– Vissa ”fakta” i historieskrivningen har etablerats som sanningar. Berättelsen om den skandinaviska Grezkolonin har återberättats så många gånger, att det nu existerar en tydlig bild av det glada kolonilivet och dess melankoliska, gråtonade måleri, som sägs härröra från den fuktmättade luften i flodlandskapet, säger Alexandra Herlitz, avhandlingens författare.

Grezkolonin besöktes flitigt av svenska konstnärer som Carl och Karin Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Georg Pauli och Julia Beck, men även av konstnärer från USA, England, Skottland och Irland. Alexandra Herlitz har undersökt hur bilden av kolonin framställts i svensk konsthistorisk litteratur och jämfört denna med bildmaterialet, utsagor i opublicerade källor och den bild av Grezkolonin som engelskspråkig litteratur beskrivit där utgångspunkten varit andra nationer än den svenska.

Opublicerade källor visar på social konstnärsgemenskap
Alexandra Herlitz forskning visar att den bild som skrivits fram i Sverige innehåller aspekter som är signifikativa för hur de hela tiden återkommit och betonats. Till dessa hör en etablerad föreställning om att de skandinaviska och engelskspråkiga konstnärer som vistades samtidigt i Grez endast hade ytliga kontakter med varandra. Likheter i den internationella konstnärsskarans ofta gråstämda verk, som till exempel motiven, har förklarats med gemensamma franska förebilder och inte minst byns lokala vädervillkor.

– Många hittills opublicerade källor vittnar om kontakter mellan de olika ländernas konstnärer. Jag menar att dessa sociala och artistiska kontakter senare delvis förnekades av konstnärerna, för om det inte fanns någon social kontakt alls, skulle inget konstnärligt inflytande ha varit möjligt – något som kan ha varit av viss betydelse för dessa konstnärers senare karriärer. En av mina slutsatser är att det finns aspekter i de internationella verken från Grez som snarare kan ses som ett resultat av den sociala konstnärsgemenskapen än ur gemensamma förebilder och en etablerad platsmyt om det gråa Grez.

I avhandlingen diskuteras den starka faktabildningen som identifierats i den tidiga svenska konsthistorieskrivningen om Grez. Den idag vedertagna svenska bilden av den internationella konstnärskolonin visar sig överensstämma i hög grad med berättelser som några av konstnärerna själva, till exempel Carl Larsson, Richard Bergh och Georg Pauli, tillsammans med närstående konstskribenter som Georg Nordensvan etablerade under ett halvt sekel. ”Fakta” som sedermera har hållit sig kvar tills idag.

– Konstnärerna har fått skriva sin egen konsthistoria om Grez, då deras ögonvittnesstatus aldrig har ifrågasatts, säger Alexandra Herlitz.

Grez – en symbolisk plats inom den svenska konsthistorien
När det gäller det svenska materialet om folkkära konstnärer som Carl Larsson och kulturpersonligheter som August Strindberg, två ”grezioter” som under åren har väckt stort publikintresse, lyfter Alexandra Herlitz ytterligare en aspekt som inte finns i litteraturen från andra Greznationer, där kolonin inte alls har spelat en lika framstående roll. Det frekventa återberättandet av anekdoter tagna ur nostalgiskt tillbakablickande konstnärsmemoarer, inte minst i en mångfald populärvetenskapliga publikationer, verkar ha bidragit till att göra Grez till en symbolisk, identitetsstiftande plats där ett nationellt svenskt kulturminne är förankrat. Den känslomässiga nostalgin som är förknippad med sådana minnesorter kan ligga till grund för svårigheter att skriva historia om dem, som ju grundar sig i rationalitet och abstraktion.

– Grez har blivit en symbolisk plats inom den svenska konsthistorien som inte bara alstrat en framgångsrik kulturell skandinavisk utpost på kontinenten, utan dessutom varit plats för en glad skandinavisk gemenskap som starkt mytifierats, säger Alexandra Herlitz.

Avhandlingens titel: Grez-sur-Loing revisited. The international artists´ colony in a different light.

Onsdag den 20 november 2013 håller Alexandra Herlitz ett populärvetenskapligt föredrag om sin avhandling på Göteborgs konstmuseum, där hon arbetar som museipedagog. Föredraget börjar kl. 18 och har titeln ”Bortom myter och anekdoter. Om den internationella konstnärskolonin och dess konsthistorieskrivning”. Entré 40 kr, årskort gäller.

