Samverkansprojektet MITC startade då Mälardalens högskola (MDH) och regionens industriföretag ville hitta nya sätt att omsätta forskarnas kompetens till praktisk kunskap som implementeras i näringslivet.

– Företagens utmaningar identifieras och stärks av forskarnas kompetens. Projektet har stärkt konkurrenskraften inom tillverkningsindustrin i regionen, säger Michael Rydell, verksamhetsledare, MITC.

Inom MITC arbetar tio samverkande företag och kommuner med att lösa gemensamma utmaningar för framtiden inom områdena produktion, produktutveckling, innovation, energi och miljö. Fokus inom MITC framöver är att utöka företagsnätverket med ännu fler företag i Mälardalen samt att bidra till ett förbättrat innovationsklimat. Projektet har genererat konkreta forskningsprojekt och gett studenter tillgång till ett brett utbud av examensarbete på företag, bland annat på de samverkande företagen Volvo CE, Sandvik och Alfa Laval.

Under eventet den 21 november talade entreprenören, konsulten och företagaren Anders Indset om de utmaningar svensk tillverkningsindustri möter såsom hur företag kan förbereda sig och stå emot ekonomiska kriser men även om innovativt företagande och framtidens ledarskap.

– Kapitalismen i världen har förändrats. Ett litet företag i Sverige har samma möjligheter som vilket företag som helst runt om i världen att utvecklas och växa oavsett om det handlar om att ge sig ut på nya marknader eller få ut en ny innovation. Världen är en sammanlänkad plats, så det handlar mer om att se till att ha rätt organisation och tro på det man gör, än något annat. Kraften i en god idé och smart marknadsföring är avgörande, säger Anders Indset.

– Vi är väldigt nöjda med de två studenter som gjort examensarbete hos oss på Alfa Laval i våras. Vi har haft stor nytta av arbetet och tack vare det har vi ökat vår kompetens inom simulering. Att få tillgång till rätt kompetens och de senaste nyheterna inom forskning och utbildning genom denna studentkontakt gör att vi stärker vår konkurrenskraft, säger Rebecca Nilsson, projektledare inom Lean Six Sigma på Alfa Laval.

Mer information om MITC

I Arktis syns klimatförändringens konsekvenser mycket tydligare än i andra delar av världen. Vattentemperaturen i det arktiska havet har till exempel ökat flera grader under de senaste åren och därför har flera fiskarter redan ändrat sitt geografiska utbredningsområde.

Närbesläktade fiskar påverkas olika
Sommaren 2009 åkte 16 forskare från Göteborgs universitet på expedition till Grönland för att studera klimatförändringens inverkan på fiskarter i Arktis. Resultat visar på att de pågående klimatförändringarna påverkar närbesläktade fiskar olika.

– Klimatförändringen kommer troligtvis att få stor inverkan på den framtida artsammansättningen i den arktiska fiskfaunan, säger forskaren och biologen Albin Gräns vid Göteborgs universitet.

I forskningsstudierna ingick Arktisk grentaggig simpa som bara finns i Arktis, Arktisk simpa som även har en något mer sydlig utbredning, samt Rötsimpa som finns både i Arktis och längst Europas västkust och Nordamerikas östkust.

Vissa arter mindre konkurrenskraftiga
Forskarna mätte fiskarnas ämnesomsättning vid olika temperaturer. Ett av målen med försöken var att se om arktiska arter är sämre anpassade till höga temperaturer och därmed har svårare att konkurrera med andra simpor. Försöken utfördes under den historiskt varma arktiska sommaren 2009.

Resultaten visade att de två arterna med mer sydlig utbredning var bättre anpassade vid den aktuella sommartemperaturen än den mer nordligt förekommande Arktisk grentaggig simpa.

– Den senare hade minskad konkurrenskraft under den varma rekordsommaren 2009 och kan alltså redan vara negativt påverkad av de pågående klimatförändringarna.

Klimatförändringen rubbar balansen
Idag befarar många forskare att den ökande havstemperaturen kan slå hårt mot vissa arter.

– På sikt kan det leda till att vissa mer specialiserade arter kommer att minska i antal eller rent av helt slås ut. Det är en utveckling som på sikt skulle reducera den biologiska mångfalden i Arktis.

FAKTA
Länk till artiklar:
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0062859
http://link.springer.com/article/10.1007/s00300-013-1301-0

I studien märkte forskarna in olika celltyper för att kunna studera vilka sorters celler som gav upphov till ny muskelvävnad hos salamandrar som blivit av med ett framben. Salamandrar är kända för att vara mästare på att återskapa tappade svansar och andra extremiteter, men även vävnad i exempelvis hjärta och hjärna. Forskarna jämförde två olika salamanderarter. Den traditionella synen är att den nya vävnaden bildas från en population av stamceller, som aktiveras när kroppsdelar skadas. Men i fallet med de två salamanderarterna visade sig att detta enbart stämde för den ena arten, trots att arterna är relativt närbesläktade med varandra.

