I tidigare experiment med gräshoppor har Anders Forsmans forskargrupp visat att förmågan att etablera sig i nya och förändrade miljöer är högre om det är stora skillnader i exempelvis färgteckning, kroppsstorlek och beteende mellan individerna i gruppen.
I sin nya studie ville han ta reda på om liknande genetisk och fenotypisk variation ökar kolonisationsförmågan även hos andra arter. Han jämförde utfallen i alla de studier som med hjälp av experiment har undersökt hur genetisk och fenotypisk variation påverkar gruppens ekologiska framgång. Resultatet av metaanalysen visade att stora individuella skillnader tycks ha en lika stark och gynnsam effekt på gruppens etableringsförmåga och fortlevnad hos både växter och djur.
– Blandade grupper innehåller oftare åtminstone någon individ med egenskaper som lämpar sig för de nya levnadsvillkoren. Det handlar om både anpassningsförmåga och riskspridning – att inte lägga alla ägg i samma korg, säger Anders Forsman.
Effekten av individuell variation på etableringsförmåga var starkare i de experiment som genomförts under naturliga och varierade förhållanden i det fria, jämfört med experiment som gjorts under enklare förhållanden i laboratoriet.
– Variation kan gynna populationers och arters framgång via olika mekanismer. Fler av de här mekanismerna är aktiva i naturliga, komplexa ekologiska sammanhang där en hög anpassningsförmåga är viktig, förklarar Anders Forsman.
– De här resultaten är både betydelsefulla och glädjande, fortsätter han. De visar exempelvis att individuella skillnader kan vara ett framgångsrecept när hotade arter av växter och djur planteras ut i naturen för att bevara den biologiska mångfalden.
Resultaten stödjer forskargruppens tidigare upptäckt att färgvariabla arter av grodor, ödlor och ormar har större utbredningsområden jämfört med enhetliga arter. Kanske kan information om variationsrikedom mellan individer också användas till att identifiera invasiva arter innan de etablerar sig utanför sitt normala område och påverkar inhemska växter och djur.
Har då den här upptäckten enbart positiva konsekvenser? Det finns experiment som visar att en större genetisk variation också ökar förmågan hos virus, bakterier och parasiter att kolonisera sina värdorganismer.
– Att individuella olikheter medför en högre etableringsförmåga är dock inte bara av godo, det kan även bidra till sjukdomar och epidemier eftersom mer variabla virus, bakterier och parasiter är bättre på att kolonisera sina värdorganismer. Variation verkar vara nyckeln till framgång i många olika sammanhang i naturen, och vi har därför mycket att lära av att sammanföra upptäckter som görs inom skilda forskningsinriktningar, avslutar Anders Forsman.
FAKTA
Läs hela artikeln som i julveckan publiceras på hemsidan för i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences USA:
Hela artikeln: http://www.pnas.org/content/111/1/302.full
Abstract: http://www.pnas.org/content/early/2013/12/19/1317745111.abstract
Anders Forsman ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. Här kan du läsa mer om gruppen: http://lnu.se/lnuc/eemis
Länk till Anders Forsmans personalhemsida: http://lnu.se/personal/anders.forsman
Artikeln
Forsman, A. 20143. Effects of genotypic and phenotypic variation on establishment are important for conservation, invasion and infection biology. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 111: 302-307.: Doi: http://dx.doi.org/10.1073/pnas.1317745111
Vi är alla genetiska blandningar av våra föräldrar, det vill säga varje gen i kroppen finns i två varianter, en kopia nedärvd från mamman och en kopia från pappan. De flesta forskningsstudier som gjorts inom området har pekat på att båda genkopiorna (det vill säga mammans och pappans) används i lika hög grad i cellerna. Men med hjälp av ny teknik har en forskargrupp på Karolinska Institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning nu kunnat visa att genaktiviteten är mer dynamisk och oberäknelig än man tidigare trott. Ofta är det bara en enda, slumpmässigt vald, genkopia som är aktiv i varje enskild cell. Vilken genkopia som är aktiv kan dessutom förändras över tid.
– Detta inre dynamiska cellfenomen har inte tidigare beskrivits, eftersom metoderna för att studera geners aktivitet har byggt på att man analyserar hundratals celler i taget. Man får då fram ett genomsnitt där bidragen från faderns och moderns kopia av en viss gen, de så kallade allelerna, blir sammanblandade. Vi har istället utvecklat en ny metod som gör det möjligt att analysera genernas aktivitet i enskilda celler, säger Rickard Sandberg, som har lett forskningen.
Upptäckten kastar nytt ljus på många frågor inom biomedicinsk forskning, menar Rickard Sandberg. Till exempel skulle upptäckten kunna hjälpa till att förklara varför enäggstvillingar inte är helt identiska, trots att de har nästan identisk genuppsättning. Många sjukdomar har hittills varit svåra att förklara eftersom de bara uppkommit i en andel av riskpatienterna eller orsakat symtom av varierande allvarlighetsgrad. Den inbyggda slumpen i hur föräldrakopiorna används i cellen kan hjälpa till att förklara variationen i symtom och sjukdom hos riskpatienter; hos den ena individen aktiveras genvarianter som leder till sjukdom, medan den andra individen förblir frisk eftersom tillräckligt av andra genvarianter har aktiverats.
– Denna upptäckt är också intressant för grundforskning om geners aktivitet och reglering. Det belyser till exempel att studier och modellering av genaktivitet bör göras med upplösning för både moderns och faderns alleler, säger Rickard Sandberg.
Forskningen har finansierats med anslag från Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Åke Wibergs Stiftelse.