En skola av hög kvalitet är en oerhört viktig framtidsfråga. I en avhandling från Linnéuniversitetet visar Carl-Henrik Adolfsson att detta dock inte är något nytt fenomen. Redan i samband med 1960-talets reformeringar av skolan betonades nödvändigheten av att Sverige behövde reformera och investera i skolan för att eleverna på bästa sätt skulle förberedas på de krav som det samtida och framtida alltmer internationaliserade och kunskapsintensiva samhälle ställde.

Trots detta stora fokus på kunskap, då som nu, ställer sig Carl-Henrik Adolfsson frågan varför kunskapsbegreppet väldigt sällan diskuteras eller problematiseras på ett mer fördjupat sätt. Istället verkar läroplanens kunskap betraktas som något självklart, frånkopplat både tid och rum och något som de svenska eleverna enbart behöver mer av.

I avhandlingen studeras vilka kunskapsuppfattningar som varit dominerande i tre gymnasiereformer från 1960-talet fram till dagens gymnasiereform (Gy 2011). Vilka förändringar av synen på vad som räknas utgöra bra och giltig kunskap går det att urskilja i reformmaterialet mellan de tre reformerna och vad var det var för samhälleliga förändringar som låg till grund för att dessa kunskapsuppfattningar kunde framstå som legitima?

Vidare ställs frågan vilka konskevenser dessa kunskapsförändringar i sin tur medförde för synen på vad som uppfattades utgöra en professionell lärare respektive en eftersträvansvärd gymnasieelev?

I studien slår Carl-Henrik Adolfsson fast att det inte räcker med att synliggöra de utbildningspolitiska idéer som låg till grund för respektive reform för att förstå och förklara dessa förändringar. Även den samhälleliga kontext som gjorde dessa idéer ”möjliga” behöver analyseras. Framförallt visas i avhandlingen att samhällsekonomiska förändringar och problem utgjort en viktig förklaringsgrund till att nya politiska utbildningspolitiska idéer har kunnat erhålla legitimitet.

– Ett viktigt resultat från att ha studerat 50 års politisk styrning av läroplanens innehåll är att de problem som staten försökt att lösa genom reformer i grunden är desamma över tid, säger Carl-Henrik Adolfsson. Däremot har de utbildningspolitiska lösningarna, för att kunna framstå som legitima, varierat med tid och kontext.

Vidare visar studien på flera förändringar mellan de undersökta reformperioderna med avseende på hur kunskapsfrågan behandlats i reformmaterialet. Bland annat går det i den senaste gymnasiereformen (Gy2011) att urskilja en förskjutning mot en alltmer resultatorienterad kunskapssyn. Bra och giltiga läroplanskunskaper definieras här utifrån hur väl de anses skapa förutsättningar för bra resultat i olika nationella och internationella kunskapsmätningar men också i den mån de kan göra elever anställningsbara.  

FAKTA
Avhandlingen ”Kunskapsfrågan – En läroplansteoretisk studie av den svenska gymnasieskolans reformer mellan 1960-talet och 2010-talet” försvaras fredagen den 8 november. Opponent är professor Lisbeth Lundahl, Umeå universitet.

Forskargruppen har fått totalt fyra miljoner kronor för att under fyra år utveckla projektet ”Evidence-based design in high-tech health care environments – a challenge for the future” ytterligare. Medlen kommer från Vetenskapsrådet (VR).

– Vi hoppas ta reda på om ett vårdrum byggt utifrån evidensbaserade principer har positiva effekter för patienter inom intensivvård, säger docent Berit Lindahl vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås, som är huvudsökande i ansökan till Vetenskapsrådet.

Forskargruppen som driver projektet är tvärdisciplinär och kommer från de tre västsvenska lärosätena Högskolan i Borås, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Forskningsprojektet, som på svenska heter “Evidensbaserad design i högteknologiska vårdmiljöer – en framtida utmaning” är redan påbörjat och tre doktorander beforskar vårdrummet ur olika perspektiv.

– Medlen från VR möjliggör för oss att vidareutveckla projektet ytterligare, förklarar Berit Lindahl och berättar att forskargruppen har ett forskningsrum som är inrett enligt evidensbaserade principer igång på Intensivvårdsavdelningen på Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) i Borås.

