Bakom avhandlingen ligger en unik studie med fokus på blodproppsbildning vid akut hjärtinfarkt. Fler än 500 patienter som vårdats på hjärtenheten i Östersund ingår i materialet. Bland de patienter som vid insjuknandet hade hjärtsvikt (dvs. nedsättning av hjärtats förmåga att pumpa blod) och var äldre än 75 år var knappt 40 procent vid liv efter två år. Ännu sämre gick det för personer med kombinationen hjärtsvikt och nedsatt njurfunktion.
– Det måste göras fler studier på äldre med hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Det är också av största vikt att dessa patienter kommer med i de nationella kvalitetsregistren, vilket knappast är fallet idag, säger Angelo Modica.
Skadorna vid en hjärtinfarkt beror på akut blodproppsbildning i något av hjärtats kärl. Det hindrar blodtillförseln och leder till syrebrist i hjärtmuskeln. För att minska skadorna är det viktigt att snabbt lösa upp blodproppen, annars kommer delar av hjärtmuskeln att dö. En viktig del av behandlingen är därför läkemedel som hindrar blodplättarna från att bilda proppar.
Avhandlingen visar att den akuta inflammatoriska reaktionen vid en akut hjärtinfarkt bidrar till aktivare blodplättar. Diabetiker och patienter med pågående infektion uppvisade mest aktiva blodplättar, trots deras medicinering som ska förhindra just detta. Det faktum blodplättarna aktiveras kan vara en bidragande orsak till en ny hjärtinfarkt, stroke (slaganfall) och död. Tidigare forskning har visat att risken för stroke är anmärkningsvärt hög dagarna efter en akut hjärtinfarkt liksom risken för en ny hjärtinfarkt. En bidragande orsak kan vara att den inflammatoriska reaktionen gör att blodplättarna inte är tillräckligt hämmade.
Angelo Modica är forskare vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och klinisk verksam som hjärtspecialist vid Östersunds sjukhus.
Han kan nås på
tel. 073-808 74 03
e-post angelo.modica@jll.se
Torsdagen den 29 april försvarar Angelo Modica, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Inflammation, platelet aggregation and prognosis in acute myocardial infarction” (Inflammation, trombocytaggregation och prognos vid akut hjärtinfarkt).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Håkan Wallén, Karolinska institutet.
MikroRNAn är viktiga för genreglering bland annat under olika utvecklingsprocesser hos djur och växter. Forskarna har tidigare antagit att mikroRNA är verksamma endast i den cell de bildas i, men de nya forskningsresultaten visar att de även kan fungera i kommunikationen mellan celler för att berätta var en viss cell befinner sig i relation till andra. Studien är ett samarbete mellan fyra forskargrupper vid Uppsala universitet, Helsingfors universitet, Duke University och Boyce Thompson Institute.
-Vi har kunnat se hur ett cellager i växtens rot skickar en signal till ett annat cellager, som i sin tur svarar. En av dessa signaler består av ett mikroRNA som rör sig mellan cellerna, berättar Annelie Carlsbecker, forskarassistent vid avdelningen för fysiologisk botanik i Uppsala och en av de forskare som lett studien.
Den process forskarna beskriver äger rum under bildningen av de kärl som leder vatten hos växter, samt det cellager som bildar ett isolerande skikt kring ledningsvävnaden och som gör det möjligt för växten att kontrollera sitt upptag av vatten och mineralämnen. Studien visar att mikroRNA rör sig i en riktning mellan cellagren och att ett protein rör sig i motsatt riktning under det att roten växer till. På så sätt kan cellerna kommunicera var en specifik cell befinner sig, och säkerställa att den får sin rätta identitet för att kunna bilda de vävnader som är nödvändiga för växten.
Evolutionen av de vattenledande cellerna, de så kallade xylemcellerna, och det isolerande cellager som omger dem var avgörande under växternas utveckling på jorden. Det betydde att växten kunde kontrollera sitt vattenupptag, och samtidigt transportera vattnet till växtens alla delar. Det medförde i sin tur att växter kunde överleva i torrare klimat och växa sig större.
– Det är troligt att de här typerna av kommunikation mellan celler är något som utvecklades mycket tidigt under växternas evolution, säger Annelie Carlsbecker.
Mekanismerna för hur mikroRNA kan röra sig mellan cellerna är inte klarlagd, men det är troligt att dess roll är att justera och fokusera uttrycksnivåer av de faktorer den kontrollerar. Genom att fokusera gränsen mellan olika celltyper ser mikroRNA till att perifera och centrala celler i ledningsvävnadens delar får olika identitet.
