Cirka en fjärdedel av alla kvinnor läcker urin i samband med hosta, nysning eller hopp, så kallad ansträngningsinkontinens. Många har lindriga besvär, men för vissa påverkas vardagen kraftigt av läckaget. Bäckenbottenträning ger förbättring, men en del drar sig för att söka hjälp, eller upplever att det är svårt att få vård.

Malin Sjöström, doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, baserar sin avhandling på en studie där 250 kvinnor med ansträngningsinkontinens lottades till tre månaders bäckenbottenträning antingen via ett internetbaserat behandlingsprogram, eller via en broschyr som skickades ut per post. Forskargruppen träffade aldrig deltagarna, utan både utredning och behandling utfördes på distans. Under behandlingstiden fick internetgruppen stöd via e-post av en uroterapeut, medan broschyrgruppen tränade på egen hand. Efteråt följdes effekten av behandlingen upp, en del deltagare djupintervjuades också per telefon, och en hälsoekonomisk analys genomfördes.

Avhandlingen visar att båda behandlingarna gav betydande förbättringar av symtom och livskvalitet, men det var ingen skillnad mellan grupperna när det gäller behandlingsresultat. Däremot rapporterade fler kvinnor i internetgruppen att de upplevde större förbättring, fler minskade sin användning av inkontinensskydd, och fler var nöjda med behandlingsprogrammet jämfört med kvinnorna i broschyrgruppen. I djupintervjuerna berättade deltagarna i internetgruppen att de kände sig stöttade och sedda i sin situation, med bibehållen integritet. Den internetbaserade behandlingen var kostnadseffektiv i jämförelse med den behandling som baserades på broschyren.

– Åtta av tio kvinnor fick minskade symtom och en ökad livskvalitet. Trots att vi aldrig träffade dem, så förbättrades de ungefär lika mycket som i andra studier, där deltagarna haft regelbundna träffar med en behandlare för bäckenbottenträning. Jag tror att behandling via internet kan upplevas som lättillgänglig och flexibel, och passar vissa kvinnor. Förhoppningsvis bidrar min forskning till att fler kan få hjälp för sitt urinläckage, säger Malin Sjöström, som till vardags är distriktsläkare vid Odensala Hälsocentral i Östersund.

Avhandlingen är en del i projektet tät.nu, som drivs av forskare vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. Ett av målen för projektet är att utveckla lättillgängliga behandlingsprogram för inkontinens. Initiativtagare, och ansvarig är Eva Samuelsson, docent och distriktsläkare i Jämtland, som driver projektet tillsammans med Göran Umefjord, disputerad distriktsläkare från Härnösand. Studierna samordnas från Östersund, och finansieras med nationella, regionala och lokala anslag.

Det menar Anja Schmidt-Christensen och Dan Holmberg som är två av forskarna bakom studien.

– Det huvudsakliga genombrottet, är själva tekniken vi utvecklat som gör att det för första gången går att använda en autoimmun sjukdomssituation för att visualisera den inflammatoriska process som sker i bukspottkörteln vid typ 1-diabetes, säger Dan Holmberg, professor i immunologi.

Genom att transplantera in cellöar, sk Langehanska öar till den främre ögonkammaren på musmodell för typ 1 diabetes har forskarna m h a avancerad mikroskopi kunnat följa den inflammatoriska processen i realtid på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.

Vid typ 1 diabetes kan de Langerhanska öarna, ett slags cellöar i bukspottkörteln som bl a består av insulinproducerande betaceller, inte producera tillräckliga mängder av hormonet insulin pga av en autoimmun reaktion, dvs cellerna förstörs av det egna immunsystemet.

Initialt hyste forskarna vissa farhågor med modellen eftersom ögonen tros vara skyddade mot immunsystemet. Men mot bakgrund av all tidigare kunskap kring den inflammatoriska processen i bukspottkörteln vid typ 1-diabetes, har forskarna kunnat konstatera att det är samma förlopp och process som sker i de transplanterade cellöarna. Detta är grundläggande för vår modellen och forskningsresultaten som som nu presenteras

– Sen är det också uppenbart att avbildningen vi får är av så mycket bättre kvalitet än något som tidigare visats. Vår teknik kan jämföras med existerande icke-invasiva tekniker som MR eller PET – den stora fördelen är då att upplösningen på bilderna är betydligt bättre med möjlighet att se enskilda celler och följa hur de rör sig och interagerar med varandra. Alternativt kan tekniken jämföras med andra tekniker som tillåter liknande upplösning men som då kräver invasiv kirurgi och bara tillåter ögonblicksbilder, säger Anja Schmidt-Christensen, som tillsammans Lisbeth Hansen, är försteförfattare till studien.

Det unika med de nya fynden är att forskarna för första gången i ”direktsändning”, i ett slags naturligt fönster, kan välja att följa cellaktiviteten i en eller flera cellöar, hur de invaderande inflammatoriska cellerna tar sig in i Langerhanska öarna, hur de rör sig, förökar sig och slutligen förstör de insulinproducerande betacellerna. Processen kan följas från dag till dag och över månader.