Publikation: “Single-cell RNA-seq reveals dynamic, random monoallelic gene expression in mammalian cells”, Qiaolin Deng, Daniel Ramsköld, Björn Reinius and Rickard Sandberg, Science, online 10 januari.
I en avhandling från Karlstads universitet visar forskaren Christina Fjæraa Alfredsson hur ämnet ellagsyra, som finns i bland annat röda bär och nötter, kan få odlade celler från den svårbotade barncancersjukdomen neuroblastom att sluta dela sig och självdö.
I laboratoriestudier har Christina Fjæraa Alfredsson och hennes kollegor undersökt hur ellagsyra påverkar tillväxt och överlevnad av odlade neuroblastomceller. En viktig upptäckt var att tillsats av ellagsyra visade sig leda till att cellerna dog genom så kallad programmerad celldöd.
– Antalet tumörceller i vårt modellsystem minskade kraftigt efter tillsats av ellagsyra. Effekten var dosberoende, och samtidigt som cellernas tillväxt och deras förmåga att fästa vid varandra och underlaget minskade, så ökade kraftigt mängden celler som självdog, säger Christina Fjæraa Alfredsson.
Forskning om behandling av cancer
Förhoppningen är att resultaten kan ligga till grund för fortsatt forskning kring ellagsyra och möjligheten att i framtiden kunna använda detta ämne som komplement till dagens behandling av neuroblastom och andra cancerformer.
– Många års forskning återstår dock innan vi vet om ellagsyra kan komma till klinisk användning säger Christina Fjæraa Alfredsson.
Kraftig antioxidant som kan användas i framtida läkemedel
Ellagsyra är ett naturligt förekommande ämne, och tillhör gruppen fytokemikalier, ämnen som kan utvinnas ur växter. Mycket ellagsyra hittar man i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter. Ellagsyra och liknande ämnen är mest kända för att vara kraftiga antioxidanter, och för att därigenom potentiellt kunna skydda mot olika sjukdomar, men i dag intresserar sig forskare även för hur ellagsyra kan användas i framtida läkemedel för behandling av till exempel cancer.
Tredje vanligaste barncancersjukdomen
Neuroblastom är den tredje vanligaste barncancersjukdomen hos barn och den vanligaste cancerformen hos barn under ett år. Aggressivt neuroblastom är en svårbehandlad cancer, och trots intensiv forskning på området är dödligheten i denna form av neuroblastom fortfarande hög jämfört med andra cancerformer. Därför är det viktigt att ta fram alternativ som kan komplettera dagens behandlingsmetoder.
Christina Fjæraa Alfredsson disputerade i biomedicinsk vetenskap vid Karlstads universitet den 29 november. Hennes avhandling ”Effects of ellagic acid in neuroblastoma cells” består av fyra delarbeten.
Resultaten av studien publiceras nu i den högt rankade tidskriften Science Translational Medicine.
Att identifiera sjukdomsframkallande gener har visat sig vara betydligt mer komplicerat än man trodde när det mänskliga genomet hade kartlagts. Tusentals gener kan vara inblandade i utvecklingen av en sjukdom som allergi.
Forskare i Linköping och Göteborg har i samverkan med kolleger i Sverige, Danmark, Tyskland, Kina och USA utvecklat en analytisk strategi där de med ny genomteknik identifierat en modul av gener som samverkar med interleukin-13, ett nyckelämne vid allergier. De fann att S100A4 hade en viktig roll i denna modul.
Studien som leddes av professor Mikael Benson vid Linköpings universitet kunde också visa positiva effekter av att blockera genen med antikroppar, såväl i en musmodell som i celler från allergipatienter. Resultaten talar för att behandling riktad mot S100A4 kan lindra allergi, men troligen behövs en kombinationsbehandling riktad mot flera gener i modulen.
– Våra resultat bygger på en ny forskningsgren, systemmedicin, som syftar till att utveckla diagnostik och terapi för förebyggande och individualiserad behandling, säger Mikael Benson som är professor i pediatrik.
FAKTA
Studien ingår i forskningsprojektet MultiMod som stöds av Europakommissionens sjunde ramprogram.
Artikel: A generally applicable translational strategy identifies S100A4 as a candidate gene in allergy ]av Sören Bruhn et al. Science Translational Medicine 8 januari 2014.
The MultiMod project
Under dinosauriernas tidsålder dominerades jordklotets havsmiljöer av enorma reptiler som mosasaurier och fisködlor, men även havssköldpaddor. Man har tidigare endast kunnat gissa sig till färgerna hos dessa djur. Men nu har bevarade pigment i fossilt skinn analyserats vid SP Sveriges tekniska forskningsinstitut i Borås och MAX IV-laboratoriet vid Lunds universitet. De unika skinnresterna kommer från en 55 miljoner år gammal havslädersköldpadda, en 85 miljoner år gammal mosasaurie och en fisködla som levde för 196-190 miljoner år sedan. Fynden är de första som avslöjar färgteckningen hos utdöda havsdjur.
– Egentligen är det helt fantastiskt. När jag började läsa vid Lunds universitet 1993 hade filmen Jurassic Park precis haft premiär, och den var en bidragande orsak till att jag intresserade mig för biologi och paleontologi. Då, för 20 år sedan, var det helt otänkbart att man någonsin skulle kunna hitta biologiska rester efter djur som varit utdöda i miljontals år, men här är vi nu och jag är själv del i det, säger Johan Lindgren om upptäckten av pigmenten.
