Ljumskbråck är ett vanligt tillstånd och årligen registreras cirka 16 000 operationer i Svenskt bråckregister, SBR. Svenskt bråckregister startades 1992 i Motala och inkluderar idag mer än 95 procent av alla operationer utförda på män och kvinnor över 15 år i Sverige. En världsunik rikstäckande databas med över 250 000 operationer har byggts upp, vilket gör det möjligt att upptäcka och analysera ovanliga händelser. Allvarliga komplikationer i samband med ljumskbråckskirurgi är få men det stora antalet operationer gör dem ändå viktiga för patienten, kirurgen och för den hälsoekonomi som styr vårdens resurser.

Hanna Nilsson, doktorand vid institutionen för perioperativ vetenskap, visar i sin avhandling att kvinnor som genomgår ljumskbråckskirurgi har en betydande överdödlighet jämfört med män. Detta beror på en högre andel akuta operationer hos kvinnor, 17 procent, jämfört med 5 procent hos männen. Ett inklämt ljumskbråck med påverkan på blodcirkulationen ger symtom som vid tarmvred med magsmärta, kräkning och utebliven avföring. Patienterna bör opereras så snart som möjligt.

Hanna Nilssons studier visar att av de patienter med symtom som vid tarmvred som dog inom 30 dagar efter ljumskbråckskirurgi, undersöktes bara 61 procent av kvinnorna, och 78 procent av männen i ljumsken i samband med besök på akutmottagningen, trots att de hade symtom som vid tarmvred.

– De patienter som inte fick diagnosen inklämt ljumskbråck på akutmottagningen utsattes därmed i högre utsträckning för onödiga radiologiska undersökningar och de opererades betydligt senare än de patienter som fick sin diagnos på akutmottagningen. Det är ofta äldre kvinnor som har svårt att redogöra för sina symtom och min förhoppning är att avhandlingen ska bidra med ökad kunskap om akut inklämda ljumskbråck och betydelsen av skyndsam handläggning hos dessa patienter. Då minskar risken att de inte får en korrekt diagnos tidigt i förloppet, säger Hanna Nilsson.

Avhandlingen visar också att risken för hjärt-kärlkomplikationer hos patienter med ljumskbråck ökade vid hög ålder, vid grav allmän sjuklighet, vid akut operation samt efter smärtlindring i form av ryggbedövning. Risk för allvarlig kirurgisk komplikation ökade vid akut operation samt vid operation av bilaterala bråck, glidbråck, återfallsbråck, och vissa kirurgiska tekniker var mer förknippade med komplikationer än andra. I en sista delstudie fann Hanna Nilsson en trefaldig ökning av ljumskbråckskirurgi efter radikal operation för prostatacancer.

FAKTA
Den 13 december försvarar Hanna Nilsson, institutionen för perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi, sin avhandling med titeln: Mortalitet och morbiditet efter ljumskbråckskirurgi – nationella registers roll att upptäcka och analysera ovanliga utfall. (Engelsk titel: Mortality and morbidity after groin hernia surgery – the role of nationwide registers in finding and analyzing rare outcome). Opponent: Dr Andrew Kingsnorth, professor of surgery, Derriford Hospital, Plymouth, UK. Huvudhandledare: Pär Nordin.

Avhandlingen är publicerad digitalt.  

Hanna Nilsson är uppväxt i Motala, och fick sin läkarexamen 2005 vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Hon arbetar som ST-läkare vid kirurgkliniken Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och är doktorand vid institutionen för perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi, Umeå universitet.

Cancer beror på förändringar i cellernas arvsmassa, som får cellerna att dela sig på ett okontrollerat sätt. Så långt är alla eniga. Det är också bevisligen så att cancercellerna i vissa vanliga tumörformer, tjocktarmscancer t.ex., kan ha över 100 kromosomer i stället för de 46 kromosomer som mänskliga celler normalt har.

Men är det en enda, inledande förändring av antalet kromosomer som sätter igång en lavinartad och ohejdbar utveckling mot cancer? Svaret på den frågan är viktigt för att säkra att cancerforskningen är på rätt spår.

– Vi menar att svaret på frågan är nej. Vi har gjort mycket noggranna undersökningar och inte kunnat se några tecken på en ”lavineffekt”, säger cancerforskaren och patologen David Gisselsson Nord i Lund.