– Det här sättet att stabilisera gränser mellan celler är generellt viktigt under utvecklingsprocesser hos både växter och djur. Det är möjligt och rent av troligt att mikroRNA kan agera på liknande sätt även i andra utvecklingsprocesser, säger Annelie Carlsbecker.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annelie Carlsbecker, 018-471 28 20 eller 070-537 13 97, e-post: Annelie.Carlsbecker@ebc.uu.se
Röda hönskvalstret är en blodsugande parasit som är ett stort problem i värphönsbesättningar världen över. Angrepp kan orsaka irritation, stress och blodbrist och vid kraftiga angrepp kan hönsen till och med dö. Problemen har ökat sedan de lättstädade traditionella burarna för värphöns förbjöds. I anläggningar med frigående höns eller höns i moderna inredda burar är det betydligt svårare att bli av med kvalstren. Det finns också misstankar om att kvalstret sprider den bakterie som orsakar s.k. rödsjuka hos höns. Kvalstret har fåglar som huvudvärd men kan även bita människor, vilket kan vara ett problem för personal i hönshus med kraftiga angrepp.
Sara Brännström från SLU har i sitt doktorsarbete gjort en serie studier för att klarlägga röda hönskvalstrets spridningsvägar. För att kunna förebygga angrepp i fjäderfäanläggningar är det nämligen avgörande att känna till hur kvalstret kommer in i och sprids mellan besättningarna. Genom att undersöka släktskapsförhållanden hos kvalster som samlats in från vilda fåglar och från över 50 värphönsbesättningar i Sverige, Norge och några sydeuropeiska länder har hon kunnat visa att vilda fåglar troligen inte är smittspridare till tamfågel. De kvalster som hittades i vildfågelbon skilde sig genetiskt från kvalstren i värphönsbesättningar, och troligen rör det sig om olika arter.
På många gårdar var kvalsterpopulationerna genetiskt enhetliga, vilket tyder på att det sällan kommer in nya kvalster i en besättning. Att det inte tycks förekomma något konstant flöde av kvalster mellan besättningar betyder att t.ex. äggpackerier inte verkar vara inblandade i smittspridningen mellan gårdar. Flera gårdar hade emellertid samma genetiska typ av kvalster, vilket typer på att det finns enstaka gemensamma källor till kvalstersmittan. Någon sådan källa kunde dock inte identifieras, eftersom det inte fanns några tydliga fysiska kopplingar mellan dessa gårdar.
Blodsugande kvalster och insekter är välkända som spridare (vektorer) av sjukdomsframkallande virus och bakterier mellan djur (samt mellan djur och människor), och i en annan del av avhandlingen beskriver Sara Brännström det röda hönskvalstrets förmåga att sprida den bakterie som orsakar s.k. rödsjuka hos höns. Denna sjukdom yttrar sig oftast som en akut blodförgiftning med minskad äggproduktion och hög dödlighet i flocken som följd.
När kvalster samlades in från en besättning under ett pågående utbrott av rödsjuka visade det sig att kvalstren var bärare av rödsjukebakterien och att de kunde bära på bakterien i över fyra månader utan tillgång till höns. För att undersöka om kvalster som bär på rödsjukebakterier kan smitta friska hönor och orsaka rödsjuka gjorde Sara Brännström överföringsförsök, men dessa gav inte något tydligt utslag om kvalstrets förmåga att fungera som vektor för bakterien. Det röda hönskvalstret kan uppenbarligen fungera som bärare av rödsjukebakterien – och kan därmed vara en reservoar för smittan i en djurbesättning – men kvalstret är kanske inte så effektivt som vektor, alltså som aktiv överförare av bakterien. Kvalstrets roll i spridningen av rödsjuka och andra infektioner bland värphöns behöver med andra ord studeras vidare.
—————————-
Husdjursagronom Sara Brännström, inst. för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Transmission routes and vector potential of the poultry red mite Dermanyssus gallinae.
Tid: Fredag den 23 april 2010, kl. 09.15
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Bradley Mullens, University of California, USA
Mer information: Sara Brännström, tel. 018-67 40 00, Sara.Brannstrom@sva.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002261/
Doktorsarbetet har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Pressbilder, se:
http://www.slu.se/?id=135&Nyheter_ID=12883&FunktionID=20
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Vad kan millimeterstora vattenloppor från tjugo småsjöar i Munkedals kommun säga om djurens vinter- och sommarmode? En hel del. Vattenloppan är nämligen en av djurvärldens trendsäkraste kräftdjur.
Vattenloppan har förmåga att, alltefter omgivning och årstid, förändra sitt utseende genom att till exempel lägga till nya accessoarer: en vattenloppa kan skaffa sig långa antenner, en större ryggpuckel eller en ny ”mössa” i varierande storlekar.
Forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, som studerat vattenloppor i Örekilsälvens avrinningsområde tror att accessoarerna är vattenloppans sätt att minska risken för att bli fångad och uppäten.
Det anmärkningsvärda är att vattenloppor i olika sjöar följer olika trender. Till exempel har det högt upp i Örekilsälvens vattensystem varit populärt att honorna har små runda mössor och ganska stora kroppar. Honorna längre ner i systemet har gjort tvärtom – större mössor men mindre kroppar.
Hans Lord, forskare vid Zoologiska institutionen, ger förklaringen i sin avhandling: en stor mössa skyddar vattenloppan mot små ryggradslösa rovdjur, eftersom den gör det svårare för de små rovdjuren att fånga och hålla fast loppan.
