.
Projektet Shakespeare’s World handlar i stället om att transkribera handskrivna dokument som skrivits av människor under den tid som Shakespeare levde. Ett jobb som ska bidra till förståelsen för författarens samtid.
..eller hjälp forskarna på traven med:
Proteiner.Foldit:Solve Puzzles for Science är ett onlinespel där du tävlar i proteinveckning, och samtidigt gör en insats för forskningen. Djur på savannen.Snapshot Serengeti: Kameror med värmesensorer känner av djurens närvaro i nationalparken Serengeti i Tanzania och tar snapshots. Du hjälper forskarna att räkna och artbestämma djuren. Pingviner. Penguin Watch 2.0 spionerar på pingvinsäten belägna på över 100 ställen i världen, för att bättre förstå pingvinernas liv och miljöer. Du taggar intressanta fakta från häckningplatserna.
Hur tar du till dig ny forskning? Söker du upp den? Kommer den till dig? Och i så fall hur?
En halv dag på Vetenskapsfestivalen i Göteborg ägnas åt just forskningskommunikation. På det öppna seminariet Forum för forskningskommunikation, pekade Anna Maria Fleetwood, kommunikatör på Vetenskapsrådet på hur forskningsinformation (envägskommunikation, direkt från avsändaren), utvecklats vidare mot forskningsdialog (tvåvägskommunikation, där mottagaren medverkar, till exempel Vetenskapsfestivalen) och på senare tid även forskningsmedverkan (Citizen Science) där folk själva aktivt bidrar till forskningen på olika sätt. Dessa tre former av kontakt mellan forskning och allmänhet finns parallellt, men vanligast är fortfarande forskningsinformation. Forskning.se är ett exempel på det detta sedan 2001, men vi öppnar för dialog via twitter och Facebook.
Thomas Evensen, kommunikationschef Norges forskningsråd
EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas citerades flera gånger, om ”De tre O:na”: Open Innovation, Open Science och Open to the world. Det handlar alltså inte bara om att vara öppen och välkomna folk in till forskningen. Forskningen måste också ut…
Men det är inte alltid forskarna själva fattar vikten av kommunicera sin forskning. Ibland varken vill eller kan de, hur bra de än forskar. Därför behövs ibland forskningskommunikatörer och vetenskapsjournalister som kan ”översätta” komplicerade frågeställningar och processer och sätta dem i ett relevant sammanhang. Så kallad Story telling. Ge forskaren liv. Skapa mening av resultaten.
– Forskning blir bättre av att konfronteras med samhället, det är vi alla överens om, sa Thomas Evensen, kommunikationschef på Norges forskningsråd, tog exempel från Norge:
Ett sätt är att göra som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som använder sig av Wikipedia och lägger ut både pressmeddelande och sammanfattningar av avhandlingar för att nå ut med sin forskning. Enligt Wikipedias statistik är forskningsinnehållet väldigt populärt.
Text: Eva Barkeman
En synlig effekt av det som kallas digitaliseringen är de ständigt närvarande mobiltelefonerna, men på ett mer dolt plan pågår en omvälvning av alltifrån arbetsmarknad till vård och utbildning. Både farhågor och förhoppningar knyts till en utveckling som leder till förändringar för de flesta.
Internet och datorer har under flera år vävts in i tillvaron och är grundläggande för alltifrån styrning av offentlig verksamhet till privat kommunikation. Nu blir det allt tydligare att det som händer stöper om hela samhället: Sociala medier påverkar våra relationer, andra förutsättningar för handel skapar tjänster inom den så kallade delningsekonomin och möjligheterna att bearbeta stora mängder information ger nya svar till både företag och forskare.
När allt mer ny teknik ser dagens ljus och börjar samverka ökar tempot i omvandlingen. På väg ut till marknaden är till exempel billiga sensorer som mäter kroppsfunktioner. Armband som kontinuerligt skickar hälsodata om människor till en personlig analystjänst på nätet kommer att påverka hälsosektorn. Exakt på vilket sätt är svårbedömt, men vården kan bli mer inriktad på och övervakning och förebyggande behandlingar. Vårdcentralen kan få färre besök.
Arbetslivet förändras
Vad händer då med läkarna? Kanske får de mer utrymme för de mest komplexa specialistfallen och situationer där det krävs mycket empati. De flesta yrken påverkas av digitaliseringen och vissa bedömare tror att robotar och digitala tjänster kommer att leda till massarbetslöshet, men så behöver det inte bli enligt Darja Isaksson. Hon är bland annat medlem av regeringens innovationsråd och korades nyligen till Sveriges viktigaste opinionsbildare av tidningen Veckans Affärer. Hon tror att det kommer att uppstå nya arbetstillfällen.
Darja Isaksson.
– Jag tror att om vi får arbetslöshet på grund av tekniska framsteg den närmaste tiden så är det vår oförmåga att ställa om det beror på, inte på de tekniska framstegen i sig. Vi borde prata om hur vi skapar incitament och hur vi blir bra på att ta till oss de nya möjligheterna, säger Darja Isaksson.
Hon ser utbildning som den stora motkraften. Alla måste kontinuerligt skaffa kunskap om de möjligheter ny teknik kan öppna och det kräver att utbildningssystemet ställs om. De svenska universiteten bör till exempel erbjuda mer flexibla kurser baserade på digitala verktyg, så att man i större utsträckning kan ta till sig högre utbildning via internet. De svenska kollektivavtalen måste också anpassas så att anställda får möjlighet att kontinuerligt utbilda sig.
Forskning saknas
Digitaliseringen berör i princip all mänsklig verksamhet, men det finns ingen etablerad tvärvetenskaplig forskning om den. Däremot är det många forskare som tittar på effekterna av den inom sina ämnesområden. Ett exempel är psykologen Sherry Turkle på amerikanska MIT som nyligen besökte Sverige på konferensen Nobel Week Dialogue. I sin forskning ser hon att människor speglar sig i sin telefon och projicerar sig på sociala medier istället för att fördjupa relationer ansikte mot ansikte.