Johan Lindgren är geologiforskare vid Lunds universitet och har lett den internationella forskargrupp som har undersökt fossilen. Tillsammans med kollegorna – från bland annat Danmark, England och USA – redovisar han nu resultaten av studien i den vetenskapliga tidskriften Nature. Det mest sensationella med upptäckten är att det nu med säkerhet kan fastställas att reptilerna helt eller delvis var mycket mörkt färgade, något som troligtvis underlättade djurens reglering av kroppstemperaturen, men även bidrog till ett effektivt kamouflage och skydd mot skadlig UV-strålning.
Fossilen som analyserats består av skelett, men även av mörka skinnpartier innehållande mikrometerstora, avlånga strukturer. Dessa har tidigare antagits vara förkolnade rester av de bakterier som en gång i tiden bidrog till kadavrens nedbrytning. Men genom att undersöka fossilens kemiska sammansättning kan nu Lindgren och hans kollegor visa att det i själva verket är djurens egna färgämnen, melanin, som finns bevarade och att de mikrometerstora strukturerna är rester av så kallade melanosomer, eller pigmentorganeller.
– Våra resultat är verkligen häpnadsväckande. Färgämnet melanin är nästan ofattbart stabilt. Vår upptäckt gör det möjligt för oss att göra en svindlande tidsresa och återbesöka de här uråldriga reptilerna med hjälp av deras egna biomolekyler. Nu äntligen kan vi utnyttja våra mest avancerade mätinstrument för att lära oss hur de här djuren såg ut och hur de levde, säger kemiprofessor Per Uvdal, en av medförfattarna till den vetenskapliga studien och verksam vid MAX IV-laboratoriet i Lund.
Mosasaurierna (98–65 miljoner år sedan) var havslevande jätteödlor som kunde bli upp till 15 meter långa, medan fisködlorna (250–94 miljoner år sedan) kunde bli ännu större. Fisködlorna och mosasaurierna dog ut under krittiden, men havslädersköldpaddorna finns kvar än idag. Ett av de mest utmärkande dragen hos dagens havsläderskölpadda, Dermochelys, är att den nästan är helt svart på ryggsidan, något som troligtvis bidrar till dess i det närmsta världsvida utbredning, även i arktiska områden.
Havslädersköldpaddans förmåga att överleva i kalla klimat har huvudsakligen tillskrivits dess enorma storlek, men det har även visat sig att dessa djur solar sig uppe på havsytan under dygnets ljusa timmar, framför allt mitt på dagen. Den svarta färgen gör att sköldpaddan snabbare värms upp och når en högre kroppstemperatur än vad den annars hade gjort om dess färg varit ljus.
– Troligtvis hade även den fossila havslädersköldpaddan en liknande färgteckning och ett likartat levnadssätt. Även mosasaurierna och fisködlorna, som också fanns över hela jorden, kan ha utnyttjat sin mörka färg till att snabbt värmas upp mellan dyken, säger Johan Lindgren.
Han konstaterar vidare att om deras rön stämmer så var fisködlorna, i motsats till de flesta andra havsdjur, enhetligt mörka. Ett liknande färgschema har dagens djupdykande kaskeloter, kanske som kamouflage i en värld utan ljus eller som UV-skydd då valarna spenderar mycket tid uppe vid ytan mellan dyken. Även fisködlorna anses ha varit djupdykande, och om deras färgteckning stämmer överens med kaskeloternas så kan även detta tyda på en likartad livsstil, menar Lindgren.
Studien är också kopplad till ett EU-projekt där även Norge, Belgien och Spanien finns med.
Mag-tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom har blivit vanligare efter andra världskriget men vad som orsakar sjukdomarna, som drabbar ett par tusen personer i Sverige varje år, är fortfarande okänt. Behandlingen är till stor del inriktad på att dämpa inflammationen med kortison, låga doser av cellgifter och biologiska läkemedel som så kallade TNF-hämmare.
I Örebro har man sedan många år bedrivit en uppmärksammad tvillingforskning för att försöka förstå vilka orsaker som kan finnas i arv och miljö vid inflammatorisk tarmsjukdom, det vill säga ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
Rising star
– Nu blir forskningen mer och mer inriktad på biomarkörer, som är av betydelse vid uppkomsten och den fortsatta utvecklingen av de här sjukdomarna, berättar överläkaren Jonas Halfvarson, som för två år sedan uppmärksammades som Rising Star in European Gastroenterology.
– Det är mycket hedrande och ens forskning hamnar i rampljuset, man uppmärksammas och det är bra för nätverkande och för att skapa kontakter.
För ett par år sedan fick tvillingforskningen ytterligare stöd från Vetenskapsrådet med närmare två miljoner kronor. Det projektet har nu börjat visa resultat inklusive ett antal publikationer som är på väg.
Sjuk eller inte?
– Vi har bland annat kunnat visa att det vid IBD (Inflammatory Bowel Disease = inflammatorisk tarmsjukdom) inte är en glasklar gräns mellan att vara sjuk eller inte. Det är en gråskala där en tvilling kan vara sjuk och den andra till synes frisk. Jämfört med en helt frisk person, kan den till synes friska tvillingen ha en rad markörer, som speglar en låggradig inflammation utan att sjukdomen har brutit ut i full skala.
Kunskaperna från tvillingprojektet, som kommer att fortsätta att producera forskningsresultat, är en av grunderna för den nämnda nationella studien, som kallas Swedish Inception Cohort in IBD (SIC IBD). Den är även delvis kopplad till EU-studien, IBD Character.
Biobank blir grunden
– Grunden för den fortsatta forskningen är en biobank, som vi bygger upp här i Örebro. Vid diagnostillfället tillfrågas patienterna om de vill delta i studien och från deltagarna tar vi prover från bland annat tarmen och blodet för att bygga upp biobanken, säger Jonas Halfvarson.