– Vi visar att i en av salamanderarterna återskapas muskelvävnaden från specialiserade muskelceller, som dedifferentierar och glömmer bort vilken typ av celler de varit. Det är en intressant cellulär mekanism som gör att cellernas specialisering inte är stabil och nya stamceller produceras, till skillnad från den andra arten där de nya musklerna skapas från existerande stamceller, säger András Simon, docent vid institutionen för cell och molekylärbiologi, som ledde arbetet med studien vid Karolinska Institutet.

Hos salamanderarten med förmåga att dedifferentiera muskelceller avtar inte kapaciteten att återskapa, regenerera, vävnad med åldern. Forskarna menar att det kan vara kopplat till att de kan göra nya stamceller av muskelceller när det behövs. Även hos människor är muskeln regenerativ och skadade muskelfibrer repareras bra. Men till exempel hos patienter med muskeldystrofi, en grupp sjukdomar där musklerna successivt bryts ned, hinner kroppen efter ett tag inte med att reparera skadade muskelfibrer. Det kan bero på att med tiden minskar antalet funktionella muskelstamceller hos dessa patienter, så att stamcellerna inte längre räcker till. Fynden från salamandrarna kan ännu inte appliceras på människor, men kunskapen är viktig för att forskarna på sikt ska kunna förstå hur skadad eller förlorad vävnad återskapas.

– Det är viktigt att studera vad som händer i processen när muskelcellerna hos salamandrarna glömmer bort sin cellulära identitet och hur detta styrs. Det är även viktigt att undersöka varför deras förmåga att regenerera är oberoende av åldern och antalet gånger de behöver regenerera samma vävnad och kroppsdel, säger András Simon.

Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Technische Universität Dresden och Max Planck Institute of Molecular Cell Biology and Genetics. Den har finansierats med anslag från bland annat Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet och Wenner-Gren Stiftelserna.

FAKTA
Publikation: “Fundamental differences in dedifferentiation  and stem cell recruitment during skeletal muscle regeneration in two salamander species”, Tatiana Sandoval-Guzmán, Heng Wang3, Shahryar Khattak, Maritta Schuez, Kathleen Roensch, Eugeniu Nacu, Akira Tazaki, Alberto Joven, Elly M. Tanaka, András Simon, Cell Stem Cell, online 21 November 2013.
Tidskriftens webbplats

Att gå från ett oljeberoende samhälle till ett samhälle som bygger på förnyelsebara energislag är en av vår tids största utmaningar. Råoljan som varit det bränsle med vilket vi byggt upp vårt moderna industrisamhälle kommer dock inte att bytas ut utan att uppenbara fördelar med alternativen kan uppvisas.

För att biobränsle, som är en av de förnyelsebara energikällorna, ska kunna konkurrera med fossila bränslen måste metoder och processer utvecklas så att de kan produceras kostnadseffektivt.

Adnan Cavka presenterar bland annat en ny metod som ger stora förbättringar i jäsningssteget vid tillverkning av cellulosabaserad etanol. Metoden är baserad på användning av natriumditionit, natriumsulfit och natriumborhydrid – kemikalier som kan fås till relativt låg kostnad och som i dag används inom massa- och pappersindustrin samt inom textiltillverkning.

– Effekten uppnås redan vid låga temperaturer, låg kemikaliedosering och utan behov av separata processteg, säger Adnan Cavka.

I avhandlingen presenterar och diskuterar Adnan Cavka också möjligheten att utnyttja kvarvarande så kallade restströmmar från massabruk och bioraffinaderier för att producera enzymer på samma plats där dessa enzymer ska användas för produktion av cellulosabaserad etanol. Restströmmarnas värde i dag består endast i dess värmeinnehåll.

– Mina resultat visar att det är möjligt att utnyttja restströmmar av lågt värde, till exempel fiberslam och drank som är en restprodukt från etanolframställning, för att producera relativt höga halter av enzymer.

Resultaten är ett exempel på teknisk innovation och framsteg som tar oss ett steg närmare kommersiell produktion av förnyelsebara flytande biobränslen. Gröna drivmedel kan bli en viktig del i ett framtida hållbart samhälle.

FAKTA
Adnan Cavka växte upp i Mariestad och tog sin examen i analytisk kemi vid Karlstads universitet 2008. Han har doktorerat inom Företagsforskarskolan vid Umeå universitet. Studien är utförd inom forskningsmiljön Bio4Energy [Ref 1].
Forskningen har till största del utförts i anslutning till Domsjö bioraffinaderiområde, Örnsköldsvik. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med SEKAB E-Technology och Processum Biorefinary Initiative AB.

Om disputationen:
Fredagen den 29 november försvarar Adnan Cavka, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Biorefining of lignocellulose: Detoxification of inhibitory hydrolysates and potential utilization of residual streams for production of enzymes. Svensk titel: Bioraffinering av lignocellulosa: Detoxifiering av inhiberande hydrolysat och potentiell användning av restströmmar för produktion av enzymer.

Fakultetsopponent är professor Jack (John) N. Saddler, Forest Products Biotechnology, Faculty of Forestry, University of British Columbia, Vancouver, Kanada. Huvudhandledare är professor Leif Jönsson.

Läs hela eller delar av avhandlingen

Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin som granskat 2,5 miljoner personer i svenska brotts- och befolkningsregister. I den aktuella studien har Göteborgsforskarna samkört samtliga domar för våldsbrott som utfärdades i Sverige mellan 1973 och 2004 med befolknings­statistik för personer födda 1958 till 1980.

