– Det konstnärligt medvetna jaget kan ses som ett gränssnitt mellan den yttre fysiska och sociala världens strukturer och den inre världens kärnmedvetande. Detta resulterar i det faktum att det konstnärliga verket rör sig inom två olika och samtidiga begreppsliga fält, säger tonsättaren Anders Hultqvist, avhandlingens författare.

Anders Hultqvist har utforskat gränssnittet mellan hur naturen är organiserad och vad människor kan att uppfatta som estetiskt meningsfullt. Bland annat har han undersökt om några av de sätt på vilket vi uppfattar musik hänger ihop med hur vi har lärt oss att uppfatta andra ljud och olika dynamiska processer i naturen.

– Ett sådant ljud är så kallat skärt brus, som finns i till exempel vind och regn, och i en högtalare liknar ljudet från forsande vatten. Det ljudet har en grundläggande fördelning som vi människor gillar. När vi tycker något låter som musik har det en sådan fördelning, säger Anders Hultqvist.

Genom de senaste decenniernas utveckling inom datorstödd komposition, har det utvecklats metoder för att kunna använda även extremt komplex information från naturen integrerad som material i kompositionsprocessen. I avhandlingen skildras och analyseras bland annat utvecklingen av olika ansatser inom detta fält. Avhandlingen visar att naturliga processer i en del fall lägger både fysiologiska som psykologiska, både medvetna och förmedvetna, grunder till hur vi uppfattar skilda kompositionella strategier.

– Det ser ut att finnas statistiska mekanismer och självorganiserande principer som både direkt och metaforiskt lägger en grund för hur vi både praktiskt går tillväga och värderar det skapade. Skiftande, i vid mening, kompositionella praktiker kan ge oss kunskaper och färdigheter till att på ett bättre sätt både gestalta och förstå komplexa tidsliga och statistiskt grundade skeenden, säger Anders Hultqvist.

Ett femtontal kompositioner har avknoppat sig utifrån de tankar och idéer som Anders Hultqvist prövat och iscensatt under arbetet med avhandlingen. Text och musik kommenterar varandra på ett sätt som kan liknas vid ett kompositionsarbete där det konstnärliga materialet växer fram ur ett pendlande mellan strukturella och intuitiva perspektiv. En viktig utgångspunkt för resonemangen kring det konstnärliga arbetet och några av dess förutsättningar har utgjorts av dikten Alfabet av Inger Christensen.

Som en del av disputationen den 8 november ingår en disputationskonsert i Göteborgs konserthus.

FAKTA
Avhandlingen
Avhandlingstitel: KOMPOSITION Trädgården – med gångar som förgrenar sig – Några ingångar till en kompositorisk praktik. Disputation: Göteborgs Konserthus fredagen den 8 november 2013. Fakultetsopponent: Professor Ivar Frounberg, Norges Musikhøgskole, Oslo

Avhandlingen kan beställas från: Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 Göteborg, eller från Högskolan för scen och musik, Box 210, 405 30 Göteborg Den finns också digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33878

Disputationskonsert
Göteborgs Konserthus, fredag 8 november kl. 15.00, Stora salen. Fri entré.
Göteborgs Symfoniker och kammarensemblen Gageego! Dirigent Anna-Maria Helsing
Göteborgs Symfoniker i samarbete med institutionen för kulturvetenskaper och Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet.

Åsiktsskillnaderna kan hänföras till två olika idétraditioner inom partiet: den statssocialistiska och den folkrörelsedemokratiska.

Anders Lindbom, professor i statsvetenskap, visar i ett kapitel i en kommande SNS-rapport att Socialdemokraternas skilda attityder till privatisering bildar geografiska kluster. Partidistrikten i Stockholms län, Östergötland och Jämtland – som har folkrörelsedemokratiska tendenser – är relativt positiva till privat drift i vård, skola och omsorg. Mer statssocialistiskt orienterade distrikt som Skåne, Blekinge, Jönköping och Stockholms stad är starkt negativa.