I princip samtliga universitetssjukhus i landet har redan anslutit sig till projektet. Hittills har prover från ett 100-tal patienter samlats in och man räknar med att banken kommer att växa med 100-200 patienter om året.
– Man kan säga att det nya, kliniska forskningscentret vid Campus USÖ, och den utrustning som finns där med ett modernt och säkert fryslandskap är en förutsättning för sådana här större studier, det är en strategiskt viktig satsning för forskningen.
Sikte på kroniska sjukdomar
Den här nationella studien kan också ses som ett uttryck för en nationell styrning mot att prioritera olika kroniska tillstånd som är på gång efter många års koncentration på akutsjukvård.
Med hjälp av tvillingstudierna och biobanken hoppas vi kunna definiera olika biomarkörer för tarmsjukdomarna, och vilka processer som de är kopplade till?
I nästa steg ska man omsätta kunskaperna om biomarkörer för att se vilka markörer som speglar den fortsatta utvecklingen vid sjukdomarna.
– Såväl ulcerös kolit som Crohns sjukdom kan yttra sig på olika sätt. Ibland är det bara en liten del av tarmen som drabbas, ibland är det mer omfattande. Vi vill se om man genom olika biologiska markörer kan förutspå hur sjukdomen kan komma att utvecklas från diagnos och även vilka möjligheter till behandling det kan finnas.
Lika och olika
Crohns sjukdom och ulcerös kolit har många likheter, men ulcerös kolit uppträder enbart i änd- och tjocktarm medan Crohns sjukdom kan drabba hela tarmsystemet från mun till ändtarm. Den yttrar sig som inflammationer som leder till blödningar, diarréer och slembildningar, ibland även buksmärtor.
– I svåra fall kan den vara invalidiserande för den som är sjuk med inkontinens och ”social isolering”. Vi vet att arv har betydelse för sjukdomen och även vilken typ patienten kan drabbas av. Men när det gäller behandling går det än så länge ut på att dämpa inflammationen, vilket kan leda till biverkningar.
Man räknar med att en halv till en procent av befolkningen, ungefär 600 000 personer lider av någon av de här tarmsjukdomarna.
Det finns många åsikter om mobilanvändning i samband med bilkörning och nu tittar även forskare på hur beteendet förändras hos cyklister av att samtidigt hantera en telefon. VTI gör studien på uppdrag av Länsförsäkringar och även om alla resultat inte är klara kan forskarna redan nu se ett visst mönster.
– Vi ser att en del av cyklisterna väljer att stanna helt och hållet för att lösa sina uppgifter, lyssnar man på musik så cyklar man lika fort eller aningen snabbare än om man cyklar utan musik i örat, utför man andra uppgifter med telefonen så saktar man ner, säger Katja Kircher, forskare på VTI.
Det finns också skillnader på om cyklisten blir uppringd eller om cyklisten själv väljer att ringa eller sms:a. Studien visar att blickbeteendet beror på om uppgiften kommer utifrån (man blir uppringd eller får sms), eller om man själv initierar uppgiften. I det sistnämnda fallet är det ofta längre och fler blickar till telefonen som är vanliga.
Frågeställningen var hur cyklisterna går tillväga för att lösa uppgifterna, vilka strategier som finns och hur beteendet förändras av att de samtidigt med cyklingen hanterar en telefon.
– Man väljer situationer för att ringa upp samt sms:a där omgivningen är säker, och där man kan tillåta sig långa blickar mot telefonen. Även hastighetsanpassningen ger mer tid för att reagera, säger Katja Kircher.
FAKTA
VTI genomförde studien med 22 unga cyklister som cyklade samma sträcka fem gånger var. På sträckan fick de utföra olika uppgifter med sin mobiltelefon, såsom lyssna på musik, ringa, bli uppringd, sms:a och leta efter information på nätet. Cyklisterna fick göra uppgiften som de ville och det var till exempel tillåtet att sakta in eller stanna helt och hållet. Försökspersonerna använde sin egen telefon och sin egen cykel så att de var vana vid handhavandet. Cyklarna och cyklisterna var instrumenterade med ögontracking-utrustning, kameror samt gps.
I studien har Gabriel Högström, Anna Nordström och Peter Nordström, professor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, analyserat data från 743 498 svenska män som genomgick läkarundersökningar vid 18 års ålder i samband med att de mönstrade inför militärtjänstgöring, åren 1969-1984. Männens kondition mättes med ett cykeltest där motståndet ökades gradvis tills de var alltför utmattade för att fortsätta. De följdes sedan under i genomsnitt 34 år fram tills de drabbades av en hjärtinfarkt, fram till att de avled, eller fram till den 1 januari 2011, beroende på vilket som kom först.
Studien visar att god kondition i tonåren minskade risken för hjärtinfarkt senare i livet. Vältränade, men överviktiga eller feta män, hade dock en signifikant högre risk att drabbas av hjärtinfarkt, jämfört med otränade, smala män.
– Samtidigt som bra kondition i slutet av tonåren kan minska risken för hjärtinfarkt verkar konditionen inte fullt ut kompensera för riskerna med att ha övervikt eller fetma. Det är alltså viktigare att vara normalviktig än att vara i bra fysisk form, men att det är ännu bättre att vara både vältränad och att ha en normal vikt, säger Peter Nordström.