Det är tre huvudmål som anges i ansökan. Det ena handlar om att undersöka hur patienter inom intensivvård upplever ljus- och ljudmiljö under och efter vårdperioden i ett speciellt inrett patientrum jämfört med de som vårdats i ett traditionellt inrett patientrum. Det andra målet fokuserar på att undersöka upplevelser och erfarenheter hos patienten, närstående och vårdpersonal av att vårdas, vistas eller vårda i ett speciellt designat patientrum, jämfört med ett ordinarie patientrum. I det tredje målet beskrivs en undersökning av patientsäkerheten. Också här jämför forskargruppen det specialdesignade patientrummet mot ett ordinärt patientrum på en intensivvårdsavdelning.

Vad förväntar ni er att se utifrån projektet?
– Vi förväntar oss att se om vi kan förbättra patienters välbefinnande genom att förändra vårdmiljön och bygga vårdrummet efter evidensbaserade och hälsofrämjande principer. Vi hoppas se att det har en positiv effekt om man satsar på inredning, men vi vet inte. Det är detta studien ska utröna. Vi har kommit en bit på väg redan och har två studier publicerade vad gäller perspektivet ljudmiljö och en studie som är insänd till en vetenskaplig tidskrift som gäller det cirkadiska/cykliska ljusets påverkan på patienter, och tidskriften har gett positiva besked berättar Berit Lindahl.

Text: Eva-Lotta Andersson

FAKTA
Medsökande i forskningsansökan: Berit Lindahl (huvudsökande), docent, Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås, Ingegerd Bergbom, professor, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet, Inga Malmqvist, docent, Avdelningen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola, Kerstin Persson Waye, professor, Institutionen för arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet och Lars Hallnäs, professor, Textilhögskolan, Högskolan i Borås. 

– Det konstnärligt medvetna jaget kan ses som ett gränssnitt mellan den yttre fysiska och sociala världens strukturer och den inre världens kärnmedvetande. Detta resulterar i det faktum att det konstnärliga verket rör sig inom två olika och samtidiga begreppsliga fält, säger tonsättaren Anders Hultqvist, avhandlingens författare.

Anders Hultqvist har utforskat gränssnittet mellan hur naturen är organiserad och vad människor kan att uppfatta som estetiskt meningsfullt. Bland annat har han undersökt om några av de sätt på vilket vi uppfattar musik hänger ihop med hur vi har lärt oss att uppfatta andra ljud och olika dynamiska processer i naturen.

– Ett sådant ljud är så kallat skärt brus, som finns i till exempel vind och regn, och i en högtalare liknar ljudet från forsande vatten. Det ljudet har en grundläggande fördelning som vi människor gillar. När vi tycker något låter som musik har det en sådan fördelning, säger Anders Hultqvist.

Genom de senaste decenniernas utveckling inom datorstödd komposition, har det utvecklats metoder för att kunna använda även extremt komplex information från naturen integrerad som material i kompositionsprocessen. I avhandlingen skildras och analyseras bland annat utvecklingen av olika ansatser inom detta fält. Avhandlingen visar att naturliga processer i en del fall lägger både fysiologiska som psykologiska, både medvetna och förmedvetna, grunder till hur vi uppfattar skilda kompositionella strategier.

– Det ser ut att finnas statistiska mekanismer och självorganiserande principer som både direkt och metaforiskt lägger en grund för hur vi både praktiskt går tillväga och värderar det skapade. Skiftande, i vid mening, kompositionella praktiker kan ge oss kunskaper och färdigheter till att på ett bättre sätt både gestalta och förstå komplexa tidsliga och statistiskt grundade skeenden, säger Anders Hultqvist.

Ett femtontal kompositioner har avknoppat sig utifrån de tankar och idéer som Anders Hultqvist prövat och iscensatt under arbetet med avhandlingen. Text och musik kommenterar varandra på ett sätt som kan liknas vid ett kompositionsarbete där det konstnärliga materialet växer fram ur ett pendlande mellan strukturella och intuitiva perspektiv. En viktig utgångspunkt för resonemangen kring det konstnärliga arbetet och några av dess förutsättningar har utgjorts av dikten Alfabet av Inger Christensen.

Som en del av disputationen den 8 november ingår en disputationskonsert i Göteborgs konserthus.

