Det studerade industriföretaget, med ca 600 anställda i Sverige, Polen och Kina, drabbades som många andra av den globala finanskrisen 2008. I det akuta skedet 2008 minskades personalen, men som helhet klarade sig företaget inte bara helskinnat utan gick också stärkt ur krisen. De tre Helix-forskarna Henrik Kock, Peter Nilsson och Andreas Wallo har i ett forskningsprojekt följt företaget sedan 2009. De varit med som observatörer vid ledningsgruppens möten vid 25 tillfällen, och också intervjuat nyckelpersoner.

De konstaterar att mitt under brinnande kris ordnade företagsledningen workshops och diskuterade nya expansionsvägar, nya kunder och produkter och utbildningssatsningar, det forskarna kallar för att ”gasa”. Samtidigt genomfördes ”inbromsningar”. En enhet i Tjeckien stängdes, 256 anställda sades upp och flera leverantörsavtal omförhandlades för att minska kostnaderna. Även koncernchefens och vice koncernchefens löner sänktes.

Företaget inte bara överlevde krisen utan kunde också expandera. 2010 hade merparten av de anställda som fått gå återanställts. Samarbete hade etablerats med flera nya kunder och verksamheten i Kina hade expanderat kraftigt. Ett nytt affärsområde hade också utvecklats.

Den lärmiljö som fanns inom ledningsteamet är en av flera viktiga orsaker som forskarna lyfter fram. Det var ”högt i tak”, alla medlemmarna deltog i diskussionerna, inventerade och värderade kritiskt möjliga förslag, gav feedback. De uppmanades att tänka tvärtom, ta fram det kritiska, ”skjuta det här i sank”.

– Men det fanns också exempel på motsatsen, säger Andreas Wallo. Vid känsliga frågor eller när det måste gå fort, då fanns inte samma tid för diskussion.

Han påpekar också att ledningsgruppen har en mycket hög kompetens, flera av medlemmarna har haft höga ansvarspositioner i internationella företag. Det bidrar säkert till den trygghet de känner i att låta sina idéer granskas kritiskt. Tillit, öppenhet och tolerans för uppfattningar som går emot majoriteten, är vad som präglat ledningsgruppens diskussioner, enligt forskarna, som talar om ”psykologisk säkerhet”.

Ett exempel är verksamheten i Kina, där en kinesisk platschef rekryterades, med erfarenhet av svenskt ledarskap. Bland det första han gjorde var att sätta upp en förslagslåda och uppmana de anställda att komma med förbättringsförslag. Det möttes först med mycket misstänksamhet, personalen var orolig för att dåliga förslag skulle bestraffas. Men så började förslag komma in på förbättringar som också genomfördes, och inställningen vände. Idag har företaget i Kina trots relativt låg lönenivå en lägre personalomsättning än jämförbara företag.

Förmågan att gasa och bromsa samtidigt lyfts av forskarna fram som både viktig och ovanlig. I kriser är det naturligt att man fokuserar på att bromsa.

– Särskilt vid en allvarlig kris är det lätt att tappa bort utvecklingstanken, säger Henrik Kock. Vi tror att det här företagets sätt att hantera kriser är ganska ovanligt.

Forskarna har skrivit om detta i boken ”Leda mot det nya”, utgiven av Vinnova. Kapitlet heter ”Ledningsteamets lärprocess bidrog till att lösa företagets kris”.

Vårt immunförsvar har till uppgift att skydda oss mot bakterier och virus. Kroppen är även utrustad för att hantera vardaglig stress, det vill säga stress som är kortvarig. Däremot kan en svår stressituation eller ett långvarigt stresspåslag påverka immunförsvaret negativt. Ett exempel på det kan vara att förlora en nära anhörig eller inte känna kontroll över sin situation.

Forskningsstudien visar att barnen i de högstressade familjerna hade en hög kortisolnivå, vilket är ett biologiskt mått på stress. Detta stöder att barnen har varit stressade. Resultaten från forskningsstudien pekar även mot att en hög stressnivå påverkar immunförsvaret negativt det vill säga att immunförsvaret inte är lika motståndskraftigt när kroppen utsätts för en hög stressnivå. Istället reagerar immunförsvaret mot ämnen i kroppen som borde lämnas ifred.

I studien ingick familjer med femåriga barn (hämtade ur ABIS-studien, alla barn i sydöstra Sverige).

Föräldrarna har svarat på frågor om stress och även fått ange vilka svåra livshändelser som påverkat familjen, till exempel skilsmässa eller arbetslöshet. Utifrån svaren på frågorna har forskargruppen identifierat en grupp av barn där det kan förmodas finnas en hög stressnivå i familjen och en grupp av barn där stressnivån kan förväntas vara mer normal.

Forskargruppen vid Hälsohögskolan i Jönköping kommer att arbeta vidare med projektet för att förstå mer om hur en hög stressnivå kan påverka kroppen. Denna gång kommer forskarna att vända sig till ungdomar i åldersgruppen 18-22 år.

– Dessa ungdomar kan själva berätta om de har varit med om negativa upplevelser under barndomen och också vad som händer i deras liv just nu, berättar Maria Faresjö, professor vid Hälsohögskolan, som kommer att leda även det fortsatta forskningsprojektet.

Artikeln Psychological stress in children may alter the immune response publiceras idag i tidskriften Journal of Immunology (2014, doi: 10.4049/jimmunol.1301713).

Ryggsmärtor, och särskilt smärta i ländryggen, är den enskilt vanligaste sjukskrivningsorsaken hos män i Sverige, och den näst vanligaste hos kvinnor. Cirka 80 procent av Sveriges befolknings drabbas någon gång i livet av ländryggsmärta, och kostnaderna för samhället är enorma – enligt europeiska studier människors ryggbesvär mellan 1-2 procent av BNP inklusive vård och sjukfrånvaro.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu i en studie avslöja att många patienter med ländryggssmärta riskerar att feldiagnostiseras.