Han och Anders Valind, läkarstudent och nybliven doktorand, har undersökt celler från barn och foster som haft medfödda förändringar i antalet kromosomer. Om ”lavinteorin” stämde borde dessa celler också ha samlat på sig en mängd ytterligare förändringar som en följdeffekt, vilket de alltså inte hade.

Att undersöka förekomsten av kromosomförändringar som bara finns i ett fåtal celler är svårt, vilket är ett skäl till att ”lavinteorin” aldrig testats på mänskliga celler. David Gisselssons forskargrupp har fått finslipa tekniken för att göra sin studie, och många kontrollförsök har gjorts.

– Det kommer säkert att bli en vetenskaplig debatt om våra fynd, så vi ville försäkra oss om att ha en stabil grund att stå på! säger lundaforskaren.

Han är medveten om att det kan förefalla tråkigt med en studie som bara motbevisar en gammal teori. Men själv tror han att gruppens resultat kan föra cancerforskningen flera steg framåt. Nu behöver man inte lägga mer energi på att hitta ett enda ursprung till alla former av cancer, en inriktning som David Gisselsson ser som en vetenskaplig återvändsgränd. I stället kan forskarvärlden målinriktat söka efter olika utlösande faktorer för olika cancerformer.

– Cancer är inte en enda sjukdom med en enda ursprungsmekanism, utan det varierar från cancerform till cancerform och från fall till fall. Jag tycker våra fynd är hoppingivande, eftersom de kommer att göra det lättare att utveckla nya forskningsverktyg, säger David Gisselsson. Han är barncancerforskare vid Avdelningen för klinisk genetik samt läkare vid patologiska kliniken.

FAKTA
Studiens titel: Whole chromosome gain does not in itself confer cancer-like chromosomal instability
Författare: Anders Valind, Yuesheng Jin, Bo Baldetorp, David Gisselsson
Publikation: PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences, Published online before print December 9, 2013.
http://www.pnas.org/content/early/2013/12/03/1311163110.abstract

Empati är ett ämne som väcker stort intresse just nu. Det behövs för god vård, bra undervisning och ett gott bemötande i alla yrken där möten med andra människor ingår.

Empati kan betraktas utifrån många olika perspektiv. Så ser det även ut i den nya boken ”Empati. Teoretiska och praktiska perspektiv”, där ledande empatiforskare skriver om empati utifrån sina olika discipliner och infallsvinklar. Kapitlen behandlar bland annat vad som neurovetenskapligt händer i hjärnan, de psykologiska respektive filosofiska perspektiven, empatitankens historia och forskning om empati i yrkeslivet. 

Boken ger därmed en överblick över den snabbt växande forskningen inom området och samtidigt praktisk vägledning inom olika yrken. Exempelvis kan man fördjupa sig i sambandet mellan empati, medlidande och moral, vad empati betyder för det professionella bemötandet, vad brist på empati kan ge för effekter i kriminalitet, mätning av empatiförmåga och spegelneuronernas betydelse i hjärnan.

Empatibegreppet
Henrik Bohlin, filosof och idéhistoriker vid Södertörns högskola, är en av redaktörerna till boken och reder i inledningen till boken ut empatibegreppet. Han skiljer här mellan tre huvudbetydelser. Dels är det att förstå vad någon annan tänker genom att ta den andres perspektiv. För det andra handlar empati om dela den andres känslor, att känna det den andre känner. För det tredje handlar det om det professionella förhållningssättet – att inte bara förstå utan tänka några steg vidare och se det som den andre missar.

– Det är ett intressant forskningsämne eftersom det finns mycket bra forskning om empati, dessutom är det ett ämne som engagerar väldigt mycket och så finns det många bra och intressanta exempel att relatera till, säger Henrik Bohlin.

Han har även skrivit ett kapitel i boken, som förklarar David Humes teori om sympati från 1700-talet. Här får man en översikt av Humes teorier om sympati, han täcker in många områden i sin forskning.

I ytterligare ett kapitel förklarar Henrik Bohlin hur vi i vardagen förstår andra genom att se saker ur deras perspektiv och hur empati kan fungera som vetenskaplig metod i till exempel historia – en fråga som är central för att förstå skillnaden mellan naturvetenskapliga synsätt och humanistiska/samhällsvetenskapliga.