– Socialdemokraterna tycker olika om privat drift i olika delar av landet. Vi ser också ett samband mellan de idéer olika partidistrikt ger uttryck för och i vilken utsträckning de lägger ut kommunal verksamhet i privat drift, säger professor Lindbom.

Anders Lindboms analys publiceras i den kommande forskningsrapporten Välfärdstjänster i privat regi: framväxt och drivkrafter som publiceras den 13 november. Rapporten är en del av SNS och IFN:s (Institutet för Näringslivsforskning) forskningsprogram Från välfärdsstat till välfärdssamhälle.
Anders Lindbom, är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

Jämförelsen med tjänster som Blocket.se och LinkedIn är inte helt fel, portalen är ett nytt och unikt sätt att låta utmaningar möta lösningar och forskare möta marknaden och samarbetspartners.  

– Vid universitetet äger forskarna sina forskningsresultat och idéer men det är inte alla som har möjligheten eller drivkraften att sprida eller kommersialisera dem. Men alla har intresse av att deras kunskap kommer till användning i samhället. Genom satsningen på OIA som en mötesplats gör vi detta möjligt, konstaterar Peter Värbrand som är vicerektor vid Linköpings universitet och ansvarig för samverkansfrågor.  

Utöver att OIA är en virtuell mötesplats för konkreta idéer är ambitionen att skapa nya och bredare kontakter mellan forskare och näringsliv/samhälle.

– Vi arbetar på flera sätt med matchning mellan akademins kunskap och omgivande samhälles, till exempel företagens, behov samt entreprenörers drivkraft. OIA blir ett viktigt verktyg i det arbetet, säger Johan Lilliecreutz som är VD för InnovationskontorEtt vid Linköpings universitet som leder arbetet med OIA.

– Begreppet Open Innovation har varit populärt under flera år – det här är vårt sätt öppna för ett ökat utbyte av erfarenheter och kunnande i praktiken.  

OIA är under uppbyggnad och presenterar till en början framför allt idéer och forskningsresultat inom området Medicin/Vård/Hälsa. Meningen är att idéer från Linköpings universitets alla områden ska presenteras på www.oia.nu  

– Miljöproblem uppstår inte bara av sig själva i naturen utan utvecklas i förhållande till samhället och hanteras sedan av samhället, säger Karin M Gustafsson.

För att vi ska uppmärksamma problem förknippade med den biologiska mångfalden, som förlusten av utrotningshotade arter, är vetenskapen central. Men den kunskap vetenskapen producerar är inte den enda, även andra aktörer skapar kunskaper.

I sin avhandling The Importance of Trust. A study of knowledge production of biodiversity diskuterar hon hur hotet mot den biologiska mångfalden försöker förstås och hanteras av olika aktörer i samhället, som allmänhet, intresseorganisationer och expertis.

Karin M Gustafsson tar sin utgångspunkt i tre olika händelser. Den första är lokaliserad i ett område på Gotland där fjärilslarven tallprocessionsspinnaren ökat explosionsartat. Larven är sällsynt, men kan orsaka allergiska problem. Den andra är Naturskyddsföreningen årsbok från 2011 som handlar om biologisk mångfald, om vad en förlust av den får för konsekvenser och om vad som kan göras för att förhindra det. Den tredje är IUCNs Rödlista av hotade arter, ett vetenskapligt klassificeringssystem som används för att identifiera arter som riskerar att utrotas.

Olika kunskapsproducenter
I Gotlandsfallet har Karin M Gustafsson kunnat se hur lokalbefolkningen producerat kunskap om situationen för att få den hanterbar. Det har handlat om hur man ska förstå situationen, vad man kan och bör göra, vem som kan göra något och vilka risker som olika bekämpningsåtgärder innebär, bl.a. för de hotade arter som finns i området.

