Datorer och spel är idag en självklar del av vårt liv, och i skolan blir edutainment-spel allt vanligare som komplement till läromedel. Karin Danielsson-Öberg har i sin avhandling studerat hur det fungerar att låta barn och ungdomar delta i designprocessen för tre olika lärande spel.

Under ett antal månaders tid fick några barn och tonåringar komma med synpunkter på designteamens skisser och prototyper vid olika användarsessioner. Enligt Karin Danielsson-Öberg betydde det mycket att redan i ett tidigt skede få veta barnens åsikter om koncept och innehåll, interaktionslösningar, och utseende och känsla.

– Även ganska små barn är mycket kompetenta, och har en känsla för att spelen ska innehålla lagom mycket underhållning och lärande.

Det första spelet, ”Hon & han”, ställer frågor om hur man ser på att vara tjej och kille idag, och har främst nyblivna tonåringar som målgrupp.

– Ungdomarna i användargruppen fick bland annat tycka till om hur spelets killar och tjejer skulle se ut. Intressant nog ville de ha könsneutrala spelfigurer, något som nog inte blivit fallet utan deras medverkan, säger Karin Danielsson-Öberg.

”Rixdax” riktar sig till gymnasieungdomar och handlar om riksdagens arbete. Spelet består av flera nivåer med slumpmässigt givna frågor.

– Det här spelet används mycket i skolan, och ungdomarna ville t ex att det skulle synas tydligt vad som var rätt svar om man svarade fel – ”Det är ju det man lär sig på.”

Det tredje spelet, ”Cave Dwellers”, var ett engelskt spel om livet under stenåldern för barn i tidiga skolåldern. Här fick barnen bland annat arbeta med enkla skisser och miljöer, och svara på frågor om hur de uppfattade olika landskap och vad de trodde skulle hända.

I studien använder Karin Danielsson-Öberg en designansats kallad Participatory design, där slutanvändarna aktivt får delta i designprocessen. En förmedlare bibringar synpunkter och designförslag mellan användare och designers. Genom att delge designteamet dokument om och resultat av användarsessioner, så omvandlas förmedlarens kunskaper och erfarenheter till designteamets egen.

– På så sätt finns kunskapen om användarmedverkan kvar hos designteamen, och de kan använda metoden på egen hand i framtida projekt.
  
Samarbete har bland annat skett med Riksdagsförvaltningen, Utbildningsradion, BBC och Paregos.

Fredagen den 17 september försvarar Karin Danielsson Öberg, institutionen för informatik, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln Att främja medverkan: Utmaningar och möjligheter för barns och ungdomars delaktighet vid design av digitala edutainmentproduktioner. Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal MA 121, MIT-huset.

Fakultetsopponent är Professor Ellen Christiansen, Aalborg Universitet, Danmark.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Karin Danielsson Öberg,
institutionen för informatik, Umeå universitet,
E-post: kdson@informatik.umu.se
Telefon: 090-786 6586

Han visar i sin nypublicerade avhandling att konsumenter som vill investera i en etisk fond, så kallad SRI-fond, måste överkomma många hinder för att komma fram till ett bra investeringsbeslut.

– Till exempel är det ofta oklart exakt vad som menas med en SRI-fond. Olika fonder använder olika strategier där vissa endast väljer att undvika de bolag som anses värst, medan andra går längre och försöker påverka genom att föra en aktiv dialog med företagens ledning. Trots dessa stora skillnader marknadsförs fonderna ofta under samma namn, säger Jonas Nilsson.

Han anser att den stora mängden komplex information som präglar marknaden för etiska fonder får stora konsekvenser för den enskilda personen.

– Fondkonsumenter, som ofta stöter på svårigheter med de rent finansiella aspekterna av fondinvesteringar, tvingas också lägga ner ett stort engagemang för att göra ett bra socialt, etiskt och miljömässigt val på fondmarknaden.

SRI-fonder (Socially Responsible Investment) beaktar utöver rent finansiella frågor även sociala, etiska och miljömässiga frågor när man tar beslut om hur fonden ska investera. Men varför väljer konsumenter SRI-fonder, och hur tas besluten? Jonas Nilsson har studerat konsumenters beslutsfattande i olika stadier, och menar att det inte bara är en enda drivkraft bakom valet.