Av de 2,5 miljoner individer som ingick i studien dömdes 4 procent för minst ett våldsbrott. Av dessa totalt 93 642 individer var 26 procent dömda tre eller fler gånger, vilket innebär att 1 procent av befolkningen (24 342 individer) stod för 63 procent av alla våldsbrott under studieperioden.

Studien visar vidare att dessa återfallsförbrytare i hög grad är unga, missbrukande män, som tidigt debuterat med våldsbrott, som i många fall har en personlighets­störning och som ofta ägnar sig åt annan kriminalitet som till exempel narkotika- och egendomsbrott.

– Våra resultat visar att fyra procent av de som återfaller i våldsbrott har psykos­sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom. Det innebär att psykossjukdom är dubbelt så vanligt bland återfalls­förbrytarna som hos normalbefolkningen, men de utgör trots det en mycket liten andel av återfallsförbrytarna, säger Örjan Falk, forskare vid Sahlgrenska akademin.

En slutsats Göteborgsforskarna drar är att  de massmedialt uppmärksammade enskilda ”vansinnesdåden”, vilka utförts av någon med svår psykisk störning, inte ansvarar för den generella återfallsvåldsbrottsligheten.

Studiens resultat är enligt forskarna viktig i det brottsförebyggande arbetet.

– Det här hjälper oss att identifiera vilka individer och grupper som behöver särskild uppmärksamhet och extra insatser. Det behövs en diskussion om straffets funktion för denna grupp, och vi vill gärna initiera en debatt om vilken typ av kriminologiska och medicinska åtgärder som är meningsfulla att satsa på, säger Örjan Falk.

Studier som denna används ofta som argument för hårdare straff och amerikanska principer som ”three strikes and you´re out”. Hur ser ni på det?

– Att enbart låsa in dem som begår tre eller fler våldsbrott på livstid skulle sannolikt medföra flera oönskade konsekvenser såsom eskalering av allvarligt våld i samband med polisingripanden ochökade motiv för våldsverkare att hota och angripa vittnen för att undgå livstidsdom Det är även ett faktum att ett stort antal våldsbrott begås inne på anstalter.

– Jag förespråkar ett större fokus på samhällsskydd och vård, där barn och ungdomar som uppvisar tecken på våldsbeteende och som ligger i riskzonen för att senare bli återfallsförbrytare i våldsbrottslighet blir föremål för genomgripande satsningar.

– Även för dem som redan kroniskt återfaller i våldsbrott finns fler alternativ än enbart inlåsning, till exempel högintensiv övervakning, elektronisk övervakning och utveckling av särskilt inriktade behandlingsprogram. Det skulle inledningsvis medföra en högre samhällskostnad, men skulle sett över en längre tidsperiod minska det totala antalet våldsbrott och därmed minska stor andel lidande och de kostnader som är en konsekvens av våldsbrotten, säger Örjan Falk.

FAKTA
Artikeln The 1 % of the population accountable for 63 % of all violent crime convictions publicerades i Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology i oktober.
Referenslänk: Länk till artikel:

Miljarder neutriner passerar varje kvadratcentimeter av jordytan på en sekund. Genom mätningar i Antarktis is har forskare nu funnit det första tecknet på neutriner med energier mer än en miljon gånger högre än hos dem från exploderande supernovor. Upptäckten, som publiceras i tidskriften Science, innebär att ett nytt fönster öppnats mot universum.

IceCube, ett observatorium begravt i inlandsisen vid Sydpolen, är ett exempel på människans obändiga nyfikenhet på världen omkring henne, och på hur man genom teknisk utveckling kan utnyttja de möjligheter naturen bjuder för att besvara fundamentala frågor om universum. Det är idag ungefär 20 år sedan idén att utnyttja inlandsisen för att detektera neutriner från kosmos omsattes i praktiken, och de första neutrinoreaktionerna observerades vid Sydpolen. Forskare vid Stockholms och Uppsala

universitet, var tillsammans med tre amerikanska grupper de som initierade projektet, som så småningom blev IceCube. Idag, 20 år senare, presenterar IceCube-kollaborationen ett genombrott i form av 28 observerade högenergetiska neutrinoreaktioner.

– Detta är det första tecknet på neutriner med mycket hög energi från bortom vårt solsystems gränser, med energier mer än en miljon gånger högre än hos dem som observerades 1987 när en supernova exploderade i vår granngalax, Stora magellanska molnet, säger Francis Halzen, professor vid University of Wisconsin och initiativtagare till IceCube.

Resultatet beskrivs i fredagens nummer av tidskriften Science. Neutriner är nära nog masslösa elementarpartiklar som nästan inte alls växelverkar med materia, och därför kan förmedla information om vad som händer i de mest våldsamma och mest avlägsna fenomenen i universum. Miljarder neutriner passerar en kvadratcentimeter av jordytan varje sekund, men de allra flesta kommer från solen, eller från reaktioner i jordens atmosfär.

