Einar Iveroths forskning baseras på studiet av Ericssons F&A (finance & accounting) avdelning som har genomdrivit en transformation av sin verksamhet från en decentraliserad organisation till ett globalt nätverk av så kallade Shared Service Centers: ”The Global F&A Transformation Programme”.
Avhandlingen har främst två bidrag. För det första ger den insikter om strategiska frågor kring hur man bör driva lyckade IT-understödda organisationsförändringar. För det andra utvecklas modellen ”The Commonality Framework for IT-enabled Change” som visar på hur framgångsrika IT-understödda organisationsförändringar kan drivas i praktiken.
Einar Iveroth visar hur det första steget i att införa ett IT-system handlar om förändringar i organisationen. Den tekniska implementeringen måste exempelvis åtföljas av förändringar i organisationens arbetsprocesser (hur arbetet utförs), nya arbetsroller, och investeringar i utbildning. Utan dessa organisatoriska förändringar blir det omöjligt att utnyttja systemets fulla potential.
– Ur ett praktiskt perspektiv visar avhandlingen på att de flesta IT-understödda organisationsförändringar misslyckas för att det finns en övertro till tekniken. Ledningen behandlar ofta införandet av IT som en isolerad, analytisk och mekanisk process som skall utföras och förvaltas av IT-avdelningen. Den underliggande principen i detta tankesätt är att när ”IT-folket” inför den nya tekniken så sprids den i hela organisationen och anställda anpassar sig till de nya omständigheterna, säger Einar Iveroth.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Einar Iveroth, tel: 070-449 75 10, e-post: einar.iveroth@fek.uu.se
När astronomer gör kartläggningar av hur mycket stjärnor som bildas i det mycket avlägsna universum använder astronomer ofta ljus från vätgas. I synnerhet används ljus med en viss våglängd, kallad Lyman-alfa, som är ett slags fingeravtryck för just grundämnet väte [1]. Dock har man länge misstänkt att många avlägsna galaxer slinker undan kartläggningar i just Lyman-alfa-ljus. Nu har en helt ny kartläggning med VLT för första gången visat att det är precis så det ligger till. Största delen av Lyman-alfa-ljuset kommer aldrig ut från galaxen som avger det. Det betyder att så mycket som 90 procent av galaxer helt enkelt saknas i tidigare Lyman-alfa-kartläggningar.
Matthew Hayes är huvudförfattare till en artikel som publiceras i veckans nummer av Nature.
– Astronomer har alltid vetat att en viss andel av galaxerna kom undan deras kartläggningar i Lyman-alfa, men nu har vi för första gången en mätning på det. Antalet saknade galaxer är stort, säger Matthew Hayes.
För att kunna klura ut hur mycket ljus som missats använde Hayes och hans forskarkolleger VLT:s kamera FORS tillsammans med ett specialgjort smalbandsfilter [2] för att mäta just ljuset från Lyman-alfa, på samma sätt som i vanliga Lyman-alfa-kartläggningar. Sedan observerade de samma delen av rymden med den nya kameran HAWK-I, som är monterad vid ett annat av VLT:s fyra jätteteleskop. Även denna gång letade de efter ljus från glödande vätgas, men med en annan våglängd: den så kallade H-alfa-linjen.
Målen i bägge fall var galaxer vars ljus har rest mot oss i hela 10 miljarder års tid (en rödförskjutning på 2,2 [3]) i ett mycket välstuderat område på himlen känt som det södra GOODS-fältet.
Team-medlemmen Göran Östlin är professor i astronomi vid Stockholms universitet.
– Det är första gången som vi har observerat ett ställe på himlen så pass djupt i just ljuset från väte vid just de här två våglängderna. Det har varit helt avgörande, säger han.
– H-alfa-ljus är ganska lätt att förstå och används flitigt när vi studerar närbelägna galaxer, förklarar Göran Östlin , men det är svårt att observera hos de mest avlägsna galaxerna. Lyman-alfa-ljus är i sin tur svåråtkomligt i det närbelägna universum men lätt att upptäcka långt bort. I den här studien har vi letat efter galaxer just där vi kan hitta dem i båda slags ljus samtidigt.
Kartläggningen blev så pass djup att astronomerna kunde upptäcka några av de allra ljussvagaste galaxerna som vi känner till från denna epok i universums historia. Utifrån de nya mätningarna kunde de då dra slutsatsen att traditionella kartläggningar gjorda i Lyman-alfa-ljus endast ser en bråkdel av det totala ljuset som produceras i galaxerna. De flesta fotoner (ljuspartiklar) av Lyman-alfa absorberas eller sprids när de växelverkar med moln av gas och stoft mellan stjärnorna. Detta påverkar Lyman-alfa-ljuset i långt större utsträckning än H-alfa. Resultatet blir att många galaxer – så mycket som 90 procent – blir helt förbisedda i dessa kartläggningar.
– Om man ser 10 galaxer betyder det att det skulle egentligen kunna finnas hundra stycken där, summerar Matthew Hayes.
Astronomers observationsmetoder riktar in sig mot ljus med specifika våglängder, och ger därför bilder av universum som aldrig kan vara heltäckande. Slutsatserna av den här undersökningen gör ändå att det ringer en ordentlig varningsklocka för kosmologer, då Lyman-alfa används allt mer för att undersöka de allra första galaxerna som bildades i universum.
– Nu när vi vet hur pass mycket ljus som saknas kan vi börja bygga en mer pålitliga bild av kosmos. Då kan vi också förstå bättre hur pass snabbt stjärnor har kunnat bildas vid olika tidpunkter under universums utveckling, säger medförfattaren Miguel Mas-Hesse.
Bakom genombrottet ligger ett nytt instrument, den unika infrarödkameran HAWK-I, som såg sitt första ljus 2007. Teammedlemmen Daniel Schaerer hyllar kamerans förmågor:
– Det finns bara några få andra kameror med vidvinkelfält som är lika stora som HAWK-I, och de finns vid teleskop som är mindre än hälften av VLT:s storlek, säger han. Det betyder att det är egentligen bara HAWK-I som klarar av att effektivt hitta så här ljussvaga galaxer vid de här avstånden.
