Inför internationella aidsdagen: rapport kritiserar biståndet till aidsarbete i Södra Afrika
Enligt rapportförfattarna är biståndsgivare mer intresserade av att mäta resultat än att uppnå verklig förändring.
– Det har skapat ett byråkratiskt monster som fokuserar på kontrollmekanismer istället för biståndsarbete, säger Håkan Thörn som är en av medförfattarna till rapporten.
Biståndsgivarnas krav innebär att civilsamhällsorganisationer marknadsanpassas och konkurrerar med varandra om anslag precis som företag konkurrerar om kunder. Det har underminerat organisationernas sociala engagemang, som givarna annars betonar vikten av i olika policydokument.
– Istället för att ge mer makt åt organisationer på gräsrotsnivå som utför det praktiska arbetet blir de mer maktlösa. Allting ska utföras enligt färdiga mallar, säger Håkan Thörn.
NAI bjuder in media till seminariet där författarna redovisar rapporten. Afrikachefen på UD, Pereric Högberg, och UDs ambassadör för global hälsa, Anders Nordström, samt Anne Lindeberg som är policy-rådgivare inom hiv- och aidsfrågor på Sida kommer att kommentera rapporten. Dessutom medverkar tre inbjudna afrikanska gäster som är experter inom hiv och aids och är aktiva i civilsamhället kring dessa frågor.
Ladda ner rapporten här
För media
NAI bjuder in media till ett seminarium den 29 november i Stockholm, med författarna:
Anmäl dig till johan.savstrom@nai.uu.se
Swarm ska under sina planerade fyra år i rymden ge den bästa bilden någonsin av det jordmagnetiska fältet, och hur det förändras. Vi vet att bidrag till magnetfältet kommer från bland annat jordens kärna med flytande järn, från den steniga skorpan, från oceaner och sist, men icke minst, från rymden.
Satelliterna i den europeiska rymdorganisationen ESA:s Swarm-projekt kommer att mäta magnetfältet med mer än dubbelt så hög upplösning och precision som tidigare. Forskarna kan alltså mäta även små förändringar i magnetfältet och därmed studera hur olika källor bidrar till detta fält. Noggranna mästningar kräver också att satelliternas positioner bestäms exakt. Det i sin tur ger möjligheten att studera rymdens inflytande på den övre atmosfären, och tätheten, temperaturen och vindarna där.
Svenska rymdfysiker från Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala bidrar med instrument som ska känna av satelliternas elektriska potential. Denna kan ändras snabbt, i synnerhet nära områden med norrsken.
– Norrskenet ger upphov till elektriska strömmar i norrskenszonerna, vilket laddar upp satelliter och stör Swarms instrument, säger Jan-Erik Wahlund på IRF i Uppsala. Detta visste det kanadensiska team vars instrument EFI ska mäta joner och de elektriska fälten i rymden. De behövde därför något som kan mäta hur joner påverkas av satellitpotentialen.
– Kanadensarna visste att de behövde en Langmuir-sond, säger Jan-Erik Wahlund. Så de kontaktade dem som de visste var bäst på det – oss!
Detta är inget tomt skryt från Jan-Erik Wahlunds sida. IRF har Langmuir-sonder på ESA:s och NASA:s Saturnuskretsare Cassini, på ESA:s kometjägare Rosetta, och kommer att sända med en på ESA:s och den japanska rymdorganisationen JAXA:s Merkurius-sond BepiColombo som planeras att skickas upp 2015. Ytterligare en sond utvecklas nu för JUICE, en mission till Jupiters isiga månar. För IRF blir Langmuir-sonden – eller sonderna, för det sitter en dubbel Langmuir-sond på varje satellit – ett sätt att slå två flugor med en smäll.
– Deras brus är vår signal, säger Stephan Buchert, forskare vid IRF. Tack vare mätningarna med Langmuir-sonder går det att korrigera Swarms mätningar och få en mycket bättre bild av magnetfältet, och vi får en bild av strömmarna i norrskenet.
Just strömmar i norrskenet ligger IRF varmt om hjärtat eftersom institutet som en av sina specialiteter har rymdväder, det vill säga rymdens och solens inverkan på jorden. Swarm är ESA:s första satellitprojekt som ska studera rymdväder.
– Vi såg det också som en möjlighet att ytterligare utveckla våra instrument. Det kan vi sedan även ha nytta av på missioner ut i solsystemet, säger Jan-Erik Wahlund.
Swarm består av en ”svärm” av tre satelliter. Två av dem går i parallella banor som ligger i början av missionen på 460 kilometers höjd, medan den tredje går i en egen bana på strax över 500 kilometers höjd. Anledningen till att ESA väljer att sända upp tre satelliter är för att kunna mäta förändringar över tiden och i rummets tre dimensioner. Alla tre satelliterna är identiska, knappa tio meter långa, och bär på samma instrument. IRF har följaktligen levererat tre instrumentpaket till projektet.
– Mätningar med flera satelliter i formationsflygning är en viktig del av den moderna rymdfysiken, säger Mats André vid IRF i Uppsala. Han är ansvarig för instrument på ESA:s fyra Cluster-satelliter som formationsflyger i högre banor runt jorden.
FAKTA
IRF:s Swarm-sida
ESA:s Swarm-blogg
ESA:s Swarm-sida
Forskningsprogrammet, Rymdplasmafysik, IRF-Uppsala
Hur priser sätts och hur vi vill betala när vi nu allt oftare köper kombinationer av varor och tjänster, är områden som hittills inte väckt så stort intresse i forskarkretsar.