Mycket mer sällsynta neutriner som kommer från andra delar av vår galax, eller ännu längre bort, skulle kunna ge oss insikt om förhållandena i de extrema astronomiska objekt som fungerar som acceleratorer för den kosmiska partikelstrålningen: supernovor, svarta hål, pulsarer, aktiva galaxkärnor och andra extragalaktiska fenomen.

USA står för den största delen av kostnaden för IceCube-observatoriet, som drivs från Wisconsin IceCube Particle Astrophysics Center (WIPAC) vid University of Wisconsin. Observatoriet är konstruerat med två specifika vetenskaplig mål: att mäta intensiteten i flödet av högenergineutriner och att identifiera deras källor.

IceCube detekterar ljus nere i isen som bildas då en neutrino reagerar med en atomkärna. Observatoriet består av en kubikkilometer is (cirka en miljard ton) som utrustats med 5 160 ljusdetektorer. Dessutom finns detektorer ovanpå isen. Analysen som nu publiceras i Science beskriver för första gången hur ett flöde av högenergineutriner detekterats, med hög statistisk signifikans (mer än fyra standardavvikelser), och i överensstämmelse med vad man skulle förvänta sig för kosmiska partikelacceleratorer.

Sverige har bidragit väsentligt till framgången, både med instrumentering och personal. Projektet har stötts av K&A Wallenbergs stiftelse, Polarforskningssekretariatet och Vetenskapsrådet.

– Det är fantastiskt att vi nu, efter 20 års arbete, lyckats öppna ett helt nytt fönster mot universum som ingen tidigare sett ut igenom, säger Per Olof Hulth från Stockholms universitet, som var den förste talespersonen för IceCube-projektet.

Den nuvarande talespersonen är Olga Botner vid Uppsala universitet. Hon förklarar:

– Vi har sett antydningar i analys av tidigare data från IceCube och sedan med hjälp av förbättrade analysmetoder och mera data kunnat ta detta betydelsefulla steg framåt för att detektera den svårfångade astrofysikaliska signalen. Vi arbetar hårt med att förbättra signifikansen i vår observation och på att förstå vad signalen betyder och varifrån den kommer.

De 28 högenergineutrinerna hittades i data som insamlats av IceCube från maj 2010 till maj 2012, och genomsökts efter neutrinoreaktioner med en energi större än 50 teraelektronvolt (TeV). De kan inte förklaras med kända partikelflöden, som neutriner eller laddade partiklar från jordens atmosfär.

Länk till IceCube http://icecube.wisc.edu
Artikel i Science: http://www.sciencemag.org/lookup/doi/10.1126/science.124285

Ett internationellt forskarlag med deltagare från Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Stockholms universitet har mätt en av de mest kraftfulla explosioner universum kan frambringa. Observationerna ställer de mest etablerade teorierna på ända, och visar att vi fortfarande har långt kvar för att förstå universums mest extrema händelser. Resultaten presenteras i två artiklar i den vetenskapliga tidskriften Science.
 
– Gammablixtar är några av universums mest kraftfulla explosioner, och kan bland annat uppstå när extremt stora stjärnor dör. Men eftersom de sker så långt bort tänker vi normalt på dem som väldigt svaga. Den här händelsen visar att man aldrig kan vara säker på vad universum har att bjuda på, säger Magnus Axelsson, astronom vid Stockholms universitet och en av forskarna i projektet. 

Den 27 april i år uppmättes den starkaste gammablixten hittills. Alla världens tillgängliga teleskop vände blicken mot samma punkt på himlen. Under flera sekunder var strålningen så intensiv att detektorn på satelliten Fermi inte klarade av att mäta allt inkommande ljus. Kanske ännu mer spektakulärt var hur länge strålningen varade. Istället för de fåtal minuter en vanlig gammablixt är synlig, fortsatte gammastrålningen i över ett dygn. Detta är svårt att förklara med de modeller som normalt används.

Magnus Axelsson liknar observationer av gammablixtar vid att titta på en avlägsen fyr en mulen natt på havet.

– Vi räknar varje foton, ljuspartikel, för att försöka samla så mycket information vi bara kan. Frågan vi ställer oss är hur strålningen uppkommer, ungefär som att försöka se glödtråden i fyrens lykta. Men den här händelsen är som att molnen skingras och fullmånen lyser igenom – plötsligt badar vi i ljus och kan se detaljer på ett helt nytt sätt. Det mest spännande är att det visar sig att den modell de flesta trodde på inte riktigt kan förklara det vi ser! 

Felix Ryde, som leder den grupp på KTH som deltar i projektet, instämmer.

– Den här gammablixten överträffar alla tidigare rekord: den starkaste strålningen, den högsta uppmätta energin och den skur av gammafotoner som varat längst. Men våra studier visar att den troligen inte är unik på något sätt, utan den skedde bara ovanligt nära oss. Att våra modeller inte fungerar tyder alltså på att de inte heller stämmer för andra gammablixtar. Därför måste vi nu arbeta vidare för att revidera våra teorier. Nyckeln till att kunna förstå de fysikaliska processer som ger upphov till strålningen ligger i att kunna urskilja detaljerna, och därför är den här gammablixten så viktig. 

FAKTA
Resultaten som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Science har tagits fram inom det internationella samarbetet kring satelliten Fermi, som skickades upp år 2008. I Sverige deltar forskare från KTH och Stockholms universitet.