– Det ger oss helt nya möjligheter att se kroppens reaktion på olika behandlingsstrategier för att rädda cellöarna från immunförsvarets dödliga attacker. Det öppnar upp för många nya saker. Något som vi verkligen vill göra, och vi har nu teknologin för även om det ligger i framtiden, är att skapa en modell med mänskligt immunsystem och transplantera cellöar från människa, säger Dan Holmberg.

Elin Hultman vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet har tittat på vilka hälsoaspekter det är som socialsekreterarna uppmärksammar i dokumentationen när de utreder barns livssituation.

– Även om det finns undantag så visade sig informationen om barns psykiska och fysiska hälsa vara knapphändig i många av utredningarna, säger Elin Hultman. Minst rapporteras självskadebeteende, självmordstankar och mag-, tarm- och njursjukdomar. De vanligaste rapporterna handlar om stress, oro, sorg och ilska.

Dessutom visar en av studierna att i hela 14 av 60 utredningar, där utredningen dragits igång på grund av en oro för barnets hälsa, nämns inte hälsan överhuvudtaget i argumentationen för bedömning och beslut. När hälsan nämns läggs fokus på barnens beteende som ett tecken på deras psykiska ohälsa.

Ofta pekas föräldrarna bristande kapacitet som orsak till ohälsan.

– Men betydelsen av andra eventuellt bidragande påverkansfaktorer så som barns egna fysiska och psykologiska förutsättningar, skolsituationen, eller kamratrelationer nämns sällan. Trots att de liksom föräldrarna också kan innebära både en risk eller en skyddande faktor för barns hälsa, säger Elin Hultman

I endast 12 av de 60 undersökta utredningsbedömningarna tas barnens egna upplevelser av sin hälsa upp. I stället argumenterades för barns fysiska och psykiska hälsa genom beskrivningar av andra personer

– Och i de fall barnen själva kom till tals gjordes det med få ord, och som en bekräftelse på andras bedömningar. Till exempel ”Skolan anser att Kalle mår dåligt, vilket Kalle håller med om”, säger Elin Hultman.

Det framgår också sällan hur barnen uppfattar att svåra förhållanden påverkar dem, hur de själva kan agera eller vad de själva önskar för stöd eller hjälp. Elin Hultman tror att kan bero på att man är rädd att ge barnen skuld eller ansvar i en svår situation.

– En viktig bedömningsgrund saknas. Om barnets perspektiv saknas i utredningen är det svårt att säga att Socialtjänsten fattar det bästa beslutet utifrån det individuella barnets behov, säger Elin Hultman.

Elin Hultman disputerade den 20 december 2013 med ”Barnperspektiv i barnavårdsutredningar med barns hälsa och barns upplevelser i fokus”.

Rävens dvärgbandmask finns framför allt i centrala Europas bergstrakter, men den har spridit sig över stora delar av Europa och hittades på tre platser i Sverige under 2011. Parasiten är värdväxlare och har vanligen räven som huvudvärd och en smågnagare som mellanvärd. Det är mycket ovanligt att människor blir sjuka av parasiten, men om det sker är sjukdomen dödlig om den inte behandlas.

Under en forskningsdag vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) idag kommer doktoranden Andrea Miller att berätta om vad som hittills kommit fram i ett EU-finansierat forskningsprojekt (EMIRO) om smågnagarnas roll i spridningen av rävens dvärgbandmask.

– Huvudbudskapet är att mina analyser av de rävträcksprover som samlats in under 2013 visar att parasiten finns kvar i två områden där den upptäcktes år 2011, säger Andrea Miller.

Syftet med EMIRO (Echinococcus Multilocularis In Rodents) är att undersöka förutsättningarna för parasitens etablering i olika geografiska områden i Europa. I den svenska delen av projektet undersöks parasitförekomsten både i rävträck och i olika smågnagare. Liknande undersökningar pågår även i Litauen och Schweiz, där i vissa fall mer än hälften av rävarna är infekterade. Parallellt pågår infektionsförsök med olika smågnagare i Köpenhamn. Projektet koordineras av Johan Höglund från SLU:s institution för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap. Från svensk sida deltar även Gert Olsson från Vilt fisk och miljö vid SLU i Umeå och Helen Wahlström från Zoonoscenter vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala.

I Sverige har rävträck samt parasitcystor som påträffas i levern hos gnagare samlats in under maj och oktober 2013, dels i två av de tre områden där bandmasken är påvisad sedan tidigare, dels i två områden inom ramen för pågående aktiviteter inom SLU:s fortlöpande miljöanalys.

Såväl rävträck som parasitcystor analyseras med avseende på förekomst av parasit-DNA. Analysen görs med en PCR–metod där alla positiva resultat konfirmeras genom sekvensering.

Alla träckprover från räv (127 prover) har nu analyserats. Sammanlagt har fem positiva fynd konfirmerats, i samtliga fall från platser där parasiten påvisats tidigare (Västra Götaland och Sörmland). I Västra Götaland har 62 träckprov analyserats varav två stycken testats positiva. Båda dessa var insamlade under våren, dels på den plats där parasiten hittades för första gången i Sverige, dels cirka 10 km därifrån. I Sörmland har 57 prov analyserats varav 3 var positiva. Dessa var från samma fält, cirka 2 km från den lokal där det andra svenska fyndet gjordes. Två av proverna var insamlade under våren och ett under hösten.