Mellankotskivan, alltså den disk som förbinder ryggradens kotor, antas vara den vanligaste orsaken till ländryggsmärta.

En metod för att avgöra vilken disk som är smärtsam är diskografi där kontrastvätska injiceras i en disk som då sväller. Smärta antas indikera att problemet sitter i den injicerade disken.

Men metoden är otillförlitlig och bör inte användas.
Doktoranden Hanna Hebelka Bolminger visar med sin forskning att injektionen som görs vid diskografi inte enbart ökar trycket i den utvalda disken, utan även i angränsande diskar. Följden blir att smärtan som patienten registrerar kan komma från en annan disk än just den som testas.

Diskografin är redan omdebatterad, dels på grund av oenighet om metodens säkerhet att ställa rätt diagnos men även för riskerna med att sticka i disken. Trots det används metoden fortfarande ofta, framför allt internationellt.

– Vår slutsats är att risken för feldiagnos är stor och att diskografi därför bör undvikas. Detta särskilt eftersom diskografi används som beslutsunderlag inför ryggoperation, som ofta är ett omfattande ingrepp, säger Hanna Hebelka Bolminger.

– Problemet är att det saknas ett tillförlitligt alternativ för att avgöra varifrån smärtan kommer vid ospecifik ryggsmärta. Det går till exempel inte att skilja en smärtsam disk från en normal med hjälp av röntgen eller annan bilddiagnostik såsom MR, säger Hanna Hebelka Bolminger, som menar att forskningen nu bör koncentreras till att utveckla alternativa metoder.

Avhandlingen Discogenic Pain – A diagnostic challenge försvaras vid en disputation den 21 februari.

I avhandlingen, Såsom en slöja, undersöker Elisabeth Hallgren Sjöberg, Umeå universitet, hur Bibelns ord om kvinnlig beslöjning tolkades i teori och praktik i Sverige under 1800- och tidigt 1900-tal.

Tiden omfattar övergången från traditionsbundet jordbrukssamhälle till sekulärt industrisamhälle. Det var en seg förändring som orsakade spänningar i den kollektiva överenskommelsen om vad som var rätt och fel.

Under 1800-talet ansågs kort hår vara en skam för kvinnan, men på 1920-talet blev det modernt. Från att ha varit en symbol för sexuell lössläppthet blev det en symbol för moderna tider. Kvinnans rättigheter i samhället hade förändrats och fler förändringar krävdes.

Inom kyrkan debatterades hur bokstavstroget man borde följa Bibelns olika påbud. Äldre kvinnor på landet dolde ännu håret med sjalett, övriga med hatt, men teologerna menade ändå att denna typ av huvudbonad inte var en slöja. Detta berodde på att traditionen att bära slöja ansågs vara österländsk och därmed dålig. Det var alla överens om.

Det innebar att man dolde ansiktet och att kvinnan var förtryckt. Den heltäckande slöjan hade redan under 1800-talet blivit en symbol i Sverige för allt som var fel med Orienten. Att kristna kvinnor dolde håret sågs inte som ett bruk av slöja – de visade ju ansiktet och de var ju västerlänningar.

Oavsett vad de bar på huvudet och varför så var det inte en slöja. Slöjan blev per definition ett orientaliskt plagg som aldrig brukats i väst, punkt slut. Svenska kvinnor ansågs alltså inte upphöra att bära slöja, de ansågs aldrig ha börjat. Dåtidens teologer och etnologer drabbades av religionsblindhet för sin egen kulturs traditioner.

I denna undersökning av idéer om slöjan i en kristen kontext behandlas såväl etnologiskt material som teologiska diskussioner inom Svenska kyrkan och pingströrelsen.

Vetenskaplig artikel

Såsom en slöja: Den kristna slöjan i en svensk kontext

Alternativa produkter måste till om den nordiska massa- och pappersindustrin ska behålla konkurrenskraften gentemot utländska producenter. För många bruk kan det innebära en omställning mot bioraffinaderier.

Konceptet introducerar en möjlig väg till förnybara bränslen och kemikalier som erhålls genom konvertering av träbaserad biomassa. Johan Ahlkvist presenterar i sin avhandling en miljövänligare katalytisk framställning av myr- och levulinsyra.

– Vi erhöll det största utbytet i en blandning bestående utav endast sulfitmassa, vatten och en fast katalysator och vi kunde konstatera att de viktigaste parametrarna för ett högt utbyte är reaktionstemperaturen samt massa- och katalysatorkoncentrationen i vätskeblandningen, säger Johan Ahlkvist.

Han har utvecklat en förenklad matematisk modell av reaktionsförloppet från råvara till slutprodukt. Modellen understödjer bland annat en möjlig utveckling av en industriell process. Levulinsyra har bland annat av USA:s energidepartement utsetts som en av de tolv biokemikalier framställda från biomassa med högst framtida förädlingspotential.

Levulinsyra är en kemikalie som finner tillämpningar i eller är en utgångskemikalie vid framställning av bland annat polymera hartser, tillsatser i plaster, djurfoder, livsmedel samt komponenter för smak- och doftindustrin, textilfärger, bränslen, frostskyddsprodukter, antimikrobiella medel och herbicider.

Vilken praktisk betydelse har dina resultat?
– Mer kunskap om förädling av förnybara råvaror är viktigt med tanke på den framtida hållbara framställning av kemikalier och energi som behövs i samhället, säger Johan Ahlkvist.

Johan Ahlkvist är född och uppvuxen på Replot i Vasa skärgård, Finland. Innan han började som doktorand vid Umeå universitet avlade han en diplomingenjörsexamen i processteknik vid Åbo Akademi i Finland.