Noter
[1] Lyman-alfa-ljus avges från en exciterad väteatom (när elektronen i atomen hoppar från det första exciterade tillståndet ner till grundtillståndet). Ljuset avges då i ultraviolett, med våglängd 121,6 nanometer. Lyman-alfa-linjen är den första i den så kallade Lyman-serien, uppkallad efter dess upptäckare, fysikern Theodore Lyman. Även Balmer-serien, döpt efter Johann Balmer, motsvarar ljus från exciterat väte. Då kallas den första linjen i serien H-alfa, och har våglängd 656,3 nanometer. I en galax är de flesta väteatomer i grundtillståndet; därför absorberar gasen mer effektivt Lyman-alfa-ljus än H-alfa-ljus, som kräver atomer med en elektron som är exciterad till andra nivån. Då detta förekommer mer sällan i den kalla gasen som genomsyrar galaxerna är de nästan helt genomskinliga för H-alfa-ljus.
[2] Ett smalbandsfilter är ett optiskt filter som tagits fram för att släppa igenom ljus med en mycket smal bandbredd, centrerat vid en på förhand bestämd våglängd. Bland de traditionella smalbandfilter återfinns sådana som är centrerade vid linjer i Balmer-serien, som till exempel H-alfa.
[3] Universums expansion gör att ljuset från ett avlägset objekt förskjuts mot längre våglängder beroende på dess avstånd – så kallad rödförskjutning. En rödförskjutning på 2,2, som motsvarar galaxer vars ljus har tagit cirka 10 miljarder år för att nå oss, betyder att ljuset blivit uträckt med 220 procent. Då framträder Lyman-alfa-ljuset inom det synliga området, med våglängd kring 390 nanometer, och kan observeras med instrumentet FORS vid ESO:s VLT. Likaså förskjuts H-alfa-linjen mot 2,1 mikrometer, i kortvågigt infrarött ljus, och kan då observeras med instrument som HAWK-I vid VLT.
Mer information
Forskningsresultaten presenteras i en artikel som utkommer i tidskriften Nature (“Escape of about five per cent of Lyman-alpha photons from high-redshift star-forming galaxies” av M. Hayes m. fl.).
Projektet föddes när Matthew Hayes var doktorand vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitetet. Det specialgjorda filtret kunde tas fram tack vare bidrag från Märta och Erik Holmbergs donation för astronomi och fysik.
Forskarteamet består av Matthew Hayes, Daniel Schaerer och Stéphane de Barros (Genèveuniversitetets astronomiska observatorium, Schweiz), Göran Östlin och Jens Melinder (Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, Sverige), J. Miguel Mas-Hesse (CSIC-INTA, Madrid, Spanien), Claus Leitherer (Space Telescope Science Institute, Baltimore, USA), Hakim Atek och Daniel Kunth (Institut d’Astrophysique de Paris, Frankrike) och Anne Verhamme (Oxford Astrophysics, Storbritannien).
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och det största astronomiska projekt som finns. ESO planerar för närvarande ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.
Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande 1013, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.
För ytterligare information
Robert Cumming, astronom, kontaktperson för ESO:s utåtriktade
verksamhet i Sverige 070 49 33 114, robert@astro.su.se
http://www.eso.org/public/outreach/eson/
Matthew Hayes
Genèveuniversitetets astronomiska observatorium, Schweiz
Tel: +41 22 379 24 32, +41 76 243 13 55, matthew.hayes@unige.ch
Göran Östlin
Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, Sverige
Tel: 08 55 37 85 13, ostlin@astro.su.se
Informationskompetens sägs många gånger vara en nyckelkompetens i dagens samhälle, men i praktiken diskuteras sällan vad man egentligen menar, konstaterar Cecilia Gärdén.
— Man säger att det är viktiga kunskaper utan att följa upp i kursmål och kursplaner på konkret nivå.
I sin forskning har hon undersökt hur studerande inom kommunal vuxenutbildning söker och använder information och hon ser brister i uppföljningen. Bland annat har hon gjort en fallstudie med 14 studerande och tittat på hur de arbetar med en specifik skoluppgift. Frågeställningar som hon undersökt är bland annat hur olika aktörer samspelar och vilka stöd och verktyg som används i informationssökning i arbetet med skoluppgiften. Hon har även tittat på vilken roll biblioteken kan spela när det gäller att erbjuda olika typer av verktyg och stöd.
Informationssökning och källkritik
Resultatet visar bland annat att det pratas alldeles för lite om informationskompetens i skolan.
— Skolan förutsätter att eleverna har kunskap om centrala begrepp som syfte, metod och informationssökning. Det är skillnad mellan kvalitativ och kvantitativ informationssökning, men min studie visar att eleverna inte uppfattar denna skillnad.
Informationssökandet var oftast kvantitativt och de var nöjda om de fick många träffar när de sökte på ett ämne. Många förstod inte syftet med att söka avgränsat för att få fram olika slags källor och typer av information. Eleverna visade få exempel på kritiska förhållningssätt och värderade exempelvis en forskningsrapport på samma sätt som en insändare i kvällspressen.
Cecilia Gärdén pekar på bristen på samtal om informationssökning och informationsanvändning i det pedagogiska sammanhanget. Detta menar hon leder till svårigheter för deltagarna att uppnå de resultat som är önskvärda enligt lärandemålen. Hon visar också att det undersökande arbetssättet ger en rad utmaningar för alla – studiedeltagare, lärare som bibliotekarier.
– Det gäller att bygga broar mellan retorik och praktik när det gäller informationssökning och informationsanvändning, att utveckla stödstrukturer som gagnar samspel och kvalitet i samspelet.
Cecilia Gärdén hoppas att studien kan bidra till forskningsområdet informationssökning och lärande.
— Jag hoppas också att avhandlingen kan användas på bibliotek och i utbildning på olika nivåer.
Kontaktinformation
Cecilia Gärdén, telefon: 033-435 44 93 eller mobiltelefon: 0709-328308
E-post: cecilia.garden@hb.se
Samma forskargrupp som ligger bakom den nu aktuella studien har tidigare visat att omsättningen av fettceller i kroppen är hög under hela vuxenlivet. Varje år byts 10 procent av de gamla fettcellerna ut mot nya. Det är också känt sedan tidigare att fetma är en stark riskfaktor för typ 2 diabetes, som är den vanligaste formen av diabetes. Mekanismerna bakom detta samband är inte helt utredda. Men en allmänt rådande uppfattning är att störningar i fettvävnadens funktion hos feta personer i sin tur påverkar förmågan att producera och använda insulin, det hormon som utsöndras i kroppen efter en måltid och som gör att muskler och fettvävnad tar upp socker från blodet.
