– För att kunna bedriva framgångsrik forskning krävs egentligen tre saker: bra idéer, bra personer som kan förverkliga idéerna samt pengar i form av exempelvis anslag. I projektgruppen fjärrvärme har vi i dag alla tre komponenter på plats. Det ger oss en stor frihet, berättar Sven Werner, professor i energiteknik på Högskolan i Halmstad, som leder forskningsgruppen om fjärrvärme.

Fjärrvärme kommer att spela en avgörande roll för hur framtidens samhälle kommer att fungera. Sammanlagt rör det sig om fyra nya anslag som ska hjälpa till att föra forskningen framåt.

Fjärrvärmegränssnitt och kinastudier
Doktoranden Henrik Gadd har tilldelats ett anslag på 1,27 miljoner kronor. Han forskar om gränssnittet mellan fjärrvärmeverk och kunder – ett område där man genom att identifiera avvikelser kan spara miljontals kronor. Henrik Gadd är en av Högskolans så kallade industridoktorander och är anställd vid Öresundskraft. Pengarna kommer från Fjärrsyn – det svenska forskningsprogrammet för fjärrvärme.

Mei Gong, universitetslektor i energiteknik, har även hon fått ett anslag från Fjärrsyn. Det är på 0,91 miljoner kronor och kommer att användas till att kartlägga den kinesiska fjärrvärmeforskningen under 2014. Kina är på väg att bli en världsledande spelare inom området fjärrvärme, och Mei Gongs forskning kan öppna vägen för framtida samarbeten.

Basanslag och projektdeltagande
Professor Sven Werner har fått ett basanslag från Fjärrsyn på 2,9 miljoner kronor, avsett för fem olika aktiviteter fram till 2017: för deltagande i teknikplattformen DHC+; för medfinansiering av de internationella forskningsprojekten 4DH och Stratego; för att sammanställa av fjärrvärmepriser i Europa, samt slutligen för att skriva fyra översiktsartiklar om fjärrvärme. Sven Werner har haft denna typ av basanslag ända sedan 1999.

Det fjärde anslaget är avsett för doktorand Urban Perssons och professor Sven Werners deltagande i projektet Stratego under 2014–2016. Projektet är en fortsättning av forskningsgruppens arbete kring studien Heat Roadmap Europe. Detta nya EU-projekt är totalt på 2,05 miljoner euro och Högskolan i Halmstads andel är fyra procent av detta.

Hur havsförsurning, syrebrist och tungmetallen mangan påverkar havskräftans olika livsstadier undersöks just nu i ett storskaligt experiment på Västkusten av forskare vid Göteborgs universitet.

Vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper i Fiskebäckskil pågår just nu ett storskaligt experiment med havskräftor, där ett 10-tal forskare är involverade.

Beteende och effekter undersöks
Forskarna vill undersöka vad som händer när kräftorna utsätts för en kombination av havsförsurning och två andra för arten vanliga stressfaktorer: ; syrebrist och mangan.
Havskräftan lever på kustnära havsbottnar, som redan idag utsätts för perioder av syrebrist, och syrebristen befaras öka med klimatförändringarna. Syrebrist kan i sin tur leda till frisläppning av tungmetallen mangan från havsbottnarna.

– Syftet med experimentet är att undersöka vilka effekter framtida havsförsurning kan ha för den ekonomiskt och ekologiskt viktiga havskräftan, säger Anna-Sara Krång, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, som leder försöken.

Kräftor testas i försurat havsvatten
Sedan slutet av november har hälften av försökskräftorna fått gå i försurat havsvatten som motsvarar de nivåer som kan förväntas finnas vid havsbottnarna om cirka 100 år om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt som idag.
Kräftorna utsätts sedan dessutom för ytterligare stress i form av syrebrist och mangan.

– Vi studerar havskräftans olika livsstadier; ägg, juveniler och vuxna hanar och honor. För att skapa oss en bred bild av vilka effekter som är att vänta i framtiden undersöker vi inte bara flera olika livstadier, utan också ur många olika aspekter; allt från förändringar i havskräftornas immunförsvar och fysiologi till beteendestörningar, säger Anna-Sara Krång.

Kartläggning för att kunna möta framtiden
Forskarna har i tidigare studier sett att miljöförändringar kan göra kräftdjur mer infektionskänsliga och även orsaka fysiologiska förändringar och beteendestörningar. Men aldrig tidigare har en kombination av dessa stressfaktorer undersökts med så många parametrar i ett och samma experiment.

Genom experimenten hoppas forskarna få en helhetsbild av hur havskräftan kommer att påverkas i en nära framtid, om inte utsläppen av växthusgaser minskar drastiskt.

– Min förhoppning är att resultaten från experimenten, förutom att belysa hur havskräftan kommer att påverkas, också kan användas för att kartlägga och förutspå hur våra marina ekosystem kommer att förändras och utmanas i framtiden, säger Anna-Sara Krång.

I forskningsprojektet samarbetar dataforskare, forskare inom medicinsk teknik, strokeforskare, och vårdpersonal från Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus. Projektet leds av docent Thomas Hellström vid institutionen för datavetenskap och har beviljats ett anslag på 1,9 miljoner kronor från Familjen Kamprads stiftelse.