– De flesta konsumenter verkar ta hänsyn till både etiska och finansiella faktorer när de väljer etiska fonder. Vad som väger tyngst beror på personliga värderingar, engagemang, attityder och kunskap både när det gäller fondinvesteringar i stort, och i etiska, socialt ansvarstagande och miljömässiga frågor.

Fredagen den 17 september försvarar Jonas Nilsson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Consumer Decision Making in a Complex Environment: Examining the Decision Making Process of Socially Responsible Mutual Fund Investors.

Disputationen äger rum klockan 13.15 i Hörsal B, Samhällsvetarhuset.

Fakultetsopponent är Docent Tina Harrison, University of Edinburgh Business School, Edinburgh, United Kingdom.

Kontaktinformation
Kontakta gärna:

Jonas Nilsson,
Handelshögskolan, Umeå universitet,
Telefon: 070-7203993
E-post: jonas.nilsson@usbe.umu.se

Med Den nationella väven visar redaktörerna och de medverkande skribenterna att nationen är en politisk skapelse. I boken undersöks bland annat polisförhör i fall av dödligt våld mot kvinnor, slöjpolitik, svenska myndigheters kampanjer om hiv/aids och kvinnors möjlighet att omformulera nationella traditioner.

– I nationens namn upprättas ständigt hierarkier baserade på kön, klass och etnicitet. Nationsskapande och nationalism är alltså inte något som bara Sverigedemokrater sysslar med. Den form av nationsskapande som pågår i exempelvis medier och i myndigheters informationsmaterial innefattar såväl rasistiska som sexistiska uttalanden, säger Maria Wendt.

Nationalismen i Sverige är en starkare kraft än vi ofta tror. Detta illustreras bland annat av statsvetaren Ann Towns bidrag där hon undersöker polisförhör med män som dödat kvinnor. När svenska män misshandlar kvinnor ses inte detta som något som har med svensk kultur att göra. När invandrade män utövar våld förklaras däremot detta i kulturella termer; med hänvisning exempelvis till ”hederskultur”.

– Att svensk kultur är jämställd har blivit en sanning per definition: en sanning som bidrar till att dölja det omfattande våld som svenska män utövar mot kvinnor, menar Ann Towns.

Ett annat exempel på cementerade föreställningar är den om att könsrelationer i Sverige är konfliktfria och harmoniska. När Feministiskt initiativ utmanade denna förståelse, utbröt en hätsk diskussion, skriver Maria Wendt och Maud Eduards i sitt kapitel. Motståndet, inte minst i medierna, var massivt och kompakt. På så sätt kan man säga att idén om harmonin mellan könen i själva verket begränsar kvinnors möjligheter att bedriva politik.

I Sverige finns en självbild som går ut på att vi inte är nationalister. Nationalism tillskrivs andra länder eller grupper. Denna självbild hindrar oss från att ifrågasätta på vilka sätt vi återskapar känslor av nationell överhöghet.

– Därmed kan vi heller inte identifiera de maktstrukturer som är inbyggda i det egna nationsskapandet, säger Cecilia Åse.

Enligt redaktörerna är forskningsfältet om kön och nation väletablerat internationellt, men ganska nytt i Sverige. Ambitionen med Den nationella väven har varit att samla en del av den forskning som under senare år tagit fart på svenska lärosäten, och presentera den för en bredare publik. Boken vänder sig till alla som är intresserade av att förstå hur nationell gemenskap etableras och hur detta samtidigt skapar ojämlikhet.

I boken medverkar feministiska forskare från flera olika discipliner; förutom redaktörerna själva medverkar Anna Bredström, fil dr i genusvetenskap, Maud Eduards, professor i statsvetenskap, Yael Feiler, fil dr i teatervetenskap, Lisbeth Lewander, docent i statsvetenskap, Diana Mulinari, professor i sociologi och Ann Towns, fil dr i statsvetenskap.