Vid fetma är insulinproduktionen förhöjd. Samtidigt är insulinets förmåga att utöva sin verkan på kolhydrat- och fettomsättningen nedsatt, vilket brukar kallas insulinresistens. En av de mest studerade faktorerna bakom insulinresistens på senare tid är inflammation i fettvävnaden, som syns tydligt hos kraftigt överviktiga och feta personer och ännu mer så hos feta med typ 2 diabetes.
– Hypotesen har varit att inflammation i fettväven ger upphov till insulinresistens så att typ 2 diabetes uppstår. Men när vi studerade fettväv från helt friska och normalviktiga unga till medelålders kvinnor kunde vi se att inflammationen behövs för fettcellernas normala nybildning och nedbrytning, säger professor Peter Arner som lett arbetet med studien vid Institutionen för medicin, Huddinge.
Forskarna studerade flera av de inflammationsfaktorer som bildas i fettet även hos normalviktiga. Den viktigaste inflammationsfaktorn i fettvävnaden är signalproteinet TNF-alfa. Detta så kallade cytokin kan påverka nybildning och nedbrytning av fettceller och hämmar insulinfunktionen så att insulinresistens uppstår. I sin studie kunde forskarna se att det förelåg ett mycket starkt samband mellan, å ena sidan, fettvävnadens förmåga att producera och utsöndra TNF-alfa och, å andra sidan, storleken respektive antalet av fettceller i fettvävnaden och även den totala mängden av fettvävnad hos de normalviktiga friska kvinnorna.
– Det fanns inget samband mellan andra inflammationsfaktorer och fettceller så fyndet var unikt för TNF-alfa. Dessutom hittades inget samband mellan TNF-alfa och fettcellernas nybildning respektive nedbrytning hos feta kvinnor som studerades samtidigt med de smala, säger Peter Arner.
Forskarma har nu gått vidare och håller på att undersöka hur TNF-alfa och andra faktorer reglerar fettcellernas nybildning och nedbrytning med målsättning att hitta angreppspunkter i fettvävnaden för nya läkemedel mot typ 2 diabetes.
Publikation: “Tumor Necrosis Factor Alpha and Regulation of Adipose Tissue”, Erik Arner, Mikael Rydén, Peter Arner, New England Journal of Medicine, 25 mars 2010.
Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:
Professor Peter Arner
Tel: 08-585 823 42 eller 070-579 81 21
E-post: peter.arner@ki.se
Docent Mikael Rydén
Tel: 08-585 827 75 eller 073-699 52 15
E-post: Mikael.Rydén@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
BILDEN: Peter Arner, foto av Stefan Zimmerman.
I KI:s pressrum finns också rörliga genrebilder från utbildnings- och forskningsmiljöer vid Karolinska Institutet
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, fanns till under perioden 1981–2003 och var till formen en helt vanlig kommitté, det vill säga ett tillfälligt inrättat organ med syfte att ta fram beslutsunderlag. ESO:s uppgift var något annorlunda; den skulle granska och ifrågasätta den offentliga sektorns uppgifter och strukturer. Detta i syfte att skapa ekonomiska resurser för att finansiera nya reformer. Genom denna omprövningsuppgift blev gruppen en främmande fågel i det svenska politisk-administrativa systemet.
Marja Lemne visar i sin avhandling att ESO-tjänstemännens inflytande genomgående var mycket starkt, till exempel när det gällde att besluta om vilka frågor och problem som ESO:s analyser skulle ta upp. Forskarnas makt och inflytande gjorde sig gällande främst när det gällde kvalitetskontrollen av rapporterna men i viss utsträckning också i fråga om förslag till studie- och analysobjekt. Men det var politikerna som utövade det avgörande inflytandet när gruppen efter flera utredningsomgångar till slut tillsattes och när den utan någon formell utredning alls lades ner, båda gångerna trots ett betydande motstånd från tjänstemännen.
– Vid etableringen av ESO var det politikern och folkpartisten, tillika statsvetaren Daniel Tarschys som var den drivande kraften. Vid nedläggningen tjugo år senare var det den socialdemokratiske finansministern Bosse Ringholm som hade samma roll. Detta resultat illustrerar och verifierar tidigare statsvetenskaplig forskning som visat att politikernas först när en fråga identifierats som politiskt viktig tar striden med förvaltningen och tjänstemännen och genomdriver en politisk vilja, säger Marja Lemne.
Ett annat förhållande som Marja Lemne belyser i avhandlingen är maktkampen mellan finansen och fackdepartementen. ESO kom här entydigt att tjäna finansens intressen i jakten på ökad kostnadseffektivitet och när det handlade om nya organisatoriska begrepp. I varje fall var det finanstjänstemännens intressen, mera oklart i vilken utsträckning förankrat i den politiska ledningen. I den allmänna debatten och i riksdagen kom expertgruppens verksamhet att främst utnyttjas av den politiska oppositionen under tider när denna var borgerlig. Detta innebär inte att den socialdemokratisk opposition helt skulle avstått från att utnyttja ESO-gruppens analyser, men de gav så fall inte öppet uttryck för detta.
– Intressantast är kanske, säger Marja Lemne, att jag utifrån analysen av styrelsens sammansättning empiriskt kunnat visa hur tjänstemän och politiker inte bara kan utan i praktiken faktiskt också växlar roller med varandra sett över tiden. Närmare hälften av dem som någon gång ingått i ESO:s styrelse har växlat i mellan politiker- och tjänstemannarollerna. Från en dag till en annan är det möjligt i Sverige att politikern kan blir tjänsteman eller tjänstemannen kan bli politiker.
Avhandlingens namn
För långt från regeringen – och för nära. Expertgruppen ESO:s födelse, levnad och död.
Ytterligare information
Marja Lemne, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn, 0707-608 599, e-post: marja.lemne@bredband.net.
Dålig formstabilitet, till exempel skevhet, hos sågat virke orsakar stora förluster för sågverk och i byggbranschen händer det att man får kassera upp till 30 procent av det virke som levererats på grund av bristande formstabilitet. Problemen med bristande formstabilitet minskar om man sågar, torkar, förvarar och använder virket på rätt sätt, men träets inneboende egenskaper har stor inverkan på slutresultatet. En viktig sådan egenskap är fibervinkeln i veden. De avlånga fibercellerna i barrträd lutar ofta åt något håll i förhållande till stammens längdriktning och denna lutning kallar man fibervinkel. Sågade brädor och plank från träd med hög fibervinkel (växtvridna träd) blir ofta oacceptabelt skeva under torkningen.
