– Vi har undersökt hur det har gått för de som har kommit tidigare för att kunna lära oss av dem när vi nu möter nya grupper, säger Eskil Wadensjö professor vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Han har tillsammans med forskaren Aycan Celikaksoy har kartlagt 10 000 ensamkommande barn. Resultaten redovisas i rapporten Ensamkommande barn i Sverige.
Barnen kom mellan 2003 och 2012 och forskarna har sammanställt data från Socialstyrelsen och SCB över arbete, utbildning och inkomst.
De flesta är omkring 16 år – men inte bara
Den bild som växer fram visar att de flesta ensamkommande barn kommer till Sverige när de är 16-17 år. Men det finns också yngre tonåringar och till och med barn under 10 år. De yngsta har tagit sig hit tillsammans med en förälder som är så ung att den också räknas som barn. De äldsta i studien har forskarna kunnat följa fram till 25-års åldern.
De går i grundskolan eller i gymnasiet och i 20-års åldern börjar de flesta arbeta. Många drag är gemensamma för alla ensamkommande barn men där finns skillnader. Till exempel utmärker sig den afghanska gruppen.
– Fler av dem som kommit från Afghanistan har arbete. Skillnaden är inte så stor med mönstret är detsamma som i Norge så därför kan vi vara ganska säkra på att det stämmer, säger Eskil Wadensjö.
Det finns även skillnader mellan könen.
– 65 procent av pojkarna har arbete jämfört med 50 procent av flickorna. Flickorna studerar lite oftare än pojkarna. Men i den grupp som varken arbetar eller studerar dominerar flickorna, säger Eskil Wadensjö.
Ingen hög arbetslöshet inom gruppen
Det kan bero på att om flickorna förenas med familj eller släktingar i Sverige så kan det hamna på deras lott att sköta hushållet eller ta hand om yngre barn. Många av de ensamkommande gifter sig också tidigt och då är en möjlig förklaring att flickorna blir hemmafruar. Men Eskil Wadensjö påpekar att det är viktigt att närmare undersöka hur det går för flickorna.
Pojkarna får jobb på byggen, i transportsektorn eller okvalificerade industrijobb. Flickorna jobbar som undersköterskor, sjukvårdsbiträden och i äldreomsorgen. Ganska naturligt säger Eskil Wadensjö, med tanke på att de har kort skolbakgrund.
Det finns också de som studerar vidare på högskola och universitet, men på vilka utbildningar svarar inte den här studien på. Eskil Wadensjö tolkar heller inte siffrorna som att det är hög arbetslöshet i gruppen.
– Preliminärt verkar det inte vara så. Men vi kommer att titta mer på det. Nästa uppföljningsgrupp är de som kom 2013 till 2014 då kommer vi att använda data om arbetslöshet också. Men vi har inga indikationer på att det finns många i arbetslöshet bland dem vi har undersökt.
Samma lön oavsett nationalitet
Jämfört med andra länder sticker Sverige ut i ett avseende. När de som kom hit som ensamma barn så småningom börjar jobba tjänar de betydligt bättre än vad samma grupp gör i andra länder.
– Vi trodde att de skulle ha mycket sämre inkomster är de som är födda i Sverige. I andra länder har de ensamkommande ofta mycket låga inkomster. Men så var inte fallet. De har samma inkomst som svenskar i jämförbara branscher. De svenska erfarenheterna avviker klart från hur det ser ut internationellt, säger Eskil Wadensjö.
Antalet ensamkommande barn varierar över åren. 2003, som ligger längst bak i tiden för Eskil Wadensjös studie kom det bara 369 barn. 2012 växer de till 3 533. 2015 är det år då det kommer allra flest 35 500 för att med den strängare flyktingpolitiken minska till några tusen under 2016.
Majoriteten är pojkar, bara 25 procent är flickor. Få flickor från Afghanistan och Irak men nästan hälften av barnen från Eritrea och Somalia är flickor.
Ensamkommande har stor kapacitet
– Det kan bero på att familjenormerna i hemländerna skiljer sig åt. Men också på att många av pojkarna från Afghanistan bor i Iran där de riskerar att bli utvisade till Afghanistan och att de kan tvingas att bli soldater. Numer gäller det också Somalia och Eritrea. Vi ser att en större del pojkar därifrån söker asyl nu. Det beror just på faran att bli rekryterad till krig eller inbördeskrig, säger Eskil Wadensjö
För att integrationen i det nya landet ska lyckas så behöver mottagandet ske i olika steg, där varje del är lika viktig. Det är inte en fråga som den här studien svarar på men något som är väl belagt i både svensk och internationell forskning. Det börjar med att hanteringen av uppehållstillstånd ska gå så snabbt som möjligt. Ovisshet och väntan förvärrar den psykiska stress som många av barnen lever med.
Barnen behöver ett tryggt boende och nätverk av vuxna och jämnåriga. Därefter språkintroduktion, skola och vidare ut på arbetsmarknaden. Den största risken för att inte klara av att etablera sig i ett nytt land är de erfarenheter av att tvingas fly som barnen bär på.
– Det är en svår upplevelse att lämna sin familj och att vara på flykt. Många undersökningar i många olika länder pekar på att det är väldigt viktigt att snabbt ta tag i barnen när de kommer till det nya landet och ge dem hjälp att bearbeta sina upplevelser, säger Eskil Wadensjö.
Men många av barnen visar också stor kapacitet när det gäller att anpassa sig. Något som förvånade Eskil Wadensjö.
– När vi jämför med barn som kommit med sina föräldrar så går det lite bättre för ensamkommande flyktingbarn att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi vet inte vad det beror på, det måste vi undersöka vidare. Men man kan inte vara svag och klara av att fly ensam, säger han.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Josef nio år halkade i simhallen och slog i huvudet och fick åka ambulans till sjukhuset för att sy. Men det han var mest rädd för att var att vårdpersonalen skulle upptäcka att han saknade de fyra sista siffrorna i personnumret och ringa polisen.
Maya sex år upptäckte en polis på skolgården när skoldagen var slut. Snabbt bestämde hon sig att ta en annan väg hem för att inte leda polisen till den hemliga adress där hon och familjen gömde sig.
”Jag är en tjej på 11 år som levt gömd sedan jag var fem år. Jag vill inte gå runt och vara rädd. Jag vill inte leva så här. Snälla kan ni lyssna på mig och försöka göra någonting åt det.”, står det i ett brev som en gömd flicka skrev till dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och prinsessan Victoria.
De gömda barnens berättelser finns återgivna i rapporten Hälsa, välbefinnande och utveckling. En studie om papperslösa barn. Den är skriven av Åsa Wahlström Smith forskare i socialantropologi vid Göteborgs universitet och Henry Ascher, professor i folkhälsovetenskap.
Under 2012 till 2014 följde Åsa Wahlström Smith 19 gömda barn för att ta del av hur de upplever sin situation.
– De mår dåligt, de är rädda, de lever med olika nivåer av hot. De är ständigt medvetna om var de är och att de inte har tillstånd att vistas i landet, säger Åsa Wahlström Smith.
Flyttade 38 gånger under ett och ett halvt år
Samtidigt påpekar hon att den grupp hon följt var de barn som orkade vara med i en forskningsstudie. Många tillfrågade tackade nej eftersom de inte var tillräckligt psykiskt starka.
Barnens tillvaro präglas av utsatthet och fattigdom. Eftersom de är i Sverige illegalt kan föräldrarna inte ha reguljära jobb. De är därför hänvisade till olika former av svartjobb och understöd från privatpersoner och frivilligorganisationer. De är trångbodda och flyttar ofta. Ett av barnen hade flyttat 38 gånger på ett och ett halvt år
Många har bott så under stor del av barndomen. I studien finns barn som levt som gömda i åtta år. De svenska asylreglerna gör att familjerna kan söka uppehållstillstånd var fjärde år eftersom avslaget på den första ansökan preskriberas efter fyra år. Många hade även varit på flykt och bott som papperslösa innan de kom till Sverige. I vissa fall hade delar av familjen fastnat på vägen till Sverige. Som en familj där pappan och två barn var gömda i Sverige och mamman och det yngre barnet var gömda i Iran.
Skapar ”rum av normalitet”
En strategi som många barn utvecklade för att orka med sin situation var att skapa rum av ”normalitet”, som forskarna uttrycker det. Det kunde vara i en idrottsförening, i kulturskolan eller på internet. Då kunde de stundtals leva ungefär som andra barn och nästan glömma otryggheten i vardagen.
För att minska barnens stress borde organisationer och föreningar vara flexibla och inte alltid kräva de fyra sista siffrorna i personnumret, menar Åsa Wahlström Smith.
– Enligt barnkonventionen har barn rätt till fritid, till frihet och beskydd. Men det finns administrativa hinder som gör att de inte får sina rättigheter tillgodosedda. Okunskapen om hur man ska bemöta dessa barn och vad de har för rättigheter är också utbredd. Det är till exempel inte olagligt att hjälpa en person i papperslöshet så länge man inte gör det för ekonomiskt vinning. Det finns inte heller något krav att man ska ange papperslösa personer till polisen.
Men vissa verksamheter löser administrativa problem. Åsa Wahlström Smith ger stadsbiblioteket i Göteborg som exempel. Där hanteras papperslösa på samma sätt som de med skyddad identitet.
– De här trygga vardagsmiljöerna stärker de papperslösa barnen. Enkla saker som att spela i en orkester eller vara på biblioteket sänker även risken för dem att upptäckas. Situationer som utmärker dem på något sätt kan väcka misstankar om att något inte stämmer.
”Inte barnen som valt att leva i papperslöshet”
Samtidigt är barnen i Sverige illegalt. Ska då kommunala verksamheter underlätta för dem att leva här?
– De här personerna lever här för att de är desperata och inte har möjlighet att leva ett säkert liv i landet de flytt. Människor i papperslöshet kommer att finnas här i vilket fall. Det är inte barnen som har valt att leva i papperslöshet och i inget annat sammanhang kan barn straffas för sina föräldrars handlingar. Kommunen har en skyldighet mot alla som är bosatta där. Både socialtjänstlagen och barnkonventionen är tydliga med att inget barn ska fara illa och att barnen har rätt till skälig levnadsstandard.
Några av de familjer som Åsa Wahlström Smith följde fick uppehållstillstånd så småningom. Beslutet innebar naturligtvis en lättnad men också sorg.
– Det är dubbla känslor. Många känner att det har gått så otroligt mycket tid till ingen nytta. Och att gå från att ha levt från dag till dag till att börja reda ut sitt liv kan vara väldigt svårt. Samtidigt har familjerna ofta ett nätverk som hjälpte dem att leva som gömda och som ibland kan vara ett stöd in i samhället.
Men åren som gömd riskerar att prägla barnens fortsatta liv. Många av de som har uppgivenhetssymptom och har kallats apatiska barn, har varit gömda. Som vuxna kan barnen få svårt att utveckla nära relationer eftersom de i sin barndom ständigt fått hålla distans, säger Åsa Wahlström Smith.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Flera stora studier från CHESS – Centre for Health Equity Studies- som är knutet till Karolinska institutet och Stockholms universitet, visar att vid en skilsmässa är växelvis boende det bästa för barnen.
– De problem som kan finnas med att behöva flytta mellan två hem verkar vara underordnade att man får vardagsföräldraskap med båda sina föräldrar, säger Malin Bergström psykolog och forskare, som arbetar med projektet Elvis vid CHESS som undersöker hur barn påverkas av att bo växelvis.
Malin Bergström säger att det har funnits en rädsla för växelvis boende. Särskilt barnpsykologer har varnat för att det kan innebära stora svårigheter för barn.
– Många psykologer har befarat att barnen ska bli stressade och att det skapas en rotlös generation.
Men det motsägs nu alltså av forskarna på CHESS.
– I alla studier vi har gått igenom kan vi se att barn som bor växelvis är mindre stressade än barn som inte flyttar mellan föräldrarna. Det är till och med så att de har bra kompisrelationer, säger Malin Bergström.
Malin Bergström och hennes kollegor har gått igenom flera stora undersökningar. Bland annat data som tagits fram av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Socialdepartementet, över hur alla barn i årskurs sex och nio mår. De har jämfört barn som bor i kärnfamilj, som bor växelvis, som bor mest hos en förälder och barn som bor med enbart en förälder.
Barn i kärnfamilj mår bäst
Forskarna skiljer på hälsa och välbefinnande. Välbefinnande mäter det mesta som kan vara relevant för ett barn, säger Malin Bergström. Som vad barnet tycker om sig själv, hur relationen till föräldrarna ser ut, hur det fungerar med kompisar och skola. Hälsa mäter fysiska symtom och psykisk hälsa.
Det visar sig då att barn i kärnfamilj mår bäst, barn som bor växelvis mår något sämre. Barn som bor mest hos en förälder har ännu lite sämre hälsa och barn som bor enbart hos en förälder har mest problem.