För ytterligare information
Maria Jansson, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn: 08-16 26 26, e-post: maria.jansson@statsvet.su.se
Maria Wendt, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn: 08-16 12 78, e-post: maria.wendt@statsvet.su.se
Cecilia Åse, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn: 08-16 26 25, e-post: cecilia.ase@statsvet.su.se

Anette Hellman har undersökt hur kön skapas bland yngre barn på förskolan, med utgångspunkten att kön skapas genom sociala processer. Studien visar på hur olika könsnormer och markörer för kön efterhand blir en del av en kroppslig könsidentitet. Hon har vidare undersökt vilka handlingar som är möjliga för pojkar och flickor i relation till normer om pojkighet.

Avhandlingen visar att av barns många handlingar kategoriseras vissa som typiskt flickiga eller typiskt pojkiga, och anses vara mer riktiga än andra. När barnen intar positioner som ”typisk flicka” eller ”typisk pojke” blir de begripliga och synliga som könade subjekt.
– Föreställningarna om naturliga könsskillnader bärs ofta oavsiktligt in i förskolevardagens rutinmässiga och vanliga situationer. Inte minst i stressade situationer, som vid måltider och vid samlingar, förstärks ofta stereotyperna av vad pojkighet och flickighet är, säger Anette Hellman.

Därmed inte sagt att positionen ”typisk pojke” är önskvärd eller får hög status i förskolan. I en förskolevardag med stora barngrupper och nyliberala idéer om självreglering, eget ansvar, frihet och flexibilitet är istället det önskvärda och kompetenta barnet på förskolan empatiskt, demokratiskt och självreglerande.
Anette Hellman visar hur de pojkar som bryter mot normen för vad en ”typisk pojke” förväntas vara – aggressivt, dominant och med brist på självkontroll – görs osynliga i förskolan. Det gäller exempelvis de pojkar som inte har konflikter, som har både flickor och pojkar som vänner och som kan leka med saker och i rum som anses flickiga. Det gäller även de tysta och tillbakadragna pojkarna. Flickor som intar positionen ”bråkiga” blir i sin tur inte heller uppmärksammade eller förstådda på det sätt som gäller för de pojkar som tar den positionen.

Studien visar att de ”typiska pojkarna” ständigt finns närvarande i pedagogernas verksamhetsplanering, deras gruppindelning och i pedagogernas samtal med barnen och med varandra. Det handlar om att ”lugna ner” genom att dela upp barngruppen, genom att införa massage på vilostunderna och att undvika vissa aktiviteter som rytmik och bild & form.
– Förskolan har ett uttalat uppdrag att motverka stereotypa könsmönster. Barn prövar, upprepar och ifrågasätter de normer som återkommande presenteras för dem. Men det betyder inte att det är de normer som skiljer könen åt som är de mest meningsfulla för barnen, säger Anette Hellman.

Kontaktinformation
Anette Hellman lägger fram avhandlingen Kan Batman vara rosa? Förhandlingar om pojkighet och normalitet på en förskola vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande den 17 september, kl 13.15.
Plats: Margaretha Huitfeldts auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg
För mer information, kontakta Anette Hellman: 031-7862173, 0700-70 88 54, anette.hellman@ped.gu.se

– I dag handlar den politiska debatten främst om när betyg ska sättas eller om huruvida friskolor får gå med vinst. Vad jag saknar är en debatt om utbildningens visioner och om skolans nya läroplan som vill kännetecknas av tydlighet och klara instruktioner också innebär en bättre skola.

Jan Morawski har undersökt vilka styrande principer som ligger till grund för hur en läroplan konstrueras och vem som ges mandatet att bli dess författare. Han har även kartlagt utvecklingen sedan Folkeskolestadgan 1842 fram till dagens läroplan. Det är en berättelse om en lång strid mellan olika idéer om hur mycket frihet och hur mycket kontroll som skolor och dess lärare ska ha. Hans doktorsavhandling visar att även om läroplanerna fram till 1994 har haft innehållet som styrande princip, så har detta varit ständigt omstritt.

Men i 1994 års läroplan får kritiker som i många år hävdat att elevers olika och komplexa behov inte kan läsas av och tillfredställas av ett centralistiskt system ett visst gehör. Man vill ge de professionella, lärare och skolledning större utrymme och tillit.

