– Våra resultat ger starkt stöd för teorier som säger att det implicita, alltså icke-medvetna, inlärningssystemet i hjärnan är enklare och evolutionärt äldre, säger docent Fredrik Ullén, verksam vid Karolinska Institutet och Stockholm Brain Institute.
Många färdigheter vi använder till vardags, som att knäppa en skjorta eller spela ett instrument, består av sekvenser av enskilda rörelser som måste utföras i rätt ordning. Man vet sedan tidigare att det finns två inlärnings system för att lära sig sådana rörelsemönster. Med det implicita systemet lär vi oss utan att vara medvetna om vad som pågår och utan att vi avsiktligt tränar, exempelvis när vi bara upprepar en rörelse. Det explicita systemet, däremot, används när vi tränar avsiktligt och är medvetna om vad vi lär oss.
En struktur i hjärnan som är inblandad i bland annat just inlärning och kontroll av våra rörelser är de basala ganglierna, som ligger i hjärnans djupare delar. Dopamin, en signalsubstans som används när nervceller kommunicerar med varandra, är viktig för inlärning och plasticitet i de basala ganglierna.
I den aktuella studien, som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS, har forskarna undersökt både implicit och explicit inlärning av rörelsesekvenser i förhållande till mängden receptorer för dopamin – så kallade D2-receptorer – i de basala ganglierna. Forskarna fann då ett samband mellan tätheten på D2-receptorer och både implicit och explicit inlärning. Men de såg också att det i de evolutionärt äldsta delarna av basala ganglierna, det så kallade limbiska striatum, enbart fanns en relation till implicit inlärning.
– Med andra ord har vi sannolikt vissa grundläggande inlärningssystem gemensamt inte bara med råttor, möss och andra däggdjur utan också med de mest primitiva ryggradsdjuren, som även de har ett limbiskt striatum, säger Fredrik Ullén.
I förlängningen kan en ökad förståelse för hur dessa inlärningssystem fungerar vara till nytta för nya behandlingar av sjukdomar som Parkinson och Huntington, där man har störningar i de basala gangliernas funktion och nedsatt motorik.
Publikation: “Dopamine D2 receptor density in the limbic striatum is related to implicit but not explicit movement sequence learning”, Anke Karabanov, Simon Cervenka, Örjan de Manzano, Hans Forssberg, Lars Farde & Fredrik Ullén, PNAS, online early edition 5 – 9 April 2010.
Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:
Docent Fredrik Ullén
Tel: 08-517 773 55 eller 0707-43 08 58
E-post: Fredrik.Ullen@ki.se
Doktorand Anke Karabanov
Tel: +1 301 443 3473 (nummer i USA)
E-post: karabanova@ninds.nih.gov
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
– Min studie visar på många erfarenheter av dans när kön inte spelar någon roll, säger Anna Lindqvist. Men den visar också att dans i skolan kan innebära ett könsstereotypt förhållningssätt.
Sedan år 2005 pågår en nationell satsning för att utveckla dansen i skolan, och i dag har ett hundratal kommuner valt att satsa på dans i förskolor och skolor. Anna Lindqvist fokuserar i sin doktorsavhandling i pedagogiskt arbete på danslärarnas erfarenheter av och uppfattningar om dansundervisning i skolan. Lärarna i studien upplever att flickor är mer positivt inställda till dans än pojkar, att de tydligt försöker efterlikna danslärarens rörelser och lever sig in i lugna, lyriska övningar.
– Här finns en koppling till dans som ett feminint kodat ämne, homofobiska föreställningar och uppdelningen mellan maskulina och feminina rörelser, säger Anna Lindqvist.
Vad gäller idérikedom i improvisationsövningar, det vill säga det egna skapandet, menar en majoritet av danslärarna i studien att det inte är någon skillnad mellan pojkar och flickor. Nästan samtliga danslärare anser också att de arbetar med samma typ av rörelser för pojkar och flickor, men samtidigt uppfattar de kön och genus på olika sätt. En del danslärare beskriver pojkar och flickor som två homogena, motsatta grupper, medan andra förstår flickor och pojkar som individer med olika personligheter.
Avhandlingen visar också att det finns en samsyn bland danslärarna om vad dansundervisning i skolan är. Man anser att dansen har en existentiell dimension. Dans är inte ”bara” rörelse utan något mer, att lära känna sig själv och att hitta det personliga uttrycket. Danslärarna betonar också gemenskap och samarbete och öppnar upp för integration med andra skolämnen.
—————-
Anna Lindqvist, institutionen för estetiska ämnen, försvarar fredagen den 9 april sin doktorsavhandling med titeln Dans i skolan. Om genus, kropp och uttryck. Disputationen kommer att äga rum kl. 13.00 i Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Bengt Olsson, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.
Avhandlingen är e-publicerad:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:303675
Anna Lindqvist är uppvuxen i Boliden och gick som barn i Bolidens barnbalett. Hon har tidigare arbetat som förskollärare, danslärare och grundskollärare, och är sedan 2003 verksam vid Umeå universitet, institutionen för estetiska ämnen inom området dans och rörelse. Anna Lindqvist arbetar även som sjukhusclown.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Anna Lindqvist
Tel: 070-321 59 12
E-post: anna.lindqvist@estet.umu.se
Den nu presenterade avhandlingen av förlossningsläkaren Caetano Pereira från Mocambique är den första i världen som vetenskapligt granskat utfallet av avancerad kirurgi utförd av ”icke-läkare” (non-physician clinicians). I en av studierna, som utförts i Mocambique, har utfallet av över 2000 kejsarsnitt granskats, varav hälften gjordes av snabbutbildade icke-läkare och hälften av läkare med formell utbildning. Resultatet visar att mammorna och barnen i båda grupperna klarade sig lika bra, det vill säga hade lika få komplikationer och överlevde i lika stor utsträckning efter förlossningen.