Bakgrund
På Södertörns högskola hölls för ett par år sedan ett symposium om empati, där svenska forskare möttes kring temat. Därefter samlades man igen till en internationell konferens, även då på Södertörns högskola. Idén väcktes att tillsammans skriva boken, som sammanfattar ledande aktuell forskning inom Sverige. Den kompletteras med ett bidrag av en amerikansk psykiater som deltog vid den internationella konferensen och som forskar om empati i professionellt bemötande inom vården.

Om boken
Boken ”Empati. Teoretiska och praktiska perspektiv” är tänkt som kurslitteratur inom utbildningar till yrken där man bemöter människor, som vårdpersonal, socionomer, lärare och poliser, men den är även mycket läsvärd för en intresserad allmänhet. Boken är utgiven av Studentlitteratur.

Redaktörer är Jakob Eklund Håkansson och Henrik Bohlin. Övriga författare är Per Andréasson, Jonna Bornemark, Jodi Halpern, Ulla Holm, Mats Johansson, Marianne Kristiansson, Peter Nilsson, Andreas Olsson och Marianne Sonnby-Borgström.

I början på november kom positivt besked från Vetenskapsrådet. Projektet ”Evidence-based design in high-tech health care environments – a challenge for the future”, med docent Berit Lindahl i spetsen, får fyra miljoner kronor av Vetenskapsrådet för fortsatt utveckling av det redan påbörjade, vårdvetenskapliga och tvärdisciplinära, forskningsprojektet kring vårdrummet på en intensivvårdsavdelning.

Forskargruppen bakom vårdrummet, med forskare och doktorander från Högskolan i Borås, Göteborgs universitet och Chalmers Tekniska högskola, bedriver bland annat forskning på ett vårdrum på Intensivvårdsavdelningen på Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) i Borås. Rummet är inrett enligt evidensbaserade principer och syftet med forskningen där är att se om denna unika vårdmiljö förbättrar patientens välbefinnande.

– Genom att förändra vårdmiljön och bygga vårdrummet efter evidensbaserade och hälsobefrämjande principer hoppas vi se att en satsning på inredning ger en positiv effekt, men vi vet inte. Det är detta studien ska utröna, berättar docent Berit Lindahl, forskare inom bland annat intensivvård vid Institutionen för vårdvetenskap och huvudsökande i ansökan till Vetenskapsrådet.

Hoppas inredning ska ge positiv effekt
I projektet undersöker forskarna bland annat hur patienter inom intensivvård upplever ljus- och ljudmiljö under, och vilka minnen de har efter, vårdperioden av det speciellt designade patientrummet. Vidare undersöks upplevelser och erfarenheter hos patienten, närstående och vårdpersonal av att vårdas, vistas eller vårda på en intensivvårdsavdelning. Med medel från Vetenskapsrådet hoppas forskargruppen kunna utveckla ytterligare studier som jämför det specialdesignade patientrummet mot det ordinärt inredda patientrummet.

– Vi har tre doktorander, med fokus på ljus, ljud samt interiör, knutna till projektet, berättar Berit Lindahl.

Bekräftelse på hög kvalitet
– Att Högskolan i Borås får 4 miljoner kronor från Vetenskapsrådet ökar forskningsintensiteten totalt sett men gör det också enklare att få framgång inom områden där vi tidigare nått framgång, eftersom anslag ger bekräftelse på att den verksamhet vi bedriver är av hög kvalitet, kommenterar Högskolan i Borås rektor Björn Brorström och fortsätter:

– Sedan är det extra glädjande att medel från Vetenskapsrådet går just till ett projekt inom vårdvetenskap eftersom det är ett område där vi inte tidigare har fått några anslag från dem. Det här är en bekräftelse på det vi själva vetat sedan tidigare; att vi bedriver vårdvetenskaplig forskning av hög och god kvalitet.

Lotta Englund, prefekt på Institutionen för vårdvetenskap, instämmer med Björn Brorström:

– Det är en bekräftelse på att högkvalitativ vårdvetenskaplig forskning är viktig. Vi är den enda högskolan i landet som fick medel ur Vetenskapsrådets utlysning, alla andra är universitet. Det är betydelsefullt. Vi ser det här som startskottet för en intensifiering av forskningen vid vår institution, säger Lotta Englund.

