Att just Titanic blivit så känt beror en hel del på den stora tragiken då skeppet sjönk på sin jungfruresa en aprilnatt 1912, efter att ha krockat med ett isberg söder om Newfoundland. Ombord fanns drygt 2 200 människor. Över 1 500 dog i olyckan och 700 räddades.
Nu får skeppet uppmärksamhet igen, då det håller på att dra sin sista suck nere på havsbotten. I augusti 2019 upptäckte besökande experter och filmare att metallätande bakterier mjukat upp Titanics skrov överraskande mycket. Om 25 år är det kanske bara rostpulver kvar av skeppets 46 000 ton järn, spår forskare.
– Det är en historisk ikon och jag känner mig lite ledsen för nästa generation. Den kommer bara att ha bilder, inte det faktiska vraket längre, sa pensionerade professorn Henrietta Mann till kanadensiska CBC News efter att ha sett bilder från expeditionen ledd av Rob McCallum.
Titanics däck hade rasat
Expeditionens deltagare tog sig ner till vraket i en miniubåt och såg att mycket hade förändrats sedan de besökte Titanic för 14 år sedan. Särskilt upprörande var att kaptenens bostad förstörts rejält sedan sist. Till exempel hade hans badkar, som är en favorit bland många Titanic-entusiaster, försvunnit. Delar av däcket hade också rasat ner.
Saltvatten är en tuff miljö för all metall, eftersom rostprocessen påskyndas av salt. Metallätande bakterier snabbar på nedbrytningen ytterligare – bland annat genom att de i sin matsmältningsprocess bildar svavelväte som är en mycket reaktiv gas.
Bakterierna bildar också formationer, kallade tuberkler, som ser ut som skägg eller istappar som hänger ner från fartyget. Inuti tuberklerna finns rör där saltvatten kan cirkulera, vilket ökar på rostprocessen ännu mer. När bakterierna luckrat upp Titanics skrov förstörs det lättare av havsströmmar och vattenvirvlar.
Genomskärning av en formation av metallätande bakterier, en så kallade tuberkel, från en 60 år gammal kaj i Sundsvall. Tuberkeln är ihålig och växer i lager som liknar årsringar. Bild: Karsten Pedersen
Tidigare oupptäckt bakterie hittad på Titanic
Ingenjören och forskaren Henrietta Mann, tidigare professor vid Dalhousie-universitetet i Kanada, var den som först publicerade en vetenskaplig artikel om bakterier på Titanic. Upptäckten gjordes redan 1991 i tuberkler som samlats in av en expedition. Nio år senare kunde professor Mann publicera sin forskarstudie om bakterierna som hon analyserat med DNA-teknik.
Sammanlagt ett 30-tal olika bakteriestammar hittade Henrietta Mann i tuberkler från Titanic. Den bakterien som fick störst uppmärksamhet var tidigare oupptäckt och gavs namnet Halomonas titanicae. Den trivs i tuffa miljöer som salta våtmarker, har lätt att anpassa sig till olika temperaturer och tryck och klarar sig bra utan syre.
Stavbakterie som gillar salt
Halomonas är ett saltälskande släkte av stavformade proteobakterier, i storleken 0,5-0,86 x 1,5-6,0 mikrometer, som bland annat finns i salta våtmarker, det vill säga ett kustnära ekosystem där saltvatten eller bräckt vatten regelbundet översvämmar land. Det finns en rad arter som alla trivs i närvaro av natriumklorid (koksalt, NaCl), i koncentrationer mellan 5 och 25 procent.
På Titanic har en helt ny Halomonas-art upptäckts, döpt till Halomonas titanicae. Enligt forskarna växer den som allra bäst vid 30-37 grader, i pH 7,0-7,5 och med 2-8 procent natriumklorid i vätskan. Bakterien tål tuffa miljöer, har lätt att anpassa sig till olika temperaturer och tryck och klarar sig bra utan syre.
Trots uppmärksamheten och allt som skrivits om Halomonas titanicae är det förmodligen inte just den bakterien som skadat Titanics skrov mest. Det tror Karsten Pedersen, tidigare professor i mikrobiologi vid Göteborgs universitet.
Andra bakterier korroderar mer
Snarare är andra bakterier större bovar i dramat, menar han. Exempelvis den järnoxiderande bakterien Gallionella som även finns på broar, raffinaderier, oljeledningar och undervattenskablar. Gallionella arbetar ihop med svavelbakterien Desulfovibrio som äter, korroderar, metall riktigt glupskt.
Metallätande bakterier
Det finns flera olika sorters bakterier som tycker om att äta, korrodera, metall. Några av de mest kända är svavelbakterien Desulfovibrio och järnoxiderande Gallionella som ofta lever i symbios. Desulfovibrio luckrar upp metallen och bjuder på matrester (järn som är lättlösligt i vatten) som Gallionella lever på.
Gallionella hjälper i sin tur till att binda syre till det vattenlösliga järnet. Då bildas en fast fällning, mer känd som rost. På så sätt skyddas Desulfovibrio från syre, vilket är nödvändigt eftersom denna bakterie bara kan leva i syrefria miljöer. De två bakterierna hjälper alltså varandra.
Rostbeläggning på ett av Sundsvallsbrons fundament innan man satt dit påtryckt ström. Bild: Karsten Pedersen
Karsten Pedersson gissar att Henrietta Mann analyserat delar av tuberkler som hängt långt ut från skrovet. För att hitta Gallionella och Desulfovibrio måste man analysera prov som tagits nära ursprungsmetallen.
– Jag har inte sett några belägg för att Halomonas är särskilt korrosiva. Det kan nog snarare vara så att de ”tar smulorna från de rikas bord”, säger Karsten Pedersen.
Som forskare har han bland annat studerat nya Sundsvallsbrons fundament som under en period rostade mycket under vattenytan. Gallionella i samarbete med Desulfovibrio orsakade där stora tuberkler som på sikt skulle ha förstört bron.
– Deras släktingar finns säkert på Titanic, säger Karsten Pedersen.
El kan motverka rostskador
Skadorna på Sundsvallsbron stoppades i tid med hjälp av elektricitet. En liten spänning ligger numera över metallfundamenten, vilket saktar ner rostprocessen. I teorin hade det gått att rädda även Titanics vrak med hjälp av el, men inte i praktiken eftersom skeppet ligger på så stort djup.
– Det hade blivit alldeles för dyrt och krångligt med dragning av elkablar från ytan, säger Karsten Pedersen.
Bevarandet av skeppet hade också behövt påbörjas för länge sedan. Titanic har legat på havets botten i 107 år och nedbrytningen av vraket är redan i slutskedet.
Lyckligtvis är Titanic bevarat för eftervärlden på andra sätt. Det är ett av världens mest filmade vrak. 1992 släpptes den första dokumentärfilmen om skeppet för IMAX-biografer. Där visades bland annat bilder från expeditionen 1991.
Titanic 1912. Bild: Public Record Office of Northern Ireland
Titanic ligger på 3 800 meters djup
RMS Titanic var en av tre jättelika atlantångare som byggdes av rederiet Vita Stjärnlinjen i början av 1900-talet. De andra två skeppen hette Olympic och Britannic. Fartygen hade vattentäta avdelningar och marknadsfördes därför som ”osänkbara”. RMS står för Royal Mail Steamer och kallades så då rederiet hade avtal med brittiska postverket om att frakta post.
Den 10 april 1912 lämnade Titanic Southhampton i södra England för att påbörja sin resa mot New York. Ombord fanns drygt 2 200 personer. Antalet livbåtar var 20 och de hade sammanlagt 1 178 platser.
Sent på kvällen den 14 april hade skeppet kommit till de Stora Bankarna, söder om Newfoundland. Det var vindstilla men kallt, runt noll grader Celsius i luften och en halv minusgrad i vattnet. Titanic höll hög fart, ungefär 21 knop, trots varningar om ett stort fält med isberg i fartygets kurs.
Strax före midnatt siktade utkikarna och förste styrman ett isberg på kollisionskurs med fartyget. Befälen gjorde vad de kunde för att gira undan, men hann inte i tid. Titanic kraschade in i isberget, flera sektioner av skrovet revs upp och vatten forsade in.
Efter bara cirka 2,5 timmar sjönk fartyget till havets botten. Skeppet bröts samtidigt i två delar som hamnade ungefär 500 meter ifrån varandra, på 3 800 meters djup.
För den mer äventyrliga finns även möjlighet att besöka vraket i några år till. Ett par företag ordnar resor för privatpersoner med miniubåt ner till platsen på 3 800 meters djup.
Turistmål och gravplats
Minst en sådan resa, som är öppen för ett tiotal privatpersoner, är planerad till sommaren 2020. Resenärerna flyger då till Newfoundland och åker sedan båt ut till en punkt ovanför vrakplatsen. Därifrån får de göra ett elva till tolv timmar långt dyk i miniubåt ner till vraket.
Skruvar och bitar från en solstol, som räddats från Titanics vrak. Bild: Cliff1066, WikiMedia cc-by-2.0
Det är viktigt att alla besök vid Titanics vrak görs med stor respekt. Vraket är ju också en gravplats för många människor, något som forskare och expeditionsledare poängterar.
Skeppet var ett av sin tids största och vackraste och sades vara osänkbart. Trots det sjönk det på sin första färd. Orsakerna till det är fortfarande inte helt klarlagda. Isberget tros inte vara enda anledningen till haveriet.
– Alla som överlevde har gått bort. Därför är det viktigt att använda vraket medan det fortfarande har något att berätta, säger Robert Blyth, historiker vid havsmuseet i Greenwich till BBC.
Text: Marie Granmar på uppdrag av forskning.se
En kopia, Titanic II, ska vara klar 2022
Det finns många som fascineras av Titanics skönhet – till och med så mycket att de vill bygga en kopia av skeppet. Kopian ska heta Titanic II och beräknas stå klar år 2022. Projektet drivs av australiske miljardären Clive Palmer, som gett svenska arkitektbyrån Tillberg Design uppdraget att formge fartyget. Bygget har försenats flera gånger och är ännu inte påbörjat.
– I stora drag är de tekniska lösningarna redan på gång, även om det återstår att införa dem i full skala. Det svåra är beteendefrågor och att hitta rätt styrmedel som kan driva fram förändringar, säger Lars Zetterberg, klimatexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Han ser det som fullt möjligt att stöpa om Sverige till världens första fossilfria i-land, utan att välfärden kollapsar, utan att industrin flyttar utomlands. Målet om ett fossilfritt Sverige 2045 är med andra ord inom räckhåll enligt Lars Zetterberg och andra forskare. Men det kräver att vi vågar oss på rejäla förändringar av samhällsstrukturen.
– Huvuddelen ligger nu hos beslutsfattarna. Sverige har många fördelar jämfört med andra länder. Här finns vattenkraft, mycket skog och en innovativ industritradition. Å andra sidan är industrin energikrävande.
Här är några av de scenarier som forskare inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit målar upp:
Vi kommer att fortsätta bygga broar, anläggningar och bostadshus i betong och stål, men i framtiden är materialen fossilfritt producerade. Kanske syns det mest genom att husen har en miljömärkning vid entrén. En mer synlig förändring i stadsbilden är att vi får fler höga hus i trä. Överhuvudtaget kommer skog och mark att spela en större roll som leverantör av biomassa.
Ängar blir till energiskog
En klimatomställning kan också få negativa konsekvenser på miljön. Det finns en risk att den biologiska mångfalden i skogarna drabbas om produktionen av biomassa ökar kraftigt. Det är också möjligt att ängar och åkermark får stå till tjänst för att odla energigrödor. Och vindkraftparker är sällan vackra även om de finns ute till havs.
– Här har vi inte riktigt överblick än. Men klimatomställningen blir så omfattande att den kan få konsekvenser på miljön. Samtidigt är det troligt att städerna får en bättre miljö med renare luft och mindre buller, säger Lars Zetterberg.
En sak som inte är så lätt att göra grönt är flygresandet. VI kommer att behöva minska på flygandet med ungefär 30 procent jämfört med idag, enligt Jonas Åkerman, transportforskare vid KTH. Det elektrifierade flyget kan enligt honom knappast bli mer än en nischmarknad för korta flygsträckor. Och även om flyget går över till biobränsle så kvarstår en stor del av höghöjdseffekten i form av kondensstrimmor som också påverkar klimatet.
Energisystemet då, det som värmer våra bostäder och ser till att teven och kylskåpet fungerar?
Där är utsläppen redan idag relativt små. Men samhällets elektrifiering kommer att kräva mer el och vi ser framför oss en kraftig ökning av vind- och sol-el. Här dyker det så kallade Intermittensproblemet upp, det vill säga att vinden inte alltid blåser och att solen inte lyser på natten. Måste vi stänga av kylskåpet då?
Här finns en mix av idéer på lösningar. En är att styra efterfrågan. Det kan till exempel vara bättre att värma upp den kommunala simbassängen under natten när det inte används så mycket el på andra ställen. Och att elbilar laddas nattetid kan falla sig naturligt. Elbilars batterier kan också användas till att lagra energi när den finns i överflöd.
Vi kommer att behöva fler sätt att lagra energi. Ett sätt är att producera lagringsbar vätgas eller elektrobränslen när elen är billig. Vätgasen kan sedan lagras i enorma bergrum.
Använda vattenkraften två gånger
Ett annat sätt är att använda vattenkraften ”två gånger”, det vill säga pumpa upp vattnet i reservoarerna igen, spara det där och låta det gå igenom kraftverket en gång när sol och vind inte kan göra jobbet. Reservoarerna fungerar då som lagringsenheter, ett slags batterier om man så vill. Tekniken finns och enligt Lars Zetterberg kan det förslagsvis ske när elen har ett lågt pris.
– Under perioder kommer det finnas överskott på el, säger Lars Zetterberg.
Många bostadsområden kommer att ha solpaneler på taken och kanske batterier i källaren och på så vis blir de både konsumenter och producenter av el. Lars Zetterberg talar om ”effektpusslet”.
– Vi kommer att ha en intressant mix av elproduktion och lagring. Här finns den mesta av tekniken och det som är utmaningen är att utveckla affärsmodeller så att detta fungerar på en marknad, säger han.
För att hantera variationerna i vindkraftsproduktion behöver Sverige kunna lagra el i några dagar, upp till en vecka, vilket forskare inom Mistra Carbon Exit menar är fullt realistiskt att åstadkomma.
I den tunga basindustrin, stål, papper och cement, måste energiförsörjning skifta från svart till grönt. En lösning som stålindustrin har i sikte är att byta ut masugnarnas kol mot vätgas. För cementindustrin handlar det snarare om att fånga in och lagra de stora utsläpp som sker vid tillverkningen.
Elvägar, delningstjänster och självkörande bilar
När det gäller transporter så ser Lars Zetterberg tre revolutioner: Bilarna drivs med el, är självkörande och fler delar bil istället för att äga själv.
Godstransporterna sker som idag delvis på räls. Men längs motorvägar som E4:an och E20 rullar eldrivna långtradarkonvojer med el från ledningar antingen i luften eller i marken. Som komplement har de batterier eller motorer som drivs med flytande biogas som de använder när de kör av huvudlederna.
Fordonsindustrin i Sverige har sagt att den står redo för den här omställningen och skulle kunna börja tillverka el-lastbilar redan i morgon. Men först måste samhället bygga el-vägar.
– Det är lite av hönan eller ägget, säger transportforskaren Jonas Åkerman, vid KTH. Ingen vill storskaligt tillverka el-lastbilar innan samhället har byggt el-vägar och vice versa.
Vidare menar Jonas Åkerman att det knappast vore ekonomiskt försvarbart för Sverige att ensamt börja bygga el-vägar. Om el-lastbilar bara tillverkades för den svenska marknaden skulle de bli väldigt dyra. Av det skälet måste fler länder gå samman, men också för att standarder ska bli gemensamma. Här pågår diskussioner på EU-nivå där bland annat Tyskland driver frågan. El-vägar är något mindre energieffektiva än tågräls och används inte för persontransporter. Men de kan byggas snabbare och blir avsevärt billigare än räls.
– Vi kan konstatera att både räls och el-vägar kommer att behövas, säger Jonas Åkerman.
Med de åtgärder vi nu beskrivit kan utsläppen minska med 85 procent. Men för att komma åt de sista 15 procenten behövs andra metoder. Det kräver negativa utsläpp, det vill säga att ta upp koldioxid som redan finns i atmosfären och lagra den. Det kan ske med växande skog som suger upp koldioxid från atmosfären.
Det kan också ske genom att på kemisk väg avskilja koldioxid från pannor och kraftverk som eldas med biobränsle och sedan lagra detta under havsbottnar. Tekniken kallas Bio-CCS och här är norrmännen föregångare.
Koldioxid pumpas 800 meter ner i berggrunden
Växter och träd suger upp koldioxid (CO2) som en naturlig del av sin tillväxt. När växterna dör eller bränns avges den koldioxiden. Med CCS-teknik går det att minska storskaliga CO2-utsläpp från kolkraftverk, gaskraftverk, stålverk och cementindustrier, till atmosfären. CCS står för ”carbon, capture and storage” och tekniken består av tre steg: avskiljning, transport och lagring.
Koldioxiden avskiljs från rökgaserna och omvandlas till ett så kallat superkritiskt tillstånd, ett mellanting mellan gas och vätska, med hjälp av kompressorer. Detta för att kunna transporteras och lagras. Lagringen sker i första hand i sedimentär berggrund som porösa sandstenar. För att nyttja en reservoar i berggrunden, krävs att den ligger på minst 800 meters djup, för att säkerställa att trycket är så stort att koldioxiden är flytande. Det måste också finnas en takbergart som hindrar koldioxiden att läcka upp till markytan eller havsbotten.
I Norge pumpas koldioxiden ner i den porösa Utsiraformationen som täcks av tätande lager av skiffer och lera. Områden med potential för koldioxidlagring i Sverige är sydöstra Östersjön i sydvästra Skåne.
Källa: SGU
Vad kommer då omställningen att kosta i pengar? För den enskilda industrin som producerar exempelvis stål eller cement kan det handla om stora summor. Det är dyrt att ställa om industriproduktion.
Men om kostnaden istället fördelas över hela värdekedjan så blir det bara marginellt dyrare för slutkonsumenten, enligt Lars Zetterberg.
Styrmedel så att industrin stannar kvar
– Våra forskare har visat att om man skulle bygga en bostad i klimatneutral betong skulle den bli cirka en halv procent dyrare. För en lägenhet i en storstad är det inte mer än ett snäpp i budgivningen, säger han.
Samma marginella kostnadsökning på mindre än en procent ser Lars Zetterberg över hela linjen. Han och hans medarbetare håller precis på att ta fram en mer exakt prislapp som de ska presentera. Men klart är att affärsmodellerna måste förändras och det sätter press på industrin. Det går inte att vrida om tumskruven för hårt, säger Lars Zetterberg, så att industrin flyttar utomlands och klimatnyttan försvinner.
