– Forskningsprojekt som görs i samproduktion vet vi stärker både svensk konkurrenskraft och utvecklar de vetenskapliga frågeställningarna, säger KK-stiftelsen vd Madelene Sandström. 

De beviljade forskningsprojekten ingår i KK-stiftelsens så kallade HÖG-program. Totalt inkom 67 ansökningar, och efter en granskning av experter och bedömare har KK-stiftelsen nu beviljat anslag på mellan 1,8 miljoner kronor och 6,1 miljoner kronor för dessa 15 projekt som genomsnittligt pågår i 2,5 år.

Näringslivet medverkar till ett värde som motsvarar KK-stiftelsens anslag. Bland årets beviljade projekt medverkar företag som Sandvik, Ericsson, Combitech, GKN Aerospace, Nibble Lantbruk, Gröna Lund, Autoliv och Höganäs.

– KK-stiftelsen har alltid stött forskning och kompetensutveckling som görs i djup samverkan mellan högskolor och företag, säger Madelene Sandström.

Tidigare utvärderingar av liknande HÖG-projekt visar tydligt att projekten lett till nya produkter och applikationer, processförbättringar och ny kunskap och kompetens, samtidigt som vi vet att de utvecklar och stärker forskargrupperna vid de nya universiteten och högskolorna.

KK-stiftelsen stödjer ingen uppdragsforskning, utan kräver att minst två olika företag medverkar i varje projekt. Varje projekt har utvärderats enligt kriterierna Vetenskaplig kvalitet; Nytta för näringslivet; Förväntade resultat och effekter; samt Genomförande.

– Tillgång till forskning, kompetensförsörjning och kontinuerlig kompetensutveckling är en ödesfråga för svenska företag, inte minst för dem som har produktion lokaliserad utanför storstadsregionerna, och de utgör merparten och ryggraden i svensk basindustri, säger Madelene Sandström. Forskningsprojekten vi nu beviljat medel till, spelar en viktig roll för framtiden.

Projekten ska bedriva forskning kring exempelvis ”Ympning-desoxidering av stål för kornstorleksstyrning”; ”Utveckling av bioreporter-baserad mätning och riskbedömning av giftiga kemikalier”; ”Förbättra effektiviteten i produktutveckling av komplexa system”; samt ”Beslutsstöd för värdeestimat av mjukvaruintensiva produkter och tjänster”. Örebro universitet beviljas flest projekt, fyra olika, medan Högskolan i Jönköping och Mälardalens högskola får tre vardera.

Följande projekt har beviljats medel: 

Göteborgsforskarnas studie, som publiceras i tidskrifen Journal of Leukocyte Biology, har undersökt varför nyfödda är så benägna att bli sjuka av olika virus.

Svaret är att nyfödda barn saknar ett av kroppens viktigaste skyddande proteiner.
Proteinet, benämnt TLR3, har i den vuxna kroppen uppgiften att identifiera och hjälpa till att eliminera angripande virus. Eftersom proteinet saknas hos nyfödda är barnens immunceller helt enkelt inte utrustade för att känna igen och reagera på lämpligt sätt när det angrips.

– Vår studie har på en molekylär nivå ökat kunskapen om varför nyfödda har ett så omoget immunsystem. Förhoppningsvis kan resultaten bidra till utvecklingen av nya behandlingar för att skydda denna utsatta och sårbara grupp, till exempel läkemedel som kan påskynda utvecklingen av immunförsvaret, säger Lucija Zenic´, forskare vid avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Upptäckten gjordes när forskare tog blodceller från navelsträngen hos 15 nyfödda bebisar i Göteborgsregionen, och jämförde dem med blodceller från vuxna. När forskarna behandlade de båda cellgrupperna med ett ”konstgjort” virus såg man att nyföddas celler inte reagerade på samma sätt som vuxnas immunceller.

– Nyföddas immunceller klarar till exempel inte av att känna igen och reagera på herpes simplex-virus, ett virus som bebisar är väldigt känsliga för och som bland annat kan leda till hjärnhinneinflammation, säger Lucija Zenic´.

Göteborgsstudien är ett exempel på den framväxande forskning som härstammar från upptäckterna om så kallade toll-lika receptorer, vilka belönades med Nobelpriset 2011.
Artikeln TLR3 impairment in human newborns publicerades i november och ingår i Lucija Zenic´s avhandling som disputeras 10 december.

Länk till avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/34067

Vi ärver våra gener av föräldrarna vid födseln. Senare i livet kan arvsmassan förändras genom så kallad epigenetisk modifiering, vilket innebär kemiska förändringar av DNA:t som påverkar genernas aktivitet. Sådana förändringar orsakas normalt av åldrandet, men kan också uppkomma på grund av miljöfaktorer och livsstil.

I en studie som nyligen publicerats i tidskriften Human Molecular Genetics har forskarna undersökt hur generna förändras hos rökare och snusare. De kunde identifiera att ett stort antal gener som hade förändrats hos rökare, men hittade ingen effekt av snusning.

– Det innebär att de epigenetiska modifieringarna troligen inte orsakas av substanser i tobaken utan av de hundratals olika ämnen som bildas när tobaken förbränns, säger Åsa Johansson, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och Uppsala Clinical Research Center, som har lett studien.