FAKTA
Avhandlingen
Avhandlingstitel: KOMPOSITION Trädgården – med gångar som förgrenar sig – Några ingångar till en kompositorisk praktik. Disputation: Göteborgs Konserthus fredagen den 8 november 2013. Fakultetsopponent: Professor Ivar Frounberg, Norges Musikhøgskole, Oslo

Avhandlingen kan beställas från: Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 Göteborg, eller från Högskolan för scen och musik, Box 210, 405 30 Göteborg Den finns också digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33878

Disputationskonsert
Göteborgs Konserthus, fredag 8 november kl. 15.00, Stora salen. Fri entré.
Göteborgs Symfoniker och kammarensemblen Gageego! Dirigent Anna-Maria Helsing
Göteborgs Symfoniker i samarbete med institutionen för kulturvetenskaper och Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet.

Åsiktsskillnaderna kan hänföras till två olika idétraditioner inom partiet: den statssocialistiska och den folkrörelsedemokratiska.

Anders Lindbom, professor i statsvetenskap, visar i ett kapitel i en kommande SNS-rapport att Socialdemokraternas skilda attityder till privatisering bildar geografiska kluster. Partidistrikten i Stockholms län, Östergötland och Jämtland – som har folkrörelsedemokratiska tendenser – är relativt positiva till privat drift i vård, skola och omsorg. Mer statssocialistiskt orienterade distrikt som Skåne, Blekinge, Jönköping och Stockholms stad är starkt negativa.

– Socialdemokraterna tycker olika om privat drift i olika delar av landet. Vi ser också ett samband mellan de idéer olika partidistrikt ger uttryck för och i vilken utsträckning de lägger ut kommunal verksamhet i privat drift, säger professor Lindbom.

Anders Lindboms analys publiceras i den kommande forskningsrapporten Välfärdstjänster i privat regi: framväxt och drivkrafter som publiceras den 13 november. Rapporten är en del av SNS och IFN:s (Institutet för Näringslivsforskning) forskningsprogram Från välfärdsstat till välfärdssamhälle.
Anders Lindbom, är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

Jämförelsen med tjänster som Blocket.se och LinkedIn är inte helt fel, portalen är ett nytt och unikt sätt att låta utmaningar möta lösningar och forskare möta marknaden och samarbetspartners.  

– Vid universitetet äger forskarna sina forskningsresultat och idéer men det är inte alla som har möjligheten eller drivkraften att sprida eller kommersialisera dem. Men alla har intresse av att deras kunskap kommer till användning i samhället. Genom satsningen på OIA som en mötesplats gör vi detta möjligt, konstaterar Peter Värbrand som är vicerektor vid Linköpings universitet och ansvarig för samverkansfrågor.  

Utöver att OIA är en virtuell mötesplats för konkreta idéer är ambitionen att skapa nya och bredare kontakter mellan forskare och näringsliv/samhälle.

– Vi arbetar på flera sätt med matchning mellan akademins kunskap och omgivande samhälles, till exempel företagens, behov samt entreprenörers drivkraft. OIA blir ett viktigt verktyg i det arbetet, säger Johan Lilliecreutz som är VD för InnovationskontorEtt vid Linköpings universitet som leder arbetet med OIA.

– Begreppet Open Innovation har varit populärt under flera år – det här är vårt sätt öppna för ett ökat utbyte av erfarenheter och kunnande i praktiken.  

OIA är under uppbyggnad och presenterar till en början framför allt idéer och forskningsresultat inom området Medicin/Vård/Hälsa. Meningen är att idéer från Linköpings universitets alla områden ska presenteras på www.oia.nu  

– Miljöproblem uppstår inte bara av sig själva i naturen utan utvecklas i förhållande till samhället och hanteras sedan av samhället, säger Karin M Gustafsson.

För att vi ska uppmärksamma problem förknippade med den biologiska mångfalden, som förlusten av utrotningshotade arter, är vetenskapen central. Men den kunskap vetenskapen producerar är inte den enda, även andra aktörer skapar kunskaper.

I sin avhandling The Importance of Trust. A study of knowledge production of biodiversity diskuterar hon hur hotet mot den biologiska mångfalden försöker förstås och hanteras av olika aktörer i samhället, som allmänhet, intresseorganisationer och expertis.

Karin M Gustafsson tar sin utgångspunkt i tre olika händelser. Den första är lokaliserad i ett område på Gotland där fjärilslarven tallprocessionsspinnaren ökat explosionsartat. Larven är sällsynt, men kan orsaka allergiska problem. Den andra är Naturskyddsföreningen årsbok från 2011 som handlar om biologisk mångfald, om vad en förlust av den får för konsekvenser och om vad som kan göras för att förhindra det. Den tredje är IUCNs Rödlista av hotade arter, ett vetenskapligt klassificeringssystem som används för att identifiera arter som riskerar att utrotas.

