Det visar hälsoekonomen Gustav Tinghög i sin tvärvetenskapliga avhandling i gränslandet mellan ekonomi och filosofi. Han har undersökt vilka värdekonflikter som uppstår när man måste prioritera, eller ransonera som han föredrar att kalla det, inom sjukvården.

För att undersöka hur kösystemet fungerar använde han sig av samtliga väntelistor inom Östergötlands landsting år 2007. Han jämförde kötiden med socioekonomiska data för de väntande patienterna.

Att högavlönade kommer snabbare fram i köerna må vara oetiskt, men är föga förvånande, säger han. Det är inte inkomsten i sig utan andra faktorer som avgör.

– Höginkomsttagare är vanligen mer välutbildade, förstår kanske bättre de administrativa systemen och kan prata för sig. Därför går det fortare för dem.

Han påpekar dock också att det inom fyra andra vårdgrupper inte gick att se någon sådan skillnad, nämligen hjärt-kärlsjukdomar, gynekologi, urologi och ögonsjukvård. Ingen diskriminering kunde heller utläsas på grund av etnicitet eller kön.

Att prioriteringar, eller ransoneringar, måste göras inom den offentliga vården, det är oundvikligt, konstaterar Gustav Tinghög. Det innebär att man som politiker måste kunna säga nej. Titeln på hans avhandling är också The art of saying no, Konsten att säga nej.

– Ingen blir populär på det. Det gäller att vara öppen, tydlig och stå ut i längden. Då kan det ändå ge resultat.

Exempel på andra värdekonflikter som avhandlingen analyserar är frågan om när vård ska bekostas privat respektive offentligt. Gustav Tinghög presenterar en rad kriterier som bör vara uppfyllda för att kostnaderna ska kunna läggas över på den enskilde.

– Idag är det inte alltid glasklart på vilket grunder det sker. Glasögon, exempelvis, betalar vi själva, medan landstinget står för hörapparater.  

Han analyserar också frågan om egenansvar. Ska feta och rökare själva få betala för sin vård, de har ju medvetet dragit på sig problemen? Gustav Tinghög menar att det är etiskt svårt att i efterhand ställa sådana krav. Däremot kan man i förväg bestraffa vissa beteenden, genom exempelvis en hög skatt på tobak eller dyra försäkringar för en riskfylld verksamhet som djuphavsdykning.

Organdonation är ämnet för en av avhandlingens fyra artiklar. Här föreslås att en hög ekonomisk kompensation införs för att få fler att donera sina anhörigas organ.

– Idag dör folk i Sverige för att det inte finns organ, samtidigt som en svart marknad för organ växer fram i fattiga länder. Vi tror att en tillräckligt hög kompensation skulle få fler att donera organ.

Han är mycket medveten om att det här är en känslig fråga. Men han menar att hans roll som ekonom och filosof är just att blottlägga argumentationen och rensa bland grumliga och känslomässiga argument.

– Värdekonflikter kommer alltid att finnas mellan effektivitet och rättvisa. Men med en öppen och mer systematisk diskussion går det att åstadkomma både mer rättvisa och en effektivare vård.

Gustav Tinghög är en av fyra doktorander som finansierats av landstinget efter den laddade debatten, då Östergötlands landsting presenterade sina första prioriteringslistor hösten 2003.

Kontaktinformation
Gustav Tinghög disputerar den 4 februari. Han nås på 010-1031751, mobil: 0733-223091. E-post: gustav.tinghög@liu.se

Kurser som gynnar produktionen direkt, och stärker det lokala näringslivet. Det var en bärande idé bakom de lokala lärcentra som etablerades i många kommuner i början av 2000-talet. Lärcentra öppnades i spåren av Kunskapslyftet och med devisen ”livslångt och flexibelt lärande” som ledstjärna. De var ett nytt grepp för att fort- och vidareutbilda vuxna. Kommunpolitikernas förhoppningar var att lärcentra skulle fungera som motor och bränsle för det lokala näringslivet och därmed för kommunen som helhet.