Det är sedan tidigare känt att rökare har en ökad risk för diabetes och många typer av cancer, de har sämre immunförsvar och sämre spermakvalitet. Resultaten från studien visade också att gener som ökar risken för cancer och diabetes, eller är viktiga för immunförsvar och spermieproduktion, påverkas av rökning.

– Våra resultat tyder därför på att den ökade sjukdomsbenägenheten som är kopplad till rökning delvis uppkommer genom epigenetiska förändringar. En bättre förståelse av den molekylära mekanismen bakom sjukdomar och nedsatta kropps funktioner kan i framtiden leda till bättre mediciner och behandlingar, säger Åsa Johansson.

Welisane Besingi and Åsa Johansson (2013) Smoke related DNA methylation changes in the etiology of human disease, Human Molecular Genetics, Advance Access, Dec 11

Under det senaste årtiondet har förekomsten av läkemedel i miljön rönt stor uppmärksamhet. Studier har visat att flera läkemedel hittats i sjöar och vattendrag och kan förorsaka negativa effekter hos vattenlevande organismer. Efter att vi ätit ett läkemedel kommer kroppen att utsöndra det via urin och avföring varmed det hamnar i avloppsvattnet och därmed når reningsverket. Om det inte avlägsnas fullständigt från vattnet under själva avloppsreningen kan det därmed spridas i sjöar och vattendrag.

– Det är därför lätt att tro att om ett läkemedel inte längre kan uppmätas i det renade avloppsvattnet så har det försvunnit och problemet är löst. Situationen är dock mer komplex än så, säger Estelle Larsson, doktorand vid Lunds universitet.

I vissa fall sker verkligen en fullständig nedbrytning av läkemedel till koldioxid och vatten under reningen. Men det kan också vara så att läkemedlen inte bryts ner fullständigt utan istället omvandlas till andra substanser som i sin tur kan spridas i miljön via utgående vatten. Läkemedel kan även binda till de olika typer av slam som bildas under reningen. Avloppsslam används ofta som gödselmedel på åkermark. Eventuella risker relaterade till förekomst av läkemedel i avloppsslam är idag förhållandevis okända, menar Estelle Larsson.

– Det är därför av stort intresse att undersöka dessa processer mer ingående. Ett problem är dock att detta innebär mätningar av mycket låga halter, miljondels gram per liter, av läkemedel och deras nedbrytningsprodukter, säger hon.

Även med de sofistikerade analysinstrument som finns idag kan inte dessa prover analyseras direkt utan måste genomgå en så kallad provupparbetning först. Estelle Larsson har i sin doktorsavhandling därför fokuserat på utvecklingen av en sådan upparbetningsmetod. I sin avhandling presenterar hon resultaten för fyra av våra vanligaste smärtstillande läkemedel (ketoprofen, naproxen, diklofenak och ibuprofen) samt totalt elva av deras kända nedbrytningsprodukter. Försöken visar att metoden fungerar bra för analys av både avloppsvatten och slam.

Alla fyra ämnena har i forskningsstudien hittats i inkommande vatten till Källby reningsverk i Lund. I inkommande vatten uppmättes också mycket höga halter av flera nedbrytningsprodukter. Detta beror på att substanserna görs om i vår kropp och därmed utsöndras i förändrad form, förklarar Estelle Larsson. Resultaten visar att alla substanserna avlägsnas effektivt under reningen, men endast en liten andel av de fyra läkemedlen visade sig binda till slammet. Alltså sker elimineringen i reningsverket huvudsakligen via biologisk nedbrytning, menar Estelle Larsson.

– Läkemedlen omvandlas till antingen koldioxid och vatten eller andra substanser med okänd struktur. Detta skulle jag vilja undersöka närmare framöver, säger hon.

Den andel av läkemedlen som trots allt hamnar i slammet visade sig finnas kvar i låga halter även efter rötning av slammet. Efter sex månaders mellanlagring kunde ketoprofen och naproxen inte längre uppmätas i slammet, och halterna av diklofenak och ibuprofen hade sjunkit. Vid gödsling av vete och sojabönor med mellanlagrat slam, med såväl den rekommenderade som dubbla rekommenderade slamgivan, kunde inget upptag i någon av växterna påvisas av varken diklofenak eller ibuprofen efter 110 dagar.

Estelle Larsson lägger fram sin avhandling vid Lunds universitet den 20 december. Hon berättar också kortfattat om sin forskning i den 16:e luckan i Lunds universitets adventskalender .

Material av flytande kristaller, LC (Liquid Crystal), används i dagens platta tv- och datorskärmar. Över 50 000 olika material av flytande kristaller har utvecklats de senaste 40 åren för att kunna få bästa möjliga kvalitet på skärmarna.

Snabba svarstider, hög kontrast och en möjlighet att kunna se skärmen från en bred vinkel är de viktigaste kraven för att skapa högkvalitativa bilder av LCD-skärmar.

För att få bättre kvalitet på skärmarna har nu forskarna börjat titta på en ny grupp flytande kristaller, så kallade bananformade flytande kristaller, som fått namnet efter att molekylerna i ämnet böjer sig.