Henrik Hallingbäck visar i sitt doktorsarbete att det finns goda möjligheter att förbättra formstabiliteten i gran- och tallvirke genom skogsträdförädling. Avhandlingen visar att fibervinkeln är en delvis ärftlig egenskap, och förädlarna kan således förbättra plantmaterialet genom att välja föräldraträd skogsodlingsmaterial med genetiskt anlag för liten fibervinkel.
Hur man väljer ut träd med goda formstabilitetsegenskaper är en komplicerad fråga, eftersom man normalt inte kan avgöra om ett träd är växtvridet bara genom att titta på det. Sedan tidigare har det funnits metoder att mäta fibervinkeln alldeles under barken på trädet utan att orsaka alltför stor skada, men problemet har varit att fibervinkeln i centrum av stammen kan skilja sig väsentligt från fibervinkeln under bark. Henrik Hallingbäcks arbeten visar dock att fibervinkeln under bark är ett tillräckligt bra mått för att kunna användas i förädlingsarbete.
I undersökningarna utnyttjades tall- granplanteringsförsök där trädens härstamning är känd. Genom att mäta fibervinkeln under bark på ett stort antal träd gick det att visa att denna egenskap är ärftlig. När ett urval av träden sedan avverkades visade det sig att en hög fibervinkel under bark var tämligen starkt kopplad till skevheten hos det virke som sågades från centrum av stammen från samma träd. Det syntes inga tecken på att mer lodräta fibrer skulle ha någon negativ inverkan på andra viktiga trädegenskaper, som tillväxt, stamform och grenvinkel.
—————————-
Civilingenjör Henrik Hallingbäck, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, försvarar sin avhandling Genetic improvement of shape stability in Norway spruce and Scots pine sawn timber.
Tid: Torsdag den 25 mars 2010, kl. 09.00
Plats: Aulan, Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr. Harry Wu, CSIRO Plant Industry, Black Mountain Laboratories, Black Mountain, Australien
Mer information: Henrik Hallingbäck, 018-67 32 86, Henrik.Hallingback@vbsg.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002241/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Stora delar av skogarna i södra Skandinavien består nu av gran och tall. För att möta klimatförändringar, minskad biodiversitet och ett ökat behov av rekreationsskogar, finns önskemål om att öka andelen ädellövskog, bestående av till exempel bok eller ek. I dagsläget är det dock dyrt att föryngra med dessa trädarter, vilket gör att många skogsägare fortsätter att välja att odla barrträd.
Kostnaden för föryngring skulle kunna minskas avsevärt om man sådde bok- och ekollon direkt på föryngringsytorna istället för att först odla fram dyra plantor i en plantskola. Direktsådd är dock förenat med en del osäkerhet, framför allt orsakad av fröätande smågnagare och konkurrerande markvegetation.
– Men om problemen kunde avhjälpas skulle föryngringskostnaderna kunna minskas med åtminstone en tredjedel, säger jägmästare Maria Birkedal, som i sitt doktorsarbete vid SLU i Alnarp har studerat dessa frågor.
Hennes studier indikerar att plantetableringen efter sådd av bok och ek blir bättre om sådden görs på stora, kala ytor i barrskogsområden än på små ytor i lövskogsområden. Populationerna av fröätande smågnagare är ofta större i lövskogsområden, och dessutom trivs de inte på öppna ytor där de lättare faller offer för rovdjur. Hon fann också att både etablering och tillväxt blir bättre när man sår på våren än på sommaren, troligen på grund av lägre gnagarpopulationer och gynnsammare markfuktighetsförhållanden.
Unga ekplantor växer bättre när ekollonen såtts på ytor, som markberetts med högläggning, eftersom jorden blir luckrare och marktemperaturen höjs. Lyckad föryngring av bok med hjälp av sådd verkar svårare att uppnå. Bokollon kan inte sås lika djupt ner i jorden som ekollon och faller därför lättare offer för smågnagare. Dessutom verkar gnagarna hellre äta bokollon, som har högre energiinnehåll per viktenhet än ekollon.
Vissa substanser (repellenter) kan stöta bort skadegörare genom sin doft. Maria Birkedal testade ett antal möjliga sådana repellenter mot smågnagare på bok- och ekollon i laboratorium. Minkavföring visade sig få skogssorkar att halvera sitt intag av bokollon. Behandlingen med minkavföring fick även skogssorkarna att gnaga och flytta runt mindre på ekollonen . Man kunde också se tendenser till minskad konsumtion av ekollon som behandlats med minkavföring.
Frönas förmåga att gro efter behandling med repellent testades under kontrollerade förhållanden. Minkavföring ledde bara till en liten försämring i grobarhet hos bokollon, medan ekollonen inte påverkades. Chilipeppar i kokosfett minskade också konsumtionen av bokollon till ungefär hälften, men hade mer negativ inverkan på groningen.
– Framöver kanske minkavföring kan komma att användas vid sådder av bok- och ekollon för att minska mängden frön som blir uppätna av smågnagare, säger Maria Birkedal.
Hon påpekar dock att det krävs vidare studier av hur repellenten bäst skall appliceras, och hur den fungerar i fält, innan den kan komma till praktisk användning.
———————-
Jägmästare Maria Birkedal vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Reforestation by direct seeding of beech and oak: Influence of granivorous rodents and site preparation”. Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Tid: fredagen den 26 mars 2010 klockan 13.00
Plats: Craafordsalen, Alnarp
Opponent: Professor Sven Wagner, Chair of Silviculture, Technical University of Dresden, Pienner Str. 8, 01737 Tharandt, Germany
Mer information
Maria Birkedal, 040-41 51 20, maria.birkedal@ess.slu.se
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002243/
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, http://www.ess.slu.se
Om Maria Birkedal, http://www.ess.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=6984&id=mariabi&lang=sv
Maria Birkedal, är född i Önnestad, uppvuxen i Åhus och bor i Eslöv.
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges.)