I studien av Svenska Naturskyddsföreningens årsbok från 2011 undersöker hon hur SNF besvarar frågor som hur och för vem förlusten av biologisk mångfald är ett problem, vem som kan göra något åt det och vilken kunskap som kan används för att besvara dessa och andra frågor. I studien visar hon hur biologisk mångfald talas om på olika sätt beroende på vem som talar i texten. Men studien visar också hur SNF använder sig av dessa olika bilder av den biologiska mångfalden för att skapa en sammanhållen förståelse för problemet.

Studien av IUCNs Rödlista handlar om hur vetenskapen och myndigheter konstruerar och använder sig av rödlistor av hotade arter för att försöka kartlägga den biologiska mångfalden, göra förlusten av den hanterbar för att förbättra läget för arter som hotas av utrotning. I studien gör hon det tydligt hur gränsen mellan vetenskap och politik är otydlig  och att fakta och värden är beroende av varandra när biologisk mångfald ska förstås och hanteras.

Förändrad relation
I tidigare studier av stora komplexa miljöproblem, har begreppet tillit blivit centralt. I dessa studier har man kunnat se hur tilltron till vetenskapen minskat, något som setts som ett hinder för att vetenskaplig kunskap ska kunna bidra till att lösa dessa problem. I sin avhandling ifrågasätter Karin M Gustafsson de orsaker som getts till misstron. Hon menar att misstron inte beror på att allmänheten är okunnig i dessa frågor utan att den i stället beror på att relationen mellan vetenskap och icke-vetenskap har förändrats.

– Då kunskap allt oftare produceras även utanför akademin ges tillit inte längre alltid till vetenskaplig expertis enbart på grund av den position de har i samhället. Tilliten riktas istället till den kunskap och de kunskapsprocesser som ses som tillförlitliga och trovärdiga oavsett vem som producerat den.

Att se tillit som något som vetenskap och ickevetenskap kan ha för varandras kunskap och arbetsätt, menar hon, ökar förutsättningarna för att se problemen från flera håll och bättre hantera inte bara förlust av biologisk mångfald utan även andra stora miljöproblem. 

– Söktrycket har varit ungefär lika stort i år som förra året och många ansökningar håller mycket hög kvalitet, säger Eva Björck, huvudsekreterare för utbildningsvetenskap vid Vetenskapsrådet. Knappt hälften av de projekt som nu beviljas bidrag är längre än tre år. Beviljandegraden är något högre än förra året.

– Att nästan hälften av bidragen är till längre projekt speglar en medveten strategi att ge forskarna större möjligheter att åstadkomma forskning av hög kvalitet genom att planera långsiktigt.

Det finns en stor bredd bland de beviljade projekten från förskola till högre utbildning, och med fokus på didaktik, värdefrågor, individens lärande, effektstudier, utbildningssystem, utbildningshistoria och professioner. Forskning med relevans för skolans och förskolans utveckling dominerar och då framför allt projekt som fokuserar på grundskolan, men även gymnasieskolan och högre utbildning samt forskning avseende flera skolformer finns representerade, liksom informellt lärande.

Vetenskapsrådet har i uppdrag av regeringen att stödja unga forskare i sin karriär. Inom UVK går i år 42 procent av de beviljade bidragen till unga forskare. De har hävdat sig väl i den hårda konkurrensen, liksom tidigare år, konstaterar Eva Björck.

– För kvinnor är beviljandegraden i år lägre än för män även om kvinnorna har sökt fler bidrag. I gengäld är beviljade projekt till kvinnor något mer omfattande, varför de också har större medelbidrag än männen. Vid en uppdelning på de två olika utlysningarna ses samma trend med högre beviljandegrad för män men större medelbidrag för kvinnor.

Mer information samt lista över årets beviljade medel

Nästan hälften av bidragen går till längre projekt och det speglar en medveten strategi att ge forskarna större möjligheter att åstadkomma forskning av hög kvalitet genom att planera långsiktigt, skriver Vetenskapsrådet på sin hemsida.

Magnus Frostenson har tillsammans med sin kollega Hans Englund vid Handelshögskolan, Örebro universitet, fått ett femårigt projekt beviljat i dag.