Studien visar att varje ökning av konditionen med 15 procent minskade risken för en hjärtinfarkt 30 år senare med cirka 18 procent. Detta efter justering för olika påverkande faktorer inklusive socioekonomisk bakgrund och kroppsmasseindex, BMI. Resultaten indikerar också att regelbunden konditionsträning sent i tonåren är associerat med 35 procent mindre risk för att drabbas av en tidig hjärtinfarkt.
Forskarna beräknar att i hela materialet drabbades 1 550 män per 100 000 av hjärtinfarkt. Bland dessa var 43 procent normalviktiga eller smala i tonåren och hade en kondition över genomsnittet. I denna del av gruppen visade det sig att bara 803 män per 100 000 drabbades av hjärtinfarkt.
– Risken för hjärtinfarkt var alltså nästan halverad bland de som var normalviktiga eller smala i slutet av tonåren. Men studien visade bara att det fanns ett samband mellan kondition och en minskad förekomst av hjärtinfarkt, vi kunde inte visa att det var den förbättrade konditionen i sig som minskade risken för hjärtinfarkt, säger Peter Nordström.
Han berättar att förhållandet mellan kondition och hjärtsjukdomar är komplext och kan påverkas av ett stort antal felkällor. Vissa människor kan exempelvis ha en genetisk predisposition för både hög fysisk kondition och en låg risk för hjärtsjukdom.
– Så vitt vi vet är detta den första riktigt stora studie som undersöker länken mellan fysisk kondition hos tonåringar och risken för hjärtinfarkt senare i livet. Eftersom hjärt-kärlsjukdomar utgör ett stort folkhälsoproblem och konditionsträning både är lättillgängligt och går att genomföra till en låg kostnad är dessa resultat och den här typen av studier viktiga när det gäller planering av förebyggande folkhälsoinsatser, säger Peter Nordström.
Läs studien i European Heart Journal.
What is now dry desert was once a beach littered with the bones and teeth of ancient marine reptiles and dinosaurs.<br />A string of vertebrae from the tail of a huge “Brontosaurus-like” sauropod, together with some shed teeth from a carnivorous theropod represent the first formally identified dinosaur fossils from Saudi Arabia, and were found in the north-western part of the Kingdom along the coast of the Red Sea.
The remains were discovered during excavations conducted by a team of scientists working under the auspices of the Saudi Geological Survey, Jeddah.
The dinosaur finds were recently published in the scientific journal PLOS ONE and jointly authored by participating researchers from Sweden, Australia and Saudi Arabia.
“Dinosaur fossils are exceptionally rare in the Arabian Peninsula, with only a handful of highly fragmented bones documented this far” says Dr Benjamin Kear, based at Uppsala University in Sweden and lead author of the study.
“This discovery is important not only because of where the remains were found, but also because of the fact that we can actually identify them. Indeed, these are the first taxonomically recognizable dinosaurs reported from the Arabian Peninsula” Dr Kear continues.
“Dinosaur remains from the Arabian Peninsula and the area east of the Mediterranean Sea are exceedingly rare because sedimentary rocks deposited in streams and rivers during the Age of Dinosaurs are rare, particularly in Saudi Arabia itself” says Dr Tom Rich from Museum Victoria in Australia.
When these dinosaurs were alive, the Arabian landmass was largely underwater and formed the north-western coastal margin of the African continent.
“The hardest fossil to find is the first one. Knowing that they occur in a particular area and the circumstances under which they do, makes finding more fossils significantly less difficult” says Dr Rich.
The teeth and bones are approximately 72 million years old.
Two types of dinosaur were described from the assemblage, a bipedal meat-eating abelisaurid distantly related to Tyrannosaurus but only about six metres long, and a plant-eating titanosaur perhaps up to 20 metres in length.
Similar dinosaurs have been found in North Africa, Madagascar and as far away as South America
Kear BP, Rich TH, Vickers-Rich P, Ali MA, Al-Mufarreh YA, et al. (2013) First Dinosaurs from Saudi Arabia. PLoS ONE 8(12): e84041. doi:10.1371/journal.pone.0084041
Det som nu är en torr öken var en gång en strand med uppsköljda ben och tänder från urtida marina reptiler och dinosaurier.
En kota från svansen hos en jättelik Brontosaurus-liknande sauropod tillsammans med några tappade tänder från en köttätande theropod är de första fossilen från Saudiarabien som formellt blivit identifierade som dinosauriefossil. Fossilen hittades i den nordvästra delen av landet längs med Rödahavskusten.
Lämningarna hittades under utgrävningar utförda av en grupp forskare under beskydd av the Saudi Geological Survey i Jeddah. Fynden har nyligen beskrivits i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE som författats av forskare från Sverige, Australien och Saudiarabien.
– Dinosauriefossil är extremt ovanliga på den Arabiska halvön. Bara en handfull mycket fragmenterade ben har dokumenterats så här långt, säger Benjamin Kear, forskare i paleobiologi vid Uppsala universitet och artikelns huvudförfattare.
– Den här upptäckten är viktig inte bara för att dessa lämningar faktiskt hittades men också för att vi kan identifiera dem. Dessa är de första taxonomiskt identifierbara dinosaurierna från den Arabiska halvön som har rapporterats, säger Benjamin Kear.
– Kvarlämningar från dinosaurier från den Arabiska halvön och området öster om Medelhavet är utomordentligt sällsynta på grund av att sedimentära bergarter som deponerats i floder och strömmar under dinosauriernas tid är ovanliga, särskilt i Saudiarabien, säger forskaren Tom Rich från Museum Victoria i Australien.
När dessa dinosaurier levde var den Arabiska halvön till största del under vatten och utgjorde den nordöstra kusten på den afrikanska kontinenten.