I nära samarbete med Ericsson startade Alf Westelius, professor i ekonomiska informationssystem på Linköpings universitet, för ett par år sedan ett forskningsprojekt som såväl lett till ett antal vetenskapliga artiklar i ansedda journaler som en populärt hållen bok, Prissättning, som nyligen kommit ut på Studentlitteratur.
I boken presenteras en konkret metod för prissättning. Den fungerar på liknande sätt som ljudteknikens equalizer, där man med olika reglage kan påverka ljudbilden. På samma vis kan man här placera in olika prismodeller utmed fem olika parametrar, eller reglage. Köper man enstaka varor eller ett helt paket där service ingår? Handlar det om köp, leasing eller att man betalar per använd minut? Betalar jag ett fast pris, är det förhandlingsbart eller bestäms det på en auktion? Betalar jag för att få tillgång till ett nät eller en tjänst eller betalar jag bara när jag använder den. Utgår jag ifrån den kostnad jag har eller vad konkurrenterna tar betalt, och så vidare.
Här finns exempel från Taxi Kurir, Stockholms konserthus och Payex,
– Kan man erbjuda något som kunder efterfrågar måste man också kunna utnyttja möjligheten till innovativ prissättning och sätta priset så att det känns skäligt, säger Nils-Göran Olve, adjungerad professor på LiU och medförfattare till boken.
Boken ska kunna användas såväl i undervisning på universitet och högskolor som i företagen, stora som små.
Nyligen startades också på Linköpings universitet Sveriges första doktorandkurs i ämnet prissättning för blivande doktorer i industriell ekonomi, en kurs som lockat deltagare från sex olika universitet.
Författarna, Nils-Göran Olve, Carl-Johan Petri och Alf Westelius, är alla verksamma på Linköpings universitet. Mattias Cöster och Einar Iveroth finns numera på Uppsala universitet. Boken Prissättning, har undertiteln Affärsekologier, affärsmodeller och prismodeller och är utgiven på Studentlitteratur 2013.
Warfarin (Waran) används av närmare två procent av Sveriges befolkning för att förebygga blodpropp hos patienter med förmaksflimmer och andra sjukdomar, vilket minskar risken för följdsjukdomar. Behandlingen behöver övervakas för att uppnå rätt effekt, i synnerhet då den inleds. Dosen måste anpassas efter personliga egenskaper enligt rutiner som sedan länge är etablerade i Sverige.
– I internationell jämförelse sköts doseringen av warfarin bra i Sverige, men vår studie visar att den kan förbättras ytterligare. Med hjälp av en snabb genanalys kan vi tidigt ge patienten rätt dos, säger Mia Wadelius, överläkare och universitetslektor i klinisk farmakologi vid Uppsala universitet och huvudförfattare.
I en randomiserad klinisk prövning, som nyligen avslutats, testades skräddarsydd insättning av warfarin i Sverige och England. Hälften av de 455 patienterna började med en standarddosering av warfarin, utifrån ålder. Den andra hälften fick skräddarsydd dos under de första fem dagarna – beräknad utifrån två specifika gener, patientens ålder och kroppstorlek.
Behandlingens effekt mättes med ett laboratorietest kallat PK INR och patienterna följdes under tre månader. Resultatet visar att de som behandlades enligt den genbaserade modellen uppnådde rätt dos snabbare och hade rätt behandlingseffekt under längre tid än de som medicinerades enligt gängse standard.
– Vi har tidigare visat att det med hjälp av kliniska och genetiska faktorer går att förutspå vilken dos en patient behöver, säger Niclas Eriksson, biostatistiker vid Uppsala Clinical Research Center. Vi har nu visat i en klinisk prövning att en gentest leder till att behandlingen får bättre precision.
– Det har länge talats om möjligheterna att skräddarsy behandling utifrån gener, men framstegen har hittills varit små, säger Mia Wadelius. Nu ser vi att individualiserad behandling för ett av våra vanliga blodförtunnande läkemedel är möjlig att införa i större skala.
*) Medarbetare i Uppsala och Enköping: Niclas Eriksson, Christina Christersson, Bengt Wahlström, Christina Stafberg, Hugo Kohnke med flera.
FAKTA
Forskningsresultaten publiceras i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine
För mer information om studien i New England Journal of Medicine
Det är sedan tidigare känt att fåglar kan se ultraviolett ljus. De anses använda UV-seendet till flera viktiga beteenden, som exempelvis att hitta mat eller en lämplig partner att para sig med. Men inte alla fåglar är lika. Nu har forskare vid Lunds universitet undersökt hur mycket ultraviolett ljus som ögonen hos olika fågelarter släpper igenom till näthinnan. Resultaten visar att små ögon hos små fåglar släpper igenom mycket UV-ljus, stora ögon hos större fåglar släpper igenom endast lite UV-ljus. Alltså kan bara små fåglar, som till exempel sångfåglar, bli UV-specialister.
– Tvärtemot vad man trott innan så är inte alla fågelarter så intresserade av att se UV-ljus. Rovfåglar och tornsvalor stoppar mycket av UV-ljuset i linserna, ungefär som hos människor, säger Olle Lind, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
För att kunna utnyttja UV-ljus krävs två saker, dels att näthinnan i ögat reagerar på denna typ av ljus, dels att linsen i ögat släpper igenom UV-ljuset så att det kan träffa själva näthinnan. Några av de större fågelarterna i den aktuella forskningsstudien, exempelvis rovfåglar och tornsvala, verkar ha pigmenterade linser för att aktivt stänga ute UV-ljuset.
