Vi borde inte vara så rädda för att bygga på höjden i svenska stadskärnor, menar Johan P Larsson. Hans forskning visar att produktiviteten ökar om människor och arbetsplatser kommer närmare varandra, och om det bor fler människor i stadskärnorna.

– Vi har en föreställning i Sverige att det ska vara svårt att bygga på höjden. Folk tycker att höga hus är fula, helt enkelt. Men det finns ganska väl underbyggda forskningsresultat både från Sverige och från andra platser som visar på stora fördelar med att bygga på höjden. Som jag upplever det är stadsplaneringsdebatten i Sverige oinformerad om täthetens fördelar, och ofta saknas ett perspektiv på varför städer växer sig täta, säger Johan P Larsson.

En av slutsatserna han kommit fram till i sin avhandling är att befolkningstäthet på regionnivå, stadsnivå och stadsdelsnivå spelar stor roll för produktiviteten, som i just det här fallet mäts i lön.

– Ekonomisk täthet går att mäta på många olika sätt, exempelvis antal människor per kvadratkilometer. Vi har en teoribildning som är mer än hundra år gammal om varför människor som bor på samma landplätt blir mer produktiva, och jag har utforskat olika statistiska sätt att mäta det på. Städer växer sig täta spontant, och jag tycker det är roligt att titta på varför, fortsätter han.

Avhandlingen kan vara användbar för kommunala och regionala beslutsfattare, men också andra som är involverade i diskussionen kring exempelvis regleringar av hur högt man får bygga och var man får bygga. Två av artiklarna i avhandlingen har redan publicerats i vetenskapliga tidskrifter.

Avhandlingens titel är Nonmarket Interactions and Density Externalities.

Vetenskapsrådet har i uppdrag av regeringen att ge svenska lärosäten en långsiktig möjlighet att attrahera internationellt mycket framstående forskare till Sverige. Svenska lärosäten föreslår kandidater och kan ansöka om forskningsmedel i upp till tio år om upp till 15 miljoner kronor årligen.

Göteborgs universitet har sökt och tilldelas för en period på tio år 131 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för rekrytering av statsvetaren Ellen Lust som flyttar sin forskning till Sverige. Samtidigt bidrar Göteborgs universitet med 97 miljoner kronor.

– Ellen Lust är en mycket framstående statsvetare med bred kompetens inom det samhällsvetenskapliga området, säger Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet. Rekryteringen av henne kommer markant att stärka Göteborgs universitet och den svenska forskningen om Mellanöstern och Nordafrikaregionen.

– Vi är väldigt glada att kunna bidra till rekryteringen av Ellen Lust, säger Sven Stafström, t.f. generaldirektör vid Vetenskapsrådet. Det är en forskare som kommer att få stor betydelse för svensk forskning inom ett forskningsområde, som i likhet med den politiska utvecklingen, präglas av en mängd intressanta frågeställningar.

Om Ellen Lusts forskning
– När den arabiska våren tog fart 2011, öppnades helt nya möjligheter för att studera demokratisering, samhällsstyrning och lokal utveckling i Mellanöstern och Nordafrika. Min forskning fokuserar på dessa processer och på politiskt deltagande i arabvärlden på både nationell och lokal nivå. Jag är speciellt intresserad av hur deltagande formas av politiska institutioner, och vilka effekter deltagande har på inflytande och människornas vardagliga liv, säger Ellen Lust.

Ellen Lust har genomfört fältarbeten och opinionsundersökningar bland annat i Egypten, Jordanien, Libyen, Marocko, Palestina, Syrien och Tunisien. Hon har lett tvärvetenskapliga forskningsprojekt som involverat forskare inom bland annat statsvetenskap, sociologi, ekonomi och antropologi och hennes forskning betecknas som banbrytande.

Ekonometri handlar om hur man använder statistiska metoder för att utvärdera nationalekonomiska teorier. I sin senaste doktorsavhandling har Kristofer Månsson använt moderna ekonometriska metoder för att undersöka vissa av dessa teorier.

– De flesta ekonometriska metoder antar att det är alltid är linjära samband mellan olika ekonomiska variabler. Det antagandet har jag släppt på, och istället mäter jag ickelinjära samband, berättar Kristofer Månsson som delvis har använt sig av andras metoder, men också av metoder han utvecklade själv i sin första doktorsavhandling, den gången i statistik.