Omaima Elamain vid Göteborgs universitet har upptäckt nya egenskaper hos de bananformade flytande kristallerna som kan göra det möjligt att tillverka skärmar med bättre bildkvalitet, som högre kontrast och snabbare svarstider. Dessutom kräver de nya skärmarna mindre energi.

FAKTA
Avhandlingens namn: Bent Core Nematics-Alignment and Electro-Optic Effects
Länk till avhandlingen: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33201/3/gupea_2077_33201_3.pdf
Handledare: Lachezar Komitov, Institutionen för fysik    

 

Forskare vid bland annat Chalmers presenterade nyligen en oväntad upptäckt om amyloid i tidskriften Nature Photonics. Amyloider är felveckade varianter av proteiner som finns naturligt i kroppen. Forskarna har nu visat att de felveckade varianterna reagerar på multifotonbestrålning, en typ av lasereffekt, vilket de friska proteinerna inte gör.

Upptäckten kan komma till nytta inom en mängd olika områden. Dels kan den leda till nya metoder för att upptäcka och behandla de hjärnsjukdomar som amyloid orsakar (se tidigare pressmeddelande nedan). Dels kan amyloid användas som byggsten i framtidens nanomaterial.

–  Det går att skapa dessa proteinansamlingar på konstgjord väg i ett laboratorium, säger Piotr Hanczyc, en av forskarna bakom upptäckten. Genom att kombinera dem med helt andra molekyler kan man skapa unika egenskaper hos materialet.

Amyloidernas sammansättning är så hård och styv att de kan liknas vid stål. Skillnaden är att stål är mycket tyngre och har definierade egenskaper, medan amyloiderna kan justeras för det önskade syftet. Genom att binda ett material till amyloidernas tätt sittande molekyler förändras materialets egenskaper.

– Detta har varit känt sedan tidigare, men vad som inte har varit känt är amyloidernas unika egenskap att reagera på multifotonbestrålning, säger Piotr Hanczyc. Det öppnar möjligheterna att även påverka det uppbundna materialet.

Amyloiderna är formade som en mängd tallrikar, mycket tätt staplade på varandra. När ett material knyts samman med dessa tallrikar hamnar materialets molekyler så tätt och regelbundet att de kan kommunicera med varandra och utbyta information. Det skapar helt ny potential för att styra materialets egenskaper.

Piotr Hanczyc ser nu möjligheter till samarbete med till exempel Chalmers materialforskare kring solcellsteknologi.

Och även om det fortfarande är science fiction så tänker han sig att forskare en dag kan använda amyloidernas egenskaper i forskning kring osynliga metamaterial.

– Föremåls förmåga att reflektera ljus skulle kunna ändras så att det som finns bakom föremålet reflekteras istället för föremålet i sig, lite som ljus bryts när det träffar vatten, säger han.

Läs den vetenskapliga artikeln i Nature Photonics

Bildtext: Med hjälp av multifotonbestrålning skulle man kunna manipulera olika typer av molekyler, som binds till amyloid så tätt och regelbundet att de kan kommunicera med varandra. Det skapar helt nya möjligheter att styra materialets egenskaper. Bild: Piotr Hanczyc

Projektet Agenda: GAME samlar aktörer från spelindustrin, universitet, högskolor, forskningsinstitut, science parks, inkubatorer och offentlig verksamhet med målsättningen att skapa en nationell forsknings- och innovationsagenda för att långsiktigt ta tillvara våra förutsättningar inom spelområdet och stärka Sveriges framtida konkurrenskraft. Projektet drar igång i februari och ska definiera behov och strategier för utveckling av spel som ett innovationsområde.

Bakom Agenda: GAME står Interactive Institute Swedish ICT, Göteborgs Universitet, Chalmers Tekniska Högskola, Dataspelsbranschen, Rovio Sweden, Combitech, Saab AB, Gothia Science Park, The Game Incubator, Sweden Game Arena, Linköpings Universitet, Visualiseringscenter C, Högskolan i Skövde, Visual Arena Lindholmen och Business Region Göteborg. Sara Backlund på Interactive Institute är projektledare och tillsammans med Staffan Björk vid Göteborgs Universitet processansvarig.

– Spelutveckling är en motor för innovation och påverkar allt fler delar av vårt samhälle, säger Sara Backlund. Spel driver inte bara utvecklingen av teknik och affärsmodeller anpassade för digitala marknader, utan spelar också en allt större roll för lärande, deltagandekultur, regional utveckling samt utveckling av produkter, tjänster och processer i en mängd branscher. Det är hög tid att även vi i Sverige får upp ögonen för den enorma potential som detta för med sig.

Projektet har beviljats planeringsbidrag inom ramen för Strategiska innovationsområden, en gemensam satsning mellan VINNOVA, Energimyndigheten och Formas. Syftet med satsningen är att skapa förutsättningar för Sveriges internationella konkurrenskraft och hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar. 

