I genomsnitt slås en svensk mjölkko ut vid drygt fem års ålder. De flesta skickas till slakt, men en viss andel självdör eller avlivas på gården för att sedan skickas till destruktion. Karin Alvåsen har i sitt doktorsarbete undersökt trender i svensk kodödlighet (dvs. självdöda och avlivade kor), och identifierat riskfaktorer på både besättningsnivå och konivå.
– Dödligheten i svenska mjölkbesättningar är hög i en internationell jämförelse, och dödligheten ökade under den period jag undersökte (2002–2010), säger Karin Alvåsen. Den goda nyheten är att det finns stora skillnader mellan besättningar, och att en stor andel av besättningarna har riktigt låg dödlighet.
– Dessutom har dödligheten redan börjat minska och jag hoppas att det är en trend som håller i sig, säger Karin Alvåsen. En ökad medvetenhet om den höga dödligheten kan i sig bidra till att problemen minskar.
Det kan inte bevisas att den ökade dödligheten beror på den intensifiering som skett inom mjölkindustrin, även om det finns sådant som tyder på detta. Bland annat är problemen större på gårdar med kor av holsteinras, i större besättningar och där djuren hålls på rastbete stället för på produktionsbete under sommaren.
Andelen kor som avlivas av de som dött på gården var 70 procent vilket är en högre siffra än vad som rapporterats från Danmark och USA. Avlivning anses vara mindre dåligt ur ett djurvälfärdsperspektiv, säger Karin Alvåsen.
På besättningsnivå var dödligheten också högre i besättningar med längre kalvningsintervall och där mjölkavkastningen var låg. Dödligheten var även högre i Norrland jämfört med södra Götaland, och i konventionella besättningar jämfört med ekologiska. Den lägsta dödligheten hade besättningar med högst avkastningsnivå (>9995 kg ECM) och lösdrift med automatiskt mjölkningssystem (mjölkningsrobot).
På konivå var dödligheten högre i samband med kalvning och i tidig laktation, vilket belyser att det är viktigt att ta extra bra hand om korna under veckorna innan och efter kalvning för att förhindra kalvningsrelaterade problem och metaboliska sjukdomar. Det är även viktigt att förbättra klövhälsan, eftersom klöv- och benproblem var den vanligaste orsaken till avlivning.
En mycket viktig aspekt som inte studerats i så stor omfattning är lantbrukarens inställning och förhållningssätt. Genom att fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt och genom att upptäcka och behandla sjuka och skadade kor i ett tidigt skede kan det undvikas att korna självdör eller måste avlivas. Detta skulle kunna leda till en bättre djurvälfärd och troligtvis även en ökad lönsamhet för lantbrukaren.
– Tyvärr finns det inget enkelt svar på varför dödligheten är högre än man skulle önska, avslutar Karin Alvåsen. Kodödligheten påverkas av många olika faktorer och förutsättningarna skiljer sig mycket mellan olika besättningar.
FAKTA
Resultaten bygger på analyser av data från kokontrollen, uppgifter från lantbrukare via enkäter och telefonintervjuer samt undersökningar av kadaver på två destruktionsanläggningar.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 53–56 i avhandlingen (se länk nedan).
Agronom Karin Alvåsen, institutionen för kliniska vetenskaper, försvarar sin doktorsavhandling On-farm cow mortality in Swedish dairy herds vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 9 maj 2014, kl 09:15. Plats: Klinikcentrum, Sal 1, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Dr Helen Rebecca Whay, University of Bristol, Storbritannien. Karin Alvåsen kommer från Strömsund, Jämtlands län
Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/11128/
Bland annat visade det sig att vissa arter som ser extremt lika ut har levt åtskilda i mer än 7 miljoner år. Studien bygger på DNA-analyser av samtliga tättingar i regionen, och har gjorts av en internationell forskargrupp med tre svenska deltagare.
I östra Himalaya häckar fler än 360 arter av tättingar inom ett begränsat område, vilket troligen är fler arter i förhållande till ytan än någon annanstans i världen. Som jämförelse kan nämnas att i hela Europa, som är tusen gånger så stort, häckar ca 185 tättingarter. Varför är artmångfalden så hög i östra Himalaya? Och omvänt – varför finns det inte ännu fler arter där? Dessa frågor har en grupp forskare från USA, Sverige, Tyskland och Indien arbetat med under många år, och nu redovisas resultaten i tidskriften Nature. Arbetet har letts av Trevor Price vid University of Chicago och Dhananjai Mohan vid Wildlife Institute of India. Från Sverige deltog Ulf Johansson från Naturhistoriska riksmuseet, Per Alström från ArtDatabanken, SLU och Urban Olsson från Göteborgs universitet.
Artantalet inom ett visst område bestäms av en mängd faktorer, såsom hastigheten med vilken nya arter bildas och gamla dör ut, invandringen från andra områden, rikedomen av olika naturtyper (nischer) och det geografiska läget. Himalaya ligger i skärningspunkten mellan den tempererade tibetanska högplatån, det tropiska södra Asien och de centralasiatiska och centralkinesiska bergsområdena. Bergskedjan har genom sitt geografiska läge och sin höga höjd, med flera av världens högsta bergstoppar, en enormt stor variation i olika miljöer, som i sig gynnar en hög biologisk mångfald.
