Ingrid-Maria Bergman är genetiker och har i sin forskning tittat närmare på skillnaden i genvariationer hos tamgrisar och vildsvin. Hon har studerat generna TLR1, TLR2, TLR6 och TLR10. I de här studierna har hon tittat på variationsmönstret hos de här generna på individnivå hos tamgrisar så väl som vildsvin för att sedan kunna jämföra tamgrisar med vildsvin. Undersökningarna visade att antalet förändringar i de två första generna var större hos tamgrisar än hos vildsvin. I TLR6 var antalet variationer ungefär lika många i båda grisgrupperna. Även i TLR10 fanns det fler variationer hos tamgrisarna än hos vildsvinen.

Ingrid-Maria Bergman har även tittat på MBL-1-genen hos de här djuren. Hon har i sin forskning kunnat visa att en variation, som tidigare hittats hos tamgrisar och som förmodligen har stor betydelsen för koncentrationen av MBL i blodet, också förekommer hos vildsvin. Dessutom upptäckte hon tidigare okänd variation, som skulle kunna förväntas ge upphov till ett protein med förändrad funktion.

Det är inget märkligt att vildsvin och tamgrisar visar olika variationsmönster i de analyserade generna eftersom de har olika bakgrund. Däremot förväntade sig Ingrid-Maria Bergman att mönstret skulle ha varit det motsatta, det vill säga att hon skulle ha hittat fler variationer hos vildsvin än hos tamgrisar, eftersom avel innebär att visa genotyper väljs bort. Resultatet bekräftar istället andra studier som visar att europeiska vildsvin gick igenom en evolutionär flaskhals, det vill säga under en period fanns det mycket få individer, innan de vilda grisarna gjordes tama av människan. Evolutionära flaskhalsar leder till låg grad av variation.

Ingrid-Maria Bergman kommer ursprungligen från Osby och utbildade sig till biolog vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar.

Ingrid-Maria Bergman försvarar sin avhandling Polymorphism in pattern recognition receptor genes in pigs fredagen den 23 april klockan 09.00.
Sal: A137, Barlastgatan 11, Linnéuniversitetet, Kalmar
Opponent: Professor Dan Inge Våge, Universitetet för miljö- och biovetenskap, Ås, Norge.
Ordförande: Docent Susanne Wikman, institutionen för naturvetenskap, Linnéuniversitetet.
Handledare: Docent Inger Edfors, Linnéuniversitetet.

Kontaktinformation
Ingrid-Maria Bergman 0480-446071, 070-2540333 eller ingrid-maria.bergman@lnu.se

För 16 år sedan publicerade professor Malte Andersson vid Göteborgs universitet boken Sexual Selection, som analyserade hur djur använder beteendesignaler, färger och andra ornament i konkurrensen om en partner.

Boken, som bland annat byggde på ett berömt experiment med en långstjärtad änka publicerat i tidskriften Nature 1982, är idag ett zoologiskt standardverk som citerats i omkring 5000 vetenskapliga artiklar och otaliga läroböcker.


Nu publicerar den tredje generationen ekologiska forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, sina rön i denna tradition.Tillsammans med kollegor och projektledaren Staffan Andersson har doktoranden Maria Prager studerat hur sexuella signaler hos änkefåglar och biskopar (släktet Euplectes) produceras och förändras under evolutionens gång.

Signalernas funktion var länge omtvistad men är idag välkänd: det handlar om att attrahera en partner för fortplantning, och om att avskräcka rivaler. Men varför djurvärlden uppvisar en sådan enorm mångfalden av signaler och uttryck har ännu inte förklarats.

De afrikanska änkfåglarna illustrerar fenomenet väl: trots att de är nära besläktade och använder klassiska signaler bland fåglar – förlängda stjärtfjädrar och klara färger – visar arternas uttryck en fascinerande stor variation.

Maria Pragers avhandling följer på fältstudier som pekar på ett generellt mönster bland dessa och många andra fåglar: honor föredrar de mest långstjärtade hanarna, medan hanar med större och rödare färgsignaler kan erövra bättre parningsrevir.

Maria Pragers tes är att signalerna hos änkfåglar och biskopar blivit alltmer extrema under evolutionen. I avsaknad av fossila fjädrar har hon studerat nutida DNA, och på så sätt rekonstruerat evolutionen av färger och fjäderplymer i arternas stamträd. Resultaten visar att dagens arter av änkor och biskopar kommer från förfäder med korta stjärtar och gul signalfärg.

Dagens röda färg har uppstått på flera sätt: fåglarna lagrar stora mängder gula födopigment i fjädrarna, vilket ger en rödare nyans, eller de omvandlar en del av födans gula pigment till röda med hjälp av ett enzym. Eftersom gula änkor och biskopar tycks sakna detta enzym kan färgskillnader delvis bero på fysiologiska eller genetiska begränsningar hos vissa arter.

Malte Andersson var en pionjär i arbetet att testa och vidareutveckla Darwin’s idé att hanars parningsframgång ofta beror av iögonfallande ornament. Maria Pragers forskning klarlägger nu tre nya aspekter rörande färgsignalering: pigmentmekanismerna bakom färgen, färgernas utveckling inom individen, och färgsignalernas evolution över tiden.