Artiklar i Science:
Fermi-LAT Observations of the Gamma-ray Burst GRB 130427A
och
The First Pulse of the Extremely Bright GRB 130427A: A Test Lab for Synchrotron Shocks.

Studien, som baseras på svar från drygt 5 000 personer, kommer från SLOSH, The Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health. De som svarat på undersökningen har fått svara på frågorna

(1) Visar din chef omtanke om dig?
(2) Lyssnar din chef på dig och tar till sig det du säger?

Svaren visar att olika typer av kontorsmiljöer påverkar hur de anställda upplever ledarskap på arbetsplatsen. Sämst ur ledarskapssynpunkt var delade mindre rum (2-3 personer/rum), medan den kontorstyp som ansågs bäst var medelstora kontorslandskap (med mellan 10-24 personer/rum).

Christina Bodin Danielsson, som är en av författarna till studien, säger att detta är viktigt att tänka på vid nybyggnation av kontor,och att det även kan kräva andra former av ledarskap i befintliga kontorsmiljöer. Vidare säger hon också att olika former av kontor ställer olika krav på hur ledarskapet utformas, och att utformningen av kontoret behöver förankras i företagskulturen.

Studien i sin helhet i Journal of Corporate Real Estate

FAKTA om författarna

Det skriver Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi vid Örebro universitet och Harald Edquist, forskare vid tankesmedjan Fores, i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, vid Finansdepartementet. Den offentliga sektorn utgör en stor del av den svenska ekonomin. Sektorns produktivitet har därför stor betydelse för landets ekonomiska utveckling.

– Vi presenterar nu ett antal förslag för att utveckla metoderna och förbättra kunskapen, vilket i sin tur gör att vi kan förbättra produktiviteten, säger professor Lars Hultkrantz.

Mätningar av produktiviteten måste göras med kvalitetsjusterade prestationsmått för att bli rättvisande. Inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården kan så kallade kvalitetsjusterade levnadsår användas för att följa utvecklingen och förbättra nationalräkenskaperna. Det betyder att man inte bara tar hänsyn till hur många år extra olika medicinska insatser kan ge utan även kvaliteten på dessa år ska vägas in.

Inleda utvecklingsarbetet
– Det kan vara bra att inleda utvecklingsarbetet bland individuellt konsumerade tjänster som utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg men på längre sikt bör Statistiska centralbyrån och andra myndigheter utveckla metoder för att mäta prestationer när det gäller kollektiva ändamål som vägar, rättsskipning och brandförsvar, säger Lars Hultkrantz.

Inom kommunsektorn kan även redan existerande data från så kallade öppna jämförelser användas som mätsticka för sektorns utveckling. De har tagits fram sedan 2006 för flera områden som skola, hälso- och sjukvård och läkemedel.

– Slutsatsen är att de olika måtten kompletterar varandra samtidigt som det inom alla områden behövs omfattande metodutveckling för att tillförlitligt kunna följa utvecklingen över tid, säger Lars Hultkrantz.

Hur ska akutsjukvården lokaliseras för att så få som möjligt av de som drabbas av infarkt ska dö innan de får vård? Hur ska handeln lokaliseras för att minimera transportarbete och bränsleförbrukning och maximera lönsamhet? Detta är eviga frågor för samhällsplanering och beslutsfattande i företag.

Mengjie Han förklarar att modellerna optimerar lokaliseringen av ett antal utbudspunkter för en geografiskt spridd befolkning genom att söka en lösning så att det totala transportarbetet för befolkningen blir som minst.

– Det har visat sig att människor ofta inte väljer att resa till den affär som ligger närmast när man ska handla. Jag har därför utvecklat en variant på modellen som tar hänsyn till detta. Detta har aldrig tidigare gjorts, berättar Mengjie.

Mengjie Hans modeller tar inte bara hänsyn till variation i rum utan även i tid. Vad som är optimal lokalisering kan variera över tid. Det är svårt att veta hur bra en viss simulering är. Mengjie har utvecklat ett sätt att testa kvaliteten i olika lösningar och jämföra med verkligheten.

Mengjie har även använt statistiska modeller för att studera befolknings­utvecklingen i Sverige under de senaste två seklerna, och särskilt hur befolkningsutvecklingen i närbelägna socknar påverkar varandra. Tidigare fanns en tydlig påverkan, medan det numera inte finns något statistiskt observerbart samband mellan befolkningsutvecklingen i socknar som ligger mer än fem kilometer ifrån varandra.

Avhandlingen heter ”Heuristic Optimization of the p-median Problem and Population Re-distribution”. Mengjie Hans disputerar den 22 november i Borlänge och blir därmed den första att få doktorsexamen vid Högskolan Dalarna.  

Genomet från den 24 000 år gamla individen från Sibirien är mycket lik dagens amerikanska ursprungsbefolkning, men uppvisar även stark genetisk likhet med dagens populationer i västra Asien och Europa, en överraskade och spännande upptäckt, enligt forskarna.