– Det första fossilet är det svåraste att hitta. Att veta att de finns i ett särskilt område och omständigheterna kring dem gör det mycket lättare att hitta fler fossil, säger Tom Rich.
Tänderna och benen är uppskattningsvis 72 miljoner år gamla.
Utifrån fossilen kan två olika typer av dinosaurier beskrivas, en tvåbent köttätande abelisaurid avlägset släkt med Tyrannosaurus men bara sex meter lång, och en växtätande titanosaur som kan ha varit ända upp emot 20 meter lång.
Liknande dinosaurier har hittats i Nordafrika, på Madagaskar och så långt bort som Sydamerika.
FAKTA
Kear BP, Rich TH, Vickers-Rich P, Ali MA, Al-Mufarreh YA, et al. (2013) First Dinosaurs from Saudi Arabia. PLoS ONE 8(12): e84041. doi:10.1371/journal.pone.0084041
2011 publicerades resultaten av en omfattande kartläggning av tarmfloran hos allergiska och friska barn. I proven från spädbarnstiden var mångfalden och variationsrikedomen – diversiteten – av bakteriestammar signifikant mindre hos dem som utvecklat allergiskt eksem när de fyllt två år.
Studien följdes upp när de 47 deltagande barnen fyllt sju år. Då hade åtta av dem, 17 procent, drabbats av kronisk astma. 28 procent hade hösnuva, 26 procent hade fortfarande eksem och 34 procent reagerade på pricktest mot allergiframkallande ämnen. Men det var bara astmafallen som kunde förknippas med mager tarmflora vid en veckas och en månads ålder, enligt resultaten som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Clinical & Experimental Allergy.
Det kan tyckas långsökt att innehållet i mage och tarmar kan ha effekter i luftvägarna. Resultaten i denna studie stärker dock ett sådant samband, vilket tidigare påvisats i djurstudier.
– En tarmflora med stor mångfald under de första levnadsmånaderna verkar vara viktig för utmognaden av immunsystemet, säger Thomas Abrahamsson, barnöverläkare och forskare vid Linköpings universitet och försteförfattare till artikeln.
Hypotesen är att immunsystemet behöver ”tränas” av många olika mikroorganismer för att fungera effektivt. I brist på tillräcklig stimulans från många olika bakterier kan systemet överreagera mot ofarliga antigen i omgivningen.
En bakterieflora med hög diversitet har också visats stärka slemhinnornas barriärfunktion.
– Vi spekulerar att en bristande mognad av immunsystemet i tidig ålder och en försämrad barriärfunktion kan öppna för vissa typer av virusinfektioner som kan kopplas till astmautveckling, säger seniorförfattaren Maria Jenmalm, professor i experimentell allergologi (bilden ovan).
Analysen av bakteriefloran i barnens avföring gjordes med så kallad 454-pyrosekvensering vid Science for life laboratory i samarbete med forskarna Anders Andersson och Lars Engstrand. Det är en kraftfull genetisk metod som identifierar DNA-sekvenser typiska för de olika bakteriestammarna, även sådana som inte kan odlas på traditionell väg.
Artikel: Low gut microbiota diversity in early infancy precedes asthma at school age [Ref 1] av T Abrahamsson, H Jakobsson, A F Andersson, B Björkstén, L Engstrand och M C Jenmalm. Clinical & Experimental Allergy, i tryck 2014.
Hittills har forskarna trott att nervgiftet ß-N-metyl-alanin (BMAA ) enbart produceras av cyanobakterier. Forskare vid Stockholms universitet (Institutionen för ekologi, miljö och botanik samt Institutionen för analytisk kemi) visar nu i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PLOS-ONE att även diatoméer, så kallade kiselalger, har förmågan att producera BMAA.
– Vi har tidigare spekulerat i huruvida andra organismer utöver cyanobakterier har förmågan att producera BMAA, och har nu lyckats påvisa att utöver cyanobakterier så kan även diatoméer producera detta neurotoxin, säger Ulla Rasmussen, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, och initiativtagare till studien.
I Östersjön blommar cyanobakterier under sommarmånaderna. Detta tilldrar sig allmänhetens ögon då blomningarna syns runt badstränder och i skärgårdar. Diatoméerna blommar under våren och på hösten, och får därför inte lika stor uppmärksamhet – detta eftersom vi människor inte är ute i skärgården i samma utsträckning under denna årstid som under sommarperioden.
Forskare har tidigare påvisat förekomsten av BMAA i både på land och i vatten såsom på ögruppen Guam i Stilla havet, i Floridas kustområden samt i Östersjöns brackvattenssystem.
I tidigare studier som utförts i Östersjön av samma forskargrupp vid Stockholms universitet samt av amerikanska forskare i en studie från Florida fanns stora likheter i sättet som neurotoxinet ackumulerades upp i näringskedjan – det vill säga från primära producenter (till exempel cyanobakterier och diatoméer) upp till mollusker, krabbor samt större fiskar.
BMAA tros vara inblandat i den muskelnedbrytande sjukdomen amyotrofisk lateralskleros (ALS). Hitintills har forskningen kunnat visa förekomsten av BMAA i material från avlidna patienter i en studie från Florida. Forskarteamet vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik gör nu en studie tillsammans med doktor Lars-Olov Ronnevi vid Karolinska Sjukhuset där cerobrospinal vätska (CSF) samt blod från patient- och kontrollprover analyseras för förekomst av BMAA. Denna studie beräknas vara klar våren 2014.