Rollatorer är till stor hjälp för människor med dåligt balanssinne och nedsatt rörelseförmåga, och i Sverige finns i dag över 200 000 användare. Även om rollatorn innebär ökad frihet och mobilitet för många människor, särskilt äldre, innebär användningen också en ökad risk för fallolyckor. Det föreslagna projektet syftar till att ta fram en intelligent rollator som minskar denna risk.

Personer med nedsatt kognitiv förmåga har ibland problem att manövrera en rollator. Vid svängar, speciellt i trånga utrymmen, är det lätt köra på möbler och dörrposter. Vid användning i raka korridorer tenderar ibland rollatorn att driva mot en av korridorväggarna istället för att köra rakt fram. Vid användning utomhus kan användaren också ha problem med att köra rakt, och kan därigenom oavsiktligt köra över trottoarkanter eller ner i gropar i marken.

– De tekniska lösningar som vi föreslår innehåller automatisk detektering av möbler, väggar, gropar och trottoarkanter liksom elektriskt kontrollerbara bromsar för att automatisk korrigera rollatorns körriktning, säger Thomas Hellström.

En grundläggande princip är att handhavandet är väldigt likt handhavandet av en vanlig rollator. Äldre personer med kognitiva problem har ofta väldigt svårt att lära sig nya rutiner, oavsett hur enkla dessa är.

En annan grundläggande princip är att den automatiserade korrigeringen av körriktningen är passiv såtillvida att ingen motor driver rollatorn. Användaren skjuter på vanligt sätt rollatorn framåt med muskelkraft, och automatiken modifierar endast körriktningen genom att aktivera en av bromsarna som är monterade på de bakre hjulen. Om vänster hjul bromsas svänger rollatorn åt vänster, om och när föraren rör sig framåt, och vice versa. Aktiveringen av bromsarna gör dessutom användaren uppmärksam på situationen, eftersom aktiveringen både känns och hörs.

Systemet agerar således på samma sätt som en mänsklig följeslagare som ibland påverkar körriktningen med både verbala och fysiska medel. Om manuella bromsar redan finns monterade kan de användas på oförändrat sätt. Sammantaget bidrar utformningen till en säker och enkel användning, och därigenom till en ökad acceptans av den intelligenta rollatorn.

– Vi hoppas att projektet leder till prototyper och användartester som kan ligga till grund för fortsatt kommersialisering av produktidén. Vi vill också öka medvetenheten om värdet av, och möjligheterna till denna typ av avancerade tekniska gånghjälpmedel. Projektet kan därigenom bidra till att kraftfulla, men förhållandevis dyra, hjälpmedel kan utvecklas och göras tillgängliga för äldre och handikappade.

Text. Mikael Hansson

FAKTA
Om projektet: Projektet är ett samarbete mellan institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet och två grupper vid Norrlands universitetssjukhus; Centrum för medicinsk teknik och strålningsfysik (CMTS), samt Umeå Stroke Center (STR). Med dessa parter kombineras erfarenhet av robotik (UMU), medicinteknisk utveckling (CMTS), och användarnära problemanalys och utvärdering (STR). Projektet är ettårigt och har fått ett anslag på 1,9 miljoner från Familjen Kamprads stiftelse.

Medsökande är Per Wester från Umeå Stroke Center och Olof Lindahl från Centrum för medicinsk teknik och strålningsfysik.

– Vi ser en stor potential för nya initiativ inom både forskning och utbildning. Bland idéerna finns till exempel en internationell masterkurs med inriktning på Bergmans filmkonst, säger Olle Jansson rektorsråd vid Campus Gotland.

Stiftelsen, som förvaltar Ingemar Bergmans filmiska ”hemmiljö”, den så kallade Fårömiljön, har sökt en samarbetspart för att skapa en uthållig miljö för konstnärer och forskare. Genom samarbetet kommer fastigheterna att tillgängliggöras för seminarier, kurser och för forskare. Stiftelsen ställer också Bergmans bibliotek och sin kunskap till förfogande för forskning som utvecklas genom samarbetet.

–  Hans Gude Gudesen och Linn Ullman skapade förutsättningarna för verksamheten på Bergmangårdarna. Styrelsen ser nu fram emot att gemensamt med universitetet ta ansvar för att vidareutveckla möjligheterna till konstnärligt och vetenskapligt skapande av hög kvalitet och stor relevans, säger Kerstin Brunnberg, ordförande i stiftelsen.

–  Dessutom är det roligt att Bergmans födelsestad Uppsala och hans Fårö på detta sätt länkas samman genom Uppsala universitets engagemang och initiativ till samarbete.

Uppsala universitet gick den 1 juli 2013 samman med högskolan på Gotland och bildade Uppsala universitet Campus Gotland. Samarbetet med Stiftelsen Bergmangårdarna är ett led i ambitionen att utveckla utbildning och forskning av högsta kvalitet, med både regional och internationell förankring. Universitetet har som avsikt att bedriva utbildning och forskning som bidrar till att fördjupa och sprida kunskap om Ingemar Bergmans konstnärsgärning och Fårömiljön. Verksamheten ska utvecklas i samverkan med Stiftelsen. Ett av målen är att starta en internationell masterkurs om Ingemar Bergmans filmkonst.