Projektgrupp
Sara Backlund (projektledare, processledning), Interactive Institute Swedish ICT
Staffan Björk (processledning), Chalmers Tekniska Högskola, Göteborgs Universitet
Per Strömbäck, Dataspelsbranschen
Oskar Burman, Rovio Sweden
Michael Stenmark, spelutvecklare, konsult Goo Technologies
Per M. Gustavsson, Combitech, Saab AB
Per-Arne Lundberg, Gothia Science Park, The Game Incubator & Sweden Game Arena
Anders Ynnerman, Linköpings Universitet, Visualiseringscenter C
Per Backlund, Högskolan i Skövde, Interaction Lab
Andreas Göthberg, Visual Arena Lindholmen, Business Region Göteborg
Peter Ljungstrand, Interactive Institute Swedish ICT

Forskargruppen vid Uppsala universitet har tidigare visat på kopplingar mellan höga nivåer av miljögifter, som PCB, bekämpningsmedel och ftalater och diabetes. I denna studie har de undersökt om även förhöjda nivåer av en annan typ av miljögifter, så kallade perfluorerade ämnen är relaterade till diabetes. Perfluorerade ämnen används bland annat i vattenavstötande material så som GoreTex och Teflon.

I en grupp av drygt ettusen 70-åriga män och kvinnor från Uppsala mättes sju olika perfluorerade ämnen i blodet och relaterades till om individerna hade diabetes (114 stycken) eller ej. Dessa sju perfluorerade ämnen var mätbara hos i stort sett alla individerna i studien.

– Vi såg att höga nivåer av speciellt ett av de perfluorerade ämnena, perfluorononanoic acid (PFNA), var kopplat till diabetes. Även perfluorooctanoic acid (PFOA) var associerad till diabetes i denna grupp. Vi såg även att PFOA var kopplat till en störd utsöndring av insulin från bukspottskörteln, förklarar Monica Lind, docent i miljömedicin på enheten för arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.

Studien reser frågan om höga nivåer av vissa perfluorerade ämnen, som återfinns hos alla individer i denna studie, är kopplade till utvecklingen av diabetes.

FAKTA
Studien ingår i den så kallade PIVUS-studien vid Uppsala universitet.

L. Lind, B. Zethelius, S. Salihovic, B. van Bavel, P. M. Lind (2013) Circulating levels of perfluoroalkyl substances and prevalent diabetes in the elderly, Tidskriften Diabetologia
Läs den vetenskapliga artikeln.

Han kunde inte tillträtt vid en mer spännande tidpunkt. De ikoniska parabolerna på Onsala-halvön får inom kort sällskap av ett nytt tvillingteleskop. Härifrån genereras redan kolossala datamängder från Onsalas del av dagens största radioteleskop, Lofar, som ska bana vägen för det ännu större SKA. Samtidigt pendlar observatoriets forskare till dagens avancerade ökenteleskop i Chile – det gigantiska Alma och dess pigga kusin Apex, både för att leverera mottagare och för att observera världsalltet.

Som grädde på moset blev Sveriges och Onsalas egna medverkan i det gigantiska framtidsprojektet SKA klart i somras. Nu står det klart att det blir Onsala-ingenjörerna som ska leda ett av de två mest spännande konstruktionsuppdragen.

– Vi står inför en guldålder för radioastronomi, så det här kommer att bli ett svårt men mycket roligt jobb. De nya teleskopen, och då framför allt SKA, kommer att göra revolution i vår förståelse av universum och vår plats i det. Det är en underbar utmaning att få arbeta med dem, säger John Conway, ny föreståndare för Onsala rymdobservatorium och professor i observationell radioastronomi.

SKA-teleskopet är ett globalt åtagande, och ett av historiens största och mest ambitiösa vetenskapliga projekt. Från och med 2018 kommer tusentals stora parabolantenner och miljontals radiomottagare att placeras ut i Afrika och Australien. När det är färdigbyggt kommer SKA att tillsammans med Alma bli en av världens vetenskapliga giganter, i paritet med partikelacceleratorn LHC i schweiziska Cern.

Fler än 350 forskare och ingenjörer från 18 länder, vid uppåt hundra forskningsinstitut, universitet och företag, är inblandade i den kritiska konstruktionsfasen. Det Sverige-ledda teamet ska, som ett av tio delprojekt, ta fram bredbandsmatare, en komponent som gör det möjligt för en enda parabolantenn att samtidigt registrera radiovågor med ett spann i frekvens som är minst dubbelt så stor som dagens teleskop.

Astronomerna i Onsala har varit med sedan starten i Alma-projektet och levererar mottagare till det teleskopets första uppgradering. Att Sverige nu får ett liknande förtroende i SKA-projektet är därför inte förvånande, menar John Conway.

– Med tekniken som vi levererar till SKA kan vi göra supereffektiva och flexibla antenner. Teleskopet kommer att kunna bestå av tio gånger fler antenner än dagens bästa radioteleskop, utan att det kostar tio gånger så mycket, och utan att tumma på känsligheten, säger John Conway.