Maria Birkedal. Foto: Prisca Schäffer
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/MariaBirkedal/MariaBirkedal.jpg
Skogssork efter fångst. Foto: Prisca Schäffer
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/MariaBirkedal/FangadSkogssork.jpg
Bokollon. Foto: Maria Birkedal
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/MariaBirkedal/Bokollon.jpg
Sådda bokollon i ett av försöken. Foto: Prisca Schäffer
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/MariaBirkedal/bokollonsadd.jpg
Sådda ekplantor under andra växtsäsongen. Foto: Maria Birkedal
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/MariaBirkedal/Ekplantor.jpg
Bakom studien, som publiceras i aprilnumret av tidskriften Aging Cell, står en forskargrupp ledd av professor Göran Roos vid Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi. Den handlar om hur cellers telomerer (= repetitiva DNA-sekvenser i ändarna på arvmassans kromosomer) regleras under den process som leder till att cellerna får evigt liv.
En typ av blodceller, lymfocyter, har under odling i inkubator analyserats vid upprepade tillfällen tills de erhållit förmåga att växa obegränsat antal celldelningar, en process som kallas immortalisering. Experimentellt kan immortalisering uppnås efter genetisk manipulation av celler på olika sätt, men i de lymfocyter som studerades skedde detta spontant. Detta är ett ovanligt fenomen som kan liknas vid t.ex. leukemiutveckling hos människa.
Kromosomernas ändpartier, telomererna, är viktiga för våra cellers genetiska stabilitet. I normala celler förkortas telomererna för varje celldelning, och vid en viss kort telomerlängd slutar de dela sig. Genom uppkomst av genetiska förändringar (mutationer i arvsmassan) kan cellerna fortsätta växa trots att telomererna fortsätter att förkortas. Vid en kritiskt kort telomerlängd uppträder dock en s. k. kris med obalans i arvsmassan och hög celldöd. I sällsynta fall överlever celler denna kris och blir immortaliserade. Denna övergång från kris till evigt liv har i tidigare studier kopplats till aktivering av telomeras, ett enzymkomplex som kan förlänga cellernas telomerer och bidra till genetisk stabilitet. Ett typiskt fynd är också att cancerceller har aktivt telomeras. Mer information om telomerer återfinns på http://sv.wikipedia.org/wiki/Telomer
I den aktuella studien visas att cellerna initialt förlorar telomerlängd för varje celldelning som förväntat, och efter en tid går de in ett krisstadium med hög celldöd. De celler som överlever krisen och immortaliseras visar ingen aktivering av telomeras, utan detta sker senare i förloppet. Umeåforskarna fann att uttrycket av gener som hämmar telomeras är minskat hos celler som tar sig ur krisen men telomeras aktiverades inte förrän positivt reglerande faktorer aktiverades och då kunde telomererna stabiliseras genom förlängning. Genom analys av genuttryck kunde visas att de celler som överlevde krisstadiet hade förändringar i gener av betydelse för reparation av DNA-skador och reglering av tillväxt och celldöd. Fynden ger nya insikter i den serie av händelser som krävs för att celler skall immortaliseras och är av betydelse för framtida studier av t. ex. leukemi.
Studierna är gjorda i samarbete med forskare vid Centre for Oncology and Applied Pharmacology, University of Glasgow och vid Maria Skodowska-Curie Memorial Cancer Centre and Institute of Oncology, Warsawa.
Referens:
Degerman S, Siwicki JK, Osterman P, Lafferty-Whyte K, Nicol Keith W, Roos G: Telomerase upregulation is a postcrisis event during senescence bypass and immortalization of two Nijmegen breakage syndrome T cell cultures.
E-publicerad på NIH:s webbplats:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20089118?itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVDocSum&ordinalpos=1
Tryckt utgåva: Aging Cell. 2010; 9 (2): 220-2358.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Göran Roos, Inst. för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi, tel. 090-785 18 01, e-post goran.roos@medbio.umu.se.
Länk till bild på Göran Roos:
http://www.medfak.umu.se/digitalAssets/37/37998_goran_roos_38_reduced.jpg
Peter McNeil, professor i modevetenskap vid Stockholms universitet, har tillsammans med fem andra europeiska forskare och den brittiska projektledaren professor Evelyn Welch, tilldelats 985 000 euro till ett treårigt samarbetsprojekt ”Fashioning the Early Modern: Innovation and Creativity in Europe, 1500-1800”.
Projektet som helhet studerar danskt, svenskt, franskt, italienskt, brittiskt och spanskt mode och överbryggar därigenom en sedvanlig uppdelning mellan norra och södra Europa. Forskare med språklig, teknisk och museologisk inriktning undersöker skilda aspekter av modets rörlighet över tid och rum och kommer att behandla frågor om hur kreativitet exploaterats och spridits.
– Detta projekt rör sig bortom vanliga modeller för spridning av modeidéer, som till exempel föreställningen att moderiktig dräkt alltid uppstår i ett modecentrum, vanligen identifierat som Frankrike, berättar Peter McNeil.
Östersjöns handelsvägar har tidigare förbisetts inom denna forskning, men projektet tar fram ny kunskap om saluförande och främjande av moderiktiga varor i Skandinavien.
– Vi kommer att undersöka hur migration, vare sig frivillig eller påtvingad, påverkat spridningen av nya former av mode. Vi länkar samman rättslig, ekonomisk och kulturell historia för att ta reda på hur patentlagstiftning, som utvecklades i Europa under denna period, förstärkte eller hindrade distribution av nya produkter, berättar Peter McNeil.
Inom projektet medverkar experter från disciplinerna modevetenskap, socialhistoria, ekonomisk och juridisk historia samt konsthistoria tillsammans med museiintendenter, kuratorer och konservatorer.
Peter McNeil kommer att leda den svenska delen av projektet: ”Print Culture and Fashion Products”. Patrik Steorn, post-doktor forskare vid Centrum för modevetenskap, kommer i sin forskning att följa spridningen i Sverige av europeiska fashionabla idéer via exempelvis modekarikatyrer, lösa tryck som kistebrev, prislistor och andra merkantila och periodiska publikationer. Införandet av moderiktiga varor och deras terminologi kommer också att spåras för att berätta historien om mode i det tidigmoderna Sverige.
Forskningsresultaten kommer att bidra till en omtolkning av de europeiska tidigmoderna hoven via en stor utställning vid Victoria & Albert Museum, London.