Sammantaget visar dessa fynd att parasiten finns kvar i båda områdena, men att förekomsten sannolikt fortfarande ligger på en låg nivå. Från de två övriga områdena (Småland och östra Sörmland) har hittills bara åtta träckprov samlats in, vilka alla var negativa.

Utöver träckproven har närmare 450 smågnagare (framförallt vattensork, skogssork och åkersork) samlats in. I dagsläget är alla dissektioner inte slutförda.

– I slutänden är det vår förhoppning att vi kommer få bättre kunskaper om i vilka naturtyper parasiten kan etablera sig. Vi är naturligtvis även nyfikna på hur situationen kommer att utvecklas framöver, säger Johan Höglund.

Det metabola syndromet är en samling faktorer som är kopplade till en ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. I metabola syndromet ingår bukfetma, höga nivåer av det skadliga blodfettet triglyderider, låga nivåer av det skyddande blodfettet HDL, högt blodtryck och högt fasteblodsocker.

I studien fick alla som gick ut nionde klass i Luleå 1981 (Northern Swedish Cohort) svara på frågor om vad de ätit till frukost. 27 år senare genomgick deltagarna en hälsokontroll då man undersökte förekomst av det metabola syndromet och dess delkomponenter.

Studien visar att de som hoppade över frukosten eller åt en bristfällig frukost i ungdomen hade 68 procent högre förekomst av metabola syndromet i vuxen ålder, jämfört med de som åt en mer fullvärdig frukost. Detta efter att hänsyn tagits till andra levnadsvanor samt socioekonomiska faktorer i ungdomen. Bukfetma och högt fasteblodsocker var de delkomponenter i vuxen ålder som tydligast kunde kopplas till en bristfällig frukost i ungdomen.

– Ytterligare studier behövs för att förstå mekanismerna bakom sambandet mellan bristfällig frukost och metabola syndromet, men våra resultat och flera tidigare studier tyder på att en bristfällig frukost kan påverka blodsockerregleringen negativt, säger Maria Wennberg som är studiens huvudförfattare.

Studien är genomförd av forskare vid Umeå universitet, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för allmänmedicin.

Läs studien som är publicerad i tidskriften Public Health Nutrition.

Social ångest är ett stort problem i Sveriges befolkning. Uppemot 15 procent anses lida av problematiken, vilket gör social fobi till den fjärde vanligaste psykiatriska diagnosen. Personer med social fobi kan känna oro, rädsla eller ångest i olika situationer som rör exempelvis socialt umgänge, att känna sig granskad av andra eller att stå i centrum.

Nu genomför Linköpings universitet i samarbete med Stockholms universitet en studie för att undersöka om psykodynamisk internetterapi för social fobi ger minskad social ångest och ökad livskvalitet. Det har tidigare genomförts ett flertal studier på internetbehandling för social fobi med kognitiv beteendeterapi, KBT.

Psykodynamisk internetbehandling däremot är ett ganska nytt fält för forskningen.

– Psykodynamiska korttidsterapier är på frammarsch och evidensen för dessa växer, säger Gerhard Andersson, forskningsledare och professor i klinisk psykologi.

Den affektfokuserade behandlingen som erbjuds i den aktuella behandlingsstudien lägger fokus på känslor och att visa medkänsla med sig själv. Genom denna studie kan bredden av tillgängliga internetbehandlingar från olika terapiinriktningar öka.

– Internetbehandling med psykodynamisk inriktning kan öka tillgängligheten av psykologisk behandling eftersom den når ut till personer som inte söker traditionell terapi, säger Gerhard Andersson. 

Carina Guyard har i sin avhandling ”Kommunikationsarbete på distans” utforskat kommunikationssituationen på svenska Taxi Kurirs callcenter i Lettland där färdtjänstkunder från Stockholmsområdet hamnar när de ringer för att beställa taxi.

Carina Guyard har analyserat kommunikationen i fyra delar:

När det gäller den fysiska arbetsplatsen konstaterar Carina Guyard att den var mycket platsbunden och standardiserad när hon forskade på plats.

– De som jobbade på callcentret var väldigt bundna vid skrivbordet. De var tvungna att logga ur så fort de lämnade skrivbordet, och det fördes statistik över hur många samtal de tog. Man pratar om att man med dagens teknik kan jobba var som helst, men det gäller inte callcenter. Jag tror att det beror på att arbetsuppgifterna är så monotona att om de inte vore på plats skulle de inte jobba i samma tempo, säger hon.

Kommunikationsträning finns och medarbetarna får lära sig hur de ska styra kunden framåt i samtalet och förekomma med frågor, bland annat om kundnumret, för att vara effektiva. De ska också vara trevliga, och presentera sig med förnamn.

– Men normen om trevlighet var otydlig. Man brukar tala om att ”le i luren”, vara smickrande eller prata med ljus, trevlig röst, men jag märkte ingenting av sådant. Att de frångick normen om att vara trevlig tror jag beror på att det är en offentlig tjänst. Kunderna är tvungna att ringa hit och då behöver man inte vara smickrande.

– De anställda förstod att det var önskvärt att de var trevliga, men det ansågs inte viktigt. För dem var det viktiga att göra en korrekt bokning och de var extremt noggranna med det. De valde bort snabb och trevlig service och valde i stället att vara noga med bokningen, säger Carina Guyard.