Till exempel har 16 procent av flickorna som bodde med båda föräldrarna sömnsvårigheter jämfört med 18 procent av dem som bodde växelvis. Siffran för de som bodde mest hos en förälder var 23 procent och för de som bodde enbart med en förälder 26 procent.
Fungerar bra med växelvist boende
Generellt sätt uppger pojkarna att de mår bättre. Motsvarande siffror för dem varierar från 10 procent för de som bor med båda föräldrarna till 17 procent för de som bor med bara en förälder.
Varför blir det inte stressande för barnen att flytta mellan två hem?
– Jag tror att barn har en stor förmåga att anpassa sig. Om barnet lever i en familj där föräldrarna är nöjda med sina liv och där det inte finns gapande känslomässiga hål av att en förälder har försvunnit så tror jag att barnen accepterar att de flyttar mellan mamma och pappa. Det som är stressande för barn är om en förälder försvinner utan att man förstår varför. Eller om det är konflikter i familjen.
Nu studerar Malin Bergström och hennes forskarkollegor hur tre-åringar i separerade familjer mår. Där pekar resultaten i samma riktning som för de äldre barnen.
– Jag har varit förvånad över entydigheten i våra resultat. Det genomgående mönstret är att det verkar fungera bättre även för de små barnen att bo växelvis. På samma sätt som för de äldre barnen ser vi små skillnader i hälsa mellan barnen som upplevt en separation och bor växelvis och de som fortsatt bor med båda sina föräldrar samtidigt. Barnen som bor enbart med en förälder har däremot, på gruppnivå, mer symtom.
– Den slutsats vi drar är att det är annat än boendeformen som spelar roll för hur barnen mår. Som att båda föräldrarna är närvarande och lyhörda för sitt barn. Och att de har styrsel på sitt eget liv, vilket kanske underlättas av att man inte är ensamstående förälder på heltid.
Det växelvisa boendet ökar i många länder. Det är vanligt i Belgien, Holland, Danmark och ökar även i öststater som Rumänien. Men ovanligt i bland annat Finland, Tyskland och Storbritannien.
Även om de flesta barn bor med bara en förälder eller mest hos en förälder vid en separation, är växelvis boende ingenstans i världen så vanligt som i Sverige. Var tionde barn på högstadiet bodde växelvis, visar forskarna från CHESS i siffror från 2009.
Bland annat beror det på att sedan 1998 föreskriver lagen att vid vårdnadstvister ska domstolen se till barnets bästa. Det har lett till att föräldrarna oftast döms till att ha barnen varannan vecka och att det växelvisa boendet accelererar. Till exempel är växelvis det vanligaste för de tre-åringarna med separerade föräldrar som forskarna på CHESS studerat.
Visar det att traditionella könsroller håller på att brytas?
– Växelvis boende är ju en helt jämlik form av föräldraskap eftersom föräldrarna de facto tar hand om barnen hälften av tiden var. Vi har också sett att barn i växelvis boende är sällsynt nöjda med relationerna till sina pappor. Och vi tror att det faktum att växelvis boende är vanligare i Sverige än någon annanstans har att göra med att vi sedan länge haft politisk konsensus kring att pappor ska uppmuntras till ett engagerat föräldraskap. Föräldraförsäkringen blev ju till exempel könsneutral redan på 1970-talet, säger Malin Bergström.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Al-Azharskolan könsuppdelade idrottslektioner är en del av friskolans muslimska profil. I Skolinspektionens utredning hänvisar skolan till elevernas muslimska bakgrund för att motivera varför de delar på flickor och pojkar, ”enligt all beprövad erfarenhet skulle många elever utebli från Idrott och hälsa om flickor och pojkar skulle ha gemensam undervisning”.
Håkan Larsson har tagit del av beslutet och påpekar att de lärare som får komma till tals trots allt talar väldigt lite om religion.
– De använder samma språk som andra lärare i intervjustudier vi har gjort. De uppger att flickorna är rädda för pojkarna, att de inte vågar ta plats, att pojkar kan bli så våldsamma. Responsen i de andra fallen har varit att det är skolans uppgift att utmana traditionella könsmönster och försöka motverka detta. Att de inte kan låta pojkarna hålla på så. Men här blir det istället ett motiv för att skilja på pojkar och flickor.
Uppdraget att motverka traditionella könsmönster har varit en del av skolans arbete sedan läroplanen år 1994. I sina intervjustudier har Håkan Larsson tillsammans med andra forskare fördjupat sig i hur idrottslärare tar sig an den utmaningen.
– Det finns ytterst lite systematiskt arbete för att motverka traditionella könsmönster inom idrott och hälsa. De gamla normerna som fanns innan samundervisningens genomförande har fått leva kvar. Därför skiljer vi lätt på flickor och pojkar.
Kön ska inte spela roll
Fram till skolreformen 1980 hade Sverige till viss del könsuppdelad idrottsundervisning. Små barn hade idrott tillsammans men från och med årskurs 6 skildes de åt.
Linggymnastiken var länge den dominerande modellen. I början av 1900-talet började mer radikala gymnastikpedagoger, i huvudsak kvinnliga sådana, ifrågasätta Linggymnastiken och menade att barn borde ha friare ramar och inslag av lek i gymnastikundervisningen. Det utvecklades en kvinnlig gymnastikform som fick genomslag i skolan.
– Under stora delar av 1900-talet hade vi det här förhållandet med skild gymnastikundervisning där det också fanns skillnader i styrdokumenten för flickors och pojkars undervisning. Flickornas undervisning var mer estetiskt inriktad och handlade om vackra rörelser och rörelseuttryck. Pojkarnas fokuserade på fysisk träning och tävlingsmoment.
Så såg det ut fram till skolreformen år 1980 då samundervisning kom att förordas av dåvarande Skolöverstyrelsen. Eftersom det inte fanns någon annan skolverksamhet som var könsåtskild, varför skulle det gälla för idrott?
– Införandet av samundervisning gick parallellt med en utveckling i samhället i stort där den dominerande könspolitiken var att kön inte ska spela någon roll. Individens möjligheter ska gå först.
Könsramarna är starka
Tanken bakom samundervisningen var att flickor och pojkar skulle ha tillgång till samma undervisning och att ett kön inte ska förvägras något som erbjuds ett annat. Men i sina studier av dagens idrottsundervisning har Håkan Larsson kommit fram till att föreställningar om flickors och pojkars idrottande i stor utsträckning har överlevt.
– Föreställningen om att flickor skulle vara mer intresserade av gymnastik och dans och pojkar av bollspel och tävling är otroligt stark fortfarande. I fritidens idrottande har flickor kommit starkt inom olika bollsporter och lagidrotter men det verkar inte ha slagit igenom i skolan. Bollflickorna anpassar sig till gängse normer i skolan.
På så sätt har föreningsidrotten varit mera framgångsrik i att utmana könsnormer. I alla fall för flickor. Håkan Larsson tror att segheten i skolan beror på att det i stor uträckning är oklart vad målet med idrott egentligen är.
– Undervisningen ska skapa hälsomedvetna och i någon utsträckning kroppsligt kompetenta individer. Eftersom det är oklart vad det egentligen går ut på tror jag att eleverna hellre retirerar in i de här normerna som finns om kön och sexualitet. I föreningsidrotten är det oerhört tydligt vad som gäller, man ska bli bättre och vinna tävlingar. Där har tjejer överskridit de traditionella gränserna. Men det verkar vara svårare i skolan, könsramarna är oerhört starka vad gäller idrott.
Religion trumfar kön
Religion är också en aspekt som skolan ska beakta och det är en variabel som aktualiserats i fallet med Al-Azharskolan. Håkan Larsson ser det som ett exempel på när olika aspekter kan komma på kant med varandra.
– Min tolkning är att Skolinspektionen har beaktat krocken mellan religion och kön och valt att godkänna mot bakgrund av att muslimer är en utsatt grupp i samhället. Olika saker trumfar varandra. Hade det varit en skola som inte var religiös, då gissar jag att resultatet hade blivit ett annat, ”ni måste ta itu med de könsnormer som finns i undervisningen så att flickor och pojkar kan delta på samma villkor”.
Sarah Delshad är grundare till idéplattformen Muslimska feminister som inriktar sig på frågor som rör muslimsk identitet och muslimska kvinnor. Hon vill tona ner den religiösa kopplingen till könsuppdelad idrott och menar att frågan är större än så.
– Könssegregerad idrott är ingen religiöst grundad idé. Min snabba analys är att det givetvis förekommer på icke-muslimska skolor också. Jag tycker det är tråkigt att fenomenet per automatik görs till någon slags religiös diskurs när det också handlar om något allmänmänskligt.
Hon har varit aktiv i debatten som följde på Skolinspektionens beslut och blivit kontaktad av tjejer från icke-religiösa skolor som haft könsuppdelad idrott och varit nöjda med det.
– Skoltiden är en känslig tid, många kan känna sig utsatta. Idrott är inte vilken lektion som helst, den är väldigt fysisk med allt vad det innebär. Man behöver inte vara muslim för att inte tycka att det alltid är trevligt. Det handlar om att skapa trygga rum, lektioner där flickor vill vara närvarande.
Ytterligare polarisering
Sarah Delshad menar att tonen i debatten stundtals har varit hård och att resultatet blir ytterligare polarisering mellan religiösa och icke-religiösa värderingar.
– Det blir en oerhört onyanserad retorik där det bara finns bara ett spår. Det är en underliggande ton av att religion kuvar flickor och deras rättigheter. I debatten har det blivit tal om någon slags utsatthet för de här barnen och det har förstorats upp till en nivå som nästan är absurd.
Hon säger ”nog” eftersom ingen ännu har belyst vad de berörda ungdomarna tycker. Sarah Delshad menar att det är ett klassiskt problem.
– Jag är givetvis också delaktig i det, det är jag den första att erkänna. Jag har stått i Aktuellt och fört en dialog med en politiker över huvudet på dessa ungdomar. Det man naturligtvis skulle göra i det här fallet är att prata med dem. Vad tycker du, är det bra, är det dåligt, hur känns det för dig, är det tryggt för dig, vill du ha det såhär? Man tappar kärnan i det.
Håkan Larsson efterlyser också en problematisering av synen på könsuppdelad idrottsundervisning. Problemen får inte en automatisk lösning genom att man gör på det ena eller andra sättet.
– Pojkar och flickor är både inom och mellan grupperna oerhört heterogena. Om det nu är så att vi vill ha ett samhälle där individer ska prioriteras framför kategorier som till exempel kön då måste väl ändå grundläget vara samundervisning där man ibland jobbar med gruppindelningar som kan se ut på olika sätt. Många pojkar skulle till exempel må oerhört bra av att slippa andra pojkar. Men det är aldrig snack om. Det är alltid pojke-flicka-uppdelningen som vi fastnar vid.
Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se
Det tillhör inte vanligheterna att Stockholms universitet anordnar presskonferenser när en studie har publicerats, men i december 2016 bjöd de in till en sådan för att presentera en artikel som publicerats i den ansedda tidskriften Nature-tidskriften Scientific Reports. Studien är en kartläggning av sex djurarters tiaminnivåer på 45 platser i världen.
Tiaminbrist och fågeldöd i Östersjön
2009 kunde forskargruppen för första gången visa ett samband mellan tiaminbrist och fågeldöd i Östersjön. Nu har man gått vidare och resultaten tyder på att bristen finns hos flera djurarter över hela norra halvklotet. Allvarligast är läget i Östersjön, men det börjar få konsekvenser även på Island. Kanske är det också en bidragande orsak till den globala nedgång i djurlivet som pågår.
– Vi bedömer att tiaminbrist kan vara en viktig förklaring till att många djurpopulationer har minskat så kraftigt de senaste decennierna, säger Lennart Balk, professor i biokemisk toxikologi vid Stockholms universitet.
I studien från 2016 har Lennart Balk och hans kolleger undersökt tusentals musslor, fåglar och fiskar i 45 geografiska områden på norra halvklotet. I Sverige, England, USA, Kanada och Island. De kunde konstatera allvarlig tiaminbrist hos sex av sju studerade arter: Blåmussla ((Mytilus Edulis), ejder (Somateria mollissima), europeisk ål (Anguilla anguilla), amerikansk ål (Anguilla rostrata), atlantlax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta).
Den sjunde undersökta arten, sill (Clupea harengus) visade däremot inte på tiaminbrist.
Tiaminbristen hade orsakat sämre hälsa med förändrade organstorlekar, dåliga blodvärden och sämre immunförsvar. Tiaminbrist leder också till att reproduktionsförmågan försämras.
Molekylen tiamin kallas också vitamin B1 och är en av de 13 vitaminer som vi behöver få i oss via kosten. Kroppen har svårt att lagra tiamin och därför måste vi ständigt tillföra ämnet. Det finns gott om det i till exempel kött och bönor och i Sverige berikas även spannmål.