– Under de senaste decennierna har en flod av reformer sköljt över skolans värld, vilket bland annat lett till fler friskolor, ökad valfrihet för elever och att skolans personal numera förväntas tänka och agera mer affärsmässigt, säger Magnus Frostenson.

Mäta prestationer
Det har blivit viktigt att mäta prestation på såväl nationell nivå som på organisations- och individnivå. Rankingar, betygsättningar, kvalitetsindex, standardiserade prov och digitala kursutvärderingar har blivit en del av lärarnas vardag i den moderna skolan. De förväntas delta i marknadsföringen av skolan och tillfredsställa elever som om dessa vore konsumenter.

– Detta är det som syns på ytan men det finns tecken på att det går djupare – att lärare håller på att tappa kontrollen över innehållet i, kvalitetssäkringen av, och prestationskraven på skolan. Vårt mål är att öka förståelsen för hur lärarprofessionen påverkas av prestationsmätningarna och hur man kan undvika negativa konsekvenser som mätningar för med sig, säger Magnus Frostenson.

Betygsreformer
Även betygen i skolan har förändrats och inget annat land har bytt betygssystem så ofta som Sverige. Cecilia Arensmeier har tillsammans med Ann-Sofie Lennqvist Lindén fått 3,389 miljoner kronor för att undersöka vilka argument som finns bakom de tre senaste betygsreformerna och vilka problem man tänkt lösa med dem. Forskarna vill särskilt undersöka vilka konsekvenser det fått för de elever som presterar sämst.

– Vår tes är att betygsreformerna för med sig ett nytt språkbruk, som får särskild betydelse för de eleverna, säger Cecilia Arensmeier. Vi har kunnat se att andelen elever som ”misslyckas” varierar mellan betygssystemen, till exempel steg andelen elever som lämnade grundskolan utan fullständiga betyg omgående när man införde den tregradiga betygsskalan i slutet av 1990-talet.

Projektet ska arbeta med underlag som har legat till grund för de politiska besluten att förändra betygssystemet, betygsstatistik, skolpolitisk debatt och intervjuer med lärare som varit verksamma i alla tre system. Man ska undersöka vilka elever som beskrivs som svagpresterande i den skolpolitiska debatten under olika perioder och hur lärare, som varit verksamma i de tre senaste systemen, reflekterar över vilken betydelse betygssystemen har för att definiera vem som är svagpresterande.

Den unikt höga takten för betygsreformerna gör att Sverige är särskilt intressant att studera när det gäller samspelet mellan betygssystem och skolpolitisk diskussion om prestationer.
Projektet kallas Dåliga betyg eller icke godkänd? Betygsreformer och diskursen om elever som misslyckas i skolan.

Barnens rättigheter
Bitrände professor Ann Quennerstedt ska tillsammans med kolleger i Örebro, Karlstad och Uppsala, samt vid universiteten i Queensland i Australien och Brighton i Storbritannien undersöka hur skolundervisningen ger barn förutsättningar att växa som innehavare av mänskliga rättigheter. Det treåriga projektet har fått ett bidrag med sammanlagt 6,583 miljoner kronor.

Forskarna har noterat att utbildningsinriktad barnrättsforskning mest ägnat sig åt utbildningens ansvar för att respektera barn som rättighetsinnehavare men mycket lite åt ansvaret för att utbilda dem som det. De menar att en ny forskningsinriktning är nödvändig för att undersöka vad det innebär att utbilda för mänskliga rättigheter. Avsikten med projektet, som kallas Utbildning som växthus för barns och ungas mänskliga rättigheter, är att formulera och utarbeta en ny tankelinje med den inriktningen.

– Projektet ger ny kunskap eftersom det inte undersökts tidigare vad utbildningens ansvar för att utbilda för rättigheter innebär, säger Ann Quennerstedt. Projektet kommer också att undersöka hur genus- och kultur/etnicitetsaspekter som rättighetsfrågor hanteras i utbildning, något som efterfrågats från politiker.