– Tillsammans ger vår forskning en unikt komplett bild av färgevolution hos fåglar, och det finns få andra djur där man nu vet så mycket om signalernas olika aspekter, säger hon.

Avhandlingen Phylogeny and Signal Diversity in Widowbirds and Bishops (Euplectes spp.) försvarades vid en disputation den 12:e mars.

Kontaktinformation
Kontakt:
Maria Prager, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0739 408959
Maria.prager@zool.gu.se

Foto: röd biskop och vitvingad änkefågel. Foto: Maria Prager och Staffan Andersson

Nätverksdatabasen som är framtagen av professor Erik Sonnhammers grupp heter FunCoup vilket syftar på funktionell koppling mellan gener/proteiner. Att kartlägga biologiska processer i form av nätverk kan ses som nästa steg efter identifikationen av alla gener och grundläggande klassifikation av deras biokemiska funktioner.
– Varje gen och protein utövar sin funktion genom interaktioner med andra molekyler, oftast andra proteiner eller gener. Det är dessa interaktioner som FunCoup kan förutsäga, berättar Erik Sonnhammer.
FunCoup nätverket, som använts i studien för att identifiera nya cancergener, baseras på allmänt tillgängliga data av åtta olika slag som har integrerats med algoritmer utvecklade på SBC. På detta vis kan flera svaga indikatorer av funktionell koppling stödja varandra och tillsammans ge en stark signal. Med hjälp av en ny algoritm så har FunCoup nätverket sökts igenom systematiskt efter gener som tidigare inte har associerats till cancer, men som är kopplade till 812 kända cancergener.

– Listan av potentiella nya cancergener anger hur många kopplingar varje kandidat har som ett mått på relevans. De gener som rankas högst är mest sannolika att resultera i nya insikter om hur cancer uppstår och ge nya terapier för att förhindra cancer. Trots att dessa gener inte har associerats experimentellt med cancer, bör de alltså utgående från dessa resultat få hög prioritet i klinisk cancerforskning, säger Erik Sonnhammer.

Metoden har validerats på tre olika sätt, varav ett bygger på anrikning av proteinuttryck i tumörer jämfört med normal vävnad.

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Erik Sonnhammer, professor i bioinformatik, Stockholms Bioinformatik Centrum, AlbaNova, Stockholms universitet/KTH, tfn 08-55378567, 070-5586395, e-post: Erik.Sonnhammer@sbc.su.se, hemsida http://sonnhammer.sbc.su.se

http://FunCoup.sbc.su.se/ – Databasen, med verktyg för att analysera nätverken runt valfria gener.

Kvantinformation är en ny vetenskapsgren som länkar ihop kvantfysik, informationsteori, telekommunikation, datavetenskap och flera andra vetenskapsgrenar. Inom kvantinformation används kvantmekaniska system för att lagra och behandla information. Kvantmekaniska partiklars speciella egenskaper utnyttjas där för effektivare och snabbare informationsbehandling och har även gett upphov till helt nya tillämpningar, såsom kvantteleportering och kvantkryptografi. I många av dessa tillämpningar har kvantmekanisk sammanflätning en nyckelroll. Sammanflätning kan beskrivas som att två partiklar påverkar varandra på ett sätt som förbinder deras öden. Det är då omöjligt att tänka sig den ena partikelns tillstånd oberoende av den andra. Tillsammans beskrivs de sammanflätade partiklarna av ett enda kvanttillstånd och om man utför en mätning på en av dem påverkas också den andra.

I sin avhandling visar Magnus Rådmark bland annat att ett så pass enkelt system som polarisationen av en enda foton kan ge upphov till icke-intuitiva egenskaper som länge trotts vara unika för två sammanflätade partiklar. Detta ifrågasätter uppfattningar om att sammanflätning skulle vara den karakteristiska egenskapen som skiljer kvantfysik från klassisk fysik. Dessa resultat medför att även relativt enkla kvantmekaniska system skulle kunna vara användbara i utvecklingen av kvantdatorer och kvantkommunikation.

En annan del av avhandlingen behandlar framställande och karakterisering av en klass av sammanflätade kvanttillstånd som är särskilt lämpliga för kvantkommunikation, så kallade invarianta tillstånd. Rådmarks arbete har här resulterat i världens mest högkvalitativa kvanttillstånd av sex sammanflätade partiklar. Kvanttillstånd är i allmänhet mycket sköra och förstörs lätt av brus, men invarianta tillstånd är mycket robusta och är helt immuna mot vissa typer av brus.

– Specifikt har vi genererat ett mycket högkvalitativt invariant tillstånd i sex sammanflätade fotoner, ett tillstånd som har potentiella tillämpningar inom kvantdatorer och inom kvantkommunikation och -kryptografi, säger Magnus Rådmark.

Exempelvis gör tillståndets invarians att det är immunt mot vissa typer av brus och det är därför särskilt lämpligt att använda för kommunikation av kvantinformation när man har dåliga ledningar eller saknar en gemensam referensram.