I Mocambique och Tanzania utförs redan idag cirka 90 procent av alla kejsarsnitt på sjukhusen ute på landsbygden (distriktssjukhus) av denna typ av hälsoarbetare som saknar formell läkarutbildning. De har cirka 3 års grundläggande utbildning motsvarande sjuksköterskor och I genomsnitt drygt 7 års praktiskt arbetserfarenhet, ofta inom kirurgi. Caetano Pereiras avhandling visar att ”icke-läkarna” med stor framgång utför ett mycket kvalificerat kirurgiskt arbete.
Ett stort problem i många låginkomstländer är att de få formellt utbildade läkare som finns sällan stannar kvar på sjukhus i småstäder och på landsbygden. I avhandlingen presenteras siffror som visar att närmare 90 procent av icke-läkarna som ingick i studierna var kvar på distriktssjukhusen i Mocambique sju år efter att de startat sitt arbete där, medan samtliga formellt utbildade läkare lämnat distriktssjukvården. Beräknat på ett helt yrkesliv (30 år) var de snabbutbildade hälsoarbetarna tre gånger mer kostnadseffektiva än läkarna.
Caetano Pereira är specialist i gynekologi och obstetrik och verksam vid Centralsjukhuset i Maputo, Mocambique. Handledare har varit Professor Staffan Bergström. Avhandlingen har lagts fram vid avdelningen för global hälsa, institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.
Doktorsavhandling: Task-shifting of major surgery to mid-level providers of health care in Mozambique and Tanzania; A solution to the crisis in human resources to enhance maternal and neonatal survival, Caetano Pereiras, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. ISBN: 978-91-7409-826-6. Disputation skedde den 26 mars 2010.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Staffan Bergström, professor och handledare
Tel: 073-573 27 41
E-post: Staffan.Bergstrom@ki.se
Caetano Pereira, med dr
E-post: caetano.pereira@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Det är forskare från Karlstads universitet som, tillsammans med en sjukgymnast på vuxenhabiliteringen vid Landstinget i Värmland, arbetat fram en lösning som baserar sig på brukarnas verkliga behov.
Tidigare forskning och produktutveckling har fokuserat på teknisk utveckling av till exempel nya robotapplikationer eller navigationssystem. Brukarna, personerna som ska kunna använda utrustningen, har inte varit delaktiga och heller inte provat ut prototyperna.
– Det vi gör är att ta med individerna som behöver utrustningen i processen och försöker lösa deras behov på enklaste och billigaste sätt, berättar forskaren Erik Wästlund, lektor i psykologi vid Karlstads universitet och projektledare för studien.
I projektet kartlägger man brukarnas behov och lägger ett pussel av redan existerande kunskap och produktutveckling. Det nya som utvecklats är gränssnittet på den skärm där individen med hjälp av blicken styr sin rullstol, tack vare tekniken bakom eye-tracking.
Självkänslan ökar
– Personer med omfattande motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar har ofta liten eller ingen möjlighet att uttrycka sin egen vilja, göra val, kommunicera eller förflytta sig självständigt. Att med elrullstolen själv kunna transportera sig ger egen kontroll och ökad självkänsla för individen, säger Kay Sponseller vid landstingets vuxenhabilitering och fortsätter:
– När dessa individer får möjlighet att själva lära sig att hantera ett verktyg och därmed kunna påverka sin egen kropp och händelser i omgivningen, utvecklas egna förmågor, men också attityder och kunskap hos anhöriga och personal påverkas.
Fler får prova utrustningen
Robotforskaren Ola Pettersson står för kunskapen kring autonoma (självstyrande) robotar och hur de kan navigera.
– Olycksrisken är stor om inte systemet förmår navigera och lära sig hitta. Genom sensorer och olika stödsystem, har vi kopplat ihop ögats förmåga till viljemässig rörelse över skärmen, med robotsystemets styrkor kring navigation och anpassning, säger Ola Pettersson, teknologie doktor i datavetenskap.
I dagsläget finns en prototyp som provats av ett fåtal vuxna personer med funktionsnedsättningar på grund av grava hjärnskador. Nästa steg är att utöka studien så att fler kan prova utrustningen.
– Vi börjar med personalen, assistenterna, inte minst för att få återkoppling för exempelvis utveckling av en manual. Sedan fortsätter vi med brukare i deras egen hemmiljö, för att de tillsammans med sina assistenter ska bidra till att förbättra den ögonstyrda rullstolen. Målet är att den ska bli enkel och säker att använda och inte kräva stöd av oss, berättar Erik Wästlund.
De första resultaten av forskningsprojektet presenterades den 25 mars vid den internationella vetenskapskonferensen ETRA 2010 i Texas, USA. Studien påbörjades hösten 2008 och finansieras av stiftelsen Promobilia, Vivan – vårdinnovationer i Värmland och Innovationsbron.
Kontaktinformation
Erik Wästlund, projektledare och lektor i psykologi vid Karlstads universitet. tfn: 073-83 59 134
Kay Sponseller, sjukgymnast vid vuxenhabiliteringen, Landstinget i Värmland, tfn: 054-61 43 80, 070-319 66 32
Ola Pettersson, teknologie doktor i datavetenskap, tfn: 073-96 78 907
Joakim Lindgren har studerat relationer mellan utbildning och socialt innanförskap och utanförskap i tre olika miljöer i Sverige. Dessa miljöer består av ett samhälle i Norrlands inland och två stadsdelar i en större stad: ett så kallat ”utanförskapsområde” och ett socialt priviligierat område. Undersökningens fokus ligger på före detta elever i tre kommunala grundskolor i de tre områdena.