Sammanlagt tio barn- och ungdomsgrupper i förskola och skola ska ingå i studien och forskningen genomförs som fältstudier i pedagogisk praktik.
Läroplanerna

Ninni Wahlström, professor i utbildningsvetenskap, har fått 6,9 miljoner kronor för att undersöka läroplansreformer tillsammans med bland annat Ingrid Unemar-Öst vid Örebro universitet. De ska göra en teoriorienterad utvärdering av den svenska läroplansreformen Lgr 11.

Gunilla Olofsdotter, fil dr i sociologi, och Kristina Zampoukos, fil dr i kulturgeografi ska tillsammans med forskare i Norge undersöka olika aktörers roll på arbetsmarknaden när det gäller arbetsmigration från Sverige till Norge.

Projektet leds av fil dr i kulturgeografi Ann Cecilie Bergene vid Arbeidsforskningsinstituttet i Oslo och inkluderar forskare från Norge, Sverige och Litauen. Forskarna kommer att kartlägga de nätverk av aktörer, exempelvis Arbetsförmedlingen och bemanningsföretag, som formar migrationsflödena över nationsgränserna.

– Gruppen av forskare där vi ingår kommer också att undersöka hur faktorer som klass, kön, nationalitet och ålder påverkar migranternas möjligheter på en allt mer internationaliserad arbetsmarknad, säger Kristina Zampoukas.

FAKTA
Projektet (The Impact of Temporary Work Agencies on the Politics of Work) omfattar tio miljoner norska kronor och finansieras av Norges Forskningsråd.

Vården blir bättre när sjukhus lånar produktionsmodeller från industrin. Det visar en ny forskningsstudie från Jönköping International Business School.

– Något överdrivet kan man säga att man kan få det mesta att fungera bara man gör det på rätt sätt, säger Tomas Müllern, ekonomiprofessor på JIBS.

Men utvecklingsarbete kräver tålamod. Att ha ett uttalat och tydligt stöd av ledningen har stor betydelse för hur framgångsrikt arbetet med kvalitetsförbättringar ska bli, visar studien.

– Vi kom fram till att tvärprofessionellt arbete, tålamod, långsiktighet och hur man inför modellen är mer avgörande för kvalitetsarbetet än vilken modell man väljer att arbeta efter, säger Tomas Müllern.

För oss var det en ointressant fråga vilken metod som fungerar bäst. Det viktiga var att ta reda på vad man gör för att få utvecklingsarbetet att fungera.

Och vad man ska göra är, enligt studien, följande:

– Riv murarna och utnyttja varandras kompetens. Skapa fungerande tvärprofessionella team för att hålla tempo och dynamik. Lyssna på varandra oberoende av profession. Och välj en modell som passar verksamheten och genomför den konsekvent och långsiktigt, sammanfattar Müllern.

I somras uppmärksammade Dagens Nyheter användandet av produktionsmodeller i vården i den omdiskuterade artikelserien Den olönsamma patienten.  Den gav en bild av svårt sjuka patienter som inte proriteras eftersom de hade fel produktionskod, av enklare fall som får gå före de svåra i operationskön eftersom ortopedkirurgerna ligger efter i produktionsplanen, om läkare som får använda den redan snålt tilltagna tiden med patienten åt att ställa allmänna enkätfrågor om patientens livsstil och svara i telefon.

– Den bild som Dagens Nyheter gav känner jag bara delvis igen. Kanske är det så på något håll i Stockholm, säger Tomas Müllern.

Han påpekar att kvaliteten i den svenska vården faktiskt har förbättrats om man ser på det ur ett tioårsperspektiv. De flesta landsting har förbättrat sina kliniska resultat och trenden på de flesta håll är på väg  upp. Det är tydligt ur hans perspektiv att det finns positiva sidor av att specificera vad vård kostar.