Samarbetsavtalet gäller i ett första steg under 2014, med möjlighet till förlängning efter utvärdering.

För mer information om verksamheten vid Bergmangårdarna, besök gärna http://www.bergmangardarna.se/se/

De som drabbas av den kroniska, neurologiska Parkinsons sjukdom tvingas uppleva hur sjukdomen gradvis försämrar livskvaliteten. Nya symptom i form av försämrad rörlighet gör vardagslivet besvärligt och enkla saker som att göra en kopp te eller sätta på sig kan erbjuda stora svårigheter.

Sjukdomens symptom kan delvis bemästras med läkemedel, men en svårighet är att mäta hur sjukdomen utvecklas och vilken medicinering som krävs. Mevludin Memedi har studerat hur sjukdomen hos olika patienter utvecklas genom fjärrövervakning och genom att patienten får göra vissa övningar på en pekskärm.

Bättre med dator
Den hittills vanliga metoden är att bedöma symtomens svårighetsgrad med hjälp av olika skattningar, som görs och bedöms av olika läkare. De är relativt tidskrävande, innebär också besök på en klinik, som kan påverka resultatet. Bedömningarna kräver också stor klinisk erfarenhet, vilket kan innebära att samma patient bedöms olika beroende på vilken läkare som gör bedömningen.

Mevludin Memedi har i två kliniska studier i Italien och Sverige låtit 95 Parkinsonpatienter och tio friska äldre personer använda apparaten. Genom att patienterna får göra olika rörlighetsövningar med att knacka och rita spiraler på skärmen har man kunnat bedöma hur mycket motoriken försämrats under en tidsperiod. I jämförelse med subjektivt uppskattade resultat, visar resultaten från den datorstödda studien god validitet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar i behandlingen av patienten och i det naturliga sjukdomsförloppet. Systemet kunde också skilja mellan äldre friska försökspersoner och patienter i olika stadier av Parkinsons sjukdom.

I avhandlingen presenteras också ett nätbaserat system för att grafiskt visa hur symptomen förändras över tiden, vilket gör att läkarna avstånd kan bedöma patienternas utveckling.

– Resultaten i min avhandling visar att behandlingen av Parkinsons sjukdom och andra neurologiska sjukdomar kan förbättras genom att tillämpa olika IT-lösningar. Sjukdomssymptomen svårighetsgrad kan bedömas i hemmet och läkarna får en mer komplett bild av hur patienten dagligen upplever hälsotillståndet.

Mevludin Memedi har genomfört sin doktorandutbildning vid Örebro universitet,  i samarbete med Högskolan Dalarna med stöd av KK-stiftelsen, Abbott Product Operations AG, Nordforce Technology AB och Animech AB.

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen bland vuxna svenskar, vilket innebär att hjärtat slår oregelbundet. Minst 300 000 svenskar beräknas ha diagnosen, framför allt äldre personer, men mörkertalet är stort eftersom många har förmaksflimmer utan att det ger några symtom. Förmaksflimmer innebär också en kraftigt ökad risk att drabbas av stroke, som är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.

Socialstyrelsen rekommenderar att patienter med förmaksflimmer och andra riskfaktorer ska behandlas med warfarin i första hand, eller med moderna blodförtunnande läkemedel, så kallade antikoagulantia, för att minska risken för stroke. Samtidigt avråds från behandling med acetylsalicylsyra, ASA, som inte anses vara effektiv.

Sara Själander, doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, har i en studie undersökt vilken behandling som 180 000 svenskar med förmaksflimmer fick under perioden 2005-2009 för att minska risken för stroke.

Studien visar att ungefär en tredjedel av patienterna fick den rekommenderade behandlingen, en tredjedel behandlades, trots Socialstyrelsens rekommendationer, med ASA, och en tredjedel fick ingen behandling alls.

Studien visar dessutom tydligt att behandling med ASA för att minska risken för stroke vid förmaksflimmer inte är effektiv. Faktum är att det var fler patienter i den grupp som behandlades med ASA som drabbades av stroke jämfört med gruppen som inte fick någon behandling alls.

– Studien bekräftar tidigare rapporter om att kvinnor med förmaksflimmer löper högre risk att drabbas av stroke än män. Risken var 38 procent högre för kvinnor. Därför är det särskilt bekymmersamt att sjukvården fortsätter att behandla framför allt kvinnor med ASA, säger Sara Själander.

Läs artikeln i tidskriften Europace.

Anna Danielsson har knackat dörr i Kosovo. I tre omgångar har hon varit på plats i huvudstaden Pristina och runtom i landet för att intervjua främst småföretagare om informella ekonomiska praktiker, det vill säga den svarta sektorn och gråskalan fram till vitt.

– Det visade sig snabbt att det inte var så känsligt att prata om, eftersom det är mycket vanligt att på olika sätt vara en del av informella praktiker, exempelvis att som företagare ha en dubbel bokföring eller genomföra affärer med falska fakturor, säger hon.