Men även om ansvaret för innehållet i viss mån överlämnas till lärarna efterfrågas samtidigt en effektiv skola. Det blir en läroplan som Jan Morawski ser som en svåruppnåelig kompromiss mellan tillit till lärarnas professionalitet och mätbara mål, betygskriterier och lärares resultatansvar.

– Men 2002 svänger utvecklingen fullständigt. EU-anpassningen gör att resultaten hamnar i fokus. Dessutom spelar debatten i media en viktig roll. Där lägger man stor vikt vid internationella mätningar där svensk skola får bottenbetyg.

En effektiv europeisk skola som klarar den internationella konkurrensen är det nya målet. Att kunna jämföra skolor genom att mäta kunskaper med nationella prov.

– Det betyder att läroplanen och inte lärarna återigen bestämmer innehållet i undervisningen. För att de nationella proven ska vara rättvisa måste barnen ha lärt sig samma sak under samma period så att alla har samma chans att få bra resultat. Dessa resultat ska sedan mätas för att fastställa kvaliteten på utbildningen.

För att göra svängningarna tydliga jämför Jan Morawski två liberala skolministrar: Fridtjuv Berg, som var aktiv i början av 1900-talet och vårt samtida liberala statsråd Jan Björklund.

– Mellan dessa två finns en avgrund när det gäller synen på skola och utbildning. Berg arbetade för lärares och elevers rätt att själva konstruera sin undervisning. Han tyckte att styrande direktiv var av ondo och att statsmakten måste visa tillit till lärarnas omdöme och professionalitet. Att vår nuvarande skolminister inte delar den åsikten är allmänt känt.

– Men även Socialdemokraterna har bytt fot och övergett sitt arbete för deltagande målstyrning, som ger lärarna större utrymme. Nu erbjuder de olika partierna inga alternativ utan det verkar råda konsensus i utbildningsfrågor över blockgränsen. Därför är det inte tydligt att det finns många alternativa vägar och lösningar för framtidens svenska skola.

– Forskningens uppgift är inte peka ut något som rätt eller fel men att visa vilka alternativ som finns och att vad de står för. Det vi går mot nu är en skola som definierar kunskap utifrån kriterier som kan dokumenteras, redovisas, inspekteras och rangordnas. Vi talar inte om självständiga lärare som kan tolka utan om lärare som examinerar efter externt tydligt satta ramar. Är det rätt väg att gå eller behöver vi överväga alternativen?

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jan Morawski 076-130 60 76

Ungdomarna upplever etnisk diskriminering inom bland annat arbetsmarknad, medier och på bostadsmarknaden.

– Att inte bli betraktade som ”riktiga” svenskar, hindrar dem att delta i samhället på lika villkor, säger Barzoo Eliassi.

Kurdisk nationalism är en attraktiv ideologi för många av ungdomarna. Bakgrunden är bland annat känslan av etnisk diskriminering i Sverige och dispyter kring identitetsskapande med andra ungdomar med Mellanösternbakgrund. Flera av Eliassis intervjupersoner menar att deras kurdiska identitet förlöjligas och avfärdas av ungdomar med arabisk, persisk och turkisk bakgrund.

– Det leder till en defensiv kurdisk identitet. Ungdomarna försöker på olika sätt befästa sin kurdiskhet gentemot andra grupper.

Ungdomarna upplever att vithet är högst graderad när svenskhet definieras. Det är något de tar starkt avstånd från. Ändå använder flera av dem just vithet eller svenskhet för att underordna afrikaner, muslimer och nyanlända kurder.

– Det är paradoxalt, men visar att vi lever i en postkolonial värld som mäter olika gruppers närhet och avstånd till vithet. Vithet likställs ofta med en mänsklig överlägsen identitet, säger Barzoo Eliassi.

Avhandlingen visar också att ungdomar med kurdisk bakgrund protesterar mot de föreställningar som finns kring kurdiska män och kvinnor som förtryckare respektive offer.

– De visar andra, alternativa erfarenheter från sina egna familjer. Kurdiska familjer kan inte ses som stereotyper. Mångfalden måste lyftas för att den kurdiska gruppen inte ska stigmatiseras i Sverige, säger Barzoo Eliassi.