– Därför försöker vi klura ut styrmedel som gör att industrin stannar kvar. Staten kan exempelvis gå in som garant och se till att det finns avsättning för det rena stålet, säger Lars Zetterberg.
Nu har vi bara talat om kostnaderna, inte om de ekonomiska vinsterna med ett fossilfritt samhälle. Den som är tidigt ute med de tekniska lösningarna kan få exportfördelar.
– Men framförallt kommer klimatet bli bättre och det gynnas vi alla av. Om alla länder följer Parisavtalet blir vi alla ekonomiska vinnare, säger Lars Zetterberg.
Vattenkraftverket Stornorrfors ligger vid Norrforsen i Umeälven. Det producerar mest el av alla Sveriges vattenkraftverk.
Fakta – fossilfritt Sverige
Regeringen har med det Klimatpolitiska ramverket beslutat att utsläppen som sker inom Sverige år 2045 ska minska med 85 procent jämfört med 1990. Som ett delmål ska transportsektorn minska utsläppen med 70 procent till år 2030.
2018 släppte Sverige ut 53,1 miljoner ton koldioxid. Då är utsläpp som orsakas av importprodukter och internationellt flyg inte medräknade.
Sveriges basindustri står idag för knappt en tredjedel av utsläppen, transportsektorn för 43 procent (om svenskarnas resor utomlands räknas in). En annan stor utsläppare är jordbruket.
Sverige har det lättare än många andra länder att bli fossilfritt bland annat tack vare vattenkraft och skogen och en modern industri.
Koldioxidlagring CCS (Carbon Capture Storage) sker genom att koldioxid avskiljs och sedan kan lagras under havsbottnen. Enligt många bedömare är det en metod som kommer att krävas för att nå målet om fossilfrihet.
Med hjälp av vätgas kan man lagra, transportera och tillhandahålla förnybar energi från till exempel sol och vind. Tillsammans med bränslecellsteknik kan resultatet bli avgasfria fordon där vatten är enda utsläppet.
Källor: Naturvårdsverket, Vätgas Sverige
Text: Thomas Heldmark på uppdrag av forskning.se
Plötsligt uppstår en lucka i väster. Ett sug efter statusföremål av brons gör att handelslederna över kontinenten måste dras om. Den så kallade uneticekulturen – med tyngdpunkt i dagens Tjeckien – som styrt Europas handel i en kopparbaserad ekonomi faller samman. Efterfrågan har ökat kraftigt på bronsens andra beståndsdel, tenn, som de inte har kontroll över.
Nordbor är snabba att utnyttja luckan och skaffar sig en central position, kring 1600 f Kr. Längs med floden Weser beger de sig ned till södra Tyskland och italienska alperna för att byta till sig koppar, som de längs Rhen för till de brittiska öarna. Där har den sista stora koppargruvan just sinat. De byter en del av sin koppar mot tenn och för med sig metallerna hem till Norden.
Nordborna blir en central mellanhand i kontinentens handel. Nästan över en natt blir Jylland rikast i Europa, tack vare sin bärnsten som byts mot de bästa råvarorna för att tillverka brons.
Handelsfärder och plundringar
Handeln lägger grunden till en nordisk högkultur baserad på högavkastande jordbruk, där överskottet investeras i handelsfartyg. Den egna jorden, framgångsrika handelsfärder och plundringar blir nyckeln till ett ekonomiskt uppsving med stor efterfrågan på prestigeföremål. Dessa bekräftar den skiktning av samhället som uppstår och den hövdingamakt som befästs med stöd av gudarna. Kort sagt: En försmak av vikingatiden.
Bronsåldern kom med kopparn
Bronsåldern inleds i Centraleuropa kring 2 400 f Kr, då den så kallade klockbägarkulturen för in kopparn och lägger grunden till en ny ekonomi som ökar handel och välstånd kraftigt. I Norden börjar bronsåldern cirka 700 år senare.
Kopparn utvinns framför allt i Centraleuropa och på Iberiska halvön, medan det mesta tennet kommer från brittiska öarna. Mellan 2 000 och 1 500 f Kr ökar Europas befolkning med uppemot 50 procent, beräknat till cirka 13 miljoner. Bronsåldern övergår kring 500 f Kr i järnålder, då behovet av långväga metaller upphör eftersom smidbart järn finns på betydligt fler platser.
Historiens uppdelning i åldrar tar fasta på skillnader mellan olika epoker. Tittar man i stället på likheter skapas en annan bild av vår förhistoria. Redan på 3 000-talet f Kr bildas strukturer som leder till handel och kolonisering, enligt bronsåldersforskningens nestor, professor Kristian Kristiansen på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet.
Stor boskapsjord gav status
– Nyckeln är det patrilinjära samhälle som indoeuropéerna fört med sig in i Europa, där äldste sonen ärver gården. Det är djupt inbyggt i indoeuropéernas samhälle och skapade en stark social dynamik. De kom också med en ny herde- och krigarkultur, där var prestige att ha en stor boskapshjord, säger Kristian Kristiansen.
– Jordbrukets expansion krävde ofri arbetskraft. Om du inte hade mycket jord hade du inte råd att sätta krigare på båtar. För att klara jordbruket och bygga båtar för 20 man behövdes 100 personer på årsbasis. Det klarade man troligen inte utan trälar. På vikingatiden var fartygen betydligt större och behoven av arbetskraft ökade till kanske 250 personer.
Bronsålderns båtar
Rekonstruktion av Hjortspringsbåten. Bild: Flemming Kaul, Nationalmuseet, Wikimedia
Långa båtar med besättningar markerade med streck är ett av de vanligaste motiven på bronsålderns ristningar. De tolkades länge som symboler för färden till dödsriket, men nu anses de avbilda verkliga skepp. Detta trots att arkeologer bara hittat ett enda, den danska Hjortspringsbåten, i en mosse 1921. Den kanotliknande båten, från tidig järnålder, byggdes med en bottenplanka och två plankor på vardera sida. Bronsålderns båtar paddlades, medan vikingatidens större skepp roddes.
De som inte ärvde storgårdar skaffade sig makt och rikedom genom att bli krigare, förklarar professor Johan Ling, kollega vid samma institution och landets främste expert på hällristningar.
Pojkar skolades till krigare
– De gav sig iväg till när och fjärran för att gå i någons tjänst. Det är ett system som skapades på bronsåldern, där männen på båtarna bildade en krigarkast. Det innebar att det fanns i princip två sätt att skaffa rikedom: av jord eller med handel och plundring.
Många kvinnor kom utifrån, enligt analyser av kvarlevor i bland annat danska gravar. DNA- och strontiumanalyserna röjer inte varifrån, bara att de kom från andra trakter. Pojkar skickades som fosterbarn till en morbrors familj, där de växte upp med kusiner och blev inskolade i ett kontinentalt nätverk av krigare.
– I systemet är praktgåvor som guldringar, maktpositioner och kvinnor viktiga för allianser. Det är viktigt att bli berömd och ihågkommen. Gåvoutbytet är centralt även under vikingatiden, vilket syns i eddadikten Havamals levnadsregler, men systemet bildas på bronsåldern. Du ser det på hällristningarna, som avbildar en exklusiv elit med resor, jakt och rituella tvekamper, säger Johan Ling.
Även om strukturen fanns tidigare skedde det stora skiftet kring 1600 f Kr. Plötsligt kom det in människor från alla håll till Danmark och en mäktig elit blir tydlig i det arkeologiska materialet, förklarar Kristian Kristiansen.
Båtarna gav makt och rikedom
I den vetenskapliga artikeln Maritime Mode of Production, som han och Johan Ling skrivit ihop med den amerikanske arkeologen Timothy Earle, tecknar de en bild av den nordiska bronsålderns ekonomi, sociala strukturer och krigarideologi, utifrån de senaste årens fynd och analyser. Klart står att en viktig nyhet, som ger nordborna makt och rikedom, är fartygen.
Hällristningarna pekar på att långfärdsbåtarna såg ut ungefär som Hjortspringsbåten, från tidig järnålder. Andra motiv på ristningarna har inslag från Medelhavet, som voltigörer, det vill säga figurer i djärva baklängesvolter.
Bronsålderns elitskikt
Halsring i brons från äldre bronsålder. Bild: Västergötlands museum (CC BY-NC-ND)
Liksom på vikingatiden utgjorde de fria bönderna och krigarna, den högsta klassen, högst 20 procent av befolkningen. Det är de som begravts med stor prakt i högar som kännetecknar de båda perioderna. Under eliten fanns de som inte var arvsberättigade och nederst slavarna.
Denna tydliga skiktning är ny och uppstår under bronsåldern. Hövdingar styrde med makt från gudarna i ett system med religiös överbyggnad med rituella funktioner som gav dem legitimitet.
Den som inte ärvde en gård och makt kunde i stället bege sig av och utbilda sig till krigare i nätverk som spände över kontinenten. Därmed bildade de ett eget elitskikt och kunde erbjuda hövdingar sina tjänster.
Nya strontiumanalyser visar att bronsens koppar kom från brittiska öarna, Spanien och norra Italien, men även Cypern och Sardinien, medan tennet kom från Cornwall i England. Det krävde långväga handel via floder och Medelhavet, högst troligt även efter Atlantkusten.
– Jag tror inte att råvarorna kom till Norden steg för steg, det hade blivit för dyrt. Nordborna måste ha farit lång väg för att få tag i kopparn, en del från Centraleuropa, en del från Spanien. Det finns hällristningar i Portugal som uppvisar stora likheter med de skandinaviska, säger Johan Ling som kartlagt tiotusentals svenska ristningar.
Jakt på fartyg i Svarta havet
Johan Rönnby vid Södertörns högskolan, Sveriges enda professor i marinarkeologi, var 2016 med och hittade en intakt båt från 500-talet f Kr på botten av Svarta havet, som har syrefattigt vatten och bevarar vrak mycket väl. Men det har även hittats fartyg från 1500-talet f Kr. Redan då fanns skepp som kunde gå ut ur Medelhavet och ända till brittiska öarna, är han övertygad om.
Jakten på fler fartyg i Svarta havet går vidare, men Johan Rönnbys dröm är att hitta ett bronsåldersskepp även i Sverige. Här ligger de begravda flera meter under marken på fast land (på grund av landhöjningen – i bästa fall tre meter ned i bottenslammet i djupa havsvikar.
Sommaren 2019 sökte han i området Tjust i nordöstra Småland, en kust skuren av långa smala vikar med branta sidor.
– Jag har dykt på en plats ett hundratal meter från en boplats med gravar och hällristningar av fina skepp intill. Jag tänker att det vore ett bra ställe att ha båtarna på. Genom prover vi tagit på sedimenten börjar vi få kläm på de olika tidsåldrarna, säger Johan Rönnby.
Nästa steg är att försöka se strukturer under botten med ultraljud eller sonar. Vid lovande ekon kan det bli dykningar, och utgrävningar där bottenslammet sugs upp.
– Jag ger mig inte, jag är säker på att vi kommer att hitta ett!
Bärnsten värderades nästan som guld
Utifrån bland annat båtarnas förmodade egenskaper, gravfynd av svärd och praktföremål i brons, guld och bärnsten i Norden och på kontinenten samt analys av strontium i metaller, som avslöjar deras ursprung, skisserar Kristiansen, Ling och Earle en bild av hur bronsålderns handelsnätverk kan ha sett ut.
Redan kring 2400 f Kr fanns en produktion av bärnsten på Jylland. Den var hett eftertraktad till smycken och statusföremål över hela Europa, ända ned till den minoiska kulturen på Kreta. Den värderades lika högt som guld och var nordbornas trumfkort i handeln, som gav dem makt och rikedom. Men även slavar var viktiga.
– Den nordiska expansionen under bronsåldern gick längs hela den norska kusten. Troligen tog man slavar där. På svenska sidan gick den åtminstone upp till Umeå, där man för några år sedan hittade en storgård av sydskandinavisk typ, säger Kristian Kristiansen.
Isotopanalyser av människoben vid Themsens mynning visar att grupper från Skandinavien, brittiska öarna och Iberiska halvön träffats där för att handla med metaller, bärnsten och slavar, anser Johan Ling.
Den minoiska kulturen
utvecklades under bronsåldern på Kreta i det nuvarande Grekland kring 2 000 f Kr. Namnet kommer från Minos, som enligt grekisk mytologi var kung över Kreta under forntiden. Minoerna levde på jordbruk och handel, bland annat genom handelsrutter i östra Medelhavet där metaller som guld och koppar, saffran, elfenben, ädelstenar, keramik, tyger, olja, och vin bytte ägare i hamnarna. Handeln mellan Mesopotamien i öster och Egypten i söder betydde mycket för minoernas utveckling. Resterna av palatset i Knossos är det mest anmärkningsvärda minnet av den minoiska kulturen.
Källa: Wikipedia
Högst tennhalt i skandinaviskt brons
– Nordborna behövde tennet från brittiska öarna och tillgång till handeln längs Atlantkusten. Skandinaviskt brons har högre tennhalt än något annat brons, det är en tydlig koppling till öarna. Det tyder på handel, migration eller både och.
Kristian Kristiansen nämner också att den tidiga keltiskan har inslag av germanska ord som andra indoeuropeiska språkgrupper saknar. Det handlar om båtar, paddlar och manskap, om krigare och ideologiska begrepp.
Två andra viktiga varor i handeln var ylle och saltat kött. Båda underlättade långresor, med varma kläder och hållbar färdkost. Centrum för produktion och handel var österrikiska Hallstatt, som gett namn åt bronsålderns slutfas med den rika hallstattkulturen. Men redan i början av bronsåldern producerade de rökt saltat fläsk och färgglada yllekläder i stor skala.
Bronssvärd. Sen bronsålder (1000-900 f.Kr. ca) Bild: Laténium Parc et musée d’archéologie
Hallstattkulturen
Hallstattkulturen är en av de viktigaste perioderna i övergången mellan europeisk brons- och järnålder. Perioden fick sitt namn efter de rika fynden från Hallstatt i Österrike. Utsmyckningen och dekorationsstilen i gravgodsen är karakteristiska och finns spridda över stora delar av Europa. Bland annat spiralformade ringar och broscher.
Källa: Wikipedia
Ned mot Alperna for nordborna på Weser med framför allt bärnsten och slavar, som de bytte mot koppar, tyger, kött och salt. Längs Rhen plockade de upp nya slavar på väg mot de brittiska öarna, där de bytte till sig tenn. En triangel med handel, inslag av plundring och slavfångst slöts när de kom hem med koppar, tenn och kvinnor för äktenskap till sina mäktiga anförvanter och uppdragsgivare.
Bronshandeln gick under med järnet
Systemet fungerade tills ekonomins bas växlade från brons till järn och nordbor och andra inte längre var beroende av långväga råvaror. Kring 500 f Kr kollapsade handelssystemet och en period med mindre spektakulära fynd i Nordens arkeologiska material tog vid. Ungefär samtidigt upphörde den rika hallstattkulturen när kelterna och järnåldern tog över – teknisk utveckling hade gjort att det hårdare järnet nu kunde utvinnas och smidas.
Det nordiska samhället fick annan prägel under tusen år, då handeln inte tycks ha varit lika intensiv och långväga. Nordborna hade i vilket fall som helst inte längre någon central roll. Metaller och föreställningar om livet och döden skiftar, men när Norden åter blomstrar från vendeltiden på 500-600-talet står än en gång långväga handel och prestigevaror i fokus.
Grunden läggs för vikingatidens långfärder och ännu en period av nordisk dominans på kontinenten. En bronsålder i repris.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Tidslinje: När då då?
Stenåldern (13 000 f Kr – 1 700 f Kr)
Paleolitikum (ca 13 000 f Kr – 10 000 f Kr)
Mesolitikum (10 000 f Kr – 4 000 f Kr)
Neolitikum (4 000 f Kr – 1 700 f Kr)
Bronsåldern (1 700 f Kr – 500 f Kr)
Äldre bronsålder (1 700 f Kr – 1 100 f Kr)
Yngre bronsålder (1 100 f Kr – 500 f Kr)
Järnåldern (500 f Kr – 1 050 e kr)
Äldre järnålder (500 f Kr – 375 e Kr)
Yngre järnålder Folkvandringstid (375 e Kr – 550 e Kr)
Vendeltid (550 e Kr – 800 e Kr)
Vikingatid (800 e Kr – 1 050 e Kr)
Källa: Wikipedia
Statiner är ett av de mest förskrivna läkemedlen men också ständigt debatterade. Är de livsviktiga? Eller livsfarliga? Eller varken eller?
Mer än hälften av Sveriges vuxna befolkning har ett förhöjt kolesterolvärde, det som också benämns höga blodfetter. Dessa fetter ansamlas tillsammans med kalk i kärlen som då blir stelare och trängre, varvid blodet får svårt att passera. Tillståndet kallas ateroskleros, eller i dagligt tal åderförkalkning, och är enligt Hjärt-Lungfonden den viktigaste orsaken till kardiovaskulära händelser som hjärtinfarkt, kärlkramp och stroke.
Åderförkalkning (också kallat åderförfettning eller ateroskleros) är den viktigaste orsaken till hjärt- och kärlsjukdomar. När fett och kalk ansamlats i blodkärlens väggar, blir kärlen stelare och trängre, och blodet får svårt att passera. När blodkärlet blivit för trångt, eller när en propp har lossnat, kan man få hjärtinfarkt, kärlkramp, stroke eller andra besvär.
Ungefär en miljon svenskar äter medicin för hjärt- och kärlproblem – och vanligast är statiner. Denna typ av läkemedel verkar genom att hämma ett enzym, HMG-CoA-reduktas, som är viktigt för produktionen av kolesterol.
Omtvistad nytta av behandlingen
Men nyttan av behandlingen är omtvistad bland läkare. Uffe Ravnskov, numera pensionerad medicine doktor och specialist i internmedicin, är en av dem som under många år hävdat att själva infallsvinkeln är fel. Ett förhöjt kolesterolvärde är inte farligt och dessa patienter är inte mer åderförkalkade än de med ett lägre, säger han. Däremot verkar statinerna ändå hjälpa, enligt Uffe Ravnskov.
– Medicinen har effekt men på något annat sätt än genom att sänka kolesterolet, säger Uffe Ravnskov.
I debatten talar man om LDL respektive HDL. LDL står för low-density lipoprotein – det ”onda” kolesterolet som sänks med hjälp av statiner och HDL för high-density lipoprotein – det ”goda” kolesterolet. (I själva verket är LDL respektive HDL små transportpaket som innehåller kolesterol, se faktaruta.)