Forskarna har analyserat DNA från samtliga 460 tättingarter som häckar i hela Himalaya – den hittills mest omfattande studien av fåglars DNA där samtliga arter inom ett större geografiskt område inkluderats. Det visade sig att de närmaste släktingarna i östra Himalaya hade varit genetiskt åtskilda i genomsnitt i sju miljoner år, vilket är ungefär lika länge som människan har varit genetiskt skild från sina närmaste släktingar schimpansen och bonobon (dvärgschimpansen). Detta var förvånande med tanke på att många av arterna är extremt lika varandra till utseendet (se t.ex. en bild på två arter av bambusångare som varit genetiskt åtskilda i ungefär 7,5 miljoner år). Den höga åldern hos nära släktingar tyder på artbildningen inom Himalaya har varit begränsad, och att invandring är en betydligt viktigare anledning till den stora artmångfalden.
Studien tyder på att tättingarnas spridning från Australien, där de har sitt ursprung, till den asiatiska kontinenten skedde för omkring 34 miljon år sedan, i samband med en markant global temperatursänkning. Denna utvandring resulterade i en enastående mångfald och spridning över världen. Under de följande 10–12 miljoner åren utvecklades de flesta av huvudgrenarna i tättingarnas släktträd, som inbegriper välkända grupper som svalor, lärkor, olika typer av sångare, trastar, mesar, nötväckor och olika typer av finkfåglar. Dessa etablerade sig i olika ekologiska nischer i Himalaya och på andra platser. Arter som utvecklades efter den första etableringsfasen uppvisar betydligt mindre ekologiska skillnader; de äter i huvudsak samma föda, men de förekommer på olika höjder i Himalaya.
Under de senaste sex miljoner åren har många nya arter utvecklats, exempelvis i Kina, men många av dessa har aldrig spridit sig till östra Himalaya. En viktig anledning till detta är, enligt författarna till denna studie, att de ekologiska nischerna gradvis fyllts upp, så att konkurrens mellan arter har hindrat invandring av nya arter. Eftersom artbildning hos fåglar ofta inleds med att en art etablerar sig i ett nytt område och isoleras från sin ursprungspopulation, kan evolutionen av nya arter hämmas genom att konkurrens om resurser hindrar etablering i nya områden.
Forskarna fann även att antalet tättingarter i Himalaya är högst vid omkring 1800 meters höjd. Detta var förvånande eftersom det bröt ett känt mönster att antalet arter är störst i tropikerna, för att sedan gradvis avta mot kallare regioner. I Himalaya borde detta ha visat sig som ett gradvist minskat antal arter från de lägsta nivåerna och uppåt. Merparten av tättingarterna på 1800 meters höjd visade sig vara insektsätare, och forskarna kunde konstatera att mängden av små insekter, som utgör fåglarnas föda, var störst vid denna höjd.
En av de sällsynta fågelarter som analyserades var bugunmesian (Liochichla bugunorum), som upptäcktes så sent som 2006, och som bara är känd från en plats i östra Himalaya. Den befanns ha isolerats från sin närmaste släkting i centrala Kina för mer än 3 miljoner år sedan, vilket styrker uppfattningen att detta är en unik art, och understryker betydelsen av genetiska studier för bevarande av biologisk mångfald.
Studien visar på vikten av att skydda den unika fågelfaunan i östra Himalaya, som utgör en av världens främsta ”hotspots” för biologisk mångfald.
FAKTA
Originalartikeln Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds. Trevor D. Price, Daniel M. Hooper, Caitlyn D. Buchanan, Ulf S. Johansson, D. Thomas Tietze, Per Alström, Urban Olsson, Mousumi Ghosh-Harihar, Farah Ishtiaq, Sandeep K. Gupta, Jochen E. Martens, Bettina Harr, Pratap Singh & Dhananjai Mohan. Nature 2014. DOI:10.1038/nature13272
– Sjövattnet är som en mycket tunn buljong med flera tusen olika ingredienser i receptet, alla med olika egenskaper. Samtidigt är många av molekylerna vanliga i ett brett spektrum av olika miljöer. Vi har till exempel, i den väldigt komplexa kemiska blandningen, hittat samma komponenter som kolleger beskrivit från Kongo-floden. Och de reagerar på miljöfaktorer på samma sätt i tropikerna som i Sverige, säger professor Lars Tranvik, som lett studien.
Världens alla insjöar täcker endast tre procent av kontinenternas yta, men spelar ändå en mycket stor roll i planetens kolomsättning. Bland annat sker ett utflöde av koldioxid till atmosfären. Detta beror till stor del på att sjöarna tar emot stora mängder organiskt material från det omgivande landskapet, som också omvandlas i vattnet med hjälp av mikroorganismer.
Merparten av detta organiska material finns i löst form i vattnet och består av tusentals olika molekyler. Den aktuella studien är den mest omfattande undersökningen hittills av hur sammansättningen av dessa organiska föreningar formas av processer i sjöarna och i landskapet. Forskarna har analyserat det lösta organiska materialet i 120 insjöar från norr till söder i Sverige, och hur dess sammansättning varierar med klimat och andra faktorer.