Neurologiska problem och till slut död i kramper
Alla våra celler är beroende av tiamin för sin energiomsättning och därför leder brist till många olika symptom. Det första som märks är neurologiska problem i form av förvirring och svårigheter att röra sig. I samband med att immunsystemet också påverkas negativt ökar risken för infektioner av virus, bakterier, svamp och parasiter. Fortsätter bristen leder det till döden i kramper.
Eftersom alla flercelliga organismers celler är byggda på samma sätt som våra ger tiaminbrist hos djur liknande symptom. Det tog Lennart Balk fasta på i början av 2000-talet när han forskade om miljögifter och började träffa på fåglar i skärgården som låg och dog i kramper.
– Jag har stor erfarenhet av att vara ute i naturen och fick direkt en känsla av att det här var mycket värre än något jag har jobbat med tidigare. Om du ser att djur dör i neurologiska skador i vår yttre miljö så måste något vara fel. Det är någon påverkan.
Lax, ål och blåmussla har brist på tiamin
Sedan dess har Lennart Balk och hans kollegor fokuserat på att gå till botten med saken. De noterade att sjuka fåglar som fick tiamin snabbt tillfrisknade och kunde sedan i en studie 2009 konstatera att tiaminbristen var utbredd bland gråtrut och ejder, två arter som också minskat kraftigt i antal.
Den nya studien som presenterades på presskonferensen visar att även arter som lax, ål och blåmussla har låga nivåer av tiamin. Det ger fler pusselbitar till problematiken. Den hårt drabbade ejdern har just blåmussla som huvudföda. De låga nivåerna av tiamin i ålen kan vara en förklaring till att det idag bara finns några enstaka procent kvar av det tidigare ålbeståndet.
Presskonferensen på Stockholms universitet lockade ett 40-tal personer, men långt ifrån alla var journalister. Där fanns representanter för de privata stiftelser som hittills finansierat forskningen och många var också på plats för att de sympatiserar med gruppen. Det här är nämligen en forskning som har både fans och motståndare.
B-vitaminbristen en ledtråd
Några skärgårdsbor i lokalen vittnade om tystnaden som har lagt sig över öarna längs Östersjökusten. Fågelkolonier med tusentals individer som funnits i generationer har raderats ut under de senaste 20 åren och de boende upplever att de bevittnar en ekologisk katastrof från första parkett. B-vitaminbristen är en ledtråd som de menar att samhället måste göra mer för att gå till botten med.
Statliga verk och departement har hittills valt att inte satsa på forskning om tiaminbrist. Många är visserligen överens om att en eller flera okända miljöfaktorer påverkar artbestånden, men steget från det till att peka ut tiaminbrist som orsak är för långt, menar kritiska forskare. Lennart Balk tror att motsättningarna i frågan beror på skillnader i forskningstradition.
– Ekologisk forskning är inriktat på populationer och inte på biokemisk analys, men jag tror det är viktigt att inte bara prata om populationer. Min dröm var från början som många andras, jag jobbade med ekologi och satt i Alaska med kikare och tittade på vargar nere i dalen, men jag insåg att jag kommer aldrig att förstå kärnan i miljöstörningar om jag inte går ner i lägre organisationsnivåer, där man tittar på vävnader och celler.
Mänskliga aktiviteter bakom miljöförändring
Olika synsätt visade sig också när det svenska laxbeståndet drabbades av massdöd under sommaren. Orsaken är oklar och teorierna handlar om alltifrån naturliga händelser till tiaminbrist. Statens veteriärmedicinska anstalt undersöker nu döda fiskar för att komma underfund om vad de drabbats av, men deras resultat är inte klara än och man vill därifrån inte uppge om man också tittar på tiaminnivåer.
Målet för Lennart Balk och hans forskargrupp är att komma åt orsaken till varför tiamin i varierande grad tycks fattas på många platser i ekosystemet. Mycket tyder på att det rör sig om en miljöförändring som beror på mänsklig aktivitet och Lennart Balk har tankar kring vad det kan handla om, men vill inte prata om det.
– Skulle jag säga något om det, då låser jag diskussionen. Det är bättre att ge olika alternativ och hålla dörren öppen, det är så det ska vara. Det värsta vi kan göra är att få för oss något och arbeta efter en hypotes och sedan efter x antal år inse att det var fel, det här var en återvändsgränd. Då är det bättre att det går lite långsamt framåt men med säkra steg. Den här artikeln är ett steg i den riktningen.
Den senaste studien visar också att det finns behov av mer forskning, enligt Lennart Balk.
– Mitt viktigaste budskap från den här presskonferensen är att vi slutar att förneka den här bristen i ekosystemet och istället försöker ta tag i problemet och förstå den bakomliggande mekanismen. Vi svävar alla i ovisshet och det beror på att alldeles för lite forskning är gjord. Vi måste ta reda på det här helt enkelt.
Prover som togs innan ett hundratal blivande läkare, tandläkare eller sjuksköterskor åkte utomlands för studier eller praktik visade att 7 procent hade antibiotikaresistenta tarmbakterier. När de kom tillbaka frånm resan, hade andelen ökat till 35 procent. De flesta av de drabbade hade varit i Asien.
– En del blev väldigt bekymrade, berättar infektionsläkare Martin Angelin som gjorde studien i samarbete med forskarkolleger vid institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet. Resultaten baseras på enkätstudier och presenterades i hans avhandling i medicin 2015.
Resmålet viktigaste riskfaktorn
Bakterier som har förmåga att inaktivera klassiska antibiotika som penicilliner, monobaktamer och cefalosporiner, upptäcktes i tarmfloran hos befolkningen först i Spanien och sedan Portugal i början av 2000-talet. Dessa resistenta tarmbakterier kallas ESBL-bakterier, där ESBL är samlingsnamnet för över 500 olika enzymer som kan bryta ner antibiotika.
Riskländer. Undersökningar visar att 79 procent av besökarna till Indien kom hem med antibiotikaresistenta tarmbakterier. Motsvarande siffror för Egypten är 50 procent och Thailand 22 procent. Källa: Vårdguiden
Förekomsten av ESBL-bakterier var till en början låg men har fortsatt att öka kraftigt. De geografiska skillnaderna är stora – 5 till 10 procent av befolkningen i Europa bär på ESBL-bakterier, över 60 procent i Sydostasien vilket syns i resultaten i studien vid Umeå universitet. Ingen av de undersökta studenterna som åkte till andra världsdelar kom hem med resistenta bakterier.
ESBL-bakterier i tarmen ger inga symtom men kan orsaka till exempel urinvägsinfektion och blodförgiftning när de hamnar på fel ställe. De typer av antibiotika som vanligen används för att behandla sådana infektioner är inte verksamma mot ESBL-bakterier.
Sverige har jämfört med många andra länder en lägre användning av antibiotika bland både djur och människor och mindre bekymmer med resistenta bakterier. Men även här ökar de resistenta bakterierna och orsakar problem.
– ESBL-bakterierna var förr en raritet men är idag en realitet, kommenterar Martin Angelin.
Tyst epidemi
De flesta märker inte att de bär på resistenta bakterier. Från födseln och hela livet igenom bär vi alla på bakterier på huden, i våra luftvägar och i tarmen. Dessa bakterier utgör vår så kallade normalflora och gör mycket nytta. Om resistenta bakterier kommer in i normalfloran behöver bäraren inte bli sjuk av dem, men kan däremot sprida resistenta bakterier vidare.
Ta inte antibiotika när du ska resa
När du tar antibiotika slås vanliga bakterier i tarmfloran ut. Det ger resistenta tarmbakterier fördel. Antibiotikaresistenta bakterier kan ge olika former av infektioner, till exempel blodförgiftning, urinvägsinfektion, hudinfektion, hjärtklaffinfektion, skelettinfektion – infektioner som blir mycket svåra att behandla när inte antibiotika fungerar.
Exakt hur det går till när människor blir koloniserade av resistenta bakterier vet forskarna inte, men bakterierna kan finnas på händerna eller i mat och dryck. Före avresan blev studenterna uppmanade att bland annat tvätta händerna ofta, bara äta mat som serveras rykande varm och enbart dricka vatten som har kokats. Men reseråden räckte inte. Sju av tio studenter drabbades av resediarré, vilket i sig är en riskfaktor för att bli koloniserad med resistenta tarmbakterier (eftersom de lättare får fäste när den egna tarmfloran är utslagen).
Antibiotika kan kurera diarrén men ökar samtidigt risken för resistens.
– Man bör om möjligt undvika antibiotikabehandling utomlands, tycker Martin Angelin, eftersom användning av antibiotika ökar risken för utveckling och spridning av resistenta bakterier.
Kan överföras inom familjen
Varje år flyger omkring 13 miljoner personer utomlands från svenska flygplatser. Många kommer tillbaka med resistenta bakterier. Friska individer påverkas inte av att vara bärare, men bakterierna kan överföras till familjemedlemmar, som kanske inte är lika motståndskraftiga.
– Den som nyss varit i områden med en hög andel resistenta bakterier bör tala om det för sin läkare, eftersom det kan påverka val av antibiotika, säger Martin Angelin.
Text: Carin Mannberg-Zackari, på uppdrag av forskning.se
Skydda dig från smitta på resan
Ät väl genomstekt eller kokt mat, undvik råa skaldjur och rå fisk samt mat som stått framme länge. Skala eller skölj frukt. Tvätta alltid händerna innan du äter. Välj vatten från obrutna plast- eller glasförpackningar alternativt kokat vatten.
Massage på stranden är en högriskaktivitet. Resistenta hudbakterier sprids lätt den vägen. Det räcker med en liten skråma i huden för att bakterierna ska få fäste och bakterierna går inte att duscha bort efteråt.
Väg noggrant för- och nackdelar med planerad vård eller operationer utomlands. Medicinsk turism, till exempel skönhetsoperationer i lågprisländer blir allt vanligare men innebär stora risker.
Avvakta med resan om du tror att du kan komma att behöva uppsöka vård utomlands. Om du har ett nedsatt immunförsvar kan det vara bra att diskutera med din läkare innan du bokar en resa.
Fundera innan du reser med spädbarn till högriskländer. Spädbarn har inte samma motståndskraft som vuxna och har också svårare att klara av uttorkning och svåra infektioner.
Källa: Vårdguiden
Under lång tid hade alla kurvor pekat åt ett motsatt men så gör demografernas statistik en u-sväng och stabila relationer mellan äkta makar blir plötsligt på modet igen.
I Sverige skilde sig 1992 2,5 av paren räknat på per tusen par. Tio år senare hade den siffran sjunkit till 2,2. Stabilitet i äktenskapen ökar också, även om människor väljer att separera så gör de det senare än vad de brukade göra. Sedan 1960-talet har antalet barn som föds stadigt sjunkit för att nå sin lägsta punkt på 1990-talet med 1,6 barn per kvinna. Därefter händer något och kurvorna letar sig upp till 1,9 barn per kvinna under 2010-talet. En siffra som också är väldigt nära den önskan om två barn som forskningen visar att de flesta vill uppnå.
Statistiken kommer från rapporten Families in the 21st century från tankesmedjan SNS. Författare är den danske professorn i sociologi Gösta Esping Andersen som är verksam vid Universitat Pompeu Fabra i Barcelona. Till grund för rapporten ligger data från flera olika källor, bland annat OECD, statistik från EU över inkomst och levnadsförhållanden och registerdata från Danmark och Sverige.
– Utvecklingen är en överraskning, säger han. De flesta forskare har trott att trenden mot färre och färre äktenskap skulle fortsätta.
Motorn i den förändrade familjebilden är större jämlikhet mellan könen, menar Gösta Esping Andersen. När män och kvinnor har olika bilder av hur lönearbete och hushållsarbete ska delas kommer det att göra parrelationerna osäkra. Så länge kvinnorna accepterar en traditionell hemmafrutillvaro är äktenskapen långa och pålitliga men när kvinnorna börjar ifrågasätta livet rollen som kokerska och barnavårdare skakar kärnfamiljens grundvalar.
Kvinnors heltidsarbete avgörande
Men när kampen om hur lönearbete och hemarbete ska fördelas stabiliseras relationerna.
Det som nu har händer är att männens del i hemarbetet ökar. I Danmark till exempel visar Gösta Esping Andersens siffror att männen nu gör nästan hälften av hemarbetet. På 1960 – talet bidrog de bara med 15 procent. Avgörande för förändringen är kvinnors insteg på arbetsmarknaden. Män förändras genom att kvinnor börjar arbeta heltid, är Gösta Esping Andersens slutsats och betonar att det är heltidsarbete som är avgörande.