Inte heller var kundsamtalen så effektiva som kommunikationsträningen syftat till.

– De förde inte samtalet framåt med rätt frågor, vilket gjorde att kunden fick ta om alltihop från början när personalen väl frågat efter kundnumret. Att de inte var effektiva tror jag handlar om viljan att undvika otrevliga samtal. De blev utskällda dagligen.

Relationen till Sverige var dubbel.

– De anställda uppskattade möjligheten till bra och trygg försörjning och bra villkor. De uppskattade arbetsplatsen, chefen och kollegorna. På så sätt uppfattades arbetet som meningsfullt, men däremot ansågs inte kommunikationen med kunderna som meningsfull då de uppfattade svenskar som väldigt bortskämda.

Carina Guyard menar att utlokaliserade callcenter ofta beskrivs negativt.

– De beskrivs som en fabrik, men det handlar inte bara om exploatering av billig arbetskraft. För ett företag är det ekonomiskt motiverat att utlokalisera, men det innebär också en stor ekonomiskt trygghet och arbetet upplevs därför som meningsfullt, säger hon.

FAKTA
Avhandlingens titel: ”Kommunikationsarbete på distans”. Ämne/institution: Medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för kultur och lärande och CBEES/BEEGS vid Södertörns högskola. Disputationen sker den 14 februari. Opponent: Professor Henrik Örnebring, Medie- och kommunikationsvetenskap, Karlstads universitet.

Aggressiv parodontit är en bakteriellt orsakad inflammationssjukdom, som företrädesvis drabbar tonåringar och unga vuxna. Sjukdomen orsakas av bakterier som startar en inflammatorisk process, vilken karaktäriseras av en snabb vävnadsnedbrytning av tändernas stödjevävnader. De som drabbas av aggressiv parodontit har ofta en sjukdomsframkallande bakterieflora i tandköttsfickan samt en ökad känslighet för tandlossning.

Carola Höglund Åberg visar i sin avhandling att närvaro av bakteriearten Aggregatibacter actinomycetemcomitans innebär en ökad risk att utveckla aggressiv parodontit. I avhandlingen visas att de toxiner bakterien utsöndrar spelar en viktig roll i denna sjukdomsprocess.

Många sjukdomsframkallande bakterier har som strategi att producera toxiner (exotoxiner) för att angripa värdförsvaret. Detta är dock ganska sällsynt bland munhålebakterier, med ett undantag, den aktuella bakterien A. actinomycetemcomitans.

– En viktig egenskap hos denna bakterie är att den har förmågan att producera två exotoxiner, som attackerar viktiga försvarsceller i de vävnader som omger tanden. Toxinproduktionen kan variera mellan olika stammar av bakterien. En högproducerande särskilt virulent klon av bakterien, den så kallade JP2-klonen, ses ofta bland individer av afrikanskt ursprung, säger Carola Höglund Åberg.

Därför har Carola Höglund Åberg under en tvåårsperiod följt en tonårspopulation i Västafrika för att studera vad ett bärarskap av olika sjukdomsframkallande A. actinomycetmcomitans i tandköttsfickan har för inverkan på risken för att få problem med tandlossning. Studierna visar att individer som var bärare av bakterien generellt sett löpte en ökad risk att utveckla tandlossningssjukdom. De individer, som var infekterade med bakterier med[CH2]  hög toxinproduktion uppvisade den mest uttalade sjukdomsprogressionen, samt den högsta relativa risken att utveckla aggressiv parodontit under observationsperioden.

Carola Höglund Åberg undersökte toxinproduktionen hos bakterien med hjälp av leukocyter som odlades på laboratoriet. Dessa celler utgör viktiga försvarsceller i epitel och bindväv i tandköttsfickan. Båda de undersökta toxinerna uppvisade en kraftig toxicitet och orsakade cellskador på värdcellerna i form av celldöd, nekros, samt även skador på värdcellens DNA med förhindrad celldelning som följd.

Enligt Carola Höglund Åberg verkar det som att förekomst av A. actinomycetemcomitans har störst betydelse tidigt i utvecklingen av tandlossningssjukdom hos unga, vilket hon också har lyckats visa i sina studier. Av de två studerade toxinerna hade leukotoxinet störst betydelse, där individerna med högleukotoxiska A. actinomycetemcomitans uppvisade den största sjukdomsprogressionen.

– Eftersom specifika substanser som frisätts från bakteriebeläggningar startar tandlossningsprocessen är det viktigt att i ett första steg påvisa förekomst av A. actinomycetemcomitans i tandköttsfickan. Detta som ett viktigt led i diagnostiken av tandlossningssjukdom hos unga. I framtiden hoppas vi med nya behandlingsstrategier kunna blockera bakteriens sjukdomsframkallande mekanismer såsom förmågan att fästa på värdcellen, samt förhindra produktion och utsöndring av toxiner, säger Carola Höglund Åberg.

Hon anser vidare att det i perspektivet med växande problem relaterade till antibiotikaresistenta  bakterier är viktigt med nya forskningsområden som fokuserar på att förstå betydelsen av bakteriella virulensmekanismer.