Om disputationen
Fredagen den 14 februari försvarar Johan Ahlkvist, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Formic and levulinic acid from cellulose via heterogeneous catalysis. Svensk titel: Myr- och levulinsyra ur cellulosa via heterogen katalys. Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal N320, Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Riitta Keiski, Department of Process and Environmental Engineering, University of Oulu, Finland. Huvudhandledare är Jyri-Pekka Mikkola.

Den aktuella forskningsstudien har undersökt vilka växter som har varit dominerande under de senaste 50 000 åren i de arktiska landområdena i norra Ryssland, Kanada och Alaska. Även om stora inlandsisar bredde ut sig för cirka 18 000-25 000 år sedan så fanns i denna arktiska region också isfria områden, den så kallade mammutstäppen. I dessa kalla och torra tundraområden fanns det gott om mammut, ullhårig noshörning, stäppbison, häst och myskoxe.

Merparten av dessa stora däggdjursarter dog dock ut för cirka 10 000 år sedan. Var det på grund av klimatförändring, förändring i födobasen, någon form av sjukdom eller var det människan som hade blivit en så effektiv jägare att djuren helt enkelt utrotades? Frågorna är många. Som ett led i jakten på svar har ett stort antal forskare från en rad länder gjort en gemensam kartläggning av vad mammutarna och de andra stora djuren åt för föda. Studien publiceras nu i tidskriften Nature. En av de deltagande forskarna är den svenske professorn Per Möller, kvartärgeolog vid Lunds universitet.

– Min roll har varit att stå för insamlandet av ett stort antal jordprover som sedan analyserats av biologerna i deras laboratorier, säger Per Möller.

Proverna har han hämtat från de sju expeditioner som han genomfört i arktiska Sibirien, främst Tajmyrhalvön, under perioden 1996-2012. I den aktuella studien har forskarna undersökt bevarade DNA-rester från tidigare levande växter i de gamla jordproverna. Med hjälp av DNA-materialet har de kunnat få en bild av vilka olika växtarter som dominerade på mammutstäppen. Dessutom har forskarna analyserat maginnehållet i ett antal mammutkadaver som hittats infrusna i marken och som nu ligger på museer runtom i världen. Maginnehållet visar mer specifikt vilka växter som djuren föredrog. Vidare har nematodfaunan, en typ av maskar, studerats i jordprofiler i de arktiska områdena; de resultaten bidrar också till bilden av hur vegetationens sammansättning och jordkvalitet har förändrats under årtusendena.

Slutsatsen är att mammutstäppen var betydligt mer dominerad av örter än av gräs under den senaste istiden. Detta kan ha haft betydelse för de stora däggdjuren. En mer örtdominerad diet är betydligt mer näringsrik än en gräsdominerad sådan. Studien visar också att när den senaste istiden tog slut och gick in i den mycket mer fuktiga mellanistiden förändrades växtsamhället på den arktiska tundran.

– Örterna fick då en mindre betydande utbredning, och gräsarterna tog över, säger Per Möller.

I den aktuella studien resonerar forskarna kring att den näringsfattigare föda som då blev tillgänglig kan ha medfört att färre djur kunde livnära sig i området. Enligt Per Möller kan det tänkas att detta förlopp har varit en starkt bidragande orsak till att många av de stora däggdjuren dog ut för cirka 10 000 år sedan.

Hittills har forskarvärlden trott att mammutstäppen var helt gräsdominerad långt innan mellanistiden kom, en uppfattning som byggde på analyser av pollen i markprover samt frukter och frön bevarade i torvavlagringar från den aktuella tidsperioden. Den nya möjligheten att analysera växternas DNA-rester i jorden är intressant för forskare som, liksom Per Möller, sysslar med att göra landskapsrekonstruktioner i tid och rum.

– Vi kommer att få omvärdera en hel del gamla sanningar, säger han om den nya tekniken.

Sydsamiskan lever vidare mot alla odds. Det går att få språk som nästan slutat talas att vitaliseras. Det är sydsamiskan ett exempel på: allt fler unga använder i dag språket. En förklaring till detta är 2000-talets nya minoritetspolitik visar professor Leena Huss.

När språkvetaren Leena Huss startade sitt projekt Revitalisering mot alla odds? Sydsamiskan i Sverige, som nyligen slutrapporterades till Riksbankens Jubileumsfond, var hon intresserad av att veta hur den nya minoritetspolitiken påverkade sydsamiskan. I dag kan hon visa att lagstiftningen i form av 2009 års språklagar hade en positiv effekt på sydsamiskan.

– Det har blivit lättare att prata sydsamiska, och den minoritetspolitiska reformen har fött nytt hopp för många sydsamer, säger Leena Huss.

Leena Huss, som är knuten till Huga Valentin Centret i Uppsala, har bland annat genomfört enkäter med lärare och föräldrar som har barn som läser sydsamiska. Hennes forskarkollega i samma projekt, Satu Gröndahl, har också i en litteratursociologisk studie undersökt hur sydsamiskan använts inom olika kulturella verksamheter.

Språket anses av de flesta vara en oumbärlig beståndsdel för identiteten. Så är det också för den samiska identiteten. Ändå menar en majoritet av de tillfrågade att man inte behöver kunna sydsamiska för att betrakta sig som same. Anledningen till detta är den förståelse som finns för att så många gått miste om sitt språk eller aldrig fått lära sig samiska ordentligt.

– När språket genom olika insatser får nytt liv, så betyder det också att identiteten förändras. Vår studie visar hur språket i många fall hänger ihop med ett etniskt uppvaknande och hur ett ökat användande av sydsamiskan i sin tur leder till att man reser frågor om egenmakt och dekolonisering, säger Leena Huss.