– Om en kvinna har en fot på arbetsmarknaden och en fot kvar i hemmet definieras hon både av omvärlden och sig själv som en kombination mellan hemmafru och yrkesarbetande. Då kommer hon fortfarande att ha huvudansvaret för familjen.
Stabila relationer en klassfråga
Men utvecklingen mot mer stabila relationer gäller framförallt välutbildade grupper. Bland lågutbildade par ökar skilsmässorna och de får heller inte lika många barn. Efter 15 års äktenskap är 80 procent av de högutbildade paren fortfarande gifta. Det gäller bara för 40 procent av de lågutbildade. Gösta Esping Andersen förklarar det med att i lågutbildade familjer är traditionella könsroller vanligt. Där råder obalans mellan mannen och kvinnans syn på hur arbetet i familjen ska delas. Till exempel deltar högutbildade män i hushållsarbetet 1,5 gånger mer än vad lågutbildade män gör.
– Utbildade grupper har lättare att ha jämlika värderingar. Det är dokumenterat hundratals gånger i forskningen. Män utan utbildning har mycket svårare att anpassa sig till nya roller.
Fakta från SCB
I Sverige finns drygt 1,1 miljoner familjer med barn under 18 år. Sju av tio är kärnfamiljer, två av tio familjer med en ensamstående förälder och en av tio är en ombildad familj. Mer än åtta av tio familjer har ett eller två barn. Familjernas storlek skiljer sig åt mellan Sveriges kommuner. Andelen familjer med ett barn är högst i Solna och andelen med minst fyra barn är högst i Pajala.
Källa: SCB
Motsatt trend på 80-talet
Sett till antal skilsmässor var situationen den motsatta på 80-talet. Då var det de högutbildade paren som var mest benägna att skiljas. Men förklaringen är densamma, utbildning banar vägen till förändrade värderingar. Då utgjorde högutbildade kvinnor ett avantgard i strävan efter jämställdhet. Det ledde till att deras äktenskap utmanades medan de lågutbildade kvinnorna inte ifrågasatte könsrollerna i samma utsträckning, menar Gösta Esping Andersen.
Kommer skillnaden mellan hur högutbildades och lågutbildades familjer ser ut att bestå?
– Nej, man kan redan nu se tecken på att även de lågutbildade är på väg att bli mer jämställda. Jag är övertygad om att det här är en utveckling som kommer att fortsätta. Att dela på hushållsarbete och att ta hand om barn kommer att vara en självklar norm inom 10 till 15 år. Som ett resultat av det kommer vi att få mer stabila relationer över hela befolkningen.
Precis som det finns en polarisering mellan olika grupper inom länder finns det stora skillnader mellan länder. I Sydeuropa, Tyskland och Österrike ökar skilsmässorna, nativiteten sjunker och allt färre gifter sig.
– Att kombinera familj och karriär är väldigt svårt i de länderna. När kvinnorna får barn förväntas de vara hemma. Det saknas till anpassning i samhället till en ny kvinnoroll, till exempel finns inte offentligt finansierad barnomsorg. Men det saknas också en anpassning inom familjen. Italienska män till exempel, deltar lika lite i hushållsarbetet som män gjorde i Sverige på 60-talet.
Italien utmärker sig även genom sin låga nativitet. 20 procent av kvinnorna är barnlösa, det är en väldigt hög siffra, säger Gösta Esping Andersen, dubbelt så hög som i Sverige.
USA och Storbritannien karaktäriseras av stora skillnader mellan olika grupper i samhället. Många par har anpassat sig till kvinnors nya roller samtidigt som det finns en stor konservativ grupp. Där dominerar traditionella familjevärderingen och det är självklart att kvinnor slutar jobba när de får barn. Fortfarande är till exempel 25 procent de amerikanska kvinnorna hemmafruar på heltid.
Politiska åtgärder har påverkat
Bakom de stabila familjerna som nu växer fram i Skandinavien finns två viktiga politiska åtgärder, menar Gösta Esping Andersen. Dels att under 60-talets arbetskraftsbrist mobilisera reserven av hemmafruar. Något som till exempel inte gjordes i Tyskland. Där valde man att istället ta in turkiska gästarbetare. Den andra åtgärden var att bygga ut offentlig barnomsorg.
– Jag tror att den enskilt viktigaste åtgärden som de skandinaviska länderna har gjort är att erbjuda barnomsorg av hög kvalitet. Det är bra på flera sätt. Dels för att det fundamentalt ändrar kvinnors roller och gör att de kan arbeta. Det är dessutom viktigt för den kognitiva utvecklingen hos barnet.
Kommer de andra länderna att följa vårt exempel?
– Det är väldigt svårt att förutse. I USA finns forskning som beskriver kampen för en förändrad kvinnoroll som revolutionen som stannade av. Istället får kvinnor välja heltidsarbete eller barn. I Sydeuropa finns tecken på samma sak. Sedan har vi länder där kvinnor verkar bli fast i deltidsarbete som i Tyskland och Holland. Det finns alltså inte en automatisk utveckling som slutar med att kvinnor och män blir jämställda.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Att dela lika och leva jämställt präglar hur många lesbiska par organiserar sitt föräldraskap. Anna Malmquist, forskare i psykolog vid Linköpings universitet har i avhandlingen Pride and predjudice från 2015 undersökt hur lesbiska par ser på jämställdhet. Hon har djupintervjuat 96 föräldrar och konstaterar att bland många av paren skapas normer som skiljer sig från de som ofta reglerar föräldraskap i heterosexuella familjer.
– För många av de lesbiska paren är jämställdhet ett starkt ideal och en självklar utgångspunkt för relationen. De kan inte dela upp efter kön och säga ”hemma hos oss tar tjejen alla nätter”. Istället hade de lösningar som till exempel att den som jobbar tar tre nätter och den som är föräldraledig tar fyra nätter och sedan byter man efter halva tiden. Hos de lesbiska paren fanns ofta medvetna strategier för hur det ska bli rättvist och lika, säger Anna Malmquist.
Men även om jämställdheten är ett gemensamt ideal så behöver den inte vara enkel att genomföra. Flera av paren som Anna Malmquist intervjuade sa att det var något de fick arbeta för.
– De såg jämställdheten som viktig och eftersträvansvärd men det tyckte att det var arbetsamt att komma dit.
Traditionella normer syns även hos lesbiska par
Återkommande var beskrivningen av att det utvecklades särskilda band mellan barnet och den biologiska mamman som gjorde det svårt att dela lika. Den biologiska mamman upplevde att hon hamnade i en traditionell kvinnoroll och den andra mamman kunde känna att barnet inte vände sig till henne på samma självklara sätt.
– De paren arbetade mycket för att skapa de mer likvärdiga föräldraroller som de ville ha. Flera säger att de inte hade förväntat sig att det skulle vara svårt utan de hade trott att eftersom de båda vill ha ett nära föräldraskap skulle jämställdheten komma av sig själv. De var förvånade eller till och med chockade över hur svårt det var, säger Anna Malmquist.
Omvärldens bemötande kunde också spegla en traditionell syn på rollerna som mamma och pappa.
– Till exempel kunde vänner, släktingar och bvc- sköterskor förvänta sig att den biologiska mamman skulle vara mamma nummer ett och vända sig till henne i första hand. Den icke-biologiska mamman blev då exkluderad och åsidosatt.
Ungefär en tredjedel av paren brydde sig inte om att barnet och omvärlden satte den biologiska mamman i första rummet. De såg det som naturligt att barnet utvecklade en starkare relation till kvinnan som burit det. Bland de paren fördelades föräldrarollerna på ungefär samma sätt som de brukar göra mellan män och kvinnor.
– Jag tycker att det är viktigt att se att normer som finns i majoritetssamhället också går igen i en del av de lesbiska kvinnornas föräldraskap. Där tog den som varit gravid en traditionell mammaroll med ett huvudansvar för barn och hushåll.
Strävan efter jämställdhet kan utmana normer
Samtidigt säger Anna Malmquist att hon tror att de lesbiska parens ansträngning att få en jämställd relation kan utmana den traditionella synen på könsroller. Deras starka strävan gör att ojämlikhet kan bli tydligt.
– Jag tycker att man kan använda lesbiska par som exempel på hur vardagslivet kan organiseras. Om vi plockar bort faktorn kön och inte längre har en mansroll och en kvinnoroll, vad är det då som får par att välja att dela lika eller olika? Där tänker jag att det finns mycket att lära av de lesbiska paren.
Mer ekonomisk jämställt
När kvinnor i heterosexuella relationer får sitt första barn sjunker deras inkomst medan mannens inkomst är nästan opåverkad. Skillnaden mellan kvinnans och mannens inkomst kommer sedan att bestå. Forskningen har belagt att de sker i minst 18 år framåt. Sannolikt kommer hon aldrig i kapp.
– Det som intresserar mig är hur mycket man kan förklara med könsnormer och hur mycket man kan förklara med ekonomisk rationalitet, säger Ylva Moberg, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Som en del av sin avhandling har hon skrivit rapporten Är lesbiska par mer jämställda? till den statliga forskningsmyndigheten IFAU som bygger på data som täcker hela befolkningen mellan 16 och 65 år mellan åren 1995 och 2010.
Ylva Moberg har bland annat jämfört lesbiska och heterosexuella par där både kvinnan som blev gravid i det lesbiska paret och kvinnan i den heterosexuella relationen var den i paret som tjänade mest. Om paren styrdes av ekonomisk rationalitet när de organiserade sitt föräldraskap skulle de göra på samma sätt, resonerade Ylva Moberg. Men istället såg hon att ekonomin utvecklades helt olika.
– I de heterosexuella paren faller kvinnans inkomst kraftigt och är sedan på en permanent lägre bana. De heterosexuella männens inkomstbana är ganska opåverkad och fortsätter sedan uppåt. Den som fött barn i det lesbiska paret tjänar till en början mindre men kommer sedan ikapp sin partner. Det tyder ju på att kön spelar en stor roll för hur ekonomin utvecklas.
Den sämre inkomstutvecklingen för heterosexuella kvinnor som fått barn kan förklaras med att det oftast är hon som tar ut mest föräldraledigt, flest vabbdagar, går ner i arbetstid och kanske också väljer en bransch som är lättare att förena med föräldraskap – och där lönerna ofta är lägre.
Att mammorna i de lesbiska familjerna har en bättre inkomstutveckling kan i sin tur bero på att de turas om att föda barn. De har längre tid mellan barnen och det är färre av dem som skaffar flera barn. Men det räcker inte som förklaring säger Ylva Moberg. Bland annat för att i hennes datamaterial är det bara en tredjedel av de lesbiska paren som skaffar fler än ett barn.
– Jag tror att en stor förklaring är att man inte har det könsuppdelade mönstret där det är mamman som jobbar deltid. I de lesbiska paren har man en mer jämn fördelning av hur mycket man jobbar. Det antyder att hushållsansvaret delas mer lika. Då kan man också ha en mer jämn fördelning av arbetstiden.
– Om man ser till inkomstskillnaden mellan män och kvinnor i samhället så kan mycket av det förklaras av vad som händer när man skaffar barn. För fram till dess utvecklas inkomsterna ganska lika, tillägger hon.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
För 36 år sedan när Kjell Ericson, vd på Konsultcompagniet var i USA, fick han höra historien om ett sjukhus i Minneapolis där ledningen undrade varför operationslagen, bestående av exakt samma kompetenser, kom till så olika resultat.
Någon i sjukhusledningen hittade en bok av William Marston, en amerikansk psykolog, och konstruerade utifrån den ett frågeformulär för att undersöka personligheten hos dem som ingick i de olika operationslagen.
Testar om det är värt att ingå äktenskap
– Personlighetstestet blev en kommersiell produkt, men de fem personer som tog fram den blev osams och skapade sedan varsin modell, säger Kjell Ericson.
Kjell Ericson konstruerade många år senare ett eget personlighetstest utifrån en tillämpning som han hittade i Norge.
Testet går ut på att ta ställning till fyra ord i taget, där du ska välja det ord som är mest respektive minst betecknande för dig i din arbetssituation.
– Jag brukar poängtera att resultatet är ett samtalsunderlag och inte en diagnos. Jag har fått frågan om man kan se om en människa är alkoholist och det kan man absolut inte.
I Sverige rör sig samtalen ofta kring arbete. Någon ska rekryteras, en arbetsgrupp ska utvecklas. I USA finns andra användningsområden.
– Där använder många vigselförrättare den här typen av test på de som ska vigas, säger Kjell Ericson. De säger inte att de inte bör gifta sig men kan peka på var konflikterna kommer att hamna.
Fem dimensioner av personligheten
Det finns en uppsjö av personlighetstest att välja på. Många utgår ifrån fem dimensioner av personligheten, ”big five”: öppenhet, följsamhet, samvetsgrannhet, extroversion, neuroticism.
