I sin avhandling undersöker Steingerdur Olafsdottir bland annat hur mat förekommer i det populära barnprogrammet Bolibompa i SVT. Hälsosam mat var framträdande i de svenskproducerade delarna av barnprogrammet men i övriga delar var det även vanligt att energirik och näringsfattig mat framhölls. All förekomst av mat och dryck i cirka 25 timmar av utsänt material under fem månader har analyserats liksom den miljö och det sammanhang där maten visades eller omtalades.

Frukt och grönt visades ofta i barnprogrammet men å andra sidan oftare i bakgrunden. Ett av fem livsmedel som visades i Bolibompa var energirik och näringsfattig mat som kakor, godis och glass. Den typen av mat framställdes ofta aktivt, genom att någon åt den eller höll i den och oftare tillsammans med barn än vuxna, i jämförelse med vad som var fallet med annan mat.

– Det innebär att det finns potential till en mer hälsofrämjande ansats i produktionen av barnprogram allmänt och en medvetenhet om att TV kan ha hälsofrämjande effekt, säger Steingerdur Olafsdottir.

I sin avhandling undersöker hon även sambanden mellan små barns skärmvanor, matvanor och viktstatus. Samband fanns mellan barnens TV-tittande, såväl tid framför TV som exponering för reklam, och barnens konsumtion av söta drycker. Barn vars föräldrar inte begränsade deras exponering för TV-reklam hade dubbelt så stor sannolikhet att dricka söta drycker regelbundet jämfört med barn vars föräldrar begränsade exponering för TV-reklam.

– Det kan på så sätt vara möjligt att påverka barns matvanor via deras TV-vanor. Samband fanns också mellan barnens TV-tittande och övervikt samt sannolikhet för att öka i BMI och midja-längd-kvot, säger Steingerdur Olafsdottir.

Tidigare forskning har visat att TV- och datoranvändande kan öka sannolikheten för övervikt och sämre matvanor bland barn. Olika mekanismer har lyfts fram bakom sambanden: stillasittande, ätande framför TV:n och effekt av TV-reklam.

Läs avhandlingen

Johanna Jussila Hammes arbetar som forskare i transportekonomi vid VTI. I en artikel i Ekonomisk Debatt i dag framför hon kritik mot den, som hon menar, felriktade politiken kring biodrivmedel.

Kvotplikten, som innebär att en viss del av bensin och diesel utgörs av biodrivmedel, införs den 1 maj i år. Diesel ska innehålla 9,5 volymprocent biodrivmedel, varav 6 volymprocent består av konventionell biodiesel. Resterande 3,5 volymprocent ska uppfyllas med hydrerad vegetabilisk olja som i Sverige produceras i huvudsak av ett enda oljeraffinaderi. För låginblandad etanol finns det en separat kvot.

Höginblandade biodrivmedel däremot, exempelvis E85 och biogas ingår inte i kvotplikten utan kommer även i fortsättningen gynnas av skattebefrielse.

– Regeringens egna uttalade ambition är att styrmedlen inom energiområdet ska vara kostnadseffektiva, långsiktigt hållbara, förutsägbara och teknikneutrala. Frågan som därför uppstår är varför regeringen har valt ett styrmedel för biodrivmedel som på ett så tydligt sätt går mot flertalet av dessa mål, säger Johanna Jussila Hammes.

För att vara kostnadseffektiv ska kvotplikten omfatta alla biodrivmedel, även de höginblandade.

– Det fortsatta undantaget från koldioxid- och energiskatten kommer med stor sannolikhet att gynna de höginblandade drivmedlen mer än de drivmedel som ingår i kvotplikten, vilket inte nödvändigtvis gynnar de biodrivmedel som skulle förtjäna mest stöd. Samtidigt går skattebetalarna miste om skatteintäkten. En kvotplikt som ökar konsumtionen av biodrivmedel kommer dessutom att höja drivmedelspriserna.

– Kostnadseffektivitet innebär att den angivna andelen biodrivmedel nås till lägsta möjliga kostnad. Eftersom produktionskostnaderna för de olika biodrivmedlen på de angivna volymerna, och inom och utanför kvoten, kommer att skilja sig åt, är regeringens kvotplikt inte kostnadseffektiv.