I lärcentra deltog de vuxenstuderande i högskolekurser på distans genom videokonferenser. Ulrik Lögdlund, sociolog vid Linköpings universitet, har undersökt vuxenutbildningen och dess aktörer, särskilt lärcentra och deras lokala nätverk, samt hur videokonferenserna fungerade.

En av hans slutsatser är att lärcentra utsattes för motstridiga förväntningar och att de själva var alltför svaga gentemot övriga aktörer för att lösa detta.

– Näringslivet ville ha ett kostnadseffektivt lärande direkt kopplat till produktionen, säger han, medan högskolan via lärcentra tillhandahöll bredare, mer allmänna kurser. Något som också eleverna var nöjda med.

Lärcentra hade inte en så stark position att de kunde omdirigera högskolans kursutbud, fortsätter Ulrik Lögdlund. Högskolan dikterade förutsättningarna. Sammantaget ledde detta till att lärcentra inte blev den förstärkning av det lokala näringslivet som man hoppats.

I sina studier av videokonferenser som metod ser Ulrik Lögdlund hur tekniken dominerar. De tekniska förutsättningarna påverkar kraftigt, och försämrar, den pedagogiska kvaliteten, säger han.

– En grupp bland eleverna tycker inte om att synas i bild. De sätter sig i klassrummet så att de inte hörs eller syns och undviker därmed kommunikation med läraren. Lärarna får arbeta hårt för att överbrygga det avstånd som tekniken skapar.

De flesta lärare ger i det läget upp. De levererar föreläsningar som lika gärna kunde ha varit inspelade, säger Ulrik Lögdlund. De får ingen feedback och frågar inte heller efter den.

Tekniken tas för given och dess roll i det pedagogiska upplägget problematiseras inte, konstaterar Ulrik Lögdlund, som dock inte vill döma ut videokonferenser som metod. Men det gäller att vara medveten om och försöka hantera de speciella förutsättningar som tekniken skapar.

Avhandlingen heter ”Networks and Nodes. Practices in Local Learning Centres”. Ulrik Lögdlund disputerade i pedagogik den 21 januari.
Kontakt:
Ulrik Lögdlund 013-282184, 0734-607573, ulrik.logdlund@liu.se

Forskarna har samarbetat med fyra stora medieföretag i Sverige för att identifiera drivkrafter och hinder för videomöten.

– Vi kunde snabbt konstatera att videomöten ersätter affärsresor först och främst för att spara tid och pengar, säger Minna Räsänen, en av forskarna på Centre for Sustainable Communications (CESC) vid KTH.

Miljön är mindre viktig när företagen väljer mellan affärsresa eller videomöte, trots att många riktlinjer lyfter fram just miljön som huvudargument.

Andra, mindre påtagliga faktorer som avgör valet är ofta individuella. Det kan handla om anställdas rädsla för krånglande teknik eller obekväma situationer när kameror, headsets och annan utrustning ska hanteras.

Ett genomtänkt val av möteslokal är också viktigt.

– Det kan vara ett misstag att placera videokonferensutrustningen i den mest populära möteslokalen. Då konkurrerar videomöten med vanliga fysiska möten om lokalutrymme, säger Minna Räsänen.

Det är effektivt, både ekonomiskt och miljömässigt, om videokonferensutrustningen placeras i lokaler som är tillgängliga och bokningsbara för många anställda. Då ökar chansen att videokonferenserna ökar i antal och att inköpet av utrustningen blir lönsamt, samt att fler resor ersätts i praktiken.

För mer information, kontakta Bernhard Huber, kommunikationsansvarig vid CESC, på  08 – 790 64 52 eller bhuber@kth.se.

– Det var den genuina homosexualiteten som med beslutet om en välsignelseakt för samkönade par gjordes legitim inom Svenska kyrkan, säger avhandlingens författare Daniel Enstedt.

Han har granskat dokument från Svenska kyrkan och intervjuat både motståndare och anhängare till beslutet – präster som undertecknade den så kallade prästdeklarationen i protest mot beslutet, och medlemmar i Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner (EKHO).