Kolesterol är en lipid, alltså ett fettämne. Det är livsviktigt för oss, eftersom det behövs i uppbyggnaden av de membran som finns inuti och runt om våra celler. Kolesterol är också det viktigaste utgångsmaterialet när kroppen ska sätta ihop D-vitamin och könshormonerna progesteron, östrogen och testosteron.
Vi får i oss en del kolesterol när vi äter, men den största mängden producerar kroppen själv. Det sker framför allt i levern, tarmarna, binjurebarken och könsorganen. Därefter transporteras kolesterolet i blodet, i form av lipoproteiner. Lipoproteinerna fungerar som små resväskor. Kolesterol och andra fettämnen är nämligen hydrofoba, det vill säga de löser sig inte i vatten. Ensamma skulle de alltså inte kunna färdas i våra kärl men när de omsluts av vattenlösliga proteiner fungerar det utmärkt.
Det vi i dagligt tal kallar ”ont” respektive ”gott” kolesterol, LDL respektive HDL, är egentligen de små ”resväskorna”. LDL kan fastna i redan skadade kärl och på så sätt orsaka förträngningar. HDL tar i stället upp överskott av kolesterol som annars kan ansamlas i de stora artärerna och för det tillbaka till levern.
Vid till exempel viktnedgång och motion minskar mängden LDL till förmån för HDL, vilket då brukar anses positivt. Men enligt Uffe Ravnskov kan hälsovinsterna i stället bero på annat.
– När vi ökar i vikt blir våra celler mindre känsliga för insulin och vi kan drabbas av diabetes som i sin tur kan leda till hjärtinfarkt, på grund av åderförkalkning och andra kärlproblem. Fysisk aktivitet vidgar i stället kranskärlen så att de inte täpps till lika lätt.
Omfattande biverkningar
Till sist, säger Uffe Ravnskov, minskar statiner visserligen både incidensen, alltså hur många i en population som under en avgränsad tid blir sjuka, och mortaliteten, det vill säga dödsfallsfrekvensen, men så lite att det snarast är försumbart. I det läget blir frågan om de ofta diskuterade biverkningarna viktiga.
– De är omfattande och spänner från muskelproblem och leverskador till diabetes, störda hjärnfunktioner, idiopatisk polyneuropati som är oförklarliga smärtor och känselrubbningar, och till och med cancer.
Men Bo Angelin, professor i klinisk metabolisk forskning vid Karolinska institutet, har en helt annan syn på statiner.
– Dödligheten minskar absolut. Ingen ifrågasätter mediciner mot till exempel högt blodtryck och diabetes, vilket också är helt riktigt. Statiner är faktiskt ännu mer verkningsfulla.
Ärftlig kranskärlssjukdom kräver medicin
Själv jobbar han med patienter som lider av så kallad familjär hyperkolesterolemi, FH. Det är en genetisk sjukdom hos cirka 50 000 svenskar, men bara ungefär 2 000 har fått diagnosen. Personer med FH har ett förhöjt LDL redan från födseln och vid 45-50 års ålder har hälften av männen insjuknat i allvarlig kranskärlssjukdom medan motsvarande ålder för kvinnorna är 55-60 år. Alla i den här gruppen måste helt enkelt äta statiner och ofta också en annan typ av kolesterolsänkare, PCSK9-hämmare, för att inte dö alltför tidigt. Ändå händer det ibland att någon avbryter sin behandling på grund av att den ifrågasätts både inom läkarkåren och ute i samhället.
– Jag tycker att det är bra att vi läkare diskuterar inbördes och är kritiska mot forskningsresultat men just de här fallen är tragiska, säger Bo Angelin.
Egentligen finns det inget LDL som är för lågt, menar han. Hittar man bara måttligt förhöjda värden bör statiner sättas in. Och att de som behandlas ofta upplever muskelproblem, som smärta, myalgi, eller blir svaga och får svårt att röra sig, myopati, är ju inte så konstigt eftersom de personerna ofta är äldre med helt normala krämpor.
– När man i studier givit en grupp patienter statiner och en kontrollgrupp placebo har man nästan aldrig kunnat påvisa några skillnader i biverkningar mellan dem. ”Noceboeffekten” är stor vid statinbehandling.
Synd med svartvit bild av statiner
Ute i den praktiska verkligheten befinner sig Jörg Carlsson, hjärtläkare på Länssjukhuset i Kalmar och adjungerad professor i hälsovetenskap på Linnéuniversitetet. Han tycker att det är synd att bilden av statiner ofta är så svartvit och ser två huvudsakliga grupper med olika behov. Precis som Bo Angelin säger han att den ärftliga dispositionen för höga kolesterolvärden, den familjära hyperkolesterolemin (FH), gör valet enkelt – de patienterna måste äta statiner för att inte dö i förtid. Och de som redan blivit sjuka, till exempel haft en hjärtinfarkt eller stroke, behöver medicinen som en sekundärprevention, för att förhindra ett återfall.
– För resten av oss är i stället primärprevention som råd om goda levnadsvanor bättre, till exempel att sluta röka, dricka lagom mycket alkohol, äta rätt samt motionera regelbundet och försöka att inte stressa.
Tips för att undvika hjärt- och kärlproblem
Motionera regelbundet, helst minst tre gånger per vecka. Har du inte möjlighet att träna så, rör dig så mycket du kan i vardagen. Till exempel ta trappan i stället för hissen, och gå en bit i stället för att åka buss.
Ät rätt och drick lagom. Undvik kött men också för mycket kolhydrater, som snabbt lägger sig kring magen och är farligt. Satsa i stället på fet fisk som sill, lax och makrill. Och en vuxen bör få sig minst 500 gram frukt och grönt per dag. Ett glas vin någon gång kanske kan motverka hjärtinfarkt, men forskarna vet bestämt att en hög alkoholkonsumtion ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Stressa inte! Vid stress stiger blodtrycket, vilket försvårar hjärtats pumparbete och leder till förändringar i själva hjärtmuskeln. Ett förhöjt blodtryck en längre tid ökar risken att drabbas av hjärtinfarkt.
Men forskningen kring statiner är ibland svår att tolka, menar Jörg Carlsson. Till exempel har kvinnor före menopausen ett naturligt skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar genom könshormonet östrogen, vilket leder till att de blir alltför få i statistiken och underlaget därmed för litet för att det ska gå att dra generella slutsatser av det
Att statiner skulle utgöra en risk för cancer avfärdar han dock bestämt.
– Det har ibland hävdats att ett högre kolesterolvärde hos äldre snarast skulle vara positivt, att det skulle leda till ett längre liv. Men förklaringen i stället är att låga kolesterolvärden i den specifika patientgruppen kan tyda på cancer och andra kroniska sjukdomar. Så nej, statiner ger inte cancer men bland annat cancer kan ge låga kolesterolnivåer.
Bör jag äta statiner eller inte?
Har du bara måttligt förhöjda kolesterolvärden kommer läkaren att i första hand ge dig livsstilsråd.
Du som haft en infarkt eller andra diagnosticerade hjärt- och kärlproblem bör äta statiner om det kan ske utan biverkningar.
Har du anlag för höga kolesterolvärden, så kallad familjär hyperkolesterolemi, FH, ska du inte tacka nej till statiner. Personer med den här ärftligheten dör i förtid utan behandling.
Text: Carina Östman på uppdrag av forskning.se
Statiner är ett samlingsnamn för kolesterolsänkande läkemedel som innehåller de verksamma ämnena simvastatin, atorvastatin, pravastatin, fluvastatin eller rosuvastatin – vilket ofta återspeglas i själva läkemedlets namn. De tas i tablettform och hämmar enzymet HMG-CoA-reduktas, som katalyserar kroppens egen nybildning av kolesterol.
När aktiviteten hos HMG-CoA-reduktas hämmas, bildas mindre kolesterol i kroppen. De kolesterolreceptorer som finns i levern noterar då ett kolesterolunderskott, och fångar istället upp ämnet från blodet där det annars skadar kärlen.
Det finns också andra typer av kolesterolsänkande läkemedel. En är så kallade PCSK9-hämmare. De verkar precis som statiner genom en ökad koncentration av LDL-receptorer på levern men är antikroppar som måste injiceras en till två gånger i månaden. Dessutom är de mycket dyra och ges subventionerade bara till vissa patientgrupper. Effekten är dock större, reduktionen av LDL i blodet ligger mellan 50 och 60 procent jämfört med kring 40 procent för statiner.
Källa: Jörg Carlsson, hjärtspecialist vid länssjukhuset i Kalmar
Två tredjedelar av världens livsmedelsgrödor kräver pollinering, liksom 90 procent av de vilda växterna. Det är därför FN:s jordbruksorgan FAO har lyft upp ”rädda biet” som ett viktigt mål. Men vilka bin ska räddas? Och hur ska det gå till?
Pollinering är ett lagarbete där varje spelare har sin speciella uppgift. Laget består av insekter, med bin som den största gruppen. Där finns den långtungade, klumpiga humlan som kan gå på djupet och som spiller pollen överallt. Andra humlor är bra på att surra loss pollen från trädgårdsblåbär. Där finns också specialister som rödklöversandbi, sälgsandbi och äpplesandbi som bara samlar pollen från vissa växter.
I ett sådant lag skulle honungsbiet hamna på avbytarbänken. Åtminstone om det var förmågan att pollinera som avgjorde uttagningen. Honungsbiet är en effektiv honungstillverkare, vilket innebär att den har lärt sig att hålla fast vid de pollen den samlar istället för att spilla den i nästa blomma.
– En blomma vill hellre ha en humla som rumlar runt, säger Lina Herbertsson, forskare i miljövetenskap och biologi vid Lunds universitet.
Bin kan delas in i två kategorier: vilda och tama. Lina Herbertsson kallar tambina för boskap, alltså djur som producerar mat, i det här fallet honung. Medan de vilda bina står för merparten av pollineringen, framför allt av de vilda växterna.
Pollinerare hotas av utrotning
Pollinering av insekter och andra djur skapar ett värde för människan på minst 235 miljarder dollar årligen. Det är en siffra som troligen kommer att minska, då tio procent av insektsarterna hotas av utrotning under de närmaste decennierna, enligt forskare knutna till IPBES (Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services). I vissa regioner står upp till 40 procent av de vilda insekterna, framför allt bin, inför hotet om utplåning. Majoriteten av de 20 077 biarter som finns i världen är vilda.
Förutom att uppfylla löften om att bevara biologisk mångfald, finns alltså ett egenvärde i att se till att landskapen hyser så många olika bin som möjligt.
Hur står det då till med bina?
– För honungsbin är det bra, som alltid. De är vår boskap och har sin plats där vi vill ha dem. De har många sjukdomar men det är mest problem för odlaren som får bekämpa dem.
Och vildbina?
– Där finns en större oro. Av de 300 arter vi har är nästan en tredjedel rödlistade, alltså kraftigt minskande eller väldigt sällsynta, säger Lina Herbertsson.
Honungsbin och humlor- 300 biarter i Sverige
Långtungebin (Apidae) är en familj i överfamiljen bin som i sin tur tillhör insektsordningen steklar. De lever av nektar och pollen och spelar därmed en stor roll för blommande växters pollinering. Man känner till omkring 20 000 arter av bin i 7-9 kända familjer.
Vissa arter i familjen långtungebin är sociala och bildar bisamhällen men det stora flertalet arter är solitära. Till de sociala arterna hör honungsbina, humlorna och de gaddlösa bina. Det är framförallt honungsbin (Apis) som används av människan för honungsproduktion.
Bin finns på alla kontinenter förutom Antarktis. Antalet arter i Sverige uppgår till närmare tre hundra. Källa: Wikipedia
Det är framför allt mängden arter som har minskat, och det beror till stor del på ett förändrat landskap där boskapen betar på åkermark istället för på betesmark och ängsmark vilket ger högre avkastning men färre blommor för vildbina. Landskapet har även blivit mer välfriserat när blommande ogräs klipps bort i diken och på vallar. Dessutom har många boplatser, som döda trädstammar, rensats undan.
Bild: Sonja Leidenberger
Även bekämpningsmedel påverkar bina negativt.
– När det gäller bekämpningsmedel vet vi att vissa ämnen har varit delaktiga i minskningarna men de påverkar de arter som besöker åkermarken, som kan använda raps och andra åkerblommor, och de som minskar mest är inte de arterna utan de som är specialiserade på det gamla jordbrukslandskapet.
Bikuporna gynnar honung – inte biologisk mångfald
Som ett svar på larmrapporterna om döende bin har fastighetsbolag, köpcentrum, kommuner, matbutiker och andra satt upp bikupor för att visa att de gör något. Men att fokusera på honungsbin kan stjälpa mer än hjälpa. Det var budskapet i en debattartikel som Lina Herbertsson och tre kollegor skrev i Dagens Nyheter i juli 2019. Problemet är att honungsbina konkurrerar ut de vilda bin som finns i närheten.
– Att sätta ut bikupor är inte en insats för biologiska mångfalden utan för produktionen. Honungsbin bra på att producera mat.
Vildbina vore mer betjänta av att människan inte ansträngde sig så mycket.
– Det allra enklaste är att göra lite mindre. Vi måste acceptera att vägkanter och fältkanter ser ovårdade ut och man ska vara stolt över en oklippt gräsmatta. Många lantbrukare är positiva till att låta bli att klippa när vi gör en studie, men de vill att vi sätter upp en skylt för att de inte ska framstå som lata.
– Sedan måste vi stoppa förlusten av betesmarker och ängsmarker, den har varit extrem och de fortsätter att minska trots att vi vet att vi måste behålla dem.
Bin dör av bekämpningsmedel
Även om de vilda bina har drabbats hårdast av det storskaliga jordbruket så kan bekämpningsmedel slå hårt mot honungsbina. För drygt tio år sedan drabbades framför allt europeiska biodlare av en omfattande bidöd. I Tyskland tillsattes en utredning som kom fram till att de tyska bina dog av att ha blivit förgiftade av ett bekämpningsmedel som hade använts vid majsodlingar längs floden Rhen. Ett par år senare förbjöd EU användningen av tre olika bekämpningsmedel.
Bild: Niclas Norrström
”Frankenbee” – en motståndskraftig pollinatör
Hoten från bekämpningsmedel (och virus och kvalster) har fått såväl forskare som privata företag att hoppas på vad biodlare kallar Frankenbees, ett genmodifierat, motståndskraftigt bi. Den tyske forskare som var först med att utveckla tekniken har kallat det för en idiotisk idé och tackat nej till erbjudande från företag. Men en japansk forskare, Takeo Kubo från universitetet i Tokyo, den andre med tillverkning av ett genetiskt modifierat bi på sin meritlista, tror att motståndskraftiga bin inom en snar framtid kommer att pollinera åkrarna.
Henrik Smith, professor i zooekologi vid Lunds universitet, befarar att en sådan utveckling, om den kommer, blir ännu ett bakslag för vilda bin.
– Pesticider kan förvisso påverka tambin, men också vilda bin och en rad andra organismer. Skulle pesticidresistenta bin användas som argument för att tillåta högre användning av pesticider finns en risk att andra pollinatörer och nyttoinsekter påverkas negativt. Eftersom vilda bin är viktiga för pollination av både grödor och vilda växter, finns det tydliga risker med ett sådant scenario.
För att hjälpa de vilda bina måste landskapet omformas, menar Henrik Smith. Något som skulle kunna göras med hjälp av jordbruksstödet.
– Jag tror att vi kan behålla en hög biologisk mångfald genom åtgärder som inte påverkar livsmedelsproduktionen nämnvärt. Det innefattar tillgång till boplatser, blommor i kantzoner och naturbetesmarker. De jordbruksstöd vi har skulle kunna utnyttjas på ett mer effektivt sätt för att gynna pollinatörer.
Bara en procent är nordiska bin
Även om genmanipulering av honungsbin ännu är i sin linda så är de som idag producerar vår honung hårt framavlade underarter som inte har sitt ursprung i Sverige utan längre söderut. Det ursprungliga, mörka, nordiska biet utgör 0,5-1 procent av de 130 000 till 200 000 odlade bisamhällen som finns i landet.
Bild: Niclas Norrström
Sonja Leidenberger, doktor i biovetenskap vid högskolan i Skövde, är en av de forskare som nyligen påbörjat en studie av hur det nordiska biet står sig jämfört med andra importerade underarter. Bakgrunden är den stora, världsomspännande insektsdöden. Med hjälp av 78 bisamhällen utplacerade på fem olika platser i Norge och Sverige ska de olika underarternas beteenden och förmågor jämföras. För att kunna följa bina har forskarna fäst små radiosändare (RFID-chip) på deras ryggar. Därmed kan forskarna studera hur bina flyger under dagen, under säsongen, och hur länge de lever. Kuporna står på vågar som kan mäta hur mycket pollen bina samlar in.
Genetiskt bredd viktigt för framtiden
– Vi kommer att sätta det i relation till klimatdata och kolla deras polleninsamling, säger Sonja Leidenberger. Vad samlar de på, vilken flora rör de sig i och vilken betydelse har biologisk mångfald?
Bisamarbete
Sonja Leidenbergers forskning är ett svensk-norskt EU-finansierat samarbete mellan Stiftelsen Nordens Ark, Norges Birøkterlag, Umeå universitet, Göteborgs universitet och Högskolan i Skövde och kommer att pågår i tre år.
– Ju mer du korsar och blandar desto mer missar du genetiskt material, vilket kan vara viktigt i en värld som är på väg att förändra sig, och det får vi inte när vi har ett bi som är framodlat efter odlarens önskemål. Det lokalanpassade bit finns nästan inte längre på grund av alla korsningar.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Antingen argumenterar man för att det inte ska finnas undervisning i förskolan – att barn ska få leka, eller så argumenterar man för att barnen ska undervisas och förberedas för skolan. Men diskussionen är förenklad, menar Niklas Pramling, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
– Förskolläraryrket rymmer många dimensioner, en är lek, en annan är undervisning och en tredje är omsorg. Det är viktigt att inte någon av dem får stå tillbaka. Avgörande för att lyckas är att förstå att undervisning inte behöver vara att man står och förmedlar information, säger han.
De senaste åren har han arbetat med i ett forskningsprojekt om lärande och lek som genomförs i samarbete med förskollärare och en forskargrupp från flera olika universitet.
– Vi känner inte till tillräckligt mycket om lekens utvecklande potential och syftet är att undersöka hur undervisning kan äga rum i lek utan att leken försvinner.
För leken är viktig i förskolan, poängterar Niklas Pramling. Leken skapar sammanhang där ord och begrepp får mening. Ett ord som kvitto till exempel, som enskild glosa blir det ett fragment men när barnen leker affär fyller ordet en funktion och betydelsen blir det tydlig.