Johanna Jussila Hammes menar att det i slutändan är bilisterna som kommer att få betala för systemets icke-kostnadseffektivitet när producenterna vältrar sina extrakostnader och höga vinstmarginaler på dem.

Hon föreslår att man, i stället för att detaljreglera, sätter en gemensam kvot för alla biodrivmedel. På så sätt menar hon att man skulle nå en lika hög andel biodrivmedelskonsumtion.

– Om man därutöver inför biodrivmedelscertifikat skulle handel i certifikat kunna tillåtas. Detta skulle även möjliggöra ökat stöd för de biodrivmedel som anses vara speciellt ”meriterade” genom att dessa skulle kunna få två certifikat istället för ett.

Johannas Jussila Hammes debattinlägg om de nya reglerna för biodrivmedel finns även publicerat som ett inlägg på DN Debatt måndagen den 24 mars 2014.

– Min upptäckt kan potentiellt förklara hur 90 procent av alla naturliga produkter bildas.

Det säger Per-Olof Syrén, forskare vid KTH. Han har de senaste 2,5 åren arbetat vid Stuttgarts universitet med professor Bernhard Hauer, tidigare vice forskningschef på kemijätten BASF. Tillsammans har de studerat terpener, en mycket omfattande samling kolväteföreningar och en av de mest mångsidiga naturlig produkterna som finns. Terpener finns i praktiskt taget alla levande organismer, från bakterier och växter via djur till människor.

– Terpener visar generellt upp en rad egenskaper. De är antivirala (kan blockera virus), antibakteriella och har anticancer-egenskaper. Då min upptäckt potentiellt kan förklara hur 90 procent av alla naturliga produkter bildas, tänker jag mig nya strategier att skapa terpener som inte finns i naturen genom att manipulera mekanismen jag hittat. Här finns kommersiell potential att på grön väg bland annat producera nya biobränslen, antibiotika och finkemikalier, säger Per-Olof Syrén.

Han tillägger att terpener med stor sannolikhet kommer att spela en nyckelroll i vår strävan att få ett mer hållbart samhälle och en biobaserad ekonomi.

I korthet och mer vetenskapligt förklarat så innebär Per-Olof Syréns upptäckt en förklaring hur enzymer är kapabla att förädla linjära förnyelsebara byggstenar till värdefulla polycykliska föreningar, en central reaktion både i syntetisk organisk kemi och i biologin då 90 procent av alla naturliga produkter är cykliska. Hans forskning påvisar att den enzymatiska polycykliseringsmekanismen drivs av entropi genom frisättning av vattenmolekyler via tidigare okända ”motorvägar” inne i enzymets 3D-struktur. Denna avancerade mekanism löser ett problem som diskuterats i litteraturen i över 50 år.

– Tänkt dig ett snöre. Om du vill bilda en ring av det så måste du föra snörets ändar mot varandra. Detta kostar entropi vilket enzymet måste kompensera för. Så kan man extremt förenklat beskriva min forskning. Förstår vi hur mekanismerna fungerar kan vi skapa nya produkter med intressanta egenskaper, säger Per-Olof Syrén.

Förståelsen för hur terpener uppstår och fungerar är industriellt viktigt. Per-Olof Syréns forskning har rönt stort intresse från så väl akademi som Industri.

– Jag håller på att bygga upp en ny forskargrupp i enzymdesign och biokatalys på KTH tillsammans med Mathias Uhlén med finansiering från Vetenskapsrådet. Därefter ska jag och vi titta på hur människans steroider bildas. Tanken är att vi här på KTH i förlängningen ska skapa nya kemiska föreningar som inte finns i naturen, säger Per-Olof Syrén.

Per-Olof Syréns forskning är av sådan dignitet att hans arbete i form av en artikel blivit accepterad i den högt ansedda kemitidskriften Angewandte Chemie. Forskningen var finansierad av Alexander von Humboldt-Stiftung och Kungliga Vetenskapsakademin vilket gav Per-Olof en unik möjlighet att under 2 år studera och fundera kring mekanismen beträffande enzymatisk syntes av terpener.

Renbete spelar en stor roll i hur klimatförändringen inverkar på upptaget av kol i mark och växtlighet i fjällen. Det har Umeåforskare tillsammans med forskare vid Arktiska centret vid Lapplands universitet i Finland kommit fram till i en studie. Artikeln har publicerats i tidskriften Nature Climate Change.