Avhandlingens namn: Photonic quantum information and experimental tests of foundations of quantum mechanics.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-37464

Kontaktinformation
Ytterligare information
Magnus Rådmark, Fysikum, Stockholms universitet, AlbaNova Universitetscentrum, tfn 08 – 55 37 87 04, 070-363 92 36, e-post radmark@fysik.su.se.

Smärta är inte bara en fysiologisk reaktion utan ett samspel mellan kropp, tankar, känslor och beteende. När smärta upplevs som ett hot kan det leda till katastroftankar. Rädslan gör att patienten fokuserar på smärtan och spänner sig vilket leder till att smärtan upplevs starkare. Det blir en negativ spiral som är svår att bryta.

– Psykologiska faktorer är avgörande både för att tidigt kunna identifiera människor som riskerar långvariga problem men också för att kunna hjälpa patienter att återgå till arbete och få vardagslivet att fungera, säger Anders Westman som även arbetar som överläkare vid Enheten för psykosomatisk medicin i Västerås.

I sin avhandling jämför Anders Westman två grupper som genomgår utredning och behandling. Trots att det inte var några stora skillnader i fråga om arbetsförmåga, funktion och smärta mellan grupperna, så använder patienterna som genomgått ett multidisciplinärt rehabiliteringsprogram, som täcker inte bara fysiologiska utan även psykosociala faktorer, mindre smärtstillande medicin och har ett mindre behov av sjukvård.

– Patientens syn på sin egen hälsa var dessutom avgörande för en snabb återgång till arbete. En positiv syn på sin egen hälsa gör att det är lättare att minimera inflytandet som smärtan har på vardagen medan rädsla och katastroftankar ofta leder till sjukskrivning och mer lidande.

Anders Westman betonar vikten av att tidigt identifiera patienter som riskerar långvariga problem, eftersom forskning visar att desto längre patienten lever med problemen desto svårare blir det att nå resultat i rehabiliteringen. Dessutom är det viktigt att anpassa behandlingen till individen och att möta patienternas behov.

– Många patienter med långvarig smärta känner att de inte fått en fullgod medicinsk undersökning utan har obesvarade frågor om sin sjukdom. En behandling som patienten känner är komplett hjälper patienten att börja återgå till sina dagliga rutiner och bryta den nedåtgående spiralen.

– Smärtpatienter utgör en betydande grupp av patienter i primärvården. Tidig identifiering av och anpassade behandlingsinsatser för de människor som löper risk att utveckla långtidsbesvär skulle ge oss stora möjligheter att reducera såväl samhällets kostnader som individens lidande.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Anders Westman 070-3267937, anders.westman@ltv.se

Vid en viktökning så sker en tillväxt av fettväven som börjar producera en mängd inflammatoriska molekyler. Ökningen av de inflammatoriska molekylerna leder till ett kroniskt inflammerat tillstånd av fettväven. Det spelar en viktig roll för utvecklingen av insulinresistens, som är ett förstadie till typ 2 diabetes, vilket innebär att kroppen inte kan sänka blodsockret med hjälp av dess eget insulin.
– Det är fortfarande inte helt klart varför fetma orsakar insulinresistens. Inflammation skulle kunna vara en del av förklaringen till varför fetma leder till typ 2 diabetes, säger forskaren Emelie Wallerstedt på institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin.

Forskning har visat att både fetma och insulinresistens påverkas av inflammatoriska tillstånd i kroppen. Tidigare trodde man att fettvävnaden enbart fungerade som en lagringsdepå för fett men nu vet forskarna att den även är ett viktigt organ för utsöndringen av en mängd olika ämnen, bland annat inflammatoriska molekyler. I avhandlingen har forskarna lyckats identifiera egenskaperna hos den inflammatoriska molekylen IL-6.
– IL-6 motverkar insulinsignaleringen men även insulinsignaleringen kan hämma och ”stänga av” IL-6-signalen och inflammationen. Även proteinet PKCdelta spelar en viktig roll för regleringen av IL-6-signalen och vi har visat att om vi slår ut funktionen av denna molekyl så minskar inflammationen, säger Emelie Wallerstedt.

Genom en ökad förståelse av signaleringsmekanismerna så skulle det finnas en möjlighet i framtiden att kunna utveckla läkemedel som kan ”stänga av” inflammationen och på så vis minska risken för insulinresistens och andra sjukdomar förknippade med fetma.

FAKTA DIABETES
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, kommer antalet patienter i världen med diagnosen diabetes att mer än fördubblas från 171 miljoner år 2000 till 366 miljoner år 2030. Under samma tid i Sverige beräknas antalet stiga från 292 000 till 404 000 patienter, motsvarande en ökning på nära 40 procent. Orsaken till diabetes är att kroppen inte bildar tillräckligt med insulin eller att det inte har tillräcklig effekt eller en kombination av dessa tillstånd. Den delas upp i två typer: diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Symtomen är likvärdiga för de olika typerna av sjukdomen och behandlas på samma sätt, med medicin och livsstilsförändringar.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för molekylär och klinisk medicin

Avhandlingens titel: Regulation of IL-6-signaling and inflammatory response-role of insulin, FOXO1 and PKCdelta

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Doktorand Emelie Wallerstedt, telefon 070-668 43 94, e-post: emelie.wallerstedt@gu.se

Handledare:
Biträdande forskare Christian Andersson. Telefon 031-3426646, e-post: christian.andersson@gu.se

Drygt 240 000 patientbesök hos primärvården i Kalmar län har analyserats i en studie som är den största hittills i sitt slag i Sverige. De tre vanligaste diagnoserna var förkylning, halsfluss och öroninflammation. Under de sex år som studien omfattar har patientbesöken minskat rejält, framförallt för öroninflammationer och halsinfektioner, men andelen förskrivningar av antibiotika ligger kvar på nästan samma höga nivå.