När forskarna intervjuade användare av sydsamiska visade det sig att många hade dubbla känslor inför att använda språket. Det fanns några som tyckte att det var komplicerat att prata sydsamiska eftersom det kunde uppfattas som kritik gentemot äldre generationer, som inte pratade sydsamiska alls. Samtidigt var det också förknippat med stolthet och glädje att använda språket.

– Det fanns en del väldigt bestämda uppfattningar om hur man ska tala, språkpoliser som sätter upp gränser, vilket gjorde det nervöst för många att prata fritt på sydsamiska, säger Leena Huss.

– Men det finns i och med den nya minoritetspolitiken och de insatser som gjorts i dess efterföljd en stark tro på framtiden. På så sätt kan man faktiskt säga att politiken räddat sydsamiskan, säger Leena Huss.

Och det anser också många av de informanter som deltagit i projektet. Minoritetspolitiken ses som en garant för att språket inte ska gå förlorat.

FAKTA
Länk till slutredovisning: http://anslag.rj.se/sv/anslag/38447

Den svenska prostitutionsdebatten är polariserad. Kvinnor som säljer sex beskrivs antingen som offer för mäns våld eller som aktörer som utövar ett yrke – sexarbete.

– I den polariserade debatten förloras nyanserna. Vi tar inte del av kvinnornas erfarenheter och därför leder inte debatten till ökad kunskap utan snarare till att cementera fördomar, säger Hulusjö.

Anna Hulusjö är socionom och har arbetat på fältet i före detta Prostitutionsgruppen, numera Mikamottagningen, i Göteborg. Det var under denna tid som hennes intresse för hur vi talar om prostitution väcktes.

– Debatten fokuserar som regel på vad prostitution är – är det våld, arbete eller exploatering? I min forskning har jag istället velat ta reda på hur prostitution fungerar, jag har undersökt hur kvinnornas erfarenheter präglas av såväl makt som motstånd.

Hulusjö har intervjuat 20 kvinnor med erfarenhet av prostitution. Femton av kvinnorna säljer eller har sålt escorttjänster via nätet medan fem kvinnor är eller har varit verksamma inom gatuprostitutionen. Nio av de intervjuade kvinnorna har lämnat prostitutionen och fyra har nyligen börjat sälja sex. I Hulusjös avhandling berättar kvinnorna med egna ord om sina erfarenheter, sina tankar och strategier.

Inträdet i prostitution ser olika ut. Gemensamt för många av de intervjuade kvinnorna är dock att de vid tidpunkten för inträdet befunnit sig i en utsatt livssituation.

– Det kan handla om ekonomiska svårigheter, sjukdom eller bidragsberoende. Att börja sälja sex i denna situation beskrivs av dessa kvinnor som en möjlighet, ibland den enda, att få kontroll över sitt liv och att bli oberoende. Många beskriver det som ett rationellt val utifrån den aktuella situationen, förklarar Hulusjö.

Andra kvinnor beskriver inträdet i prostitution som ett resultat av tidigare erfarenheter av sexualisering, objektifiering och sexuella övergrepp.

– Oavsett hur man skapar mening i inträdet i prostitution så blir det tydligt att det är villkorat av olika former av social ojämlikhet.

Ständigt närvarande för kvinnorna som intervjuats är hotet om våld, ett hot som de hanterar med hjälp av olika strategier, som att till exempel alltid ringa varandra när de haft en kund.

– Kvinnorna är väl medvetna om de bilder av prostituerade som andra har, bilder som de förhåller sig till och värjer sig mot, konstaterar Hulusjö.

Hon understryker istället den komplexa och motstridiga bild av såväl makt och motstånd som frihet och begränsningar, som framträder i kvinnornas berättelser.

– Samhällets idéer och föreställningar har konsekvenser för kvinnor som säljer sex. Det kan handla om allt från att känna sig tvungen att ljuga till att bli diskriminerad eller utsatt för våld.

Referenslänk: The multiplicities of prostitution experience: narratives about power and resistance

Referenslänk: Centrum för sexologi och sexualitetsstudier

Tack vare sin goda tillväxt har den kanadensiska contortatallen blivit populär i norrländskt skogsbruk. Nu visar forskare från SLU att markorganismerna i svensk jord troligen bidrar till framgången för detta exotiska trädslag. När forskarna studerade contortatallens tillväxt i svenska och kanadensiska jordprover och jämförde med hur de växte i steriliserad jord såg de tydliga skillnader – i svensk jord växte den bättre, men i kanadensisk jord växte den sämre. Resultaten ökar förståelsen för varför vissa exotiska trädslag och invasiva växter ibland fungerar så bra i nya miljöer.

Växter flyttas ofta från sina naturliga utbredningsområden, och ibland händer det att de blir mer konkurrenskraftiga på de nya växtplatserna. Inom jord- och skogsbruket kan detta vara välkommet, medan en införd växt som sprider sig okontrollerat i naturen kan bli ett stort bekymmer. Varför växter ibland fungerar väldigt annorlunda i en ny miljö är en fråga som engagerar många forskare idag.

Michael Gundale och hans kollegor från SLU i Umeå och Alnarp har fokuserat på vad de organismer som finns i svenska och kanadensiska jordar betyder för contortatallens* tillväxt. I marken finns en enorm mångfald av livsformer, varav en del kan vara skadliga (t.ex. sjukdomar och växtätare), och andra nyttiga (t.ex. mykorrhizasvampar). Genom en serie experiment med unga plantor visar forskarna nu att contortatallens tillväxt påverkas rejält av vilka organismer som finns i jorden.