FAKTA
Carola Höglund Åberg är specialisttandläkare i tandlossningssjukdomar samt doktorand vid institutionen för odontologi, avdelningen för molekylär parodontologi, Tandläkarhögskolan, Umeå universitet. Hon kan nås på:

Fredagen den 31 januari försvarar Carola Höglund Åberg, institutionen för odontologi, sin avhandling med titeln: Exotoxiner hos Aggregatibacter actinomycetemcomitans och parodontal fästeförlust hos tonåringar. (Engelsk titel: Exotoxins of Aggregatibacter actinomycetemcomitans and periodontal attachment loss in adolescents.)<br />Opponent: Andrea Mombelli, professor, Department of Periodontology and Oral Physiopathology, University of Geneva, Switzerland. Huvudhandledare: Anders Johansson.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Familjär amyloidos med polyneuropati (FAP) eller som den också kallas, Skelleftesjukan, är en relativt vanlig sjukdom i norra Sverige. Den orsakas av en förändring (mutation) av arvsanlaget för proteinet transtyretin. Men trots att en enda mutation orsakar sjukdomen så är sjukdomsbilden mellan patienterna väldigt varierande. Vissa som bär på mutationen utvecklar sjukdomen så tidigt som i 25-års ålder, medan andra aldrig blir sjuka.

Nina Norgren vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin har i en undersökning av hela transtyretingenen hos både svenska, franska och japanska patienter kunnat visa att alla svenska patienter som bär på mutationen har en likadan genvariant, medan japanska och franska patienter har en annan variant.

– Detta visar än tydligare på att alla svenska patienter är släkt med varandra och att det finns en gemensam anfader till mutationen, säger Nina Norgren.

I sitt avhandlingsarbete har hon har lyckats knyta ihop en betydande andel av alla patienter till sex stora släktträd och även kunnat påvisa skillnader i sjukdomsbild mellan de olika släkterna. En majoritet av patienterna från Lycksele härstammar från en gemensam anfader på 1700-talet, vilket kan förklara varför dessa patienter generellt har en senare sjukdomsdebut än övriga patienter. Det kan även konstateras att urfadern till den svenska mutationen levde tidigare än 1600-talet.

I en annan del av arbetet har Nina Norgren undersökt genprofilen i levern hos patienter med Skelleftesjukan. Levertransplantation har varit den vanligaste behandlingen av Skelleftesjukan, och eftersom patientens lever fungerar normalt, frånsett bildandet av det muterade proteinet, har man därför använt levrar från patienter med Skelleftesjukan till företrädelsevis äldre patienter med leversjukdomar. Eftersom sjukdomen normalt inte utvecklas före 20 års ålder har man trott att det skulle ta lika lång tid för mottagaren av den sjuka levern att utveckla sjukdomen. Detta har dock på senare år inte visat sig stämma.

– Vi kan i våra analyser visa att levern hos patienter med Skelleftesjukan har en förändrad genprofil, där kontrollfunktionen av bildade protein inte verkar fungera. Detta skulle kunna förklara varför patienter som får en lever från en patient med Skelleftesjukan intransplanterad utvecklar sjukdomen mycket tidigare än beräknat, då levern redan har en försämrad funktion, säger Nina Norgren.

FAKTA
Nina Norgren kommer från Hörnsjö, Västerbotten. Hon är biomedicinare och
doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Fredagen den 31 januari försvarar Nina Norgren, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Ärftlig transtyretin amyloidos (Skelleftesjukan) – från arvsanlag till släktträd. (Engelsk titel: Hereditary transthyretin amyloidosis (ATTR v30M) – from Genes to Genealogy. Opponent: Alda Sousa, associate professor, Instituto de Biologica Moleculare e Celular, Porto University, Portugal. Huvudhandledare: Ole Suhr.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Modernt jordbruk är helt beroende av fosfor. Men fosfor utvinns ur en ändlig resurs, fosfatmalm. Hur sårbara är vi den dag det blir en bristvara?

Världen skakade till när de globala fosforpriserna höjdes med 800 procent 2008. I ett slag blev det uppenbart hur beroende vi är av fosfor för vår försörjning. Fosfor ingår i konstgödsel och är en oundgänglig insatsvara i modernt jordbruk.

Dana Cordell, tidigare doktorand/forskare vid Tema Vatten myntade något år senare begreppet ”peak phosphorus” i analogi med ”peak oil”. Hon och hennes medförfattare förutsåg en framtida fosforbrist som världen har dålig, eller ingen, beredskap för. Artikeln ”The story of phosphorus: Global food security and food for thought” har blivit den mest nedladdade och citerade någonsin från tidskriften Global Environmental Change.I en ny artikel presenterar LiU-forskaren Tina-Simone Neset och Dana Cordell nu ett ramverk för att kvalitativt analysera vår sårbarhet inför en framtida fosforbrist.

– Frågan har hittills diskuterats mest ur ett geofysiskt perspektiv, säger Tina-Simone Neset. Hur stora är de fysiska resurserna och hur länge räcker de? Men saken är mycket mer komplicerad än så.

Inte minst geopolitiskt. Den geografiska koncentrationen av fosfor är extrem, sex länder kontrollerar mer än 90 procent av världens resurser, nämligen Marocko, Kina, Algeriet, Syrien, Jordanien och Sydafrika. För Marockos del finns en fosfatmalmen bland annat i Västsahara som ockuperas av Marocko i strid med FN:s beslut. Och även för flera av de andra länderna är ju det politiska läget minst sagt osäkert.