Vid 45 procent av alla besök för luftvägsinfektion skrev läkaren ut antibiotika, oftast Kåvepenin® som är det rekommenderade penicillinet vid misstänkta bakteriella infektioner. Vid öroninflammationer hos barn var andelen nära 80 procent och den hade inte minskat trots att man enligt 2002 års svenska riktlinjer kan avvakta med behandling i tre dagar för att ge möjlighet till självläkning. En klinisk studie visade att skillnaden mellan barn behandlade med och utan antibiotika var knappt en halv dags förkortad smärta, medan utläkningen var lika god i bägge grupperna.

Thomas Neumark, distriktsläkare i Kalmar och doktorand i allmänmedicin vid LiU, är oroad över resultaten av sin forskning och anser att andelen antibiotikabehandlingar bör kunna halveras.

– Vi har dålig samsyn och värderar de kliniska symtomen olika. Riktlinjerna är svagt förankrade och definitionerna vaga. Arbetsgivaren – landstingen – men även den enskilde yrkesutövaren bör ta större ansvar för medicinsk uppdatering och verksamhetsuppföljning, säger han.

De nu publicerade studierna går inte in på orsakerna till att så många läkare väljer att inte följa de riktlinjer som finns. Den frågan vill Thomas Neumark undersöka i sin fortsatta forskning. Problemet är mångfasetterat: det kan handla om pressade arbetsförhållanden i primärvården, dålig bemanningssituation med vikarier som ofta saknar allmänmedicinsk kompetens och kanske andra förskrivningsvanor.

– Ofta verkar det vara doktorn som tror att patienten förväntar sig att få ett recept på antibiotika, medan patienten egentligen vill ha längre tid för konsultation och en förklaring till symtomen.

Vad vi ser idag är en global och snabbt växande resistensutveckling hos bakterierna. Det är deras sätt att skydda sig mot antibiotika i sin omgivning. Om utvecklingen får fortsätta riskerar vi att sjukdomar som tidigare enkelt kunnat botas plötsligt blir dödliga.

– Därför ska man vara återhållsam och bara sätta in behandling på strikta diagnoser där det inte finns något bättre alternativ. Det är också viktigt att välja rätt typ av antibiotika, rätt dos och rätt behandlingstid, säger Thomas Neumark.


Avhandlingen Treatment of respiratory tract infections in primary care with special emphasis on acute otitis media läggs fram i Kalmar fredag 23 april. Opponent är professor Morten Lindbaek, Universitetet i Oslo.

Kontaktinformation
Kontakt:
Thomas Neumark 070-2346400, thomas.neumark@ltkalmar.se

”En minimagnetosfär är en ny klass av objekt,” berättar försteförfattaren Martin Wieser, IRF, ”och mätningar från IRF:s instrument SARA visar på en ny teknik för att studera himlakroppar utan atmosfär – genom att avbilda dem i reflekterade neutrala atomer.”

Bilden visar rymdfarkosten Chandrayaan-1 (Bild: ISRO)

Artikeln:
”First observation of a mini-magnetosphere above a lunar magnetic anomaly using energetic neutral atoms”, Geophys. Res. Lett., 37, L05103, doi:10.1029/2009GL041721.

Författare:
* Martin Wieser, Stas Barabash, Yoshifumi Futaana och Mats Holmström (Institutet för rymdfysik, Kiruna)
* Anil Bhardwaj, R. Sridharan och M. B. Dhanya (Space Physics Laboratory, Vikram Sarabhai Space Center, Trivandrum, Indien)
* Audrey Schaufelberger och Peter Wurz (Physikalisches Institut, University of Bern, Schweiz)
* Kazushi Asamura (Institute of Space and Astronautical Science, Sagamihara, Japan)

Kontaktinformation
* Dr Martin Wieser, forskare, IRF, tel. 0980-79198, martin.wieser@irf.se
* Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, 070-276 6020, rick@irf.se

För att kunna göra Bio-DME (DiMetylEter) måste först gasen från svartlut omvandlas till metanol, något som ingen tidigare lyckats med. I höstas framställdes de första dropparna metanol från svartlut under en kort körning i det laboratorium i Piteå som Caroline Häggström, doktorand vid Luleå tekniska universitet arbetar.

– En liten gasström kan ledas in från Chemrecs förgasningsanläggning till mitt labb. Där har jag arbetat med att omvandla gasen till metanol. Nu har jag visat att processen även håller i praktiken, inte bara i teorin, säger Caroline Häggström.

”Katalytisk syntes av metanol/DME via svartlutsförgasning” kallas Caroline Häggströms projekt. Det är ett projekt som leds av professor Jonas Hedlund vid Luleå tekniska universitet i samarbete med Stiftelsen energitekniskt centrum och som finansieras av Energimyndigheten.