Mindre kroppar är i sin tur vattenloppans sätt att anpassa sig till rovfiskarna, som lokaliserar sitt byte med hjälp av synen. Kombinationen liten kropp och stor mössa är en kompromiss: den mindre kroppen minskar risken att bli upptäckt av en fisk, den stora mössan (som är genomskinlig och därför inte syns för fisken) skyddar mot ryggradslösa rovdjur.
Hanarna däremot verkar ointresserade av rådande trender.
En förklaring kan ha att göra med fortplantningen: eftersom honan bär på avkomman innebär en dödad hona en större förlust än en dödad hane. Alltså lönar det sig mer för honorna att investera i ett utseende som skyddar mot rovdjur.
En annan förklaring är att hanarnas huvudsakliga intresse är att så snabbt som möjligt hitta honor att para sig med – och att simma ifatt en hona iklädd stor mössa och långa antenner kräver för mycket energi, och går för långsamt med risk att andra hanar hinner före.
Detta förklarar också varför modet är mer extravagant på sommaren än på vintern.
–När vattnet är kallt blir det mer trögflytande, vilket gör det extra jobbigt att simma med accessoarer. Det är en av förklaringarna till varför vi bara hittar vattenloppor med extremt utseende under sommaren, när vattnet är varmt, men inte under resten av året. En annan förklaring är att det under sommaren finns fler ryggradslösa rovdjur, säger Hans Lord, forskare vid Zoologiska institutionen och expert på modetrender i vattenloppvärlden.
Avhandlingen Morphological antipredator adaptations in water fleas försvarades vid en disputation vid Zoologiska institutionen.
Kontaktinformation
Kontakt:
031 174940
hans.lord@zool.gu.se
Bildtext: Foton av fem vattenloppor, honor av arten Daphnia cristata, fångade i augusti i fem olika sjöar inom Örekilsälvens avrinningsområde i Munkedals kommun. På bilderna syns exempel på olika storlekar och former av mössor.
Att som ung människa uppleva sin förälders bortgång hör till de allra svåraste livshändelserna. Det är dock till stor del okänt hur en förälders död påverkar den långsiktiga psykosociala utvecklingen och psykiska hälsan hos barnet. Den aktuella studien har genomförts med hjälp av nationella register över den svenska befolkningen. Forskarna har jämfört uppgifter om 40 000 personer vars ena förälder dött genom olycksfall eller självmord med mer än 400 000 personer vars förälder dött av naturliga orsaker.
Resultaten visar att barn till föräldrar som begått självmord hade nästan dubbelt så hög risk att själva begå självmord, medan det inte fanns motsvarande risk hos dem som förlorat en förälder i andra dödsorsaker. Om självmordet inträffade i barn- och unga tonår var risken trefaldigad. Om det inträffade i ung vuxen ålder (18-25 år) var risken däremot inte säkert förhöjd.
Personer vars förälder hade begått självmord hade också en ökad risk för att själva få depression eller psykos, men däremot inte alkohol- eller drogberoende. Vid förlust av förälder var det oavsett dödsorsak och hur gammal man var vid dödsfallet också en förhöjd risk för att man i vuxen ålder dömdes för brott.
– Studien visar på vikten av särskilda stödinsatser till familjer som drabbats av självmord, vilket kan få stor betydelse för att förhindra framtida psykisk ohälsa hos dessa personer, säger professor Bo Runesson som har lett studien.
Publikation: “Psychiatric Morbidity, Violent Crime, and Suicide Among Children and Adolescents Exposed to Parental Death”, Holly C. Wilcox, Satoko J. Kuramoto, Paul Lichtenstein, Niklas Långström, David A. Brent, Bo Runeson, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 21 april 2010.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Bo Runeson
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 08-672 24 94 eller 070-203 44 58
E-post: bo.runeson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILD: Bo Runeson, foto av Ulf Sirborn
Madelene Nordlund har studerat de långsiktiga effekterna för arbetslösa som under 1990-talet deltog i aktiva arbetsmarknadspolitiska program jämfört med arbetslösa som inte gjorde det. Hon har även granskat hur nivån på a-kassan påverkat arbetslösas framtida arbetsmarknadschanser. I avhandlingen framkommer att om arbetsmarknadspolitiken utformas rätt och effekterna ses ur ett långsiktigt perspektiv kan den förhindra att individer tappar fotfästet på arbetsmarknaden när de går in i en arbetslöshetsperiod. Till skillnad från tidigare studier visar resultaten på vikten av att satsa på en generös arbetsmarknadspolitik i synnerhet under lågkonjunktur. Det är vid denna tidpunkt som långtidsarbetslösa bör delta i ”program” för att stå redo inför nya utmaningar när arbetsmarknaden förbättras igen.
I arbetsmarknadsdebatten hörs ofta politiker som vill göra det kostsamt att vara arbetslös genom att sänka a-kassan. Man menar att det är ett sätt att korta individers tid i arbetslöshet, eftersom den ekonomiska pressen antas öka arbetslösas motivation att söka jobb. I avhandlingen återfinns dock inte något samband mellan ersättningsnivå och jobbchanser. Istället visar resultaten att en relativt hög nivå på a-kassan ökar chansen för höga återanställningsinkomster. Detta samband förklaras med att en generös a-kassa hjälper arbetslösa att hitta tillbaka till ett arbete där deras tidigare kunskaper och erfarenheter kan tillvaratas och bidrar därmed till att inkomstnivån kan bevaras.