Det finns fler vinster med leken. Som att barnen blir aktiva deltagare och inte passiva mottagare. Eller att små barn kan förstå abstraktioner som stor och liten genom att på egen hand undersöka konkreta föremål. Dessutom lär leken oss att fantisera; i leken kan vi föreställa oss hur saker kan vara annorlunda – något som är grundläggande för vår förmåga att förstå omvärlden.
Stör gärna mitt i leken
Skolforskningsinstitutet gjorde under 2018 en forskningsöversikt som visar att personalen på förskolan spelar en viktig roll för att leken ska utveckla barnens sociala förmågor. Men i det arbetet behöver pedagogerna utöva ledarskap och på olika sätt skapa förutsättningar för lek. Studien identifierar tre saker som är viktiga för att det ska äga rum:
Att regissera. Att personalen planerar och ställer i ordning för lek
Att delta. Personalen ska guida, utveckla och medla i leken.
Observera och reflektera. Därigenom kan personalen utveckla sin kunskap om barnen och om leken
Ett viktigt skäl till varför studien gjordes var att förskollärare efterfrågat kunskap om just detta, och att tidigare studier visat att det finns en tvekan hos förskollärare att gå in i barns lek, för att man är rädd för att störa leken. Istället förhåller man sig passiv, säger Karolina Fredriksson, projektledare på Skolforskningsinstitutet.
I förskolan behöver undervisning vara relaterad till lek, det är Niklas Pramlings fasta övertygelse.
– I vår studie talar vi om lekresponsiv undervisning. Det innebär att utforma en verksamhet som bidrar till att barn utvecklar nya lekar och nya lekroller och samtidigt lär sig om någonting som ligger utanför leken. Centralt i den här typen av undervisning är att både förskollärare och barn skiftar mellan det som vi kallar för ”som om” – det fantasifulla och det som är på riktigt, ”som är”.
Ett exempel är en lek där den påhittade bokstavstjuven stjäl bokstäver. Att det plötsligt försvinner en bokstav ur ett namn och eller ett ord.
– Vad händer med mitt namn då? Det är ett sätt för barnen att lära sig om bokstäver men man kan delta utan att kunna stava eftersom det samtidigt är på låtsas.
För att ge stöd för barns lärande kan personalen utveckla leken genom att ta in begrepp och föremål som barnen själva inte skulle tänka på. Då blir pedagogerna medskapare istället för några som undervisar genom att berätta hur det är. Som i leken där det kommer ett brev till förskolan med utmaningar som barnen behöver klara. Till exempel ska de tillsammans samla 10 avlånga saker innan de får ta sig till lekens nästa del.
– I barnens vardag planteras då reella problem som vad är ett avlångt objekt? Eller hur får vi ihop 10 stycken ?
En pedagogik som påminner om skolans leder däremot inte till att förskolebarn lär sig mer. Det finns det mycket belägg för, säger Niklas Pramling.
Lek gör barn sociala gruppvarelser
– Ambitionen att barn ska lära sig mer vid tidigare ålder innebär inte att man ska göra förskolan till skola. Det finns det ett brett stöd för i forskningen. Bland annat en amerikansk studie som gjorts sedan amerikanska förskolor gått mot en mer skolinriktad verksamhet. Den visar tydligt att barnen lär sig bättre när de är aktiva deltagare än när de är passiva mottagare.
Leken kan också hjälpa barnen att bli trygga och samspela med andra. Det är ett av resultaten i Skolforskningsinstitutets forskningssammanställning ”Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor.” Forskarna har gått igenom 1000 abstracts och efter granskning valt ut 15 svenska och internationella studier som beskriver hur förskollärarna kan stärka barnens sociala förmågor genom lek.
– Vi vill visa att det finns mycket forskning som stödjer att lek är viktigt för förskolebarn och att man genom lek kan hjälpa barn att bli sociala gruppvarelser. Barn som är blyga, barn som slåss, barn som inte vill prata, är inget man kan instruera bort men leken kan göra underverk, säger Ingrid Engdahl, docent i barn och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom forskningsöversikten.
Förbereda och regissera lek
Men det går inte av sig själv. Forskningsöversikten visar att det krävs både struktur och förskollärare med kunskap om lekens betydelse. Den konstaterar också att pedagoger som inte tar hänsyn till barnens perspektiv riskerar att i värsta fall starta lek som leder till ett negativt samspel mellan barnen.
– Vi försöker förklara vad personalen gör som resulterar i att leken stimulerar barnens sociala förmågor. Vi hittade då tre kategorier bland resultaten: Att de regisserar leken, det vill säga att de gör i ordning för lek, ungefär som för en pjäs. Att de deltar, det innebär att vara aktivt närvarande, antingen på avstånd eller genom att gå in i leken när det behövs. Och att de behöver observera och reflektera.
Det är ett förhållningssätt som förutsätter att personalen är lyhörd för barnens intressen och att vuxna inte lämnar leken utan använder lekens möjligheter, säger Ingrid Engdahl. Men det riskerar att kollidera med det som kallas fri lek, som traditionellt har en stark ställning inom förskolan. Men fri lek förordas varken av Niklas Pramling eller Ingrid Engdahl.
– Det ska finnas stort utrymme för barn-initierad lek, men det finns en syn på lek som innebär att om barnen leker så är personalen nöjd. Förskolan är en miljö som ska främja lärande och utveckling, barnen ska få möta nya miljöer och utmanas av saker de annars inte skulle komma i kontakt med. Det sker kanske som bäst inom ramen för lek och utforskande. Leken kan vara planerad undervisning – som det står i läroplanen, säger Ingrid Engdahl.
Avskaffa den fria leken
Fri lek har blivit ett honnörsord men förståelsen för vad lek är har varit oreflekterad, menar Niklas Pramling.
– Lek är aldrig fri. Lek förutsätter till exempel vissa erfarenheter. Leker en grupp barn en lek som bygger på en film de har sett, är de som inte sett filmen inte fria att delta eftersom de kanske inte förstår leken. Sedan kan personalen ibland vara med och ibland inte. Men friheten består inte i att förskollärarna inte är med.
Dessutom är barns lekar inte alltid roliga och utvecklande för alla barn som deltar. Lekar kan vara grymma eller utesluta vissa barn. Någon som alltid får vara hund eller drabbas av att vara lillebror, med förbehållet ”men du var inte född ännu”, för att ta ett exempel från en av Niklas Pramlings studier.
För egen del tycker Niklas Pramling att begreppet ”fri lek” borde avskaffas. Det räcker att tala om lek.
– Det är mer givande att fundera på hur förskolan skapar en verksamhet där barn och förskollärare är fria att ta aktiviteterna i oförutsägbara riktningar, säger han.
Vad är lekresponsiv undervisning?
Projektet om lärande i och av lek är ett samarbete mellan universitetet, högskolor och förskolor, med syftet att utveckla en lekbaserad undervisning i förskolan.
– Målet med projektet är att skapa ny kunskap om hur en didaktik kan utformas som förenar lek och undervisning, säger Niklas Pramling professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och forskningsledare.
Studien genomförs i nära samarbete med förskolor. Bland annat filmar personalen på förskolorna leksituationer. Tillsammans med forskare och andra förskollärare diskuteras sedan filmerna. Forskarna gör sedan analyser av filmmaterialet som följs upp med seminarier tillsammans med förskollärare, utvecklingsledare och förskolechefer.
Ett av resultaten av forskningen är begreppet lekresponsiv undervisning som Niklas Pramling vill etablera. Det innebär att utforma en verksamhet som bidrar till att barn utvecklar nya lekar och nya lekroller och samtidigt lär sig om någonting som ligger utanför leken.
Tre av fyra anser att det är viktigt att handla hållbart, enligt en undersökning från 2018.
− Det är vad folk säger i våra intervjuundersökningar. 96 procent av konsumenterna säger att de väljer att köpa produkter som håller hög kvalitet. Och som inte innehåller tillsatser, säger Richard Wahlund, professor i psykologi och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.
De flesta vill med andra ord handla hållbart, men enligt Richard Wahlund är vanebeteendet ändå det som är mest avgörande för oss.
Vanorna styr
− Vårt agerande styrs mycket av vanor. De flesta köper sådana varumärken som man är van vid. Vi går till den butik, eller e-handel, vi brukar gå till eller som är mest tillgänglig på annat sätt.
Idag har det blivit trendigt att hänga på vad andra köper, utan att ifrågasätta om det är det bästa. Richard Wahlund använder begreppet ”social bevisning”. Man köper samma saker utan att ha någon egen erfarenhet, eftersom så många andra verkar tycka att det är ett bra val.
Hållbarhet är komplext och kan vara svårt att ta till sig och överblicka. Det innebär att vi måste göra olika val och fråga oss vad som är bäst för en hållbar utveckling. Om det medför för stora personliga kostnader och komplicerar det dagliga livet, tror Richard Wahlund att det blir svårare att handla hållbart.
Det är först när man ser tydliga förändringar, som exempelvis kortare vintrar och varmare somrar, som man kan ta frågan mer på allvar.
− Det är inte hållbarhetsfrågan som avgör när vi är i en specifik beslutssituation, för det är svårt att koppla hållbarhet till alla samhällseffekter med den konkreta situationen, anser Richard Wahlund.
Olika bild av hållbarhet
Det finns många uppfattningar om hållbara produkter och vad de står för. Kanske tror man inte att de verkligen är bättre eller mer miljövänliga. Andra tror kanske att sådan mat håller kortare tid. Och ytterligare andra kanske utgår ifrån att det alltid är dyrare att handla hållbart och avstår av den anledningen.
Just att det är en ansträngning att ta det mest miljömedvetna beslutet gör att vi beter oss olika i olika situationer när vi går och handlar, menar Therese Lindahl, som forskar om matkonsumtion vid Beijerinstitutet vid Kungliga Vetenskapsakademin.
− I vissa situationer är vi mer hållbara än andra när vi står och gör avvägningarna, och det är olika starkt hos olika personer, anser Therese Lindahl, doktor i nationalekonomi med inriktning på miljö-och beteende ekonomi.
Alla har inte möjlighet att välja när man konsumerar. Då är det priset som styr valet.
− När det gäller att ändra beteenden har man ingen chans mot extrapriser, det är det som drar folk till butiken. Fast jag tror att fler och fler vill göra skillnad och vara klimatkonsument, stödja svensk mat och lokala producenter, säger hon.
Konsumtion ger tillhörighet
Konsumtion ger också status och är ett sätt för att att visa vår tillhörighet. Till exempel har second hand och begagnade kläder blivit en symbol för ”rätt” beteende hos många unga. Hållbarhet definieras av det som är socialt acceptabelt i den grupp man identifierar sig med. Det menar Anders Parment, konsument- och generationsforskare vid Stockholms universitet, har stor betydelse.
− Man rättfärdigar sitt beteende beroende på vilken grupp man tillhör, säger han. Hos högutbildade med mer kunskap förväntar man sig en större medvetenhet om vad man bör avstå från och vad man bör välja.
Anders Parment pratar om ”green washing”, att man vill vara en medveten konsument, men inte har något genuint intresse för hållbarhet. Det blir ett slags spel som många deltar i.
− Dagens trend handlar om att många blir mer och mer intresserade av att framstå som en hållbar konsument, men inte är det i grunden. För det handlar också om vilka kompromisser man vill göra med sin levnadsstandard. Jag tror att de val vi gör som konsumenter aldrig är helt konsekventa.
Det är inte alltid man tänker på den stora miljöbelastningen varje gång man köper något nytt, menar han. Idag är det till exempel vanligt att riva hela köket och slänger det i en container, när man flyttar till en ny lägenhet. Trots att det egentligen inte är något fel på inredningen. Man blundar för de miljömässiga konsekvenserna för att man så gärna vill ha det nya köket.
− Kanske är rotavdraget inte någon bra sak för hållbarheten, kommenterar Anders Parment.
”Det ska vara lättare att göra rätt”
Den yngre generationen har en ökad medvetenhet om miljöproblemen och en djupare förståelse för dem. Det menar Malcolm Fairbrother, forskare vid Umeå universitet inriktad på klimatetik och framtida generationer.
Men han anser att det är omöjligt att alla spontant väljer att göra det rätta och alla gör det heller inte samtidigt. Miljöproblem och hållbar utveckling är en samhällsfråga och inget man kan förväntas lösa som enskild person.
− Det behövs regleringar och nya bestämmelser som gör det lättare för oss att göra ”rätt”, med renare och billigare teknik, ett engagemang från företag. Att man skapar förutsättningar för grön teknik för företag som hjälper oss att få till bättre typer av produkter, som kan göra en viss skillnad.
Här kommer man in på nudging, ett verktyg för att ändra människors beteenden genom att göra det enklare att göra vissa val. På svenska brukar man översätta nudging till ”en liten knuff i rätt riktning”. Det kan handla om att göra det lättare att agera mer hälsosamt och hållbart, det vill säga ta beslut som är bra både för personen själv och för samhället i stort. Exempelvis genom att erbjuda ett klimatsmart standardalternativ, som vegetariskt på matsedeln eller miljöfrakt i en webbshop eller använda mindre tallrikar för att minska matsvinn.
Svårt att förstå vad hållbarheten står för
”Green washing” tillämpas också av företag; strategin att försöka framstå som mer hållbara än vad de är. För konsumenten blir det svårt att veta vad hållbarheten egentligen står för och vilken miljöpåverkan som produkterna har. Det kan vara svårt att hitta information om vilka material som används, var produkterna tillverkas och hur de transporteras. Därför är det klokt att förhålla sig lite skeptiskt till det som företagen säger om hållbarhet i sin marknadsföring menar Anders Parment.
− Hållbarhet är extremt svårt att få grepp om eftersom det kommer så mycket information från alla håll. Vi behöver mer kunskap. Här tycker jag att staten har en viktig roll att hjälpa människor att sortera informationen. Företagen måste också förmedla informationen så att det går att ta till sig den.
Men han tror inte att vi löser själva grundproblemet enbart genom att ändra vår konsumtion.
− Det krävs till exempel en annan infrastruktur för att vi ska kunna resa hållbart och avstå från att flyga. Att det utvecklas bättre järnvägar och bättre elbilar, och det kommer att ta tid.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
I dag finns allergivacciner för de allra svårast drabbade av pollen- och pälsdjursallergi. Men att komma till rätta med matallergier har visat sig betydligt svårare. Rådet som ges till matallergiker är att helt undvika de livsmedel, eller allergener, som ger en reaktion. Något som kan ge en ständig rädsla för en allergireaktion.
Men de senaste årtiondena har ny forskning gett mjölk, ägg- och jordnötsallergiker ökat hopp. Flera studier har visat hur kroppens immunförsvar faktiskt kan tränas upp. Metoden är enkel: en liten mängd allergen, till exempel i form av jordnötter, ges via munnen och sedan ökas dosen försiktigt. Behandlingen kallas oral immunterapi men är inget som du ska testa på dig själv.
– Det är en krävande behandling för patienterna eftersom de får mycket biverkningar i form av allergiska reaktioner. Hela 95 procent av deltagarna får någon form av biverkning. Och ett fåtal får en svår allergisk reaktion, säger Caroline Nilsson, barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset i Stockholm och forskare vid Karolinska Institutet.
Under en behandling finns många faktorer som påverkar, betonar hon. Patienterna bör undvika att träna två-tre timmar efter en dos. De får heller inte duscha hett, bada bastu, dricka alkohol, ta andra läkemedel och bör vara fullt friska. De som har mycket svår matallergi får inte delta alls i vissa studier.
Vad är allergi?
En allergi innebär att du är överkänslig mot vissa ämnen, som då kallas allergener. Ämnena finns naturligt i vår miljö som till exempel pollen, kvalster, mögel och vissa livsmedel. Men vid en allergi får de immunförsvaret att reagera som om de vore skadliga. Kroppen sätter igång en inflammatorisk reaktion som kan vara allt från mycket lindrig, likt en vanlig förkylning, till livshotande.
IgE-molekylen (immunoglobulin E) är en viktig faktor vid de allra flesta allergier. Personer med IgE-medierad allergi har IgE-antikroppar mot det de inte tål. En jordnötsallergiker har IgE-antikroppar mot jordnöt och en äggallergiker har IgE-antikroppar mot ägg.
IgE-antikropparna aktiverar i sin tur en viss sorts vita blodkroppar som frisätter de ämnen som ger en inflammation i kroppen.
I början av sommaren 2019 publicerade den vetenskapliga tidskriften The Lancet en kanadensisk forskningsstudie som pekade på de många biverkningarna. Forskarna bakom artikeln menade att det krävs ytterligare kunskap innan oral immunterapi används brett.
Men Caroline Nilsson kan vara en lösning på spåren.
Mjölkallergin slog i taket
Allt började 2009 med att en ung tjej kom till akuten med en livshotande allergisk reaktion, så kallad anafylaktisk chock. Anafylaktiskt chock är den svåraste formen av allergireaktion och kan sluta med hjärtstopp om du inte får behandling i tid.
– Hon svävade mellan liv och död. Och hade hon inte bott så nära Södersjukhuset i Stockholm så hade hon inte överlevt, säger Caroline Nilsson, som blev hennes behandlande läkare.
Reaktionen kom ner hon råkat äta av ett bröd med ost vilket fick hennes mjölkallergi att slå i taket. Hon levde redan med ett flertal matallergier samtidigt, och upplevelsen fick henne att nästan tappa livsgnistan.
Strax efter händelsen deltog Carolina Nilsson i en forskarkonferens där brittiska forskare berättade om sina försök att kombinera oral immunterapi med ett läkemedel mot allergisk astma: Xolair. Läkemedlet förhindrar den allergiska reaktionen.
När hon berättade detta för kollegorna föddes en idé.
Läkemedel mot allergisk reaktion möjliggör träningen
En av hennes kollegor är professor Gunnar Johansson. Han var bland de första som upptäckte den molekyl som är inblandad i de allra flesta former av allergi: IgE-molekylen (en typ av antikropp). Efter upptäckten har han tillsammans med kollegan Anna Nopp utvecklat ett test för att undersöka en individs känslighet mot ett visst allergen. Testet mäter mängden IgE i ett blodprov.
Svenska forskare bakom upptäckten av IgE
Immunoglobuliner har till uppgift att upptäcka och känna igen främmande ämnen i kroppen. I slutet av 1960-talet upptäckte Gunnar Johansson och Hans Bennich en ny klass av immunoglobuliner, IgE. IgE-molekylen är en bidragande faktor vid de flesta allergier.
Forskarna insåg att det kunde användas i samband med oral immunterapi för att kontrollera att läkemedlet verkligen tvingade ned mängden IgE hos patienten.
Om det fungerade så kunde även de med mycket svår matallergi behandlas med oral immunterapi.