– Risken är att vi förlorar kontakten med varandra. Tänk på att lägga ifrån dig telefonen när du äter lunch med någon eller när du leker med barnen. Jag ser i min forskning att barnen i dag vill ha uppmärksamhet och ögonkontakt, men teknologin kommer i vägen, säger Sherry Turkle.
Andra forskare lyfter hellre fram möjligheterna som uppstår när människor använder digitala verktyg för att skapa kontakt och hitta information. De ser digitaliseringen som en naturkraft och bedömer att mobilen kommer att omvandlas till en stödjande digital hjälpreda byggd på artificiell intelligens som vi kan kommunicera allt mer med.
– Vi behöver hjälpmedel baserade på artificiell intelligens för att hantera informationsexplosionen vi lever i. Då kan vi kan fokusera på att resonera och diskutera, något datorer inte klarar än, säger en av Googles forskningschefer Ray Kurzweil, som också framträdde på Nobel Week Dialogue.
Risk för segregation
Darja Isaksson är i grunden positiv till digitaliseringen. Möjligheterna att bearbeta stora mängder data och snabbare komma fram till innovativa svar kan hjälpa till att lösa exempelvis klimatkrisen. En stor risk hon ser är trenden att en liten bråkdel av mänskligheten blir extremt rik på digitaliseringens ekonomiska möjligheter, medan det stora flertalet hamnar efter.
– Det finns två saker jag oroar mig för. Det ena är att vi kraschar planeten, och enda sättet att undvika det är att öka omställningstempot. Det andra är att vi har en accelererande utveckling som drar isär samhället ganska hårt, och då måste vi vara proaktiva och få med oss alla. Men frånsett de två sakerna finns det så många anledningar att vara optimistisk. Digitaliseringen ger oss helt fantastiska möjligheter att forska fram svar snabbare och lösa de problem vi har. Så att vi blir friskare, räddar planeten och har roligare, säger Darja Isaksson.
Text: Dag Kättström, på uppdrag av forskning.se
Fotnot: Darja Isaksson medverkar på Forum för forskningskommunikation, i samband med Vetenskapsfestivalen i Göteborg.
Några branscher där digitaliseringen förändrat vårt samhälle
Delningsekonomi – Digitaliseringen gör det möjligt för privatpersoner att erbjuda sina tjänster till andra privatpersoner via marknadsplatser på nätet. Det kan till exempel handla om att hyra ut sin bostad till turister via tjänsten AirBnB eller köra taxi via Uber. Marknadsplatsernas ägare gör stora vinster.
Nätutbildningar – Många stora universitet världen över erbjuder gratis nätutbildningar som förkortas MOOC (Massive Open Online Courses). Kurserna erbjuder läsmaterial, videoföreläsningar och diskussionsforum, utan att du behöver sätta dig i skolbänken. Det finns också liknande upplägg från företag och universitet som kostar pengar.
Artificiell intelligens – Begreppet har blivit synonymt med allt mer avancerade datorer, som själva kan tolka ny information baserat på tillgänglig information. De används idag till exempel inom diagnostik av cancer. Inom specifika områden kan datorerna upptäcka samband människor inte kan se. Om datorerna i någon framtid kan analysera hela verkligheten på liknande sätt som människor och om det då skulle uppstå något som liknar medvetenhet, är en öppen fråga.
Den 11 februari 2016 kom beskedet: för första gången har forskare lyckats registrera gravitationsvågor. Observationen hade gjorts den 14 september 2015 av två amerikanska forskningsanläggningar, LIGO. Vågorna som registrerades kom från två sammansmältande svarta hål, cirka 1,3 miljarder ljusår bort.
Gravitationsvågor är minimala krusningar i rumtiden. De sprider sig som ringar på en vattenyta – fast i alla plan och i ljusets hastighet. Einstein förutsåg dem i sin allmänna relativitetsteori 1916, men det skulle alltså ta ett helt sekel innan de kunde observeras. Anledningen är att de är så fruktansvärt små – i bästa fall några tiotusendelar av en protondiameter.
– Det här är en historisk upptäckt och en enorm teknologisk prestation, säger Wouter Vlemmings, professor i radioastronomi vid Chalmers. Även om knappast någon har betvivlat att gravitationsvågorna finns, så är det viktigt att de nu är observerade. Men det kanske mest spännande är att ett nytt fönster mot universum har öppnats för oss!
Upptäckten av gravitationsvågorna markerar nämligen inte slutet för LIGO:s uppdrag, utan snarare en början: nu kan kartläggningen av universums gravitationsvågor börja.
Nytt instrument att studera rymden
– Först var det med optik vi studerade rymden, sedan har vi lärt oss att också utnyttja radiovågor, röntgenstrålning med mera, säger Vlemmings. Nu får vi ett instrument till. Vi kommer att kunna observera objekt och händelser som tidigare varit dolda.
Alla massor som accelererar, även till exempel en människa som rör sig, ger upphov till gravitationsvågor. Men så gott som alla är så små att de aldrig kommer att kunna detekteras. Bara universums tyngsta objekt och mest dramatiska händelser kan skapa så stora gravitationsvågor att forskarna kan se dem.
Gravitationsastronomi kommer därför att lämpa sig för studier av svarta hål, neutronstjärnor, supernovaexplosioner och olika typer av tunga dubbelsystem – det vill säga par av himlakroppar som kretsar runt varandra, menar Vlemmings. Han tror att gravitationsastronomi kan komma att ge ny kunskap om bland annat den fundamentala fysiken vid extrem gravitation, om vad som sker i galaxers centrum samt om universums tidigaste utveckling – det som kallas inflationen.
Kräver mer teknikutveckling
Men det krävs fortsatt teknikutveckling för att nå dit, betonar Wouter Vlemmings. Än så länge är gravitationsastronomin mer ett löfte än ett faktum.