– Det här kan vara ett sätt att skydda ögonen när man jagar flygande i öppna och väldigt ljusa miljöer, säger Olle Lind.
Olle Lind och hans kollegor är bland annat intresserade av att studera ögonens uppbyggnad för att bättre förstå vilka ämnen fåglarna har i sina linser och hur dessa påverkar UV-transparensen. Förutom att detta är viktigt för en fysiologisk förståelse av fåglarnas ögon är det möjligt att undersökningarna på sikt skulle kunna få viktiga praktiska tillämpningar. Av någon anledning klarar sig fåglar väl undan såväl skador på näthinnan som gråstarr, två UV-relaterade åkommor som brukar drabba människor som utsätts för mycket UV-ljus.
Hittills har forskningen kring fåglar och UV-ljus främst fokuserat på fåglarnas näthinna, men få har studerat hur genomsläppliga fåglarnas ögonlinser är. Genom att ta reda på hur mycket UV-ljus som når näthinnan hos olika arter kan man säkrare uttala sig om det faktiska UV-seendet hos fåglarna och därmed lättare reda ut vad denna synförmåga spelar för roll för fåglarnas ekologi och evolution, menar Olle Lind.
– Vi tror dessutom att det finns liknande samband även hos andra djurgrupper, som exempelvis däggdjur. Större klövdjur har betydligt sämre förutsättningar att utnyttja UV-ljus jämfört med små gnagare, säger Olle Lind.
Studien publiceras den 20 november i Proceedings of the Royal Society B.
I sin avhandling från har Karin Alnervik, Högskolan för kommunikation och lärande i Jönköping, analyserat hur förskollärare, som arbetar på förskolor där man dokumenterat verksamheten i över tio år, beskriver den förändring som detta arbete inneburit. Karin Alnervik har undersökt hur dokumentationen förändrat förskolans verksamhet när det gäller arbetssätt och hur verksamheten organiseras.
– Syftet med min studie kan kort beskrivas som ”hur de som får till det, får till det”, säger Karin Alnervik.
Pedagogisk dokumentation är inget nytt verktyg utan har funnits på många förskolor sedan 1990- talet. Syftet med Karin Alnerviks studie har varit att förstå lärande och förändring i förskolans verksamhet när pedagogisk dokumentation har använts som verktyg under en längre period.
Resultatet visar bland annat att förskolepersonal som arbetar med pedagogisk dokumentation börjar diskutera frågor som handlar om hur barn lär och hur förutsättningar för barns lärande skapas. Det uppstår också diskussioner om hur man ser på verkligheten och om hur barnens beteende tolkas. Som en följd av detta börjar man förändra sitt arbetssätt, vilket medför att motsättningar uppstår i verksamheten. För att lösa dessa motsättningar har verksamheten förändrats både på enhets- och barngruppsnivå. Fler har blivit inblandade i dokumentationsarbetet, vilket inneburit att berättelserna i dokumentationsmaterialet kommer i rörelse, genom att dokumentationerna analyseras i flera led. Berättelser som är i rörelse och att pedagogisk dokumentation kan uppfattas ur olika aspekter gör att pedagogisk dokumentation kan beskrivas som ett komplext verktyg.
– Ett resultat som framkommer är att det ofta blir motsättningar när nya arbetssätt införs och att det kan uppstå svårigheter när den gamla organisationen inte fungerar med de nya idéerna, säger Karin Alnervik
FAKTA
Karin Alnervik är utbildad förskollärare och sedan 2006 doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Hon är också delägare i förskolan HallonEtt i Jönköping.
Avhandlingen handlar om hur förskollärare på fyra förskoleenheter förändrat verksamheten sedan de börjat arbeta med pedagogisk dokumentation. De har gått från att ha en förutbestämd pedagogisk verksamhet till att istället organisera för ett utforskande lärande för både barn och förskollärare.
Fredagen den 22 november 2013 försvarar Karin Alnervik sin doktorsavhandling inom pedagogik ”Men så kan man ju också tänka!”
Kortare restid innebär att människor kan tänka sig att pendla längre. Med hjälp av statistik över var folk bor och arbetar, och hur lång tid det tar att resa mellan olika orter, har forskare visat att över 12 000 nya jobb kan skapas i regionerna omkring Norrköping, Linköping, Jönköping och Borås.
– Men planeringsperspektivet är oerhört viktigt. Det räcker inte att järnvägen byggs, man måste anpassa planeringen och utforma samhället efter den investeringen, säger docent Johan Klaesson.
Under tre år har forskare på Jönköping International Business School undersökt vad det skulle innebära för tillväxten att bygga ut järnvägsnätet, i forskningsstudien Tillgänglighet – Tillväxt – Planering (TTP). Nu är projektet avslutat, och resultaten visar på sambandet mellan ökad tillgänglighet och regional utveckling.
– Bilen har kommit till vägs ände – den blir varken billigare eller snabbare. Tåg däremot förstorar en region, säger Bertil Gustafsson, som varit projektledare.