Ett första växthusförsök visade att plantorna växte betydligt bättre i jordprover från de norrländska områden där contortatall har planterats än i jordprover från olika delar av det ursprungliga utbredningsområdet i norra British Columbia i Kanada. När försöket sedan upprepades i jordprover som steriliserats genom gammabestrålning, påverkades tillväxten inte längre av om jorden var svensk eller kanadensisk. Det visade sig också att en steriliserad jord (oavsett ursprung) som ympades med kanadensiska organismer hämmade tillväxten, medan ”svensk ympning” förbättrade tillväxten.

– Vi har alltså klara belägg för att organismer i marken har en stark inverkan på plantornas tillväxt, säger Michael Gundale. En tänkbar förklaring är att plantor i kanadensisk jord utsätts för sjukdomsframkallande mikroorganismer som är specialiserade på contortatall, medan den svenska jorden erbjuder en särskilt gynnsam symbios med mykorrhizasvampar. Men detta har vi inte undersökt.

Det finns en del tidigare experiment som har undersökt varför en viss växtart klarar sig bättre i en ny miljö än i det naturliga utbredningsområdet. Dessa har dock oftast bara tittat på någon eller några få av de många faktorer som skulle kunna bidra till framgången, och kan därför inte säga något om hur viktiga olika faktorer är i förhållande till varandra. Vad som gör SLU-studien unik är att forskarna inte bara undersökte markorganismernas betydelse, utan samtidigt tog hänsyn till en mängd andra faktorer som också skulle kunna påverka tillväxten; de använde jordprover från flera platser i Sverige och Kanada, samlade in fröer från flera områden, testade olika gödslingsnivåer och tog också hänsyn till hur jordens kemiska och fysikaliska egenskaper varierade. De svenska och kanadensiska markorganismernas betydelse för tillväxten kvarstod dock, oavsett hur förhållandena i övrigt förändrades.

– Jag skulle gärna göra en motsvarande studie med vanlig svensk tall, avslutar Michael Gundale. Om det skulle visa sig svensk tall hämmas på ett liknande sätt av inhemska organismer i marken, vore det intressant att undersöka vilka dessa är – och vad man eventuellt skulle kunna göra för att skydda plantorna.

FAKTA
* Contortatallen (Pinus contorta) härstammar från västra Nordamerika. I
norra Sverige har contortatall idag planterats på flera hundra tusen
hektar. Planteringen tog fart under 1970-talet, och det ansågs då att
naturlig föryngring bara kunde ske i samband med brand – vilket skulle
förhindra okontrollerad spridning. Detta har dock visat sig vara en
sanning med modifikation.

Artikeln Interactions with soil biota shift from negative to positive when a tree species is moved outside its native range. New Phytologist (2014). (av Michael J. Gundale, Paul Kardol, Marie-Charlotte Nilsson, Urban Nilsson, Richard W. Lucas & David A. Wardle) doi: 10.1111/nph.12699.

– Beskedet känns väldigt roligt och perfekt timing eftersom vi redan fått en bra start i projektet med flera lovande resultat, säger Mats G. Larson, professor vid institutionen för matematik och matematisk statistik.

Projektet fokuserar på utveckling av nya datorbaserade metoder för simulering av fysikaliska fenomen till exempel hållfasthet, vågutbredning och vätskors flöde, i komplexa och dynamiska geometrier. De nya metoderna gör det möjligt att effektivt simulera problem där geometrin genomgår stora förändringar eller är komplicerad.

– Speciellt kommer vi att studera problem där en optimal geometri ska bestämmas för ett visst syfte, till exempel hur en mekanisk komponent ska utformas för att vara så lätt som möjligt och samtidigt kunna bära en viss last.

Arbetet fokuserar både på utveckling och matematisk analys av nya metoder samt implementation och tillämpning i samarbete med industrin. Metoderna kan användas för digital utveckling och optimering av nya produkter.

Projektet är ett samarbete mellan Umeå universitet, Högskolan i Jönköping och Linköpings universitet.

FAKTA
Mats G. Larson är professor i tillämpad matematik vid Umeå Universitet sedan 2004. Han är också projekt ledare för UMIT Research Lab

Mats G. Larsons akademiska bana började på Chalmers i Göteborg. Han tog civilingenjörsexamen där 1992 och doktorsexamen år 1997 i tillämpad matematik. Därefter gjorde han sin postdoktortjänst vid Stanford University, Mechanical Engineering. Sedan återvände han till Chalmers och en tjänst som forskarassistent vid institutionen för matematiska vetenskaper. Under denna tid kvalificerade sig han sig för docentkompetens.

Om anslaget:
Mats G Larson beviljas 21 miljoner kronor under en femårsperiod för projektet ”Skurna finita element, geometri och designoptimering”

SSF:s styrelse delar ut sex stycken rambidrag på mellan 17 och 21 miljoner kronor vardera inom forskningsprogrammet Tillämpad matematik. Programmet ingår i en gemensam satsning på närmare en halv miljard för att stärka svensk matematikforskning som SSF gör tillsammans med Kungl. Vetenskapsakademien, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Vetenskapsrådet.

64 ansökningar kom in, 8 eller 12,5 % hade kvinnlig huvudsökande. Sex projekt beviljades medel, vilket innebär att beviljandegraden är 9,4 %, (16,7% för kvinnor). http://www.stratresearch.se/sv/ssf/Nyheter/2014/120-miljoner-till-tillampad-matematik/

Dels har 500 bloggande politiker fått svara på frågor, dels har politiker som deltagit i olika medborgardialoger fått berätta om sina erfarenheter.

– I båda fallen handlar det om samma utmaning, att överbrygga avståndet till väljarna. Genom bloggandet ska man berätta om olika politiska ställningstaganden och förklara dem. I medborgardialogen handlar det mera om att lyssna och försöka ta reda på vilka kunskaper hos medborgarna som kan vara användbara för att jämka ihop partipolitiken.