Bland de första som fick prova denna kombinerade metod var den unga kvinnan från Södermalm. När hon fick en viss mängd Xolair så visade blodprovet att hennes blodceller inte längre reagerade för mjölk. Under skydd av läkemedlet fick hon dricka en liten mängd mjölk. Efter ytterligare blodprover så ökades mängden mjölk.
– När hon hade nått en normal mängd mjölk för en vanlig dag, så trappade vi långsamt ned läkemedlet. Och den goda effekten fanns kvar även utan det, säger Caroline Nilsson.
– Hennes liv gick från att upplevas ganska så eländigt till att bli mer som ditt och mitt. När behandlingen var klar sa hon till mig: ”jag har fått ett helt nytt liv!”.
Även jordnötsallergi kan ”luras” bort
De goda resultaten ledde till en forskningsstudie med 23 ungdomar som alla hade svår jordnötsallergi. Samma tillvägagångssätt här: först läkemedel som pressade ned nivån av IgE i blodet. Sedan små mängder jordnötter som långsamt trappades upp.
Dosen gick från ett gram jordnöt till tio gram, vilket ungefär motsvarar ett drygt dussin nötter. Under behandlingen togs upprepade blodprover för att se att läkemedlet verkligen höll IgE-molekylerna i schack. Till slut trappades läkemedlet ned samtidigt som ungdomarna fortsatte med jordnötter.
– Totalt elva ungdomar fullföljde studien med goda resultat. Efter studien har de fortsatt med daglig dos av jordnötter utan att få allvarliga reaktioner.
Medicin som blockerar IgE
Xolair godkändes av Läkemedelsverket 2006 för behandling av svår astma. Det verksamma ämnet är omalizumab som är en så kallad IgE-blockerare. Ämnet trycker undan IgE-antikropparna som orsakar en allergisk reaktion. Läkemedlet ges genom injektioner och fungerar bara för de allergier som är IgE-medierade.
Men inte alla blev hjälpta av läkemedlet, vissa av ungdomarna fick verkligt besvärliga reaktioner och valde att hoppa av studien.
– Vi tror att lösningen kan vara att starta tidigare i livet. En amerikansk studie har gjorts på barn från nio månaders ålder och den visade mycket färre biverkningar. En så tidig behandling är också enklare att genomföra för alla inblandade, säger Caroline Nilsson.
Snart billigare läkemedel
Xolair är en kostsam medicin, priset kan vara så hög som 350 000 kronor per år. Men här kan finnas en lösning. Patentskyddet för läkemedlet har gått ut och det är därför fritt för alla att tillverka nya varianter.
– Nu hoppas vi att det utvecklas billigare versioner av det eftersom det är ett fantastiskt läkemedel, säger Caroline Nilsson.
Första läkemedlet på väg
Amerikanska läkemedelsbolaget Aimmune kan bli först med att lansera ett läkemedel för oral immunerapi mot jordnötsallergi: Palforzia. Nyligen tog läkemedlet, som är en tablett med en liten mängd jordnötsprotein, ytterligare ett steg mot ett godkännande av FDA, Food and Drug Administration. I utvecklingen har Aimmune samarbetat med flera internationella forskargrupper bland andra Caroline Nilssons grupp vid Karolinska Institutet.
I dag saknas färdiga vacciner mot matallergier med det finns för pollen- och pälsallergi. Användningen är dock mycket varierad över landet. En av förklaringarna kan vara själva vaccinsätten, berättar Lars-Olaf Cardell, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet.
– Vaccinet ges genom injektioner under skinnet. Under behandlingen måste patienten besöka sjukvården varje vecka under de första tre månaderna, och därefter var sjätte vecka under de följande tre-fyra åren, säger Lars-Olaf Cardell.
Vissa allergivaccin finns även i tablettform men även de kräver långa behandlingstider, upp till tre år. Dessutom är läkemedlen dyra.
– Många upplever det svårt att ta tabletter varje dag i tre år – även i kontrollerade studier är det många som misslyckas med det, säger han.
Vaccin direkt i lymfkörteln mer effektivt
Under sin tid som forskare vid Lunds universitet läste Lars-Olaf Cardell om en bättre metod: att ge injektionerna direkt i en lymfkörtel. Det är nämligen i lymfkörtlarna som vaccin leder till en reaktion i kroppen. Metoden kallas intralymfatiskt immunterapi och i dag har metoden studerats för gräs- och björkpollenallergier samt kattallergi.
– Vi ger tre injektioner med fyra veckors mellanrum sedan är det klart. Dessutom använder vi en tusen gånger lägre dos av vaccinet vilket ger mindre biverkningar. Effekten är ungefär likvärdig med traditionell vaccination, säger Lars-Olaf Cardell.
Att dosen kan minskas så kraftigt förklaras med att vaccinet inte behöver ta en omväg genom kroppen. Men varför behandlingstiden också kan minskas vet man ännu inte.
– Det finns många teorier kring varför du utvecklar en tolerans, men vad som verkligen styr är inte helt klarlagt. Det kan vara möjligt att vårt sätt att vaccinera aktiverar andra mekanismer än övriga metoder.
Lars-Olaf Cardells forskning bedrivs som ett samarbete mellan Lunds universitet och Karolinska Institutet samt Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. I Sverige driver även Linköpings universitet egna studier kring metoden.
Ännu är inte metoden godkänd för allmän användning i sjukvården. Men blir den det så kan det betyda att många fler kan bli aktuella för ett allergivaccin, menar Lars-Olaf Cardell.
– I dag är det inte ekonomiskt försvarbart att behandla en person med lindrig pollenallergi med upprepade sjukhusbesök under tre år eller en ganska dyr tablett. Men att låta dig få tre injektioner under en tvåmånaders period borde vara fullt rimligt, säger Lars-Olaf Cardell.
Här finns dessutom stora mycket pengar att tjäna för samhället, menar han.
– Vi arbetar med en samhällsekonomisk studie som visar att här finns mycket stora samhällsvinster. I dag har pollenallergi en stor påverkan på människors förmåga att arbeta.
Hur är det då med matallergier – kan detta fungera även där?
– Nej, det vågar jag inte säga eftersom matallergi skiljer sig så mycket från pollen och pälsallergier. I den mån vi i framtiden kan isolera rätt gener och tillverka konstgjorda vaccin, så kan detta bli ett distributionssätt för ett nytt läkemedel mot matallergi. Men dit har vi inte kommit ännu.
Text: Magnus Trogen Pahlén på uppdrag av forskning.se
Toppslätskivlingen ser inte mycket ut för världen där den växer vilt på svenska ängar och i kohagar. Men den lilla bruna svampen innehåller ett av de mest potenta ämnen vi känner till. Psilocybin.
Psilocybin är en psykedelisk substans som påverkar 5HTA2-receptorn i hjärnan. Likt andra psykedeliska substanser förstärker den sinnesintryck och förändrar perceptionen kring hur en person upplever sin omgivning, sitt stämningsläge och sina kognitiva förmågor. I värsta fall kan substansen även utlösa psykoser.
Men det är inte bara toppslätskivlingen som har denna förmåga. Runt om i världen återfinns psykedeliska ämnen i svampar och växter, och användningen kan spåras långt tillbaka i historien. Från grottmålningar i Algeriet till Antikens Grekland.
Undangömd i en grotta i Bolivia hittade arkeologer tidigare i år en 1 000 år gammal tygväska. Där fanns spår av bland annat DMT, dimetyltryptamin, en kraftigt psykoaktiv substans som kan ge upphov till hallucinationer.
DMT är även en av nyckelkomponenterna i ayahuasca. En psykedelisk brygd som förknippas med Amazonas djungel och som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren.
Ayahuasca
Djurförsök och nyare klinisk forskning antyder att ayahuasca har en antidepressiv effekt. I en brasiliansk studie från 2015 medverkade 30 patienter som led av depression, där varken läkemedel eller traditionell terapi hade lyckats råda bukt på problemen. Hälften fick dricka ayahuasca vid ett tillfälle och hälften fick placebo. En vecka senare visade de som fått ayahuasca en dramatisk förbättring i mående jämfört med placebogruppen.
Fyndet av DMT i grottan i Bolivia är det första beviset för att befolkningen i Sydamerika blandade växter för att få fram psykoaktiva substanser. Den historiska användningen har dock varit starkt förknippad med religiösa och kontrollerade ceremonier.
Möblerar om i hjärnan
I mitten av 1900-talet forskades det för fullt på olika psykedeliska substanser, med mer eller mindre lyckade resultat. Men sedan psykedeliska substanser narkotikaklassades i början av 1970-talet avstannade forskningen. I Sverige fick psykedeliska droger klassificeringen 1, vilket innebär att de saknar medicinskt värde.
Under årtionden som följde viftades psykedeliska droger bort som en kvarleva från 1960-talets hippiekultur.
Men nya studier har visat på potential vid bland annat PTSD, posttraumatisk stressyndrom, och terapiresistenta depressioner. Patienten får i försöken en dos av den aktuella substansen vid några enstaka tillfällen, med ett antal månader mellan. Ibland även i samband med en terapisession.
– Teorin bakom är att psykedeliska substanser möblerar om i kopplingarna mellan nervcellerna och ökar hjärnans förmåga att bygga om sig själv, säger Pär Halje, vid Lunds universitet, som forskar på hur LSD påverkar hjärnvågor hos råttor.
LSD blev aldrig till medicin
LSD framställdes för första gången av den schweiziske kemisten Albert Hofmann 1938, som förväntat sig att substansen skulle fungera som ett analeptikum (medel som stimulerar andning och blodcirkulation, och ges vid förgiftning). Vid tester visade det sig att försöksdjuren blev rastlösa, även om de var narkospåverkade, och att det orsakade sammandragningar i livmodern, men substansen ansågs inte ha tillräckligt användbara farmakologiska egenskaper för fortsatta tester. Fem år senare framställde Hofmann LSD igen, och blev under syntetiseringen av misstag påverkad av substansen. Han beskriver i sin bok LSD – Mein Sorgenkind (LSD – mitt sorgebarn) hur han upplevde ett ”oändligt flöde av fantastiska bilder, extraordinära former med intensiva, kalejdoskopiska färgmönster”. När han i ett senare experiment avsiktligt intog substansen återfick han upplevelserna, som snabbt vände till en levande mardröm. Han fick horribla hallucinationer, och trodde att han skulle bli tokig och/eller dö.
Källa: Wikipedia
I bland annat England och Schweiz pågår studier där man främst tittar på de antidepressiva effekterna av psilocybin. Tanken är att det ska kunna användas vid terapiresistenta depressioner. Men det forskas även på psykedeliska droger som behandling vid alkoholbrukssyndrom, autism hos vuxna och vid tvångssyndrom, OCD.
Det amerikanska läkemedelsverket, FDA, beviljade hösten 2018 psilocybin en status som snabbar på processen att få den godkänd inom klinisk användning. Även en storskalig fas 3-studie på MDMA, mer känt som ecstasy, och PTSD pågår just nu i USA.
– Det är jättespännande det som har hänt det senaste årtiondet, att det har visat sig ha så mycket terapeutiska effekter, säger Pär Halje.
Teorierna bakom MDMA-terapi
Teorin bakom vad som kallas “MDMA-assisterad terapi” är att substansen försvagar överaktiva försvar i hjärnan. Patienten kan då, tillsammans med en utbildad terapeut, gå in och bearbeta de traumatiska upplevelserna som i vanliga fall är svåra att nå. Studierna som presenterat sina resultat har hittills varit små, och därför svåra att dra några större slutsatser från. Men de har antytt bättre resultat än något annan behandling för PTSD som finns idag.
– Man har ju slagit fast att det här är några av de mest potenta substanserna som finns, men läkemedelsindustrin har inte brytt sig om det särskilt mycket på grund av den psykedeliska aspekten.
Svårigheten har varit hur man ska få in de psykedeliska substanserna i det traditionella sjukvårdssystemet.
Behandling bör ske på klinik
– Det är inget man kan ta hemma utan man åker in till en klinik och tar det några gånger. Men det är inte så främmande egentligen, det är så man gör med ECT, elschocksbehandling.
Psykedeliska substanser är också en av de få saker som kan skapa bestående förändringar på hjärnan i vuxen ålder. Det enligt Alexander Lebedev, psykiatriker och postdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm.
– Studier har visat att en session med LSD ledde till att personlighetsegenskapen öppenhet ökade, säger han.
Sedan 2015 har han ett pågående samarbete med Psychedelic Research Group vid Imperial College London, som bland annat resulterat i en artikel om hur LSD-inducerad hjärnaktivitet bidrar till förändringar av satta personlighetsdrag.
Förändring av satta personlighetsdrag
Alexander Lebedev forskar på “ego-disturbence” en form av depersonalisation som förekommer vid schizofreni, men som även har setts under påverkan av psykedelika.
Imperial College var 2016 först med att publicera bilder på människohjärnan påverkad av LSD. Ett 20-tal försökspersoner deltog i en studie där hjärnan avbildades med hjälp av magnetröntgen, både utan och under påverkan av LSD. Resultaten visade bland annat hur drogen skapar ett slags tillfälligt kaos i hjärnan. Olika delar börjar att kommunicera med varandra i en mycket större utsträckning. Framför allt är det syncentrum som når ut till andra delar av hjärnan, vilket kan förklara hallucinationerna som uppstår.
Men oredan tros även vara det som öppnar upp för nya sätt att tänka, och teorin är att det i längden ger en ökad självförståelse. Dock är upplevelsen varierande från person till person, den formas av miljön man befinner sig såväl som ens sinnestillstånd.
– Jag började intressera mig för det då jag inte kunde förstå varför de här potenta substanserna inte användes. Jag undersökte vilka faror som fanns med dem och försökte verkligen hitta bevis på risker med psykedelika, säger Alexander Lebedev.
Ecstasy kan bli godkänt som medicin
Psykedeliska preparat (serotonergic hallucinogens) innehåller kraftfulla psykoaktiva substanser. Gemensamt för psykedeliska preparat är att de stimulerar en undergrupp av våra serotoninreceptorer i hjärnan, 5HTA2-receptorn. De kan skapa kraftfulla hallucinogena upplevelser, ändrar sinnestillstånd och hur man upplever sin omvärld.
Här återfinns: Psilocybin, DMT, LSD, Meskalin. MDMA (ecstasy) befinner sig i gränslandet till klassiska psykedelika och tillhör gruppen hallucinogena amfetaminpreparat. I nuläget är MDMA det psykedeliska preparat som i USA ligger närmast att godkännas som medicin.
Olika risker med psykedelika
På Karolinska Institutet har han nu precis avslutat en studie där 400 personer screenades för symptom på psykiatrisk problematik, cirka hälften hade en bakgrund av att ha använt psykedelika.
– Vi ville ha en klar bild över riskerna med psykedeliska men hittade inga. Efter att ha screenat för symptom hittade vi inga belägg för att det skulle finnas en koppling, säger han.
Men när det kommer till risker är det är en ganska komplicerad fråga.
– Man får skilja på fysiologisk risk, alltså toxicitet, psykologisk risk och risk för omgivningen. Dessutom måste man ta hänsyn till hur beroendeframkallande de är. I motsats till vad många tror är de klassiska psykedeliska drogerna inte särskilt toxiska eller beroendeframkallande, säger Pär Halje.
Kan trigga potentiella psykoser
En oreglerad användning utanför kliniska miljöer avråds dock. För personer i riskzonen kan psykedelika trigga psykoser, vilket i sig är ett tillstånd som ökar risken för självmord och olyckor markant. Men även en av tio av de som tar psykedeliska droger uppger att de fått en negativ upplevelse, som utan behandling kan leda till mer psykisk problematik.
Den största kliniskt relevanta risken är att det finns goda data på att användningen av psykedeliska substanser kan tidigarelägga en schizofrenidebut. En psykossjukdom som eventuellt inte behöver bryta ut överhuvudtaget.
– Sen får man se upp, även om det inte är giftigt betyder det inte att det är ofarligt om man inte gör det under kontrollerade omständigheter, säger Pär Halje.
Forskningen på psykedeliska droger sker inte utan kritik. Studierna anses fortfarande vara för små för att dra några större slutsatser från samt att som utför dem tolkar resultaten överdrivet positivt. I år publicerades så den första dubbelblinda studien på depression och psykedelika.
– Den visade fortfarande på väldigt starka effekter och i övrigt förtroendeingivande god metodik, även om antalet patienter i studien är förhållandevis lågt, säger Pär Halje.
Text: Mette Carlbom på uppdrag av forskning.se
En dator har skrivit det här. Det vill säga datorn har översatt mina knapptryckningar till de bokstäver du nu läser. Men skulle datorn kunna göra mig överflödig? För enklare journalistiska texter är det redan ett faktum. Skulle den även kunna ersätta en romanförfattare?
”Catching me off guard, he slams me against the doorway. He’s pinning me to the doorway using his hips, and it’s so hot. He plants a soft wet kiss on my lips, and I surrender briefly to the sensation. Fuck, I’m panting already.”
Det här stycket skulle kunna vara hämtat ur romanen 50 Shades of Grey. Och är det också, på sätt och vis. Lisa Wray, programmerare från New York, var på en middag där ett diskussionsämne var hur uselt skriven den här boken var och tänkte: ”Ett datorprogram skulle säkert kunna skriva den.” Kort därefter kodade hon fram vad som fick namnet 50 Shades of Grey Text Generator. På hemsidan kan besökaren klicka fram mer eller mindre välskrivna parodier på stycken ur den storsäljande romanen.
Klarar knappast Turing-testet
De här datorgenererade alstrena skulle knappast klara det så kallade Turing-testet, som i korthet går ut på att förmå en dator att kommunicera på ett sätt som kan misstas för en människa. Flera programmerare har påstått att deras algoritmer har klarat testet. En av dem är Zackary Scholl, en student vid Duke University som skapade ett program som bröt ner dikter i mindre beståndsdelar för att själv lära sig hantverket. Scholl skickade in algoritmens alster till poesi-tidskrifter och en av dem, universitetets egna litterära tidskrift, antog den.
Den publicerade dikten var bara en av de 26 (en för varje bokstav i det engelska alfabetet) som Scholl skickade in, och frågan är om inte redaktörerna publicerade den mer utifrån välvilja än för dess litterära kvalitet.
De robotjournalister som allt fler mediehus nu börjar använda för att producera texter skulle möjligen klara Turings test. Men de korta referat från fotbollsmatcher eller redogörelser för fastighetsaffärer som robotarna skriver håller knappast tillräcklig verkshöjd för att göra testet giltigt.
– Litteratur och romaner är en helt annan femma, säger Hillevi Hägglöf, datorlingvist på Bonnier News. Datorer har svårt för det här med röda trådar och har svårt att producera längre stycken text som är sammanhängande.
Varför?