En statlig utredning 2009 ställde frågor om vad en höghastighetsjärnväg skulle innebära i termer av tillväxt. Och kommuner som blivit tillfrågade om att vara medfinansiärer ville veta vad en investering i infrastrukturen skulle vara värd. Jönköping International Business School hade tagit fram ett analysverktyg som kunde användas för att räkna ut just det, och därför startades projektet här.
Forskarna har använt Götalandsbanan som exempel. Vad skulle hända i regionen om Götalandsbanan byggdes, jämfört med om inget förändras alls från hur det ser ut idag?
– Projektet har hållit diskussionen om Götalandsbanan igång, säger Bertil Gustafsson. Vi har tillfört fakta om vad den skulle innebära, och varför regionerna har intresse av att vara med och betala.
– För ett glest befolkat land som Sverige är det extra viktigt att förbättra möjligheten till utbyte mellan orter, om vi vill ha en fortsatt bra utveckling. Tåg är det bästa alternativet för att resa snabbt, ofta och energisnålt mellan de orter som berörs av Götalandsbanan. TTP-projektet har visat att Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam, säger Mats Helander på Östsam.
FAKTA
Forskningsstudien Tillgänglighet – Tillväxt – Planering har finansierats av Regionförbundet Jönköpings Län, Regionförbundet Östsam, Sjuhärads kommunalförbund, Tillväxtverket och Trafikverket.
Mer information om projektet på Högskolan i Jönköping
Täta, frösådda skogar med contorta-tall kan bli ett vanligare inslag i framtidens skogsbruk, om alltmer oljebaserade produkter istället ska tillverkas av skogsråvara. Dessa skogar ska på kort tid producera stora mängder biomassa med lämpliga kemiska egenskaper till bioraffinaderier. Hur skogarna ska anläggas och skötas, och vad som kan utvinnas ur ved, bark, grenar barr och kottar, beskrivs i en avhandling av Ingegerd Backlund från SLU.
Dagens samhälle är starkt beroende av oljebaserade produkter såsom bensin, oljor, plaster och kemikalier. Många av dessa produkter kan i stället tillverkas av förnybara råvaror från bioraffinaderier. I sådana anläggningar kan t.ex. skogsråvaror konverteras till en rad olika produkter utöver massa och papper.
Ingegerd Backlund har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat möjligheten att odla contortatall1 på ett sätt som möjliggör ett tidigt biomassuttag till bioraffinaderier, och till låg kostnad. En fördel med contortatall är att den lämpar sig för direktsådd – den växer snabbt även i unga år och ger täta stabila bestånd till en låg kostnad jämfört med plantering.
Tätare bestånd gav inte klena träd
En undersökning av kommersiellt sådda contortabestånd visade att de redan efter 30 år hade producerat 200 m3 stamved per hektar, eller ca 100 ton biomassa (torrvikt), trots att röjningar genomförts. I områden med högre stamantal, över 3 000 stammar per hektar, fanns det ca 300 m3 stamved per hektar, utan att trädens diameter hade påverkats nämnvärt jämfört med de glesare bestånden. En produktion på 200–300 m3 per hektar efter 30 år kan betecknas som mycket hög, efter en tredjedel av den normala slutavverkningstiden för tall.
– Ca 4 000 träd per hektar kan vara lämpligt i etableringsfasen, om man vill ha både en tidig biomassagallring och senare produktion av massa och timmer, säger Ingegerd Backlund.
Kemiska råvaror ur bark och barr
En undersökning av vad som kan utvinnas ur olika delar av trädet i ett bioraffinaderi visade att bark och barr är särskilt värdefulla fraktioner. Bark innehåller upp till 20 procent extraktivämnen. Barr har en avvikande kemisk sammansättning och lämpar sig särskilt för utvinning av vaxer samt fettsyraalkoholer, s.k. policosanoler, vilka t.ex. kan användas för lindring av hjärt- och kärlsjukdomar. Ur stamveden kan fetter till biodieselproduktion utvinnas. Till och med kottar kan ha ett värde, för utvinning av aromatiska ämnen till bland annat kosmetikaindustrin. Efter extraktion kan biomassan brännas i kraftvärmeverk.
Om man använder hela trädet kan totalt 2–3 ton råextraktivämnen, inklusive fetter, hartser, vaxer, aromatiska ämnen m.m, utvinnas per hektar redan ur ett 30-årigt contortabestånd om man använder hela trädet.
Branschen ser stor ekonomisk potential
Enligt en enkätstudie som ingår i avhandlingen har skogs- och bioraffinaderibranschen en mycket stark tro på att värdet på skogsbiomassa kommer att öka under de kommande tio åren. Framförallt tror man på skogsråvara som ersättning för oljebaserade produkter. Fordonsbränslen såsom biodiesel samt fasta biobränslen bedöms ha en stor potential, men även textilier och finkemikalier. Elpriset kommer troligen att spela en viktig roll för den framtida användningen av skogsbiomassa.
– Om elpriserna stiger kommer förmodligen en ökande andel av biomassan att gå direkt till kraftvärmeproduktion i stället för att raffineras, säger Ingegerd Backlund.
1) Contortatall är Sveriges tredje vanligaste barrträd med 600 000 hektar, motsvarande 2 procent av Sveriges totala skogsareal eller 30 miljoner skogskubikmeter. Contortaarealerna består både av gallringsmogen skog planterad främst på 1970- och 1980-talen, men också av unga bestånd främst föryngrade med direktsådd.