– Det är viktigt att vi som oberoende organisation har visat att det är möjligt att tillverka bio-metanol av Chemrecs syntetgas och Caroline är en doktorand som är genuint intresserad av biobränslen, vilket gör det hela extra kul, säger universitetets professor Jonas Hedlund.

I förra veckan gjorde Caroline Häggstöm en längre körning under tre dagar med gasen.

– Med rätt så stabil drift producerade vi cirka fyra deciliter som innehåller mestadels metanol, men även små mängder vatten, precis som förväntat, säger hon.

Inom Caroline Häggströms projekt och även inom LTUs strategiska forskningsprogram Bio4Energy,pågår forskning om zeolitmembran som kan användas för att ytterligare förbättra processerna för framställning av biobränslen. Svartlut, som har högt energivärde, är biomassa från massa- och pappersindustrin och att förgasa svartluten och omvandla den till biobränsle innebär maximal användning av skogsråvaran.

Metanol och DME (DiMetylEter) tillverkas redan idag av olja och kol, men leder till utsläpp av koldioxid som påverkar klimatet negativt. Tillverkning av biobränslen från svartlut är däremot gynnsamt för naturen eftersom den görs av förnyelsebara råvaror. Med sina nya motorer räknar exempelvis Volvo med att minska utsläppen av fossil koldioxid med 95 procent.

En pilotanläggning för tillverkning av Bio-DME är under uppbyggnad i anslutning till pappersbruket i Piteå. Med en fullstor DME- anläggning vid varje svenskt massa- och pappersbruk kan hälften av all fossil diesel för den tunga fordonstrafiken bytas ut mot miljövänligt bränsle. Det skulle minska Sveriges oljenota med tio miljarder kronor.

Forskningen om gröna drivmedel vid Luleå tekniska universitet sker i samarbete med Umeå universitet, Chemrec, ETC Stiftelsen energitekniskt centrum och
Solander Science Park i Piteå m. fl

Kontaktinformation
Caroline Häggström,0920 – 49 2048, caroline.haggstrom@ltu.se eller professor Jonas Hedlund, 070-6605467,jonas.hedlund@ltu.se

Flera internationellt välkända forskare medverkar under konferensen, som hålls på högskolan i Eskilstuna. En av dem är professor Barbara Tversky från Stanford University i San Francisco. Hon har forskat kring hur människor kommunicerar via bilder och gester, och genom att kombinera text, bild och kroppsspråk.

Två andra tunga namn på programmet är Peter Gärdenfors, kognitionsvetare som skrivit böcker om vårt tänkande och handlande, och Germund Hesslow, hjärnforskare, filosof och vetenskapsteoretiker.

– Konferensen vänder sig till studenter, lärare och forskare inom ämnesområden och utbildningar som på ett eller annat sätt sysslar med människor, lärande och design. Men även till pedagoger på olika nivåer och producenter av läromedel, berättar Yvonne Eriksson, initiativtagare från högskolans sida och professor i informationsdesign.

Inom ämnet informationsdesign vid Mälardalens högskola bedrivs undervisning och forskning om utformning av information, bland annat genom forskningsprojektet Taktil navigering (överföring av information genom beröring) där Punktskriftsnämnden är en samarbetspartner.

– Vi ser information som ett verktyg för att underlätta för människor att via bild, text och rum ta till sig innebörden av till exempel instruktioner och samhällsfrågor. Och det finns en rad tillämpningsområden för informationsdesign: hälso- och sjukvård, kulturarvsmiljöer, industri och produktionssystem, säger Yvonne Eriksson.

Hon understryker vikten av att arbeta med fokus på människans individuella förmåga och begränsningar när det gäller att ta del av information, något som kommer att diskuteras på konferensen om olika inlärningsprocesser.

Se programmet: http://www.mdh.se/idt/multimodal

Press och andra medier är välkomna att delta i hela eller delar av programmet.

Datum: 21-22 april

Plats: Mälardalens högskola, Smedjegatan 37, Eskilstuna

För mer information, kontakta:
Yvonne Eriksson
Professor i informationsdesign, Mälardalens högskola
Tel. 016-15 36 99, e-post: yvonne.eriksson@mdh.se

Björn Westling
Sekreterare i Punktskriftsnämnden
Tel. 08-580 02 786, e-post: bjorn.westling@tpb.se

Populationerna av strandhäckande vadarfåglar har minskat drastiskt i Sverige. En av anledningarna är att de markhäckande fåglarnas bon plundras av andra arter. Forskaren Daniel Isaksson vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, har under flera år studerat strandängshäckande kolonier av tofsvipa och rödbena i Halland.

För att minska boplundringen har Daniel Isaksson undersökt flera icke-dödliga metoder för att stoppa predatorerna. Ett sätt att skydda bona är att omgärda dem med en skyddsbur, en metod som visade sig ge bra resultat.

-Både tofsvipa och rödbena kläckte fler ägg med bona i skyddsburar. Men tekniken fungerar bara på arter som lämnar boet tidigt när en predator är i närheten, eftersom arter som ligger kvar längre riskerar att fångas och själva bli byten, säger Daniel Isaksson.