Olika kunskapsproducenter
I Gotlandsfallet har Karin M Gustafsson kunnat se hur lokalbefolkningen producerat kunskap om situationen för att få den hanterbar. Det har handlat om hur man ska förstå situationen, vad man kan och bör göra, vem som kan göra något och vilka risker som olika bekämpningsåtgärder innebär, bl.a. för de hotade arter som finns i området.

I studien av Svenska Naturskyddsföreningens årsbok från 2011 undersöker hon hur SNF besvarar frågor som hur och för vem förlusten av biologisk mångfald är ett problem, vem som kan göra något åt det och vilken kunskap som kan används för att besvara dessa och andra frågor. I studien visar hon hur biologisk mångfald talas om på olika sätt beroende på vem som talar i texten. Men studien visar också hur SNF använder sig av dessa olika bilder av den biologiska mångfalden för att skapa en sammanhållen förståelse för problemet.

Studien av IUCNs Rödlista handlar om hur vetenskapen och myndigheter konstruerar och använder sig av rödlistor av hotade arter för att försöka kartlägga den biologiska mångfalden, göra förlusten av den hanterbar för att förbättra läget för arter som hotas av utrotning. I studien gör hon det tydligt hur gränsen mellan vetenskap och politik är otydlig  och att fakta och värden är beroende av varandra när biologisk mångfald ska förstås och hanteras.

Förändrad relation
I tidigare studier av stora komplexa miljöproblem, har begreppet tillit blivit centralt. I dessa studier har man kunnat se hur tilltron till vetenskapen minskat, något som setts som ett hinder för att vetenskaplig kunskap ska kunna bidra till att lösa dessa problem. I sin avhandling ifrågasätter Karin M Gustafsson de orsaker som getts till misstron. Hon menar att misstron inte beror på att allmänheten är okunnig i dessa frågor utan att den i stället beror på att relationen mellan vetenskap och icke-vetenskap har förändrats.

– Då kunskap allt oftare produceras även utanför akademin ges tillit inte längre alltid till vetenskaplig expertis enbart på grund av den position de har i samhället. Tilliten riktas istället till den kunskap och de kunskapsprocesser som ses som tillförlitliga och trovärdiga oavsett vem som producerat den.

Att se tillit som något som vetenskap och ickevetenskap kan ha för varandras kunskap och arbetsätt, menar hon, ökar förutsättningarna för att se problemen från flera håll och bättre hantera inte bara förlust av biologisk mångfald utan även andra stora miljöproblem. 

– Söktrycket har varit ungefär lika stort i år som förra året och många ansökningar håller mycket hög kvalitet, säger Eva Björck, huvudsekreterare för utbildningsvetenskap vid Vetenskapsrådet. Knappt hälften av de projekt som nu beviljas bidrag är längre än tre år. Beviljandegraden är något högre än förra året.

– Att nästan hälften av bidragen är till längre projekt speglar en medveten strategi att ge forskarna större möjligheter att åstadkomma forskning av hög kvalitet genom att planera långsiktigt.

Det finns en stor bredd bland de beviljade projekten från förskola till högre utbildning, och med fokus på didaktik, värdefrågor, individens lärande, effektstudier, utbildningssystem, utbildningshistoria och professioner. Forskning med relevans för skolans och förskolans utveckling dominerar och då framför allt projekt som fokuserar på grundskolan, men även gymnasieskolan och högre utbildning samt forskning avseende flera skolformer finns representerade, liksom informellt lärande.

Vetenskapsrådet har i uppdrag av regeringen att stödja unga forskare i sin karriär. Inom UVK går i år 42 procent av de beviljade bidragen till unga forskare. De har hävdat sig väl i den hårda konkurrensen, liksom tidigare år, konstaterar Eva Björck.

– För kvinnor är beviljandegraden i år lägre än för män även om kvinnorna har sökt fler bidrag. I gengäld är beviljade projekt till kvinnor något mer omfattande, varför de också har större medelbidrag än männen. Vid en uppdelning på de två olika utlysningarna ses samma trend med högre beviljandegrad för män men större medelbidrag för kvinnor.

Mer information samt lista över årets beviljade medel