FAKTA
Fil mag & Pol kand Ingegerd Backlund, institutionen för skogliga biomaterial och teknologi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-effective cultivation of lodgepole pine for biorefinery applications vid SLU i Umeå.
Fredagen den 22 november 2013. Opponent: Dr Duncan Macquarrie, Chemistry Department, Green Chemistry Centre of Excellence, University of York, Storbritannien.
Ingegerd är bördig från Frösön och bor i Hallom, Oviken, Jämtland.
Mer information: http://www.slu.se/sbt
Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/10871/
På 1730-talet utkom en genre publikationer med nya ambitioner i Sverige. Tidigare periodisk press hade ägnats åt akademiska frågor eller tjänat regimens syften. Den nya genren, som i studien kallas moraliska veckoskrifter, hade underhållande och sedelärande ambitioner och riktades till en publik på en marknad. Olof Dalins Then Swänska Argus blev en framgång och är känd än idag. Det utkom också flera andra veckoskrifter som numera är i stort sett bortglömda. Alla publicerades anonymt.
För första gången i svensk press inbjöds läsarna att skicka in brev och andra texter, och att döma av innehållet fick inbjudan svar. I åtta av de nio veckoskrifter utgivna på 1730-talet som Tilda Maria Forselius har studerat finns artiklar i brevform, varav flertalet presenteras som läsarbrev. Hur stor del av dessa som var autentiska läsarbrev och hur många som var påhittade av redaktörerna själva går inte att besvara. Enbart Then Swänska Argus manuskript finns bevarat, och där ingår det några brev som uppenbarligen var insända.
I en avhandling i litteraturvetenskap från Göteborgs universitet behandlar Tilda Maria Forselius denna veckopress med fokus på läsarbrevens former, innehåll och funktioner.
– Jag fokuserar inte på frågan om breven var autentiska eller påhittade, utan på det intryck som veckoskrifterna ger av att läsare kunde komma till tals i tryck. Brevformen gav innehållet en särskild makt, därför att den gav veckoskrifternas publik intryck av att representera läsare, hävdar Tilda Maria Forselius. I veckoskrifternas samtid formade detta vad man kan kalla föreställda gemenskaper i och kring veckoskrifterna.
I breven behandlades ämnen om ekonomi, moral, livsstil, dygd och vänskap. I de samtalsgemenskaper som växte fram formulerades bland annat värden kring det nationellt svenska. De svenska råvarorna, som betecknades av den ”goda” järnmalmens värde, och det svenska språkets renhet skulle värnas i relation till import från andra länder och språk.
Brevets betydelse understryks av att flera veckoskrifter under senare delen av seklet blev helt brevberättade.
Tilda Maria Forselius har också ägnat intresse åt varför denna veckopress introducerades just under 1730-talet. Mediet (veckoskriften) var ett nytt fenomen i Sverige vid denna tid. Bakgrunden var den samhällsförändring som inleddes efter 1720. Efter enväldets avskaffande ökade handeln och idéutbytet med andra länder. I Stockholm växte det fram en tryckmarknad som inte var statligt styrd. Där fanns även ett publikunderlag bland nya grupper, framför allt universitetsutbildade män inom statsadministrationen. Denna elit bland de så kallade ståndspersonerna utgjorde veckoskrifternas grogrund.
– Cirka 95 procent av folket hade ingen möjlighet att läsa eller att bidra med texter till veckoskrifter av denna art. Ändå var detta startskottet till en underhållande periodisk press på svenska, säger Tilda Maria Forselius.
Studien tar även upp kaffehusens betydelse, censurens roll, anonymitetens koder, det tidiga 1700-talets tryckta och handskrivna nyhetstidningar och brevretorikens förändring under seklet.
– Veckoskrifterna lånade teman och former från andra medier. Brevet tjänade i sammanhanget flera syften. Vad jag vill understryka är att det var en form som gav veckoskrifterna en särskild makt att påverka läsarna. Det ger en bakgrund till fenomen som bloggar och andra sociala medier, och till nödvändigheten för dagens tidningar att interagera med läsarna, säger Tilda Maria Forselius.
FAKTA
Avhandlingens titel: God dag, min läsare! Bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730-1773. Avhandlingen försvarades den 1 november 2013. Avhandlingen har tryckts i en begränsad disputationsutgåva. Den utkommer 2014 i bokform. Se www.forselia.se för mer information om detta.
Varmsandning är en halkbekämpningsmetod där sand blandas med hett vatten för att frysa fast när den landar på vägen. Forskningsresultat visar på flera fördelar. Dels sprids mindre sand, dels ger metoden bättre friktion som håller längre än traditionell sandning på gång- och cykelvägar.
Tanken med metoden är att den uppvärmda sanden ska smälta det översta snötäcket på vägen och sedan frysa fast på ytan.
– Resultatet blir en sandpappersliknande yta som ger bättre grepp under en längre tid. Dessutom behöver väghållaren inte använda lika mycket sand som vid vanlig sandning, säger Anna Niska, forskare på VTI.
En ny rapport från VTI:s forskningsprojekt i Umeå visar att varmsandning på gång- och cykelvägar ger en bättre friktionshöjande effekt och längre varaktighet än traditionell torrsandning. Bäst nytta tycks varmsandningen göra på sträckor där cykling sker i blandtrafik. Här är väglaget ofta tjock is, vilket är det väglag där metoden är som mest effektiv. Den stora och tunga utrustning som metoden kräver gör också att den lämpar sig bäst för användning på cykelbanor i blandtrafik.