– En dator har ingen intention, den har ingen berättelse som den vill förmedla utan det hänger på vad vi matar in och vill få ut och då är det svårt att hålla den röda tråden. Vad är subjektet och vad ska hända? Att skriva en roman är ett väldigt komplicerat arbete.
Vad krävs då för att en dator ska kunna lära sig att skriva en roman? Först och främst måste människan vilja lära upp datorn till författare. Det måste finnas ett behov.
– När vi tänker på automatiskt genererade nyheter så finns ett tydligt behov, det händer något i världen som vi vill kunna berätta om. Men om en robot skriver litteratur blir det mer en filosofisk fråga. Nyhetsvärdet består i att en robot skriver litteratur. Det är säkert jätteballt att läsa ett par sådana romaner men finns det ett verkligt behov?
Om man inte talar om att författaren är en robot?
– Man kan kanske pumpa ut ett par halvbra kriminalromaner. Men det måste börja där, i att det är något som någon kan tjäna pengar på. Sedan är tekniken inte mogen och därför har man inte gett sig på problemet än. Jag är övertygad om att det kommer men det är väldigt mycket jobb som måste göras i att formalisera romanens karaktär och bryta ner den i dess beståndsdelar.
Följer typiska mönster
För att en dator ska kunna lära sig skriva en roman måste den matas med text, mycket text. Karim Jebari, forskare i filosofi vid Institutet för framtidsstudier, tror att AI har en lång väg att gå innan den kan bli en författare.
– Men det är fullt möjligt, säger Karim Jebari.
Det som datorn skulle kunna producera är litteratur som inte är så innovativ och följer ett tydligt mönster, som deckare och annan genrelitteratur. Ett språkexperiment som Jonas Hassen Khemiris bok Monticore är enligt Karim Jebari omöjligt för modern AI att skapa. Men den som hoppas på en svensk AI-deckare kanske hoppas förgäves.
– Om vi tänker oss en AI som ska vara bra på att skriva deckare kommer den att behöva bränna igenom ett par miljarder sidor, säger Karim Jebari. Det är kanske så att svenska är ett för litet språk, att det inte finns tillräckligt många ord i svenska deckare.
Men vad är det i den mänskliga hjärnan som gör den särskilt lämpad att skriva romaner? Och varför är det så svårt för en dator att erövra den förmågan?
Många dimensioner i språket
Martin Ingvar, professor vid Karolinska institutet, har nyligen publicerat boken Tänkandets maskineri om hur tänkandets mekanik fungerar och hur det kan överföras på AI.
– Vårt tänkande bygger på att vi har en modell som vi sakta uppdaterar i alla steg i vårt tänkande. Så det räcker inte med att ha en totalrepresentation av omvärlden utan vi måste ha en inre modell av hur omvärlden ser ut så att vi kan göra den uppdateringen.
Forskare har lyckats lära AI att måla som van Gogh och föra över konstnärens teknik till en annan bild.
– Det här är en sak man för några år sedan trodde var omöjligt, säger Martin Ingvar. Men det är ganska få dimensioner man använder inom målning jämfört med språket. Att skriva en roman är ju extremt mångdimensionellt och innehåller abstrakta dimensioner som ligger på värderingsnivå snarare än på faktanivå och ett övervägande som är kontinuerligt och ständigt uppdateras. Plus att man gör konstnärliga överväganden av vad som ska vara med.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Begreppet ”scary seafood” börjar få fäste bland krögare och besöksnäring i den rika världen. Det är ett samlingsnamn för mat från havet som vi i västvärlden av olika skäl inte anser vara ätbar. Den kan bli en bland många upplevelser på turistmål, men framför allt ett alternativ till kött, av miljö-, hälso- och försörjningsskäl.
– Vi måste ändra beteende kring vad vi äter. I den rika delen av världen vill vi bara ha filé från de finaste fiskarna i haven. Men i Afrika och delar av Asien äter man det mesta man får upp. Vi måste också skörda arter som är längre ner i näringsväven. Det handlar om en långsiktig förändring av vanor, säger Susanne Lindegarth på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet och samordnare för projektet Scary seafood, som involverar både forskare och företag.
– Namnet ”scary seafood” har en stor attraktionskraft. Det vi vill utnyttja för att få fler att förstå att vi behöver ändra våra konsumtionsvanor för att få ett mer hållbart samhälle. Vi vill öka kunskapen både bland konsumenter och besöksnäringen.
Lång lista med okända godingar från havsdjupen
Projektet Scary seafood listar i en rapport från januari 2019 ett 30-tal potentiella arter av fiskar och skaldjur som vi inte äter i dag, som trollhummer (till sushi), maskeringskrabba, simkrabba och strandkrabba plus många arter av räkor och havssnäckor. Simkrabban är en vanlig bifångst som kastas i sjön, strandkrabban är den som barn gärna metar på Västkusten.
Bland räkorna finns sandräka, glasräka och inte minst tångräka. Den äts mer sällan i dag, men ansågs åtminstone förr som godare än nordhavsräkan som vi äter i dag. Tångräkan är originalet för ”pillede rejer” i Danmark.
Andra godingar på listan är öronmaneter, bläckfisk, valthornssnäcka, ett antal arter av alger, musslor, bläckfisk, sjöborrar och sjöstjärnor, sjögurkor och sjöpungar.
Att stoppa i oss något slemmigt som luktar illa på stränderna tillhör för många kategorin ”otänkbart”. Men tack vare sushins intåg på svenska menyer har vi lärt oss äta alger. Sedan några år odlas makroalger som socker- och fingertång kommersiellt i svenska vatten på Västkusten. Forskning pågår om hur den bäst tas till vara i förädlingsledet. Det sker inom ramen för projekt Seafarm, ett samarbete mellan KTH, Chalmers, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Linnéuniversitetet.
– Ska vi torka, den, frysa den eller ensilera den? För mat kan frysning passa bra ibland, torkning ibland. Biomassan är ganska känslig, så man måste behandla den snabbt för att behålla kvaliteten. Det är viktigt när man ska jobba industriellt med många ton biomassa per dag, säger projektledaren Fredrik Gröndahl vid KTH.
Förutom till sushi kan algerna användas som de är, strimlade i sallad, blandad med fiskfärs i algburgare eller ingrediens i andra rätter. Forskare jobbar med att ta fram smakförstärkare, konsistensgivare, färgämnen, proteiner och annat i bioraffinaderier.
Utöver mat forskar man på bland annat nedbrytbara alternativ till plast och textilier. Resterna kan bli biogas – om förädlarna får mer betalt för att ta tillvara dem. Men alger innehåller både fosfor och kalium och skulle kunna bli alternativ till handelsgödsel. På så vis för man tillbaka näring som lantbruket läcker till havet.
Tarmtång havets tryffel
På Gotland pågår försök att odla potatis med bland annat tång, ”släke”, i gödningen. I ett annat projekt på ön testar man att odla östersjöalg, tarmtång eller Tarmalg (Ulva intestinalis) vid Ar forskningsstation. Den är trots namnet populär bland kockar, men mer säljbar som ”havets tryffel”.
Det har pratats länge om insekter som alternativa proteiner, men många drar sig för tanken på att stoppa larver och skalbaggar i munnen. Därför kan fler skaldjur – insekternas havssläktingar – vara ett alternativ där man tar ut köttet som crabsticks eller kräftstjärtar.
Skaldjur har också fördelen att de ses som lite lyxiga, och lättare kan locka konsumenter. Försök med odling av ett antal arter pågår på Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning, Swemarc, vid Göteborgs universitet i samarbete med Rise, Chalmers och KTH. En art är hummer, där man redan producerar yngel som sätts ut i havet för att stärka naturliga bestånd. Det finns också intresse för att använda dem i kommersiell odling.
Näst längst har forskningen kommit kring havskatten. Där studerar man vilka förhållanden som är bäst för odling, med vattenkemi, temperatur, storlek på tankar, styrka i vattenflöden, bubbling.
– Vi studerar tillväxt, stressreaktioner och beteende vid olika förhållanden. Vi tittar också på nya foder. Det finns kommersiella standardfoder, men fiskarter kan vara olika som ko och kyckling. Behoven skiljer också mellan olika utvecklingsstadier, säger Kristina Snuttan Sundell, föreståndare för Swemarc och professor på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Havskatt kan bli odlad delikatess
Hälleflundra och tunga tillhör de arter som lämpar sig bäst för odling i havet, enligt en kartläggning av Göteborgs universitet. Ett antal arter har rankats efter hur efterfrågade de är, ifall odling förekommer i andra delar av världen och hur mycket man vet om arternas biologi.
Högst klassade är hälleflundra, tunga, piggvar, havskatt, torsk och lyrtorsk. Därefter listas kummel, bergtunga och sjurygg, där det saknas tillräckliga erfarenheter av odling men man inte sett uppenbara hinder för odling.
I nästa kategori finns långa, lubb, rödspätta, marulk, fjärsing (lik abborre) och slätvar, där man saknar tillräcklig kunskap om biologin och arternas lämplighet för odling. Rödtunga och makrill avfärdas som svåra att odla.
Arter längre ned i näringskedjan forskas det ännu inte lika mycket på, men öronmaneter används redan som ingrediens i bantningspreparat. De har lågt näringsvärde men är utmärkta som bukfylla.
Sjöstjärnor kan åtminstone bli foder för marina arter vi äter, medan sjögurkor och sjöpungar har potential som mat. De sistnämnda, som kanske motverkar en del cancerformer, odlas redan och säljs i Sverige som buljongextrakt med salt- och umamismak.
Däremot forskas det på olika sätt hur man kan minska svinn. Norska forskare studerar hur man kan få kvar mer kött när fisk benas. I Norge tas också lax- och torskhuvuden till vara för asiatiska marknader, där de ses som delikatesser. Även Swemarc och Chalmers forskar på hur spill kan tas tillvara i produktionen.
Sjöpung (Ciona intestinalis)
Vid Chalmers pågår forskning om hur man ska kunna undvika att slänga råvara där kvalitén försämras i produktionskedjan, genom att försvåra härskning. Forskning i världsklass bedrivs vid institutionen för biologi och bioteknik om extrahering av bioaktiva komponenter som proteiner och lipider.
Svalt intresse för hela fisken
Att omvandla forskning till kommersiella lösningar stupar ofta på att det krävs investeringar inom industrin för att minska svinnet. Det stupar än så länge på för litet intresse och kunskap bland konsumenter, enligt Kristina Bergman på avdelningen Miljö och uthållig produktion vid det statliga forskningsinstitutet Rise i Göteborg.
– Det borde finnas en nyfikenhet från konsumenter på att man utnyttjar hela fisken, som med kött. Men från laxen, som blivit dyrare, tar man till vara det mesta: nuggets, rökta fenor och nu pulled salmon-burgare av spillbitar, säger hon.
– Insjöfisk är också underutnyttjad, som mört, braxen och id, men även där verkar det hända saker. I Finland gör man till exempel burgare av mört och braxen. Jag ser att det finns ett sådant intresse även i Sverige nu.
Stort svinn i fiskindustrin – bara hälften bli mat
Fångster och svinn varierar från år till år, men bara kring hälften blir mat. Siffrorna är snitt för åren 2011-13 och har beräknats utifrån fiskestatistik och intervjuer med förädlare.
Svenska fiskare landar cirka 170 000 ton fisk per år. Till det läggs odlad och importerad fisk, medan export och foderfisk (86 000 ton) dras av. Kvar blir 115 000 ton till matproduktion. Av det antas drygt 100 000 ton gå till förädling. Endast 40 000 ton beräknas bli filé, framför allt av torsk, lax och sill.
Resterande 60 000 ton räknas som biprodukter. Av det används det mesta till minkfoder samt fiskmjöl och fiskolja. Inget blir till biogas på grund av för dålig betalning, enligt förädlare. En del av svinnet i alla led skulle kunna bli mat, anser forskarna.
Källa: ”Co-products in the Swedish Seafood Processing Industry (pdf)” (2015) från Göteborgs universitet.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Marknadsföringen är ofta brutal, bokstavligt talat, med ett språkbruk som för tankarna till kamp, krig, våld, galenskap. Flera produkter tar redan i namnet hjälp av gudar som har ett rykte om sig att vara kraftfulla, som Viking Power Thor’s Hammer Mjölner, ett så kallat PWO (pre workout) som beskrivs som en ”brutal storebror” till en annan produkt. Inte ens smaksättningen kommer undan kraftspråket; en av smakerna är ”battle blue”, en annan ”tropical rage”.
Den här produkten innehåller elva ingredienser med mer eller mindre svårtolkade namn. En annan produkt, Armageddon, har fyllts med 16 ingredienser.
Kosttillskotten har ökat
– Det här med PWO är något som har kommit starkt de senaste åren, samma sak med energidrycker som innehåller koffein och aminosyror, säger Tommy Lundberg, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska institutet.
Tommy Lundberg säger att han bara kan gissa sig till vilka faktorer som ligger bakom ökningen. Han är mer säker på vad som inte har påverkat.
– Anledningen är inte att evidensen säger att de här produkterna fungerar. Det är inte så att forskningsläget har tagit ett kraftigt kliv åt det positiva hållet.
Många ingredienser i den här typen av produkter är i bästa fall overksamma, åtminstone inte bevisat effektiva. Men de kan också vara skadliga, i extrema fall livsfarliga. För sju år sedan föll en 21-årig man ihop på ett gym i Kalmar. En anställd utförde hjärt- och lungräddning och efter att ha legat nedkyld i respirator i två dagar kunde 21-åringens liv räddas. Den substans som 21-åringen hade tagit, DMAA, fördes upp i regeringens förordning om förbud mot vissa hälsovådliga varor. Men snart lanserades produkter med en liknande ingrediens, DMBA, en substans som inte hade testats på människor vilket gjorde det omöjligt att veta i vilka doser den kunde vara farlig.
DMAA likt amfetamin
DMAA är en substans med det kemiska namnet metylhexanamin, och sägs komma från olja av växten rosengeranium. Strukturellt är substansen väldigt lik amfetamin. På 1970-talet såldes den mot nästäppa då DMAA drar ihop blodkärlen.
2010 dopingklassades DMAA, och 2012 klassades substansen som hälsofarlig av Folkhälsomyndigheten eftersom den påverkar hjärtfunktionen. Mellan 2010 och 2012 fick tio svenskar vårdas på sjukhus efter intag av DMAA, med symtom som blodtryck, hög puls, hjärtarytmi, hjärtstillestånd, hjärtinfarkt, excitation, medvetanderubbning, medvetslöshet, kramper och kräkning. I Sverige och flera andra länder är det olagligt att sälja eller inneha DMAA.
DMBA (dimetylbutylamin) är ett syntetiskt framställt ämne, som har stor strukturlikhet med DMAA.
Kommuner kan införa saluförbud
Flera kommuner har utfärdat saluförbud mot produkter med DMBA, vilket innebär att just de här produkterna inte får säljas i de här kommunerna. Så länge substansen inte tas upp på regeringens lista, eller klassas som läkemedel, är det fritt fram att sälja produkterna i de kommuner som ännu inte har utfärdat saluförbud. Såväl branschorganisationen Svensk Egenvård som Riksidrottsförbundet och Livsmedelsverket har efterlyst en central kontroll, men hittills har den politiskt känsliga frågan om kommunalt självstyre satt stopp. Våren 2018 fick kommunerna åtminstone tillgång till ett varningssystem via e-post, vilket gör det möjligt för en kommun som hittar en potentiellt farlig substans att varna andra kommuner.
Andra träningssubstanser är inte hälsovådliga men klassade som dopingpreparat, och eftersom de inte alltid står med i innehållsförteckningen kan en idrottsutövare dopa sig utan att vara medveten om det. Det är inte bara elitidrottare som kan testas för doping, kontroller genomförs även på vanliga gym.
– Det händer någon gång varje år att en användare fastnar i en dopingkontroll, säger Jacob Gudiol, fysioterapeut och författare till flera böcker om kost och träning.
Placeboeffekt som ska få en att ta i
Men produkter som innehåller farliga eller dopingklassade ämnen hör trots allt till undantagen. Det finns ingenting som tyder på att varken Viking Power Thor’s Hammer Mjölner eller Armagedon innehåller något som kan vara skadligt. Men hur verksamma är ingredienserna? Svaret kan bero på vad man menar med verksam. Båda innehåller till exempel 5 000 mg av aminosyran beta-alanin.
– De slänger in en hög dos som gör att du får stickningar under huden vilket gör att du känner att du tagit något potent, och då är det lättare att ta i och jobba hårt i gymmet, säger Jacob Gudiol.
Nicklas Neuman, doktor i kostvetenskap vid Uppsala universitet, fick nyligen ett gratisprov med beta-alanin som han testade.
– Man får stickningar i huden som blir en placeboeffekt som ska få en att känna att nu är det träningsdags.
Niklas Neuman säger att han inte är motståndare till att motionärer testar olika kosttillskott, även om de i bästa fall har en marginell effekt.
– Det är samma sak med kosten, man kan äta halvtaskigt och prestera skitbra men om man har en perfekt kost kan man bli en halvsekund snabbare. Därför är de här produkterna ofta meningslösa för vanliga motionärer.
Koffein bredast effekt
När det gäller vad som faktiskt har effekt råder det samstämmighet bland experterna: koffein.
– Det som har bredast effekt är koffein, som inte inte bara har fysiska effekter utan även mentala, säger Tommy Lundberg vid Karolinska institutet.
Förra året presenterade Internationella olympiska kommittén, IOK, en rapport där de lyfte fram fem preparat som kan ha en prestationshöjande effekt för elitidrottare. Förutom koffein och beta-alanin fanns bikarbonat, kreatin och nitrater på listan.
– Det finns en handfull kosttillskott som kan påverka prestationsförmågan och de lyfter fram fem. De säger att de kan ha positiva effekter, men det beror på omständigheterna och vilken typ av aktivitet man vill förbättra, säger Tommy Lundberg.
Hur stor är effekten?
– Överlag mellan två och fem procent, vissa personer svarar bättre och andra inte alls. Det kan vara betydelsefullt för elitidrottare. För motionärer är det andra saker som är viktiga, som kosten och hur man tränar. Man måste sätta kosttillskotten i perspektiv till andra saker.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Olympiska kommittén om kosttillskott
En elitidrottare får i sig tillräckligt för att kunna prestera på topp med hjälp av att äta en allsidig och väl sammansatt kost. Det är det generella rådet från Sveriges olympiska kommitténs nutritionsteam.
Men om man ska ta kosttillskott är det viktigt att det finns vetenskapliga bevis på dess effekt, att den är testad och är svårt att få i sig med vanlig mat. De nämner några exempel på kosttillskott som kan fungera i vissa sammanhang:
Koffein:
Koffein har väldokumenterade prestationshöjande egenskaper, framförallt när det gäller förbättrad uthållighet, koncentration och reaktion.