Barzoo Eliassi disputerade den 10 september med avhandlingen ”A stranger in my homeland: The politics of belonging among young people with Kurdish backgrounds in Sweden”.

Kontaktinformation
Barzoo Eliassi, tel: 073-754 57 57
e-post: barzoo.eliassi@miun.se

Det är känt sedan tidigare att svåra upplevelser i samband med olyckor och katastrofer, till exempel allvarliga fysiska skador och förluster av närstående, kan medföra psykiska skador. Nu visar en färsk avhandling från Karolinska Institutet att även den som inte varit direkt utsatt – men som ändå upplevde situationen som livshotande – mådde dåligt lång tid efteråt. Omkring 1500 svenskar över 15 år som bor i Stockholm och som under tsunamin 2004 befann sig i katastrofområdet fick besvara en enkät fjorton månader senare. Av resultaten framgår att cirka 70 procent uppgav att de återhämtat sig relativt bra och de flesta var även nöjda med stödet de fått. Den viktigaste hjälpen efter hemkomsten hade man fått av sin närmaste omgivning.

En svår händelse kan leda till en överdos av känslor och intryck. Det är normalt och kan ses som ett tecken på att psyket och kroppen är upptagen med att bearbeta det som hänt. Men för alla avtar inte reaktionerna efter hand. Av avhandlingen framgår att omkring 30 procent av de som befunnit sig i katastrofområdet fortfarande efter fjorton månader upplevde nedsatt psykisk hälsa, exempelvis posttraumatiska reaktioner, nedstämdhet eller sömnsvårigheter. Mest oväntat var att hela 20 procent av dem som uppgav att de fortfarande mådde dåligt inte hade varit direkt utsatta för flodvågen, inte blivit svårt skadade eller mist någon närstående – men ändå upplevde situationen som livshotande.

– Det tycks som att själva upplevelsen av livsfara lämnar spår hos den drabbade, säger Lars Wahlström, verksam på enheten för kris- & katastrofpsykologi vid Centrum för allmänmedicin (CeFAM) och forskaren bakom avhandlingen.

Ett sätt att fånga upp personer i riskzonen skulle kunna vara att ställa några enkla frågor i det akuta skedet. Metoden skulle enligt Lars Wahlström kunna användas vid större katastrofer, men även vid exempelvis trafikolyckor, övergrepp, misshandel och rån.

Det kan räcka med att en sjuksköterska på akuten sätter sig en stund med patienten och frågar vad de varit med om och hur de upplevde situationen. Om den drabbade ger uttryck för att ’jag trodde jag skulle dö’ så bör man följa upp patienten allra senast efter en månad, när den akuta reaktionen har lagt sig, och höra sig för om hur personen mår, säger han.

De som blev svårt skadade och befann sig i vattnet eller på stranden när flodvågen kom mådde dock ännu sämre, visar avhandlingen. Sämst var läget för dem som varit med om flera svåra upplevelser samtidigt under katastrofen. De som var missnöjda med stödet de fått hade också oftare psykiska besvär. Av resultaten framgår också att få var sjukskrivna 14 månader efter katastrofen trots att de varit med om svåra upplevelser och fortfarande hade besvär.

– Alla drabbade behöver ett gott bemötande och rätt hjälp i tid för att kunna bearbeta upplevelser och gå vidare i livet. Våra resultat är användbara för det framtida omhändertagandet av drabbade vid både större och mindre katastrofer och olyckshändelser. Främst gäller det att hälso- och sjukvårdens personal fördjupar sina kunskaper om hur man bemöter och bedömer vilka drabbade som behöver följas upp och vilka som klarar sig på egen hand med hjälp av närstående, säger Lars Wahlström.

Doktorsavhandling: Disaster and recovery, Lars Wahlström, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet samt CeFAM. ISBN: 978-91-7409-971-3. Disputation skedde 9 september 2010. CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Lars Wahlström, psykiater, med dr
Mobil: 0739-62 77 10
E-post: Lars.Wahlstrom@ki.se

Daphne Macris, informationsansvarig CeFAM
Mobil: 0739-145245
E-post: daphne.macris@sll.se

Forskare vid Högskolan i Skövde har gjort analyser av databaser med genetisk information och identifierat två gener som kan ha stor påverkan i att arsenik ansamlas i växter. När forskarna i datasimuleringar hämmade eller överuttryckde funktionen hos dessa gener lyckades de minska halten arsenik i en växt med upp till 12 procent.