I sin avhandling ”On the Power of Informal Economies and the Informal Economies of Power: Rethinking Informality, Resilience and Violence in Kosovo” har Anna Danielsson gjort en begreppsanalys av informell ekonomi och studerat de olika skolor som förklarar fenomenet. Framför allt har hon fördjupat sig i tre dominanta förklaringsmodeller: den strukturella, den legalistiska och den nätverksbaserade skolan. Dessa skolor har sedan 1970-talet legat till grund när internationella organisationer, som Världsbanken och International Labour Organization, försökt minska informalitet.

– Utifrån en begreppsanalys av de olika skolornas uppbyggnad och förståelse av informalitet får man även en insikt om alternativa dynamiker, i detta fall i Kosovo, som de inte kan ta hänsyn till, säger Anna Danielsson.

Framför allt saknar skolorna en förståelse för den roll som maktrelationer, hierarkier och olika typer av dominans – både materiella och symboliska sådana – spelar för att reproducera informella ekonomiska praktiker, anser Anna Danielsson.

– Utifrån min kritik av tidigare skolor, och med hänsyn till förhållandena i Kosovo, föreslår jag en ny konceptualisering av informalitet uppbyggd kring makt, praktiker, hierarkier och symboliskt våld, säger Anna Danielsson som för detta använt vissa centrala begrepp inom den franske sociologen Pierre Bourdieus tänkande.

Den nya begreppsliga förståelsen används i den empiriska analysen av informalitet i Kosovo från sent 1980-tal fram till 2011.

Inom informella praktiker i Kosovo finns olika grupperingar där vissa aktörer har en mer dominant position än andra.

– Den hierarkiska strukturen gynnar vissa och missgynnar andra, samtidigt som det finns en delad förståelse, gemensam för dessa grupperingar, om att ”det är så här det går till”. Den föreställningen gynnar alltså vissa medan andra missgynnas.

– Utifrån en begreppslig förståelse får vi nya insikter om hur informalitet reproduceras. En av mina förhoppningar är att detta bidrar med en ökad pluralism inom debatten om informella ekonomier, både på forskar- och policynivå, säger Anna Danielsson.

Titel: ”On the Power of Informal Economies and the Informal Economies of Power: Rethinking Informality, Resilience and Violence in Kosovo”

Disputation: Fredagen den 31 januari vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Dispuationen äger rum på engelska.

Opponent: Professor Vivienne Jabri vid King´s College, London

Cystisk fibros är medfött och en av de vanligaste ärftliga sjukdomarna i västvärlden. Varje år föds cirka 25 barn med cystisk fibros i Sverige. Sjukdomen beror på en förändring i en gen som brukar kallas CF-genen.

– Sjukdomen ger många olika symptom men min studie visar att de hänger samman, om än på ett komplicerat sätt, och kan kopplas till genförändringen, säger Rashida Hussain, forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset Örebro.

Förändringen i genen leder till att proteinet som styr salttransporten genom cellerna inte fungerar. Det påverkar i sin tur transporten av vatten som är knuten till saltet. Följden blir att slemmet i luftvägarna bli segt.

Lungorna blir förstörda
– Fler organ påverkas, bland annat bukspottskörteln och tarmkanalen, men det är ändå luftvägarna som blir avgörande. När det tunna, lättflytande slemskiktet blir segt kan det inte hjälpa till att hålla lungorna rena eller skydda mot bakterier. Resultatet blir att lungorna till slut blir förstörda, säger Godfried Roomans, professor vid Örebro universitet och Rashida Hussains handledare.

Professor Godfried RoomansI det sega slemmet trivs bakterier, som kan orsaka kroniska infektioner, och Rashida Hussains forskning visar att bakterierna dessutom förvärrar problemet ytterligare genom att de påverkar vätskeproduktionen och gör slemmet ännu segare.

– Det finns alltså flera anledningar att agera snabbt när det gäller infektioner. Detta gäller även nyfödda som drabbas av andningsproblem och vi har inkluderat dem i våra studier för att kunna utveckla en behandling som kan hjälpa även dem, säger Rashida Hussain.

Parallellen mellan cystisk fibros och nyfödda är saltet, natriumklorid, och dess betydelse för vätsketransporten. Hos foster är lungor och luftvägar fyllda med vätska och när barnet föds töms de snabbt. Oftast hörs ett efterlängtat skrik när allt fungerat och barnet kan börja andas men ibland går det fel och då kan det leda till allvarliga komplikationer.

Lovande resultat
– Målet är att med hjälp av nya läkemedel kunna korrigera felet i kloridutsöndringen och attackera problemen där de uppkommer. Vi har testat två läkemedel och våra tester på cellnivå har visat lovande resultat. Vi hoppas kunna gå vidare och göra ytterligare tester, säger Godfried Roomans.

– Det finns mycket kvar att göra och min avhandling är ett steg på vägen. Varje litet steg är viktigt och om vi tittar bakåt i tiden kan vi konstatera att för 40 år levde barn som föddes med cystisk fibros bara sju till tio år. Nu är medellivslängden i Sverige nästan 50 år. Men skillnaderna är stora främst mellan fattiga och rika länder. I vissa europeiska länder är medellivslängden 10-15 år. Nya behandlingar behövs verkligen, säger Rashida Hussain.