Å andra sidan är flera stora länder och regioner som Indien, EU och Brasilien nästan helt beroende av fosforimport för sitt jordbruk.

– Vi ville pröva begreppet sårbarhet, som ju har utvecklats inom resurs- och klimatforskningen, också på det här området. Det är många faktorer, förutom den rent fysiska globala tillgången, som avgör hur sårbar en befolkning är inför en framtida fosforbrist, säger Tina-Simone Neset.

I den analysram forskarna nu föreslår finns 26 indikatorer som kan prövas på olika nivåer; globalt, regionalt, nationellt eller lokalt. Exempel på indikatorer är internationella handelsregler, energipriser, matvanor, folkmängd, importberoende, matsäkerhet, ägare och producenter av fosfatmalmen, infrastruktur (transporter), markens bördighet och inkomstfördelning.

Forskarna föreslår att analysen i första hand görs på den nationella nivån, där beslutsfattarna har störst möjlighet att påverka faktorer som jordbrukspolitik, böndernas ekonomiska situation, infrastruktur och återvinning.

För, även om fosfatmalm är en ändlig resurs där (till skillnad från oljan) ingen ersättningsvara finns, så kan fosfor i löst form återvinnas. Det finns till exempel i urin och avföring från både människor och djur. Att bättre ta tillvara detta avfall skulle kunna minska beroendet av importerad fosfor – och dessutom minska de miljöbelastningar som uppstår när fosfor spolas ut i sjöar och hav och bidrar till övergödningen.

– Beslutfattare behöver bli medvetna om och ta ställning till dessa frågor, säger Tina-Simone Neset. Hur beroende är vi av importerad fosfor? Vad gör vi om priserna stiger kraftigt? Kan vi minska det här beroendet på något sätt?

Hur länge de globala reserverna av fosfatmalm räcker är idag en omdebatterad fråga. För några år sedan skrevs siffran för kända reserver upp från 16 000 till 67 000 megaton fosfatmalm.  Men, säger Tina-Simone Neset, uppskattningarna är osäkra. Och även i optimistiska prognoser kommer fosfatmalmen att vara slut inom ett par hundra år.

Dana Cordells och Tina-Simone Nesets artikel har publicerats i tidskriften Global Environmental Change med rubriken ”Phosphorus vulnerability: A qualitative framework for assessing the vulnerability of national and regional food systems to the multi-dimensional stressors of phosphorus scarcity.”

Skogsskötseln har genomgått en rad rationaliseringar under de senaste 50 åren. Dagens planteringar är glesare, men plantorna är förädlade, och det har också blivit vanligare med introducerade trädslag. Vidare är gallringarna numera helt mekaniserade. Stämpling, eller märkning, av träd före gallring har försvunnit för länge sedan och urvalet görs idag av föraren i en skördare.

Målet med rationaliseringarna har varit ökad produktion och lönsamhet, men det finns också en oro för att åtgärderna kan ha försämrat kvaliteten på det virke som produceras. Detta är också vad Mateusz Liziniewicz har fokuserat på i sitt doktorsarbete; hur förbandstäthet och gallring kan anpassas för att producera virke av hög kvalitet. I arbetet har han studerat tall, gran och contortatall i sydsvenska skogar.

Kvalitetsinriktad gallring möjlig
När Mateusz Liziniewicz undersökte ca 20 år gamla barrskogar som planterats i förband om 2 x 2 meter (2500 träd per hektar), vilket är det normala idag, visade det sig att trädens virkeskvalitet varierade ganska mycket. Det tyder på att det finns möjligheter att förbättra kvaliteten genom en anpassad skötsel, t.ex. en mer genomtänkt gallring. En viktig upptäckt var att stora och små träd hade liknande virekesegenskaper. Ibland har det antagits att bara stora träd har grova kvistar, men så är inte fallet och det går inte att förbättra kvaliteten genom att bara gallra bort stora träd. För att förbättra virkeskvaliteten bör gallringarna fokusera på andra egenskaper än trädens storlek. Rakhet, inga skador och klena kvistar är exempel på kvalitetsegenskaper som studerats.

En särskild undersökning av granbestånd visade att traditionella hög- eller låggallringar inte alls hade ökat kvaliteten på träden i bestånden. Däremot visade det sig att det är möjligt att öka kvaliteten i granbestånd om fokus vid gallring ligger på specifika kvalitetsegenskaper. De egenskaper som är mest lämpliga att använda vid gallringsurvalet är rakhet samt defekter som spröt, kvistar och klykor. Urvalet måste dock göras redan vid den första gallringen när dessa defekter syns tydligt – vid senare gallringar kan de vara omöjliga att se utanpå träden, men de finns fortfarande kvar inuti.

– När jag jämförde kvaliteten på sågade plankor från gallrade och ogallrade tallbestånd syntes inga skillnader, säger Mateusz Liziniewicz. Det tyder på att det är viktigt att noggrant välja vilka egenskaper som ska premieras vid en gallring.