– Situationen påminner om när radioastronomin var ny, säger han. Man har uppfunnit ett nytt instrument som än så länge ger mycket begränsad information och till exempel bara grovt kan avgöra från vilken del av himlen som mottagna signaler kommer. Men med tiden blir instrumentet alltmer sofistikerat och dess vetenskapliga betydelse allt större.
Tidigare felaktig observation
För två år sedan meddelade forskare vid en annan anläggning, BICEP2 på Antarktis, att de indirekt observerat gravitationsvågor. Den gången slutade det snöpligt: forskarna fick så småningom medge att de tagit miste. Det var inte effekten av gravitationsvågor, utan av rymddamm, som de sett. Men risken för att även LIGO:s observation skulle visa sig felaktig är väldigt liten, menar Wouter Vlemmings.
– Det är klart att det finns felkällor och resultaten behöver fortfarande bekräftas av andra forskare, säger han. Men att LIGO består av två anläggningar är en styrka. Jag var själv skeptisk till en början, men att se diagramkurvorna från respektive anläggning – praktiskt taget identiska – har övertygat mig och väldigt många andra.
Liknande interferometrar för observation av gravitationsvågor finns också på andra håll i världen – och fler byggs och planeras. I Europa finns Virgo i Italien, som snart väntas återuppta sina försök efter en större uppgradering, samt Geo600 i Tyskland. Japanska KAGRA är under konstruktion och nyligen kom besked om att en tredje LIGO-anläggning ska byggas i Indien. Försök att detektera gravitationsvågor på andra sätt än med interferometri förekommer också.
Text: Anders Nilsson, på uppdrag av forskning.se
Så upptäcktes gravitationsvågorna
LIGO, som står för Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, utgörs av två identiska anläggningar placerade på 3 000 km avstånd från varandra i nordvästra respektive sydöstra USA. Varje enhet består av två långa tunnlar som möts i en rät vinkel. Två laserstrålar reflekteras fram och tillbaka i dessa tunnlar, för att sedan förenas i mittpunkten mellan dem. Under normala omständigheter ska strålarna då släcka ut varandra genom interferens. Men när en kraftig gravitationsvåg passerar rubbas denna balans och utsläckningen blir inte fullständig. LIGO:s känsliga mätningar störs av både mänsklig aktivitet och andra faktorer, men tack vare det stora avståndet mellan de två anläggningarna kan sådana felkällor elimineras.
En av de första som talade om vikten av lycka var Aristoteles som menade att sökandet efter lycka är det viktigaste i en människas liv, till och med det som livet går ut på. Inte långt efter honom kom Epikuros, som till skillnad från Aristoteles inte kopplade samman lyckan till dygden och det rättfärdiga levernet, utan med njutningen.
Under medeltiden, präglad av kristendomens tankegods, ansågs lyckan knappast höra jordelivet till utan var någonting man förhoppningsvis skulle få tal del av i livet efter detta. Men under upplysningen förändrades detta och lyckan blev nu någonting som ansågs uppnåeligt för alla – och dessutom någonting som alla förväntas jobba emot.
– Synen på lycka har förändrats under olika tidsepoker och det kan vara viktigt att komma ihåg att sättet som vi idag ser på lycka, och hur vi idag försöker uppnå lycka, är en relativt modern företeelse som också för med sig vissa negativa konsekvenser, säger Carl Cederström, forskare inom management vid Stockholms Universitet.
Hedonismens paradox
Sökandet efter lycka gör oss nämligen olyckliga – åtminstone enligt den så kallade Hedonismens paradox, ett fenomen som uppmärksammades redan under upplysningen. Till exempel skrev den brittiske filosofen John Stuart Mill att ”lycka uppnås bara genom att inte göra det till det direkta målet”, och menade att lyckan istället snarare blir en bieffekt när man strävar efter andra saker.
Filip Fors, forskare i sociologi vid Umeå Universitet, menar att forskning kring detta fenomen har gett ganska olika resultat, vilket antagligen kan förklaras av att olika undersökningar använder sig av olika metoder och olika urval.
– En intressant ny studie undersöker kulturella skillnader i sammanhanget, och då har man sett att i mer individualistiska länder – till exempel Sverige – fanns det ett positivt samband mellan att sträva efter lycka och hur lycklig man är, medan det gick åt andra hållet i kollektivistiska kulturer.
Det finns också andra studier som visar att ju mer individualistiskt ett land är, desto lyckligare är människorna – något man tror beror på att strävan efter personlig utveckling, och att man har egna planer för sitt liv, värderas högt. I motsats, i mer kollektivistiska kulturer, förväntas man istället fokusera mer på att uppfylla förpliktelser gentemot familj, släkt och lokalsamhället. I en sådan kultur blir det därför med största sannolikhet mindre accepterat att sträva efter personlig lycka – vilket alltså skulle kunna förklara varför hedonismens paradox är giltig i kollektivistiska länder, men inte individualistiska.
När man undersöker lycka och försöker mäta den inom forskningen delar man vanligtvis upp begreppet i två delar.
– Dels pratar man om ”den kognitiva delen” av lyckan, vilket handlar om individens tillfredsställelse med livet som helhet, och dels om det så kallade ”affektiva välbefinnandet”, vilket handlar om individens emotionella tillstånd och vilket är mer ögonblicksbundet – om man till exempel mår bra eller dåligt just nu, säger Filip Fors.
Att vara lycklig är inte alltid det bästa
Men det är inte bara sökandet efter lycka som kan ha negativa effekter på oss människor – för även när man funnit lyckan är det inte alltid positivt.
En studie gjord av forskare från Boston Collage och Stanford University visar till exempel att lyckliga människor presterar sämre i konkurrenssammanhang än till exempel arga människor. En annan studie – som handlar om framgångar vid förhandlingsbordet – visar samma sak: arga människor är mer framgångsrika än glada.