Studien är ett samarbete mellan en grupp forskare inom forskningsprogrammet för limnologi vid Uppsala universitet och Max-Planck-institutet för marin mikrobiologi i Bremen/universitetet i Oldenburg. Den bygger bland annat på den nationella miljöövervakningen med all dess information om insjöarnas vattenkemi och andra egenskaper. Forskarna har också gjort detaljerade analyser av det organiska materialet med hjälp av ett kraftfullt instrument i Tyskland – en högupplösande masspektrometer.
Resultaten visar att inte bara den biologiska mångfalden, utan även den kemiska mångfalden, kontrolleras av olika miljöfaktorer. I sjöar med lång omsättningstid, dvs där vattnet stannar kvar länge innan det transporteras vidare nedströms, bryts till exempel molekylerna från omgivande skogar och myrar i stor utsträckning ned.
– Detta leder till att det blir en helt annan kemisk sammansättning, där inslaget av föreningar som bildats av växtplankton i sjöarna blir mer framträdande, säger Anne Kellerman, som är doktorand och artikelns huvudförfattare.
Genom att jämföra sjöar i olika klimat kan vi få en bild av vilken kemisk sammansättning vattnen kommer att få i ett framtida klimat med högre temperatur och nederbörd. Detta har bland annat konsekvenser för hur framtidens dricksvattenförsörjning skall utformas.
– Vi fortsätter nu våra undersökningar av naturens kemiska mångfald med att försöka utröna vilka mekanismer som ligger bakom de mönster vi ser. Vad är det som kontrollerar att organiskt material i vissa fall bevaras i naturen under lång tid, och varför det under andra förhållanden bryts ner snabbt? säger Lars Tranvik.
FAKTA
Forskningen bedrivs inom en stark forskningsmiljö finansierad av forskningsrådet Formas, ”Color of Water”, som analyserar pågående och framtida förändringar i insjöarnas organiska material, och hur detta påverkar dricksvattenproduktion såväl som sjöarnas ekologi.
Referens: Kellerman, A.M., Dittmar, T., Kothawala, D.N., and Tranvik. L. J Chemodiversity of dissolved organic matter in lakes driven by climate and hydrology. Nature Communications DOI: 10.1038/ncomms4804
Upplysningen är både en epok i det västerländska tänkandets historia och en berättelse om hur människan successivt har kommit till självinsikt och lämnat sina förfäders mytologiska världsåskådning bakom sig. Litteraturen över upplysningen är i det närmaste oöverskådlig – varför då ge sig in i denna redan välbeforskade snårskog och skriva ännu en avhandling över ämnet?
– Den aspekt som framför allt intresserar mig är upplysningen som berättelse. Vi lever inbäddade i denna story om hur ljuset kom till Västerlandet, vilken i sig själv är behäftad med så många mytiska aspekter att upplysningsberättelsen, som en utgångspunkt, skulle kunna definieras som myten om hur myterna besegrades.
Med avhandlingen anlägger Robert Azar ett nytt perspektiv på upplysningen och lämnar därigenom ett bidrag till förståelsen av den. Genom en komparativ undersökning av La Mottes, Thorilds och Kunderas verk, tre litterära projekt som alla knyter an till upplysningsberättelsen, belyses hur hänvisningen till förnuftet fungerar.
Valet av tre disparata författare av olika nationer, verksamma under skilda epoker, gör det möjligt att följa upplysningsberättelsen över tid – från Ludvig XIV:s Frankrike, via det gustavianska Sverige, till efterkrigstidens Tjeckoslovakien.
Att skriva om upplysningen 2014 är att försöka förstå nuet, den västerländska moderniteten, utifrån ett historiskt perspektiv. Och när forskaren står inför den ocean av kunskap som ett välsorterat bibliotek kan liknas vid, behöver han riktlinjer.
Några verser av T.S. Eliot, skrivna efter första världskriget, har tjänat som fyr för Robert Azars studier: ”Vad kan slå rot, och vilka grenar växer/ur grus och bråte?”, frågade han sig 1922 i diktsamlingen Det öde landet, en plats där inget har någon betydelse eftersom allt är tillåtet. Utkastad i detta härjade och oändliga fält, berövad allt förutom hoppets sköra låga, känner människan endast bilder, ”splittrade under solens tyngd”.
– I takt med att de traditionella fundamenten omyndigförklarades uppenbarade sig ett vakuum. Om traditionerna inte längre har någon auktoritet, vad skall då skänka en mening åt den moderna människans liv, åt samhället, åt hennes stundande död? Modernitetens svar på dessa bärande frågor kretsar just kring förnuftet och uttolkningen av denna sällsamma kraft, som inte saknar mytologisk dignitet, säger Robert Azar.
FAKTA
Avhandlingens titel: Förnuftets auktoritet. Upplysning och legitimitet hos La Motte, Thorild och Kundera. Tid och plats för disputation: fredagen den 9 maj 2014, kl. 13.15, Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg Fakultetsopponent: Kristiina Savin, Lunds universitet Digital publicering: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/35685
Petter Svärd presenterar i sin avhandling vid Umeå universitet nya tekniker för smart resursutnyttjande i datorhallar.