Nästan alla tester bygger på någon variant av självskattning. Antingen genom att testpersonen, som i Kjell Ericsons test, tvingas välja mellan olika påståenden. Eller genom att testpersonen skattar ett påstående genom att placera det på en skala över hur väl det stämmer in. Svaren ska sedan jämföras med något slags normgrupp. I idealfallet låter man ett statistiskt urval av befolkningen utgöra normgruppen, men det skulle bli väldigt dyrt så de flesta låter normgruppen växa fram ur de som gör testet.
– Idag jämför man med de som söker jobb och gör testerna, vilket kan bli missvisande eftersom det oftast är blivande chefer som gör tester och de kanske har andra egenskaper, säger Anders Sjöberg, docent i psykologi vid Stockholms universitet.
Anders Sjöberg, som själv har utvecklat personlighetstester, beskriver processen så här: Först låter man ett par tusen personer svara på kanske 600 frågor. Sedan gör man statistiska analyser av vilka frågor som hör ihop och ger dem ett medelvärde. När testet ska utvärderas reduceras antalet personer och frågor och svaren jämförs sedan med något mått på prestation.
– Man kan ha säljresultat om det handlar om en säljorganisation, men oftast handlar det om lönekriteriesystem, säger Anders Sjöberg. De som fick högt på egenskaper som organisationen ville ha fick högre lön och då betraktade vi det som prestationsmått. Det ser olika ut beroende på vilken organisation det handlar om.
Kvinnor och invandrare svarar ärligare
Den som konstruerar testet ska redovisa vilka val som görs, framför allt vilka frågor som väljs bort och varför. Hur själva beräkningen ser ut är däremot oftast upphovsrättsskyddat, och visas bara för den organisation som utvärderar tester.
Sedan april 2015 är det Den Norske Veritas, DNV-GL, som utvärderar personlighetstester. Även om metoderna skiljer sig åt, och ofta är hemliga, använder sig de flesta test av något slags faktoranalys; en statistisk metod som går ut på att hitta samband mellan testets olika delar och på så sätt komma fram till grundläggande dimensioner av personligheten.
Anders Sjöberg uppskattar att det görs runt en miljon tester per år i Sverige. Många används fel, som underlag till en anställningsintervju.
– Om resultatet används i intervjun sänks det samband som finns mellan testresultat och prestation. Istället ska man tidigt bestämma att de som ligger över ett visst värde på till exempel målmedvetenhet kallas till intervju.
Ett omdebatterat problem med personlighetstester är risken för skönmålning. Skönmålning uppstår när testpersonen försöker anpassa sina svar till de normer som råder i samhället, eller de hen antar råder på den arbetsplats där hen söker jobb.
Lennart Sjöberg, professor emeritus i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm och grundare av företaget Psykologisk metod, menar att kvinnor och invandrare tenderar att svara mera ärligt. Och om det inte finns en metod för att kompensera för skönmålning missgynnas dessa grupper kraftigt vid till exempel chefsrekryteringar.
Statistisk metod ska skala bort skönmålning
Det test som Lennart Sjöbergs företag säljer mäter inte fem dimensioner utan 20. Mätningen sker genom 250 påståenden som testpersonen ska placera på en femgradig skala.
– Vi har smalare skalor som är inriktade på specifika aspekter i arbetslivet. Problemet med Big five är att de är väldigt breda och har svaga samband med arbetslivskriterier, till exempel hur mycket man åstadkommer på jobbet eller hur det bedöms av ledningen.
Lennart Sjöberg använder en statistisk metod, regressionsanalys, för att efteråt rensa bort en eventuell skönmålning.
Martin Bäckström, professor i psykologi vid Lunds universitet, forskar i personlighetsmätning. Hans forskarlag har i tio år försökt formulera frågor som kan minska risken för skönmålning.
– Vårt mål har varit att konstruera personlighetstest som inte är så känsliga för skönmålning, för alla vet att om man ska svara på ett självskattningstest så har man möjligheten att skatta sig själv lite bättre än man uppfattas i relation till någon sorts norm.
Djungel av tester som alla är den bästa
Forskarna har tagit fram mellan 1200 och 1300 frågor, av dem har de valt ut 160. Testet är nu under utvärdering och en vetenskaplig artikel är inskickad till en tidskrift. När utvärderingen är klar kommer testet att vara gratis. En risk är att det försvinner i testdjungeln.
– Det finns många tester och många presenterar sig som något unikt och fantastiskt, vilket gäller också oss, så det är inte lätt att tränga igenom.
Men frågan är om det är lönt att försöka göra någonting åt skönmålningen.
– Forskningen går framåt där också, men än har man inte hittat någon säker metod, säger Anders Sjöberg. Det är samma sak som i en intervjusituation, de som har en förmåga att anpassa sina svar har en tendens att anpassa sig på arbetsplatsen också.
Text: Johan Frisk på uppdrag av Forskning.se
De första personlighetstesterna
Den amerikanske psykologen William Moulton Marston publicerade 1928 Emotions of normal people. Han beskriver i den hur människor lär sig och väljer attityd i förhållande till den miljö de verkar i. Beroende på om de verkar aktivt eller passivt i en vänlig eller fientligt miljö framträder fyra huvudsakliga beteendemönster:
Dominans
Inflytande
Stabilitet
Anpassningsbarhet
Baserat på Marstons forskning utvecklades DISC-profilen eller DISA-metoden, där personer får välja ord som beskriver hur de agerar i yrkesmässiga situationer. DISC är förkortningen för de fyra parametrarna som Marston ansåg kunde förklara människors beteende.
Marston uppfann även lögndetektorn, och dessutom WonderWoman (Mirakelkvinnan), en av trettiotalets mest populära superhjältar.
Bild: Dr. William M. Marston testar sin ”lögndetektor”. By The Morning Tulsa daily world (LOC) [Public domain], via Wikimedia Commons
Tack vare den omfattande statistik som förs i Sverige har forskare från Göteborgs universitet kunnat isolera åtta skolor där eleverna har ungefär samma bakgrund och förutsättningar. Fyra av dessa skolor kunde karakteriseras som framgångsrika med goda resultat och fyra som icke framgångsrika. Man skaffade sig därmed en unik möjlighet att undersöka vad i skolornas arbetssätt som skiljde dem åt.
Framgångsrikt med ständigt fokus på eleverna
Det visade sig finnas tydliga skillnader mellan skolorna. De framgångsrika har stabila värderingar runt gemensamma arbetssätt och elevernas resultat. I de andra sker arbetet mer individuellt utifrån otydliga värderingar.
– De framgångsrika skolorna utmärks av sammanhang och stabilitet. Man har hela tiden fokus på eleverna och vad dom behöver och hur det går, säger Maria Jarl, forskare vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet.
– De mindre framgångsrika skolorna utmärks av föränderlighet. Det finns inga tydliga gemensamt värderingar och erfarenhetsutbyte mellan lärarna och målen handlar inte i lika stor utsträckning om resultat, säger Maria Jarl.
Bristen på likvärdighet mellan svenska skolor har länge pekats ut som ett stort problem och från politiskt håll försöker man komma till rätta med detta genom nationella mål, utvärderingar och inspektioner.
Skyller på elevernas bakgrund
Trots tydliga signaler är det inte resultaten som står i centrum på de icke framgångsrika skolorna. Personalen på dessa skolor hänvisar också till elevernas bakgrund som orsak till dåliga resultat.
– Där möts vi ofta av en diskussion om att man har dom elever man har. Lärarna lägger förklaringen utanför sig själva, utanför lärarkollektivet och utanför skolan, säger Maria Jarl.
Elevernas förutsättningar såsom bakgrund och föräldrars utbildningsnivå är viktiga förklaringar till de stora skillnaderna mellan skolors resultat i Sverige, men enligt forskarna visar deras studie att det är möjligt för alla skolor kan höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort.
– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt, säger Maria Jarl.
Långsiktig strategi med tydliga värderingar
En viktig komponent för framgång är att skolan etablerar en långsiktig strategi med tydliga värderingar och arbetssätt byggda på gemenskap och kollegialt utbyte. För nya lärare blir det då tydligt att man förväntas följa dessa, vilket ytterligare stärker stabiliteten och den positiva spiralen.
För de icke framgångsrika skolorna är föränderlighet ett stort problem. Samtliga fyra skolor som ingick i studien hade till exempel bytt rektor vid flera tillfällen under den period forskarna studerade. De hade också varit föremål för omorganisationer som ibland initierats från den kommunala förvaltningen.
– Vi får mycket frågor om det till exempel är bra att samma rektor sitter länge och hur man ska tänka kring arbetslagen, men det kan vi inte svara på. Vi kan inte peka ut enskilda faktorer, men vi kan visa att på de framgångsrika skolorna som helhet finns det en identitet och kultur som fungerar bättre, liksom det finns miljöer där det fungerar sämre, säger Maria Jarl.
Titta på hur framgångsrika skolor gör
Under våren kommer forskargruppen att ge ut en bok om sin forskning eftersom de vill inspirera till förändring. I ljuset av Pisaundersökningarna hoppas också Maria Jarl att beslutsfattare uppmärksammar resultaten.
– Pisa-undersökningarna har ett jättestort genomslag och debatten om skolan handlar om hur vi ska vända resultatutvecklingen. Vi håller med om att det finns mycket problem, men det som tappas bort är ju att det finns stora variationer mellan enskilda skolor. Vad gör då de skolor som lyckas? Det är det vi försöker bidra med, säger Maria Jarl.
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
PISA2015: Bättre resultat i allt – utom likvärdighet
Från att 2012 ligga under OECD-genomsnittet, ligger nu Sverige över genomsnittet i läsförståelse och på genomsnittet i matematik och naturvetenskap. Störst förbättring har skett på området läsförståelse där det framförallt är lågpresterande elever som står för ökningen.
Pisa mäter också likvärdigheten i skolsystemen och här har den svenska skolan tappat den tätposition man hade på 2000-talet. Sverige ligger nu på ett genomsnitt inom OECD.
Av sju likvärdighetsindikatorer har fem blivit sämre och ingen har förbättrats. Det gäller till exempel betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund för skolresultaten, men också skillnaderna mellan olika skolor i landet.
Världens största elevundersökning
PISA (Programme for International Student Assessment) är världens största elevstudie och är ett OECD-projekt. I studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder. PISA undersöker kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Den första PISA-studien genomfördes år 2000. Sedan dess genomförs studien vart tredje år.
I PISA 2015, vars resultat ny presenteras deltog totalt 536 000 femtonåriga elever vilket representerar över 26 miljoner femtonåringar i de 72 ländernas skolor. I Sverige deltog nästan 5 500 elever från 202 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs 9.
Utöver prov i naturvetenskap, matematik och läsförståelse har eleverna fått besvara en enkät med bland annat frågor om sin bakgrund, sitt lärande samt engagemang och motivation att lära sig ämnena. Rektorerna på de utvalda skolorna har fått besvara en enkät om hur undervisningen organiseras.
Ämnena turas om att vara huvudämne, den här gången var naturvetenskap huvudämne för andra gången, senast var år 2006. Denna gång var också första gången som hela provet genomfördes digitalt på dator vilket också möjliggjorde interaktiva uppgifter i naturvetenskap.
I studien framgår även att utdöendetakten under 1900-talet har varit minst hundra gånger högre än vad den skulle ha varit utan mänsklig påverkan. Istället för nio utdöda arter, som det skulle ha varit utan människans inverkan, har 477 ryggradsdjur utrotats bara under 1900-talet.
Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, tror dock att det rör sig om en utdöendehastighet som är 1 000 till 10 000 gånger högre.
– Det här massutdöendet är lika dramatiskt som när dinosaurierna dog ut.
Ju mer lik människan desto bättre
Utrotade och utrotningshotade arter till trots är det få som faktiskt bryr sig när en art dör ut eller är akut utrotningshotad. Åtminstone om det inte gäller en majestätisk tiger eller en människoliknande orangutang. Ett talande exempel är grodarten Rabbs’ fringe-limbed treefrog, Ecnomiohyla rabborum (det finns inget svenskt namn), där det sista exemplaret dog ut i en botanisk trädgård i Atlanta den 26 september i år.
Artens utdöende uppmärksammades av vetenskapliga tidskrifter som Scientific American och National Geographic, men varken internationell eller nationell media i övrigt ansåg att grodan var värd någon uppmärksamhet. I Sverige skrevs inte ett enda ord om utdöendet.
– Djur med egenskaper som uppfattas som mänskliga är lättare att ta till sig och anses mer intelligenta än djur som befinner sig långt i från oss, till exempel groddjur. Dessutom tror jag att djur som vi ofta möter i vårt vardagsliv är lättare att känna empati och intresse för. Den här grodan är det väldigt få svenskar som har mött och grodor överhuvudtaget är det få av oss som möter i vår vardag, säger sociologen Tobias Linné som leder kursen Critical Animal Studies: Animals in Society, Culture and the Media vid Lunds universitet.