Delprojektet är ett av SKA:s två program för avancerade instrument; teknik som ligger i den absoluta framkanten och som har stor potential att leda till banbrytande upptäckter. I konsortiet ingår forskare och ingenjörer från Sverige, Kina, Tyskland, Nederländerna och Turkiet. Sverige ingår även i den grupp på nio länder i konsortiet som ska utveckla SKA:s  parabolantenner. http://www.skatelescope.org/

Precisa länkar om SKA-projektet Mer om delprojektet bredbandsmatare som Sverige leder: http://www.skatelescope.org/skadesign/wp/wbspf/ Pressmeddelande (på engelska) om SKA:s konsortier inför konstruktionsfasen: http://www.skatelescope.org/news/consortia-announcement/

FAKTA
Mer om John Conway Från 1 december 2013 tar professor John Conway över som föreståndare för Onsala rymdobservatorium efter Hans Olofsson. John Conway är sedan 2010 professor i observationell radioastronomi vid Chalmers. Bakom honom har han en lång karriär av forskning med fokus på innovativa tekniker för framförallt nätverk av radioteleskop, och fysiken i galaxer med supertunga svarta hål som kraftkälla. Han doktorerade vid University of Manchester och Jodrell Bank-observatoriet i England, och har även arbetet vid CalTech i USA och vid det amerikanska National Radio Astronomy Observatory.

Mer om Onsala rymdobservatorium Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop och en station i teleskopnätverket Lofar. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.

– Detta är fantastiskt goda nyheter för alla de forskare som ska använda världens mest briljanta synkrotronljus. Detta gör det möjligt att utveckla den framgångsrika verksamhet som MAX IV-laboratoriet bedrivit under snart 30 år, säger professor Raimund Feifel, ordförande för MAX IV:s användarförening, FASM.

– Det är utmärkt att vi nu har säkrat en långsiktig finansiering av MAX IV:s drift. Det här är en nationell anläggning som ingår i Lunds universitet och vi har ett stort åtagande för finansieringen. Regeringens öronmärkta anslag i förra årets budgetproposition var en viktig milstolpe i finansieringsfrågan. Denna överenskommelse med VR säkrar framtiden, säger Per Eriksson, rektor för Lunds universitet.

– Vi ser MAX IV som en mycket angelägen infrastruktur som kommer att ge redan starka svenska forskningsområden ytterligare möjligheter att utvecklas. Dessutom kommer MAX IV att göra att Sverige blir mer uppmärksammat internationellt. Vi är mycket glada att vi nu har en överenskommelse, säger Sven Stafström, tf generaldirektör på Vetenskapsrådet.

Under den period bidraget avser kommer MAX IV-anläggningen på Brunnshög att färdigställas och tas i bruk och den befintliga anläggningen på Ole Römers väg att fasas ut. Beskedet om anslaget gör att MAX IV-laboratoriet kan fokusera på att bygga och driftsätta den nya anläggningen samtidigt som man kan upprätthålla driften av nuvarande MAX-lab till december 2015 då den anläggningen stänger.

– Det här glädjande beskedet gör att vi nu kan koncentrera oss helt på att skapa världens mest moderna synkrotronljusanläggning med invigning 2016, säger Christoph Quitmann, direktör för MAX IV-laboratoriet.

KORT OM MAX IV-laboratoriet:
• Den första juli 2010 bildades en gemensam nationell organisation under namnet MAX IV-laboratoriet. I denna organisation ingår två anläggningar: MAX IV som är under uppförande och nuvarande MAX-lab.
• MAX IV-laboratoriet öppnade för användare 1987 (då under namnet MAX-lab). Idag består laboratoriet av tre s.k. lagringsringar, MAX I-III, som är i drift. Samtidigt byggs nästa generations anläggning, MAX IV, som bygger på ny teknik och vetenskapliga teorier som utvecklats vid MAX-lab under årtiondena. MAX IV blir den modernaste synkrotronljusanläggningen i världen och här kommer man att kunna undersöka många olika material och ämnen mer detaljrikt än vad man tidigare kunnat göra. Det ger möjlighet till nya upptäckter och ny kunskap inom många forskningsområden, exempelvis inom materialvetenskap, medicin och miljöforskning.
• Idag kommer årligen knappt 1 000 forskare från hela Sverige och internationellt, för att göra experiment på laboratoriet. När MAX IV är fullt utbyggd räknar man med att anläggningen kan ta emot drygt 2000 forskare om året.
• På MAX IV kommer det finnas två lagringsringar, en stor och en mindre. Den stora ringen kommer att ha en omkrets på 528 meter, dvs. i storlek med Colosseum i Rom. Den mindre ringen kommer ha en omkrets på 96 meter. Fullt utbyggd kommer hela MAX IV-anläggningen att ha plats för 26 strålrör.
• I linjäracceleratorn sätter man fart på elektroner så de närmar sig ljusets hastighet. De förs sedan in i lagringsringen där man böjer deras bana med hjälp av magneter. Vid avböjningen avger elektronerna synkrotronljus som är ett oerhört intensivt ljus över ett brett våglängdsintervall. Ljuset leds ut till forskningsstationerna genom särskilda strålrör och det är här som själva experimenten sker.
• Invigning av den nya anläggningen sker den 21 juni 2016, den ljusaste dagen på året för att inviga det skarpaste ljuset i världen.

Steve Woolgar är professor vid University of Oxford där han är forskningsledare för teknik- och vetenskapsstudier, Science and Technology Studies (STS). Utöver Vetenskapsrådets stöd på 40 miljoner kronor, som sträcker sig över sju år, bidrar Linköpings universitet med 10 miljoner kronor till rekryteringen.