Bikarbonat:
Vid högintensivt arbete, som en spurt eller sprint, arbetar muskulaturen anaerobt, det vill säga utan syre. Då ansamlas mjölksyra i musklerna och det sker en försurning som begränsar prestationen. Ett sätt att förbättra kroppens egen förmåga att motverka försurning är att tillföra vanligt bikarbonat.
Nitrat:
I kroppen omvandlas nitrat till kväveoxid vilket påverkar blodkärlen på ett sätt som underlättar syretillförseln till musklerna under arbete. Rödbetor, broccoli, ruccola och spenat är exempel på grödor som innehåller mycket nitrat
Beta-alanin:
Beta-alanin är en icke-essentiell aminosyra som i likhet med bikarbonat motverkar försurning, t ex bildning av mjölksyra, i musklerna. Tillskott av beta-alanin har i flera studier uppvisat prestationshöjande egenskaper vid högintensiv träning/tävling.
En bieffekt av beta-alanin är att den kan leda till stickningar i fingrar och tår vilket kan upplevas obehagligt men är ofarligt.
Källa: Sveriges olympiska kommitté
1900-talets så kallade Gröna revolution har drivit fram grödor med hög avkastning och ett snävt spektrum av egenskaper, skräddarsydda för industriell produktion av livsmedel. Det har hjälpt oss att klara den globala matförsörjningen, men har också ett högt pris.
Att man inte förädlat på i första hand resistens gör att dagens odlingssystem kräver mycket bekämpning av ogräs, svampar och insekter. Den biologiska mångfalden har tagit stryk av monokulturer och kemikalier.
Ensidig odling av ettåriga grödor med mindre djupgående rötter, än perenna (mångåriga) sorter, minskar mullhalten och ökar risken för erosion. Mer extremt väder med torra vårar och somrar kan slå hårt mot skördarna.
Fjolårets varma torra sommar öppnade mångas ögon
– De riktigt specialiserade gårdarna med väldigt få grödor och sorter blir sårbara i ett framtida klimat. Det gäller även insekts- och svampangrepp. Till exempel gynnas rostsvampar av högre temperaturer. Och har du en skadeinsekt som övervintrar och du odlar samma gröda nästa år kommer angreppet snabbt, säger Maria Wivstad, föreståndare för Epok, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU i Uppsala.
Hon påpekar att lösningen på klimatkrisen inte är enbart ekologiskt lantbruk, utan även måste sökas inom den konventionella produktionen.
– Ekologisk produktion i dag är inte entydigt bättre för klimatet; den har både plus och minus. De grödor vi har – även de ekologiska – är känsliga för värme och vattenbrist. Och båda kommer att variera mer i framtiden, säger hon.
Klimatkrisen kan däremot bidra till att skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion minskas, med krav på robustare produktion och ökad mångfald. Forskning på en rad områden pekar åt det hållet. Större diversitet bland grödor och odlingsmetoder skulle stärka jordarna, öka resistensen mot angrepp och minska behovet av stora kemiska insatser.
Fånggrödor binder kol till jorden
Allt fler lantbrukare talar om varierade växtföljder inom det konventionella jordbruket. Det innebär att man inte sår samma gröda på ett fält år efter år, utan varierar mellan spannmål och vall (fodergrödor) som man gör i ekologiskt och mindre intensivt konventionellt lantbruk.
Varierad växtföljd
I ett stort europeiskt projekt där SLU deltagit har man analyserat data från försök med olika växtföljder från 1950-talet och framåt. Det visar bland annat att varierad växtföljd med klöver- eller gräsvall och ettåriga grödor ger högre spannmålsskördar. Ingår även kvävefixerande grödor i följden minskas gödselbehovet. Däremot blev inte skördarna stabilare över åren med vall i växtföljden.
Källa: Georg Carlsson, SLU
Till exempel fixerar baljväxter luftens kväve och behovet av gödsling minskar. Att hålla ett fält bevuxet mellan skörd och sådd med så kallade fånggrödor minskar kväveläckaget, och bidrar även till att kol binds i jorden och ökar bördigheten.
Minskad jordbearbetning med plöjningsfri odling har däremot oklar effekt på kolinlagring, enligt en SLU-studie 2018.
Perenna grödor tar priset
En annan studie, från 2017, visar att de effektivaste sätten att öka den är, i stigande grad, fånggrödor, stallgödsling och perenna grödor.
Mycket forskning kring att göra ettåriga grödor perenna pågår världen över. Varianter av vete och ris finns, och oljeväxter som raps och baljväxter har god potential, anser Lennart Olsson, professor i geografi och grundare av Lucsus, Centret för hållbara studier vid Lunds universitet.
Han har studerat utarmning av jordar och klimatpåverkan i framför allt Afrika. En övergång till mer perenna grödor kan på sikt minska klimatpåverkan, är han övertygad om. Med djupgående rötter minskar de jorderosionen och därmed näringsläckage som orsakar övergödning.
– Vi har också förlorat markkol på grund av jordbearbetning och att vi odlar mest grödor med grunda rotsystem. Perenna grödor med större och djupare rotsystem kan bygga upp kolförrådet på djupet igen. De binder också kväve. Studier i USA och vid Alnarp visar att hälften av kvävet läcker ut med ettåriga grödor. Med den perenna vetevarianten kernza är kväveläckaget knappt mätbart, säger Lennart Olsson.
Kernza är en fodergröda som man började förädla i USA på 1970-talet. Den ger än så länge betydligt lägre avkastning än dagens vete. Men den stora genetiska variationen borde ge goda möjligheter att förädla på större avkastning och härdighet mot torka och värme, påpekar han.
Bra med genetisk bredd vid extremväder
Att kernza både kan bli foder och spannmål är ett plus. Även om avkastningen är låg kan den odlas på ”sämre” marker som i dag inte utnyttjas, och därmed ändå öka produktionen. Det gäller även gamla spannmålssorter, som är ett annat forskningsspår för bättre härdighet.
Tanken på att bredda odlingen och minska riskerna finns i ett tvärvetenskapligt projekt som drivs av flera institutioner på SLU ihop med Högskolan i Kristianstad.
– När det kan bli mer extremväder är det bra att ha ett material med genetisk bredd. Kanske inte på hela åkerarealen, men en del av den. Speciellt lämpar sig kultursorterna för lite sämre marker. Odlar man dem på bättre mark och kvävegödslar blir stråna längre och de viker sig, säger projektledaren Karin Gerhardt vid Centrum för biologisk mångfald.
Äldre vete med ”svagare” gluten
Liksom de perenna grödorna har gamla kultursorter längre rötter och klarar torka bättre. De ger stabilare skördar men lägre avkastning än högförädlad spannmål. De konkurrerar också ut ogräs bra och kräver mindre bekämpning.
Projektet ska pågå under minst tre år med försöksodling av moderna och äldre sorter på fält intill varandra. Både fetare och magrare jordar ska testas, till att börja med vanligt vete som jämförs med Ölands lantvete och Dala lantvete. Man ska titta på hur vädret påverkar skörd, hur härdiga sorterna är mot angrepp av insekter och svamp.
Lokal förädling
Dagens förädling av kultursorter sker lokalt, där odlare utifrån den genetiska variationen hittar sorter som anpassas till traktens förutsättningar. Att sorterna inte fått brett genomslag beror bland annat på att utsädespriset är betydligt högre än för moderna sorter. Efterfrågan och produktion växer men skalan är ännu för liten för att passa in i livsmedelsindustrins och -kedjornas system.
Källa: Karin Gerhardt, SLU
Mikrobiologiska skillnader ska också studeras, både för hälsoaspekter och smakskillnader. Det är redan känt att sorterna innehåller ett ”svagare” gluten än det som finns i högförädlat vete för att ge fluffigt bröd, och kräver mer knådning.
– Gamla sorter handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern, utan ta tillvara gammal kunskap och tillföra nya idéer, säger Karin Gerhardt.
Samodling gör grödor robustare
Forskning bedrivs på en rad andra sätt att göra jordbruket mindre känsligt för ett klimat med mer väderväxlingar. Ett exempel är samodling, där olika grödor odlas tillsammans. Det kan vara till exempel att odla ärter eller åkerböna ihop med spannmål och skörda allt som djurfoder. De kan även separeras efter skörd.
Samodling kan ge robustare skörd och effektivare utnyttjande av resurserna än om grödorna odlas var för sig, enligt Georg Carlsson vid SLU i Alnarp, som forskar kring diversifiering av grödor och om baljväxter för mer hållbar livsmedelsproduktion.
– Åkerbönor är proteinrika och växer i symbios med kvävefixerande bakterier. Nackdelen är att de är känsliga för ogräs, sjukdomar och insekter. Åkerböna är också känslig för vattenbrist och drabbades hårt av fjolårets torka. Men genom att samodla dem med till exempel vete står båda emot ogräs bättre. Samodlade grödor fångar ljus på olika sätt, har olika djupa rötter och utnyttjar vatten och växtnäring bättre. Att blanda olika sorter av samma gröda kan också öka tåligheten mot sjukdomar, insekter eller torka.
Gamla metoder till heders igen
Mycket kunskap är gammal men har glömts bort. Det gäller inte bara odlingsmetoder utan även till exempel vattenhushållning, som i det klimat vi haft fokuserat på att dränera bort överflödigt vatten. För torka är beredskapen sämre.
– Här är det inte forskning som behövs, utan infrastruktur för bevattning. I dag är strukturen på gårdsnivå inte särskilt utbyggd för merparten av åkermarken, och lantbrukarna måste ha tillstånd för att ta vatten ur vattendrag. Vi har lagt igen dammar och våtmarker, och behöver återställa tillgången till vatten i landskapet med till exempel vattenmagasin. Där behövs politiska beslut för att stötta investeringar, säger Maria Wivstad.
– Men vi kan inte säga hur många torra somrar vi får, det kommer att variera stort mellan områden. Man kan så mer grödor på hösten där klimatet tillåter det, så är de etablerade och rötterna når djupare om torkan kommer. Generellt är det lantbrukare som satsar på fler grödor och flera djurslag som kommer att klara sig bättre i ett mer oförutsägbart klimat.
Text: Mats Karlsson, på uppdrag av forskning.se
Sex sätt att tackla klimatkrisen
Odla djuprotade växter eller kultursorter, speciellt på outnyttjade marker
Odla täckgrödor som binder kväve i marken och minska gödslingsbehov.
Samodla spannmål med baljväxter som binder kväve. Eller olika sorter av samma gröda.
Utnyttja möjligheten att så på hösten. Om värme och torka kommer är rötterna redan djupa.
Jordbruk med både diversifierad odling och olika djur är mer robust, med exvis stallgödsel.
Agroforestry: Lähäckar och fruktträd skyddar mot vind, tar upp vatten, lockar pollinatörer.
Förskolegården är en av de utomhusplatser där barn regelbundet leker. Allt mer forskning visar att naturen kan ge oss värdefulla så kallade ekosystemtjänster, det vill säga mycket mer än bara rena naturresurser som frukt, grönsaker och virke. Till exempel rening av luft, bullerdämpning, pollinering – och en mängd hälsofördelar. En rad vetenskapliga studier har visat att gröna omgivningar kan gynna mental och fysisk hälsa. Dessa fördelar gäller inte minst lekande barn.
Hälsofördelar med gröna miljöer
Allmänt välbefinnande, sänkt puls
Lägre BMI genom ökad rörlighet
Bättre koncentration, vilket kan leda till bättre skolresultat
Upptäckarglädje och kreativitet
Samarbete och mindre hierarki
Ökad vilja att skydda naturen för framtiden.
Källa: Fredrika Mårtensson, Matteo Giusti
Fredrika Mårtensson, miljöpsykolog på SLU, har forskat på förskolegårdar och barns lek sedan början av 90-talet. Redan då kunde man se att det är stor skillnad på kvaliteten på barns lek inomhus och utomhus. Förutsättningarna för lek är annorlunda utomhus, påpekar hon. Inomhusmiljöer är ofta mer krävande för barn med olika rum och saker som uppfordrar till specifika aktiviteter.
– I en bra utemiljö däremot kan utevistelsen fungera som ett frirum för barnen där de kan vara mer kreativa och skapa sin egen ordning. Naturkontakten innebär att fler barn får en chans att vara med, samtidigt som det blir lättare för enskilda barn att gå in i och ut ur leken vid behov.
”Löst material” stimulerar fantasin
En förklaring är det ”lösa materialet” som finns i naturen; saker som inte är designade för ett speciellt ändamål utan istället uppmuntrar barnen att upptäcka och använda sin fantasi. Genom att använda sig av det som finns i naturen använder barnen sin kreativitet och kritiska tänkande. När det sociala flyter på bättre, blir det också lättare att förhandla och lösa småkonflikter.
– Förskollärare som annars får lägga mycket tid på att lösa konflikter berättar hur allt det där försvinner när gruppen kan gå ut i en rymlig, grön och varierad miljö. Men där det finns en mer designad lekställning blir leken mer hierarkisk, med någon som klättrar högst upp, kanske säger sig vara kapten eller liknande. Då blir det ”inomhuslek” utomhus och utomhusleken förlorar sin potential, säger Fredrika Mårtensson.
Samband mellan grön miljö och hälsa
– När vi går ut så blir vi lite rörligare, och det i sin tur har flera positiva effekter, men det finns också direkta samband mellan gröna miljöer och hälsofaktorer. Till exempel blir barnens BMI lägre, koncentrationen blir bättre och välbefinnandet ökar, säger hon.
En förklaring till det ökade välbefinnandet ligger i vår biologi, menar hon. Naturmiljöer innehåller så kallade fraktala mönster, det vill säga komplexa mönster som är rika på detaljer och samtidigt innehåller upprepning och ordning. Eftersom man både ser återkommande mönster och en slumpvariation, håller sig vår hjärna nyfiken och vaken på en lagom nivå.
– Det räcker med att vi tittar på ett träd så responderar hjärnan positivt. En teori är att vi har två typer av uppmärksamhet: en spontan uppmärksamhet, fascination, och en riktad uppmärksamhet som vi till exempel använder när vi jobbar – en typ av koncentration som man ofta blir trött av efteråt.
Klarar mer info när vi inte måste ta beslut
Den spontana uppmärksamheten tar bland annat in information som prassel i buskar, speglingar på vattnet eller en bil som signalerar. Forskning har visat att vi kan ta in upp till 11 miljoner sådana informationsbitar per sekund och att den dessutom inte kräver några beslut av oss. Därför kan hjärnan vila och återhämta sig. Vår riktade uppmärksamhet klarar däremot bara av att ta in 10-15 informationsbitar per sekund. För att klara av att lösa våra uppgifter behöver vi stänga ute mycket av informationen som finns i omgivningen. Därför tar det mycket energi från oss och kan i slutändan leda till att vi blir glömska, irriterade och riskerar att gå in i väggen.
– Vi vuxna använder oss mycket av det visuella för att nå välbefinnande. Men för barn handlar det också mycket om att vara i närkontakt med sin närmiljö. De vill ta sig an den fysiska miljön och utforska den. För barn är det helt livsnödvändigt, säger Fredrika Mårtensson.
Tre faktorer för en bra utegård
En stor yta på minst 3 000 kvadratmeter. På ytor mindre än 1 000 kvadratmeter får barnen inte upp farten i leken och allas behov kan inte tillgodoses.
Gott om träd, buskar och växtlighet. Fascinerande natur och ”löst material” stimulerar kreativitet och upptäckarglädje, och förbättrar barnens koncentration.
Bra mix av öppna ytor och vegetation. Det ger många små ”rum”, vilket innebär att barnen kan navigera i lekflödet och skifta mellan aktivitet och vila.
Källa: Fredrika Mårtensson
Flera studier har visat att barn som har en emotionell kontakt med naturen också blir mer benägna att vilja skydda den och arbeta med naturfrågor i framtiden. Att förstå och känna samhörighet naturen redan som barn är därför viktigt. Hur vi kan uppnå detta intresserar Matteo Giusti, forskare i miljövetenskap på det tvärvetenskapliga programmet Urban studio vid Högskolan i Gävle.
Tre sorters färdigheter
Till exempel kan man ge förutsättningar för denna emotionella kontakt genom att skapa plats för naturen i stadsplanering, på skolor och förskolegårdar, menar han. Platser för olika naturupplevelser kan i sin tur ge barnen olika färdigheter. Matteo Giusti delar in dessa färdigheter i tre faser:
– Den första är att kunna vara i naturen, att känna sig bekväm i och nyfiken på den.
– Den andra fasen är att kunna läsa platsen, att kunna agera i naturen som till exempel när man klättrar på stenar. I denna fas lär man också känna naturen runt omkring sig och får en personlig koppling till den.
– Den tredje fasen är att kunna känna att man är för naturen: att man känner sig som ett med den och vill ta hand om och skydda den.
Behövs olika natursituationer
För att tillägna sig dessa färdigheter behövs olika typer av natursituationer. Faserna utvecklas inte linjärt utan har många komplexa samband. För att kunna känna sig bekväm i naturen kan det till exempel räcka med att man leker och vistas i en naturmiljö. Men för att nå den tredje fasen där man är för naturen behövs en rad olika upplevelser, även sådana som är mer strukturerade och där någon mentor deltar och styr aktiviteten.
– Odling är ett bra exempel. Här behövs instruktioner från en mentor om hur man ska vårda plantorna för att lyckas med odlingen. Samtidigt lär sig barnen viktiga saker som var maten kommer ifrån.
Olika typer av situationer bidrar till barns färdigheter i naturen
Fri lek – innehåller situationer som innehåller kreativa uttryck, fysisk aktivitet, utmaningar, inblandning av olika sinnen samt att leken drivs av barnen själva.
Tankeväckande aktiviteter – innehåller situationer med känslor av överraskning, förundran och också just tankeväckande aktiviteter.
Inåtvända aktiviteter – innehåller situationer av intimitet, mindfulness och återhämtning.
Strukturerade aktiviteter ellernaturskoleaktiviteter – karaktäriseras av att en mentor finns inblandad, att aktiviteten inte styrs av barnen själva utan istället innehåller instruktioner samt att det ibland finns en social/kulturell förstärkning i form av positivt grupptryck eller stöd från nära personer.
Ytterligare två kategorier som kan kopplas till de andra är Inblandning av djur och Underhållning.
Att sedan dela sin naturupplevelse med någon person som är viktig för en, stärker upplevelsen – vare sig det är en förälder, en släkting eller en lärare, enligt Matteo Giusti.
En annan fördel med naturliga grönområden är att de ger ett bra skydd mot värme och sol. Vid Göteborgs universitet pågår ett forskningsprojekt för att ta reda på hur förskolebarn påverkas av värmeböljor och ett framtida, varmare klimat. I en delstudie undersöktes 438 förskolor i Göteborg och deras utegårdar.