– Utrustningen är dyr och motiverar inte inköp enbart för användning på gång- och cykelvägar. Vi rekommenderar därför att den används till halkbekämpning även vid exempelvis busshållplatser, i cirkulationsplatser och korsningar. Då blir metoden mer kostnadseffektiv, säger Anna Niska.
Resultaten visade också att de varmsandade sträckorna inte behövde åtgärdas lika ofta som sträckor med traditionell torrsandning. Med varmsandning är det alltså möjligt att minska den totala sandspridningen, vilket är en fördel för cyklisterna när snön sedan smälter.
Läs mer i VTIs rapport 796
Joakim Larsson har nyligen disputerat i pedagogik vid Karlstads universitet och har studerat dagens flirt med gamla tiders skolideal. I dagens skola finns motstridiga ideal som har sin grund dels i nyliberalism dels i konservativa politiska idéer. Det som möter eleven är krav på att tänka självständigt och utvecklas som entreprenör, samtidigt som det ska vara tyst, ordning och reda och eleven ska göra som läraren säger.
– När jag för några år sedan började min forskarutbildning i pedagogik var ordning och reda en het politisk potatis i debatten om den svenska skolan. Den ofta polariserade diskussionen väckte mitt intresse för att hitta en mer balanserad bild av disciplinens roll i relation till skola och utbildning, säger Joakim Larsson.
Avhandlingen inleds med en översikt av bilden av disciplin i skolan i nyhets- och debattartiklar samt pressmeddelanden. Vilka argumenten för och emot förs fram i debatten? Joakim Larsson gör därefter en mer teoretisk djupdykning och hämtar stoff från filosofer som Foucault, Baudrillard, Deleuze och Guattari. I en av de mera praktiknära delstudierna sätts fokus på hur motstånd mot en gammalmodig form av ordning och reda kan yttra sig. Joakim Larsson följde under en period en gymnasieskola i Borås som infört skriftliga ordningsomdömen – ett beslut som följdes av häftiga protester från elevernas sida.
Eleverna gjorde motstånd med demokratiska metoder som namninsamling, insändare, blogg och strejk. Det blev en händelse som fick stort genomslag i de regionala medierna.
– Det var inte så att eleverna ville ha kaos – tvärtom. Eleverna ville ha en lugn skolmiljö, men utan en ovanifrån pålagd disciplin. Ordningen och ramarna måste komma utifrån medbestämmande och delaktighet, på samma sätt som vi för det mesta har det inom arbetslivet. Och vad händer med det kritiska tänkandet om eleven inte törs säga sin åsikt av rädsla för ett dåligt omdöme i uppförande?
Avhandlingen visar att ordning också kan komma underifrån, från eleverna själva, om de tillåts att medverka kreativt till styrningen av sin egen läroprocess. Den visar även vägen till en mer nyanserad förståelse av begrepp som ordning, reda, disciplin och kaos i relation till utbildning. Förutom att skapa ordning i våra skolor, behöver vi nya och kreativa metoder för att interagera med och bejaka elevernas inflytanden, som ibland kan uppfattas som kaotiska.
Här finns avhandlingen ”Disciplin och motstånd. Pedagogisk-filosofiska perspektiv på samtida svensk skoldisciplin”.
Enligt rapporten har smarta textilier sin plats i klädbranschen inom framför allt de fyra områdena medicinska plagg, arbetskläder, sport samt mode. De satsningar som görs inom forskningen koncentrerar sig främst på de tre förstnämnda, medan mode har ansetts vara det svagaste området för utvecklingen av smarta textilier. Men som rapporten – som är gjord inom ramen för EU-projektet Baltic Fashion – visar är det inom mode som den främsta etableringen av företag finns.
– De företag som har startat anses vara för små för att räknas, men det är inget fel på att vara liten. Alla vill inte bli ett nytt H&M och bedriva massproduktion. Det missar man i många analyser där man har alltför stora förväntningar på området, säger forskaren Lena Berglin som har skrivit rapporten Smart Textiles and Wearable Technology – A study of smart textiles in fashion and clothing.
Bäst när behoven styr
Utvecklingen av smarta textilier för ihop områden som kemi, fysik, datavetenskap, textildesign och materialvetenskap. Den sker via EU-projekt och universitetens egen forskning, men också via företag som vill utveckla nya kommersiella produkter. I Sverige sker detta bland annat på Högskolan i Borås, vars innovationssatsning Smart Textiles har varit med och tagit fram ett av rapportens framgångsexempel: den uppblåsbara cykelhjälmen Hövding.
– Mycket av det som tas fram utgår från att teknologi är intressant i sig, istället för att svara på ett verkligt behov. Hjälmen utgick från cyklistens behov av att vara snygg och säker på samma gång.
Lyfter etiska aspekter
Rapporten ger en översikt över vad som pågår i europeisk forskning och innovation inom området smarta textilier just nu. Den är även tänkt som ett underlag till vidare diskussion om hur smarta textilier kan introduceras i mode. Vilka är de etiska aspekterna av att till exempel skapa kläder som gör det lättare för individer att bli övervakade?
– Det är viktigt att även diskutera frågor som vad som händer när teknologin kommer nära in på kroppen, säger Lena Berglin.