I Daniel Enstedts analys av Svenska kyrkans dokument framträder dels en distinktion mellan en genuin homosexualitet och en promiskuös homosexualitet, dels två positioner med olika uppfattningar om hur sexualiteten och samkönade relationer ska förstås och definieras. Men dessa uppfattningar kretsar kring en i grunden gemensam föreställning om trohet, tvåsamhet och monogami, en likhet som återfinns bland de två intervjuade grupperna.

– Även om det finns uppenbara skillnader mellan EKHO och prästdeklarationens anhängare, delar grupperna många gemensamma utgångspunkter, som det närapå unisona avståndstagandet från promiskuitet.

Skillnaderna mellan gruppernas självförståelse och hur de beskrivs av den andra gruppen är påtaglig. Båda grupperna positionerar sig som passiva, medan handlandet förskjuts till en föreställd eller verklig motpart.

Daniel Ensteds slutsats är att det huvudsakliga motståndet mot förändring av den rådande situationen inte är lokaliserat mellan grupperna, utan i grupperna själva, i deras berättelser och förståelse om sig själva.

– Motståndet, det verkliga såväl som det upplevda, är viktigt för gruppernas konstitution och upprätthållande, säger Daniel Enstedt.

I motståndarnas argument mot en välsignelseakt och senare den kyrkliga vigsel för samkönade par som infördes 2009, figurerar en föreställning om att ett sådant beslut skulle bana väg för polyamorösa relationer, alltså flera samtidiga kärleksrelationer.

– Flera av de argument som anförts i samband med kyrklig välsignelse och vigsel för homosexuella kan också gäller för polyamorösa relationer, så som ömsesidighet och respekt, säger Daniel Enstedt. Men vad som kommer att ske i fråga om en välsignelseakt för polyamorösa relationer är alltför tidigt att sia om.

Kontaktinformation
För mer information:
Daniel Enstedt, telefon: 031-786 20 91 (arb.), e-post: daniel.enstedt@lir.gu.se
Avhandlingens titel: Detta är min kropp: Kristen tro, sexualitet och samlevnad
Tid och plats för disputation: lördagen den 29 januari 2011 kl. 10.15, Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Docent Mikael Lindfelt, Åbo Akademi
Avhandlingen kan beställas från: Institutionen for litteratur, idehistoria och religion, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 Göteborg, e-post: expedition@lir.gu.se
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24072

– Verkligheten är mer komplex än vad tidigare forskning riktat in sig på. Det är inte så som man tidigare har trott att enstaka faktorer ligger bakom minnets åldrande. Minnet påverkas av kombinationer av faktorer alltså sådant som till exempel kön, ålder, hälsa eller livsstil. Kombinationer som resulterar i tydliga negativa effekter kan kallas för kritiska kombinationer och vår forskning visar att det förmodligen är många kritiska kombinationer som påverkar minnet, säger Ola Sternäng, nybliven doktor vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Forskningen inom minnets åldrande har hittills huvudsakligen varit inriktad på att hitta en enda förklaring till varför minnet åldras. En populär förklaring är att man blir allmänt långsammare i tanken vilket påverkar minnet negativt. En annan är att det sker en gradvis försämring av centrala nervsystemet som resulterar i en försämring av många kognitiva förmågor som minne, intelligens och verbal förmåga.

– Vi har testat de populära förklaringsmodellerna och funnit att de inte stämmer. Detta är därför mycket intressanta fynd och förmodligen kommer de att göra att kritiska kombinationer får mer uppmärksamhet i framtiden, menar Ola Sternäng.

Den nya studien är unik eftersom forskarna i avhandlingen haft tillgång till ett mycket stort urval undersökningsdeltagare, cirka 1800 personer. Detta har kunnat göras via forskningsprojektet Betula som är ett svenskt projekt som studerar minnets utveckling över det vuxna livsspannet. En anledning till att den kognitiva forskningen, det vill säga forskning om mentala processer såsom minne, tankar, planering, och intelligens, inte tidigare fått upp ögonen för kombinationseffekterna är just att det krävs mycket stora undersökningsgrupper för att statistiskt hitta och studera de här kombinationseffekterna.

För mer information om studien kontakta:
Ola Sternäng: 08-163946 alt e-post ola.sternang@psychology.su.se
 
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.