Högskolan i Borås satsar på forskning
Högskolan i Borås har en uttalad ambition att intensifiera forskningsverksamheten. Därmed satsar högskolan på att öka forskningsfinansieringen från externa finansiärer i syfte att öka forskningsvolymen. En viktig del i en framgångsrik forskningsverksamhet är samarbete.

– Det är särskilt viktigt att nämna att det här projektet är tvärdisciplinärt där vårdvetenskapen arbetar tillsammans med andra enheter på högskolan från området textil och design. Dessutom finns både Chalmers och Göteborgs universitet med i forskargruppen och forskningen bedrivs på Södra Älvsborgs Sjukhus. Vår framgång som högskola ligger i att utnyttja det goda samarbete vi har med samarbetsparter både inom högskolan och i regionen, avslutar Björn Brorström.

Text: Eva-Lotta Andersson
Medsökande i forskningsansökan
Berit Lindahl (huvudsökande), docent, Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås,
Ingegerd Bergbom, professor, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet,
Inga Malmqvist, docent, Avdelningen för arkitektur, Chalmers Tekniska högskola,
Kerstin Persson Waye, professor, Institutionen för arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet,
Lars Hallnäs, professor, Textilhögskolan, Högskolan i Borås.

– Kvinnor beskriver hur de blivit tillsagda av läkare att gå hem och banta och raka sig. Så får det inte gå till. Kraftig hårväxt eller så kallad hirsutism är en sjukdom, inte ett kosmetiskt problem, och det finns behandling att få som kan göra livet bättre, säger Maria Palmetun Ekbäck, som disputerar vid Örebro universitet den 13 december med sin doktorsavhandling Hirsutism and quality of life with aspects on social support, anxiety and depression.

Överläkaren Maria Palmetun Ekbäck började intressera sig för hirsutism, som betyder lurvig eller luden på latin, efter att en patient kommit till henne för att få hjälp. Hirsutism finns hos minst fem procent av den kvinnliga befolkningen och innebär att kvinnor får hår på kroppen där män normalt har det – i ansiktet, på magen och på låren till exempel. Den vanligaste orsaken till behåringen är Polycystiskt ovariellt syndrom, vilket betyder att äggstockarna har för många äggblåsor.

Dölja kroppen
– Trots att syndromet kan föra med sig allvarliga konsekvenser ur mitt perspektiv som läkare som högt blodtryck, hjärt-kärlsjuklighet, förhöjda blodfetter, diabetes, svårighet att få barn och övervikt så skattar kvinnorna med Polycystiskt ovariellt syndrom behåringen som det näst svåraste att leva med. Näst efter svårigheten att få barn, säger Maria Palmetun Ekbäck.

Hon beskriver hur kvinnor hon mött planerar sina liv för att kunna dölja sin kropp. Hon berättar om en kvinna som tycker om att simma men åker till en annan ort för att undvika att träffa någon hon känner i simhallen. Deras energi går åt till att bevara hemligheten och många drabbas av ångest och depression. Forskningen visar att desto mer hår desto mer problem i form av ångest och depression.

– Kvinnor beskriver sin kropp som ett ok, ett missfoster. Kroppen är vanärad och har blivit ett fängelse, säger Maria Palmetun Ekbäck.

Nått vägs ände
Kvinnorna uppsöker inte sjukvården förrän de känner att de nått vägs ände. Tyvärr visar Maria Palmetun Ekbäcks forskning att mötet med läkare inte sällan leder till att patienten känner sig bortmotad och till och med förlöjligad.

– Om man ska kunna lyfta den börda dessa kvinnor bär på i form av skam och skuld måste de bemötas med respekt. De behöver få en diagnos och information om möjliga behandlingar. De behöver få bekräftelse på att det inte är deras fel och socialt stöd.

– Kvinnor som upplevt mötet med läkaren som positivt berättar om enkla och självklara saker. De har blivit lyssnade på, känt sig sedda, blivit trodda och fått erbjudande om någon form av behandling. Dessa enkla saker har gjort stor skillnad, säger Maria Palmetun Ekbäck.

– Vi läkare ser nog ofta behåringen som bagatellartad i sammanhanget. Men om dessa kvinnor ska orka kämpa, följa diet- och motionsråd och läkemedelsbehandling måste mötet med sjukvården ge dem kraft. Vi måste ge adekvat information och minska stigmatiseringen.