Avhandlingen visar att elever i det utsatta området hade de mest ambitiösa och förhoppningsfulla framtidsdrömmarna innan de lämnade grundskolan, men att de oftare hamnade utanför vidare utbildning och arbetsliv.
Samtidigt tyder resultaten på att dessa elevers stängdes ute från de pedagogiska praktiker som, enligt lokalpolitiker och skolans styrdokument, skulle göra dem delaktiga. Lärarna menade till exempel att dessa elever varken kunde eller ville arbeta självständigt. I elevintervjuerna finns det också tydliga lokala skillnader på hur den ideale eleven beskrivs. Idealet i det utsatta området var kopplat till traditionella normer om ordning och reda. Detta till skillnad från sådana ideal som handlar om att förvalta den ökande friheten och ansvaret, såsom självständighet, initiativförmåga och kreativitet.
En av skolans viktigaste funktioner är att skapa social integration. Traditionellt har detta i stor utsträckning handlat om att ge elever kunskap, formell behörighet för fortsatta studier och en plats i arbetslivet. Sedan 1990-talet har skolan i växande utsträckning inriktat sig på att forma individer som kan förvalta den ökande frihet och det ökande ansvar som de får i samhället. Skolans fostransdimension är i sig inte ny, men det normalitetsideal som vuxit fram är mer kopplat till särskilda individuella egenskaper och sätter därför skarpare gränser för vem som platsar och inte. Inte minst den ökande dokumentationen och utvärderingen av elevernas utveckling gör fostransdimensionen betydelsefull i detta avseende.
I avhandlingen diskuterar Joakim Lindgren bland annat hur förändringar i skolan är relaterade till nya former av utanförskap i ett samhälle där integration till viss del handlar om individernas förmåga att hävda, eller ”sälja”, sig själva på en avreglerad arbetsmarknad.
Eleverna i studien besvarade en enkät innan de lämnade grundskolan år 2000. Livshistoriska intervjuer genomfördes 2007-2008 med ett mindre urval av före detta elever. Avhandlingen bygger också på statistik från SCB:s longitudinella integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA) och intervjuer med lokalpolitiker och skolpersonal.
Fredagen den 9 april försvarar Joakim Lindgren, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spaces, mobilities and youth biographies in the New Sweden. Studies on education governance and social inclusion and exclusion. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Héctor Pérez Prieto, Utbildningsvetenskap, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
Joakim Lindgren, joakim.lindgren@pedag.umu.se
Pedagogiska institutionen,Umeå universitet
Telefon: 090-786 6447, 073-652 4861
Hjärnans belöningssystem aktiveras av både välsmakande mat och droger som kokain och heroin. Mat rik på socker eller fett skulle därför kunna ge upphov till beteenden som liknar drogberoende. Ett exempel är ökat sockersug när man försöker avstå från söt mat. Sådana beteenden skulle kunna förklara varför det är så svårt att i längden hålla sig till striktare dieter i samband med bantning. En nyligen publicerad amerikansk studie visar på liknande resultat.
I sin avhandling har Johan Alsiö tillsammans med kollegor studerat råttor som haft långvarig tillgång till foder rikt på socker och fett, för att simulera den moderna människans ständiga tillgång på välsmakande fet och söt mat. Många men inte alla råttor blir feta på en sådan diet. Vissa råttor är alltså särskilt känsliga för att utveckla fetma. Detta motsvarar situationen i människa, där somliga har lättare att gå upp i vikt än andra.
– När den feta dieten ersattes med råttornas vanliga foder ökade begäret efter socker hos de överviktiga råttorna, men inte hos de normalviktiga. Detta sockersug var så starkt att de överviktiga djuren mer eller mindre avstod från den vanliga maten i upp emot tre veckor, säger Johan Alsiö.
Hans forskning visar också att de överviktiga djuren hade tecken på ökad ångest under denna period. Dessa beteendeförändringar är karakteristiska för abstinenssymtom vid drogberoende: ökat sug efter drogen, ångest, och minskat intresse för andra njutningar.
Resultaten visar att vissa individer är särskilt känsliga för att utveckla beroendeliknande beteenden gentemot välsmakande mat. Risken för att utveckla dessa beteenden kan påverkas av ärftliga faktorer som styr belöningssystemets funktion.
– Vi identifierade molekylära avvikelser i belöningssystemet i hjärnan på de överviktiga råttorna. Liknande skillnader mellan överviktiga och normalviktiga individer har tidigare påvisats i människa, säger Johan Alsiö.
Sammanfattningsvis visar resultaten att somliga individer löper större risk än andra att utveckla ett beroendeliknande tillstånd och viktuppgång i en miljö med fri tillgång till fet och söt mat.
I en amerikansk studie som nyligen publicerades i tidskriften Nature Neuroscience har forskare noterat att råttor som fick äta mängder av fet och sockerrik mat snabbt fick förändringar i hjärnan. Deras belöningssystem trubbades av och råttorna krävde mer och mer stimulering för att uppleva samma njutning.
– Våra olika studier kompletterar varandra. Vi har tittat närmare på råttornas beteende, deras ångest och motivation att jobba för att få tag på socker. De molekylära förändringar som vi sett i våra försök bekräftas och nyanseras i den amerikanska studien, säger Johan Alsiö.