Enligt Filip Fors kan ilska vara en kraftig motivation, men han betonar samtidigt att den generella bilden som finns inom forskningen är att människor som mår bra oftast presterar bättre, och att det finns mycket forskning som visar att lyckliga människor är både mer effektiva och mer produktiva än andra. Att vara lycklig gör individen mer kreativ, mer engagerad och gör det dessutom enklare att bygga social relationer, något som på olika sätt bidrar till exempelvis en högre produktivitet.
– Men sedan finns också vissa typer av arbete där det kan vara negativt att vara på bra humör, till exempel vid detaljarbete. Undersökningar visar att det då kan vara bättre att vara lite nere, vilket beror på att man när man är på bra humör tenderar man att bli mer öppen och kreativ, och tänka större, och att man därmed inte blir lika benägen att fokusera på detaljer.
Ytterligare studier visar att människor som upplever affektivt välbefinnande, alltså mår bra i stunden, både får en minskad förmåga till kritiskt tänkande och sämre minne. Annan forskning har också visat att det finns ett samband mellan att känna sig lycklig och ökat risktagande. Människor om upplever sig emotionellt upprymda tenderar både att spela mer hasardspel och förtära mer onyttig mat och alkohol.
Utmaningar att mäta och forska på lycka
Både Filip Fors och Carl Cederström återkommer dock till hur svårt det kan vara att mäta lycka och forskningens begränsningar.
– Från ett vetenskapsperspektiv är det intressant att notera hur otroligt sköra dessa studier är. Ofta har det visat sig att en liten justering i experimentet har ett så stort utslag på resultatet, vilket ju visar just hur osäkert det kan vara, säger Carl Cederström.
Filip Fors är inne på samma linje och talar till exempel om hur han genom att ställa frågor om det emotionella och det affektiva välbefinnandet kunnat avvisa det annars återkommande resultatet att danskarna skulle vara det lyckligaste folket i världen.
– Nästan all tidigare forskning har visat att danskarna är överlägset lyckligast i världen, men då bygger de studierna i huvudsak på att man frågar om tillfredställelse med livet. Men då jag och min kollega studerade frågor om det emotionella och affektiva perspektivet, alltså hur man känt sig på sistone, så såg resultatet annorlunda ut. Danskarna låg fortfarande väldigt bra till, men de stack inte ut på samma sätt längre.
Filip säger att det istället troligen är kulturella faktorer och samhälleliga normer som gör att danskarna klassificerar sig själva som nöjdare med livet än andra, och att det inte bara beror på att de är gladare och mer emotionellt upprymda.
Klart står i alla fall att vår lycka, och våra förställningar om lycka, är intimt sammanbunden med både tidsanda, rådande kultur och samhälleliga ideal.
Text: Gustav Berg, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
– Precis som de flesta andra tjejdockor kan inte Elsa stå själv. Hon har också oproportionerligt små händer som det inte går att placera saker i, jämfört med killdockor som oftast har stora händer för att kunna greppa olika redskap, till exempel vapen. De olika utformningarna handlar mycket om funktion och vad dockorna förväntas att kunna göra, i Elsas fall inte mycket. Elsa är dock speciell i det att hon har blivit en så oerhört populär karaktär. Jag har funderat över vad det beror på, kanske är det storyn i sig eller en kraft som barnen lockas av?
Blixten McQueen och Sally Carrera (Bilar)
– Leksaksbilar har överlag blivit en pojkleksak eftersom de förknippas med män och vad män ska vara intresserade av. Männens aktiviteter är ofta kopplade till den offentliga sfären medan kvinnor kopplas till den privata, det vill säga hemmet. Detta har följt med i leken och därför får tjejer oftare leksaker som är kopplade till den privata sfären, till exempel hushållsredskap eller dockor. Det är inte heller ovanligt att det är fler mans- eller pojkfigurer och bara en tjej vilket även är fallet i Bilar. Den tjej som förekommer är dessutom hårt könskodad för att visa att hon är just en tjej.
Nalle Puh
– Utseendemässigt framträder Nalle Puh som en tämligen könsneutral björn som kan appellera både till pojkar och till flickor. Färgerna är inte typiskt pojk- eller flickkodade, däremot ser man ju att klädindustrin många gånger till exempel väljer att sätta Nalle Puh på rosa eller blå kläder för att tydliggöra till vilket kön man riktar sig. Man kan också fråga sig hur inramningen av övriga karaktärer inverkar på hur pojkar och flickor tilltalas av Nalle Puh.
Pippi Långstrump
– Pippi avvek från rådande könsmönster när hon för första gången framträdde i barnlitteraturen och avviker än idag från det som traditionellt förknippas med ”att vara flicka”. Hon är stark, orädd, handlingskraftig och modig. Utseendemässigt är hon långtifrån de dockor vi möter idag – jämför till exempel med Anna och Elsa som kan vara starka på sitt sätt, men de har klassiska feminina drag både vad gäller utseende och kläder. Pippi har mer könslösa kläder som dessutom går i färger som inte är klassiskt flickiga. Däremot, vilket flera studier konstaterat, följer karaktärerna Annika och Tommy väldigt klassiska genusmönster.
Lego Nexo Knigts och Lego Friends
– Nexo Knights är typiskt ”pojkkodade” leksaker, bland annat eftersom figurerna har svärd och krigar, vilket anspelar på den klassiska rollen av en manlig hjälte som bekämpar monster. Färgerna är mörka och dramatiska, jämfört med i Lego Friends där de går i en glad och pastellig ton. Med Lego Friends är det uppenbart att leverantören i första hand tänker sig att legot ska tilltala flickor då det är fokus på
relationer och kvinnligt kodade sysslor som att vårda, ta hand om djur, baka, driva café och så vidare. Det är tydligt att det inte är byggandet och konstruktion som står i fokus utan det handlar mer om byggsatser och att man sedan ska leka rollekar med figurerna.