En annan metod som prövades var att placera ut konstgjorda bon med vanliga hönsägg – som målats som vadarägg och injicerats med kräkmedel. Målet var ”lära” predatorerna att vadarfåglarnas ägg är oätliga.

– Vi upptäckte att predationen på riktiga fågelägg genast minskade under de tre första veckorna i områden med utplanterade ägg, vilket tyder på att metoden hade en effekt, säger Daniel Isaksson.

Studierna visar också hur bopredationen och fåglarnas utplacering av bona i stor utsträckning styrs av den omgivande miljön.

–Till exempel utgår kråkor från upphöjda platser som gärdsgårdar och staket, där de kan hålla utkik och undkomma anfall från tofsvipor. Under två av tre år kom tofsviporna därför att placera sina bon allt längre bort från sådana platser. Det begränsar tofsvipans häckningsområde, vilket sannolikt påverkar den lokala populationens storlek, säger Daniel Isaksson.

Avhandlingen Predation and shorebirds: predation management, habitat effects and public opinions försvarades vid en disputation i december 2009.

Kontaktinformation
Kontakt:
Daniel Isaksson, fil. dr. i ekologisk zoologi, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0735-761232
daniel.isaksson@zool.gu.se

De nationella utvärderingarna av slöjdämnet 1992 och 2003 har visat att slöjdämnet är populärt bland grundskolans elever, som får 330 timmars slöjdundervisning under sin grundskoletid.

Populariteten grundas inte minst i att elevinflytandet över undervisningens innehåll är stort, i att undervisningen är mycket individualiserad och i att elevernas engagemang är stort.
Slöjd är ett litet ämne i skolans timplan. Det innebär att slöjdlärarna utgör en liten lärarkategori på varje skola, något som gör varje enskild slöjdlärares påverkan på undervisning stor.

– En slöjdlärare kan arbeta 15-20 år på en skola utan att få nya ämneskollegor. Det innebär att kännedomen är begränsad om hur andra slöjdlärare undervisar. I kombination med att slöjdämnet är så populärt finns få incitament och begränsade möjligheter för slöjdlärare att kritiskt granska och utveckla sin undervisning, säger Peter Hasselskog vid institutionen för mat, hälsa och miljö och verksam vid slöjdlärarutbildningen vid Göteborgs universitet.

Hans studie visar att lärarnas förhållningssätt är mer beroende av person än av situation, där lärarna inte varierar mellan de olika förhållningssätten.
– Det finns därmed en risk för brist på likvärdighet i slöjdundervisningen, konstaterar han.
Peter Hasselskog har använt sig av lärar- och elevdagböcker, insamlade vid den senaste nationella utvärderingen NU-03, plus inspelningar av lärares och elevers muntliga kommunikation under slöjdlektioner.

I studien har han utifrån dagböckerna konstruerat fyra olika idealtyper av slöjdlärare som alla ger förutsättningar för lärande inom kursplanens ramar. De fyra idealtyperna Servicemannen, Instruktören, Handledaren och Pedagogen har olika förhållningssätt vilka påverkar elevernas upplevelse av undervisning vilket ger skillnader vad gäller elevernas förutsättningar för lärande genom undervisningen.

De olika förhållningssätten handlar om att antingen lägga fokus på instruktion på nästa steg i elevernas arbete, eller om att lägga fokus på att skapa förståelse hos eleverna eller slutligen om att i första hand stötta eleverna genom att hjälpa till med det de ber om.

– Det finns inget enda ”bästa” förhållningssätt. Olika förhållningssätt ger förutsättningar för olika lärande. Annat som spelar in är exempelvis hur kontakten mellan lärare och elev etableras, om lärarens fokus är riktat mot eleven eller mot elevens slöjdföremål och hur eleverna redovisar färdiga slöjdarbeten, säger Peter Hasselskog.
Han menar att studiens resultat är relevanta även för övriga skolämnen:
– Det sätt på vilket slöjdundervisningen bedrivs med sitt utmärkande elevinflytande och individualisering kan inspirera till hur det skulle kunna få större utrymme även i andra ämnens undervisning.

Kontaktinformation
Peter Hasselskog lägger fram sin avhandling ”Slöjdlärares förhållningssätt i undervisningen” vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 23 april kl 10.00, Plats: Margareta Huitfeldts Auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg
För mer information kontakta Peter Hasselskog: peter.hasselskog@ped.gu.se, tel: 031-7864169, 0703-243127.

Intresset för lärk har ökat under de senaste åren. Den snabba ungdomstillväxten och lärkens speciella virkesegenskaper, med en hög andel kärnved och en rötbeständighet som medför att den kan ersätta tryckimpregnerat virke i många utomhusmiljöer, har bidragit till detta. Dessutom klassas numera sibirisk lärk som ett inhemskt trädslag i Sverige*.

Huvuddelen av världens lärktillgångar finns i Ryssland. Det sammanlagda virkesförrådet av lärk uppgår där till ca 25 miljarder m3 sk, ca åtta gånger mer än Sveriges totala virkesförråd. Ett rysk-skandinaviskt lärkprojektet, som igångsattes 1992 under ledning av Owe Martinsson, har haft som syfte att studera delar av denna enorma genresurs.