Epilepsi kan uppstå som resultat av bland annat skallskador, hjärntumörer, stroke, hjärnhinneinflammation och medfödda missbildningar i hjärnan. Alla dessa tillstånd kan på olika sätt leda till den abnorma aktivitet i hjärnan och de kramper som kännetecknar sjukdomen. Det finns också många patienter som har epilepsi utan att det går att finna någon orsak till sjukdomen.

– Bilden är verkligen komplicerad. Det är därför vi i EU-projektet EPITARGET samlat ett nätverk av ledande forskargrupper från hela 13 universitet i Europa. Fyra biomedicinska företag med speciell kompetens deltar också, säger projektets koordinator Mérab Kokaia från Lunds universitet.

Dagens läkemedel är verkningslösa för hela 30-40 procent av alla epilepsipatienter. De kan därför råka ut för kramper som i värsta fall får dem att falla omkull utan förvarning. De får ofta inte köra bil, och även andra vardagliga saker som att cykla och promenera, bada och laga mat vid en het spis kan vara farliga.

Somliga patienter får bara sällan kramper, men andra kan få kramper flera gånger om dagen. För de senare är en operation idag enda utvägen – om det nu är möjligt att operera, vilket det ofta inte är, beroende på var i hjärnan anfallen uppstår.

Epilepsiforskarna har hittills studerat de olika mekanismerna bakom sjukdomen var för sig. Det är sådant som ombildade nervkopplingar, cellskador, inflammationsprocesser, förändringar i bildningen av nya hjärnceller och försämringar av den så kallade blod-hjärnbarriären.

– Det nya i vårt projekt är att vi vill studera flera av dessa mekanismer samtidigt. Eftersom epilepsi antagligen inte uppstår genom en enda förändring utan genom förändringar i flera mekanismer, så tror vi att ett sådant angreppssätt kan ge oss nya kunskaper, säger Mérab Kokaia.

I dessa kombinerade studier kommer forskarna att använda både nya kombinationer av existerande tekniker och nya tekniker som utvecklas inom projektet. Som studiematerial ska man ha dels försöksdjur, dels mänskligt blod och hjärnvävnad (den senare från hjärnopererade patienter samt från döda f d patienter). Vävnadsproverna kommer att sparas i en nyskapad biobank som alla forskare i nätverket får tillgång till.

Projektet EPITARGET har fått 11.9 miljoner euro i anslag för en femårsperiod. Av detta går nära 1.7 miljoner euro till Lunds universitet som är den enda svenska deltagaren. Övriga akademiska deltagare i projektet finns i Tyskland, Italien, Storbritannien, Finland, Frankrike, Polen, Nederländerna och Israel.

För samtliga djur- och växtarter gäller att alla individer någon gång dör och att andelen nyfödda som överlevt till en viss ålder minskar med ökande ålder. Däremot kan sannolikheten att överleva ytterligare ett år öka, minska eller vara oförändrad när åldern ökar. På samma sätt kan sannolikheten att reproducera sig under det kommande året förändras på olika sätt med ökande ålder. Dessa två mått har en internationell forskargrupp jämfört mellan 46 olika arter, där människa och flera andra däggdjur ingår tillsammans med fåglar, groddjur, insekter och växter.

Resultaten visar att vissa arter uppvisar de förväntade mönstren med minskad reproduktion och överlevnad med ökande ålder. Andra arter visar däremot en konstant eller till och med ökande reproduktion och överlevnad med ökande ålder.

Ett intressant resultat är att mönstret med snabbt ökande dödlighet vid höga åldrar som vi ser hos människor i områden med hög levnadsstandard skiljer sig markant från andra arter. Den andra extremen utgörs av vissa växtarter där dödligheten är oförändrad eller sjunker med ökande ålder.

Studien visar också att det finns skillnader i åldrande mellan olika organismgrupper hos växter, däggdjur och fåglar. Det tyder på att vissa egenskaper som är gemensamma för en viss grupp påverkar åldrandet. Ett exempel på en sådan egenskap kan vara förmågan att växa även efter att vuxen ålder uppnåtts, vilken finns hos många växter. 