Monsters High/Bratz
– Är det dockorna med supersmal midja och stort huvud? Usch, de ser ju faktiskt riktigt läskiga ut. Men tillverkarna utgår ju från vad som säljer och tydligen så fortsätter de att sälja. Dock har de vidgat sig lite då det finns dockor med varierat ursprung och skönhetsfel så som ärr, men de ser ändå till att hålla sig till normen hur en tjej bör se ut. Precis som andra barbiedockor är de inte så handlingskraftiga och tenderar då inte att vara så intressanta för pojkar.
Text: Izabella Rosengren för Forskning.se
Nu ligger kvinnors genomsnittliga heltidslön på 86,8 procent av männens genomsnittliga heltidslön. Det framgår av Medlingsinstitutets senaste rapport som baserar sig på lönestatistik för 2014. Det så kallade könslönegapet är alltså 13,2 procent i Sverige som helhet, men varierar stort mellan sektorer och yrken.
− Det största könslönegapet finns bland höginkomsttagare och i högkvalificerade yrken. I lågkvalificerade yrken är gapet betydligt mindre. Där har det minskat kraftigt sedan 1970-talet, medan gapet knappt förändrats alls i högkvalificerade yrken, säger Johanna Kumlin som är forskare i sociologi och expert på Diskrimineringsombudsmannen.
För att minska könslönegapet på ett effektivt sätt borde arbetsmarknadens parter alltså främst koncentrera sig på förhållandena inom högkvalificerade yrken.
− Det är där kvinnorna halkar efter männen, särskilt sedan de blivit föräldrar. Vi ser till exempel bland läkare att kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män, även inom samma specialiseringar. Arbetsgivare borde fråga sig om de fördelar lönepremierande ansvar och arbetsuppgifter olika mellan män och kvinnor, säger Johanna Kumlin.
Högkvalificerade yrken kräver ofta att man är ständigt tillgänglig, arbetar övertid, deltar i aktiviteter utanför ordinarie arbetstid och åker på tjänsteresor. Forskning visar att kvinnor verkar ha svårare än män att kombinera sådana yrken med föräldraskap.
− Det här är ett viktigt område att jobba vidare med. Diskrimineringslagstiftningen och föräldraledighetslagstiftningen sätter normer, men vad händer i praktiken? säger Johanna Kumlin.
Förändringen går långsamt
Könslönegapet minskar över tid, men det går långsamt. Mellan 2005 och 2014 minskade gapet med 3,1 procentenheter. Sofia Strid, docent i genusvetenskap vid Örebro universitet, tror att det går att går att åstadkomma förändring fortare.
− Rent generellt handlar problemet om strukturell diskriminering av kvinnor, såväl som okunskap och föreställningar, normer och värderingar av vad kvinnor är och kan, och vad män är och kan − och bör göra. Det handlar också om en ovilja att reglera hårdare, från både politiskt håll och från arbetsgivarhållet. För visst kan vi stoppa lönediskrimineringen och åstadkomma jämställda löner − om vi vill och vågar vara radikala, säger Sofia Strid.
Hon framhåller att det också finns rent ekonomiska skäl att göra så:
− Arbetsplatser som är jämställda med avseende på lönesättning, föräldraledighetsuttag och antalet kvinnor och män, har lägre sjukdomstal än ojämställda arbetsplatser.
[quote style=”2″ author=”Johanna Kumlin”]Kvinnor måste helt enkelt ha mer utbildning och arbetslivserfarenhet för att uppfattas som lika bra som männen. [/quote]
Inte samma tillgång till alla yrken
Bakom dagens löneskillnader lurar många komplexa processer. Nästan hälften av könslönegapet på 13,2 procent hänger till exempel samman med att kvinnor och män fördelar sig olika mellan yrken.
− Om vi ska kunna motverka könslöneskillnader på ett effektivt sätt måste vi fråga varför kvinnor och män befinner sig i så olika yrken. Ofta hamnar diskussionen i att män och kvinnor väljer olika yrken, men det är inte hela sanningen. Kvinnor och män har nämligen inte samma tillgång till alla yrken, till exempel olika chefsjobb. Studier visar att när män får barn ökar chansen att de ska be befordrade, men för kvinnor som får barn är chansen att bli befordrad oförändrad. Varför det är så vet vi inte riktigt, men möjligen ser arbetsgivarna att män som blir fäder blir bra chefsämnen, säger Johanna Kumlin.
Överskattar mäns förmåga
Annan forskning visar att människor tenderar att överskatta mäns förmågor och kunskap, och underskatta kvinnors.
− Det kan förklara varför kvinnor oftare än män är överkvalificerade för sina arbeten – de måste helt enkelt ha mer utbildning och arbetslivserfarenhet för att uppfattas som lika bra som männen, säger Johanna Kumlin.
Ibland förklaras löneskillnaderna med att kvinnor är sämre på att löneförhandla.
− Det stämmer att kvinnor i regel gör lägre löneanspråk än män, men vi bör fråga oss varför de gör det. Studier visar att män med höga löneanspråk uppfattas positivt, som att de är framåt, medan kvinnor uppfattas negativt, som att de är krävande eller orealistiska. Det finns risk att kvinnor omedvetet sänker sina anspråk för att inte möta negativa reaktioner, säger Johanna Kumlin.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
På senare tid har den svenska flyktingdebatten kommit att kretsa kring den eventuella säkerhetsrisk som unga män i grupp utgör. Vissa menar att de brott som begås av invandrare och flyktingar, till exempel sexuella ofredanden, självklart beror på männens etnicitet och kultur medan andra hävdar att den gemensamma nämnaren är att de är män.
Åke Pålshammar, senioruniversitetslektor i psykologi vid Uppsala universitet, menar att det även finns biologiska förklaringar till just unga mäns oberäknelighet.
– Jämförelser av aktivitetsgraden hos flickor och pojkar har visat att bråk och aggressivt utåtagerande beteende är betydligt vanligare hos pojkar. Sen kan man fråga sig hur stor del av detta som beror på att man i högre grad tillåter och till och med uppmuntrar pojkar och unga killar att bete sig mer aggressivt, säger han.
Huruvida män från exempelvis Mellanöstern är mer aggressiva än svenska män är han dock försiktig med att uttala sig om.