Kursen går bland annat ut på att belysa de problem som finns med en endimensionell och stereotyp syn på olika djur. Hade det rört sig om ett gulligt däggdjur, till exempel tigern, eller en människoliknande orangutang hade vi alltså troligtvis sett en helt annan rapportering. Det förklarar också varför Världsnaturfonden marknadsför sig med en Panda istället för en utrotningshotad mal.
– Jag pratade med en forskare som höll på med ett bevarandeprojekt för fladdermöss och där är det mycket svårt att få människor att bry sig. De väcker liksom inte samma känsla som gulliga djur.
Några djur som dött utan vidare uppmärksamhet
• Asiatisk floddelfin: Förekom uteslutande i floden Yangtze i Kina och var den enda i sitt släkte. De huvudsakliga orsakerna till utdöendet är föroreningar, fartygstrafik och fisknät som delfinen fastade i. Sattes upp på röda listan redan 1979, men nedgången fortsatte och 2006 hittades inga individer.
• Bombus franklini: Korttungad humla som endast fanns i ett litet område i västra USA. Den sista observationen gjordes 2006 (en enda individ) och sedan dess antas arten vara utdöd. De främsta orsakerna till utdöendet är sjukdomar orsakade av bland annat kvalster, habitatförändringar och högintensivt jordbruk med bekämpningsmedel.
• Västindisk munksäl: Den enda sälart som var inhemsk i det Karibiska havet och mexikanska golfen. Sälen började jagas intensivt redan snart efter att Columbus upptäckte den och det sista exemplaret observerades 1952. Det dröjde dock till 2008 innan arten klassades som utdöd.
Det forskas för lite
Jacob Höglund är inne på samma spår som Tobias Linné, men anser att det finns ytterligare några anledningar till att en arts utdöende inte uppmärksammas.
– Det är dels en medial fråga. Det har aldrig varit populärt att kritisera och måla fan på väggen. Vetenskapen är förknippad med framgång och utveckling och nu kommer vi biologer och tycker något negativt. Det funkar liksom inte, säger han.
Han tar även upp bristen på forskningsmedel som en av orsakerna bakom ointresset.
– Det är ett stort bekymmer att man inte ägnar mer forskning och resurser åt förlusten av biologisk mångfald. Men att förstå orsaken bakom tycker jag är i paritet med att utrota cancer.
En dag för att minnas
För att uppmärksamma och sörja de arter som har dött ut på grund av människan utropade en brittisk konstnärskoalition år 2011 den sista dagen i november till officiell minnesdag för bortgångna arter. Dagen, som har fått namnet Remembrance Day for Lost Species, RDLS, har sedan dess blivit ett sätt för aktivister och konstnärer att på kreativa sätt dela sin sorg för utdöda arter och återuppliva sin kärlek till naturen. Det sätts bland annat upp teaterföreställningar, hålls begravningar för de utrotade djuren och det tänds ljus för att minnas.
– Jag ser det som ett sätt att uppmärksamma fenomenet och problematisera det faktum att vi inte verkar bry oss när ett djur dör ut. Så fort det upptäcks en ny art så skrivs det om det, men när en art dör ut så uppmärksammas det inte, säger Jacob Höglund.
I år har RDLS valt att uppmärksamma att det är 80 år sedan den tasmanska pungvargen dog ut på grund av människans härjningar. Man har även valt att uppmärksamma den mosaiksvansade råttan, Melomys rubicola, som i maj 2016 var det första djuret att dö ut på grund av klimatförändringen. Råttan levde i håligheter på en mycket liten korallö mellan Australien och Nya Guinea, men antas nu vara utdöd på grund av den stigande havsvattennivå.
– En groda eller en råttas utdöende i sig kanske inte spelar någon roll, men det är ett symptom på ett allvarligt problem.
Text: Izabella Rosengren
Sedan upptäckten under 1900-talets början har antibiotikan revolutionerat läkemedelskonsten och blivit ett lika självklart som livsnödvändigt inslag inom sjukvården. Framgångssagan ser dock ut att bli relativt kort då människan på grund av överanvändning, både för eget bruk och för djuruppfödning, bär runt på fler och fler antibiotikaresistenta bakterier i sin kropp.
För några år sedan publicerade exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO, en rapport om antibiotikaresistens där de bedömde läget som så pass allvarligt att det nu blivit ett hot mot den globala hälsan.
– Resistens är ett enormt hot. Många anser att problematiken är ett större problem än klimatförändringen eftersom det sammanfaller med så många saker. Det är som ett korthus som rasar samman. All modern sjukvård bygger på att vi har antibiotika till hands. Utan det kan vi glömma allt vad transplantationer och cancerbehandlingar heter, säger Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet.
Fynd i jorden
I dag finns drygt 150 antibiotikum på marknaden indelat i olika subgrupper beroende på ursprung och verkningsgrad. De flesta av dem upptäcktes under antibiotikas guldålder på 1940-1990-talen, men redan under 1950-talet hade många bakterier utvecklat antibiotikaresistens mot penicillin och jakten på ny antibiotika tog vid.
I ett jordprov från Borneo hittade forskare bakterien Streptomyces orientalis som producerade en substans som visade sig vara effektiv mot resistenta stafylokocker. Substansen, som fick namnet vancomycin, har sedan dess blivit lite av forskningens sista halmstrå när annan antibiotika inte längre biter. Sedan 2002 finns dock fall med vancomycin-resistenta bakterier, VRSA, runt om i världen.
En av forskningsvärldens allra senaste och hetaste upptäckt är den jordlevande bakterien Eleftheria terrae och dess antibiotiska substans texiobactin. Läkemedlet, som tros tillhöra en helt ny antibiotikaklass, är det första helt nya antibiotikumet på över 30 år och upptäcktes av forskare vid Northeastern University i Boston. Sammanlagt testade forskarna över 10 000 jordprover från hela världen innan de fann det nya ämnet i jord från delstaten Maine i USA.
Tester visade att substansen inte gav upphov till resistenta bakterier, vilket först fick forskarna att deppa ihop eftersom det oftast är ett tecken på att ämnet är giftigt för alla typer av celler, även mänskliga. Ytterligare tester, denna gång på mänskliga celler, visade att så inte var fallet – människocellerna förblev friska och intakta.
– Texiobactin är en jättespännande upptäckt, men i viss mån en traditionell antibiotika som dödar den sjukdomsframkallande bakterien. Det innebär att den inte kommer att göra någon skillnad på den sjukdomsalstrande bakterien och andra för kroppen nödvändiga bakterier, till exempel mag- och tarmbakterier. Det är ett suveränt alternativ vid svår infektion, men där det inte är frågan om ond bråd död är det bättre med selektiva antibakteriella föreningar som inte dödar, säger Fredrik Almqvist.
Virus som avväpnar bakterierna
Dessa selektiva antibakteriella föreningar kallas även virulenshämmare eller avväpnare och betecknar olika sätt att bekämpa infektioner utan antibiotika. Avväpningen sker genom att specifika egenskaper som bakterierna behöver i den sjukdomsframkallande situationen angrips.
– Om en infektion kan botas utan antibiotika så bör man sikta på det. Några exempel är klamydia och listeria som skulle kunna botas genom att man låter immunförsvaret jobba med avväpnare. Bakterien kan fortfarande växa och må bra, men den förlorar den sjukdomsalstrande förmågan. På så sätt kan man spara enorma mängder antibiotika, säger Fredrik Almqvist.
Ett annat alternativ är bakteriofager – virus som angriper och slår ut bakterier. Metoden upptäcktes för drygt 100 år sedan, men föll i glömska i och med antibiotikans framväxt. Nu är dock revanschen nära.
I naturen är bakteriofagerna, eller fager som de också kallas, drygt tio gånger fler än bakterierna och är en viktig del av jordens ekologi. Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många olika bakterier angriper fagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan fagerna slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober.
Ännu finns ingen bakteriofagbaserad metod godkänd som läkemedel inom EU. Däremot är det accepterat som medicin i flera östeuropeiska och asiatiska länder.
Helande honung
Jakten på ny antibiotika sker inte bara i jorden och på labb utan även i luften. En forskargrupp vid Lunds universitet har kommit fram till att mjölksyrebakterier från bins honungsmage kan motverka en rad antibiotikaresistenta bakterier i svårläkta sår. Tester har visat att kombinationen är effektiv mot MRSA och bakterier resistenta mot vancomycin.
Forskarna har testat en formulering på de levande bi-bakterierna, på hästar vars svårläkta sår inte kunnat botas av varken antibiotika eller annan behandling. Resultatet? Samtliga hästar blev återställda.
Att själv experimentera med honung som medicin är dock inget som forskarna rekommenderar. De gynnsamma mjölksyrabakterierna finns endast i färsk honung tagen från vild bisamhällen och inte i sådan som man köper i butik.
– Bakterierna producerar endast det som behövs för att slåss mot patogenerna på plats och på så sätt undviks resistensutveckling, säger Alejandra Vasquez som är en av forskarna bakom studien.
Planen är att fortsätta med kliniska studier för att initiera en läkemedelsklassning, men på grund av brist på anslag står en klinisk tillämpning av forskningen i princip stilla just nu.
– Vår forskning är helt extern finansierad så allt tar jättelångt tid att göra. Vi knappt har råd att jobba heltid utifrån de få anslag vi har så vi behöver en större satsning för att kunna lyckas.
Nygamla upptäckter och vaccin
Nästan all antibiotika härstammar från naturen, men forskare har funnit vissa syntetiska alternativ som verkar ha samma effekt. På Karolinska institutet har man till exempel upptäckt att läkemedlet ebselen, tidigare använt som för behandling för stroke, bekämpar bakterieinfektioner som MRSA och TBC lika bra som antibiotika.
Läkemedlets sätt att angripa skiljer sig dock från vanlig antibiotika genom att ställa sig i vägen när bakterierna försöker skapa nytt DNA. När bakterien inte kan skapa DNA kan den inte heller föröka sig och göra fler bakterier som gör oss sjuka.
– En annan variant är vacciner, men det är svårt att vaccinera sig fri från alla variationer. Det är dessutom en väldigt kostsam behandling och få förunnade ur ett världsligt perspektiv, säger Fredrik Almqvist.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Redan de gamla egyptierna
Redan de gamla egyptierna visste att mögel från till exempel bröd eller gröt kunde bota sjukdomar. Det skulle dock dröja till 1500-talet innan det första kända antibakteriella läkemedlet togs fram och då handlade det om att bota syfilis med hjälp av kvicksilver. Därefter dröjde det flera århundraden tills världens första antibiotika framställdes 1910. Substansen, som fick namnet arsfenamin, framställdes av nobelpristagaren Paul Ehrlich och användes även det för att behandla syfilis. Arsfenamin var i bruk fram till 1940-talet då det ersattes av penicillin.
Fleming glömde att städa
Penicillinet upptäcktes 1928 av den skotske biologen Alexander Fleming efter att han av glömt att städa undan ett gäng stafylokockodlingarna inför semestern. När han kom tillbaka såg han att odlingarna hade infekterats av mögelsvampen Penicillium notarum, vilken hade dödat alla bakterier i närheten.
Några år efter upptäckten vidareutvecklade forskarna Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey penicillinet till ett mer hållbart och stabilt läkemedel och 1945 belönades alla tre med Nobelpriset i medicin. Penicillin är i dag världens vanligaste antibiotikagrupp och används bland annat för att bota halsfluss och lunginflammation.
Olika spektrum
Olika antibiotika har olika breda spektrum. Antibiotika med ett brett spektrum påverkar många olika bakterier, även de som finns naturligt i kroppen, medan antibiotika med ett smalt spektrum enbart påverkar bakterier som orsakar en viss sjukdom. Ju smalare spektrum desto bättre i de fall där man vet sjukdomsorsaken eftersom man då påverkar ett färre antal bakterier.
Bakterier som orsakar sjukdom – hos både djur och människor – kan ofta bekämpas med antibiotika. Men läkemedlen fungerar inte om bakterierna blir motståndskraftiga, resistenta. Det är ett växande problem för hela världen.
Förekomsten av resistens hos tarmbakterier – till exempel kolibakterier – i friska djur vid slakt visar hur bruket av antibiotika har påverkat deras bakterieflora.
– Man kan se det som ett ekologiskt fotavtryck, säger Christina Greko, som är veterinär och antibiotikaexpert på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i Uppsala.
Djur i Norden konsumerar minst antibiotika
Spanien, Italien och Cypern är de länder i Europa som använder mest antibiotika för djur. Sverige, Norge och Island konsumerar minst.
– Skillnaderna förklaras till viss del av vilka typer av djur man har i olika länder, vilken typ av djurhållning, vilka typer av antibiotika – och hur mycket – som används, säger Christina Greko.