Lars Karlman har i sin avhandling utvärderat tre svenska fältförsök som anlades 2003. I försöken ingår fyra ryska lärkarter (Larix sukaczewii, L. sibirica, L. gmelinii och L. cajanderi) med ursprung från Archangelsk i nordvästra Ryssland till Kamtjatka i öster. Fältförsöken visar att den västligaste arten, L. sukaczewii, har bäst överlevnad, frostresistens och stamform. Bäst tillväxt hade en annan art, L. gmelinii från Stillahavskusten, men dessa träd hade i allmänhet dålig stamform. Sammanlagt inventerades ca 50 000 femåriga träd.

– En slutsats från försöken är att frökällor bör hämtas från områden i Ryssland med ett visst maritimt inflytande, säger Lars Karlman. Lärk från områden med utpräglat inlandsklimat har mer eller mindre misslyckats i Sverige.

Lars Karlman har även undersökt äldre svenska lärkplanteringar. I 50-åriga lärkbestånd av L. sukaczewii har tillväxten varit god på bättre boniteter, medan produktionen varit underlägsen den hos tall på mager mark. I två försök i Ångermanland har ryska lärkhybrider (L. sukaczewii korsad med europeisk lärk, L. decidua) producerat betydligt mer än ren rysk lärk och de uppvisar en mycket hög produktionspotential. Medelhöjder på 28–29 meter efter 51 år i Norrland är något av ett höjdrekord för barrträd i denna del av Sverige.

– Så pass mycket talar för lärken att man med fog kan anse att den har fått för lite uppmärksamhet av skogsbruket, menar Lars Karlman. Och det behövs mer lärkforskning.

* Det har hittats gamla kottar och stamdelar från sibirisk lärk i Sverige, och enligt dateringen har träden vuxit här efter den senaste istiden. Att sibirisk lärk därmed betraktas som ett inhemskt trädslag innebär att det inte längre behövs någon förhandsanmälan till Skogsstyrelsen före plantering.

—————————-

Jägmästare Lars Karlman, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Genetic variation in frost tolerance, juvenile growth and yield in Russian larches.

Tid: Fredag den 16 april 2010, kl. 10.00
Plats: Hörsal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Bernt-Håvard Öyen, Norsk institutt for skog og landskap, Norge

Mer information: Lars Karlman, 0730-27 39 26, lars.karlman@jll.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002264/

www.siblarch.net

Pressbilder, se:
http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=12827

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102

Etnologen Claes G Olsson har gjort nedslag vid tre historiska brytpunkter: slutet av 1700-talet, början av 1800-talet och början av 1900-talet. Enskilda personers röster har fått ett stort utrymme i boken, tillsammans med diskussionerna om övergripande och strukturella faktorer. Det handlar om föreställningar och praktiker, normalitet och avvikelse, omsorg och kontroll.

Svårt att hitta försörjning

Samhället tog tidigt fasta på funktionshindrades svårigheter att försörja sig på eget arbete. Som exempel tar avhandlingen upp synskadade och blindas situation i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De vanligaste yrkena var borstbinderi, korgmakeri och traditionellt kvinnliga handarbeten – sysselsättningar som gav små möjligheter till full försörjning. Många var därför beroende av anhöriga, fattigvård och filantropi.

– Svårast var förhållandena för blinda kvinnor som dessutom begränsades av samhällets könsmaktstruktur, säger Claes G Olsson. Men det finns också exempel på kvinnor och män som lyckats mycket bra med försörjningen, eftersom de vuxit upp i hem med goda ekonomiska tillgångar och stöd av anhöriga.

Från gammal folktro till expertinflytande och särbehandling

Tankarna om en noggrannare uppfostran och utbildning av personer med funktionshinder, krymplingar, döva och blinda formulerades under slutet av 1700-talet i en miljö där vetenskap och lärdom var ett självklart inslag. Genom upplysning och merkantilism ville man ta tillvara allas arbetsförmåga för att öka landets rikedomar.

– Vetenskapens företrädare ville ersätta gamla föreställningar och folktro med kunskaper och expertinflytande, säger Clas G Olsson. Därmed minskade efterhand föräldrarnas inflytande över barn med funktionshinder, och så fortsatte det ända till slutet av 1900-talet.

Avhandlingen visar hur det kom att leda till särbehandling av personer med funktionsnedsättningar och att man under 1800- och 1900-talen inrättade specialskolor för allt fler typer av funktionshinder. I dag har många av dessa avvecklats.

———

Claes G Olsson, institutionen för kultur och medievetenskaper Umeå universitet, försvarar fredagen den 23 april 2010 sin doktorsavhandling i etnologi med titeln Omsorg och kontroll: En handikapphistorisk studie 1750-1930. Disputationen äger rum i Humanisthuset hörsal E, kl 13.00. Fakultetsopponent är docent Magnus Öhlander, Södertörns högskola.