En av de teorier som Kristofer Månsson undersökt är hur skillnaden i räntor mellan olika länder kan påverka växelkursen. Om man förändrar skillnaden mellan exempelvis Sveriges ränta och räntan i USA, hur påverkar det vår växelkurs på lång och kort sikt?

– De ekonometriska metoderna som har använts för att utvärdera nationalekonomisk teori har ibland kanske varit lite enkla. Genom att använda mer avancerade metoder så kan man få fram mer information om hur samband mellan ekonomiska variabler ser ut, säger Kristofer Månsson, som doktorerade i statistik 2012, och alltså har skrivit sin andra doktorsavhandling på bara två år.

– Att jag är på en blandad avdelning, där vi både har nationalekonomi och statistik, var en viktig faktor. Annars hade jag nog aldrig fått för mig att göra det här. Jag har haft bra handledare och är tacksam för att jag fått finansiering från Sparbankernas forskningsstiftelse, men sen jobbar jag hårt också. När man sitter och funderar på en ny idé, eller när man kommer på något när man sitter och diskuterar med andra, då hittar man motivationen snabbt. Det är helt enkelt roligt!

Avhandlingens titel är Essays on Nonlinearities and Time Scales in Macroeconomics and Finance.

– Programmet ska bidra till omställning för en biobaserad samhällsekonomi och därför bör projekten ha ett aktivt deltagande av intressenter. Det ställer krav på planering för samverkan, kommunikation och, sist men inte minst, medfinansiering från näringsliv och andra intressenter, som kommunala bolag, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas.

I samband med den första utlysningen i februari inom detta område fick olika forskningsorganisationer svara på en enkät. Resultatet visade att det mest attraktiva finansieringsverktyget var traditionella forskningsprojekt och därför har denna form valts till fortsättningen av programmet Skogsråvara och Biomassa.

Bakgrund: I propositionen 2012 för Forskning och Innovation var området Forskning om skogsråvaror och biomassa – nya material och biobaserade produkter för en biobaserad samhällsekonomi särskilt beskrivet. Området är till stor del baserat på regeringsuppdraget ”Forskning och Innovationsstrategi för en biobaserad samhällsekonomi” som Formas tillsammans med VINNOVA och Energi-myndigheten avrapporterade till regeringen 2012. Enligt propositionen ska det särskilda anslaget till forskningen inom området öka årligen så att det uppgår till 100 miljoner kronor år 2016. I februari gjorde Formas en första utlysning inom området på totalt 85 miljoner kronor för åren 2014-2016 och nu har Formas forskarråd alltså beslutat om en andra utlysning om 25 miljoner per år under 2015-2017.

Prosodin är så grundläggande att vi till och mer lär oss detta innan vi lär oss språk, vilket inte minst märks när man lyssnar på små barn som ofta kan härma rytmen långt före de kan prata. I forskningsgruppen har de framför allt undersökt så kallade återkopplingsljud.

– De här ljuden, hummanden och liknande, är viktigare än man kan tro, och i synnerhet när man talar på telefon, eftersom det annars är svårt att veta att det man säger går fram, säger Mattias Heldner över en telefon, och jag hummar naturligvis instämmande.

Det forskarna har gjort är att analysera 120 stycken 30-minuterssamtal mellan olika jämbördiga samtalspartner, för att se var, när och hur återkopplingsljuden använts.

– Det handlar om samtalets rytm och melodi, förklarar Mattias Heldner, och det skiljer sig mellan olika språk, även om det på de flesta språk finns den här typen av återkopplingsljud, som gör att samtalen flyter på. Om återkopplingsljuden inte kommer, eller används fel, så kommer samtalet halta.

Forskarna har undersökt hur länge man väntar på hummanden, och i hur hög grad de kommer genom ett samspel mellan de som pratar. Och, ja, det gör de.

– Hummanden kommer inte bara för att en slutar prata, ofta vet samtalspartnern redan innan en paus att det är dags att humma, och det beror på en grundtonsförändring i samtalet. Dessutom har vi märkt att det finns en tendens att matcha föregående talares ton i sina hummanden, säger Mattias Heldner.