Inom kort kommer forskargruppen att ta med sig sina resultat in labbet för att försöka återskapa datorsimuleringens resultat i verkligheten.

Livsmedel som innehåller arsenik är ett stort problem i framförallt Asien. Arseniken lagras i kroppen och kan på sikt ge upphov till skador på lever, njurar och hjärta. Giftet kan också ge upphov till att människor utvecklar olika former av cancer.

Arsenik hamnar i Livsmedel genom att växter – som till exempel ris – tar upp giftet ur marken. Betande djur kan också få i sig arsenik från växter. När djuren slaktas och blir mat förs arseniken över till människor med köttet.

I det fortsatta arbetet kommer Skövdeforskarna att samarbeta med kollegor i Bangladesh, Polen och USA. Bangladesh är ett av de länder som har stora problem med arsenik i livsmedel.

Forskarna från Skövde är verksamma vid Högskolan i Skövdes Forskningscentrum för Systembiologi. De publicerar sina nya resultat i tidskriften Journal of Biological Systems.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Dan Lundh 0500 – 44 83 15
Abul Mandal 0500 – 44 86 08

Julia Prentice, doktorand vid institutionen för svenska språket, har undersökt hur gymnasieelever i flerspråkiga storstadsmiljöer avviker från det etablerade bruket av svenska fasta ordkombinationer, så kallade konventionaliserade uttryck, och i vilken mån de behärskar ett femtiotal vanliga uttryck. Hon har också forskat i hur eleverna använder metaforiska ordkombinationer i skrivna texter.

– Ett intressant resultat av studien är den stora variation av bildliga tankar som eleverna väljer att utgå från vid användningen av både konventionaliserade och metaforiska ordkombinationer. De ’lägger’ till exempel ’sitt ångestfyllda ungdomsliv på hyllan’ eller ’tuggar nagelband likt Musse Pigg och Kalle Anka på husvagnssemester’ när ’problemen bara staplar upp sig som pyramiderna i Egypten’, de ’sjunker ned allt djupare i träsket av oklarheter’ och ’framtiden hänger på en lös tråd’, säger Julia Prentice.

Avhandlingen visar att avvikelser från den etablerade användningen av ett uttryck förekommer både när det gäller uttryckens form och deras betydelse. De undersökta gymnasieeleverna kan till exempel äta på väggarna av tristess eller tycka att något som är sexuellt oskyldigt är värsta barnleken.

Vissa typer av avvikelser är, inte helt oväntat, betydligt vanligare bland ungdomar med annat modersmål än svenska. Däremot är det som kallas för kontaminationer, det vill säga sammanblandningar av två eller flera uttryck – till exempel ’på rak sak’ eller ’sätta spiken i hjulen’ – lika vanligt bland ungdomar med svenska som modersmål.

– Kontaminationerna är särskilt intressanta, eftersom de ger indikationer om att eleverna gör associationer mellan olika fasta fraser utifrån enstaka ord eller delar av frasers betydelse som kan vara gemensamma för två eller flera uttryck. Till exempel kan de två uttrycken ’på rak arm’ och ’rakt på sak’ bli ’på rak sak’. Detta är intressanta resultat, bland annat med tanke på de fasta ordkombinationernas roll för ordinlärningen, säger Julia Prentice.

Kontaktinformation
Avhandlingens titel: På rak sak. Om ordförbindelser och konventionaliserade uttryck bland unga språkbrukare I flerspråkiga miljöer.
Författare: Julia Prentice, tele: 031-786 2592 (arb), 0734-35 57 61 (mobil), 031-51 61 37 (hem)
E-post: julia.prentice@svenska.gu.se
Tid och plats för disputation: fredagen den 10 september 2010 kl.13.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Anne Golden, Oslo
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för svenska språket
Den finns även e-publicerad: http://hdl.handle.net/2077/22509

För psykologen Anne-Li Hallin som arbetat med barn på prematuravdelningar och nu undersökt hur barnen klarar vuxenlivet så är det mest bestående intrycket hur bra de här barnen faktiskt klarar sig.