Projektet är ett av nio projekt (av totalt 59 ansökningar) som tilldelats medel inom ramen för HERA (Humanities in the European Research Area):s program ”Humanities as a Source of Creativity and Innovation”. Vetenskapsrådet medverkar i programmet HERA, som är ett samarbete mellan 15 forskningsråd i Europa och ESF, European Science Foundation.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Peter McNeil, professor i modevetenskap, tfn 08-16 3470, mobil +61 402 161 524, e-post peter@fashion.su.se
Patrik Steorn, Centrum för modevetenskap, mobil 0709-79 79 54, e-post patrik@fashion.su.se
Högt blodtryck förknippas vanligen med dålig prognos vid hjärtsjukdom. Men då handlar det om det blodtryck som mäts i vila. De nya resultaten visar att det är viktigt att ta hänsyn till den situation som råder när blodtrycket mäts.
Studien av forskarna Ulf Stenestrand, Fredrik Nyström, Magnus Wijkman och Mats Fredriksson vid Linköpings universitet omfattade 119 151 patienter som lagts in på hjärtintensiven för akuta bröstsmärtor mellan 1997 och 2007. Data hämtades från RIKS-HIA, ett register som omfattar alla svenska hjärtintensivavdelningar.
Det först uppmätta blodtrycket vid inläggningen kopplades till risken att patienten skulle dö under vårdtiden och ett år därefter. Det visade sig att ju högre det övre, systoliska trycket var, desto lägre var risken för död. Hos de patienter som hade över 162 mm Hg var dödsrisken 22 procent lägre än för dem i intervallet 128-144. Dessa hade i sin tur 40 procent lägre risk att dö än de som hade ett systoliskt blodtryck under 128 mm Hg.
– Den riktigt stora nyheten i studien var att risken fortsatte att sjunka vid ännu högre nivåer ända upp till 200 mm Hg, varefter riskminskningen planade ut, säger Fredrik Nyström, professor i internmedicin.
– Vår studie visar tydligt att det är en helt annan sak att ha högt blodtryck vid akut svår stress, som alltså verkar skyddande, jämfört med ett högt viloblodtryck, som är farligt, säger Nyström.
Skillnaderna för de olika grupperna var ännu tydligare när forskarna undersökte patienternas risk att dö enbart i hjärt-kärlsjukdom. Den förbättrade prognosen gällde också för högriskgrupper som diabetessjuka, rökare och feta.
Att lågt blodtryck kan vara förenat med dålig prognos vid vissa typer av hjärtsjukdom har tidigare varit känt, men i de fallen har det låga blodtrycket orsakats av hjärtsvikt.
RIKS-HIA, det svenska registret för hjärtintensivvård, skapades 1991 av Ulf Stenestrand och Lars Wallentin, numera professor i kardiologi vid Uppsala universitet. Nu deltar alla de 74 sjukhus som tar emot akut hjärtsjuka patienter i Sverige och dessutom Åland och Island. Ulf Stenestrand som var docent vid Linköpings universitet och överläkare vid hjärtkliniken på Universitetssjukhuset avled i februari endast 49 år gammal.
Artikel:
Association between admission supine systolic blood pressure and 1-year mortality in patients admitted to the intensive care unit for acute chest pain av Ulf Stenestrand, Magnus Wijkman, Mats Fredriksson och Fredrik Nyström. Journal of the American Medical Association (JAMA) 24 mars 2010.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Fredrik Nyström, Institutionen för medicin och hälsa, 013-227749, fredrik.nystrom@lio.se
Platsen Burgess Shale (belägen i British Columbia, Kanada och med på UNESCO:s världsarvslista) har frambringat exceptionellt bevarande fossil som visar en unik ögonblicksbild av kambriskt havsliv. I sin avhandling skriver Allison Daley, tillsammans med svenska, kanadensiska och brittiska forskare, ett nytt kapitel i den invecklade historien om jordens tidigaste rovdjur, anomalocarider. En tredje anomalocarid från Burgess Shale, Hurdia victoria, rekonstrueras i detalj från helkroppsexemplar och från två nya taxa som bara är kända från isolerat klomaterial. Anomalocarider från Nordgrönländska Siriuspasset, en plats av ungefär samma ålder som Burgess Shale, beskrivs också för första gången och visar på en större geografisk utbredning än vad som tidigare varit känt.
De första fragmenten av anomalocaridiska fossil beskrevs för nästan hundra år sedan men antogs vara delar av flera andra djur, bland annat maneter, sjögurka, och andra leddjur. En del av dessa sattes ihop då Anomalocaris och Laggania beskrevs på 1980-talet men material från en expedition av Royal Ontario Museum på 1990-talet antydde att flera anomalocarider lurade i Burgess Shale.
– I arbetet med avhandlingen undersökte jag över tusen olika fossil och satte samman dem för att ge en tydligare bild av dessa kambriska rovdjurs diversitet. Vi vet nu att det fanns åtminstone fem olika typer av samtida anomalocarider vid Burgess Shale, med morfologiska anpassningar som reflekterar konkurrensen om mat och andra resurser, säger Allison Daley.
Forskningen i denna avhandling hjälpte till att bekräfta att anomalocariderna var tidiga avkomlingar av den evolutionära gren som ledde till leddjuren, den stora moderna grupp djur som inkluderar insekter, kräftdjur, spindlar, tusenfotingar och centipeder. Avhandlingen ger också kunskap om ursprunget till viktiga särdrag som definierar moderna leddjur, så som deras huvudstruktur och kroppsdelar. Denna information kom i stor utsträckning från studierna av Hurdia som hade en ovanligt stor huvudsköld och några av de bäst bevarade gälarna i fossilvärlden, som beskrevs i Science för ett år sedan.
– Genom att undersöka dessa exceptionellt bevarade fossil med sofistikerad bildteknik och statistiska modeller har vi fått en djupare förståelse för några av de mest komplexa fossilen från den kambriska tidsepoken. Förbryllande morfologiska särdrag har förklarats, vilket har gett en tydligare bild av leddjurens evolution, säger Allison Daley.