– Det gör det möjligt att minska kostnaderna och energiförbrukningen i datorhallar, säger han. Genom tekniker och algoritmer för att placera applikationer optimalt på olika datorer i hallen och snabbt och säkert flytta applikationerna mellan datorer vid behov kan man utnyttja resurserna maximalt.
Datormoln utgår från en modell där användare har möjlighet att hyra in sig och betala för de datorresurser de behöver utan att behöva upprätta kontrakt och samarbeten i förväg. Till exempel kan ett nystartat företag som erbjuder tjänster över internet använda sig av datorresurser i molnet. Företaget riskerar då inte att inledningsvis ha för få datorer, så att tjänsten de erbjuder blir för långsam eller inte fungerar om den blir väldigt populär, eller att behöva köpa in många dyra datorer som kanske blir stående oanvända om efterfrågan minskar.
På senare tid har flera aktörer som erbjuder datorresurser i moln etablerat sig i Sverige och byggt upp stora datorhallar. En enskild datorhall kan rymma hundratusentals datorer som tillsammans behöver en effekt upp emot 100 megawatt. Men, ofta är användningen av datorresurser i hallen ojämnt fördelad och många av datorerna utnyttjas inte till sin fulla kapacitet. För att komma runt problemet visar Petter Svärd på tekniker och algoritmer som kan användas för att flytta applikationer mellan olika datorer. Därigenom kan både kostnader och energiförbrukning minskas.
– Om datorhallen inte belastas för fullt innebär omstuvningen av applikationer att datorer frigörs. Dessa kan då stängas av för att spara energi, säger Petter Svärd.
Flertalet datormoln i dag ägs och styrs av företag. I avhandlingen behandlas även metoder som ägare av datormoln kan använda för att öka sina intäkter genom att automatiskt justera priset efter efterfrågan. Om belastningen i datorhallen är låg erbjuds resurserna billigt, medan priset sedan stiger i takt med efterfrågan. Användare som betalar mer kan ges prioritet vid toppar i belastningen hos datorhallen. Denna prismodell innebär även att användare med lägre prestandakrav kan utnyttja överkapacitet i molnet till ett lågt pris.
FAKTA
Petter Svärd är född och uppvuxen i Luleå och tog examen som
dataingenjör vid Luleå tekniska universitet 2000. Efter att ha arbetat
några år i Stockholm som programmerare läste han vidare vid Kungliga
Tekniska högskolan i Stockholm och tog magisterexamen i datavetenskap
2005. Därefter arbetade han som mjukvaruingenjör i Stockholm och Dublin,
innan han i mars 2010 påbörjade forskarstudier vid Institutionen för
datavetenskap på Umeå universitet.
Tisdagen den 6 maj försvarar Petter Svärd, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dynamic Cloud Resource Management – Scheduling, Migration and Server Disaggregation. Svensk titel: Dynamisk resurshantering för datormoln – schedulering, livemigrering och server-dissaggrering. Disputationen äger rum kl 10.15 i sal N320, Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är Odej Kao, professor, dr, Habil Technische Universität, Berlin.
Läs hela eller delar av avhandlingen: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-87904
Det handlar om proteinfamiljen fytokromer som finns i bladen hos alla växter. Det är dessa som påvisar närvaron av ljus och som signalerar till cellerna om det är dag eller natt eller om växten befinner sig i skuggan eller i solen.
– Man kan likna dem vid växtens ögon. Vår studie visar hur dessa ögon fungerar på molekylnivå, säger Sebastian Westenhoff vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Molekylerna förändras med ljuset
De flesta växter försöker undvika skugga och växer mot ljuset. Detta innebär bland annat att växterna kan förbruka mer koldioxid genom fotosyntes. Det är fytokromerna som styr det här. Fytokromerna i växterna förändras alltså genom ljusets strålning och signaler skickas vidare till cellerna.
Fytokromer har, som de flesta proteiner, en tredimensionell struktur, en grundstruktur och en som är aktiverad. När ljuset når fytokromerna absorberas det och strukturen på proteinet förändras då.
För att studera denna strukturförändring använde forskarna fytokromer från bakterier, eftersom man då får tillräckligt stort forskningsmaterial att undersöka.
– Att någon slags strukturförändring skulle ske visste vi redan innan, ljussignalen ska ju föras vidare till cellen. Vi visste däremot inte hur strukturen ändrades. Det är det vi har upptäckt nu. Nästan hela molekylen görs om, säger Sebastian Westenhoff.
Öppnar för strategier att odla grödor effektivare
Upptäckten bidrar till fördjupad förståelse för hur fytokromer fungerar. I sin tur kan den nya kunskapen leda till strategier för att ta fram mer effektiva grödor, som kan kanske växer på ställen med lite ljus.
– Proteiner är som livets fabriker och maskiner – deras struktur förändras när de utför sina specifika uppgifter. Att kartlägga dessa rörelser är idag oftast inte möjligt. Jag tror dock att man kan använda liknade experiment för att upptäcka många viktiga strukturförändringar hos fytokromer och andra proteiner, säger Sebastian Westenhoff.