– Professor Steve Woolgar har varit en ledande forskare inom STS under tre decennier, säger Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet. Han är en angelägen och skicklig akademisk handledare och lärare och jag är säker på att han kommer att bidra på ett avgörande sätt till forskningen inom universitetet.

Science and Technology Studies (STS) är ett tvärvetenskapligt forskningsområde där man studerar vetenskap och teknik ur samhällsvetenskapliga perspektiv. Steve Woolgar är en av pionjärerna på  området och publicerade redan 1979 en banbrytande bok om hur vetenskaplig kunskap skapas i laboratoriearbete.

– Det är fantastiskt roligt att avdelningen får en världsledande forskare som Steve Woolgar, säger Claes-Fredrik Helgesson, professor och avdelningschef för Tema teknik och social förändring vid institutionen för Tema.

– Satsningen innebär goda förutsättningar för att rekrytera unga forskare och doktorander inom hans område. Den innebär också fortsatt utveckling för oss som redan är här och bidrar till att utveckla avdelningens position internationellt inom teknik- och vetenskapsstudier.

Sedan 2011 är Steve Woolgar återkommande gästprofessor vid avdelningen Teknik och social förändring och har betytt mycket för dess internationella orientering.

Hans nuvarande forskning fokuserar på styrning och ansvarsrelationer genom vardagliga föremål och vanliga tekniker. Han är också intresserad av användningen av neurovetenskap inom förvaltningen och i näringslivet. Andra intresseområden är provokation och intervention, visualisering och evidens samt samhällsteori.

Forskare vid Internationella Havsforskningsrådet (ICES), där flera SLU-forskare ingår, rapporterar att exploateringen av fiskbestånden i Nordostatlanten i genomsnitt har halverats under de senaste tio åren. Många kommersiellt viktiga fiskbestånd, såsom torsk i Barents Hav och vid Island, rödspotta och kolja i Nordsjön–Skagerrak och sill och skarpsill i Östersjön, har fiskats långsiktigt hållbart och i enlighet med målen satta av beslutsfattarna. Fiskpopulationerna har därmed börjat växa och är nu i genomsnitt ungefär i nivå med bestånden som de var 1980.

– Förbättringen av bestånden är en följd av det minskade fisketrycket och är en förutsättning både för långsiktigt hållbart fiske och god ekosystemstatus i våra havs- och kustområden, säger Max Cardinale, forskare vid SLU:s institution för Akvatiska resurser och svensk representant i ICES rådgivande kommitté (ACOM).

Många bestånd ökar alltså i nuläget men det finns också exempel på bestånd som är i dåligt skick. För torsken i Kattegatt, Irländska sjön och väster om Skottland är, liksom för ålen, läget fortfarande kritiskt och ICES råd är alltjämt att fisket på dessa bestånd bör minimeras.

Fram till början av 2000-talet fiskades många bestånd alldeles för hårt som en följd av högt satta kvoter, vilket resulterade i minskande bestånd. Sedan dess har det alltså vänt. Förutom reducerade kvoter har även andra faktorer såsom minskad fiskeansträngning, förändrade marknadsmönster och ökande bränslepriser påverkat bestånden i positiv riktning.

Resultaten baseras på färska analyser gjorda av ACOM och omfattar historisk utveckling för 85 fiskbestånd i Nordostatlanten (inkl Östersjön) under tidsperioden 1960–2013.

För mer information:
Se även: www.ices.dk [Ref 1]
BILDTEXT: Beståndet av torsk i Barents hav är på väg tillbaka till 1980 års nivå. Däremot är torskbeståndet i Kattegatt alltjämt kritiskt. (Foto: Ann-Katrin Hallin, SLU)
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Projektet går under namnet IceCube, och går ut på att studera universum på ett sätt som är fundamentalt annorlunda från vad som gjorts tidigare. Genom att installera sensorer djupt nere i Antarktis inlandsis någon kilometer från den stolpe som markerar den geografiska sydpolen har forskarna kunnat detektera neutriner med ett ursprung utanför vårt solsystem. Det är detta som är genombrottet. Neutriner är en mycket speciell sorts elementarpartiklar som nästan saknar massa, och inte stoppas eller böjs av när de rör sig genom universum. De skulle kunna ge oss direkt information om processer som inte kan studeras på annat sätt.

Det var för mer än femtio år sedan som idén föddes om att använda neutriner som kosmiska budbärare. Sedan nästan fyrtio år har man försökt detektera neutriner från kosmos med hög energi. Eftersom neutrinerna reagerar så sällan ligger utmaningen i att åstadkomma en tillräckligt stor volym där reaktionerna kan registreras. Med hjälp av detektorer som är känsliga för ljuset från neutrinoreaktioner har forskarna försökt utnyttja naturligt förekommande vatten- eller ismassor.

Physics World motiverar sitt val av IceCube med att man öppnat ett nytt forskningsfält, men också med att forskarna lyckats bygga och driva ett detektorsystem med en volym av en kubikkilometer (närmare en miljard ton is), på en så extrem plats som Sydpolen.