Avhandlingen försvaras den 10 april vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Alsiö tel: 070-363 07 71, e-post: johan.alsio@neuro.uu.se
– Den här gruppen jägare-samlare skiljer sig markant från moderna svenskar i den DNA-sekvens som vi brukar förknippa med förmågan att spjälka laktos i vuxen ålder, berättar Anna Linderholm, tidigare verksam vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, numera vid University College Cork i Irland.
Enligt forskarna finns det två möjliga orsaker till skillnaden i DNA.
– Antingen beror den på kraftig selektion, dvs att stenåldersjägarnas gener har gått förlorade för att det är mycket fördelaktigt att kunna dricka mjölk, eller så är det helt enkelt inte den här gruppen stenåldersmänniskor som vi härstammar ifrån, säger Anna Linderholm.
Förmågan att kunna konsumera oprocessad mjölk i vuxen ålder tros ha haft stor betydelse i människans förhistoria.
– Den hänger intimt samman med övergången från jägare-samlare till jordbrukare, säger Anders Götherström vid avdelningen för evolutionsbiologi, Uppsala universitet.
Han leder EU-projektet LeCHE (Lactase persistence and the early Cultural History of Europe), där man studerar mjölkens betydelse i vår förhistoria.
-I just det här fallet är vi dock benägna att tro att det vi ser är spåren av vad vi kallar genflöde, alltså att en annan grupp människor flyttar in i området vid ett senare tillfälle och det är dem vi liknar genetiskt. Detta är i linje med vad vi sett i tidigare studier, säger han.
Forskargruppen arbetar nu vidare för att undersöka hur de tidigaste jordbrukarna i Skandinavien såg ut genetiskt, och om de kan bära svaret på frågorna kring våra förfäder.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Götherström, 018-471 64 83, e-post: anders.gotherstrom@ebc.uu.se
Anna Linderholm, +353 (0) 87 24 33 570, e-post: annalinderholm@hotmail.com
Det är en komplex uppgift att se till att de relationer elever har i skolan är positiva för deras lärande och utveckling. Genom intervjuer och observationer av lärare från förskolan till gymnasieskolan har Anneli Frelin utforskat den relationella dimensionen av lärares arbete och professionalitet.
– Att utgå från professionalitet som något som går att lära sig utmanar myten att man föds till lärare, vilket gör avhandlingen relevant för både verksamma lärare och för lärarutbildning, säger Anneli Frelin.
Lärares praktiska argument, det vill säga deras argument för handlingar i en viss undervisningssituation, har kartlagts och analyserats, och resultaten visar ett målmedvetet arbete med att förhandla så kallade undervisningsrelationer, relationer där eleven accepterar att bli undervisad av läraren. Resultaten visar att lärarna inte bara förutsätter att en sådan relation redan existerar, utan de förhandlar relationen med sina elever. Ibland är förhandlingarna snabba och subtila, men i andra fall är de långdragna och dramatiska, och utgången är alltid till en del oviss, bland annat därför att eleven har en egen vilja. Förutsättningarna i skolan för att genomföra dessa förhandlingar kan också vara mer eller mindre begränsade.
Ett annat viktigt resultat berör lärares målmedvetna arbete för att iscensätta så kallade undervisningsgemenskaper, vilket handlar om elevers relationer med varandra i gruppen. Dessa förhandlas också för att vara eller bli positiva i relation till undervisningens syften. Det förutsätts inte automatiskt att en undervisningsgemenskap existerar och arbetet med att iscensätta en sådan gemenskap kan ibland vara omfattande och krävande, till exempel när en del elever systematiskt kränker andra.
– Detta relationsarbete från lärares sida visar också på ett slags professionalitet i handling som inte handlar om att höra till en profession, utan om att utöva sitt yrke skickligt i komplexa omständigheter, säger Anneli Frelin.
Avhandlingen försvaras den nionde april.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anneli Frelin, tel: 018-471 2490, 070-317 85 14, e-post: anneli.frelin@did.uu.se
– Vi har stora förhoppningar på att ATLAS-experimentet ska kunna hjälpa oss att förstå några av de mest spännande öppna frågorna inom dagens fysik. Bland annat hoppas vi att resultaten från ATLAS ska ge oss en förklaring till hur materien får massa, och kanske också få en första glimt av vad den ”mörka materia” som är den materieform som dominerar i universum verkligen består av, säger professor Sten Hellman, en av de forskare vid Stockholms universitet som arbetat med att förbereda experimentet i mer än femton år.
Från Stockholms universitet deltar forskare från avdelningarna för elementarpartikelfysik och fysikalisk systemfysik i ATLAS. Sammanlagt är ett tiotal seniora fysiker och åtta doktorander engagerade i ATLAS-experimentet. Gruppen från Stockholms universitet har bidragit till konstruktionen och intrimningen av detektorn. Analys av data från experimentet kommer att utgöra den viktigaste delen av forskningsprogrammet många år framöver.
– Det är oerhört spännande att äntligen få komma igång med kollisioner och få riktiga data att analysera. Har jag lite tur, så ligger det nya upptäckter och väntar inom det område där jag har förberett analys. I så fall kan upptäckter av helt nya fenomen bli en del i min doktorsavhandling, vilket vore roligt, säger Maja Tylmad, doktorand i elementarpartikelfysik.
ATLAS-experimentet vid LHC är det största fysikexperimentet någonsin. Ungefär 2900 fysiker (varav cirka 700 studenter) representerande mer än 172 universitet och forskningslaboratorier i 37 länder har tillsammans konstruerat en detektor som är 45 meter lång, 25 meter i diameter och väger över 7000 ton.