– Våra resultat visar att den amerikanska ursprungsbefolkningen har ett komplext ursprung med bidrag från minst två olika förhistoriska grupper, vilket är väldigt oväntat. Resultaten har stora konsekvenser för vår bild av hur det genetiska landskapet såg ut i Eurasien (Europa och Asien) kring den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund, postdoc i Mattias Jakobssons forskargrupp vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, och en av huvudförfattarna till studien.

Amerika var den sista av de stora kontinenterna att koloniseras och frågan om ursprungsbefolkningens släktskap har länge diskuterats. Hur, när och varifrån kom de till Amerika? Det har påvisats släktskap med dagens grupper i östra Asien, men många pusselbitar har fattats för att förstå deras historia. 2009 tog forskare från Köpenhamns universitet tillsammans med amerikanska kollegor DNA-prover från benrester av en ung individ i Mal´ta i Sibirien som daterats till 24 000 år tillbaka. Analysen av proverna, som delvis gjorts vid Uppsala universitet, visar endast litet släktskap med dagens befolkning i den delen av Sibirien. Däremot var barnet närmare släkt med dagens befolkning i Europa och västra Asien. Detta kunde visas både med hjälp av s k mitokondrie-DNA och kärn-DNA.

– Barnet från Mal´ta är det hittills äldsta genomet från anatomiskt moderna människor som analyserats i stor skala och det öppnar ett fönster till världen för 24 000 år sedan, säger studiens huvudansvarige, Maanasa Raghavan från Köpenhamns universitet

Det internationella forskarteamet, som letts av Professor Eske Willerslev från Köpenhamns universitet, drar slutsatsen att det på denna tid fanns en närmare relation mellan grupper i västra och nordöstra delarna av Europa och Asien än det gör idag. Allra tydligast visade dock studien det nära släktskapet mellan Mal´ta-barnet och den amerikanska ursprungsbefolkningen. Samtidigt som det överraskande nog inte fanns något nära släktskap med dagens östasiater, som idag ses som de som står närmast i släktskap till Amerikas ursprungsbefolkning.

– De flesta forskare har ansett att Amerikas ursprungsbefolkning härstammar från den tid då de första människorna gick över Berings sund till Amerika för 14 000 år sedan. Våra resultat visar på att deras unika historia har betydligt äldre rötter till grupper i Sibirien före den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund.

Forskarna konstaterar att Amerikas ursprungsbefolkning därmed kan sägas härstamma från två håll: från en grupp människor som inte finns idag och som är bäst representerade av Mal’ta-individen (14-38%), och resten från Östasien.

Resultaten stärks av att benrester från en andra individ i ungefär samma område i Sibirien, men 17 000 år gammalt, visar mycket stora likheter med de från 24 000 år sedan. Detta tyder på att samma grupp människor har befolkat området under en lång period med mycket strängt och kallt klimat.

– Det är fascinerande hur mycket vi kan lära oss av genomet från en sedan länge död individ. Mal’ta-barnet representerar en grupp människor som inte finns kvar idag och dessa data visar på helt nya resultat som inte vore möjliga att få fram utifrån den genetiska variationen hos dagens människor, säger Mattias Jakobsson.

Människors sätt att se på sin arbetsplats och dess verksamhet varierar. Samtidigt visar skolutvecklingsforskningen att det ändå är viktigt att medarbetare i skolan och förskolan har ett gemensamt synsätt i vissa frågor kring verksamheten.

Katina Thelin, doktor i pedagogik, har tittat lite närmare på hur skolledare arbetar med begreppet verksamhetsidé och hur de ser på det som ett ledningsverktyg. En del av avhandlingen är baserad på djupintervjuer med 15 skolchefer i en större svensk stad.

– Man kan beskriva en verksamhetsidé som något som ska stärka verksamhetens konkurrenskraft, ena personalen i verksamheten och eller styra den i en gemensam bestämd riktning, säger Katina Thelin. En verksamhetsidé uttrycker också allmänna värden och verksamhetsgemensamma uppfattningar eller värden. Den kan dessutom tydliggöra verksamhetens syfte, karaktär och de grundläggande antaganden som verksamheten ska vila på.

När dessa beskrivningar relateras till varandra framträder fem olika sätt att se en verksamhetsidé; ett varumärke, ett kitt, en kompass, en karta eller som ett raster.

– När det kommer till att arbeta med en verksamhetsidé visar min forskning att det råder en variation av arbetssätt; top-down genomförande, bottom-up meningsskapande eller genomförande genom deltagande. Med min avhandling hoppas jag kunna bidra med fördjupad kunskap om hur verksamhetsidéer kan användas som ett ledningsverktyg och utveckla skolors och förskolors verksamhet.

Katina Thelin disputerade den 13 november med avhandlingen “Mellan varumärke och gemensamt raster. Skilda sätt att se verksamhetsidéer för pedagogisk verksamhet.”

Studien, som publiceras i tidskriften Nature, visar att inlandsvatten utgör en betydande del av jordens naturliga kolkretslopp.

Forskarlaget bakom studien har letts av Peter Raymond, professor vid universitet i Yale i USA. Från Sverige har forskarna Sebastian Sobek, docent i limnologi, vid Uppsala universitet samt Christoph Humborg, professor vid Stockholms universitet, deltagit.