Partilojalitet
Martin Karlsson menar att det kan tyckas självklart att politiker utnyttjar nya arenor för att minska avståndet till väljarna och anpassa sitt budskap efter det. Men i Sverige är lojaliteten mot partierna och partiledningen av tradition oerhört stark jämfört med andra länder. Vi har inga direktvalda politiker, inge beslutande folkomröstningar och ett svagt personvalssystem.

– För svenska politiker är det av tradition viktigare att agera inom partiet, det finns mer att vinna på det än att satsa på att skapa direkta relationer med medborgarna. Samtidigt är den politiska kulturen hos medborgarna extrem åt andra hållet, vi vill förverkliga oss själva och inte styras av något kollektiv. Det kan vara en viktig förklaring till att avståndet ökar mellan medborgare och politiker, som bland annat gjort att partierna tappat många medlemmar.

Vänster – höger
I Sverige har bloggarna anpassat sig till de svenska traditionerna, även om Martin Karlsson funnit en skillnad mellan partierna.

– De till vänster använder ”vi” i större utsträckning och talar mer som företrädare för partiet. Politiker mot mitten och höger ututtrycker sig mer som individer. Det speglar också den politiska historien, där vänstern vuxit fram ur folkrörelser och har en starkare kollektiv tradition. Det illustreras också av inställningen till personval där motståndet funnits till vänster medan partierna till höger varit mer öppna för det.

Ett tydligt exempel på partiernas starka grepp om politikerna är FRA-frågan, där de politiker som inte var med på partilinjen utsattes för hård press av partipiskan. Men de kunde också utnyttja bloggar och twitter för att nå ut med sina åsikter och redovisa sina ställningstaganden.

De nya arenorna har tre funktioner för hur politikerna agerar som representanter för partiet, för sig själva och för sina väljare:

Megafoner
– Man kan säga att bloggarna är att likna vid megafoner, medborgardialogen är mer ömsesidig.

Martin Karlssons råd till politikerna är att inte överskatta problemen och inte vara rädda för de nya arenorna.

– Det finns en rädsla för att man kan lockas att lova för mycket och att partierna kan fragmentiseras, men det finns få tecken på det. Det måste vara politikerna som ska gå före, våga fatta och argumentera för beslut, som till en början inte accepteras brett. Det behövs för att vi ska få förändringar i samhället och då behövs också kanaler för att kunna hantera kommunikationen mellan politiker och medborgare.

Det fanns politiker som bloggade redan inför valet 2006, men inför förra valet fick bloggandet ett genombrott. Sedan dess har twittrandet dykt upp och Martin Karlsson menar att det är en form som passar politiken bättre. Han beskriver bloggosfären som en spökstad när valdagen passerat.

Nu kommer twitter
– Vi ska gå vidare med en bredare undersökning av hur politiker använder sociala medier och då kommer också twittrandet att finnas med. Det finns mycket att titta på där, till exempel fenomenet med att en parallell debatt kan pågå under ett fullmäktigemöte där ledamöterna twittrar samtidigt som det argumenteras från talarstolen.

Det som intresserar honom att undersöka är hur politiker kan ta plats i de sociala mediernas flöde.

– Jag vill se hur man hittar vägar in i nätverket, det är lätt att hamna i mörkret och det finns en stark hierarki i sociala medier. Man måste vara aktiv och det spelar också roll vilken politisk position man har. De 100 topprankade bland bloggarna har hälften av alla länkar. När det gäller politiker på twitter Sverige är Carl Bildt outstanding. Han har 250 000 följare och kan inte vara med i ett sånt här material, han snedvrider alla resultat. Tvåan på listan , Birgitta Ohlsson, har ”bara” 30 000 följare.”

 Martin Karlssons doktorsavhandling i statskunskap heter Covering distance – Essays on representation and political communication.

SBU har granskat tillförlitligheten hos avancerade bildundersökningar vid misstänkt prostatacancer. Några av metoderna som SBU granskat är undersökning med magnetkamera och olika tillämpningar av ultraljud. En förhoppning med ny bildteknik är att personer ska slippa det psykiska och fysiska obehag och de risker som provtagning kan innebära.

Slutsatsen är att det fortfarande är oklart hur träffsäkra de bilddiagnostiska metoderna är vid misstänkt prostatacancer. Vården kan därför inte byta ut ultraljudsledda vävnadsprov mot enbart bilddiagnostik. Det behövs välgjorda studier som undersöker hur tillförlitliga de olika bildteknikerna är, så att man i senare forskning ska kunna undersöka nyttan för patienterna.

SBU:s rapport diskuterar också kostnader. Om den nya tekniken används på en så stor grupp som personer med misstänkt prostatacancer finns risk för att man inte har råd med andra åtgärder eftersom metoderna är relativt kostsamma och tillgången till utrustning och kompetens är begränsad.

Hösten 2014 publicerar SBU ytterligare en översikt inom området. Den rapporten utvärderar om bilddiagnostiska metoder kan underlätta för att fastställa olika stadier av prostatacancer vilket är avgörande för val av behandling.

Bakgrund
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män. År 2012 rapporterades 9 000 nya fall. Misstänkt prostatacancer utreds bland annat med vävnadsprover, biopsier, som tas med vägledning av ultraljud. Metoden kan ge viktig information men har nackdelar eftersom man inte säkert vet om prover har tagits i just det område där en eventuell tumör finns. Det kan därför krävas flera provtagningar. Patienterna kan uppleva provtagningen som obehaglig och ibland smärtsam. Några procent får en allvarlig infektion efteråt.

Rapporten ”Bilddiagnostik vid misstänkt prostatacancer” (2014) med slutsatser och sammanfattning finns även på www.sbu.se.