FAKTA
Studien har gjorts på åtta olika kliniker i Jönköpings landsting samt Region Halland och Västra Götaland. Arbetsgrupperna som ingår i studien har valts ut då de uppgivit att de arbetar enligt någon av managementmodellerna Lean (Toyotamodellen), Sex sigma eller processledning. Tomas Müllern har gjort studien tillsammans med kollegor vid högskolan i Skövde och den har genomförts med hjälp av medel från Forte.

Fram till 1840-talet utgjorde anonym publicering normen. Även om tryckfriheten hade ökat betydligt kunde anonymiteten erbjuda ett visst skydd. Många kvinnor ville undvika att förknippas med marknad och offentlighet. Manliga aktörer med statliga befattningar ville skilja sin karriär som ämbetsmän från författarskap eller tidningsskriveri. Möjligheterna var i det närmaste obegränsade.

– Vissa gjorde signaturbruk eller pseudonymitet till en kreativ poäng. Att gå in i alternativa identiteter gav skrivandet en särskild laddning. Vissa bedrev regelrätta kurragömmalekar där anonymiteten snarare blev ett marknadsföringstrick. Det hela underblåstes gärna av tidningarna som spekulerade friskt i vilka som låg bakom succéartade eller kontroversiella skrifter, säger Åsa Arping.

Ett vanligt sätt att göra sig känd som författare utan att skriva ut sitt namn var modellen ”Af författaren till”. Den svenska författaren Sophie von Knoring är ett bra exempel på hur det kunde se ut. Hon debuterade anonymt med Cousinerna 1834. Senare verk, som Qvinnorna, Vännerna och Axel fick alla undertiteln ”Af författaren till Cousinerna”. På så sätt kunde läsekretsen och kritikerna förstå att det var samma författare som låg bakom olika verk.

Under 1840-talet luckrades synen på namn och anonymitet upp. Decenniet var en brytningstid i Europa, med revolutioner, uppror och framväxande parlamentariska styren. Individuella meriter skulle betyda mer än arv och släktband, konstaterar Åsa Arping.

– Även konsten och kritikerdebatten politiserades. Skribenter och författare företrädde inte längre den ”allmänna meningen” utan sig själva eller sin redaktion. Den individuella, subjektiva rösten blev efter hand viktigare än det anonyma kollektivet.

Den ökade individualiseringen, medialiseringen och kommersialiseringen av kulturlivet innebar att intresset växte för författarens och konstnärens personlighet och privatliv. Framgångsrika konstutövare blev celebriteter som bevakades flitigt i media. Detsamma kunde gälla för framgångsrika och kontroversiella tidningsmedarbetare. Pressfejder var vanliga. Att peka ut anonyma kolleger från konkurrerande tidningar blev något av en sport.

– Decennierna kring 1840 sker en normförändring i Sverige där namnet efter hand blev det nya ”normala” sättet att framträda. Att framträda med namn eller signatur blev intressant när det enskilda författarnamnet och skribentnamnet på allvar började innebära konkurrensfördelar. Pengar, priser och prestige började kopplas till verksamheten och en ny typ av offentlighet och marknad ”krävde” namnpublicering, säger Åsa Arping.

Samtidigt var det definitivt vanligare att kvinnliga skribenter och författare förblev anonyma. De hade mer att förlora på att träda fram offentligt. De bedömdes i första hand som kvinnor och i andra hand som författare eller skribenter. Litteraturdebatten var starkt sexualiserad.

Åsa Arping ser likheter mellan hur det såg ut i mitten av 1800-talet och läget idag där traditionella medier och sociala medier interagerar och konkurrerar. Författaren och kritikern fungerar fortfarande som celebriteter, men det finns också motrörelser, där man skriver anonymt, antar signaturer eller ägnar sig åt kollektiva samarbetsprojekt. De sociala medierna innebär nya möjliga framträdandeformer som också påverkar de traditionella medierna.

– Jag hoppas att min bok kan bidra till en större historisk medvetenhet kring hur författar- och skribentroller hela tiden förändras och påverkas av det övriga samhället. Det är lätt att glömma bort hur pass nytt det här med namnpublicering är. På bara drygt 150 år har det blivit självklart för oss!