Man har inte tidigare forskat i hur renbetets historia inverkar på kolbalansen i tundran. De nya forskningsrönen kan påverka olika klimatmodeller där man försöker förutspå klimatförändringens inverkan på kolets globala kretslopp.

– Vårt forskningsprojekt visar att prognoserna måste ta hänsyn till både hur områden betas i dag men också deras beteshistorik, säger Johan Olofsson, universitetslektor vid Umeå universitet.

Just nu finns det stort internationellt intresse för hur klimatförändringen inverkar på kolsänkan, det vill säga upptaget av kol i mark och växtlighet, i nordliga ekosystem. Ett varmare klimat kan leda till att det kol som bundits in i växtskiktet i jorden slinker ut i atmosfären. Tillsammans med användningen av fossila bränslen kan detta ytterligare öka mängden koldioxid i luften och på så sätt förvärra klimatförändringen.

Renen är ett mycket viktigt betande djur i hela Arktis. I en fältundersökning i norra Norge jämförde den finsk-svenska forskargruppen effekterna av experimentell uppvärmning på fjällhed som antingen varit i stort sett obetad de senaste 50 åren eller varit kraftigt betad under samma tidsperiod.

Uppvärmning gjorde den obetade fjällheden, som domineras av ris och lavar, till en mindre effektiv kolsänka, medan kapaciteten som kolsänka hos den kraftigt betade fjällheden, som domineras av gräsvegetation, inte förändras till följd av uppvärmning.

Den största orsaken till denna skillnad menar forskarna är att vegetationen i kraftigt betade områden snabbt kan öka fotosyntesen och binda kol i takt med att temperaturen stiger. Detta sker inte på den lätt betade tundran, där mängden näringsämnen begränsar vegetationen. En ökad kolbindning som en följd av en ökad tillväxt av vegetationen kompenserar i det hårt betade området för den ökade frigörelse av koldioxid som uppvärmningen orsakar.

Universitetslektor Johan Olofsson och hans tidigare doktorand Elina Kaarlejärvi, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, är de Umeåforskare som deltagit i den finska studien. Projektet har letts av akademiforskare Sari Stark från Lapplands universitet och forskningen har finansierats av Finlands Akademi.

– Vi vet att ett starkt socialt kapital, kontakter och förmågan att dra till sig resurser, är viktigt för framgångsrika företag. Men vi ville fokusera mer på vad det mänskliga kapitalet betyder, i form av kunskaper och erfarenhet.

Det berättar Magnus Klofsten, professor i entreprenörskap, Linköpings universitet. Tillsammans med holländska kollegor har han lett en studie där tre kategorier i företag studerats: grundarna, de högsta cheferna och ledningen, dvs styrelsen och/eller ägarna. Det handlar om företag som definieras som akademiska avknoppningar. Från Sverige ingår ett 20-tal företag, huvudsakligen högteknologiska sådana i Mjärdevi, Linköping, i studien som totalt omfattar 185 företag i nio länder, inklusive 17 som har gått i konkurs. Företagen har funnits i tio år.

Heterogena grupper leder de mest framgångsrika företagen. Det är det starkaste resultatet, konstaterar Magnus Klofsten.

– Grupper som är blandade i ålder, erfarenhet, kompetens och utbildning, lyckas bäst. Det är i sig ett klassiskt fynd, som vi kan bekräfta i den här studien.

Juridisk kompetens i ledningen är också viktig, något som inte har visats så tydligt tidigare, säger Magnus Klofsten.

– Att kunna hantera exempelvis intellektuella rättigheter blir allt viktigare i en internationaliserad värld. Det kan vi se mycket tydligt.

Serieentreprenörer, däremot, tycks ha en negativ påverkan på ett företags chanser att överleva, något som kan verka förvånande. En möjlig förklaring, enligt den artikel där studien presenteras, skulle kunna vara att serieentreprenörer kan bli offer för ”entrepreneuriell euforia” och alltför högt självförtroende och därigenom missa kritisk information. Detta är faktorer som överkompenserar de positiva effekterna av tidigare entrepreneuriell erfarenhet.

Studien visar också att företag där styrelserna har en hög andel män klarar sig bättre än de med många kvinnor, något som också stämmer med tidigare forskning.