Orsaken bakom Alzheimers sjukdom är inte helt kartlagda, men ledande forskargrupper arbetar efter teorin att demenssjukdomen orsakas av att en molekyl kallad beta-amyloid fälls ut i hjärnan i form av så kallade plack. Beta-amyloid stör eller skadar nervcellernas funktion, med följden att nervcellerna förtvinar vilket kraftigt försämrar den drabbades minne och kognitiva förmåga.

I två stora läkemedelsstudier kan forskare nu visa att två speciella antikroppar – bapineuzumab och solanezumab – tycks vara verksamma mot beta-amyloid.

Tillsammans med amerikanska och brittiska kollegor kan professor Kaj Blennow vid Sahlgrenska akademin i en studie visa att behandling med bapineuzumab minskar upplagringen av beta-amyloidi hjärnan, samt sannolikt minskar nervcellernas förtvining.

I studien såg dock forskarna inga positiva effekter på symptomen hos patienterna, vilket enligt Kaj Blennow sannolikt beror på att behandlingen startade sent i sjukdomsförloppet.

När forskarna i en parallell studie testade solanezumab i en grupp personer med mild Alzheimer, visade sig den antikroppen kunna bromsa upp den kognitiva försämringen.

– Antikropparna verkar alltså båda ha effekt, men fungera på olika sätt. Förenklat kan man säga att bapineuzmab direkt angriper den skadliga molekylen i hjärnan, medan solanezumab binder beta-amyloid som finns lösligt i hjärnvävnaden och skulle kunna påverka nervcellernas funktion innan den fälls ut.

Resultaten, som publiceras i New England Journal of Medicine, kommer båda från så kallade fas III-studier som är bland de sista stegen innan ett läkemedel kan tillverkas för marknaden.

–Till skillnad från i Sverige har myndigheterna i USA uppmärksammat att Alzheimer inte bara är ett medicinskt problem, utan ett gigantiskt samhällsproblem. Det gör att man är betydligt snabbare på att starta kliniska studier av nya läkemedel, säger Kaj Blennow, som samtidigt understryker att mer forskning behövs.

Ett problem är att man endast använt klinisk undersökning och minnestester för att diagnosticera Alzheimer. Eftersom minnestester är mycket ospecifika har det sannolikt lett till att många patienter som inte har Alzheimer inkluderats i de aktuella studierna, vilket påverkar möjligheten att påvisa en positiv effekt av läkemedlen.

Artiklarna Two Phase 3 Trials of Bapineuzumab in Mild-to-Moderate Alzheimer’s Disease och Phase 3 Trials of Solanezumab for Mild-to-Moderate Alzheimer’s Disease publicerades i NEJM den 23 januari.

Till tidskriften New England Journal of Medicine

Forskare från Högskolan i Halmstad har, tillsammans med forskare från Nanometerkonsortiet vid Lunds Universitet och Voronezh State Technical University i Ryssland, visat att nanokontakter mellan en metall och en halvledare tillverkade i en ”bottom-up” process uppvisar andra elektriska egenskaper än motsvarande kontakter tillverkade med konventionell teknik. Upptäckten kan vara mycket viktig för fortsatt nedskalning av elektronik. 

– Våra resultat kan vara av stor betydelse, säger professor Håkan
Pettersson vid Högskolan i Halmstad, huvudansvarig för
forskningsprojektet.

Elektriska kontakter mellan metaller och halvledare är viktiga för all tillverkning av elektronik. Dessa kontakter var de första halvledarkomponenter som studerades redan i mitten av 1800-talet. Trots all den mycket omfattande forskning som gjorts inom detta område, finns fortfarande frågetecken kring de elektriska egenskaperna hos dessa kontakter och hur dessa kan skräddarsys. Optimering av dessa kontakters egenskaper är en av de största utmaningarna för fortsatt nedskalning av elektronik.

Möjligheten att kunna skräddarsy den energibarriär (s.k. Schottkybarriär) som reglerar strömmen mellan halvledare och metall är särskilt önskvärd.

Guldpartikel och nanotråd
I det nu publicerade arbetet har de elektriska egenskaperna undersökts i detalj för en kontakt skapad mellan en guldpartikel och en nanotråd tillverkad av halvledarmaterialet galliumarsenid. Detta har möjliggjorts tack vare mycket avancerad tillverkning och selektiv kontaktering av partikel och nanotråd. Dessa nanokontakter skiljer sig från traditionella metall-halvledarkontakter inte bara genom den lilla skalan, utan också genom att de tillverkats i en s.k. epitaxiell process vid hög temperatur, där guldpartikeln katalyserat själva växten av nanotråden.

Det mest slående resultatet i studien är att Schottkybarriären mellan guldpartikel och nanotråd är starkt reducerad jämfört med alla andra motsvarande kontakter som publicerats fram till dags dato.

– Observationerna är förbryllande och vi har gjort omfattande studier för att verifiera resultaten och för att utveckla en fysikalisk modell för fenomenet, säger professor Håkan Pettersson.

De förändrade elektriska egenskaperna kan förstås i termer av en starkt modifierad kontaktyta mellan guldpartikel och nanotråd. Förutom ett reducerat antal yttillstånd skapas ett elektriskt laddat dipolskikt vid kontaktytan. Dessa intressanta egenskaper skapar tillsammans med den lilla kontaktytan en nanokontakt med starkt reducerad Schottkybarriär.

– Våra resultat kan vara av stor betydelse och medföra att nanokontakters elektriska egenskaper kan skräddarsys genom smart design av kontaktytan mellan metall och halvledare. Detta skulle kunna utvecklas till en nyckelteknologi för vidare nedskalning av elektronik, säger Håkan Pettersson.

En annan mycket intressant tillämpning av dessa nanokontakter, som också demonstreras i artikeln, är att de kan användas som extremt små sensorer för detektering av ljus.