Ny mätmetod en förutsättning för att lyckas
Det är en mätmetod som Sebastian Westenhoff utvecklat och forskar på som har gjort studien möjlig. Mätmetoden går ut på att laserljus används för att starta strukturförändringen.
Röntgenstrålning används sedan för att avbilda strukturförändringen.
Projektet kom till stånd genom att forskaren Janne Ihalainen från the University of Jyväslkyla kontaktade Sebastian Westenhoff för två år sedan.
– Han frågade om vi kunde använda min teknik på fytokromer, som han nyss hade börjat forska på.
Länk till artikeln: http://dx.doi.org/10.1038/nature13310
En bärande tanke var att de unga och Försäkringskassans handläggare gemensamt skulle skräddarsy aktiviteter för att stärka individernas fysiska och psykiska kapacitet. Trots de politiska åtgärderna visar statistik att antalet unga förtidspensionärer har fördubblats sedan 1990-talet.
I en avhandling från Linnéuniversitetet undersöker Sara Hultqvist hur politiken blir till praktik och hur unga med aktivitetsersättning (tidigare förtidspensionärer) och handläggare på Försäkringskassan arbetar inom ramen för reformens intentioner.
Avhandlingen baseras på intervjuer med personer ”på båda sidor av skrivbordet”, det vill säga unga med aktivitetsersättning och deras handläggare vid Försäkringskassan. Studien visar att utöver den politiska retoriken finns få egentliga skillnader mellan det nya och gamla systemet.
– Reformen har inte nått de mål som var avsedda. Mycket ligger i att möten mellan de unga och deras handläggare på Försäkringskassan faktiskt inte alltid sker. Många vet inte ens att de har en handläggare, säger Sara Hultqvist.
Avhandlingen visar, i enlighet med tidigare forskning, att nya politiska riktlinjer ofta dämpas av de gräsrotsbyråkrater som ska göra praktik av politiken. Politiken måste passa den aktuella målgruppen och vara praktiskt genomförbar för både handläggare och ersättningsmottagare.
Studien indikerar att deltagandemålet har betonats alltmer på bekostnad av försörjning i den politiska retoriken. Samtidigt är målet om ekonomisk trygghet centralt i den praktiska ärendehanteringen. Där får den politiska retoriken stå tillbaka och försörjning går före aktivitet.
Vidare har deltagandemålet mer och mer avgränsats till att gälla samhälleligt deltagande i en särskild form, nämligen lönearbete. Värden som förbättrad livskvalitet har fått stå tillbaka när aktiviteter knutits hårdare till målet om försörjning via lönearbete.
– Många av de unga har dock aldrig varit fast förankrade på arbetsmarknaden, varför det är svårt att tala om en ”återgång” till arbetsmarknaden. Fortfarande krävs riktade insatser för att göra personerna attraktiva på arbetsmarknaden, likväl som att acceptera att för några är det inte arbetsmarknaden som är målet utan en tryggad försörjning och därmed bättre livskvalité, säger Sara Hultqvist.
FAKTA
Avhandlingen ”Att göra aktivitetsersättning. Om målförskjutning och icke-kontakt vid förtidspensionering för unga” försvaras vid offentlig disputation den 16 maj 2014.
Växtceller är ofta koordinerade inom ett vävnadsskikt, ett begrepp vilket forskarna kallar planpolaritet.
– Hur alla celler inom ett stort område får informationen att orientera på ett liknande sätt är fortfarande inte helt klart, men min forskning identifierar en ny aktör som är inblandade i denna process, nämligen SABRE-genen, säger Stefano Pietra.
Han har analyserat de små hår som växer på rotceller i modellväxten Backtrav, Arabidopsis thaliana. Rothåren växer ut från en specifik ände av cellen
– likt de hårstrån som finns på huden hos djur och människor vilka alla pekar i samma riktning. Hårriktning är mycket lätt att observera och analysen ger en insikt i de mekanismer som samordnar individuell cellpolaritet även i andra delar av organismen.
Förutom att samordna polariteten av celler, visar Stefano Pietra också att SABRE ser till att cellerna delar sig prydligt och bildar långa raka linjer som anpassas till rottillväxtens riktning. Om SABRE-genen är dysfunktionell sker celldelningar inte vinkelrätt mot rottillväxtriktningen, cellinjerna blir sneda och vinda, och hela rotens utseende påverkas.
En annan roll SABRE har är att kontrollera mönsterbildandet på rotytan, vilket betyder att alla celler i en linje tar ett samordnat beslut om att antingen låta rothår växa ut eller inte. Detta val drivs av de mekanismer som styr hur initialt identiska celler differentierar och förvärvar specifika former och funktioner, en viktig process i alla flercelliga organismer.
Exakt hur SABRE utför alla sina funktioner är fortfarande oklart, men Stefano Pietra har upptäckt att genen påverkar organisationen av växtens cellskelett, vars mycket viktiga funktioner är att hålla upp cellen och reglera dess form och tillväxt. Organisationen av cellskelettet kan därför vara viktigt i växter för att samordna orienteringen av celler och styra vilken celltyp de utvecklas till.