Studien ingår i Sven de Cleyns doktorandarbete, Antwerpen, och har redovisats i artikeln: ”How human capital interacts with the early development of academic spin-offs”, publicerad i International Entrepreneurial Management Journal. 

McDonaldiseringen av gymkulturen är temat för en artikel i Sports, Education and Society där Thomas Johansson, professor vid Göteborgs universitet tillsammans med Jesper Andreasson, lektor vid Linnéuniversitetet, har undersökt utvecklingen av moderna fitnesskoncept. Studien baseras bland annat på intervjuer av personliga tränare och gruppträningsinstruktörer.

Med exemplet Les Mills, etablerat på Nya Zeeland på 1960-talet, beskriver forskarna framväxten av en detaljregelrad och global kultur inom gruppträning. Les Mills är mycket stort inom fitnessbranschen och fungerar idag enligt en franchisemodell, där man ger eller säljer tillstånd att använda företagets program över hela världen. Idag finns mer än 14 000 gym som franschisar något av Les Mills program. Företaget finns i mer än 80 länder, däribland Sverige, och har mer än fyra miljoner deltagare varje vecka.

– Les Mills innebär är en standardiserad form av kroppstekniker som i princip ser likadana ut överallt inom gruppträningen. Det handlar om ett imperium uppbyggt kring gruppträning, säger Thomas Johansson.

Konceptet innebär att koncernens huvudtränare presenterar strikt reglerade och musiksatta övningar, vilka förnyas var tredje månad för att sedan i detalj spridas genom i hela kedjan av legitimerade Les Mills-instruktörer. Den lokala instruktörens inflytande över de pass han eller hon leder blir därmed försumbar.

– Det urholkar naturligtvis den enskilde instruktörens kompetens som varken har möjlighet att förändra rörelser, musik eller sätt att presentera övningar. Instruktörernas förmågor tas inte till vara när det är så strikt hållet både vad det gäller terminologi och koreografi. Samtidigt marknadsför ofta det enskilda gymmet det hela som ett kvalitetsindex, säger Jesper Andreasson.

Till sommaren kommer artikelförfattarnas gemensamma bok The Global Gym. Gender, Health and Pedagogies ut på Palgrave Macmillan förlag.

–  Det kan hända att en och annan blir provocerad, men det är också själva tanken.

Vad händer med oss när vi stängs in och hur kan design påverka oss? Den frågan ställde sig Torkildsby när hon började studera häkten och intensivvårdsavdelningar – platser där man inte får komma och gå som man vill.

– Tänk dig att du sitter i häktet. Dina tillhörigheter tas ifrån dig och de nya kläderna du måste bära känns som ett extra straff.  De signalerar att du är en fånge, trots att du inte är dömd än.

Existentiella frågor
Torkildsby förklarar att fångenskap får oss att existera i frånvaro från det vanliga jaget och att det i sig förändrar förhållningssättet till saker och dess design. Utifrån det har hon utvecklat en kritisk designmetod med tillhörande manual.

Det finns tidigare forskning som visar att en harmonisk och tilltalande sjukhusmiljö bidrar till patienternas välmående och därmed skyndar på tillfriskningsprocessen. Men motsatsen, design som något negativt, tänker vi sällan på.

– Ta en lång skarf, en värmande och förhoppningsvis snygg accessoar. Men den skulle också kunna användas för att skada dig själv eller andra. Därför får de inte finnas i fängelsemiljöer, skarfen kan utgöra ett hot. Men kanske går den att skapa i ett material som går sönder när man drar i den?

Nästa generation kan förändra
Torkildsby sår gärna frön och uppmuntrar till diskussion. Hennes stora drivkraft är att inspirera nästa generation designers att tänka utanför boxen. För att nå ut har hon rest runt i Scandinavian och anordnat workshops för designstudenter.

–  Studenterna har utvecklat kritiska designexempel med helt nya ögon utifrån min metod, fantastiskt! Exemplen finns med i avhandlingen för att belysa vissa områden i respektive miljö, intensiven och häktet, och ska fungera som diskussionsunderlag.

Bilderna i din avhandling är bitvis provocerande, varför då?
–  Därför att det är ett bra sätt att väcka uppmärksamhet, det som gör ont tar man till sig lättare. Det kan hända att en och annan blir provocerad, men det är också själva tanken. Jag hoppas att det leder till reflektion och diskussion och i det långa loppet till förändring. 