– Även om det finns vissa skillnader så är likheterna fler och som orolig förälder bör man tänka på att vården av de för tidigt födda ständigt blir bättre.

Anne-Li Hallin har studerat drygt 100 artonåringar födda på 80-talet. Hälften av dessa föddes före 29e graviditetsveckan, hälften efter fullgången graviditet. En första uppföljning gjordes vid 10 års ålder av professor Karin Stjernqvist. Då visade det sig bland annat att de för tidigt födda barnen hade koncentrationssvårigheter och svårare att klara skolan än andra barn.

När Anne-Li Hallin intervjuade samma grupp åtta år senare visade det sig att skillnaderna fanns kvar. De för tidigt födda klarade sig fortfarande sämre i skolan och färre valde teoretiskt gymnasium. Även avvikelser i längd och vikt höll i sig upp i vuxen ålder, liksom skillnader när det gäller sociala kontakter.

– För tidigt födda har ofta ett mindre kontaktnät, men de är lika nöjda med sitt sociala liv, vilket ju egentligen är det viktigaste, säger Anne-Li Hallin.

En annan skillnad gäller de för tidigt föddas förmåga att knyta an till andra människor, ett problem som i det långa loppet kan innebära en större risk att råka ut för mental ohälsa.  

– Här behövs mer forskning, säger Anne-Li Hallin som förmodar att man skulle upptäcka samma anknytningsproblematik hos barn som varit svårt sjuka under spädbarnsperioden som hos de här barnen som har haft en turbulent start i livet. Hon hoppas att upptäckten ska leda till att sjukvården blir mer uppmärksam på samspelet mellan föräldrar och barn.

– Idag undersöks ofta den motoriska och neurologiska utvecklingen hos barnen medan man är mindre observant på emotionell utveckling och den oro det innebär för såväl barn som föräldrar att de första månaderna efter förlossningen måste tillbringas på sjukhus.

Uppföljningen av de för tidigt födda barnen visade alltså inga större skillnader mellan 10- och 18-årsåldern, förutom i ett hänseende; medan undersökningen i 10-årsåldern visade att de förtidigt födda barnen var mer utagerande, visade uppföljningen på rakt motsatt resultat: I vuxen ålder var de för tidigt födda mindre benägna att ta risker än sina jämnåriga och kriminell belastning var också mindre vanlig i den här gruppen.

Kontaktinformation
Anne-Li Hallin disputerar med avhandlingen Adolescents Born Extremely Preterm. Cognitive, Behavioural and Relational Outcomes. Tid: 17 september kl 10.15 Plats: Palaestra, Paradisgatan 2, Lund.
Hon nås på 0706 – 59 17 88 eller hallin@lsn.se

På senare år har konkurrensen inom och mellan forskningsmiljöer ökat. Likaså har krav på effektivisering av den akademiska verksamheten minskat många forskares möjligheter att forska på ”egen tid”.

— En viktig slutsats i avhandlingen är att dessa förändringar på sikt kan minska värdet på universitetsforskningens bidrag till samhället, säger Tobias Fridholm.

I avhandlingen undersöker han olika motsättningar som universitetsforskare i naturvetenskap och teknik kan uppleva, dels inom akademin, dels i samverkan med industrin. Ny kunskap utvecklas när olika perspektiv jämförs med varandra. Den ”spänning” som uppstår mellan de olika perspektiven kan ge upphov till nya, viktiga insikter, men den kan också skapa uppslitande konflikter och missnöje. En del av spänningarna kan härledas till olika synsätt på individnivån och andra är mer kopplade till organisationer inblandade i forskningen, t ex företag och akademiska nätverk.

Tobias Fridholm undersöker vidare hur forskare hanterar de spänningar som kan uppstå. Tre olika förhållningssätt identifieras som i olika grad används av alla forskare.  De tolkas utifrån observationen att en stor del av nyttan av universitetsforskningen ligger i forskarnas förmåga att utveckla synsätt som utmanar etablerade tankesätt och att kommunicera dessa i interaktion med övriga samhället. Forskarna hanterar spänningarna genom att:

1. Anpassa sig till andra genom att bli mer lika. Det minskar bland annat risken för konflikter samt underlättar kommunikationen. Det minskar emellertid mångfalden av perspektiv, och riskerar därmed att underminera forskningsmiljön på sikt.