Arbetsmarknadsprogrammen kan enligt studien ha försenat arbetsmarknadsinträdet för en del arbetslösa, men som helhet visar resultaten att föreställningen om de negativa individuella effekterna i början av 1990-talet är felaktig. Arbetslösa hölls kvar på arbetsmarknaden och ökade deras kunskaps- och utbildningsnivåer, vilket gjorde dem anställningsbara när konjunkturen vände några år senare. I synnerhet visar avhandlingen att investeringar i program med utbildningsinriktning har en överbryggande effekt, vilket innebär att kunskaperna blir värdefulla på arbetsmarknaden långt efter investeringstillfället, åtminstone sett över en tioårsperiod. Det innebär att investeringar under lågkonjunktur kan komma till användning i efterföljande högkonjunktur.
—————————————————
Fredagen den 7 maj försvarar Madelene Nordlund, Sociologiska institutionen, Umeå universitet sin avhandling med titeln Long-term unemployment scarring and the role of labour market policies. Svensk titel: Arbetsmarknadspolitikens betydelse för arbetslöshetens konsekvenser över tid. Disputationen äger rum kl 13.15 i Norra Beteendevetarhusets hörsal.
Fakultetsopponent är Professor Per H Jensen, Centre for Comparative welfare studies, Aalborg university, Danmark.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Madelene Nordlund
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
E-post: madelene.nordlund@soc.umu.se
Telefon: 070-340 97 80, 090-786 51 48
Skolan har två uppdrag. Det ena är givetvis att höja elevernas kunskap. Det andra handlar om att fostra eleverna till goda demokratiska medborgare.
När Lunds skolor bestämde sig för att utveckla demokratiuppdraget ville Ulf Leo och Lars Persson slå två flugor i en smäll; analysera skolornas arbete och samtidigt skaffa sig en doktorstitel inom rättssociologi – ett ämne där man studerar de normer som ligger till grund för hur vi efterlever olika lagar och regler.
Lars Persson fokuserade sina studier på lärarna och 24 olika demokratiprojekt inom Lunds för-, grund- och gymnasieskolor.
Trots att demokratiuppdraget kan låta luddigt så hade lärarna inga problem med att hitta på projekt kring detta, berättar Lars Persson. Men inget projekt det andra likt. De kunde handla om allt från att skaffa en vänklass i Rosengård till att personalen granskade sig själv ur ett genusperspektiv. Men Lars Persson hittade tre gemensamma huvuddrag i lärarnas demokratiarbete: att bli bättre på att se barnen; att blir mer kritiska i granskningen av sig själva och att öka medvetandet om demokratifrågorna.
– Sammanfattningsvis kan man säga att pedagogerna visade starka etiska drivkrafter i sina arbeten med överföra demokratiska värden till eleverna, säger han.
Ulf Leo studerade hur rektorerna uppfattar demokratiuppdraget men också om vilka normer som styr rektorernas handlingar.
– Ett problem i rektorsuppdraget är att det finns så många handlingsanvisningar som rektorerna ska följa att det blir omöjligt för dem att leva upp till alla, säger Ulf Leo.
De ska leda och fatta beslut, medla i konflikter och delta i den dagliga verksamheten. Kort sagt de har många förväntningar på sig från såväl eleverna som föräldrarna och lärarna. Men det är framför allt lärarnas förväntningar som rektorerna strävar efter att leva upp till. Det är en av slutsatserna i Ulf Leos forskning.
– Detta behöver inte vara ett problem men det kan bli det när lärarnas bästa inte är det samma som elevernas bästa, säger Ulf Leo och nämner rektorernas schemaläggning som exempel:
– Det är nog inte helt ovanligt att en rektor oftare anstränger sig mer för att ge lärarna ett bra schema än att se vad som är bäst ur inlärningssynpunkt för eleverna.
Efter avslutad disputation ska doktoranderna tillbaka till skolvärlden. På vilket sätt kommer avhandlingen att påverka deras framtida arbete?
– Som rektor är man mycket en ”doer”, säger Ulf Leo. Nu tror jag att jag kommer se på rektorskapet själv utifrån på ett annat sätt.
Kontaktinformation
Lars Persson disputerade den 16 april med avhandlingen ”Pedagogerna och demokratin. En rättssociologisk studie av pedagogers arbete med demokratiutveckling.” Han nås på 046 356551, lars.persson@soclaw.lu.se
Ulf Leo disputerar den 5 juni med avhandlingen ”Rektorer bör och rektorer gör”, nås på 046-2220892 eller ännu hellre ulf.leo@soclaw.lu.se
– Många som utvecklar problem kring ätande, kropp och vikt har från början en sund självkänsla i övrigt, konstaterar Sanna Aila Gustafsson, som har skrivit en doktorsavhandling med titeln ”The Importance of Being Thin” (Betydelsen av att vara smal) och som arbetar på Ätstörningsenheten på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
– Men den negativa inställning de har till sin kropp, förstärks så småningom till att gälla också andra området i livet, när ätstörningen inte leder till det resultat som de hoppats på.