Flera EU-länder använder till största delen bredspektrumpreparat, något som har större inverkan på utvecklingen av antibiotikaresistens.
I Norden dominerar penicillin. Det har ett smalt spektrum, vilket innebär att det bara är effektivt mot ett fåtal bakteriearter.
I oktober 2016 kom en EU-rapport som visar att bruket av antibiotika för lantbrukets djur fortsätter att minska i Sverige. Sveriges försäljning av antibiotika för djur har minskat med cirka 60 procent sedan 1980-talets början.
Samarbete mellan olika aktörer
– Det är resultatet av många års arbete för att förebygga sjuklighet bland djuren. Den svenska modellen bygger på ett nära samarbete mellan myndigheter, akademi, organisationer och djurägare. Känd kunskap kommer till användning i stallarna, säger Christina Greko.
Så används antibiotika till djur i Sverige
Sverige har den lägsta användningen av antibiotika till djur som hålls för livsmedelsproduktion inom EU. Betydligt mindre mängd antibiotika används till djur än till människor i Sverige. Under 2014 använde människor i Sverige cirka 60 ton antibiotika medan endast cirka 10 ton användes för våra djur.
I Sverige får antibiotika endast användas till djur av veterinärmedicinska skäl efter en veterinärs ordination. Användningen styrs av regelverk som bland annat syftar till att minska risken för resistens och att förhindra att livsmedel från djur innehåller läkemedelsrester.
Vanliga skäl till att antibiotika används till djur som hålls för livsmedelsproduktion är dels smittsamma diarréer och lunginflammationer hos unga djur, dels juverinflammationer hos vuxna mjölkkor. När det gäller sällskapsdjur som exempelvis hundar är hudinfektioner och urinvägsinfektioner vanliga orsaker.
Skillnaderna mellan länder är stora. Resistensen mot olika antibiotika hos kolibakterier i gris, kyckling och kalv ligger på lägre nivåer i Sverige än i till exempel Tyskland och Nederländerna.
Tyskland och Nederländerna har en stor antibiotikaförbrukning, men har påbörjat ett förändringsarbete som kan ge utdelning längre fram. Konsumtionen ökar dock i Portugal och Polen.
– Antibiotikaresistensen är ett problem som berör olika sektorer. Resistensen sprids mellan människor och djur och ut i miljön och tillbaka. Ett olyckligt kretslopp, kommenterar Christina Greko.
Hon hoppas att fler konsumenter ska börja fråga i butiker och på restauranger var kycklingen kommer ifrån och hur den är uppfödd.
– Om djuren håller sig friska behövs inte antibiotika. Då minskar också problemet med resistens.
EU-förbud mot antibiotika för tillväxt
Antibiotika för veterinärmedicinskt bruk är receptbelagt i EU. Låga doser av antibiotika i foder för att öka djurens tillväxt förbjöds i Sverige 1986 och inom EU år 2006. I många länder i världen är det fortfarande tillåtet.
Antibiotika i fodret kan också förebygga diarréer. Erfarenheter från Sverige och Danmark visar dock att bättre hygien, foder, skötsel och smittskydd har lika god effekt – kanske till och med bättre.
– Det handlar både om god djuromsorg och att motverka smitta, säger Christina Greko.
Smitta sprids ofta i samband med inköp av djur från andra besättningar. Risken för smittspridning minskar om djuren lever på samma gård från födsel till slakt.
Exakt vad som behöver göras för att minska behovet av behandling varierar mellan djurslag och typ av uppfödning, men också från gård till gård. Därför är skräddarsydd rådgivning viktigt, menar hon.
Halverad förskrivning till hundar
Antibiotikaförbrukningen bland sällskapsdjur minskar också i vårt land. Sedan 2006 har förskrivningen av antibiotika till hundar halverats.
– En spännande utveckling. Engagemanget måste hållas levande hos alla inblandade, tycker Christina Greko.
Text: Carin Mannberg-Zackari, på uppdrag av forskning.se
Så kan hund- och kattägare motverka antibiotikaresistens
Friska djur behöver inte antibiotika. Lär dig mer om hur ditt djur ska skötas så kan du förebygga sjukdomar hos djuret. God boendemiljö, bra skötsel och foder bidrar till god hälsa. Kontakta djursjukvården för rådgivning när ditt djur mår dåligt
Följ veterinärens råd om när antibiotika gör nytta. Lämna in överbliven antibiotika på apoteket, istället för att använda eller slänga den. Undvik att smitta vidare och att själv smittas – ha en god handhygien när du är i kontakt med djurets mat eller om ditt djur har ett sår
Finns det antibiotikarester i kött som säljs i Sverige?
Inom EU finns strikta regler för hur mycket rester av antibiotika och andra läkemedel som får finnas i maten. Reglerna säger också att djur som behandlats med antibiotika inte får slaktas och man får inte tillvarata mjölk eller ägg inom ett visst antal dagar efter behandling. På så sätt ser man till att antibiotikaresterna i maten är så små att de inte är en hälsorisk. Tester visar att det kött som säljs i Sverige inte innehåller några eller extremt små mängder antibiotikarester. Det gäller både svenskt och importerat kött.
Antibiotikaresistenta bakterier kan spridas via maten
Den viktigaste spridningsvägen är via direkt eller indirekt kontakt mellan infekterade personer eller djur. När det gäller livsmedel kan man smittas av antibiotikaresistenta magsjukebakterier som campylobacter och salmonella. Dessa bakterier behöver ofta inte behandlas med antibiotika men kan vara besvärliga att drabbas av.
En nyligen genomförd studie visar att det är låg risk att människor i Sverige idag smittas av resistenta bakterier via maten.
Den senaste tiden har urskogen Bialowieza, belägen på gränsen mellan Polen och Vitryssland, varit föremål för intensiv bevakning av både nationella och internationella medier. Förra året bestämde den polska miljöministern Jan Szyszko att antalet träd som ska avverkas under en tioårsperiod skulle öka från 60 000 till 180 000 kubikmeter, vilket motsvarar en lika stor ytan som Vättern, alternativ 3000 fullastade timmerlastbilar.
Beslutet går emot de regler som Unesco har satt upp för områden skyddade som världsarv, vilket Bialowieza är sedan 1979. Enligt skogsdistriktens skötselplaner, EU-kommissionen och Natura 2000 är avverkningen dock helt i sin ordning eftersom träden som fällts eller ska fällas är under 100 år gamla.
Omfattande angrepp
Anledningen till beslutet om ytterligare avverkning påstås vara omfattande angrepp av granbarkborren. Enligt miljöministern och de statliga jägmästarna är nämligen avverkning den enda metoden som biter på granbarkborrarna och genom att som i dag tvingas lämna träden i skogen gör att skalbaggarna kan fortsätta till nästa stam.
Mateusz Szymura som har arbetat som naturvårdsspecialist i nationalparken i 12 år är dock föga nöjd med beslutet.
– Ur biologisk synpunkt är granbarkborren inget hot mot skogen utan en del i en naturlig process. Vi har haft besök av skalbaggen i över hundra år och vi har fortfarande ett granbestånd.
Det enda som han menar är exceptionellt med pågående utbrott är skalan. Men inte heller det är ett egentligt hot eftersom ett utbrott bara varar i cirka tre, fyra år.
Han får medhåll av Gunnar Isacsson, ekolog och insektsexpert vid Skogsstyrelsen.
– Den enda metod som är effektiv nog är att använda är feromonfällor. Massor av feromonfällor. Den mest miljövänliga varianten är lådor eller staplar av plasttrattar dit man lockar barkborrarna med hjälp av en signalsubstans som på barkborrarnas språk betyder ”-Kom hit allihop! Här finns det massor av mat!”.
Enligt Gunnar Isacsson är den bästa bekämpningsåtgärden dock att låta träden stå kvar eftersom man då behåller granbarkborrens naturliga fiender som även de bor i träden.
Säljs via internet
Det dröjde inte länge efter att kvoterna utökats innan man började spekulera i om det enbart var granbarkborren som låg bakom beslutet. Tvivlarna fick ytterligare vatten på sin kvarn när det visade sig att den polska skogsmyndigheten, Lasy Panstwowe, även ville minska ett annat viktigt bestånd.
– De statligt skogsanställda vill halvera antalet bison eftersom de äter barken på träden, vilket gör att man inte får lika mycket för dem vid försäljning, säger Mateusz Szymura.
Förutom anledningen bakom avverkningen har försäljningen av träden ifrågasatts. År 2008 började Lasy Panstwowe att sälja sitt virke via internetauktioner, något som enligt en rapport publicerad i Annals of Warsaw University of Life Science 2015 är väldigt ovanligt i västerländska länder.
– 80 procent av virket avsätts för träindustrin och säljs genom en plattform på internet avsedd för tidigare kunder. Det som inte säljs där går vidare till en annan plattform öppen för alla företag, säger Krzysztof Trebski, pressansvarig vid Lasy Panstwowe.
Förra året såldes totalt 25 000 kubikmeter ved i Bialowieza. Femton procent av träden var av så dålig kvalitet att det inte lämpade sig för industrin utan istället avsattes för privatkunder. Resten av timret användes för att reparera byggnader och sätta upp staket. En väldigt liten del utgjordes av speciellt värdefullt trä som användes för att göra lyxiga möbler och musikinstrument och såldes via klassiska auktioner som arrangerades av respektive skogsdistrikt.
– Hela systemet är en mix av olika metoder från internetauktioner och klassiska auktioner till på platsförsäljning och detaljhandel. Allt för att det ska passa våra olika kundgrupper som varierar från Ikea till privatpersoner som vill köpa lite ved inför vintern.
Miljardvinster väntar
Enligt Lasy Panstwowe är den avverkade skogen värd drygt 20 miljoner zloty per år, vilket är drygt 45 miljoner kronor – pengar som går till skogsstyrelsen så att de bland annat kan betala ut löner och hålla efter byggnader. Miljöministern har dock upprepade gånger sagt ut utrensningen av död ved och andra gamla träd från skogen kan generera så mycket som 700 miljoner zloty, alltså 1,6 miljarder kronor. I ett fattigt område som inte har haft samma ekonomiska återhämtning som resten av Polen är det en välbehövlig inkomst.
En av anledningarna till att den polska staten tar till mer eller mindre drastiska metoder när det kommer till avverkning och försäljning kan bero på den pågående bristen på virke. Enligt rapporten i Annals of Warsaw University of Life Science ligger timmerutbytet vid avverkningen på endast 55 procent, jämfört med 86 procent i Sverige.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent för forskning.se Foto: Sara Johari
Omfattande bruk av antibiotika medför ökad risk för att bakterier ska utveckla motståndskraft. Vår moderna avancerade sjukvård är helt beroende av antibiotika.
Operationer som i dag tas för givna medför stora risker för patientens liv om det inte längre finns antibiotika som fungerar. Vården av cancersjuka och för tidigt födda barn kommer särskilt att äventyras den dag verksam antibiotika inte finns att ta till.
Ökad dödlighet
– Vid infektioner orsakad av en resistent bakterie kan en effektiv behandling fördröjas och därmed förlänga läkningstiden. Risken för komplikationer ökar och i slutänden kan patienten dö om behandlingen inte fungerar – i synnerhet vid akuta infektioner med ett snabbt förlopp, säger smittskyddsläkare Mats Erntell i Hallands län.
Redan idag drabbas sjukvården av fler infektioner och ökad dödlighet. Europeiska smittskyddsmyndigheten uppskattar att 25 000 dödsfall inom EU varje år beror på antibiotikaresistens. I USA är de nästan lika många.
– Det är bråttom med ett globalt ansvarstagande för att uppnå de förändringar som är nödvändiga, säger Mats Erntell som också är ordförande för Strama Halland och medlem i Programråd Strama som verkar för att samordna det nationella arbetet för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens.
Så fungerar ESBL-bakterier
ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”, en sorts enzymer som bryter ner de viktiga antibiotikatyperna penicilliner och cefalosporiner. (ESBL är samlingsnamnet för över 500 olika enzymer.) Bakterier som bildar ESBL är motståndskraftiga (resistenta) mot dessa läkemedel.
Bakterierna som bildar ESBL finns i huvudsak i tarmen hos människa och djur som en del av den normala bakteriefloran. Människor smittas därför via händer, föremål eller vatten som förorenats med bakterier från människors eller djurs tarmflora.
ESBL-bildande bakterier kan till exempel orsaka urinvägsinfektion, blodförgiftning och i vissa fall lunginflammation. Om man får en infektion med ESBL-bildande bakterier finns det risk för att insatt antibiotikabehandling inte har någon effekt eftersom bakterien ofta är resistent mot de antibiotikapreparat som man vanligtvis använder.