FAKTA
Artikeln “Strong Schottky barrier reduction at Au-catalyst/GaAs-nanowire interfaces by electric dipole formation and Fermi-level unpinning” har publicerats i Nature Communications. Läs artikeln här.

Förhoppningen är att artiklarna i boken, var för sig eller tillsammans, ska stimulera till debatt och fortsatt utveckling av både samhällsforskningen och samhällsundervisningen.

Medverkande författare och artiklar:
Religionsvetaren Martin Berntson: ”Kyrkohistoria som en del av religionskunskapsämnets identitet – Reflektioner över läroplan och tillämpning” en diskussion kring gränsdragningen mellan skolämnet religionskunskap och andra skolämnen.

Religionsvetaren Leif Carlsson: ”Stereotyper i religionskunskapsundervisningen” stereotyper om judar och judendom i svenska skolläromedel.

Religionsvetaren Karin Nordström: ”Religionskunskap inom pluralism – Etiska reflektioner i ljuset av Martha Nussbaums capabilities approach”  innebörden av pluralism som en grundläggande normativ inriktning för religionskunskap i svensk gymnasieskola utifrån en etisk synvinkel.

Sociologen Tobias Samuelsson: ”Barns handlingsutrymme i ett alltmer institutionaliserat vardagsliv.

Historiedidaktikern Anders Nersäter: ”Anglosaxisk historiedidaktik och historiekulturellt perspektiv – Om ett undervisningsmoment i kursen Historia 1b” ett exempel på Learning Study i historieundervisning på gymnasienivå.

Kulturgeografen Åsa Westermark och sociologen Klas Borell: ”Upptäcktens väg: Det projektbaserade uppsatsarbetet” hur avståndet mellan forskning och utbildning kan krympas.

Historikern Anders Dybelius:  ”Vad ska jag skriva om? Ett didaktiskt perspektiv på att finna ett uppsatsämne” frågan om hur man som student kan inspireras till att finna  ett lämpligt uppsatsämne.

Samhällsvetaren Joakim Öberg: ”Att  bygga vidare – Ett exempel på didaktisk forskning i klassrummet” förhållandet att didaktisk forskning tycks ha svårt att sippra ner till klassrumsnivå, inte minst inom den högre utbildningen.

Socionomen Gunilla Egonsdotter och sociologen Klas Borell: ”Datorbaserade simuleringar i samhällsvetenskaperna: SimChild i socionomutbildningen” ett exempel på den roll datorsimuleringar kan spela i socionomutbildningar.

Medie- och kommunikationsvetaren Ebba Sundin: ”Det ökade behovet av mediekunskap i ett förändrat kommunikationslandskap” frågan om mediernas roll i undervisningen inom samhällskunskap, specifikt i frågan om politisk socialisation.

Historiedidaktikern Carl-Johan Svensson: ”Diverseannonser som möjlighet i historieundervisningen” hur föga uppmärksammat historiskt källmaterial, ”skräp”, kan ges en roll i historieundervisningen.

Statsvetaren Berndt H. Brikell: ”Utbildningssystemets respons på samhällsförändringar i Sverige och Mongoliet” ett jämförande resonemang kring utbildningspolitiska förändringar i Sverige och Mongoliet.

Historikern Hans Albin Larsson: ”När medlet blev mål – Om mål- och resultatstyrningens effekter på skolan” bakgrunden till införandet av målstyrning inom skolan, de motiv som anfördes för detta samt vilka effekter systemet har medfört.

Prover tagna från 70 olika avloppsströmmar på sju olika bruk visar att potentialen att utvinna biogas ur materialet ligger på minst 70 miljoner normalkubikmeter metan per år. (En normalkubikmeter, Nm3, gas är en kubikmeter gas vid normalt lufttryck och 0°C.)

– Vi hoppas komma upp i 100 miljoner Nm3, och det gör vi sannolikt när vi trimmat processerna. Det är volymer som skulle öka produktionen av biogas med cirka 65 procent jämfört med vad som producerades i Sverige under 2012, säger Bo Svensson, professor på Tema vatten i natur och samhälle, som tillsammans med universitetslektor Annika Björn och adjungerade professorn Jörgen Ejlertsson, leder forskningen.

Tester i laboratoriet har visat var den största potentialen finns för utvinning av biogas i olika typerna av bruk. Stor potential finns exempelvis i strömmar från blekerier, pappersmaskiner och från avlopp som kommer efter försedimenteringen i mekaniska massaprocesser. Vid sulfatmassabruken finns det god potential i det fiberslam som kommer från försedimenteringen.

Resultatet från de två första årens forskning är så lovande att försöken nu ska flyttas från laboratoriet ut till bruken.

De flesta bruk renar i dag sitt avloppsvatten med syrekrävande, aeroba, tekniker som dessutom är energikrävande. Två anaeroba, syrefria, tekniker som visat sig fungera bra i laboratoriet ska nu skalas upp, UASB . upflow anaerobic sludge blanket, respektive CSTR, completely stirred tank reactors med slamåterföring. Båda innebär att man också tar tillvara den biogas som bildas i processen.

Försök ska också göras att återföra aktivt slam från brukens sedimenteringsbassänger till reaktorerna, något som både skulle öka utbytet av biogas och minska kostnaderna för avvattning och luftning av dammarna.

Forskningen, som drivs i samarbete med Scandinavian Biogas Fuels AB, Pöyry Sweden AB och ett flertal pappers- och massabruk, har redan väckt stort intresse, även internationellt, speciellt i skogslandet Finland.

– Vi ligger ett snäpp före övriga världen, vi har djupa kunskaper i vad som behövs för att få mikroorganismerna i en reaktor att trivas, konstaterar Bo Svensson.