FAKTA om Baltic Fashion
Textilhögskolan vid Högskolan i Borås är svensk kontakt i det EU-finansierade projektet Baltic Fashion, ett modefrämjande projekt som ska lyfta fram forskning och innovation. Projektet pågår mellan 2011-2013. Läs mer om projektet. Läs mer om Textilhögskolans arbete inom Baltic Fashion
Elever vid gymnasieskolans fordonsprogram som både vill satsa på skolarbetet och samtidigt vara en del av kamratgruppen kan få problem. Det framkommer i en ny avhandling som läggs fram vid Umeå universitet.
Normer om språk, kön och skolarbete skapas och återskapas genom fordonselevernas vardagliga språkliga aktiviteter i skolan. Normerna påverkar dels elevernas möjligheter att forma sin egen identitet, dels förutsättningarna för deras lärande.
Fordonsprogrammet, ett treårigt nationellt yrkesprogram, rekryterar till största delen pojkar med arbetarklassbakgrund. Programmet kan därför sägas vara köns- och klasskodat.
– Att vara elev på fordonsprogrammet innebär att man inte bara lär sig sitt kommande yrke utan att man också i kamratgruppen lär sig hur man bör agera som fordonselev, genom återkommande språkliga aktiviteter, så kallade språkpraktiker, berättar Katarina Kärnebro, som skrivit avhandlingen.
– I avhandlingen har jag studerat språkpraktiker på fordonsprogrammet i vardagliga skolsamtal. Med etnografiskt inspirerad metod och samtalsanalys har jag undersökt vilka funktioner språkpraktikerna fyller i olika typer av skolsamtal. Jag har också studerat vilken betydelse de har för de normer om kön och skolarbete som skapas.
De dominanta språkpraktikerna på fordonsprogrammet kännetecknas av att vara konfronterande, direkta och skämtsamma. De har därmed stora likheter med de stereotypa föreställningarna som finns om en maskulin samtalsstil. Att kunna skämta och också kunna ta emot skämt är avgörande för elevernas positioner i kamratgruppen. Andra språkliga aktiviteter som eleverna bör behärska är berättande, retande och verbala dueller.
Både flickor och pojkar deltar på samma sätt i de språkliga aktiviteterna. Flickorna har möjlighet att använda sig av en bredare språklig repertoar än pojkarna. Pojkarnas språkliga aktiviteter är begränsade till de dominanta språkpraktikerna och de måste undvika allt som förknippas med femininitet för att behålla sin position inom kamratgruppen.
Eleverna använder sig ofta av föreställningar om sexualitet och kön i språkpraktikerna när de vill markera något som avvikande i skolsamtalen. Heterosexualitet är starkt normerande. Detta styr förståelsen för vad som ses som normalt respektive avvikande.
När det gäller skolarbetet anses det normalt att en fordonselev bör klara godkänt på kurserna i kärnämnena, men inte mer än så, eftersom skolframgång i kärnämnena kopplas till femininitet och medelklass. På yrkesämnet är det mer tillåtet att lyckas, men eleven bör ändå prestera lagom för att inte upplevas som skrytsam och riskera att bli utsatt för retsamma attacker.
Undersökningen bidrar med kunskap om hur förutsättningar och villkor för identitetsskapande och lärande skapas i skolsamtal.
FAKTA
Disputationen äger rum den 22 november. Fakultetsopponent är professor Elisabet Öhrn, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet.
Länk till avhandlingen Plugga stenhårt eller vara rolig? Normer om språk, kön och skolarbete i identitetsskapande språkpraktiker på fordonsprogrammet
I den endokrina delen av bukspottkörteln, de Langerhanska öarna, produceras och utsöndras insulin, det hormon som reglerar blodsockernivån i kroppen. Efter en måltid frisätts insulin i blodet i en mängd som är i direkt proportion till mängden mat; det skiljer sig således från en måltid till en annan och från en individ till en annan. Vid tillstånd som fetma krävs stora mängder insulin för att kompensera för ett ökat födointag och en okänslighet för insulin.
De Langerhanska öarna försöker anpassa sig till detta tillstånd genom att öka antalet insulinproducerande betaceller och/eller modulera deras individuella insulinsekretion som svar på socker. Denna anpassningsbara ”plasticitet” hos de Langerhanska öarna är avgörande för att upprätthålla normala blodsockernivåer. Blir det fel i möjligheten att anpassa sig utvecklas diabetes, en allvarlig sjukdom som har vuxit till en världsomspännande epidemi.
Den största svårigheten i att studera exakt hur de Langerhanska öarna fungerar och anpassar sig till individuella förhållanden är att de ligger djupt inbäddade och utspridda i vävnaden och är således svåråtkomliga. Men nu har forskarna hitta ett nytt sätt att studera de insulinproducerande betacellerna, genom att flytta de Langerhanska öarna till ögat.
– Genom att använda ett litet antal reporter-öar som transplanterats in i ögat på möss har vi gjort cellerna optiskt åtkomliga och kan följa vad som händer i bukspottkörteln bara genom att titta i ögat. Det här ger oss stora möjligheter att närmare studera de insulinproducerande betacellerna på ett helt nytt sätt, säger Per-Olof Berggren, professor i experimentell endokrinologi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet och även ansvarig för verksamheten vid Rolf Luft Forskningscentrum för Diabetes och Endokrinologi.