LHC, the Large Hadron Collider, är världens mest kraftfulla accelerator. I den acceleras två strålar med protoner i motsatta riktningar. Vid fyra experimentstationer kolliderar dessa strålar med varandra med den sammanlagda energin 7 TeV. I dessa kollisioner omvandlas rörelseenergin i protonerna till ny materia, dessa partiklar studeras i de experiment (ATLAS, CMS, Alice och LHCb) som omger de fyra kollisionspunkterna.
CERN är den europeiska organisationen för elementarpartikelfysik belägen utanför Genève, Schweiz. Idag har organisationen 20 medlemsländer, Sverige var ett av de 12 länder som 1954 grundade organisationen.
Kontaktinformation
Kontaktinformation: Sten Hellman, professor vid Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08 5537 8667, mobil 0703 78 44 79, e-post sten@fysik.su.se
Mer information:
ATLAS hemsida http://atlas.ch/ (engelskspråkig) innehåller en mängd bakgrundsmaterial, inklusive bilder och animationer som fritt kan användas, om både experimentet och den fysik som är i fokus vid LHC.
CERNs sida för utåtriktad information cern.ch innehåller också en stor mängd information om CERN, elementarpartikelfysik och LHC. Här kommer också att finnas ständigt uppdaterad information om hur arbetet med att sätta igång LHC går.
Våren 2007 utfärdade Socialstyrelsen de första nationella riktlinjerna för den svenska missbrukar- och beroendevården, avsedda att gälla som rekommendationer för allt arbete med personer med alkohol- och narkotikaproblem, inom alla berörda organisationer. Hösten 2008 påbörjade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) projekt för att implementera riktlinjerna på nationell nivå.
När man talar om en evidensbaserad praktik brukar man säga att en sådan bör baseras på tre olika källor: extern, vetenskaplig kunskap om effekterna av olika behandlingsmetoder, praktikernas beprövade kliniska erfarenhet och klientens eller patientens egen uppfattning om vad som behöver göras Tonvikten i såväl Socialstyrelsens riktlinjedokument som SKL:s implementeringsstrategi ligger främst på den första av dessa punkter, på att implementera ett antal specifika behandlingsmetoder som uppfattas ha ett gott vetenskapligt stöd för sin effektivitet. En ny studie vid SoRAD visar dock att många av de undersökta verksamheterna är ganska väl rustade i detta avseende. Däremot ter sig förutsättningarna att utveckla en evidensbaserad praktik enligt rapporten som mer problematiska om man ser till de två andra punkterna.
– Det är inte bristen på kunskap om behandlingsmetoder som är missbrukarvårdens centrala problem. Det bekymmersamma är snarare att vårdens ekonomiska och organisatoriska förutsättningar innebär att många klienter inte erbjuds den hjälp de önskar och behöver, och försvårar uppbyggnaden av en lokalt förankrad ”beprövad erfarenhet” som kan vägleda klientarbetet, säger Jan Blomqvist, professor vid SoRAD och en av forskarna bakom rapporten.
Resultaten tyder på att även om en stor majoritet av praktikerna ser det som principiellt viktigt att i behandlingsarbetet ta hänsyn till varje individs egen upp-fattning, är det i realiteten ofta faktorer som lokala traditioner, medarbetarnas ”magkänsla”, kollegers och chefers synpunkter och – inte minst – ekonomiska och politiska faktorer, som styr vilken hjälp den enskilde klienten erbjuds.
– Praktikerna själva förlägger inte heller de svårigheter som de möter i sitt arbete till en frånvaro av kunskap om effektiva metoder, utan till förhållanden som otillräckliga ekonomiska resurser, samarbetssvårigheter mellan vårdsystemets olika delar, ointresse för missbruksfrågan hos beslutsfattare och allmänhet, samt till att det omgivande samhället inte erbjuder vårdens klienter de materiella och sociala möjligheter efter genomgången vård och behandling, som skulle krävas för ett lyckat utfall, menar Jan Blomqvist.
Även om en majoritet av missbrukarvårdens medarbetare tycks se evidens och evidensbasering som något positivt, går uppfattningarna ganska vitt isär om vad dessa idéer konkret innebär och i huvudsak tycks de främst ha anammats på en retorisk nivå.
– Mycket tyder på att den pågående satsningen på att utveckla missbrukarvården, med sitt starka fokus på att utbilda personalen i olika specifika behandlingsmetoder, riskerar att skjuta bredvid målet. Om man från centralt håll anlade ett bredare och mer flexibelt perspektiv på vad evidensbasering innebär, i högre grad tog sin utgångspunkt i missbrukarvårdens reella praktik, och lade större tonvikt på att göra vården till en ”lärande organisation” och på att finna sätt att garantera klienternas eget inflytande, skulle utsikterna att den pågående satsningen på sikt ska ge positiva effekter också i form av ett bättre samlat utfall, te sig betydligt ljusare, menar Jan Blomqvist.
Han vill samtidigt betona att rapporten beskriver situationen inom missbrukarvården vid en tidpunkt innan den nationella implementeringen av Socialstyrelsens riktlinjer påbörjades. Om och på vilket sätt denna satsning kommer att bidra till att utveckla och förbättra missbrukarvården är fortfarande en öppen fråga, som bland annat kommer att studeras i ett nystartat projekt vid SoRAD, ”Från vision till praktik”, med medel från Vetenskapsrådet.