Inte bara växter utan också djur och människor behöver mekanismer för att orientera sina celler och att berätta för dem i vilken riktning de ska växa; när dessa mekanismer inte fungerar får organismerna allvarliga problem med att utvecklas och dör ofta i förtid.
Gener liknande SABRE finns i många arter, bland annat hos människor, men deras funktion är fortfarande okänd.
– Efter att ha hittat en funktion av SABRE i växter, kan vår forskning bidra till att studera liknande gener i andra arter. Min studie öppnar också vägen för framtida studier om cellskelettets roll och om det exakta sambandet mellan SABRE och cellskelettet.
Stefano Pietra kommer från Milano i Italien. Han har en universitetsexamen i jordbruks- och växtbioteknik från Università degli Studi i Milano.
FAKTA
Fredagen den 9 maj försvarar Stefano Pietra, institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Characterization of New Players in Planar Polarity Establishment in Arabidopsis. Svensk titel: Karakterisering av nya aktörer vid etablering av planpolaritet i Arabidopsis.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora hörsalen KB3B1, KBC. Fakultetsopponent är professor Niko Geldner, Department of Plant Molecular Biology, University of Lausanne.
Avhandlingen är publicerad digitalt
– Att bli mamma ses som en naturlig del av kvinnors liv. Den så kallade biologiska klockan är något som tas förgivet och skapar en idé om moderskap som en biologisk drift. Men moderskap är inte detsamma som biologi, säger Monica Johansson, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
Hon menar att det är viktigt att problematisera vad hon kallar moderskapsnormativitet. Det vill säga tre principer som utgör en grund för hur vi ser på moderskap – det heterosexuella paret, det biologiska bandet mellan förälder och barn och förväntningen på kvinnor att vilja och kunna bli föräldrar. Detta är ett begränsande ideal som följer som en röd tråd genom lagar och regler och inom till exempel sjukvård och socialtjänst.
Monica Johansson har valt att samtala med åtta lesbiska, bisexuella och heterosexuella kvinnor som inte lever som idealet föreskriver utan har olika erfarenheter av moderskap.
– Signe, som inte har barn, berättar om de många kommentarer hon möter i vardagen. Hon upplever att det ses som onormalt att inte ha eller vilja ha barn. Det är någonting som hon behöver förklara. Hon menar att det är ingenting som bara accepteras, säger Monica Johansson.
Det bekräftas av Lena, en annan kvinna i studien, som beskriver hur hon nu bemöter frågor om varför hon inte har barn med ”nej, tyvärr”. Då blir det upp till henne om hon vill berätta mer för då får hon inga följdfrågor.
– Men det handlar inte bara om frågor och kommentarer. Lena blev till exempel först nekad av socialtjänsten att fungera som kontaktfamilj eftersom hon är ensamstående. Men när hon vände sig till en annan kommun gick det bra. Hon har sedan dess varit kontaktfamilj till flera barn, säger Monica Johansson.
Doktorsavhandlingen visar att vi ofta talar i termer av motsatser och det leder till att en mängd erfarenheter och relationer inte får plats utan osynliggörs. Motsatsparen biologisk och icke-biologisk, moderskap och barnlöshet samt frivillig och ofrivillig barnlöshet inte är så självklara som det först kan verka.
– Biologisk och icke-biologisk till exempel. Åsa och Sara är ett par som har skaffat barn tillsammans med hjälp av en donator. De berättar hur Sara inte ses som lika mycket förälder eftersom hon inte har det biologiska bandet till barnet, säger Monica Johansson.
Hon anser att det är viktigt att synliggöra olika kvinnors erfarenheter utanför den traditionella heterosexuella kärnfamiljen för att öppna upp för en förändring.
– Vi kan inte utgå från att alla kvinnor kan eller vill bli föräldrar eller att anta att föräldrar automatiskt har biologiska band till sina barn. Många betydelsefulla relationer osynliggörs som följd av sådana moderskapsnormativa antaganden, säger Monica Johansson.
Män har kortare medellivslängd än kvinnor och både förekomsten och dödligheten i cancer är högre hos män än hos kvinnor. Men det är inte känt vilka mekanismer och möjliga riskfaktorer som ligger bakom denna könsskillnad. Förändringar i arvsmassan hos normala celler uppkommer under hela livet och har kunnat kopplas till sjukdomar som cancer och diabetes.
I studien som publiceras i nätupplagan av tidskriften Nature Genetics har forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kolleger vid Karolinska Institutet samt brittiska och amerikanska forskare undersökt arvsmassan i blodprover från en grupp på över 1600 äldre män. De upptäckte att den vanligaste genetiska förändringen var att Y-kromosomen hade förlorats i en andel av de vita blodkropparna.
Männen följdes upp under många år och forskarna kunde se ett samband mellan förlust av Y-kromosomen och kortare överlevnad.
– För män som förlorat Y-kromosomen i en stor andel av blodcellerna var överlevnaden lägre än för andra män, oavsett dödsorsak. Vi såg också ett samband mellan förlust av Y-kromosomen och risken att dö i cancer, säger Lars Forsberg, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, som haft en ledande roll i studien.
Y-kromosomen förekommer bara hos män och de gener som finns på Y-kromosomen har tidigare nästan uteslutande kopplats till egenskaper som har att göra med könsbestämning och spermieproduktion.