Glesare förband i framtiden?
Bland de undersökta skogsbestånden fanns också sådana som planterats i glesare förband. Kvalitetsvariationen var inte påtagligt annorlunda i bestånd med förband på 3 x 3 meter (1100 träd per hektar) jämfört med sådana med tätare förband, vilket tyder på att det är möjligt att plantera glesare än man normalt gör idag. Sådana beslut ska dock avgöras på beståndsnivå, och ska ta hänsyn till lokala –förhållanden.

Contorta även i sydsverige?
Planteringen av tall i minskar dramatiskt i södra Sverige, på grund av problem med betesskador, och det förs en diskussion om att tillåta plantering av den mindre aptitliga contortatallen i dessa områden.

– Mina studier visar att contortatall kan producera virke av rimlig kvalitet i södra Sverige, helt jämförbar med tallens, säger Mateusz Liziniewicz. Försöket är inte utformat för att jämföra produktionen hos dessa trädslag, men en jämförelse med närliggande tallbestånd antyder att contorta i södra Sverige inte producerar mer än tall, vilket vi vet att den gör i norra Sverige.

FAKTA
MSc Mateusz Liziniewicz, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap,
försvarar sin doktorsavhandling Influence of spacing and thinning on
wood properties in conifer plantations vid SLU i Alnarp. Opponent: Professor Andres Kiviste, Estonian University of Life Sciences, Tartu, Estland

Institutionen för sydsvensk kogsvetenskap: http://www.slu.se/sv/institutioner/sydsvensk-skogsvetenskap/

Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/10914/

Förekomsten av allergiska sjukdomar har ökat i västvärlden. En tänkbar förklaring är att vi idag är mindre utsatta för mikroorganismer och drabbas av färre infektioner, vilket gör att våra immunceller inte blir tillräckligt aktiverade och ”tränade”.

En studie som genomförts på 65 barn födda i Västra Götaland har granskat en speciell typ av immunceller kallade regulatoriska T-celler. Många forskare tror att dessa celler spelar en huvudroll i utvecklingen av allergier, eftersom de har förmågan att stänga av eller dämpa andra immunceller som reagerar mot ofarliga ämnen.

Göteborgsstudiens resultat motsäger till viss del denna teori.

– Barn som tidigt i livet hade en högre andel regulatoriska T-celler i blodet visade sig ha färre aktiverade T-celler senare i barndomen och högre förekomst av allergisk sensibilisering. Höga andelar tidigt i livet tycks alltså inte ha en skyddande effekt mot allergi, säger Hardis Rabe, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

– Vår teori är att de regulatoriska T-cellerna motverkar T-cellernas mognadsprocess. Detta gör i sin tur att man enklare sensibiliseras, det vill säga att immuncellerna reagerar på en allergen så att man blir allergisk.

Avhandlingen visar också att barn som vid två veckors ålder har Escherichia coli och bifidobakterier i sin tarmflora får ett mer aktiverat immunförsvar senare i barndomen.

De sammantagna fynden ger enligt Hardis Rabe ytterligare ledtrådar i hur immunsystemet regleras och vilka yttre faktorer som kan påverka mognaden av immunsystemet.

Avhandlingen Gut bacteria, regulatory T cells and allergic sensitization in early childhood försvaras vid en disputation den 30 januari.

Länk till avhandling

Den nya metoden, som tagits fram av uppsalaforskare i samarbete med kollegor från Leipzig, presenteras i nätupplagan av Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, denna vecka. Forskarna visar hur DNA från forntida ben, trots omfattande föroreningar, kan identifieras i datorn genom att använda en statistisk modell som beskriver nedbrytning av DNA i DNA-sekvenserna.

– Många enormt intressanta lämningar från forntida människor har inte kunnat analyseras på grund av föroreningar av modernt DNA. Idén bakom vårt arbete var att helt enkelt ändra på det, säger Pontus Skoglund, försteförfattare och doktor i evolutionär genetik vid Uppsala universitet.

I syfte att tillämpa metoden på riktigt material, startade Skoglund och professor Mattias Jakobsson, Uppsala universitet, ett samarbete med Johannes Krauze och Svante Pääbo vid Max Planck Institute i Leipzig. Dessa hade tidigare försökt bestämma DNA-sekvensen från ett neandertalben från Okladnikov-grottan i Sibirien, men konstaterat att det var förorenat med DNA från modern människa.

Genom att tillämpa den nya metoden kunde de avskilja modernt DNA och få fram det kompletta mitokondrie-DNA:t från fossilet och visa att det var mycket nära besläktat med andra neandertalmänniskor i Europa. Än så länge kräver metoden att det DNA man vill identifiera måste vara minst tusen år gammalt.

– Det finns många högst intressanta lämningar från människor som vi kan rädda från allvarliga föroreningar med denna metod. Den kan inte bara användas för neandertalmänniskor, utan även för lämningar av anatomiskt moderna människor, säger Mattias Jakobsson.

Reference: Separating endogenous ancient DNA from modern day contamination in a Siberian Neandertal. Skoglund, P.; Jakobsson, M.; Northoff, B.H.; Pääbo, S.; Krause, J.; Shunkov, M.V.; Derevianko, A.P; PNAS Online Early Edition the week of Jan 27-Jan31, 2014.

Med nanopartiklar avses oftast partiklar som är mindre än 100 nanometer i diameter. Partiklar i den storleksklassen är potentiellt hälsofarliga.