IceCube-detektorn blev klar i december 2010 och den 22 november i år publicerades i Science den första observationen av högenergetiska neutriner med ett ursprung ute i universum. Det var kulmen på en process som påbörjades för drygt tjugo år sedan. Efter att ha sökt efter lämpliga platser för att utnyttja naturligt förekommande vatten- eller ismassor började en grupp bestående av fysiker ur fem forskargrupper, däribland de två svenska, att under 1993 sänka ned sensorer i isen vid Sydpolen. Det första detektorsystemet var en prototyp för IceCube som kallades AMANDA och gradvis byggdes ut fram till år 2000.

– Det var tufft ibland med bland annat krävande kroppsarbete utomhus i svåra väderförhållanden, säger professor emeritus Per Olof Hulth vid Stockholms universitet, som varit nere och jobbat vid Sydpolen i elva perioder.

För att kunna bygga den mycket större IceCube krävdes arbete på en industriell skala på en av de mest otillgängliga platserna på jorden. Forskarna konstruerade till exempel speciella byggnader som var flyttbara så att man kunde arbeta inomhus, nästan i plusgrader. På så sätt kunde man under de sju åren från 2004 till 2010 sänka ned 5 160 optiska moduler på 86 kabelsträngar till ett djup av 2 450 meter. Ungefär 1 000 av modulerna byggdes i Sverige. För varje sträng ”borrades” först ett hål genom att en lång slang sprutade varmvatten rakt nedåt. 

Modulerna innehåller sensorer som registrerar de oerhört svaga blåaktiga ljusblixtar som uppstår där nere i mörkret när partiklar rör sig genom isen. Sådana partiklar bildas när en neutrino, efter att ha färdats med ljusets hastighet i miljoner eller miljarder år  reagerar med en atomkärna i isen. Genom att rekonstruera riktningen hos de inkommande neutrinerna hoppas forskarna nu kunna identifiera individuella källor för neutrinostrålningen. Sådana källor är med största sannolikhet också källor för kosmisk strålning, oerhört energirika laddade partiklar som konstant bombarderar vår atmosfär. Eftersom laddade partiklar böjs av i magnetfält vet man inte varifrån denna gåtfulla strålning kommer.

Den första observationen av högenergetiska neutriner har alltså utsetts till 2013 års genombrott i fysik.Men den är bara början. Nu återstår arbetet med att förbättra analysmetoderna ytterligare, samla in mer data och bättre förstå var och hur dessa neutriner bildas.
Forskargrupperna i Stockholm och Uppsala har bidragit väsentligt till framgången, både med instrumentering och personal. Projektet har stötts av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Polarforskningssekretariatet och Vetenskapsrådet.

– Det är fantastiskt att vi nu, efter 20 års arbete, lyckats öppna ett helt nytt fönster mot universum som ingen tidigare sett ut igenom, säger Per Olof Hulth, som var IceCube-projektets förste talesperson.

Den nuvarande talespersonen är Olga Botner vid Uppsala universitet. Hon säger:

– Framgången med IceCube bygger på hårt arbete av hundratals medarbetare runt om i världen för att utveckla och installera instrumentering för den extrema miljön, att genom AMANDA-prototypen visa att principen fungerar samt att insamla och analysera data. Utmärkelsen Physics World Top Breakthrough of the Year innebär ett välförtjänt erkännande av allt detta arbete.

Länk till IceCube http://icecube.wisc.edu
Artikel i Science 22 november A Evidence for High-Energy Extraterrestrial Neutrinos at the IceCube Detector http://www.sciencemag.org/content/342/6161/1242856.abstract

Se animation av hur sensorerna sänks (IceCube/NSF)

–  Jag är väldigt glad över det fyraåriga anslaget. Det är ett så kallat etableringsanslag för yngre forskare som gör det möjligt att ta experimentell forskning vidare till kliniska studier på patienter, förhoppningsvis under 2014, säger Michael Hultström, anestesi- och intensivvårdsläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet.

Akut njurskada är en farlig komplikation vid blodtrycksfall i samband med större blödningar exempelvis efter trauman och under större operationer. En pågående experimentell studie syftar till att öka kunskapen om hur njurens syrgaskonsumtion påverkar utvecklingen av njurskadan.

Målet är att hitta sätt att påverka återupptaget av salt och vatten för att minska syrgaskonsumtionen och därmed skydda njurarna. Nästa steg blir två kliniska studier, som forskarna räknar med att sjösätta 2014, där man följer upp resultaten. I studien kommer de nya metoderna att testas på patienter och friska frivilliga.

Projektet sker i samarbete med Robert Frithiof, läkare inom anestesi- och intensivvård på Akademiska och Fredrik Palm, professor vid Linköpings universitet. Studien finansieras med ett anslag på närmare fem miljoner från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning

Innovationer och entreprenörer är viktiga för att skapa nya företag och marknader. Varumärkens betydelse för företag kan knappast underskattas. I skärningspunkten mellan entreprenörskap och varumärken finns många intressanta frågor, ändå har forskningen om dem varit separerad. Det råder boken ”Entreprenörskap och varumärken”, med redaktörer från Södertörns högskola och Uppsala universitet, bot på.