SoRAD-rapporten baseras på två enkätundersökningar bland behandlingspersonal och en intervjuundersökning med verksamhetschefer, Undersökningen har riktats till ett representativt urval av vård- och behandlingsenheter inom fyra olika organisationer med uppgift att bedriva vård och behandling för personer med missbruksproblem: den kommunala socialtjänsten, den landstingsbaserade beroendevården, den statliga LVM-vården och frivården inom den likaledes statliga kriminalvården. Av praktiska och ekonomiska skäl har studien begränsats till verksamheter i Mellansverige.
Rapportens namn: Christophs, I. (red.) ”Mot en bättre missbrukarvård?: En undersökning om förutsättningar för att evidensbasera missbrukarvården i fyra organisationer”. Stockholms universitet: SoRAD-rapport 57. Rapporten finns att ladda ner från SoRADs hemsida: http://www.sorad.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11335&a=77338.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jan Blomqvist, SoRAD, Stockholms universitet; tfn 08-16 31 54; mobil 073-707 88 30; e-post: jan.blomqvist@sorad.su.se
Johannes Bureus (1568–1652), är en av den svenska historiens mest mångfacetterade gestalter. Han var lärare till både Gustav II Adolf och drottning Kristina och har kallats för den svenska grammatikens fader. Samtidigt var han också runforskningens store pionjär. Han blandade runor och fornnordiska myter med kabbala, astrologi, hermetism och magi i ett unikt system som han kallade för adulruna, eller götisk kabbala.
– Johannes Bureus såg sig som en profet och hade för avsikt att återuppliva en urreligion som enligt honom funnits hos de äldsta goterna i trakterna kring Uppsala, säger Thomas Karlsson. Han kom att influera såväl Georg Stiernhielm som Olof Rudbeck och bidrog till intresset för hebreiska och kabbala i Uppsala vid denna tid.
Den sammanhållande ramen för Johan Bureus projekt var göticismen och den framväxande protestantiska svenska stormaktens polemik mot påven och kejsarmakten. Dock försökte han i renässansens anda sammanföra tankegods från den egna kristna religionen med begrepp från judendom och islam.
I tankevärlden hör Johan Bureus hemma inom den västerländska esoterismen, men i en lokal tolkning som kan benämnas “götisk esoterism” där de nationella anspråken löper som en röd tråd genom de esoteriska spekulationerna. Han menade att människan står inför en ny tidsålder och såg det trettioåriga kriget som ett uttryck för detta.
Johan Bureus tolkade tecken i naturen och i de heliga skrifterna och kom fram till att han själv hade en nyckelroll i det förestående apokalyptiska dramat. Även om han saknade några större skaror anhängare så blev han ryktbar i Europa som en person som var invigd i mysterierna.
– Johan Bureus tänkande speglar en viktig men fortfarande rätt outforskad del av kultur- och religionshistorien, menar Thomas Karlsson. De esoteriska tankegångarna finns som en kraftfull underström i västerländsk kulturhistoria och har påverkat otaliga områden inom kultur, religion och politik.
Avhandlingen namn
Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen. Avhandlingen finns att ladda ner på: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:293693
Ytterligare information
Thomas Karlsson, Religionshistoriska avdelningen, Stockholms universitet, tfn 070-425 47 74. e-post: thomas.karlsson@rel.su.se.
För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.
I dag uppgår ungdomsarbetslösheten i Sverige till cirka 25 procent och är nu bland de högsta bland EU:s medlemsländer.
– Arbetsmarknaden för de yngsta i gruppen 16-19 år har i princip raderats ut, säger Alexandru Panican, forskare i socialt arbete. Det hänger till viss del samman med att man har byggt utbildningen, men inte enbart.
Han berättar att det visserligen ibland finns jobb som en lågutbildad ungdom hade kunnat ta, men han menar att arbetsförmedlare väljer att ge dem till äldre sökande med hänvisning till att ungdomar bör gå på gymnasiet, inte jobba. Detta bidrar till att etableringsåldern på arbetsmarknaden har förskjutits från 21 år i början av 1990-talet till 26 år idag.
Alexandru Panican och hans forskarkollegor har intervjuat företrädare för arbetsförmedling, socialtjänst och skolor. Intervjuerna visade att de åtgärder som sätts in ofta är dåligt planerade och inte tillräckligt samordnade.
– Det händer till och med att stat och kommun motarbetar vararandra, säger han. Socialförvaltningen bedömer att ungdomar kan stå till arbetsmarknadens förfogande och hänvisar ungdomarna till arbetsförmedlingen, som i sin tur gör motsatt bedömning och skickar tillbaka dem till det sociala. Ofta handlar det om att man vill förbättra sin egen statistik och minska de egna kostnaderna.
I intervjuerna framgår att många tycker att det otydligt vem som har det egentliga ansvaret för ungdomar som har svårt att få jobb. Vad ska ske inom ramen för gymnasieskolans IV-program? Hur ska det kommunala informations- och uppföljningsansvaret utformas?
– Otydligheten har resulterat att det spelar en stor roll vilken kommun man bor i, säger Alexandru Panican. I vissa kommuner söker man upp alla ungdomar som har etableringssvårigheter och erbjuder utbildning och lärlingsplatser. I andra gör man i princip ingenting.
Just intervjuerna med företrädare för IV-programmet tycker lundaforskarna ger en motsägelsefull bild. Å ena sidan är man nöjd med att programmen är populära bland eleverna. Å andra sidan är det ett misslyckande att tillströmningen är god eftersom man egentligen inte vill att eleverna ska gå där hela gymnasietiden utan slussas in i de ordinarie gymnasieprogrammen.