FAKTA
Artikel i PLOS-ONE ”Diatoms: A Novel Source for the Neurotoxin BMAA in Aquatic Environments”: www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0084578
Många anhörigvårdare betalar ett högt pris för den omsorg de ger till sina anhöriga och priset är högre för kvinnor än för män. Anhörigvårdare går ner i arbetstid, säger upp sig i förtid eller väljer att pensionera sig tidigare som en följd av sitt omsorgsansvar. Detta gör också att de får minskade inkomster. Anhörigomsorgen har också ett pris för hur de mår. Många upplever att omsorgsgivandet är fysiskt och psykiskt påfrestande, liksom att det leder till svårigheter att fokusera på arbetet och att hinna med ett liv utanför arbete och omsorg.
– De flesta som får vård av en anhörig är äldre. Vi vet att de flesta äldre är nöjda med äldreomsorgen och föredrar att få hjälp därifrån, snarare än från barnen eller andra släktingar. Ändå ökar andelen äldre som får hjälp av sina barn samtidigt som andelen av de äldre som får del av äldreomsorgen minskar. Det här är en anmärkningsvärd utveckling där ansvaret för vården läggs på de anhöriga, säger Marta Szebehely och fortsätter:
– Beslutet att vårda, eller vårdas av, en anhörig ska inte vara påtvingat av brister i den offentliga omsorgen; det måste vara ett frivilligt val. Och för att det ska vara ett frivilligt val krävs att samhället erbjuder olika former av omsorgsinsatser som svarar mot olika behov och vardagsvanor hos både äldre och anhöriga. En väl utbyggd och väl fungerande äldreomsorg är en förutsättning för att anhöriga till omsorgsbehövande äldre ska kunna förvärvsarbeta och försörja sig på samma villkor som andra.
Studien visar att 42 procent av både kvinnor och män i medelåldern ger anhörigomsorg minst en gång i månaden.
Många minskar sin arbetstid eller slutar arbeta på grund av anhörigomsorg: 90 000 kvinnor och drygt 50 000 män i åldrarna 45-66 år har gått ner i arbetstid, sagt upp sig eller gått i pension i förtid på grund av att de ger omsorg till en närstående.
Cirka fyra av tio kvinnor och omkring var fjärde man som hjälper minst en gång i månaden har upplevt svårigheter att hinna med fritidsaktiviteter eller att umgås med vänner till följd av omsorgsgivandet.
Drygt 5 procent av kvinnorna och drygt 2 procent av männen som ger anhörigvård minst en gång i månaden har blivit sjukskrivna mer än två veckor på grund av omsorgsgivandet.
Många får minskade inkomster som en följd av anhörigomsorg: 114 000 kvinnor och 75 000 män i åldrarna 45-66 år fått minskade inkomster på grund av de ger omsorg till en närstående.
FAKTA
Rapporten Att ge omsorg mitt i livet: Hur påverkar det arbete och försörjning är skriven av professor Marta Szebehely, doktorand Petra Ulmanen och fil.dr. Ann-Britt Sand, verksamma vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Rapporten bygger på en enkätundersökning av 3 630 personer i åldrarna 45-66 år under våren 2013.
Klamydia är den vanligaste sexuellt överförda bakterieinfektionen, både i Sverige och i världen. Världshälsoorganisationen, WHO, har uppskattat att mer än 100 miljoner nya fall av sjukdomen uppkommer varje år. Klamydia ger oftast inga symtom men om infektionen inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem, speciellt hos kvinnor. Komplikationer efter klamydiainfektion är exempelvis ofrivillig barnlöshet, utomkvedshavandeskap och kroniska buksmärtor. Det är vanligt med tecken på genomgången klamydiainfektion hos ofrivilligt barnlösa par, speciellt hos kvinnor som kan drabbas av skador på äggledarna.
Eftersom klamydia kan ge allvarliga skador finns det behov av metoder för att förebygga klamydiasmitta. En viktig målgrupp för preventiva åtgärder är personer som har ett sexuellt riskbeteende, vilket kan leda till ökad risk för klamydia och andra sexuellt överförda infektioner. Denna grupp bidrar särskilt mycket till spridningen av klamydia och andra sexuellt överförda infektioner i befolkningen.
Jens Boman, läkare och doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, har i sitt avhandlingsarbete utvecklat, implementerat och utvärderat en samtalsmetod med motiverande samtal för att minska risken för sexuell smitta hos personer med ökad risk för sådan smitta. Motiverande samtal är en evidensbaserad metod som visat sig vara effektiv för att åstadkomma olika typer av livsstils- och beteendeförändringar. Metoden bygger på att man först försöker utforska och förstå personens egen motivation till förändring. Därefter kan man vägleda personen för att åstadkomma en beteendeförändring.
– Avhandlingen visar att motiverande samtal fungerar bra för att minska sexuellt riskbeteende och risken för klamydiainfektion hos kvinnor, men metoden är inte lika effektiv när det gäller män. Resultaten pekar därför på att kvinnor och män bör behandlas på olika sätt för att uppnå en effektiv minskning av risken att bli smittad, säger Jens Boman.
Med anledning av resultaten anser han att det kan vara tillräckligt att fokusera på information och motivation vid rådgivning av kvinnor. När det gäller rådgivning av män kan man däremot behöva komplettera med andra åtgärder för att uppnå beteendemässiga förändringar eller upprepa rådgivningen för att uppnå god effekt.
FAKTA
Jens Boman är född och uppvuxen i Stockholm. Han är överläkare och verksamhetschef vid Laboratoriemedicin Västerbotten, Västerbottens läns landsting, samt doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Fredag den 10 januari försvarar Jens Boman, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Förebyggande av klamydiainfektion. (Engelsk titel: Prevention of Chlamydia trachomatis infections). Fakultetsopponent är docent Hans Fredlund, institutionen för folkhälsovetenskap och medicin, Örebro universitet.