Forskarna fann att avgången av koldioxid var högst i regnrika tropiska områden, såsom Sydostasien, Amazonas, och Centralamerika. Hela 70 procent av den totala koldioxidavgången från inlandsvatten härstammar från bara 20 procent av jordens yta.
Sammanlagt avger jordens alla vattendrag (bäckar, åar, älvar och floder) årligen 1,8 miljarder ton kol till atmosfären, medan sjöar och kraftverksmagasin bidrar med 0,32 miljarder ton per år. Alla inlandsvatten tillsammans avger alltså cirka 2,1 miljarder ton kol per år.

– Detta är en stor siffra när man beaktar att ekosystemen på land, till exempel skogar och savanner, tar upp ungefär 1,7 miljarder ton kol per år, säger Sebastian Sobek.

Enligt Christoph Humborg är det möjligt att mänskliga aktiviteter ansvarar för en del av detta flöde. Detta har hittills inte tagits upp i FN:s klimatpanel.

Även tidigare studier har indikerat att koldioxidavgång från inlandsvatten kan vara viktigare än man trott, men dessa studier var osystematiska och tog inte hänsyn till regionala skillnader. Därför startades den nya studien av Global Carbon Project, en internationell sammanslutning av forskare som jobbar mot ökad förståelse av jordens kolkretslopp.

Det först steget var att producera en karta över jordens alla inlandsvatten, ända ner till de minsta bäckar och gölar.

– Till en början trodde vi att någon redan måste ha gjort det här, men vi insåg snart att vi måste göra det själva, berättar Peter Raymond som lett studien.

Genom att kombinera olika nya databaser, som delvis härstammar från satelliter, kunde forskarna beräkna att vattendrag utgör 624 000 km2 av jordens yta, medan sjöar och kraftverksmagasin utgör 3 miljoner km2.  

Sedan kartlade gruppen halten av koldioxid i inlandsvatten, och samlade alla data i en ny databas.

– Det låter enkelt, men det har tagit åratal att samla ihop all data från utspridda källor, säger Sebastian Sobek.

Själv samlade Sebastian Sobek in sjödata, medan Jens Hartmann, professor vid universitet i Hamburg, Tyskland, samlade in data från vattendrag.

Slutligen kartlade forskarna hastigheten på själva gasutbytet vid vattenytan, som är huvudsakligen relaterad till vattnets rörelser.

– När vi kombinerade dessa kartor såg vi att sjöar och kraftverksmagasin avger mindre koldioxid till atmosfären än man tidigare trott, medan vattendrag avger mer än tre gånger så mycket, säger Sebastian Sobek. 

Framför allt kunde forskarna se att små bäckar lämnar ett stort bidrag tack vare höga halter av koldioxid och kraftiga vattenrörelser.

Forskarna bakom studien menar att deras resultat ökar förståelsen av jordens kolkretslopp. Framför allt bidrar den med ny kunskap om vilken roll vattendrag och sjöar spelar i kretsloppet. De betonar dock att mycket arbete återstår för att spåra källan till all den koldioxid som inlandsvatten avger, samt att förstå hur människan påverkar dessa processer.

– Ämnesomsättningen är hög i inlandsvatten, men inlandsvatten är också en avgörande resurs. Vi måste därför fortsätta att kartlägga våra inlandsvatten och förstå hur de påverkar inte bara kolkretsloppet, utan även biologisk mångfald och produktion av dricksvatten, säger Peter Raymond.

Rapporten heter: Global carbon dioxide emissions from inland waters, av Peter A. Raymond et al.

Meteoriten hittades i Saharaöknen, Afrika, år 2011 och såldes till en meteorithandlare i Marocko. Den väger 320 gram och har fått namnet NWA7533. Den såldes vidare till en samlare i USA och forskare fick möjlighet att undersöka den. Museets gästforskare Alexander Nemchin var en av dem och efter att ha använt all mätutrustning i Naturhistoriska riksmuseets geologiska laboratorier drogs flera slutsatser, här är några av dem.

Slutsatser
Meteoriten kommer från höglandet på södra halvklotet på Mars. Därmed är det den första marsmeteoriten från södra halvklotet som har hittats. Mars har varit röd i minst 1,7 miljarder år, förmodligen längre. Meteoritens äldsta delar är omkring 4,43 miljarder år gammal. Det innebär att en skorpa bildades tidigt på Mars. Bara omkring 100 miljoner år efter att planeten Mars bildades så var det en fullt utvecklad planet med en skorpa av olika bergarter, inre magmatiska processer, atmosfär mm. Det har funnits flytande vatten på Mars. Idag är Mars torrare än Sahara.

Har det funnits liv på Mars?
Det vet ingen men förhållandena har i alla fall varit mycket mer gynnsamma än de är idag. Hur vet man att en meteorit kommer från Mars? Först gäller det att känna igen en meteorit och då är den tunna svarta smältskorpan det tydligaste kännetecknet. När geologer sedan undersöker andelen av meteoritens olika grundämnen och isotoper så är det en tydlig skillnad mellan stenar från jorden och Mars.