– Utmaningen har varit att få ihop de olika forskningsområdena och perspektiven för att bidra till diskussionen om hur företag bildas och lyckas överleva på längre sikt. Detta är en antologi med bidrag från många olika författare där helheten är större än delarna, säger Mikael Lönnborg, som är bokens redaktör tillsammans med Södertörnforskaren Karin Winroth och Mats Larsson från Uppsala Centre for Business History vid Uppsala universitet.

Innovationer och entreprenörer är nödvändiga faktorer för att skapa nya företag och marknader. Varumärkens betydelse för både producenten och konsumenten kan knappast underskattas.

– Intresset för att vårda varumärken har ökat enormt de senaste 20 åren. De är numera livsviktiga för all konsumtion och all produktion i samhället. Många stora bolag värderar varumärket till 2/3 av börsvärdet, säger Mikael Lönnborg.

I skärningspunkten mellan entreprenörskap och varumärkesarbetet finns många intressanta forskningsfrågor.

Det finns många teoretiska utmaningar i detta forskningsområde. Traditionell ekonomisk teori har problem med att förklara såväl entreprenörer som varumärken. I teorin finns inga entreprenörer som driver produktionsprocessen framåt eller varumärkesstrateger som ser till att varorna säljs. En av bokens viktiga slutsatser är att interaktionen mellan entreprenörer och varumärken kan förklara varför näringslivets utveckling inte alltid följer den ekonomiska teorins förutsägelser.

Boken är i första hand skriven för studenter och har ett pedagogiskt upplägg med både generella analyser och fallbeskrivningar. De bidrag i boken som handlar om entreprenörskapet har oftast fokus på utbudssidan: Hur får in kapital, hur organisera produktionen och hitta nya tekniska lösningar? De som handlar om varumärken fokuserar mer på efterfrågan: Hur skapa lojala kunder och positiva mentala associationer kring en viss vara. Intentionen är emellertid att åskådliggöra att många av dessa frågeställningar borde integreras för att få en bättre uppfattning om sambanden mellan utbud och efterfrågan.

Bakom den nya antologin står forskare från Södertörns högskola i samarbete med Uppsala universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Handelshögskolan i Göteborg och BI Norwegian Business School i Oslo. De forskare som bidragit till boken verkar inom skilda akademiska discipliner.

– Det är en poäng att jurister, företagsekonomer, kulturgeografer, ekonomihistoriker och historiker har olika perspektiv på entreprenörskap och varumärken. Samtidigt skulle jag gärna se att fler tog ett mer holistiskt grepp på sina ämnen för att kunna ställa annorlunda frågor som kan ge oss ny kunskap om komplicerade processer. Det skulle också underlätta kommunikationen och framtida samarbeten mellan olika ämnesdiscipliner, säger Mikael Lönnborg.

Inom film- och spelindustrin används motion capture-teknik för att överföra människors rörelser till datoranimationer – till de mer kända exemplen hör karaktären Gollum i Sagan om Ringen och Na’vi i storfilmen Avatar. Margit Alt Murphy och hennes forskarkollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har tagit tekniken in i forskningslaboratoriet.

I en unik studie har forskarna använt motion capture-teknik för att filma vardagliga rörelser hos drygt etthundra personer, både friska och personer med stroke. 3D-animationerna har gett en helt ny detaljkunskap om strokepatienters rörelseförmåga – en kunskap som kan hjälpa patienterna till en mer effektiv rehabilitering.

– Datatekniken ger en både bättre och mer objektiv dokumentation av problemen i patientens vardag än vad en mänsklig observation gör. Med 3D-tekniken kan vi mäta patientens rörelser i siffror, vilket gör att även små förändringar i rörelsemönstret upptäcks och på ett tydligt sätt kan återkopplas till patienten, säger Margit Alt Murphy.

– Våra resultat visar att den datoriserade rörelseanalysen skulle kunna vara ett komplement till läkarens kliniska diagnos och ett viktigt verktyg när rörelseproblem ska diagnostiseras.

Tekniken är avancerad, men för patienten är metoden enkel. I studien försågs försökspersonerna med små runda reflexbollar på arm, bål och huvud och därefter instruerades att dricka vatten ur ett glas. Rörelsen dokumenteras av höghastighetskameror vars infraröda ljus reflekteras av bollarna, och sänds tillbaka till datorn där de skapar en 3D-animering i form av en streckgubbe.

– Med 3D-animeringen kan vi sedan i detalj mäta ledens vinkel, armrörelsens hastighet och smidighet samt vilka kompenserande rörelsemönster strokepatienten använder. På så sätt får vi ett rörelsemått som vi kan jämföra med en optimal armrörelse hos en frisk person, säger Margit Alt Murphy.

– Vår studie visar att tiden det tar att utföra en aktivitet är starkt relaterad till rörelsekvalitén. Även om den här tekniken inte finns tillgänglig kan vi alltså bara genom att ta tid på en väl standardiserad aktivitet få mycket värdefull information om strokepatientens rörelseförmåga – och ett tidtagarur finns i varje terapeuts ficka, säger Margit Alt Murphy.

Avhandlingen Development and validation of upper extremity kinematic movement analysis for people with stroke – Reaching and drinking from a glass försvarades vid en disputation den 6 december.

Länk till avhandling