Avhandlingen är publicerad elektroniskt.
– Målet är att utforska vad som kännetecknar ett hälsosamt åldrande, bland annat vilka som med åren drabbas av ålderssvaghet, olika funktionsnedsättningar och kopplingar till kända åldersrelaterade sjukdomar, säger Lena Kilander, docent och överläkare på geriatrik och minnesmottagningen, Akademiska sjukhuset, som leder den nya studien som precis startat och kommer att pågå fram till 2018.
Lena Kilander menar att det är viktigt med ökad kunskap med tanke på att antalet personer över 80 år kommer att fördubblas inom 20 år. Hon betonar att traditionella riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, en hälsosam livsstil och arvsanlag endast delvis förklarar överlevnad och ett friskt åldrande. Flera andra faktorer, som exempelvis förändringar i arvsmassan som uppstår under livet och mer subtila faktorer som vi ännu inte kan analysera, återstår att upptäcka.
Studien är en uppföljning av ULSAM, Uppsala Longitudinal Study of Adult Men, som inleddes 1970. En nyhet är att även männens partners nu inkluderas. Förutom experter på demenssjukdomar medverkar experter på åldersrelaterat muskelbortfall, nutrition, genetik, diabetes och inflammation. Det är en så kallad kohort där man följer en avgränsad och noggrant beskriven grupp, närmare bestämt män födda 1920-1924.
– Vi kommer bland annat att studera hur förändringar i arvsanlagen, så kallade förvärvade genetiska mutationer, påverkar ålderssvaghet och uppkomsten av vanliga åldersrelaterade tillstånd/sjukdomar som cancer, hjärtkärlsjukdom, förlust av muskelmassa/muskelförtvining, benskörhet, demens och vilken betydelse dessa faktorer har för dödligheten, säger Lena Kilander.
Forskarna kommer dessutom att gå tillbaka till de uppföljningar av hälsostatusen som gjordes när männen var 50, 60, 70, 77, 82 och 88 år, då man bland annat undersökte förekomst av hjärtkärlsjukdom, cancer och demens. Detta för att se vilken betydelse förekomst av hjärtkärlsjukdom, kost och fysisk aktivitet har på sikt för ett hälsosamt åldrande.
FAKTA
Sjunde uppföljningen av ULSAM *
Före hälsoundersökningen fyller deltagarna i ett frågeformulär där de uppskattar sin hälsa, bland annat förekomst av funktionshinder som minnesstörning, talsvårigheter, ångest och nedsatt fysisk förmåga. * Hälsoundersökning med test av kognition och fysisk förmåga (gång, balans och gripstyrka).
*) Undersökningen är samtidigt en hälsokontroll. Om en deltagare har till exempel högt blodtryck eller tecken på demens skickas remiss till husläkare eller Minnesmottagningen för fortsatt utredning.
– Den signalväg som vi nu upptäckt hjälper tumörceller att bli invasiva och ta sig in i omkringliggande vävnader. Vi har också lyckats stoppa signalvägen och på så sätt förhindra tumörcellernas aggressiva beteende, berättar Marene Landström, professor i patologi vid Umeå universitet.
I fokus för studien står en tillväxtfaktor som heter transforming growth factor beta, TGF-ß. Aggressiva tumörceller tillverkar en hög mängd av TGF-ß. Det är tidigare känt att cancerpatienter som har höga nivåer av TGF-ß i blodet löper en högre risk att utveckla dottertumörer som sprider sig i kroppen.
Forskarna har i sitt arbete stimulerat prostatacancerceller med TGF-ß. Då aktiveras ett enzym – γ-secretase – som spelar en nyckelroll. Enzymet klipper nämligen av en särskild mottagarmolekyl, receptor, som är bunden till cellmembranet. Den ena av receptorns avklippta delar skickas sedan in till cellkärnan och där börjar den styra uttrycket av gener som gör det möjligt för cancerceller att invadera omkringliggande vävnader. Intressant nog så reglerar den avklippta receptormolekylen också sitt eget genuttryck, vilket tyder på att cancercellerna fortsätter att stimulera denna signalväg.
I studien som nu publiceras i Science Signaling visar forskarna var i mottagarmolekylen som själva klyvningen sker. De har också lyckats ta reda på hur enzymet γ-secretase aktiveras. Deras tidigare studier har visat att TGF-ß aktiverar ett särskilt protein som reglerar aktiviteten hos receptorn. Detta protein triggar också enzymet γ-secretase. Genom att göra enzymet verkningslöst har forskarna nu lyckats förhindra tumörcellernas aggressiva beteende både i djurmodeller och i odlade cellkulturer.
Förutom vid prostatacancer är den nyupptäckta signalvägen också aktiverad vid bröst- och lungcancer. Förhoppningen är därför att fynden ska leda till bättre behandlingsalternativ även för dessa cancerformer.
– Signalvägen skulle också kunna komma till användning som en framtida biomarkör för att förutsäga prognosen för cancerpatienter och för att välja vilken behandlingsform som är mest lämplig, säger Marene Landström.
FAKTA
Originalartikel: TRAF6 Stimulates the Tumor-Promoting Effects of TGFß Type I Receptor through Polyubiquitination and Activation of Presenilin. Shyam Kumar Gudey, Reshma Sundar, Yabing Mu, Anders Wallenius, Guangxiang Zang, Anders Bergh, Carl-Henrik Heldin, Marene Landström. Science Signaling 7 January 2014.
De nya resultaten publiceras i det senaste numret av tidskriften Science Signaling.