Johan Hvenmark har just avslutat sitt forskningsprojekt I gränslandet mellan näringsliv och civilsamhälle – om användandet av managementmodeller i svenska ideella organisationer som var en del av Riksbankens Jubileumsfonds satsning på forskning om civilsamhället.

– Det här området har blivit allt mer aktuellt, säger Johan Hvenmark, som studerat hur medlemsbaserade organisationer använt sig av management modeller mellan 1995 och 2010.

Johan Hvenmark har varit mycket ute och föreläst om sin forskning och det är tydligt att det finns två läger – ett som bejakar utvecklingen och ett som är mer skeptiskt.

– Men alla jag mött i den ideella sektorn är intresserade av att just deras organisation, styrs på ett bra sätt. Och min forskning visar att det inte finns några enkla svar här.

Däremot kan Johan Hvenmark visa att man inom den ideella sektorn allt mer använder sig av marknadsanpassade styrformer. Till exempel förs olika managmentmodeller ibland direkt över, utan några direkta anpassningar.

– Det är förstås inte bra eftersom det blir grovhugget och tenderar att gå snett, säger Johan Hvenmark.

Han kan samtidigt konstatera att civilsamhällets arbetssätt också används i näringslivet. Det är till exempel populärt att på olika sätt försöka knyta kunder till sig genom olika former av medlemskap för att på så sätt försöka skapa samma gemenskap som i en förening. Till skillnad från hur det är när en förening börjar styras som ett företag så tycks motsvarande förändringar i företagsvärlden ske utifrån tydliga analyser. Då har emellertid övertagandet föregåtts av en rad analyser. Men det sker alltså inte när till exempel en idrottsförening börjar styras som ett företag.

En del av de problem som kan uppstå i föreningslivet har att göra med att de inte styrs av vinstmaximering:

– De managementmodeller som företagen använder behöver inte heller ta hänsyn till de demokratiska principer som många föreningar styrs av. Risken finns att föreningarna i sin iver att styra effektivt, missar att den ideella sektorn står för en rad värden som kan gå förlorade när managementmodellerna används utan att man tänkt till, säger Johan Hvenmark.

– Också ideella organisationer behöver bra styrning, och hjälp i att bli effektiva, men när man inte funderar igenom hur man ska anpassa mangamentmodellerna till sin egen verklighet finns risken att man underminerar sina egna värderingar, och något går förlorat.

Den nya röntgenmetoden används för att bestämma atomstrukturen hos olika materials ytskikt. Målet med den aktuella forskningen är att på atomnivå förstå hur katalysatorer fungerar, exempelvis katalysatorer som används för avgasrening i bilar men även andra industriella katalysatorer.

– Idag sker nästan all katalysatorutveckling genom ”trial-and-error”, men för att i framtiden kunna utveckla bättre katalysatorer behövs en djupare förståelse på atomnivå, säger Johan Gustafson, forskare på fysiska institutionen vid Lunds universitet.

En katalysator fungerar genom att de molekyler som man vill ska reagera först fastnar på en katalytiskt aktiv yta. Ytan påverkar då molekylerna så att den önskade reaktionen går snabbare. Olika materials ytor binder och påverkar molekyler på varierande sätt. Med hjälp av den nya röntgenmetoden kan man få markant bättre inblick i vad som händer på dessa ytor och i deras så kallade aktiva säten, det vill säga de ställen där molekyler fäster och reagerar.

Med sådan kunskap kan man optimera materialet i en katalysator så att önskade reaktioner påskyndas medan andra reaktioner saktas ner. Den nya röntgenmetoden ger inte bara en ögonblicksbild av situationen på en yta utan kan användas för att följa förändringar under tiden som ytan utsätts för olika behandlingar.

– Det kan handla om en katalytisk reaktion som sker på ytan, som i vårt fall. Men man kan också följa hur nanostrukturer växer eller hur metaller oxideras, i samband med korrosion, som skydd mot korrosion eller för att på något annat sätt förändra ytans egenskaper, säger Johan Gustafson.

Den nya röntgenmetoden har forskarna utvecklat genom att använda röntgenstrålning med cirka fem gånger högre energi än normalt. Detta medför att en större mängd data kan mätas samtidigt, vilket i sin tur gör att tiden det tar att utföra en fullständig ytstrukturbestämning minskar drastiskt från den traditionella metodens tio timmar till den nya metodens cirka tio minuter.

Den vetenskapliga tidskriften Science uppmärksammar nu den nya röntgenmetoden, som Johan Gustafson har tagit fram tillsammans med kollegor från Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola i Göteborg samt forskningscentrumet DESY i Tyskland och Hamburgs universitet.

Eftersom många studier på nya läkemedel är utformade och analyserade med hjälp av statistiska metoder, så innebär det att bättre statistisk design leder till minskade kostnader för att ta fram nya läkemedel.