Ett av de största orosmolnen inom sjukvården idag är ESBLcarba-bildande bakterier. ESBLcarba är en speciell typ av ESBL-resistens som innebär att bakterierna är resistenta mot antibiotikagruppen karbapenemer, men även mot andra beta-laktamasantibiotika inkluderande bredspektrum cefalosporiner. De flesta ESBLcarba-bildande bakterierna är därtill endast känsliga för ett fåtal andra antibiotika och därför finns det i dag ytterst få behandlingsalternativ mot infektioner med dessa bakterier.
Kunskap om patienter i farozonen kan hjälpa till att undvika utbrott. Bra hygien, goda städrutiner och vård i enkelrum av särskilt avdelad personal är andra krav som kan förebygga smittspridning.
Strama följer antibiotikaförskrivningen på både riks- och länsnivå och i dialog med läkarkåren. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har till exempel introducerat ett datasystem inom slutenvården med strukturerade frågor om diagnos och behandling i samband med att mediciner skrivs ut.
– Vi har ställt upp kriterier för symtom och diagnos för att läkare säkrare ska hitta de infektioner i primärvården som är viktiga att behandla och för att tryggt kunna säga vad som inte behöver behandlas, säger Mats Erntell.
Antibiotikaronder är en annan modell, där infektionsläkaren granskar alla fall av antibiotikabehandling tillsammans med kollegerna där för att ta reda på om det till exempel går att byta preparat, ändra doseringen eller avsluta behandlingen.
Precis som att det finns skillnader i antibiotikaanvändningen över nationsgränser, så skiljer sig även användningen lodrätt genom landet. Läkare i södra Sverige ordinerar mer antibiotika än läkare i norr, men den totala förskrivningen minskar ändå ett par procent per år sedan 1990-talets början.
– Sverige är det goda exemplet, men vi måste bli ännu duktigare på att använda antibiotika på ett klokt sätt. Vi kommer att få utbrott av resistenta bakterier om vi inte är noggranna med vårdrutinerna, säger Mats Erntell.
Multiresistenta tarmbakterier
Hur ett sådant utbrott kan se ut har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, undersökt. Myndigheten har tagit fram ett scenario för att visa vad som kan hända om multiresistenta tarmbakterier, så kallade ESBL-bakterier, blir vanligare i befolkningen. De multiresistenta tarmbakterierna producerar enzym som kan bryta ner flera olika antibiotika, till exempel penicilliner, så att de inte längre biter på bakterierna.
Idag bär närmare 5 procent av befolkningen i Sverige på ESBL-bakterier i tarmen. Många bakterier i den här familjen ingår i normalfloran i tarmarna hos både djur och människor, men långt ifrån alla bärare blir sjuka. ESBL-bakterier i tarmen kan dock orsaka till exempel urinvägsinfektion och blodförgiftning. Sådana infektioner kan idag behandlas med en grupp av antibiotika som kallas karbapenemer, som brukar beskrivas som sista utvägen för infektioner med multiresistenta bakterier.
Från smygande till akut scenario
I MSB:s scenario har kolibakterier med ESBLcarba ökat kraftigt i befolkningen under en femårsperiod:
Nu är det sommar, varmt och torrt. Så kommer häftiga åskväder med skyfall. Avloppsnäten klarar inte av de stora vattenmängderna. Ytvattnet för att bevattna grönsaker och jordgubbar förorenas av kolibakterier.
Kycklingar matas med foder från en anläggning som blivit smittad. Människor insjuknar när de äter kyckling som har grillats utan att bli genomstekt, men de tillfrisknar utan att söka vård. Fler och fler blir bärare av multiresistenta bakterier.
Först efter ett par år upptäcker miljöforskare och olika instanser inom sjukvården att kolibakterier med ESBLcarba har ökat. Vart fjärde barn på en neonatalavdelning är smittat, ett barn avlider. Det smygande scenariot har blivit akut.
Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB
– Vårt scenario är utformat för att spegla det värsta troliga – inte det värsta tänkbara. – Vi tog fram det för att kunna visa problemet ur ett så kallat One Health-perspektiv, där både människor, djur och miljö påverkas. Viktigast är frågan om man kommer att upptäcka spridningen i tid, säger Kerstin Borg, analytiker vid MSB.
Anmälningspliktig resistens
Analysen utgår från ESBL med karbapenemresistens. Bakterier som producerar så kallade ESBLcarba är alltså resistenta även mot karbapenemer. ESBLcarba förekommer redan idag hos olika bakterier, bland andra kolibakterier.
ESBLcarba är anmälningspliktig för både människor och djur. Hos människor ställs dessutom krav på smittspårning. Under 2014 konstaterade Folkhälsomyndigheten 46 fall av ESBLcarba i Sverige, varav fyra personer blivit smittade inom landet. De flesta fallen gällde personer som kommit hem efter akutvård eller medicinsk turism i andra länder.
MSB:s scenario har använts i workshops med berörda myndigheter, men Kerstin Borg menar att det finns ännu mer att lära inom krisberedskapen.
– Både länsstyrelser och kommuner måste ha kunskap om riskerna med en ökad antibiotikaresistens. Alla måste veta hur ansvarsfördelningen ser ut och vem som ska göra vad. Ju mer kunskap, desto tryggare kan vi känna oss, säger Kerstin Borg.
Hon tycker dock att svenskar överlag har en stor medvetenhet om riskerna med antibiotika. De flesta av oss vet att vi ska äta hela antibiotikakuren och inte sluta så fort som vi tycker att vi mår bättre.
– Den svenska kulturen utmärks av tillit. Vi litar på våra läkare och våra myndigheter, eftersom de tjänar oss väl. Det är viktigt att värna det förtroendet.
Text: forskning.se Redaktörer: Eva Barkeman, Carina Olsson
Antibiotikaresistens – en samhällsutmaning
Antibiotika är bland de mest värdefulla läkemedel vi har. Vi har länge tagit för givet att antibiotika behandlar de flesta infektioner orsakade av bakterier. Men resistensen mot antibiotika ökar.
En brittisk regeringsrapport konstaterar att 10 miljoner människor kommer att dö årligen på grund av antibiotikaresistens 2050 – fler än som dör av cancer – om vi inte vidtar åtgärder nu.
Därför satsas det mycket på forskning. Och det handlar om mycket mer än att ta fram ny antibiotika.
Sverige samordnar nationell och internationell forskningsfinansiering för att minska antibiotikaresistensen i världen, i det europeiska samarbetet Joint Programming-initiativet inom antimikrobiell resistens (JPIAMR). Syftet är att fylla i kunskapsluckorna. Nya behandlingar räcker inte, utan det handlar också om att stoppa smittspridning och undvika att fler bakterier blir resistenta.
I november är det World Antibiotic Awarness Week, något som Världshälsoorganisationen (WHO) infört för att öka medvetenheten om att vi behöver skydda vår antibiotika. Mottot är ”Handle with care”.
Apoteken i Sverige är skyldiga att byta ut förskrivna läkemedel mot billigare alternativ. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket gör var tredje månad ett urval av preparat med de lägsta priserna.
Joakim Larsson, professor och föreståndare för Centrum för antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet, tycker att effekten på miljö också bör beaktas.
– De statliga läkemedelssubventionerna bör ta hänsyn till om tillverkaren har kontroll på sina utsläpp, säger han.
De flesta aktiva substanser som används i läkemedel inom EU produceras i andra världsdelar. Ibland är nästan hela världens tillverkning av en viss substans koncentrerad till ett fåtal fabriker eller till och med en enda anläggning. Även om bara en liten andel aktiva substanser följer med avloppsvattnet ut kan det lokalt handla om stora mängder.
– Även om utsläppen är lokala kan konsekvenserna bli globala, säger Joakim Larsson.
Hans forskargrupp har i en lång rad av studier dokumenterat hur utsläpp av antibiotika från industrin kan ge upphov till exceptionellt multiresistenta bakterier. De kan sprida resistensen vidare till sjukdomsframkallande bakterier.
Det är svårt för oss i Sverige att påverka miljölagstiftningen i Indien eller Kina, där en stor del av substanserna framställs. Men vi kan utöva påtryckningar mot multinationella företag, som köper substanserna.
– Jag tror att vi skulle kunna att sätta en helt annan press på industrin om vi införde ett system som utkräver ansvar, säger Joakim Larsson.
Landstingen ställer miljökrav
Svenska landsting var först i världen med att ställa miljökrav på tillverkningen av läkemedel. Producenten måste visa upp ett kontrollprogram inom sex månader efter undertecknat kontrakt.
Kraven gäller dock bara mediciner som landstingen köper in till sjukvården. Den största delen av landets läkemedelskonsumtion förskrivs av läkare och hämtas ut av kunden på apoteket. Informationen på förpackningen avslöjar sällan var den aktiva substansen är framställd.
– Det är omoraliskt. Företagen kan ha vilken fulproduktion som helst var som helst i världen utan att vi får veta det. Om de tvingas uppge den exakta adressen kan man kontrollera hur det ser ut, säger Joakim Larsson.
Svenska textilföretag har svarat på kritiken mot dåliga miljö- och arbetsförhållanden genom att berätta var plaggen är producerade. Hemsidan för till exempel Filippa K har länkar från varje enskilt plagg till uppgifter om namn och adress till just den fabrik, där det är tillverkat.
– Textilindustrin är på flera plan en föregångare när det gäller transparens, tycker Joakim Larsson.
Höga halter av antibiotika i vattnet
Joakim Larsson och hans kolleger publicerade redan 2007 en studie av avloppsvattnet från reningsverk i Patancheru, nära Hyderabad i Indien, där en stor del av världens aktiva substanser till läkemedel produceras.
Halten av vissa substanser var högre i vattnet än i blodet på patienter som behandlas med preparaten. Koncentrationen av ciprofloxacin, som är ett bredspektrumantibiotika som riktar sig mot flera olika sorters bakterier, var upp till 31 milligram per liter. Det är ungefär 1 miljon gånger högre än i svenska avloppsvatten. Utsläppet under en dag var totalt 44 kg, vilket motsvarade hela Sveriges förbrukning i fem dagar.
Greenpeace rapporterade 2004 om en ökad dödlighet samt överrepresentation av miljörelaterade sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, astma och bronkit i Patancheru. Greenpeace hävdade också att föroreningen av sjöar och vattendrag hade ökat under årens lopp och förstört grundvattnet och jordbruksmarken för ett tiotal byar.
Miljöriskerna är mindre där läkemedlen konsumeras. Varje preparat används bara av en liten del av befolkningen. Betydligt lägre halter av de aktiva substanserna kommer ut i miljön sedan läkemedlet har brutits ned i kroppen, spätts ut i hushållsvatten och gått igenom reningsverk.
Industrin vill ta sitt ansvar
I samband med FN:s toppmöte om problemen med antibiotikaresistens i september i år kom en programförklaring från ett tiotal läkemedelsföretag, bland andra Astrazeneca, Johnson & Johnson, Novartis och Pfizer, som lovar att ta sitt ansvar för att motverka utvecklingen av antibiotikaresistens. De vill bland annat verka för en minskad miljöpåverkan vid produktionen av läkemedel och stödja nya samarbetsmodeller mellan industrin och statligt anställda forskare för att utveckla nya antibiotika och vaccin. Omfattningen på åtgärderna definieras dock inte.
Joakim Larsson tycker att förslaget borde ha kommit för länge sedan.
– Nu har läkemedelsföretagen insett att det är bättre att hålla bollen själv än att myndigheterna ska sätta gränsvärden. Jag är tveksam till om tillräckligt blir gjort om industrin får ta hand om det själv. När har självreglering löst miljöproblem? Det behövs ett tryck utifrån, till exempel i form av lagstiftning, säger han.
Text: Carin Mannberg-Zackari, på uppdrag av forskning.se
Hur kan läkemedelsutsläpp bidra till antibiotikaresistens?
Den omfattande användningen av antibiotika i världen har lett till en ökning av resistenta bakterier som orsakar svårbehandlade infektioner. När antibiotika också hamnar i miljön, exempelvis i samband med tillverkning av antibiotika eller via läkemedelsrester som blivit kvar i urin och avföring efter antibiotikabehandling, kan problemet ytterligare förvärras. Resistens kan utvecklas och spridas mellan harmlösa miljöbakterier och sjukdomsframkallande bakterier. I vår yttre miljö finns gott om harmlösa bakterier som kan fungera som en reservoar för resistens. Om dessa bakterier utsätts för antibiotika ökar andelen resistenta bakterier i miljön.
Det är viktigt att produktion av antibiotika inte medför utsläpp som kan innebära risk för att resistens utvecklas. En annan åtgärd är att förbättra reningen av avloppsvatten så att tillflödet av antibiotika till miljön minskas. På individnivå och i hälso- och sjukvården kan alla bidra genom att bara använda antibiotika när det gör nytta. En annan åtgärd som man som patient kan göra för att antibiotika inte ska hamna i miljön är att lämna tillbaka överblivna läkemedel till apoteket.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