2. Dra sig undan. Genom att begränsa interaktionen med andra kan forskaren lättare fokusera mer på sina intressen, på det sätt som forskaren gillar bäst. Det bidrar till att upprätthålla mångfalden inom akademin. Minskad interaktion är däremot inte önskvärt ur ett samhälleligt perspektiv.

3. Få bättre möjligheter att agera utifrån sina egna intressen – antingen av sin organisation, sina forskarkollegor eller av andra aktörer. Det innebär att forskaren upplever en högre status, vilket sannolikt bidrar positivt både till forskarens vilja att interagera med andra samt till mångfalden av olika perspektiv inom akademin.

Studiens slutsatser pekar mot att nyttan av universitetsforskningen på sikt kan gynnas av att forskarna får mer frihet. En förutsättning är dock att forskarna är intresserade av att kommunicera med övriga samhället. Slutsatserna indikerar också att ökad konkurrens och ökade effektivitetskrav i forskningssystemet inte nödvändigtvis är av godo.

— Om aktörer i ökande grad ställs mot varandra, och om den tid som forskarna själva känner att de råder över minskar, kan kommunikationen och tilliten i forskningssystemet hämmas, säger Tobias Fridholm.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Tobias Fridholm, Kulturgeografiska institutionen, mobil: 070-362 67 27 eller tobias.fridholm@kultgeog.uu.se

Samverkan mellan människor har funnits i alla tider och samhällen har utvecklats tack vare samverkan. Varför har då samverkan blivit svårt och besvärligt i vårt moderna samhälle? Varför måste samverkan regleras i lag för att komma till stånd, även då det gäller att förebygga och hantera samhällskriser såsom pandemi och klimatförändringar?

I sin avhandling går Ing-Marie Persson till grunden med denna problematik. Det gör hon bland annat genom att undersöka hur samhällets organisation och struktur ser ut i det nya krisberedskapssystemet som bildades 2002. Hon undersöker också vad dessa strukturer betyder för individer och grupper som ska samverka inför samhällskriser. Avhandlingen belyser vilka pedagogiska arrangemang som krävs för att underlätta samverkan och bilda en gemensam uppfattning om sådana hot och risker som kan utvecklas till samhällskriser.

Att individer har olika uppfattningar om risker är känt sedan tidigare forskning. Ing-Marie Perssons forskning bekräftar detta och ger dessutom en förklaring till hur skillnaderna kan ha uppkommit. Händelser, omständigheter och ett barns föräldrars eller andra närstående personers förhållningssätt bildar mönster för fortsättningen i livet.

– Sådana djupare liggande bilder från tidigare i livet håller sig ofta kvar länge och kan innebära att arbetet i samverkansgrupper försvåras, säger Ing-Marie Persson.

Att införliva ny ”opassande” och högst oroväckande information om verkligheten är en konfliktfylld anpassning, som kan ta lång tid och som kräver dialog och reflektion. Det är ett krislärande som ofta kullkastar våra tidigare föreställningar. Försök med så kallade kunskapsmöten visar att en särskild pedagogik som bygger på dialog underlättar förebyggandet och hanteringen av samhällskriser.

– Att bygga upp samverkansförmåga kräver dialogkompetens. Försök visar att sådan kompetens går att träna upp i kunskapsmöten med pedagogiska arrangemang som gynnar symmetriska samtal och subjekt-subjektrelationer, säger Ing-Marie Persson.

Ing-Marie Persson visar också att förutsättningar att utveckla dialogkompetensen är bättre i den mindre kommunen än i den större.

– Kunskap om tidigare kriser räcker inte, det är också nödvändigt med individers dialog i ett öppet system för att förebygga samhällskriser, säger hon.

Forskningsprojektet, som ligger till grund för avhandlingen har finansierats av Krisberedskapsmyndigheten.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ing-Marie Persson, mobil: 073-026 13 30, ing-marie.persson@soc.uu.se