Effektivare design minskar tidsåtgång och kostnad
Bättre statistiska metoder kan också snabba på processen så att läkemedlet blir tillgängligt för dem som behöver det så snart som möjligt. När det handlar om så pass mycket tid och pengar är förbättrad effektivitet en avgörande fråga.

– Ofta vill man lansera en viss dos av läkemedlet. Då måste man bevisa att just denna dos är säker och effektiv. Det görs oftast i en stor studie. Innan den påbörjats är man fortfarande osäker om läkemedlets egenskaper, och det finns en risk att dosen som man väljer att testa inte uppfyller kriterierna, säger Vera Lisovskaja vid institutionen för matematiska vetenskaper, Göteborgs universitet.

För att förbättra chansen att studien ska lyckas kan forskarna exempelvis testa med olika doser eller ändra den statistiska designen så att den blir bättre på att upptäcka om läkemedlet har en effekt eller inte.

Små förändringar i design kan ge effekt
Vera Lisovskajas forskningsresultat visar att även små förändringar i designen, till exempel användning av ett annorlunda statistisk test som är optimerat efter en viss situation, avsevärt kan förbättra sannolikheten för framgång i en klinisk prövning.

– Att ändra hur data analyseras är inte komplicerat. Man kan vinna mycket med minimala insatser, säger Vera Lisovskaja.

Avhandlingens namn: A Contribution to the Design and Analysis of Phase III Clinical Trials

Handledare: Carl-Fredrik Burman

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/34172

Den svensk-norska prostatacancerstudien, SPCG-7/SFUO-3, har tidigare visat att lokal strålbehandling kan halvera dödligheten hos patienter med större och aggressiva tumörer. Nya data från samma studie, som presenteras på den internationella cancerkonferensen ASCO-GU, uppvisar ännu bättre resultat.

– De nya resultaten med längre uppföljningstid visar att risken att avlida i sin aggressiva prostatacancer minskar till en tredjedel tack vare tillägget av strålbehandling, säger Anders Widmark, överläkare vid Norrlands universitetssjukhus och professor vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, som leder den aktuella studien.

I Sverige får knappt 10 000 personer diagnosen prostatacancer varje år. Det är därmed den absolut vanligaste enskilda cancersjukdomen. Som hormonell behandling har enligt svensk tradition använts ett så kallat antiandrogen, det vill säga en tablett som bromsar cancercellernas tillväxt genom att blockera den stimulerande effekten av testosteron.

I den nordiska studien, SPCG-7/SFUO-3, har man studerat två olika behandlingsmodeller för patienter med lokalt avancerade prostatatumörer eller med mindre prostatatumörer som har ett aggressivt beteende. Den ena gruppen fick antihormonbehandling med tillägg av strålbehandling, medan den andra enbart fick antihormonbehandling i form av tre månaders kastrering, följt av tablettbehandling/antiandrogener.

Studien visade redan 2009, med sju års uppföljning, att män med lokalt aggressiv prostatacancer fick en betydande vinst med tillägget av strålbehandling mot enbart anti-hormonbehandling. Anders Widmark berättar att dessa resultat, som publicerades i tidskriften Lancet, förändrade behandlingstraditionen i världen så att fler män, framför allt de äldre, nu får strålbehandling och antihormonbehandling i stället för enbart antihormonbehandling.

Den nya elvaårsuppföljningen av studiematerialet förstärker slutsatserna i Lancetstudien och visar dessutom ännu bättre resultat. I den grupp som fick strålbehandling, som tillägg till antihormonbehandling, ökade andelen patienter som hade avlidit 10 till 15 år efter cancerdiagnos, endast med 4 procentenheter, från totalt 8 till 12 procent. Detta ska jämföras med gruppen som endast fick antihormonbehandling, där andelen avlidna patienter ökade med 12 procentenheter, från 19 procent till 31 procent.

– Detta betyder att av de som har en lokalt aggressiv prostatacancer och får strålbehandling samt antihormoner, riskerar endast drygt var tionde patient att avlida under en 15-årsperiod efter diagnos. Det är väldigt glädjande resultat, säger Anders Widmark.

Vidare visar studien att livskvaliteten i stort sett var likvärdig mellan de två behandlingsgrupperna, förutom liten förväntad ökning av tarm- och urinvägsbesvär och något försämrad sexuell funktion hos deltagarna i den grupp som fick strålbehandling som tillägg.

FAKTA
Studien SPCG-7/SFUO-3, har genomförts inom ramen för Skandinaviska Prostatacancergruppen (SPCG) och Svensk Förening för Urologisk Onkologi (SFUO), och omfattar totalt 880 patienter från ett 40-tal kliniker i Norge och Sverige. De aktuella studieresultaten presenteras av professor Sophie Fosså, Universitetet i Oslo, på ASCO-GU-mötet i San Fransisco den 30 januari 2014.

Läs ett abstract från studien.

– Det är en stor förmån att få ägna sig åt praktiknära forskning med en fot kvar i undervisningen men samtidigt också få tid till reflexion, säger Björn Tolgfors, som ägnat sin forskning åt att undersöka hur en grupp gymnasielärare i idrott och hälsa resonerat kring begreppet Bedömning för lärande, BFL, som dök upp i läroplanen för gymnasiet, GY11.