Inte mer perfektionistiska
Sanna Aila Gustafsson vänder sig mot den vanliga uppfattningen att ätstörningar beror på att de drabbade flickorna är mer perfektionistiska, har större kontrollbehov och ställer högre krav på sig själva än sina jämnåriga kamrater. Ätstörningar utvecklas inte i ett ”vakuum” utan som en reaktion på de olika förväntningar och ideal runt utseende som omgivningen förmedlar, och detta är något som man därför måste ta hänsyn till i behandlingen av dessa flickor.
– Kan man verkligen säga att det är dysfunktionellt att tro att minskad kroppsvikt leder till större uppskattning från omvärlden, med tanke på vilka kroppsideal som dominerar inom samhället i dag? Eller är det i själva verket en rationell reaktion utifrån den verklighet som många unga flickor lever i?
Förebyggande åtgärder
Om ätstörning i mindre grad är resultatet av personlighetsfaktorer, utan snarare beror på en oförmåga att hantera omvärldens förväntningar, måste behandlingen, enligt Sanna Aila Gustafsson, hjälpa flickorna att se igenom och förhålla sig till de olika motstridiga förväntningar som omger dem.
– Min forskning understryker hur viktigt det är att tidigt sätta in förebyggande åtgärder för att motverka unga flickors missnöje med kroppen, eftersom det är en uppenbar riskfaktor för att utveckla ätstörningar. Undersökningen visar också att en positiv kroppsuppfattning och tillåtande attityder till ätande, kropp och vikt är en betydande skyddsfaktor.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sanna Aila Gustafsson, 0708-18 82 04.
– Individualiseringen innebär att den enskilde får luta sig mot självförtroende och stöd hemifrån. Sociala villkor och klassbegreppet spelar därmed roll på ett annat sätt än tidigare. Kollektivet ger inte längre samma trygghet, säger Gunnar Gillberg vid institutionen för arbetsvetenskap.
Han har undersökt unga vuxnas föreställningar om arbete och självförverkligande.
De unga vuxna, 20-29 år gamla, kommer att dominera arbetsmarknaden inom kort. 40 procent av dem som arbetade 2003 kommer att vara utbytta år 2015. De unga vuxnas föreställningar om arbetsliv och självförverkligande är därför en faktor av betydelse.
Gunnar Gillberg pekar på att individualiseringen är ett resultat av förändrade strukturella villkor, inte ett resultat av upplösta strukturella villkor. Globalisering, en global arbetsdelning och en minskning av andelen arbeten som kan ligga till grund för en kollektiv gemenskap är exempel på några sådana förändrade strukturella villkor och därmed orsaker till en ökad individualisering.
– Andra strukturella villkor får ökad betydelse, villkor som tidigare kompenserades och bäddades in kollektiva gemenskaper och ramverk. Familj, social omgivning och lokal miljö får en större betydelse än tidigare för unga vuxnas möjlighet att utveckla sina resurser. I extremfallet utvecklas negativa identiteter som exempelvis dem som kriminella grupperingar kan erbjuda, säger Gunnar Gillberg.
Samhällets nya förutsättningar påverkar unga vuxna i särskilt hög grad. De ska dessutom fatta flera avgörande och strategiska val då de i sina liv befinner sig mitt i en förändringsfas. Samhällets förändringar går därmed tydligt att avläsa i just gruppen unga vuxna.
– Möjlighetshorisonterna har ökat för de flesta unga vuxna. Men förmågan att realisera möjligheterna som öppnar sig i en alltmer invidualiserad värld är extremt ojämligt fördelad. Alla unga är tvingade att välja. Alla har inte resurser att göra det, säger Gunnar Gillberg.
Kontaktinformation
Gunnar Gillberg lägger fram sin avhandling ”Individualiseringens villkor. Unga vuxnas föreställningar om arbete och självförverkligande” vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 23 april kl 13.15, Plats: Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Sal 10.
För mer information kontakta Gunnar Gillberg: gunnar.gillberg@av.gu.se, tel: 031-7864809, 0709-985094.
Vill du veta var ungskogen finns inom ett skogslandskap? Via SLU:s Skogskarta går det att hämta uppgifter om hur mycket skog som finns inom ett visst område, se vilka trädslag den består av och hur gammal skogen är.
– Med skogskartan kan man för lite större områden svara på frågan om hur mycket lövskog som finns inom ett avrinningsområde eller visa var en art som lavskrikan kan tänkas hålla till, berättar projektansvarig Mats Nilsson, som är forskare på institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU.
Den version av skogskartan som nu släpps är baserad på en kombination av fältdata som Riksskogstaxeringen samlat in och satellitbilder från år 2005 och 2006. Sedan tidigare finns en skogskarta baserad på uppgifter från år 2000.