– Men har man varit med om trauman, svåra påfrestningar och frustrationer kan man ju tänka sig att det förklarar varför en del blir mer bråkiga och utåtagerande. Det handlar om såväl biologi som psykologi och sociologi, säger han.
Outvecklad hjärna Det råder inga tvivel om att just unga män, oavsett ursprung, både utför och utsätts för fler brott än män i andra åldrar. År 2014 publicerades 19 studier i den vetenskapliga tidskriften Developmental Neuroscience där forskare bland annat beskriver det som kallas ”young male syndrome” – en period i unga mäns liv (vanligtvis mellan 15-25 år) som kännetecknas av ett liv fyllt av optimism och vårdslöshet.
Young Male Syndrome är så påtagligt att unga män löper sex gånger högre risk att mördas av en annan ung man än vad kvinnor gör. Högst risk löper män i sena tonåren, därefter sjunker risken stadigt med ökad ålder.
Anledningen till varför just unga män är särskilt aggressiva beror enligt forskarna på ökad aktivitet i den delen av hjärnan som påverkar känslorna, även kallad reptilhjärnan. Även den främre hjärnbarken tycks vara extra viktig vid uppmärksamhet, beslutsfattande, känsloreglering, beteendeinhibition och förutseende.
– Det tillsammans med alla hormoner som ”hottar upp” känslodelen av hjärnan gör att man får stor kraft och energi att agera, men på grund av den ännu omogna främre hjärnbarken varken förstå eller bry man sig särskilt mycket om konsekvenserna. Risktagningen bland ungdomar är drygt 200 procent högre än i andra åldrar och det beror på obalans och oförmåga att hantera sina känslor. Det är som att en stark högpotent motor ska samspela med riskabelt svaga bromsar och styrsystem, säger Åke Pålshammar.
Konsekvenserna blir att personen under inflytande av känslor, stress och grupptryck lätt dras med och inte förmår styra sitt beteende. Åke Pålshammar poängterar dock att förmågan att hantera sina känslor och lära sig skillnaden på rätt och fel är något som utvecklats sedan späd ålder.
– Lär vi inte barnen att hantera dessa exekutiva funktioner i hjärnan som reglerar beteendet kommer de inte heller att ha utvecklat den delen senare i livet.
Spökande hormoner Tvärtemot den allmänna uppfattningen är det inte testosteron som ligger bakom unga mäns aggressivitet. Förvisso finns det en länk mellan våld och könshormonet, men inte alls så stark som man tidigare har trott. Åke Pålshammar nämner istället stresshormonet kortisol som ett alternativ.
– Om hjärnan av någon anledning inte får upp kortisolnivån finns det studier som visar att individen söker sig till situationer som kan hjälpa till med det. Då är det som att hjärnan väcks och personen får en slags belöning för sitt beteende.
Flera studier pekar i samma riktning. Bland annat fann forskare vid universitetet i Chicago att låga kortisolnivåer ledde till extremt aggressivt beteende hos pojkar i åldern 7 till 12 år.
En studie vid universitetet i Akron i USA visar också på ett tydligt samband mellan låg serotoninnivå i kroppen och ökad aggression. Enligt forskarna är aggressiva personer oftare deprimerade, vilket beror på för låg serotoninhalt. Dessutom verkar förekomsten av depression i sin tur bidra till ökad aggression. Medicinering med serotoninåterupptagningshämmande läkemedel har visat sig minska aggressiviteten genom att öka serotoninet och minska på dopaminet.
Evolutionära fördelar Frågan är hur smart det egentligen är ur ett evolutionärt perspektiv att unga män i sin mest reproduktiva ålder även löper störst risk att bli dödade på grund av sin aggressivitet? Mycket smart tydligen. Forskning visar att det är just från aggressiva och starka män som vi härstammar eftersom det var de som besegrade sina rivaler och fick föra sina gener vidare.
På grund av biologiska skillnader i styrka är det även mannen som har fått rollen som hemmets beskyddare och den som ska skydda gruppen från rovdjur, vilket innebär att män uppvisar en högre grad av aggressivitet än kvinnor.
– Att överleva faror handlar inte bara om att fly utan om att ibland ta en fajt. Att försvara sitt revir hade ju aldrig gått utan aggressivitet, säger Åke Pålshammar.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Att ett stort antal flyktingar kommit till Sverige under det senaste halvåret har väckt många frågor. Till exempel om jämställdheten i samhället påverkas av att andelen utrikes födda i befolkningen växer, och om det svenska jämställdhetsarbetet bör förändras på något sätt.
Joakim Palme, ordförande för Delegationen för migrationsstudier, Delmi, och professor i statskunskap vid Uppsala universitet, kan inte se att förutsättningarna ändrats på något avgörande sätt.
− Migration är ju inget nytt, utan något som skett under flera decennier. Det är uppenbart att det svenska samhället har förändrats av migrationen, men det har inte skett någon återgång när det gäller jämställdhet. Trenden mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män har inte brutits, säger han.
Joakim Palme tycker att det svenska samhället har goda förutsättningar att bryta patriarkala strukturer.
− Här kan kvinnor utbilda sig, förvärvsarbeta, skilja sig och bilda eget hushåll. Gamla mönster förändras när människor flyttar hit. Ju mer patriarkala förhållanden i ursprungslandet desto större anpassningar krävs, säger Joakim Palme och konstaterar att det finns otroligt starka rädslor kring migrationsfrågan.
− Mer forskning och kunskap kan hjälpa oss att sålla fram de verkliga problemen i strömmen av olika farhågor som flyter i kölvattnet av det ökade antalet asylsökanden. Det gäller inte minst den kraftiga övervikten av pojkar bland ensamkommande flyktingbarn, där det är oklart vad effekterna blir.
Önskar nolltolerans för våld mot kvinnor
Andra ser större behov av åtgärder redan nu. En av dem är Mehrdad Darvishpour som är doktor i sociologi och docent i socialt arbete vid akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola.