Magnus Brolin håller med. Hans projekt handlar om att undersöka hälsobegreppet utifrån elevers berättelser om vad hälsa är för dem. Magnus och Björn är just på väg till Aukland i Nya Zeeland på en internationell forskningskonferens om didaktik för lärare.

– Det är en del av utbildningen att möta andra forskare i internationell miljö och få redogöra för sina projekt, säger Magnus, som är mycket nöjd med hur utbildningen är upplagd och det stöd de fått från sina handledare på universitetet.

Karriärtjänster
Det var 2011 som regeringen satsade pengar för att forskarutbilda 200 lärare för att de skulle bli behöriga att söka de nya karriärtjänsterna som lektorer och förstelärare. Staten stod för större delen av kostnaden, lärarna studerar på 80 procent av sin arbetstid och är i tjänst i skolan 20 procent, alltså en dag i veckan. Utbildningen tar 2,5 år och leder till Licentiatexamen. 15 av platserna gick till lärare i idrott och hälsa och de går nu sin sista termin på Forskarskolan i idrott och hälsas didaktik, FIHD.

I höstas blev det klart med pengar till en ny omgång forskarutbildning av lärare med start hösten 2014. Liksom tidigare samarbetar Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm, Malmö högskola och Örebro universitet om utbildningen av lärare i Idrott och hälsa.

– Det här samarbetet mellan olika lärosäten har varit givande. De har lite olika utgångspunkter i sina pedagogiska inriktningar, som är intressanta att få del av. Det har också varit bra att möta våra kolleger från andra håll vid de seminarier, som hålls växelvis på olika orter.

Fyraårig utbildning
Den här gången satsar regeringen pengar på själva utbildningen, medan kommuner eller andra skolhuvudmän förväntas stå för lönekostnaden för de nio lärare som får plats på utbildningen, som nu är upplagd på fyra år. Lärarna arbetar på sina tjänster i skolan på halvtid och studerar och fortbildar sig på halvtid.

– Regeringen vill öka kompetensen bland lärarna för att stärka utvecklingsarbetet i skolorna, de ska kunna se på arbetet i skolorna med annan blick, säger Mikael Quennerstedt, som forskar i idrott med inriktning mot didaktik vid Örebro universitet. Man vill stärka den praktiknära forskningen kring hur undervisningen går till och därmed i förlängningen utveckla elevernas kunnande, i vårt fall i ämnet idrott och hälsa.

När lärarna är klara med sin utbildning ska de exempelvis ha fördjupade kunskaper om olika utbildningsstrategier, om konkretisering av kunskapsmål och lärprocesser samt om betyg och bedömning.

Personligt lyft
– Vi hoppas nu att kommunerna drar nytta av den här fortbildningen och skapar de nya karriärtjänster som gör att vi som gått forskarskolan får möjlighet att sprida våra erfarenheter till andra, säger Björn Tolgfors. Både han och Magnus Brolin har funnit den här kontakten med forskningen inspirerande och värdefull. De kan båda med rätt förutsättningar tänka sig en fortsättning på forskningen.

– Att efter 20 år i yrket få den här möjligheten har varit ett lyft också på det personliga planet, menar de.

FAKTA
Information om forskarutbildningen för lärare i Idrott och hälsa med sista ansökningsdag 28 februari finns att läsa på http://www.gih.se/FORSKNING/Utbildnings-pa-forskarniva/Aktuellt/fihd-utbildningsplatser/

Fredagen den 31 januari försvarar Alexander Popescu Westerhagen, BTH,
sin avhandling i ämnet telekommunikationssystem. Han disputerar på
avhandlingen ”Cognitive Radio Networks: Elements and Architectures”.

I dagsläget använder sig operatörerna endast av speciellt allokerade spektrumband för allkommunikation med användarterminaler. Dessvärre har detta visat sig vara otillräckligt, trots introduktionen av en ny generation mobiltelekommunikationssystem, så kallad 4G. Huvudorsaken är den enorma mediekonsumtionen via smartphones. Speciellt upplevs servicen i mobilnäten otillräcklig i storstadsområdena, inte minst i periferin av en basstations täckningsområde.

Lösningen som föreslås på detta problem är att använda sig av alla frekvensband som är tillgängliga för stunden, oavsett om det är frekvenser inom operatörens egna spektrumband eller inte. Vidare är det viktigt att minska energiåtgången för både basstationer och mobila enheter. Det kan uppnås genom nya och smartare arkitekturer som möjliggör mindre signalering och lågenergikommunikation över kortare avstånd.

Fisk och skaldjur är en viktig källa till högvärdigt protein i stora delar av världen och en allt större del av dessa livsmedel kommer från odlingar. Under lång tid har fiskmjöl varit den dominerande proteinkällan i fiskfoder medan fiskolja har stått för en betydande del av energiinnehållet. En stigande efterfrågan på dessa råvaror, och ökade kostnader, är ett hinder för en långsiktigt uthållig tillväxt inom vattenbruket. Fiskindustrin söker därför nya, billiga råvaror som är lämpliga till fiskfoder.