Ögat användes för att rapportera vad som händer i bukspottkörteln som en slags konstruerad hälsorapportör med fönster mot yttervärlden. Status på bukspottkörteln under exempelvis läkemedelsbehandling kan avläsas bara genom att titta i ögat och responsen är exakt densamma som i bukspottkörteln.
– De Langerhanska öarna kan visualiseras upprepade gånger under en period av flera månader och vi visar att det under den tiden sker både funktionella och morfologiska förändringar i dessa öar som är identiska med vad som händer med cellerna i bukspottkörteln, säger Erwin Ilegems, försteförfattare till studien och forskare vid Rolf Luft Forskningscentrum för Diabetes och Endokrinologi.
Med det nya övervakningssystemet har forskarna i en musmodell för fetma minskat födointaget med hjälp av farmakologisk behandling och på så vis kunnat stoppa den enorma ökningen i antal betaceller. Detta betyder att de nu har möjlighet att finjustera behandlingsdoser på individbasis.
– Vi kommer också använda systemet för att identifiera nya farmakologiska substanser som reglerar betacellsplasticitet och funktion. I framtiden kan man kanske också tänka sig en liknande användning av reporteröar i människa för att hitta unika individanpassade behandlingsprinciper, mäta effekter av individanpassad medicinering, eller använda det till att diagnostisera när det blir fel på pankreasöarna, säger Per-Olof Berggren.
FAKTA
Forskningen har genomförts med stöd av bland annat Wenner-Gren Stiftelserna, Vetenskapsrådet, Diabetesförbundet, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF), Novo Nordisk Fonden, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Familjen Erling-Perssons stiftelse, samt Stichting af Jochnicks stiftelse.
Publikation: “Reporter islets in the eye reveal plasticity of the endocrine pancreas”, Erwin Ilegems, Andrea Dicker, Stephan Speier, Aarti Sharma, Alan Bahow, Patrick Karlsson Edlund, Ingo B. Leibiger, and Per-Olof Berggren, PNAS, online 18-22 November 2013.
Tidskriftens webbplats
En misslyckad tillväxtpolitik, en finansiell kris eller en politisk omstyrning mot mindre konsumtion skulle kunna leda till minskad BNP-tillväxt. Vad händer då? Forskarna ska undersöka hur en hållbar samhällsutveckling skulle kunna se ut om tillväxten bromsar upp.
– Den här forskningen förebereder samhället på de utmaningar som kan komma om tillväxten minskar. Samtidigt tittar vi på möjligheter för att skapa en mer hållbar utveckling, säger Åsa Svenfelt, som är en av två ledare för projektet.
Det är forskare från KTH, Uppsala universitet, Lunds universitet, Svenska miljöinstitutet (IVL) och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) som tar emot medlen. Till projektet är även bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), fyra kommuner och intresseorganisationer knutna. Projektet leds förutom av Åsa Svenfelt även av Göran Finnveden som båda tillhör avdelningen för Miljöstrategisk analys vid KTH. Även forskare vid avdelningen för Urbana och regionala studier vid KTH deltar i projektet.
Inom ”Bortom BNP-tillväxt. Scenarier för hållbart samhällsbyggande”, som projektet heter, ska tre typer av tillväxtscenarier tas fram: framtid med negativ tillväxt, framtid med nolltillväxt och framtid med låg tillväxt. Scenarierna ska utvecklas för fyra fallstudieområden; byggsektorn, välfärdstjänster, transporter samt vardagsliv.
Det är många forskningsfält från universiteten som möts när scenarierna i form av framtidsbilder tecknas upp. Miljöstrategisk analys, framtidsstudier, sociologi, urbana studier, statsvetenskap, socialantropologi, ekonomi och humanekologi.
I flera länder rasar nu en debatt om planerade jätteinvesteringar i järnvägar för höghastighetståg, bland annat i England och Kalifornien. Mest av allt satsar i dag Kina på denna teknik.
– De kalkyler som görs tar sällan hänsyn till de stora skillnader som finns mellan olika resenärers värdering av restid, säger Lars Hultkrantz vid Handelshögskolan i Örebro.
Höghastighetstågen vänder sig till resenärer som i dag tar flyget och de är beredda att betala mycket för att komma fram fort. Kalkylerna underskattar av detta skäl ofta dessa investeringars samhällsekonomiska lönsamhet.
Skyldig till dubbelräkning
– De bortser ofta även från värdet av den ökade komfort och möjligheter att arbeta under resan som höghastighetståg erbjuder. Paradoxalt nog innebär det istället att investeringarnas lönsamhet överskattas eftersom man gör sig skyldig till en dubbelräkning, säger Lars Hultkrantz.
Han konstaterar att tågresenären kan använda restiden bättre än den som reser med bil eller flyg. Men denna nytta finns redan med i kalkylen eftersom den ökar antalet resenärer som väljer tåg framför andra transportmedel. Om man inte tar hänsyn till att resenärernas värdering av restidsvinster påverkas av möjligheterna att kunna sova eller arbeta på tåget räknas denna nytta dubbelt. I artikeln visar Hultkrantz hur dessa metodfrågor kan påverka kalkylutfallet i tre fall.
– Även efter korrigeringar är de föreslagna investeringarna i höghastighetsbanorna mellan Stockholm och Oslo liksom mellan Stockholm och Göteborg samhällsekonomiskt olönsamma. Däremot ökar lönsamheten av den nyligen öppnade banan mellan Peking och Shanghai väsentligt, förklarar Lars Hultkrantz.