− I en del samhällen har män med patriarkala attityder till och med legal rätt att slå sin fru och ha sexuella relationer med henne mot hennes vilja. Vi kan inte blunda för att vi har vissa utmaningar och måste bemöta dem, säger Mehrdad Darvishpour.
Han anser att samhället tydligt bör ta avstånd från våld mot kvinnor.
− Vi måste visa nolltolerans mot våld, förtryck och sexuella trakasserier mot kvinnor och jag anser att lagen bör skärpas. Och sådana brott ska förstås aldrig accepteras och legitimeras för att någon hänvisar till att ”det är normalt i deras kultur”, säger Mehrdad Darvishpour.
Han föreslår att det inrättas en obligatorisk kurs om jämställdhet för nyanlända invandrare, och vill också införa obligatorisk undervisning om jämställdhet i grundskolan. Alla elever skulle vara tvungna att förstå innehållet i kursen för att bli godkända.
Men vi bör inte ställa svensk kultur mot utländsk kultur när vi talar om jämställdhet, understryker Mehrdad Darvishpour. Dels för att inte dela in människor i ”vi” och ”dom”, och dels för att människor födda utomlands inte är en homogen grupp.
− Vi bör istället prata om vilka beteenden som är i enlighet med mänskliga rättigheter, och vilka handlingar som strider mot dem. Mänskliga rättigheter ska respekteras oavsett land och bakgrund, säger han.
Patriarkala beteenden kan förstärkas bland marginaliserade
Mehrdad Darvishpour anser att integration och ökad delaktighet är en förutsättning för jämställdhet, och vill se insatser som minskar samhällets klassklyftor. Hans forskning visar att en del män faktiskt blir mer patriarkala i Sverige än de varit i hemlandet, om de hamnar i segregation och utanförskap.
− När de kommer till Sverige hamnar de ofta i en lägre samhällsklass än i hemlandet, och går från att tillhöra den etniska majoriteten till att tillhöra en etnisk minoritet. Marginaliserade män riskerar att försöka kompensera sin förlorade makt och ställning i samhället med att bli mer patriarkala, säger han.
Mehrdad Darvishpour varnar också för att generalisera och stigmatisera nyanlända män och tonårspojkar.
− Att se alla invandrarpojkar som potentiella förtryckare och våldtäktsmän förvärrar bara situationen. Alla undersökningar visar att en stämpel förstärker ett avvikande beteende. Dessutom riskerar sådana här generaliseringar att dölja att våld mot kvinnor är ett universellt problem, som även finns hos så kallade etniska svenskar, säger han.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
Fotnot: Joakim Palme är en av huvudtalarna under rubriken ”Migration och integration” på Forte Talks 2016.
Beräkningar från nätverket Children Left Behind visar att så många som 500 000 barn i Europa kan leva med minst en förälder i utlandet. Från Östeuropeiska länder som Polen, Rumänien och Litauen söker sig i dag allt fler till den svenska arbetsmarknaden. Men i jakten på ett bättre liv tvingas många familjer leva åtskilda i flera år.
– Det här är ett viktigt och aktuellt ämne där vi behöver mer kunskap. I dag finns det många barn i Östeuropa som i bästa fall lever med sina far-och morföräldrar och i sämsta fall får klara sig helt själva. Man migrerar för att skapa en bättre framtid för sina barn, men det vi har sett i tidigare forskning är att resultatet ofta blir det motsatta. Man kanske får en ekonomiskt bättre situation, men på andra sätt får många barn det tvärtom sämre.
Det säger Ingrid Höjer, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och projektledare för ett pågående forskningsprojekt om migration som Forte finansierar. Vid sin sida har hon kollegorna Oksana Shmulyar Gréen, lektor i sociologi och Charlotte Melander, lektor i socialt arbete. Tillsammans ska gruppen ta reda på vilka strategier migrerande föräldrar har för att ge omsorg till sina barn på distans och hur familjerna påverkas av åtskildheten. En viktig aspekt är hur institutioner i Sverige påverkar möjligheterna till omsorg.
– Alla migrerande föräldrar har olika strategier för att ge sina barn omsorg. Det kan handla om telefonsamtal, brev eller att ha barnen över på besök. För en del handlar omsorgen endast om att försörja dem ekonomiskt, medan andra tar en mer aktivt omvårdande roll, säger Ingrid Höjer.
Glapp mellan policy och praktik Trots att omsorgsstrategierna skiljer sig åt ingår för de flesta föräldrar att på något sätt försörja sina barn ekonomiskt. Oksana Shmulyar Gréen berättar att Sverige i ett europeiskt perspektiv ofta ses som ett liberalt och förmånligt land för migranter. Och på pappret är vi det – det finns goda institutionella förutsättningar för att bedriva omsorg på distans, bland annat genom möjligheter till barn-och studiebidrag samt överföring av föräldradagar till den andra föräldern. Men i en verklighet som för många EU-migranter innebär otrygga anställningsvillkor på en svart arbetsmarknad går rättigheterna i praktiken förlorade.
– Policys och regelverk som styr vilka förmåner familjemedlemmar kan få riktar sig bara till de som är etablerade på arbetsmarknaden – de som har uppehållsrätt och längre anställningskontrakt. Men de personer som vi har intervjuat så här långt i studien har inlett sina arbetskarriärer inom den informella sektorn och har haft fleråriga perioder då de varit helt oförsäkrade, säger Charlotte Melander.
För föräldrar som befinner sig utanför systemen påverkas inte bara möjligheten att försörja sina barn ekonomiskt. Utan ett personnummer begränsas också andra rättigheter som kan underlätta omsorgen, till exempel möjligheten att skaffa ett mobilabonnemang, öppna ett bankkonto eller söka bostad.
– Det är en svår situation för de personer som befinner sig utanför den formella arbetsmarknaden. Något vi vill belysa är bostadssituationens villkor för omsorgen. En del migranter bor i bilar, en del bor trångt i ett rum eller hyr bara en säng. Under sådana förhållanden kan det vara svårt att ens ha barnen på besök, säger Charlotte Melander.