– Resultaten pekar på att vi behöver utveckla vår teoretiska förståelse av evolutionen av åldrande i allmänhet, liksom vår kunskap om vilka faktorer som orsakar stora variationer mellan olika typer av organismer. Vi behöver också empiriska studier för att få mer detaljerad kunskap om hur åldrandet ser ut hos fler arter, säger Johan Ehrlén, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, och en av forskarna bakom studien.
I artikeln medverkar forskare från flera länder, såväl teoretiker som forskare med erfarenhet av olika typer av organismer. Studien har letts av Owen Jones vid Max-Plank’s Odense Center i Danmark.

Vid Stockholms universitet studerar professor Johan Ehrlén med kollegor hur överlevnad och reproduktion förändras med ökande ålder hos växter, som växer även vid höga åldrar, för att bättre förstå några av de faktorer som orsakar skillnader i åldrande mellan olika organismgrupper.

Influensa är en virusorsakad luftvägsinfektion som sprider sig snabbt och ger upphov till omfattande epidemier. En allvarlig influensapandemi är ett stort hälsoproblem och behandling med antivirala läkemedel är en central del av beredskapsplanen. Tamiflu är det mest använda läkemedlet.

Hanna Söderström, miljökemist och forskare vid Umeå universitet och Josef Järhult, infektionsläkare och forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med Björn Olsen, professor vid Uppsala universitet samt Shaman Muradrasoli, forskare vid SLU i Uppsala med ett tvärvetenskapligt angreppssätt följt vad som händer om Tamiflu kommer ut i naturen.

– Våra resultat visar att Tamiflus aktiva metabolit som utsöndras med människans urin inte bryts ner i traditionella reningsverk. Vi har kunnat spåra Tamiflu i flodvatten i Japan under säsongsinfluensan 2007/08 samt i Europa under influensapandemin 2009. Japan är det land som använder mest antivirala läkemedel i världen vid säsongsinfluensa, säger Hanna Söderström.

Med utgångspunkt att simänder är den naturliga värden för influensavirus och att de ofta finns nära reningsverken har forskarna undersökt om influensavirus hos änder som utsätts för Tamiflu i bad- och dricksvatten utvecklar resistens.

– När änder får simma i vatten med miljörelevanta koncentrationer utvecklar deras influensavirus resistens. Om ett resistent influensavirus sprids till människor och orsakar en pandemi är det ett allvarligt hot mot folkhälsan eftersom det tar många månader att tillverka vaccin. Vi är därför hänvisade till användning av antivirala läkemedel vid en pandemis första våg, säger Josef Järhult.

I dag är Relenza det läkemedel som utgör förstahandsalternativet om inte Tamiflu har effekt. Det är därför mycket troligt att Relenza, och nya antivirala läkemedel som ännu inte är ute på marknaden i Sverige, kommer att användas mer vid en ökande Tamiflu-resistens.

Med pengarna som forskargruppen nu får vill man vara steget före och utveckla ett nationellt kunskapscentrum kring antivirala läkemedels miljöeffekter och risken för utveckling av resistenta influensavirus.

– Det är särskilt viktigt att undersöka risken för resistensutveckling redan innan läkemedel börjar användas i större utsträckning så att vi kan anpassa förskrivningen och genomföra en välgrundad beredskapsplanering för framtida pandemier, säger Josef Järhult.

En annan del av forskningsstudien riktar in sig på bättre avloppsvattenrening. Ozonbehandling har visat sig vara en effektiv metod för rening av avloppsvatten som innehåller Tamiflu och forskarna ska undersöka om metoden kan fungera även för andra antivirala läkemedel.

Forskargruppen ingår i ”One Health Sweden” ett nätverk av forskare från olika discipliner som studerar infektionssjukdomar genom intensivt samarbete och med ett holistiskt synsätt.

Om projekten:
Projekt: Neuraminidashämmare i miljön och resistensutveckling hos influensa A virus: implikationer för folkhälsan. Formas
Beviljat anslag: 8 534 001 för ett treårigt projekt
Huvudsökande: infektionsläkare Josef Järhult, Uppsala universitet
Projekt: Evolution av influensa A virus och antiviral resistens. Vetenskapsrådet
Beviljat anslag: 5 790 000 för ett treårigt projekt
Huvudsökande: professor Björn Olsen, Uppsala universitet