– För att undvika att en katastrof som DDT eller asbestbomben smyger sig på obemärkt, har forskarna redan nu börjat utreda nanoteknikens risker. Det är också möjligt att det inom några år kommer att introduceras särskild kemikalielagstiftning för nanopartiklar, säger Jani Tuoriniemi vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Partiklarna finns i många miljöer
Bland de vanligaste partikeltyperna är zinkoxid (ZnO) och titandioxid (TiO2) som används i bland annat kosmetika och färger. Partiklar av kiseldioxid (SiO2) produceras också i stora mängder för att bland annat användas som polermedel och till ytbeläggningar. Ceriumdioxid (CeO2) är under utprovning som tillsats i motorbränsle och det kan därför inom en snar framtid släppas ut stora mängder av dessa partiklar i miljön. Partiklar av silver används som bakteriedödande medel på bandage, textilier och desinfektionskrämer.

Behov av karakterisering
Riskstudier kräver att man kan mäta storleken och antalet nanopartiklar i en volym. Det har sedan långt tidigare funnits metoder för att göra det i rena, relativt koncentrerade lösningar där antalskoncentrationen är miljoner eller flera miljarder partiklar per milliliter. Men halterna av konstgjorda (syntetiska) nanopartiklar i miljön är idag inte mer än några hundra partiklar per milliliter medan bakgrundshalterna av naturliga nanopartiklar ofta är miljontals gånger högre. Därför behöver man utveckla nya mätmetoder som är mer selektiva, och känsliga nog för att fastställa kvantiteten av de extremt låga halterna av syntetiska nanopartiklar.

– Känsliga och tillförlitliga mätmetoder är en förutsättning för att kunna utreda kemikaliers risker, säger Jani Tuoriniemi.

I avhandlingen har en teknik som kallas single particle inductively
coupled masspectrometry utvecklats och används för att upptäcka
syntetiska nanopartiklar i ett flertal miljöprover.

FAKTA
Avhandlingens namn: New single particle methods for detection and characterization of nanoparticles in environmental samples. Handledare: Martin Hassellöv.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/33677

En atom består av en positivt laddad kärna och ett antal negativt laddade elektroner. Laddningarna balanserar varandra så att atomen som helhet är neutral. Tar man bort eller lägger till en eller flera elektroner från atomen blir den laddad och kallas då för en jon.

Att joner kan bildas när man till exempel belyser atomer med tillräckligt kortvågigt, det vill säga energirikt, ljus är känt sedan lång tid tillbaka. Processen som frigör en elektron förklarades av Einstein redan 1905, men när två eller fler elektroner samordnar sin flykt blir det svårare att beskriva. Inte förrän de senaste åren har forskarna haft tillgång till mätmetoder som är så exakta att de kan följa det snabba förloppet.

– Tidsskalan för elektronernas rörelse är attosekunder. Sju attosekunder förhåller sig till en sekund som en sekund till jordens ålder, säger Mathieu Gisselbrecht, fysikforskare vid Lunds universitet.

I den aktuella studien belyser forskarna grundämnet xenon (Xe) med en serie laserpulser som skapas vid högeffektlaserlaboratoriet i Lund och som var och en är fyrahundra attosekunder lång. Två elektroner kastas ut från xenonatomerna och Xe2+ joner bildas. Forskarna kan följa hela processen som en följd av ögonblicksbilder.

– Vårt experiment ger oss för första gången möjlighet att studera en sådan samordnad rörelse av två elektroner i ett material, detta har intresserat forskarna sedan upptäckten av gasurladdningslampan och är centralt i förståelsen av kemiska reaktioner, säger Mathieu Gisselbrecht.

Resultatet kan få betydelse för flera olika tillämpningar. Hur kemiska ämnen växelverkar med ljus i så kallade fotorektioner är intressant inom till exempel materialvetenskap och biologi.

– En bättre förståelse för fotoreaktioner är viktig för att kunna förbättra till exempel omvandling av ljus till elektrisk ström, säger Mathieu Gisselbrecht.

FAKTA
Studien är ett samarbete mellan forskare från avdelningarna för Synkrotronljusfysik och Atomfysik vid Lunds universitet, Stockholms universitet och Canberras universitet i Australien.

VTI har studerat sambandet mellan spontant vald hastighet och belysningsnivå på 50-väg i tätort. Hastigheten för personbilar som inte var störda av annan trafik mättes på tio provsträckor i och nära Linköping.

– Resultaten visar att det finns en tendens till att en halvering av belysningsstyrkan sänker hastigheten, men endast med cirka tre procent, säger Sven-Olof Lundkvist, forskare på VTI.

Synbarhetsavståndet till en fotgängare reduceras samtidigt från 118 meter till 95 meter (eller med 23 procent). En slutsats från studien är att det sannolikt finns ett samband mellan förarnas spontant valda hastighet och belysningsnivån på gatan. En halvering av belysningsstyrka reducerar hastigheten med en till två kilometer i timmen på 50-väg i tätort

– En förbättrad vägbelysning ger något högre hastigheter och en reduktion av vägbelysningen ger något lägre hastigheter, men hastighetsskillnaden är knappast så stor att den helt kan förväntas kompensera försämrade syn- och upptäcktsavstånd, säger Sven-Olof Lundkvist.