Alla myndighetspersoner verkar också vara överens om att IV-programmet stämplar eleverna.
– En sak som förvånade mig var att lärarna själva ofta talade om eleverna i nedsättande termer som ”lågpoängare”, säger Alexandru Panican.
Kontaktinformation
För mer information tala med Alexandru Panican på telefonnummer 046-222 92 34, 046-14 98 87, 0732- 60 49 69, Alexandru.Panican@soch.lu.se
Jonas Olofsson, 0733-462451
Övriga medverkande i projektet är Lars Pettersson, ekonomisk-historiska institutionen och Erica Righard från Socialhögskolan.
Ladda ner rapporten ”Ungdomars övergång från skola till arbetsliv – aktuella utmaningar och lokala erfarenheter” på www.soch.lu.se/images/Socialhogskolan/Meddelanden20091.pdf
Se debattartikel i dagens Sydsvenska dagbladet http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article641240/Kommunerna-tar-inte-sitt-ansvar-for-unga-utan-jobb.html
Nu i dagarna avslutas den första av fyra delkurser som tillsammans utgör hela grundkursen i latin. All undervisning sker på distans via webben och konkurrensen om de 80 platserna var tuff. Inför kursstarten i januari hade cirka 300 anmälningar kommit in.
– Det finns ett stort intresse för latin men samtidigt ett behov av andra sätt av undervisning. Många förvärvsarbetar eller läser på en annan högskola, säger universitetslektor Christina Thomsen Thörnqvist, som håller i kursen.
Två gånger i veckan lägger hon ut en ny lektion i form av en film på 20 till 25 minuter på universitetets webbaserade lärplatttform. I filmen går hon igenom grundläggande latinsk grammatik. Studenterna arbetar sen på egen hand med glosor, meningar och olika inlämningsuppgifter.
Studenterna kan se lektionerna genom att via sin dator logga in på lärplattformen. Där kan de också kommunicera direkt med sina lärare och kurskamrater, till exempel i diskussionsforum. En form av undervisning som uppskattas av studenten Jenny Brodin.
– Det fungerar över förväntan. Det är ett bra upplägg med två korta föreläsningar, där det tydligt framgår vad man ska göra. Jag har velat läsa latin i många år men eftersom jag arbetar heltid har det inte gått förrän nu när jag inte behöver vara på universitetet, säger hon.
En av hennes kurskamrater, Sven Gunnar Lönn, har också lockats länge av latin.
– Man stöter på latin i olika sammanhang och jag vill lära mig hur språket är uppbyggt. Det bästa med kursen är tillgängligheten, att jag inte behöver gå iväg.
Både Sven Gunnar Lönn och Jenny Brodin lägger ner lite mer tid på kursen än de räknat med, men det är inget som avskräckt dem. Tvärtom. Båda två tänker fortsätta med den andra delkursen.
Deras lärare, Christina Thomsen Thörnqvist, är glad för alla positiva reaktioner hon fått från sina studenter. För egen del är det första gången hon undervisar på det här sättet och hon tror mycket på konceptet med nätbaserad distansundervisning.
– Föreläsningarna ligger ute på vår lärplattform och går att se flera gånger för de som vill repetera. Den här undervisningsmetoden tycker jag suddar ut gränserna mellan campus och nätet mer och mer, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information om latin på distans, kontakta Christina Thomsen Thörnqvist på telefon: 031-786 4348 eller e-post: christina.thornqvist@class.gu.se
När man avverkat en bokskog använder man så kallad naturlig föryngring för att få ny skog. De gamla träden blir frökällor och vissa år, ollonår, faller stora mängder ollon som får gro, bilda plantor och växa till ett nytt bestånd.
Uppkomsten av ollonår och ollonproduktionen under dessa är viktiga faktorer när man arbetar med naturlig föryngring. Rolf Övergaard vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU i Alnarp, har i sitt doktorsarbete visat att medelintervallet mellan ollonår sedan slutet på 1600-talet har legat kring 5 år, men under de senaste 30 åren har det minskat till 2,5 år. Ollonåren visade sig oftast föregås av ett år med varmt och torrt juliväder och ollonproduktionen ökade med ökad markbördighet.
Oftast gör man någon form av markbehandling före ollonfallet, så att groningen underlättas. Ibland används i stället en alternativ föryngringsmetod utan markbehandling, i vilken man utnyttjar flera ollonår. Denna mindre intensiva metod har både ekonomiska och ekologiska fördelar. Marktillstånd, plantetablering och tidig tillväxt regleras genom försiktiga utglesningar i det gamla beståndet och ollonen från flera ollonår ger därmed upphov till det nya beståndet.
Föryngringsperioden anses ibland bli lång och det nya beståndet ojämnt. Rolf Övergaards resultat pekar på att metoden har givit goda föryngringar oberoende av bördighetsklass.
Ibland misslyckas dock föryngringarna på magra marker med lågt pH, ofta i äldre bestånd. I Europa har kalkning förbättrat resultatet på denna typ av marker. Rolf Övergaard studerade därför kalkningens inflytande på de båda föryngringsmetoderna.
När den traditionella metoden (markberedning) användes, blev det fler plantor på kalkad mark av låg bördighetsklass, medan resultatet blev det motsatta på bördigare mark. Plantöverlevnad och mängden daggmask ökade på kalkade ytor.