Kontaktinformation
Claes G Olsson, institutionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet
Tel: 090-786 6992, 070-341 68 08
E-post: claes.g.olsson@kultmed.umu.se

Borrelia är en grupp Gram-negativa och korkskruvsliknande bakterier (spiroketer) som sprids till människor via infekterade fästingar och löss. De orsakar i huvudsak två sjukdomar, Lyme-sjukdom och återfallsfeber. Båda brukar också kallas borrelioser. De varierar kraftigt när det gäller symtom, svårighetsgrad och varaktighet, men kan oftast behandlas med antibiotika.

Avhandlingen handlar huvudsakligen om Lyme-borrelios, som orsakas av arterna B. burgdorferi, B. afzelii and B. garinii. Borreliabakterierna flyttar under sin livscykel mellan fästingar och olika ryggradsdjur, framför allt gnagare men också fåglar. Tidigare studier har visat att den här bakterietypens cellstruktur och membransammansättning skiljer sig väsentligt från andra bakteriers. I avhandlingen identifieras bland annat ett protein som kan bilda en kanal, en por, genom bakteriens yttre membran och därigenom är viktigt för att orsaka infektion. Kanalen kan också användas som pump för att eliminera icke önskvärda ämnen från cellen. Via en jämförelse med kända förhållanden hos kolibakterier visar avhandlingen att tre bestämda gener kodar för detta sekretionssystem, som kan orsaka antibiotikaresistens hos många bakteriearter och således teoretiskt också hos B. burgdorferi, även om det inte ännu har påvisats kliniskt.

Borreliabakterier har ett förhållandevis litet genom och är i hög grad beroende av näring från värdcellerna när den infekterar t.ex. människan. I avhandlingen kartläggs den mekanism som bakterien använder för att ta upp näring via sitt yttre membran. Bl.a. beskrivs proteinet DipA (dicarboxylate-specific porin A) som har en central roll i detta sammanhang.

Förhoppningen är att kunskapen om dessa mekanismer ska skapa möjligheter att ta fram läkemedel som kan blockera den sjukdomsframkallande processen.

Ignas Bunikis är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi, där han kan nås på tel. 090- 785 08 02, e-post ignas.bunikis@molbiol.umu.se

Fredagen den 16 april försvarar Ignas Bunikis, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Borrelia channel-forming proteins: function and structure (Struktur och funktion hos Borrelia-spiroketers porbildande proteiner).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Steven J. Norris, The University of Texas Medical School, USA.

I avhandlingen har skelettet undersökts hos cirka 3 200 män samtidigt som männens träningsvanor kartlagts. Av dessa utvaldes slumpmässigt drygt 2 300 18-åriga män, vars hälben undersöktes av forskarna. Detta ben är speciellt lämpligt att studera, eftersom det utsätts för direkt påverkan vid träning med den egna kroppsvikten som belastning.
– Inom gruppen fann vi att de unga männen som var aktiva idrottare, men även de män som slutat idrotta, hade en högre bentäthet i jämförelse med de män som aldrig tidigare idrottat, säger Martin Nilsson, sjukgymnast och doktorand vid institutionen för medicin.

De studerade även underbenets täthet och struktur bland cirka 360 stycken 19-åriga män som hade idrottat tidigare men upphört med träningen. Det visade sig att de män som hade slutat träna för över sex år sedan hade fortfarande ett grövre och tjockare skelett i underbenet än männen som aldrig hade idrottat .
– Dessa resultat är speciellt viktiga då det är känt att ett ben med stor omkrets har bättre hållfasthet och motståndskraft mot frakturer jämfört med ett smalare ben, säger Martin Nilsson.

Dessutom undersöktes bentätheten i hela kroppen hos cirka 500 slumpmässigt utvalda 75-åriga män. De äldre män som hade tävlingsidrottat tre eller fler gånger per vecka någon gång mellan 10 och 30 års ålder, hade högre bentäthet i flera delar av skelettet än de män som inte hade tävlingsidrottat under samma period.

Forskarna har nu fastställt att det finns en positiv koppling mellan träning under unga år och måttet på skelettets täthet eller benstorlek. Dessutom förstärktes sambandet om man tog hänsyn till vilken typ av idrott männen hade utövat.
-Skelettet är som lättast att påverka i unga år och om man under denna tid tränar och använder sin egen kroppsvikt som belastning, så har det en stimulerande effekt på skeletts utveckling. Det kan ha betydelse för skelettets hållfasthet även långt senare i livet och på så sätt minska risken för benskörhet, konstaterar Martin Nilsson.

FAKTA BENSKÖRHET
Benskörhet eller osteoporos är en folksjukdom i Sverige. Benskörhetsfrakturer drabbar varannan svensk kvinna och var femte svensk man någon gång i livet. Benskörhet är orsaken till
70 000 frakturer i Sverige och kostar sjukvården knappt fem miljarder kronor varje år. Dessa frakturer resulterar ofta i funktionsnedsättning och stort lidande för de drabbade patienterna.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för medicin, Avdelningen för invärtesmedicin.
Avhandlingens titel: The role of physical activity on bone density and bone geometry in men

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Legitimerad sjukgymnast Martin Nilsson, telefon: 031-3422964, mobiltelefon: 0768-719035, e-post: martin.nilsson@medic.gu.se

Handledare:
Docent Mattias Lorentzon, telefon: 031-3424929, mobiltelefon: 0733-388185, e-post: mattias.lorentzon@medic.gu.se