Det beror på att återkopplingsljuden inte ska märkas, de ska faktiskt maskeras i samtalet och får inte ta över. Det är tvärtom så att när de här ljuden sticker ut, oavsett om det är för att de kommer vid fel tillfälle eller för att de är i fel tonart, så tenderar det att störa samtalet.

– Den som hummar fel uppfattas som en retsticka, eller till och med som en maskin om man inte ser varandra.

Forskarna kan alltså visa att det är mer än långa pauser som leder till ett återkopplingsljud. En längre paus markerar oftast något annat: tvekan eller allmän osäkerhet, och att gripa in i samtalet då, uppfattas som att man avbryter.

I framtiden hoppas de med hjälp av sina nyvunna kunskaper om samtalets uppbyggnad kunna programmera en dator som beter sig tillräckligt människolikt för att kunna fungera som en samtalspartner, och som kanske kan användas i datorspel, på call-centers och liknande.

Slutredovisningen finns att läsa här

– Det här ger oss möjligheter att i lugn och ro angripa forskningsfrågorna på ett nytt sätt, säger Dimiter Driankov professor i datateknik och enhetschef för AASS, Centrum för tillämpade autonoma sensorsystem.

Den nya forskningsprofilen Semantiska Robotar ska integrera och utveckla kompetenser som finns dels inom artificiell intelligens (AI) och labbet  Cognitive Robotic Systems (CRS) , dels inom autonom navigering och sensorbaserad perception och  labbet Mobile Robotics and Olfaction. Inom CRS forskar man kring robotar, som kan ”tänka” själva. Mobile Robotics and Olfaction arbetar med robotar, som kan känna av omvärlden med hjälp av sensorer och som har en rörelseförmåga, som gör att de på egen hand kan navigera i olika miljöer och hantera olika typer av objekt.

Skapa modeller
– Semantiska robotar ska kombinera kompetenser från båda områdena. En semantisk robot ska kunna skapa en uppdragsrelaterad modell av omgivningen med olika abstraktionsnivåer som alla är förankrade i data från sensorer. Den ska också kunna använda modellen och dess olika abstraktioner av omgivningen för att självmant planera och utföra uppdraget, säger Dimiter Driankov och visar en animation, som beskriver hur en truck rör sig i en miljö. Den får mängder av information om golvets lutning, olika hinder som ska passeras, lämpliga ställen att hämta och lämna last och så vidare. Den ska veta att ta hissen om den behöver byta våningsplan och den ska reagera om det dyker upp människor eller andra oväntade saker på vägen.

– Roboten ska beskriva världen i mänskliga termer och sedan producera en handlingsplan för att utföra sitt uppdrag, sammanfattar Dimiter Driankov, som tillsammans med sina kollegor arbetat med ansökan till KK-stiftelsen i drygt ett år.

Samarbete med företag
Det är en satsning från KK-stiftelsen på 36 miljoner kronor med tillskott från näringslivet, totalt 15 miljoner under de tre första åren av de sex, som KK-stiftelsens pengar ska räcka till. De företag som finns med är Saab Dynamics (försvarsindustri), Volvo CE (lastmaskiner), Atlas Copco Rock Drills (gruvutrustning), Husqvarna (trädgårdsredskap), Kollmorgen (styrsystem för automation av varuhantering i lager och fabriker), Optronic (kombinerar optik och elektronik), Cnet (kopplar sensorer och robotar till internet) och Hothouse (design av sensorer).

– Vi står för forskningsfrågorna och sen har det varit diskussioner med företagen om hur de kan tillgodogöra sig resultaten, om våra idéer kan lösa problem för dem.

– Bara tre procent av lärarna arbetar med forskning, bland läkarna är det mer än hälften. Sjukvården tar på ett helt annat sätt vara på forskningsresultat än vad man gör i skolan, säger Åke Grönlund.

Hans forskning kring hur ny teknik kan användas i skolan har uppmärksammats, senast i samband med att regeringens digitaliseringskommission presenterade sitt senaste betänkande. Där konstaterade man att en dator till varje elev inte alltid ger positiva resultat, rektorerna har en nyckelroll för att sådana satsningar ska ge bra resultat.