– Många har säkert hört att kromosom Y är obetydlig och innehåller mycket lite genetisk information. Det stämmer inte. Våra resultat tyder på att Y-kromosomen har betydelse för att dämpa tumörtillväxt och kan förklara varför män får cancer oftare än kvinnor. Vi tror att genetiska analyser av Y-kromosomen i framtiden skulle kunna användas som en allmän metod för att förutsäga risken för män att utveckla cancer, säger Jan Dumanski, professor vid Scilifelab och institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, och huvudansvarig för studien.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet, University of Southampton, HudsonAlpha Institute for Biotechnology, University of Oxford, Broad Institute of MIT och Harvard University.
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö.
Artikel: Mosaic loss of chromosome Y in peripheral blood is associated with shorter survival and higher risk of cancer. Lars A. Forsberg et al. Nature Genetics
Den ökande mängden storspigg har kopplats samman med negativa effekter på Östersjöns kustekosystem.
Sannolikt beror det på att storspiggen äter rovfiskyngel från abborre och gädda och påverkar beståndens tillväxt. Storspiggen äter också bottenlevande djur som djurplankton, vilket minskar betningen på växtplankton. Det i sin tur leder till ökande algblomningar i Östersjöns kustområden.
Ett fiske efter storspigg skulle kunna vända den negativa utvecklingen längs Östersjökusten. Det menar biologer vid Umeå universitet som ska undersöka möjligheten av ett kommersiellt fiske av storspigg för fiskfoder och ta reda på om ett minskat bestånd av storspigg kan öka möjligheten för rovfiskar, som abborre och gädda, att återhämta sig.
– Vi tror att ett kommersiellt fiske av storspigg kommer gynna Östersjöns miljöstatus dels genom positiva effekter på kustrovfiskbestånden men också för att det motverkar algblomningar, säger projektledare Pär Byström, universitetslektor på institution för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Han förklarar vidare att ett fiske efter storspigg också ökar möjligheterna för en framtida expandering av fiskodlingsnäringen i Östersjöns avrinningsområden i exempelvis kraftverksmagasin, då netto-närsaltsbelastningen till Östersjön blir noll om fodret som används är baserat på råvaror från samma hav. Fisket skulle också ge inkomster för fiskenäringen då fisket sannolikt inte står i konflikt med övriga intressenter och användare av Östersjöns fiskbestånd.
Projektet är uppdelat i två faser. I den första fasen ska projektet undersöka om det är gångbart att fiska spigg för produktion av fiskfoder. Om den förutsättningen finns, fortsätter projektet in i en andra fas med målet att stimulera ett kommersiellt fiske av storspigg, ett framtagande av fiskfoder och storskaligt utvärdera effekterna på kustekosystemet, då mängden storspigg har minskat.
– Vi på stiftelsen är glada över att få inleda ett samarbete med Umeå universitet och ser fram emot resultaten från det här projektet, som vi hoppas ska bidra till ett bättre rovfiskbestånd och minskad övergödning, säger Conrad Stralka, verksamhetschef, BalticSea2020.
Om projektet: Projektets fas 1 pågår under år 2015 och finansieras av BalticSea2020 med 2 577 000 kronor. Projektet leds av universitetslektor Pär Byström vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet. BalticSea2020 är en privat stiftelse vars mål är att fram till år 2020 bidra till åtgärder för att förbättra miljön i Östersjön. Det skall uppnås genom att förbruka en donation om 500 miljoner kronor på konkreta åtgärder inom forskning, opinionsbildning och aktivt engagemang i projekt.
Efter en hjärtinfarkt blir hjärtat svagare och pumpar dåligt. Hjärtsvikt och livslång medicinering blir ofta följden. Men nu hoppas läkarna på att behandling med hjälp av stamceller ska göra att hjärtat reparerar sig själv. Kardiologiska kliniken på Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) deltar tillsammans med 30 andra sjukhus i världen i ett unikt forskningsprojekt. I dagarna har den första patienten i Sverige behandlats på USÖ.
– Genom att injicera stamceller från en annan människa hoppas vi att skadade hjärtmuskelceller och blodkärl ska kunna återbildas, säger Ole Fröbert, adjungerad professor vid Kardiologiska kliniken på USÖ.
Sammanlagt kommer 225 patienter att behandlas över världen. På USÖ har man stått redo i tre veckor för att kunna ta emot den första patienten och nu hoppas man kunna behandla två patienter i månaden.
Teknisk och logistisk utmaning
– Det är en teknisk, otrolig utmaning som kräver ett stort samarbete mellan flera kliniker på sjukhuset. Patienten måste efter behandlingen genomgå en mängd undersökningar på labb och röntgen. På USÖ är det nära mellan klinikerna och det är lätt att samarbeta. Det gör att vi kan mobilisera den typ av logistik som krävs för att delta i ett sådant här projekt, säger Ole Fröbert.
Eftersom det är en forskningsstudie är det inte alla patienter som blir injicerade med stamceller. En tredjedel av patienterna får placebo. Man testar också med olika mängd av stamceller för att se hur mycket som ger effekt. Läkarna vet inte i förväg vilka patienter som får placebo och vilka som blir behandlade med stamceller.