De uppgifter som ingår i Skogskartan, även kallad ”kNN-Sverige”, är virkesförråd per hektar, beståndsmedelålder och medelhöjd. Virkesförrådet är angivet både totalt och per trädslag. En nyhet är att en skattning av den totala biomassan finns med i ett separat skikt.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Projektansvarig: Mats Nilsson, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, 090-786 84 22, mats.nilsson@srh.slu.se
Projektledare: Mikael Egberth, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, 090-786 85 17, mikael.egberth@srh.slu.se
– Vår forskning visar att det är viktigt att hela förlossningsteamet har goda kunskaper i att tolka fosterljudsregistrering, i hur man agerar i tid vid avvikelser samt att man använder värkförstärkande läkemedel som oxytocin med respekt och bara vid konstaterad värksvaghet, säger Sophie Berglund, som lett studien vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning (KI SÖS).
I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften BJOG, har forskarna använt data från samtliga förlossningar i Stockholms län mellan 2004 och 2006, vilket motsvarar 24 procent av alla förlossningar i hela landet under samma period. Forskarna undersökte riskfaktorer och avvikelser från behandlingsstandard vid förlossningen hos 313 barn med tecken på syrebrist vid födelsen (mätt när barnen var 5 minuter gamla). Uppgifterna jämfördes med lika många friska nyfödda.
Avvikelser från behandlingsstandard förekom under förlossningen för två tredjedelar av de barn som visade tecken på syrebrist vid födelsen. Men även i en tredjedel av de förlossningar där barnen föddes helt friska och utan tecken på syrebrist hittade forskarna avvikelser från behandlingsstandard. Vid avvikelser var risken tre gånger så stor att barnet skulle visa tecken på syrebrist vid 5 minuters ålder. De vanligaste avvikelserna var att fosterljudsregistreringen (CTG) feltolkades, att man inte agerade i tid vid tecken på syrebrist och oförsiktig användning av oxytocin. Vid användning av oxytocin under förlossning är det viktigt att inte överdosera på grund av att alltför täta värkar kan leda till att fostret drabbas av syrebrist .
– En stor andel barn med tecken på syrebrist i samband med födelsen kan sannolikt minskas med förbättrad kunskap om CTG tolkning och försiktig användning av oxytocin, säger Sophie Berglund.
Den nu aktuella studien utgör den avslutande delen i Sophie Berglunds nyligen framlagda doktorsavhandling Severe asphyxia due to substandard care during labour. Sophie Berglund är även verksam som förlossningsläkare vid Södersjukhuset i Stockholm.
Publikation: “How often is a low Apgar score the result of substandard care during labour?”, Berglund S, Pettersson H, Cnattingius S, Grunewald C. BJOG; An International Journal of Obstetrics and Gynaecology, 21 April 2010, DOI: 10.1111/j.1471-0528.2010.0265.x.
Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:
Sophie Berglund, med dr, överläkare
Tel: 070 484 0882
E-post: sophie.berglund@sodersjukhuset.se.
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILDEN: Sophie Berglund, foto av Minna Berglund
– Det här är en stor framgång, vi har nu utvecklat en lösning som innebär att man kan öka hastigheten i fiberoptiska nätverken tiofalt jämfört med vanliga lösningar som används idag, och att detta kan göras på ett tekniskt rättframt och kostnadseffektivt sätt, berättar docent Urban Westergren, KTH ICT som är koordinator för HECTO. HECTO har pågått sedan 2006 och har delvis finansierats av Europeiska kommissionen inom sjätte ramprogrammet. Vi hoppas att kunna se de första kommersiella produkterna på marknaden inom de närmaste åren.
HECTO-sändaren omfattar ljusmodulatorer som integrerats med laser som utvecklats av KTH i samarbete med det svenska företaget Syntune i Kista, och med stöd från Danmarks tekniska universitet DTU, och kapslats av det tyska företaget U2T Photonics i Berlin. Det tyska forskningsinstitutet Franunhofer IAF har utvecklat de elektroniska förstärkare och multiplexrar som driver modulatorerna.
Mottagardelen i HECTO bygger på ljusdetektorer som integrerats med elektroniska förstärkare som utvecklats av Heinrich Hertzinstitutet och kapslats av U2T Photonics, båda i Berlin. Mottagarens elektroniska höghastighetskrets för elektronisk klockåtervinning och demultiplexning till lägre hastigheter är utvecklad av Fraunhofer IAF.
För att säkerställa att modulerna verkligen klarar kraven på framtidens marknad genomförde det grekiska University of Peloponnese en teknologisk bedömning, och i det sammanhanget bidrog Nokia Siemens Networks med kontakter till standardiseringsarbeten inom IEEE och ITU-T.
Fältförsöket genomfördes av forskningsinstitutet Acreo i Stockholm i ett område mellan Kista och Råsunda. Och sändningen var framgångsrik längs hela den optiska fibern på 42 km. När HECTO är slutfört så räknar projektets industripartners att kommersialisera HECTOs sändare och mottagare för att användas i framtida mätinstrument och för framtida fiberoptiska kommunikationssystem som baseras på seriella 100 Gbit/s Ethernetsignaler som kräver 112 Gbit/s när man inkluderar felrättningskodning.
Ytterligare upplysningar
Urban Westergren
08 790 40 72
Bilder
Högupplösta bilder kan laddas ner från
http://media.ict.kth.se/hecto
Välkommen till pressvisning av utställningen
Tid: Torsdagen den 6 maj kl. 11.00.