– Men en satsning på IT i skolorna går inte bara att dumpa i knäet på rektorerna. Kommunerna måste också visa ledarskap och ge sin personal möjligheter att använda tekniken på rätt sätt. När den gör det ger det bra resultat, säger han och nämner som exempel de resultat från forskningen som visar att barn kan lära sig läsa snabbare med IT-stöd.

Han hoppas att det nu inledda arbetet i SKL:s Nationellt forum för digitaliseringen i skolan ska medverka till att kommunerna skaffar sig en strategi för användningen av IT i skolorna. En rad olika intressenter från myndigheter och organisationer deltar i arbetet. SKL säger att man vill få fram förslaget till en nationell vision och strategi för skolans digitalisering till den 1 juli i år.

Text: Lars Westberg

– Vi överskattar den tidsvinst vi kan göra genom att öka farten vid redan höga hastigheter, säger Gabriella Eriksson, forskare på VTI. Däremot underskattar vi hur mycket tid vi kan köra in när vi ökar farten från låga hastigheter.

I en simulatorstudie med tjugofyra deltagare har Gabriella Eriksson undersökt vår förmåga att räkna ut tidsbesparing i förhållande till hastighetsökning. Hon har även undersökt vår förmåga att beräkna bränsleåtgång och medelhastighet i relation till faktiska förhållanden. Gabriella presenterade resultaten när hon häromveckan lade fram sin doktorsavhandling vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet.

Ett intressant resultat kom fram i delstudien om bedömningar av bränsleåtgång vid hastighetsökningar och hastighetssänkningar.

– Det visade sig att lastbilsförare i allmänhet underskattar bränslebesparingen som kan göras genom hastighetssänkningar, säger Gabriella Eriksson.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen hur bedömningar av medelhastighet, tidsvinst och bränsleåtgång systematiskt avviker från fysikaliska mått. Resultaten kan få betydelse för modellering av resebeteende och för framtida design av olika förarstödssystem.

Den delstudie i avhandlingen, som visade på skillnader mellan om barnet är fött i Sverige eller inte, väckte uppmärksamhet när den publicerades. Den tredje studien om barn från Östafrika (framför allt Somalia) publicerades i den amerikanska tidskriften Diabetes Care. Nu har en annan av delstudierna, som visar att barn till invandrade föräldrar är sjukare vid sjukdomsdebuten, accepterats av den engelska tidskriften Diabetic Medicine.

– Forskningen har glädje av att Sverige har bra befolkningsstatistik, vi kan visa data som gäller hela befolkningen, säger Ulf Söderström, som är verksam som barnläkare i Eskilstuna och intresserat sig särskilt för diabetes typ 1 och vilken betydelse arv och miljö har.

Det som sticker ut mest i avhandlingen är just den anmärkningsvärda skillnaden mellan om barnet är fött i Sverige eller inte, men vad det beror på finns det inga tydliga svar på. De ärftliga förutsättningar som finns i genetiken, kan påverkas av olika faktorer, det kallas för epigenetik och det är i detta förhållandevis nytt forskningsområde, som det är mest troligt att svaren finns.

– Vi tror att det har med den genetiska programmeringen att göra och hur den påverkas av olika förhållanden i hemlandet och i Sverige, vilka gener som slås på och av. Det kan handla om kosthållning, infektioner, andra förhållanden under graviditeten med mera.

Avhandlingen har jämfört barn med föräldrar från olika geografiska regioner och den största skillnaden i riskökning gäller barn från Östafrika, som hamnar på samma nivå som barn i Finland där det är allra vanligast att barn får diabetes. Även om man talar om små tal när det gäller riskökning, så är den tydlig.

Ulf Söderström har också undersökt vilka resultat tre års behandling av typ 1 diabetes gett för invandrarbarn /–ungdomar. De är sjukare när sjukdomen först visar sig och studien visar att behandlingen inte lyckas kompensera det, efter tre år har invandrarbarnen fortfarande sämre värden än svenska barn med diabetes.

– Vi tror att det här delvis kan ha med kultur och språk att göra. Vården måste bli bättre på att nå fram med information om sjukdomen och hur den ska behandlas både till barn och föräldrar.