När den alternativa föryngringsmetoden kombinerades med kalkning blev det färre plantor på kalkade ytor de första sex åren, men därefter blev resultatet det motsatta. Om marken kalkas minst åtta till tio år innan föryngringsperioden startar bör därför föryngringsperioden kunna kortas ner. Anledningen kan vara att pH-värdet i början är för högt och skadligt för bokollonen, vilket tyska undersökningar har visat.
——————————
Skogsmästare Rolf Övergaard, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Seed Production and Natural Regeneration of Beech (Fagus sylvatica L.) in Southern Sweden”. Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Tid: fredagen den 26 mars 2010 klockan 09.00
Plats: Craafordsalen, Alnarp
Opponent: Professor J. Bo Larsen, KVL, Danmark
Mer information
Rolf Övergaard, 040-41 51 89, 070-357 57 70, rolf.overgaard@ess.slu.se
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002240/
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, http://www.ess.slu.se
Hemort: Rydsgård, Skåne
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges.)
Rolf Övergaard, porträtt. Foto: Kerstin Rådquist
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/RolfOvergaard/RolfOvergaardPortratt.jpg
Självföryngrade bokplantor på en avverkningsyta. Foto: Rolf Övergaard
http://www2.slu.se/aktuellt/2010/RolfOvergaard/bokplantor.jpg
Jure Piskur är professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet. Tillsammans med kollegor från Stockholm, Köpenhamn och Lund har han nyligen publicerat forskningsresultat kring en tomatgen som tycks vara värdefull vid framtida genterapibehandling mot hjärntumörer. Arbetet redovisas i tidskriften Neuro Oncology.
Forskning inom genterapi har pågått länge, och i höstas lanserades den första genterapeutiska behandlingen på marknaden, av Ark Therapeutics från Kuopio, Finland. Tanken med genterapi är att införa en främmande gen i patientens cancerceller. I kombination med en viss medicin kan den införda genen förhoppningsvis få cancercellerna att dö. Tumören försvinner inte, men man kan mota undan sjukdomen ett par år.
– Våra forskningsresultat kring tomatgenen visar på ett överlägset alternativ till den huvudingrediens som börjat användas i Finland, och vi har nu börjat samarbeta med forskarna i Kuopio, säger Jure Piskur.
Det låter onekligen häpnadsväckande att en tomatplanta skulle kunna användas i cancerbehandling. Jure Piskur förklarar att det handlar om så kallade självmordsgener, som kan få celler att dö. I tomaten är den aktuella genens egentliga uppgift att producera små byggstenar till plantans arvsmassa. Men i kombination med AZT-medicin tycks tomatgenen förstöra cancercellerna. AZT-medicin är ett läkemedel som först utvecklades i kampen mot hiv-virus.
Jure Piskur kom i kontakt med cancerforskning av en slump. Själv är han forskare inom molekylär evolution, intresserad av bland annat hur enzymer har utvecklats genom årmiljonerna. Enzymer är proteiner som sätter igång eller skyndar på olika kemiska reaktioner i kroppen. Jure Piskur har studerat enzymer i en lång rad olika organismer, allt ifrån bakterier till djur. Den aktuella tomatgenen kodar för ett enzym som heter tymidinkinas.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Jure Piskur, Biologiska institutionen
Tel 046-222 83 73, Jure.Piskur@cob.lu.se
– Vi lever i en global värld som drivs av starka ekonomiska intressen. Utländska företag fortsätter att utnyttja Afrikas tillgångar utan att ge något tillbaka. Det gäller rätten till jord och naturtillgångar men också kunskap, säger Bernt Gustavsson, professor i pedagogik med inriktning mot demokrati vid Örebro universitet.
Bernt Gustavsson har arbetat med utbildningsproblem i Sydafrika sedan 1993 och han stod bakom konferensen tillsammans med professor Catherine Odora Hoppers vid University of South Africa, som dessutom är gästdoktor vid Örebro universitet.
– Utvecklingen har gått framåt sedan vi inledde vårt samarbete med Sydafrika men det finns mycket kvar att göra. Det krävs mer forskning och långsiktigt arbete.
Det kan vara svårt att stå emot starka ekonomiska intressen men det kan vara nödvändigt för att komma tillrätta med sociala och ekonomiska orättvisor, hävdar Bernt Gustavsson.
– Ta till exempel företag som använder sig av människors kunskap som har förts vidare från generation till generation utan att låta dem ta del av vinsten. Vi måste arbeta för att infödd kunskap ska värderas högre.
Konferensen i Pretoria var en chans för forskare inom olika områden från olika delar av världen att träffas och diskutera både enskilda men också gemensamma problem. Den globala utvecklingen gör att Sydafrika och Sverige träffar på allt fler problem som liknar varandra.
– Det är värdefullt att få tillfälle att utbyta kunskap och erfarenheter så att vi kan lära av varandra. Ett centralt problem för all utbildning är vad det innebär för utbildning och kunskap att det egna och det lokala alltmer knyts till det avlägsna och det globala.
Bernt Gustavsson hävdar att den svenska diskussionen om utbildning hittills varit begränsad till att gälla Europa och Västvärlden. Samtidigt finns det ett påtagligt glapp mellan den politik runt globalisering och hållbar utveckling som formuleras i Europa och de faktiska omständigheter som gäller i andra delar av världen.
– Man får nya perspektiv när man arbetar med människor med liknande problem i andra delar av världen. Samarbetet är långt ifrån över och närmast kommer vi att träffas när dagarna för mänskliga rättigheter äger rum här i Örebro. Dessutom deltog nästan hela forskarskolan Demokratins villkor med presentationer som kommer att publiceras längre fram.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Bernt Gustavsson 070-641 61 60, bernt.gustavsson@oru.se