– Ungefär en tredjedel av dem saknar tillräckligt med skuggad yta och då blir det svårare att vara ute, säger Fredrik Lindberg, projektledare och forskare inom stadsklimatologi och naturgeografi.
Barns värmereglering är inte lika utvecklad som hos vuxna och barnen har inte heller samma kognitiva förmåga att ta ett beslut om att leka i skuggan istället, förklarar han. Än så länge beskrivs värmeböljan inte som ett problem av förskolepersonal som intervjuats i studien. Värmen beskrivs ibland som ett besvär, som går att lösa. Men i ett framtida varmare klimat skulle det kunna bli till ett problem, menar han.
Träd ger bästa skuggan
En lösning kan förstås vara att stanna inomhus och leka, men eftersom värme utomhus brukar innebära att det är rätt varmt inomhus också är det inget bra alternativ. Särskilt inte med tanke på övriga positiva effekter av de gröna ytorna utomhus. Faktum är att den bästa typen av skugga är den som träden ger, enligt Fredrik Lindberg.
– Ett träd blir inte lika varmt som segeldukar, parasoll eller andra artificiella material. Dessutom är träden mer beständiga och avger också lite vattenånga.
I takt med att vi lär oss allt mer om vad naturen ger oss uppstår också nya frågor. Fredrika Mårtenssons senaste forskning handlar om lek och lärande på skolgårdarna.
– Vi bygger och förtätar städerna och det finns en tendens att skolgårdar får mindre utrymme. Dessutom vill man numera ha en del undervisning ute. Skolgården förväntas numera fylla jättemånga funktioner. Vad händer när det både ska vara ett frirum där barnen får 30-40 procent av sitt dagliga rörelsebehov tillgodosett och samtidigt ska fungera som ännu ett klassrum?
Text: Madeleine Johansson på uppdrag av forskning.se
En gång i tiden fick alla barn som började skolan samma läsebok och något av det första de fick lära sig läsa var ”far är rar” och ”mor ror”. Idag används många olika utbildningsmaterial i klassrummen. Till exempel metoder som betonar textens innehåll och där eleverna får gissa och använda bilder för att förstå innehållet.
Men det är metoder som saknar vetenskapligt bevisad effekt. Den enda metod som har stöd i forskningen är läsinlärning som bygger på att eleverna lär sig koppla en bokstavs utseende eller en bokstavskombination till dess ljud. Nästa steg är att sammanfoga ljuden till ord. Ett mödosamt arbete men när det är avklarat, är läskoden knäckt. Metoden har olika namn den kan kallas syntetisk läsning, ljudmetoden eller phonics som är det engelska namnet.
Dåligt betyg för helhetsmetoden
– Det finns mycket forskning som visar att barn som lär sig läsa med hjälp av ljudning lär sig snabbare än barn som lär sig med hela ord, säger Anna Eva Hallin som forskar om språk-, läs- och skrivsvårigheter hos skolbarn vid Enheten för logopedi på Karolinska Institutet.
Det visar också en stor kunskapsöversikt som gjordes av Vetenskapsrådet 2015, som bygger på 70 metaanalyser av studier om läs- och skrivundervisning för elever mellan sex och 12 år. Metastudierna inkluderar i sin tur cirka 4000 forskningsstudier.
(En metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer, med syfte att dra slutsatser om den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, alltså en studie av studier).
En av slutsatserna där är att helhetsmetoden, som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Den kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.
Ljudning förebygger dyslexi
I början av läsutvecklingen är det viktigast för eleverna att lära sig att koppla ihop hur bokstäverna låter med hur de ser ut, det som också kallas avkodningsförmåga
Systematisk undervisning om bokstav-ljud-kopplingar har större positiv effekt på barns läsutveckling än osystematisk undervisning. Undervisningen ger bäst resultat om den ges i förskoleklass eller i årskurs ett
Systematisk undervisning om kopplingen mellan bokstav och ljud kan förhindra läs och skrivsvårigheter. Den kan också hjälpa äldre elever som har svårt att läsa.
Unga elever med risk för läs- och skrivsvårigheter bör till att börja med öva upp förmågan att urskilja olika ljud i språket – så kallad fonologisk medvetenhet – och därefter systematiskt lära sig kopplingen mellan bokstävernas utseende och deras ljud
Stimulering av fonologisk medvetenhet har särskilt stor betydelse för barn som har förhöjd risk att få svårigheter med läsinlärning
Den så kallade helhetsmetoden som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Kunskapsöversikten konstaterar att metoden kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.
Det finns alltså ett ganska gediget stöd i forskningen för att systematisk undervisning i hur en bokstav ser ut och hur den låter kan förhindra läs- och skrivsvårigheter.
Börjar med ljuden i solarm
– Sedan mitten av 80-talet har evidensen varit solid för att läs och skrivsvårigheter kan förebyggas med rätt träning. Först ska barnen utveckla fonemisk medvetenhet, det vill säga förstå att ord består av enskilda ljud. Därefter ska de lära sig att koppla ihop dessa språkljud med bokstäver för att sedan kunna ljuda, säger Anna Eva Hallin.
Men det räcker inte att barnen lär sig ljuda bokstäverna. Ord och bokstäver ska läras ut strukturerat och systematiskt och språkliga knepigheter som sj-ljud och dubbeltecknade konsonanter introduceras allt eftersom läsförmågan förbättras.
– Ofta börjar man med ljuden som ingår i ordet solarm. Det är ljud som går att hålla ut och som är vanliga på svenskan. Sedan bygger man på med fler bokstäver, säger Anna Eva Hallin.
Alla som läser ljudar
En vanlig missuppfattning är att det blir mekaniskt och tråkigt men det flesta läsinlärningsmaterial som bygger på ljudmetoden utgår från korta texter där ljuden successivt introduceras för eleverna, påpekar Anna Eva Hallin.
En annan felaktig föreställning är att bara svaga läsare ljudar. Alla ljudar när vi läser, men när vi knäckt läskoden sker ljudningen utan att vi märker den.
– När vi möter ett främmande ord kommer vi att ljuda oss fram för att förstå hur ordet ska uttalas, men den ljudningen är automatiserad så vi tänker sällan på det säger Anna Eva Hallin.
Särskilt viktig är undervisning i hur man ljudar för barn med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Det finns belagt i flera stora studier bland annat i en litteraturöversikt från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) från 2014, Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser.
– Det jag tycker är viktigast att konstatera är att det finns ganska få randomiserade studier om läs och skrivsvårigheter/dyslexi, säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet som ledde arbetet med forskningsöversikten.
– Men går man igenom den forskning som finns och som håller de stränga krav som SBU ställde upp, går det att konstatera att den enda metoden för tidiga läs- och skrivsvårigheter som har vetenskapligt stöd är phonics.
Intensiv träning varje dag
För elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi ska insatser sättas in så fort det konstaterats att eleverna behöver hjälp. Det går att upptäcka redan i första klass, menar Stefan Samuelsson och därför är höstterminen i tvåan en bra tidpunkt att börja. Eleverna ska träna kopplingen mellan bokstav och ljud men inte med nonsensord, utan det bästa är att utgå från riktiga ord som gradvis blir svårare. Så behöver eleverna träna intensivt.
– En variabel som verkar ha betydelse är att lästräningen för de här eleverna genomförs med en hög intensitet. Till exempel att ha en riktad specialpedagogisk insats varje dag fem dagar i veckan under 20 minuter till en halvtimme. Allra bäst är om man kan genomföra det med en lärare och en elev.
Redan efter tre månader kan en sådan träning ge goda resultat. Det pekar flera studier på.
Följer den alfabetiska principen
– Eleverna följdes upp omedelbart efter intentionen och då hade 80 procent nått en läsförmåga som motsvarar deras ålder. När eleverna testades igen efter ett år var 60 procent kvar på en läsnivå som stämde överens med åldern. Sedan är det väldigt få studier som har gjort uppföljningar ännu längre fram i tiden men antagligen sjunker andelen som är kvar på en normal läs- och skrivnivå. Det krävs kontinuerlig träning för att upprätthålla en god läsnivå om man har det här grundproblemet.
Vad är det då som gör att läsinlärning genom ljudning fungerar? Anna Eva Hallin menar att det beror på att den följer den alfabetiska principen.
– För att läsa en text måste man kunna läsa tio tusentals ord. Att lära in de orden en och en som en bild är väldigt ansträngande och belastande för arbetsminnet jämfört med att behärska 28 bokstäver. Inlärningen blir också mycket mer korrekt än om hela ordbilden tränas in, säger Anna Eva Hallin.
Tränar på orsaken till lässvårigheterna
Att den är effektiv för elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi beror helt enkelt på att eleverna tränar på det som är orsaken till deras svårigheter, menar Stefan Samuelsson.
– Problemen för de här eleverna beror på att de inte kan koppla ihop hur en bokstav ser ut med hur den låter. När de har lärt sig det, har de sedan svårt att göra det automatiskt. I phonics övar de just den saken. Jag tror inte att det är konstigare än så.
Men oavsett metod lär sig ungefär 80 procent av alla elever till sist att läsa och de allra flesta har alla möjligheter att bli goda läsare.
– Majoriteten elever kommer att knäcka koden även om de inte fått undervisning i ljudmetoden, även om det kan ta längre tid. Men med fel metod är det fler som inte kommer att knäcka läskoden och det är just här som forskningen blir viktig, säger Anna Eva Hallin.
Mor ror, far är rar
Hur var det då med den gamla läsundervisningen? Där eleverna plitade ”sol” och ”os” och stavade sig igenom ”mor ror”.
– Den var nog inte så dum. De jobbade mycket med koden och med den alfabetiska principen. På många sätt är det ett bra sätt att lära sig läsa, inte minst för de elever som löper risk att utveckla läs och skrivsvårigheter, säger Stefan Samuelsson.
Fonemisk medvetenhet hjälper vid dyslexi
2014 gav Statens beredning för medicinsk utvärdering ut en sammanställning av svensk och internationell forskning som utvärderar tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi. Där slås bland annat fast att om barn med dyslexi får öva kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt så förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmågan att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad.
Det finns mycket starkt stöd för att specialpedagogiska insatser som är riktade mot fonemisk medvetenhet hjälper elever med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Metoden har vetenskapligt beprövad effekt som har visats i många olika studier. Det säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet och ordförande för den forskargrupp som arbetade med rapporten.
En annan metod som är vanlig i skolan är helhetsmetoden där eleverna lär sig läsa genom att arbeta med hela texter och där orden finns i ett sammanhang. Men det är inte en metod som Stefan Samuelsson förordar.
Det saknas evidens för att helhetsmetoden skulle hjälpa elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi. Om de eleverna får arbeta med helhetsmetoden gör man dem en otjänst, säger Stefan Samuelsson.
De senaste tio åren har kartläggningen av en persons arvsmassa förenklats avsevärt genom en ny generation av tekniker för så kallad DNA-sekvensering. En persons hela arvsmassa, genom, kan nu läsas av – sekvenseras – på några dagar. Den tidigare Sanger-tekniken krävde över tio år för att uppnå samma sak.
Snabbheten gör att sjukvården nu kan börja använda kartläggning av arvsmassan för att förbättra diagnostiken av vissa sjukdomar och skräddarsy behandling och uppföljning för den enskilde patienten, utifrån individuella genetiska förändringar.
I Sverige ska projektet Genomic Medicine Sweden, GMS, sprida tekniken i hela landet.
Nationellt initiativ för precisionsmedicin
Genomic Medicine Sweden, GMS, är ett nationellt initiativ för att införa precisionsmedicin i sjukvården över hela landet.
Medverkande parter: de sju medicinska fakulteterna och universitetssjukhusen, två representanter för näringslivet (branschorganisationerna Läkemedelsindustriföreningen och Swedish Medtech) och två patientrepresentanter (Riksförbundet sällsynta sjukdomar och Nätverket mot cancer).
Innovationsmyndigheten Vinnova och medverkande parter finansierar projektet till 2020, men man hoppas få fortsatta medel via en statlig satsning.
Idag görs genpaneler på cirka 10 000 cancerpatienter i Sverige per år och cirka 2 000 patienter testas för sällsynta ärftliga sjukdomar. Målet är göra minst 50 000 gentester per år om 4–5 år.
Källa: Richard Rosenquist Brandell
– Förut var mer omfattande gentester dyra, men de nya sekvenseringsteknikerna är kraftfullare och billigare, vilket möjliggör ett sådant här projekt, säger Richard Rosenquist Brandell, som är professor och överläkare i klinisk genetik vid Karolinska Institutet och projektledare för GMS.
Från sjukvård till forskning
För att vården ska bli jämlik ska centran, där precisionsmedicinsk diagnostik och behandling genomförs, inrättas på alla sju universitetssjukhus i landet. En ny IT-infrastruktur ska också möjliggöra delning av data mellan sjukhusen.
– Vi börjar med klinisk diagnostik, men alla genetiska data ska sparas i en gemensam databas, för framtida studier och samarbeten med akademin och industrin, säger Richard Rosenquist Brandell.
Projektet består av fyra områden: sällsynta ärftliga sjukdomar, cancer, infektionssjukdomar och läkemedelsbehandling utifrån genetiska skillnader.
– Vi har valt att börja med sällsynta sjukdomar, cancer och infektionssjukdomar eftersom vi vet att genetisk diagnostik har betydelse vid de sjukdomarna. Men på sikt är målet att utöka till exempelvis hjärtkärlsjukdomar, diabetes eller psykiatriska sjukdomar, som betingas av både arv och miljö, säger Richard Rosenquist Brandell.
Förfinad diagnostik
Det finns tiotusentals ärftliga sjukdomar, såsom ärftliga neurologiska och bindvävssjukdomar. De är sällsynta var för sig, men när man lägger ihop alla har cirka var femtonde person någon av dessa sjukdomar. Genom att kartlägga en persons hela arvsmassa, i stället för att som förut sekvensera en gen i taget utifrån misstanke, kan fler patienter få korrekt diagnos.
Vid misstanke om sällsynt ärftlig sjukdom, tas ett blodprov där hela genomet sekvenseras. Det innebär att alla 22 000 gener som kodar för specifika proteiner kartläggs, men även övrig arvsmassa (som utgör 99 procent av arvsmassan) som bland annat reglerar genuttryck, det vill säga vilka gener som blir aktiva och faktiskt översätts till RNA och proteiner.
Sedan undersöker man de ”fönster” ur arvsmassan som omfattar de gener som är relevanta för sjukdomen.
– Till exempel vid misstanke om ärftlig metabol sjukdom tittar vi på cirka 900 gener och vid immunbristsjukdom på 300 gener. Resten av arvsmassan sparas för eventuell senare forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Målriktade terapier
Inom cancervården ökar kunskapen om vilka genetiska förändringar som förekommer vid olika cancerformer. Varje tumör är unik, men det finns många gemensamma mutationer, som stimulerar cancertillväxt. Målet är att utveckla läkemedel som bromsar just det genuttrycket, så kallade målriktade terapier.
– Då kan vi bromsa sjukdomen med ett specifikt läkemedel, som också ger mindre biverkningar eftersom det riktar sig bara mot tumörcellerna, säger Gunilla Enblad, som är professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
För en del cancersjukdomar finns redan målriktade läkemedel och antalet växer stadigt. Det tidigaste exemplet är kronisk myeloisk leukemi, KML. Sjukdomen orsakas av en förändring där genetiskt material från kromosom 9 har förflyttats till kromosom 22, vilket skapar en ny genprodukt, ett protein som driver cancerns tillväxt. Numera finns ett läkemedel som motverkar proteinet.
Människans arvsmassa
Människan har 22 par kromosomer samt två könskromosomer (XX hos kvinnor och XY hos män). En kromosom är en lång dubbelsträngad DNA-molekyl som i sin tur utgör de gener som kodar för tillverkning av RNA och proteiner. DNA:t bygger alltså upp arvsmassan som förpackas hopnystad i kromosomer.
Källa: www.genteknik.nu
– Det har medfört att femårsöverlevnaden vid KML nu har stigit till 90–95 procent, säger Richard Rosenquist Brandell.
Redan idag analyseras i rutinsjukvård på universitetssjukhusen 20–50 gener vid cancer, vilket styr valet av behandling och patientens prognos.
Tjocktarmscancer: vid viss mutation fungerar inte viss medicinering
Lungcancer: kan välja läkemedel utifrån tumörens genprofil
Leukemier: kan välja läkemedel utifrån genprofil och hög/låg risk för återfall
Lymfomsjukdomar: känner till genförändringar men det finns inte läkemedel än
Källa: Gunilla Enblad
– Men vi vill utöka genpanelerna till 400–500 gener, för att täcka in alla de avvikelser som vi har potentiell behandling för, men även för framtida forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Inom mikrobiologi används idag ”helgenomsekvensering” av infektionsprover vid epidemier, för att snabbt bestämma vilken mikrob som orsakat utbrottet och spåra smittan.
– I framtiden kommer vi antagligen att helgenomsekvensera även tarmfloran. Det görs idag i forskning, men kan bli kliniskt användbart, eftersom tarmfloran påverkar till exempel hur vi svarar på cellgifter vid cancer, säger Richard Rosenquist Brandell.
Individuell dosering av läkemedel
Det fjärde området inom Genomic Medicine Sweden handlar om medicindos utifrån genetisk profil. Det är välkänt att det finns olika genetiska varianter av de enzymer som bryter ner läkemedel, som gör att vi bryter ner dem långsamt eller snabbt. En för hög dos till en person med långsam nedbrytning kan ge kraftiga biverkningar.
Trots att genvarianterna och konsekvenserna är välkända görs dessa genanalyser sällan i sjukvården.
– För cancerpatienter kommer vi att i genanalysen lägga till genvarianterna för läkemedelsmetabolism. Den stora utmaningen är att få in detta i journalsystemet som en varning, liknande den vid allergi. Sjukhusen har olika elektroniska system, så vi behöver skapa ett nytt informationssystem, säger Richard Rosenquist Brandell.
Ligger före andra länder
Liknande projekt pågår i andra länder. Island var tidigt ute, men det första större landet är England, som startade 2013 och nu analyserat prover från 85 000 engelsmän.
– Men där har de haft svårt att föra in de nya testerna i sjukvård. Vår styrka är just att vi börjat i sjukvården och genom ett nationellt grepp skapar förutsättningar för forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Psykedeliska preparat (serotonergic hallucinogens) innehåller kraftfulla psykoaktiva substanser. Gemensamt för psykedeliska preparat är att de stimulerar en undergrupp av våra serotoninreceptorer i hjärnan, 5HTA2-receptorn. De kan skapa kraftfulla hallucinogena upplevelser, ändrar sinnestillstånd och hur man upplever sin omvärld.