Plats: Prins Eugens Waldemarsudde, Prins Eugens väg 6, Stockholm.
O.S.A. senast 26 april till: Cecilia Dalborg, tel: 08-545 837 08, e-post: c.dalborg@waldemarsudde.se
Waldemarsudde visar bok- och bildskatter från en av världens främsta samlingar av äldre medicinska böcker – Hagströmerbiblioteket vid Karolinska Institutet. Biblioteket rymmer cirka 35 000 volymer och hundratusentals bilder. Med anledning av Karolinska Institutets 200-årsjubileum har de finaste och mest intressanta planschverken valts ut till utställningen Läke Konst som visas 8 maj – 29 augusti 2010.
– Det här är inte bara ett kulturarv, det är ett medicinhistoriskt världsarv som vi nu visar för allmänheten, säger Ove Hagelin, föreståndare för Hagströmerbiblioteket vid Karolinska Institutet och hedersdoktor. Det är bildkonst som i läkekonstens tjänst har förändrat människans villkor.
Utställningen visar illustrerade böcker och planschverk från 1400-talet till idag. Där finns handkolorerade träsnitt i 1500-talets örtaböcker, anatomiska atlaser med magnifika kopparstick från 1600-talet, mikroskopböcker från 1700-talet med de första avbildningarna av det blotta ögat inte kan se, och de mest berömda bildverken i barnförlossningskonstens historia. Illustrationerna speglar också dåtidens intresse för det avvikande. Här visas de mest kända monsterböckerna från 1500- och 1600-talet och handkolorerade litografier från 1800-talet över såväl hudsjukdomar och tatueringar som ögats anatomi.
En särskild del ägnas åt det medicinska fotografiets historia med originalfotografier från de sårade under amerikanska inbördeskriget, Darwins studier av människans och djurens sätt att uttrycka känslor, och de allra första Röntgenfotografierna från 1896. Men också Lennart Nilssons berömda fotografier av kroppens inre.
– Flera av dessa magnifika planschverk hör till de finaste som någonsin gjorts, även om motiven inte alltid är så angenäma att betrakta. Det är inte bara vetenskap, betonar Ove Hagelin, det är också konst på hög nivå.
Hagströmerbiblioteket, uppkallat efter Karolinska Institutets första rektor Anders Johan Hagströmer, bildades 1997 för att ta hand om de värdefulla samlingarna vid Karolinska Institutet och Svenska Läkaresällskapets bibliotek. Biblioteket har en av världens finaste medicinhistoriska boksamlingar.
För pressbilder, se: waldemarsudde.se (under rubriken Press. Användarnamn: waldemarsudde Lösenord: press) eller ki.se/pressrum
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Cecilia Dalborg, informationschef, Prins Eugens Waldemarsudde
Tel: 08-545 837 08 alt. 0709-754 708, e-post: c.dalborg@waldemarsudde.se
Ove Hagelin, föreståndare för Hagströmerbiblioteket vid Karolinska Institutet
Tel: 08-524 868 28 alt. 070-265 87 51, e-post: hagelin.rarebooks@telia.com
Sabina Bossi, pressekreterare Karolinska Institutet
Tel: 08-524 860 66 alt. 070-614 60 66, e-post: sabina.bossi@ki.se
När en person drabbas av en katastrof långt borta från den egna trygghetssituationen uppstår en speciell situation. Traumareaktioner hos människor som normalt inte har erfarenhet av naturkatastrofer, men som kunnat återvända hem till ett intakt samhälle har sällan studerats. Det finns inte heller många långtidsuppföljningar av återhämtning efter utsatthet för allvarliga händelser.
I sin avhandling har Kerstin Bergh Johannesson undersökt hur utsatthet för tsunamikatastrofen och för traumatiska förluster efter katastrofer påverkat drabbade. Både återvändande svenskar efter tsunamin i Sydostasien 2004 och förlustdrabbade italienska och svenska anhöriga efter Linateolyckan 2001 har följts upp, liksom hemmavarande förlustdrabbade anhöriga efter tsunamin.
Ett överhängande livshot var relaterat till intensiva stressreaktioner med risk för nedsatt psykisk hälsa 14 månader och tre år efter tsunamin. Traumatisk förlust i kombination med att själv varit utsatt för livshot pekade mot en ökad grad av posttraumatiska stressreaktioner, nedsatt psykisk hälsa och komplicerade sorgereaktioner. Förlust av nära anhöriga, i synnerhet av barn, medförde högre grad av posttraumatiska stressreaktioner och innebar en högre risk för komplicerad sorg.
– I de flesta dödsfall finns en komponent av trauma men när det sker plötsligt och under våldsamma omständigheter uppkommer en särskild uppsättning reaktioner. De som både varit utsatta för en livshotande situation på plats och förlorat någon närstående mådde allra sämst, förklarar Kerstin Bergh Johannesson.
Resultaten visade att de män som förlorat ett barn löpte större risk att drabbas av komplicerade sorgereaktioner än de som förlorat en partner, förälder eller syskon. För kvinnorna var risken för komplicerade sorgereaktioner ungefär lika stor oavsett vilken nära anhörig man förlorat.