Avhandlingen försvaras den 26 mars vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Allison Daley (engelsktalande), 076-712 54 31, e-post: allison.daley@geo.uu.se
– Genom en mjuk men bestämd massage av huden aktiveras känselreceptorer som i sin tur frigör oxytocin, ett hormon som är känt för att bidra till avslappning och en känsla av välbefinnande. Samma hormon frigörs också när en mamma ammar sitt barn exempelvis, säger Berit Seiger Cronfalk, som lett studien vid Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
I studien ingick 18 personer som nyss hade förlorat en nära anhörig i cancer och i samband med detta kommit i kontakt med ett palliativt vårdteam vid Stockholms sjukhem. Deltagarna var mellan 34 och 78 år och i gruppen ingick manliga och kvinnliga livskamrater, döttrar och systrar till de avlidna. Nio deltagare valde fotmassage, åtta handmassage och en bad att få båda delarna. Massagen erbjöds under 25 minuter en gång i veckan under åtta veckor och deltagarna kunde välja om de ville bli behandlade på jobbet, hemma eller i sjukhusmiljö.
Den massageteknik som användes var långsamma strykningar respektive cirkulerande rörelser under lätt tryck. En massageolja doftsatt med citrus och hagtorn användes också. Dessutom uppmanades deltagarna att slappna av ytterligare 30 minuter efter genomförd hand- och/eller fotmassage. Deltagarna intervjuades under 60 minuter innan behandlingsprogrammet började och sedan 60 minuter igen en vecka efter avslutat program. En uppföljning gjordes sedan mellan sex och åtta månader efter massageprogrammets avslutande.
– Vid uppföljningen såg vi att 17 av de anhöriga hade klarat att gå vidare med sina liv. En av deltagarna hade förlorat ytterligare en nära anhörig under mellantiden och mådde fortsatt dåligt. Men samtliga deltagare beskrev behandlingen som en tröst under en svår period i livet, säger Berit Seiger Cronfalk.
De anhörigas upplevelse av massagen kan delas in ett antal nyckelteman:
• En hjälpande hand vid rätt tidpunkt.
• Något att förlita sig på.
• Tillfällen för vila
• Tillfällen att återfå energin.
– Deltagarna uttryckte att den fysiska kontakten och närheten hjälpte dem att hantera ensamheten och känslan av tomhet efter den bortgånga. Men ännu viktigare var kanske att massagen erbjöd möjlighet att balansera behovet att sörja och att anpassa sig till ett liv efter förlusten av en närstående, säger Berit Seiger Cronfalk.
Publikation: “Soft tissue massage: early intervention for relatives whose family members died in palliative care”, Berit S Cronfalk, Britt-Marie Ternestedt, Peter Strang, Journal of Clinical Nursing, 24 March 2010, vol. 19, p.1040-1048.
Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:
Berit Seiger Cronfalk, sjuksköterska, med dr
Tel: 070-754 41 33
E-post: berit.cronfalk@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
BILD: Berit Seiger Cronfalk, foto av Yana Li
Schimpansforskare har tidigare visat att schimpanser har primitiv kultur. Bland annat använder de enkla verktyg. De fiskar exempelvis termiter med hjälp av pinnar som sticks in i termitstackar och knäcker nötter med hjälp av två stenar som därmed används som hammare och städ. Dessa egenskaper benämns kultur eftersom de inte överförs genetiskt utan genom att schimpanser måste lära sig dessa beteenden från andra individer.
Nu visar två forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, Johan Lind och Patrik Lindenfors, att schimpanskultur mest bärs och överförs av honor. Slutsatsen kommer sig av att antalet kulturella egenskaper man hittar i en schimpansgrupp är starkt kopplat till hur många honor som finns i gruppen, medan det inte finns något som helst samband med antalet hannar i gruppen.
– Vårt resultat borde egentligen ha varit förväntat eftersom det är honorna som tar hand om ungarna och därför spenderar mest tid med dem under deras mest intensiva inlärningsperiod, säger Johan Lind.
– Dessutom är det mest honorna som använder verktyg och också de som flyttar mellan grupper. De tar då med sig det de lärt sig till nästa grupp, tillägger Patrik Lindenfors.
Ingen av forskarna tror dock att mönstret de funnit även gäller människor.
– Människans kultur är speciell och ett resultat av unika mentala färdigheter. Till största delen styrs mänsklig kultur av en helt annan dynamik än den som styr schimpansers kultur, säger Johan Lind och Patrik Lindenfors.
För bild på schimpans, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Johan Lind, Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, mobil 070 203 15 60, e-post johan.lind@zoologi.su.se
Patrik Lindenfors, Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, tfn 08-16 4046, mobil 070-341 86 87, e-post patrik.lindenfors@zoologi.su.se
Apotekspraktiken ska stödja studenten att omsätta teoretisk kunskap från utbildningen till praktiskt handlande och introducera dem till ett professionellt yrkesliv. Vad och hur studenterna lär står i fokus för Andy Wallmans avhandling som försvaras den 26 mars.
Andy Wallman konstaterar i sin forskning att apotekspraktiken fyller en viktig funktion i apotekarutbildningen. Den integrerar teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter. Studenterna bygger även upp generella färdigheter som de har nytta av i framtida yrkesliv även utanför apotek, såsom arbetsplatslärande och förmågan att arbeta i grupp. Han konstaterar vidare att reflektiva aktiviteter i högre grad kan användas för att medvetandegöra det omedvetna lärandet i det dagliga arbetet på apotek.
– Det är inte bara att skicka ut studenter på apotek och hoppas att de lär sig. Det är viktigt att lägga fokus på att integrera olika läraktiviteter och använda hela den tillgängliga paletten av aktiviteter, från formellt till omedvetet lärande, för att optimera lärandet på arbetsplatsen under praktik, säger Andy Wallman.
Vidare konstaterar Andy Wallman att den sociala utbildningsmiljön är av stor betydelse och då särskilt handledarens roll, som är mycket viktig för lärandet. Det bedöms därför viktigt att ytterligare utbilda och stötta handledarna i deras roll.
– Detta är av största intresse nu när omregleringen leder till att det blir en större skillnad mellan olika apotek. Det är då viktigt att universiteten och branschen samarbetar för att säkerställa en god lärmiljö för studenterna.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Andy Wallman, tel: 070-310 25 75, e-post: Andy.wallman@farmaci.uu.se
Några av de viktigaste frågor som arbetsterapeuter som arbetar med personer med neurologiska sjukdomar konfronteras med omfattar varför personer behöver hjälp för att övervinna observerade brister i förmågan att lösa dagliga uppgifter som, t.ex. att få in armen i en jacka, vad som kan göras åt det och om min åtgärd förbättrade förmågan? Vidare, hur kan jag övertyga andra om att klientens ADL-förmåga förbättrats efter åtgärden?