Genom att djupanalysera 16 olika fall där nystartade företag sökt  en distributör eller återförsäljare har forskarna undersökt hur olika samansättningar av nystartade företag påverkar chansen till ett samarbete med återförsäljare eller distributör. Analysen gav forskarna en gedigen förståelse av hur sammansättningarna såg ut genom att använda svar från både företagarna själva, experter inom området och därtill även patentbeskrivningar och andra databaser. De har funnit att företagen behöver ledas mer eller mindre entreprenöriellt beroende om produkten är helt ny och ska skaffa sig en ny marknad eller om det är en vidareutveckling av en existerande produkt som ska etablera sig bland andra.

– Finns det en fungerande och mogen marknad, där det finns regler och normer för hur produkterna ska fungera passar det bättre med en konservativ ledarstil, att ta relativt små risker och inte vara alltför proaktiv utan mer följa strömmen. I stället ska man anpassa sig till marknadens standard och utifrån den tala om vilka fördelar den egna produkten har, säger Gabriel Linton.

– Den tidigare uppfattningen har varit att det i alla lägen har gällt att vara väldigt entreprenöriell i sitt agerande, att det leder till bättre affärer. Vi har funnit att det har betydelse när man har en helt ny produkt, som ska sätta en helt ny standard. Då gäller det att vara banbrytande och proaktiv för att etablera den nya produkten, men det är en stil som kan vara kontraproduktiv när man vill attrahera affärspartners bland etablerade företag på en existerande marknad. 

De företag som ingår i studien är nystartade teknikföretag, som bygger på en uppfinning inom sport- och lekprodukter. Forskarna konstaterar att det kan vara svårt att dra generella slutsatser från studier av företag i en speciell situation, men de menar att det är sannolikt att studiens resultat även kan vara tillämplig i andra sammanhang, men detta kräver fortsatt forskning.

– Att säga att Sverige har blivit mer heterogent, mer mångfärgat, är att odla myten om att Sverige en gång har varit homogent, enfärgat. Forskningens uppgift är att granska dessa mytbilder, säger Jeff Werner som är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet.

Bilden av svensken som blond och blåögd skapades först i slutet av 1800-talet. Då gick svenskheten från att ha suttit i kläderna, språket och sederna till att skrivas in i själva kroppen. I tidens skämtteckningar förlöjligas ”icke-svenska” kroppar som försöker se ”svenska” ut. Samtidigt skapar konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn bilder med ”svenska” kroppar i svensk natur. Vissa kroppsliga drag kom att fästas vid nationaliteten svensk.

Föreställningar om svenskt utseende upprätthålls i bilder, design och arkitektur även idag. Tv-serien Hammarkullen, Nationalmuseum, Anders Zorns nakna flickor och Elsa Beskows Putte i blåbärsskogen är några av de exempel som tas upp i boken.

– De som ser sig som ”normala” i vårt samhälle är känsliga för hur andra avviker, det kan vara med en främmande accent, en mörk hudfärg eller andra vanor. Samtidigt är de blinda för sitt eget sätt att tala, se ut och vara. Därför är det viktigt att lyfta fram att det som betraktas som normalt i vårt samhälle, bilden av det svenska, också är en konstruktion, säger Jeff Werner.

Miljonprogrammets förorter har ändrat färg. Från slutet av 1960-talet till början av 1980-talet framställdes förortens invånare som en grå massa, lika grå som betongen. Därefter har förorten blivit liktydig med en plats som bebos av icke-vita. I takt med att miljonprogrammet har blivit mångfärgat har folkhemmet blivit allt vitare, både som utopisk dröm om ett fiktivt förflutet och som byggd verklighet i nyuppförda bostadsrättsenklaver.

Om boken: ”Blond och blåögd: Vithet, svenskhet och visuell kultur” ges ut som nummer sex i Göteborgs konstmuseums vetenskapliga skriftserie Skiascope (ISBN 978-91-87968-87-7). Releasedatum är den 1 april.

Beställning av pressexemplar:
Malin Gustafsson, Göteborgs konstmuseum, tfn 031-368 35 07, e-post malin.gustafsson@kultur.goteborg.se