Många drabbade återhämtar sig över tid, men svår exponering och traumatiska förluster förefaller att försvåra återhämtningen. Ny kunskap på detta område är viktig för att utveckla samhällets beredskap hos landsting, kommuner och övriga myndigheter. Särskilt viktigt är detta för utbildning av hälso- och sjukvårdens personal. Socialt stöd är betydelsefullt och tillgänglighet till adekvat behandling behöver tillgodoses för människor som får kvarstående problem, menar Kerstin Bergh Johannesson.
Avhandlingen försvaras den 23 april 2010 vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kerstin Bergh Johannesson, tel. 018- 611 88 09, 070-566 10 09, e-post: kerstin.bergh.johannesson@akademiska.se
Nästan alla celler i kroppen innehåller samma DNA-sekvenser och samma gener. Generna är dock påslagna vid olika tidpunkter i olika celler och detta kräver att de skruvas av eller på vid rätt tillfälle. Därför måste cellerna kunna styra genaktiviteten till önskad nivå, som kan vara mer eller mindre avgörande för deras tillstånd och överlevnad. Från det att en gen slagits på eller av tar det dock en del tid innan den genetiska informationen översatts till ett funktionellt protein vilket gör regleringen komplicerad.
– Det är ungefär som att ställa in temperaturen i duschen. Först drar man på för varmt för att det känns kallt och sen blir det för varmt och då drar man ner temperaturen för mycket eftersom det tar tid innan förändringen märks, säger Johan Elf, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
I cellerna är dessutom både genernas aktivitet och regleringen av dem delvis slumpmässig, vilket tidigare gjort det svårt att analysera konsekvenserna av tidsfördröjningarna. Med den nya teorin kan man studera hur kombinationen av tidsfördröjningar och slumpmässigheten i de biokemiska reaktionerna samverkar, vilket gör att man bättre kan förstå varför cellernas reglersystem ser ut som de gör och hur det kan gå fel när det fallerar.
Upptäcktens praktiska nytta är en mer detaljerad förståelse av genernas reglering vilket på längre sikt kan ge en bättre förståelse kring vilka sjukdomar som beror på problem i cellernas kontrollfunktioner.
Studien har gjorts inom Centrum för tillämpad matematik vid Uppsala universitet och forskarna representerar tre olika vetenskapliga discipliner; tillämpad matematik (Andreas Grönlund), IT (Per Lötstedt) och cell- och molekylärbiologi (Johan Elf)
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Johan Elf, akademiforskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, 018-471 46 78, johan.elf@icm.uu.se
Bakterier samlas gärna på olika ytor i kroppen där de lever i ordnade samhällen, s.k. biofilmer. Vissa bakterier i biofilmen har skyddsfunktioner för värden/människan medan andra kan ge infektionssjukdomar. Bakteriernas förmåga att få fäste på ytor och celler hänger på hur väl de kan binda till mottagarmolekyler (receptorer) hos värden. I saliven finns många molekyler som kan fungera som receptorer för bakterier, bl.a. proteinerna staterin och gp-340. Efter att de själva har fäst på en tandyta binder de bakterier. Avhandlingen visar att staterin kan styra bindningen av Actinomyces-arter så att bindningen av infektionsorsakande bakterier förhindras och bindningen av mer hälsosamma bakterier gynnas. Det skulle kunna skydda mot infektioner.
Glykoproteinet gp-340 har många biologiska funktioner och kan bl.a. binda kariesassocierade streptokocker till biofilmer på tänderna. I avhandlingen beskrivs ett antal storleksvarianter av gp-340 som bär skilda sockerstrukturer och klumpar ihop (binder) bakterier på olika sätt. Varianternas roll i gp-340:s försvarsmekanismer kan förklara en del skillnader i känslighet för t.ex. karies.
Även proteiner som tillförs via kosten kan påverka bindningen av bakterier. För många spädbarn är bröstmjölk den huvudsakliga födan och den är lik saliven på många sätt. Avhandlingen visar att bröstmjölk, mer specifikt en del av bröstmjölksproteinet ß-kasein och laktoferrin, kan förhindra att vissa streptokocker binder sig till tandytan. Bröstmjölken skulle därför kunna ha en skyddande effekt mot tidig kolonisation av sådana streptokocker, som i andra studier visats vara en riskfaktor för karies.
Liza Danielsson Niemi är född och uppvuxen i Njurunda utanför Sundsvall och flyttade till Umeå för att läsa teknisk biologi. Hon stannade i Umeå där hon nu bor och arbetar som doktorand vid Inst. för odontologi. Hon kan nås på
e-post liza.danielsson@odont.umu.se
Torsdagen den 22 april försvarar Liza Danielsson Niemi, Inst. för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Host ligands and oral bacteria adhesion, studies on phosphorylated polypeptides and gp-340 in saliva and milk” (Värdligander och adhesion av orala bakterier, studier om fosforylerade polypeptider och gp-340 i saliv och mjölk).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Jukka Meurman, Helsingfors universitet, Finland.