FAKTA
Resultaten från forskningen på meteoriten NWA7533 från Mars publicerades 20 november 2013 i tidskriften Nature ” Origin and age of the earliest Martian crust from meteorite NWA7533”. I museets utställning Skatter från Jordens inre visas en annan meteorit från Mars, tillsammans med en från månen och Sveriges största järnmeteorit som väger 158 kg.
På Cosmonova visas filmen Universums hemligheter som visar dig avlägsna platser i universum men även närbilder från ytan på Mars.
På www.nrm.se finns en checklista för dig som vill undersöka om en sten är en meteorit.

Bränsleceller är en viktig komponent för att lösa vårt behov av hållbar energi. Nu har ett team materialforskare på Chalmers, som leds av Jan-Erik Svensson, fått i uppdrag av FFI-programmet (Fordonstrategisk forskning och Innovation) att leda Sveriges utveckling av högtemperaturbränsleceller, den typ av bränsleceller som arbetar i spannet 600-800 grader Celsius och som kan drivas av de flesta bränslen.

Forskarnas samarbete med Sandvik Materials Technology och danska bränslecellsföretaget Topsoe Fuel Cells har hittills handlat om att förbättra effektiviteten hos bränslecellerna. Resultatet är en cell som släpper ut klart mindre koldioxid per producerad kilowattimme, kWh, och som har betydligt längre livslängd än föregångaren.

Gruppen får nu ett anslag på nära 7 miljoner kronor för att driva innovationsprocessen vidare mot kommersialisering. För detta har Volvo-koncernen involverats. Projektet ska i ett första led ta fram bränsleceller som är så pass billiga att masstillverka att det blir försvarbart att använda dem för att producera värme och el till hytten i stillastående lastbilar. Tomgångskörningen nattetid kan minska rejält, rent av upphöra. 

Möjligheterna öppnades när forskarna började arbeta med nanomaterial.

– Tanken är att vi ska kunna skräddarsy materialets egenskaper. Nyckelkomponenten i bränslecellerna är den bipolära plattan som binder samman cellerna. Idag är den både för dyr och för dålig. Vår forskning har visat att det går att använda nanoskikt för att skräddarsy egenskaperna, säger Jan-Erik Svensson.

Idag används relativt tjockt keramiskt ytskikt i den bipolära plattan som är gjord av stål. Chalmersforskarna byter nu ut det keramiska ytskiktet mot nanometertunna cerium och koboltlager, vilket leder till bättre ledningsförmåga och bättre tålighet mot både korrosion och kromförångning. Utan det tjocka lagret keramik blir de bipolära plattorna lättare att producera. Istället för att belägga en platta i sänder kan stålet beläggas på rulle och sedan formas i efterhand, vilket sänker tillverkningskostnaden drastiskt.

– Våra resultat är generiska. Eftersom vi är en del av ett större forskningskluster kan vi även använda resultateten även i stationära bränsleceller, säger Jan Froitzheim.

Naturgaspannor i miljontals europeiska bostäder skulle kunna ersättas med klart effektivare bränsleceller, som till på köpet levererar el. Var och en kan få ett litet kraftvärmeverk i sin källare.

Uppdraget från Energimyndigheten innebär även att forskargruppen blir ansvarig för att bevaka den här typen av bränslecellsforskning i världen för Sveriges räkning. Planer finns på ett nytt nationellt bränslecellscentrum för att ta till vara kunskap som finns även på andra universitet och högskolor.

FAKTA
Mer om beskedet från Energimyndigheten och FFI: http://www.energimyndigheten.se/sv/Press/Nyheter/Satsning-pa-bransleceller-som-del-i-hallbart-transportsystem/

Tre statliga svenska forskningsfinansiärer – Forte, Formas och Vetenskapsrådet – har gjort gemensam sak med den statliga, kinesiska finansiären National Natural Science Foundation of China (NSFC). Den ena utlysningen handlade om antibiotikaresistens och gjordes tillsammas med den kinesiska finansiären. Den andra gällde övrig forskning inom Fortes, Formas och Vetenskapsrådets ansvarsområden.

Besluten om vilken forskning som får stöd har nu fattats. Fyra av projekten rör antibiotikaresistens. De andra fyra handlar om kemiska miljöföroreningar, fotokemisk smog, kvicksilverutsläpp och om hur genmutationer leder till hjärtsjukdom.

De forskare som behandlar antibiotikaresistens kommer att få runt fyra miljoner om året i fem år, de andra forskarna omkring fem miljoner per år i fem år. Tre av forskargrupperna är verksamma vid Karolinska institutet, två vid Göteborgs universitet, en vid vardera Stockholms universitet,

Smittskyddsinstitutet och Sveriges lantbruksuniversitet. Alla genomför projekten i samarbete med kinesiska forskargrupper.

Med sin starkt expanderande forskningssektor är Kina en forskningsnation som Sverige aktivt vill förhålla sig till. Den svenska regeringen och den kinesiska har därför de senaste åren gjort flera överenskommelser om ökat forskningssamarbete. Områden som pekats ut är bland annat hållbar utveckling och livsvetenskaper inklusive folkhälsa.

Utlysningarna är ett led i det ökade forskningssamarbetet. För att få delta i dem krävdes en uttalad strategi för forskningssamarbete med Kina vid lärosätet, och att projektet låg i linje med denna

Länk till beviljade projekt