Rani Abro från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt möjligheten att använda kolhydrater som energikälla i foder till röding, abborre och tilapia. Kolhydrater ger vanligen billigare energi än protein och fett, men fiskarnas förmåga att smälta och tillgodogöra sig kolhydrater varierar från art till art.

En intressant råvara är mikrosvampen Rhizopus oryzae, som kan odlas i avfallsvatten från pappersindustrier. Svampen, som också är proteinrik, innehåller kolhydrater i form av kitin – en seg aminopolysackarid som även finns i hudskelettet hos insekter och kräftdjur. Rani Abros studier visar att rödingen har förmågan att bryta ned och tillgodogöra sig kitin, vilket är en positiv upptäckt. Däremot tycks det inte vara lämpligt att ha svamp som huvudingrediens i rödingfoder, åtminstone inte denna svampart.

– I försöksfodret ingick stora mängder av svampen, och det ledde till störningar i rödingens tarmfunktion, berättar Rani Abro. Hur stor andel av fodret som kan bestå av svampen måste undersökas i fortsatta studier.<br />Spannmål är en annan möjlig energikälla, och avhandlingen visar att både röding och abborre har förmåga att tillgodogöra sig vetestärkelse. Abborren var dock betydligt bättre än rödingen i detta avseende.

– Stärkelse brukar användas som bindemedel i fiskfoder, och i abborrfoder tycks det alltså finnas möjlighet att öka andelen stärkelse, säger Rani Abro. Däremot tycks det inte vara någon vits med att ge rödingen mer stärkelse.<br />Odlingen av röding tagit fart i norra Sverige under senare år, och den är förhållandevis enkel att odla på platser där vattentemperaturen normalt håller sig under 15 grader. Abborren behöver däremot ha varmt vatten för att växa bra, och odlingen sker idag i mycket liten skala.

FAKTA
M.Sc. Rani Abro, institutionen för husdjurens utfodring och vård, försvarar sin doktorsavhandling Digestion and metabolism of carbohydrates in fish vid SLU i Uppsala. Opponent: Professor Jana Pickova, inst. för livsmedelsvetenskap, SLU

Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/10974/

Forskningen har genomgått stora förändringar i samband med utvecklingen av digital teknik. Enorma datamängder skapas och lagras på sätt som tidigare varit omöjligt. Samtidigt krävs stora resurser för att skapa ordning och analysera dessa datamängder – resurser som vetenskapen har svårt att tillhandahålla. En av de mer spektakulära och framgångsrika lösningarna är att göra det möjligt för frivilliga att lämna bidrag till vetenskapen via hemsidor på internet. Det här växande fenomenet kallas ofta för “citizen science”, crowdsourcing” eller ”crowd science”.

Att använda sig av frivilliga insatser inom vetenskapen blir allt mer organiserat och idag samlar sig världsledande vetenskapliga institutioner till gemensamma investeringar. Förväntningarna inom vetenskapssamhället är stora. I ett projekt för att klassificera galaxer bidrog 200 000 frivilliga till att 150 miljoner klassificeringar av galaxer utfördes under bara ett enda år. Något som hittills resulterat i 25 vetenskapliga publikationer.

– Det är inget tvivel om att de här nya sätten att organisera forskning på kan vara en väldig tillgång för vetenskapen och den ger också många utanför vetenskapen möjlighet att vara med och skapa kunskap. Frågan är vad detta betyder? Frivilliga bidrag till vetenskapen från en större grupp av icke-experter kräver naturligtvis något sätt att försäkra sig om och upprätthålla den vetenskapliga kvalitén, säger Dick Kasperowski.

Syftet med projektet är att bidra till kunskapen om hur digitala teknologier förändrar villkoren för hur vetenskaplig kunskap skapas. Centrala frågor är av vilka och hur vetenskaplig kunskap skapas i dessa olika projekt. Hur kan forskare garantera att detta är ett sätt att skapa vetenskaplig kunskap på? Hur använder forskare och programmerare digitala teknologier för att göra det möjligt för frivilliga som inte vet något om vetenskaplig teori och metod att faktiskt kunna ge bidrag till vetenskapen?

Projektet är internationellt mångvetenskapligt och deltagarna kommer från tillämpad it, pedagogik, etnologi, informations- och datavetenskap samt vetenskapsteori. Forskningen kommer att bedrivas utifrån traditionella metoder med deltagande observation och intervjuer, men metoder för att följa de digitala spår som de medverkande skapar när de deltar kommer också att användas.

– På så sätt kan vi till exempel börja förstå varför medverkande avbryter sina engagemang, vilka stötestenarna är. Vi kan börja föra mer teoretiska resonemang kring hur vetenskaplig kunskap bildas och, kanske det mest intressanta, få tillgång till hur de som frivilligt bidrar diskuterar och förstår sina insatser, säger Dick Kasperowski.

Forskningsprojektet ”Taking science to the crowd: Researchers, programmers and volunteer contributors transforming science online” löper över fyra år med start sensommaren 2014. Bidraget från Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse är på 9,1 miljoner kronor.