Familjebanden försvagas Trots att de föräldrar som kommer till Sverige ofta har för avsikt att vistelsen ska bli temporär har ingen av forskargruppens respondenter uttryckt att de någon gång försökt återvända hem.
– Den första intentionen är att resa bort en period för att tjäna pengar och förbättra situationen hemma, men det kommer ofta andra livsprojekt emellan, säger Oksana Shmulyar Gréen.
Familjebanden försvagas i takt med att tiden går. När förutsättningarna väl finns på plats för att återförenas är det inte säkert att familjen längre vill det, därför att banden mellan familjemedlemmarna har blivit så svaga.
Ett viktigt mål för forskargruppen är att projektet om migrerande föräldrar ska stärka länken mellan studier om migration och studier om familj. Forskningsresultaten ska också ge en tydligare bild av hur institutionella förutsättningar i Sverige samspelar med människors verkliga liv. Är den svenska arbetsmarknaden och välfärdsstaten anpassad för ett rörligt EU? Eller riskerar policys och riktlinjer att begränsa möjligheter till omsorg och splittra familjer över gränserna?
Under det senast decenniet har vården i Sverige blivit mer jämställd, men än finns mycket kvar att göra. Det konstaterar Jämställdhetsutredningen som överlämnade sitt betänkande till regeringen i december 2015. Till exempel har män fortfarande större chans än kvinnor att få vård på en strokeenhet när de drabbats av stroke. Inom cancervården kvarstår vissa könsskillnader, inom hjärtsjukvården likaså.
− Vi ser till exempel att kvinnor inte får lika bra hjärtvård som män vid hjärtinfarkt. Kvinnor kan till exempel skickas hem för att deras kranskärl ser normala ut, trots att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen, säger Karin Schenck-Gustafsson. Hon är seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset och har varit expert i Jämställdhetsutredningen. Hon kommer bland annat att delta på den tvärvetenskapliga konferensen Forte Talks i början av mars.
Karin Schenck-Gustafsson betonar att jämställd vård inte innebär att vården alltid ska vara likadan. Den ska istället vara anpassad efter de skillnader som finns mellan könen.
− Tyvärr finns fortfarande dålig kunskap om genusmedicin på många håll inom vården. Det lever kvar någon gammal föreställning, kanske från 1968, att kvinnor och män ska vara lika på alla sätt, även fysiskt. Våra kroppar är dock inte lika, vi får inte samma symtom och svarar inte likadant på behandling. För att kunna ge likvärdig vård måste vi vara medvetna om det, säger hon.
Sprider kunskap om genusmedicin
Karin Schenck-Gustafsson är grundare och ordförande för Centrum för Genusmedicin vid Karolinska institutet. Hon föreläser om genusmedicin för läkarstuderande och där faller informationen i god jord, vilket bådar gott inför framtiden.
− Yngre människor har inga svårigheter att ta till sig det vi säger. Problemen finns hos den äldre generationen som upplever genusmedicin som någon sorts feministgrej, istället för ett medicinskt kunskapsområde, säger Karin Schenck-Gustafsson.
En annan insats som successivt kan förbättra vården för både kvinnor och män är läkemedelsbanken Kön, genus och läkemedel som byggs upp sedan några år. Den ger läkare information om könsskillnader inom läkemedelsanvändning, till exempel när det gäller doser och biverkningar. För en del läkemedel finns dock ingen dokumenterad kunskap om eventuella könsskillnader, vilket är olyckligt.
Karin Schenck-Gustafsson förklarar att resultat från studier som gjorts på män inte bara kan extrapoleras till kvinnor. Det är inte heller säkert att djurexperimentell forskning på handjur går att överföra till kvinnor. Trots det används huvudsakligen handjur och hanceller vid experimentell forskning som ligger till grund för läkemedel.
− De flesta djurförsök sker på handjur, eftersom hondjur är dyrare och forskarna hellre vill använda hondjuren till avel. National Institute of Health i USA har nyligen gått ut med rekommendationer om att forskning bör utföras även på celler och djur av honkön, men i Sverige finns konstigt nog nästan ingen debatt om detta, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Kvinnors sjukdomar har lägre prioritet
Enhetschef Malena Lau vid Kunskapscentrum för jämlik vård vid Västra Götalandsregionen lyfter fram en annan aspekt på jämställd vård − hur mycket som satsas på olika sjukdomar.
− Vi ser att det finns en mängd underprioriterade sjukdomar där kvinnor är överrepresenterade bland patienterna, till exempel inom smärta och ledvärk. I en studie där man bad läkare att rangordna sjukdomar efter status hamnade fibromyalgi, smärta, värk och anorexi långt ner på listan, säger Malena Lau.
Andra underprioriterade sjukdomar drabbar enbart kvinnor, till exempel endometrios och PMDS – Premenstruellt dysforiskt syndrom, som båda orsakar stort lidande.
− Vården har dålig kännedom om endometrios och många kvinnor har svårt att få rätt vård och behandling. PMDS är en sjukdom som drabbar många, men ändå finns lite kunskap om sjukdomens orsak och hur den kan behandlas, säger Malena Lau.
Hon tycker att det är viktigt att vi synliggör skillnader, utan att skuldbelägga.
− Jag tror inte att det finns någon inom vården som medvetet gör skillnad på kvinnor och män, det bara blir så eftersom vi påverkas av normerna i samhället. När vi sätter fingret på situationer där kvinnor missgynnas i vården så brukar det finnas en vilja att åtgärda dessa, säger Malena Lau.
Text: Eva Annell, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Läs mer:
”Jämlikhet på riktigt”. På Forte Talks 2016, 8-9 mars, diskuterar forskare, beslutsfattare och andra aktörer inom hälsa, arbetsliv och välfärd, vad som krävs för att Sverige ska bli mer jämlikt.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