Avhandlingen visar att rangordnande skalor som utvecklats för att utvärdera sådana förmågor i dagliga livet och neurologiska funktionsnedsättningar som försämrar förmågan kan omvandlas till tillförlitliga intervallskalor.
ADL-focused Occupation-based Neurobehavioral Evaluation (A-ONE) är ett unikt instrument som kan användas för att utvärdera både ADL-förmågor och, i ett naturligt sammanhang, de underliggande neurologiska funktionsnedsättningar som orsakar försämrad ADL-förmåga bland personer med neurologiska sjukdomar. A-ONE:s observationsbedömning är av rangordnande karaktär och ger information som är användbar vid behandling. Även om rangordningen kan användas för att beskriva förändring, kan de inte användas för att mäta förändring, vilket är ett behov som blir allt viktigare inom hälso- och sjukvården. I avhandlingen utforskas möjligheten att omvandla skalorna i A-ONE från rangordnande skalor till intervallskalor med hjälp av moderna testteorimetoder, eller mer specifikt: Rasch-analys. Metoden skiljer sig från den klassiska testteorin som ursprungligen användes för att konstruera instrumentet.
Studierna är baserade på data från personer som drabbats av stroke respektive demens, som lagts in för behandling på rehabiliteringsavdelningar och geriatriska avdelningar vid Landspítali University Hospital på Island. Klinisk nytta beaktades vid valideringsprocessen, liksom statistisk signifikans. En ADL-skala som är lämplig för att mäta utförandet konstruerades, liksom flera versioner för att bedöma neurologiska funktionshinder. Vissa av dessa kan användas oberoende av diagnoskategori, andra är diagnosspecifika. Valet av lämplig mätskala beror på syftet med mätningarna.
Gudrún Árnadóttir är född och uppvuxen på Island. Hon har tagit grund- och masterexamen i Kanada och USA, varefter hon arbetat kliniskt och som lärare på Island. Efter att hon publicerat boken The brain and behavior: Assessing cortical dysfunction through activities of daily living, där A-ONE ingår, har hon också kontinuerligt undervisat vid kurser om mätinstrumentet i Europa inklusive alla nordiska länder, Nordamerika, Asien och Australien.
Fredag 26 mars försvarar Gudrún Árnadóttir, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Measuring the impact of body functions on occupational performance: Validation of the ADL-focused Occupation-based Neurobehavioral Evaluation (A-ONE).
Disputationen kommer att ske på engelska, och äger rum klockan 13.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Erik Bautz-Holter, Physical Medicine and Rehabilitation, Ullevaal University Hospital, Oslo, Norge.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-32083
Kontaktinformation
Gudrún Árnadóttir talar engelska och isländska. Hon nås via e-post a-one@islandia.is eller tel. arb. 786 93 96. Alternativt handledaren Britta Löfgren på telefon 786 98 32.
Studien syftar till att kartlägga ungdomars hälsa och livsvillkor i allmänhet. Dessutom vill forskarna särskilt undersöka eventuella samband mellan exponering för misstänkt hormonstörande kemikalier i tidig barndom och utvecklandet av kroniska sjukdomar hos barn och unga, såsom till exempel astma, allergi och autism senare i livet.
Astma, allergi och andra kroniska sjukdomar har ökat bland barn och ungdomar under senare årtionden. Samtidigt har också användningen av moderna kemikalier i vår miljö ökat på ett dramatiskt sätt. Tidigare undersökningar i Bostad-Barn-Hälsa studien har visat att det kan finnas ett samband mellan exponering för misstänkt hormonstörande kemikalier, till exempel ftalater från plastmaterial och andra kemikalier som finns i vanliga hushållsprodukter, och kronisk sjukdom hos barn.
För att lära sig mer om miljörisker genomför forskarna nu det fjärde steget av Bostad-Barn-Hälsa studien. Det handlar om en 10-årsuppföljning som riktar sig till 15 000 ungdomar i Värmland i åldern 11-15 år. Studien är en av världens största när det handlar om bostadsmiljöns betydelse för astma och allergi hos barn. Enkäten ingår också i landstingets epidemiologiska bevakning och ska ge en bred bild av ungas liv och välbefinnande i allmänhet, barns idrottsutövande samt belysa situationen för barn med olika funktionshinder och deras behov.
Det finns idag mycket som tyder på att den första tiden i livet är avgörande för utvecklandet av kronisk sjukdom senare, i synnerhet när det gäller exponering för hormonstörande kemikalier. Genom att forskarna har data från dessa barns första år i livet kan de nu undersöka vilken betydelse olika exponeringar i tidig barndom har för olika kroniska sjukdomar tio år senare. Astma och allergi men även andra kroniska tillstånd som autism, ADHD samt övervikt och fetma, med mera kommer att belysas.
Folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet
Vid folkhälsovetenskap på Karlstads universitet bedrivs idag en omfattande forskning med fokus på orsaker till kronisk sjukdom hos barn och deras fysiska, psykiska och sociala utveckling. Här ingår tre viktiga studier som innefattar mer än 20 000 barn och deras familjer:
– Bostad-Barn-Hälsa studien som startade år 2000 och som följer över 10 000 barn,
– SELMA-studien som startade 2007 och som följer 2 500 mor-barn par från graviditet över förlossning och uppåt i livet för barnet för att bland annat studera hälsorisker med exponering för kemikalier under tidig graviditet, http://www.selmastudien.se
– SOFIA-studien som i samarbete med Örebro universitet startade 2010 och där 2 500 barn ska följas under 30 år för att studera barns sociala, beteendemässiga och fysiska utveckling samt insatser till barn i behov av särskilt stöd, http://www.sofiastudien.se
Kontaktinformation
Mer information:
Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet,
tel 054-700 25 40 eller e-post: carl-gustaf.bornehag@kau.se
Familjer i DBH-studien
Följande familjer är kontaktade och är villiga att ställa upp för intervjuer. Alla familjerna har varit med i studien sedan start för tio år sedan.
Björn Svensson och Ann-Britt Augustsson, föräldrar till dottern Maja Augustsson
Adress: Slängserudstorp 539, 660 60 MOLKOM
Tel bostad: 0553-13025
Mobil: 0730-41 40 08, 0730-77 99 11
Caroline Lidbäck och hennes son Nils Gustav Jonathan Lidbäck
Adress: Centrumvägen 41, 653 51 Karlstad
Mobil: 0705-230307