Stamcellsforskning är kontroversiellt och det krävs speciella tillstånd. Cellerna som injiceras i hjärtat i den här studien kommer från benmärgen från en vuxen person. I den här studien är det en enda person som har bidragit med celler.
Hopp för patienter med grav hjärtsvikt
Förutom att delta i den kommersiella studien har kliniken också egna ambitioner att använda stamcellsterapi. I samarbete med laboratoriemedicinska länskliniken har man nyligen köpt in en navigationsutrustning för att stamcellerna ska kunna föras in på ett mer precist sätt i hjärtmuskulaturen.
– Vi är fortfarande i planeringsstadiet. Men ligger ändå långt framme och vi hoppas att vi kan erbjuda behandlingen till hösten. Vi tror att vi skulle kunna hjälpa ett 40-tal patienter om året som lider av grav hjärtsvikt. Vi blir då först i Sverige, avslutar Ole Fröbert.
Två olika typer av stamceller
Det finns två sorters stamceller: embryonala stamceller och ”vuxna” stamceller. Embryonala stamceller kommer från foster och ingår inte i forskningen på USÖ. Vuxna stamceller har vi alla med oss hela livet. De finns framför allt i benmärg, fett och blod, men cellerna är få och det är oftast nödvändigt att odla cellerna för att få tillräckligt många till en behandling. I forskningen på hjärtpatienter vid USÖ används enbart vuxna stamceller.
Stamceller har den egenheten att de kan genomgå ett obegränsat antal celldelningar och göra identiska kopior av sig själv, dessutom har stamceller förmågan att mogna till flera olika celltyper och ersätta skadade celler.
Behandling mot hjärtinfarkt
Behandlingen med stamceller sker i samband med att patienten akut behandlas för hjärtinfarkt. På USÖ sker det genom så kallad Ballongvidgning (PCI) . Via en artär i handled eller ljumske för man upp en kateter till hjärtat. Med hjälp av en tung slang för man in en liten ballong som placeras mitt för blodproppen. Ballongen blåses upp försiktigt det gör att förträngningen som proppen orsakat vidgas. Oftast kompletteras ballongvidgningen med en stent, ett slags metallnät som förstärker kärlväggen. Efter denna behandling injicerar läkarna hjärtat med stamceller.
Förekomsten av fyrhjulingar har ökat de senaste åren, antalet är i dag omkring 100 000 i Sverige. Likaså har fyrhjulingsolyckorna ökat, men det är svårt att få en helhetsbild över den totala mängden olycksfall. Bara hos Länsförsäkringar har inkomna försäkringsärenden där personer skadats i olyckor med fyrhjulingar ökat med 41 procent från 2009 till 2012. Och trenden ser ut att hålla i sig.
Även barn skadas
– Vi ser en ökning av antalet svåra personskador hos förare av terränghjulingar. Det förekommer också att barn skadas av fyrhjulingar trots att de inte får köra dem, säger Pia Sandvik, styrelseordförande i Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond.
Länsförsäkringar vill, med hjälp av forskning, vara med och bidra till att förhindra skador.
– Vi vill veta mer om var och hur man kör fyrhjulingar, i vilken grad regler kring fyrhjulingar följs, när, var och hur olyckorna inträffar samt vilken typ av personskador som dominerar, säger Pia Sandvik.
En av dem som ska se till att frågorna blir besvarade är Omar Bagdadi, forskare på VTI.
– Vi ska också undersöka om det finns brister i kunskap kring att köra fyrhjuling, säger han.
Beroende på resultatet kan det bli aktuellt med olika typer av åtgärder, till exempel utbildningsinsatser riktade mot förare, menar Omar Bagdadi.
Analys av orsaker och skador
VTI ska också analysera olycksorsaker och kartlägga förares skador med hjälp av statistik från polis- och sjukhusrapporterade olyckor i det så kallade Strada-registret. I den mån det är möjligt ska forskarna även undersöka hjälmanvändning och eventuell alkoholpåverkan hos de skadade.
Forskarna ska dessutom undersöka mc-registrerade fyrhjulingsmodellers vältningströskel och förares förmåga att behålla kontrollen över fordonet i olika situationer. Fyrhjulingens köregenskaper skiljer sig avsevärt från en personbil och antalet olyckor tyder i viss mån på att kunskapen om att köra fyrhjuling kan vara bristfällig hos förarna. Mc-registrerade fyrhjulingar får numera bara framföras på B-körkort och A-körkort utfärdat före den 19 januari 2013. Trots detta finns det ingen del i körkortsutbildningen som är riktad mot fyrhjulingar. För att få köra övriga typer av fyrhjulingar krävs ett särskilt förarbevis, men de får även köras med ett B-körkort eller traktorkort utfärdat innan år 2000.
Intervjuer med förare och familjer
Forskarna ska intervjua fyrhjulingsförare och även deras familjer, både inom gruppen skadedrabbade och inom gruppen som inte drabbats av olyckor. Allt för att öka kunskapen om hur fyrhjulingar framförs och hur regler kring registrerade och oregistrerade fordon efterlevs.
VTI:s forskningsresultat om fyrhjulingsolyckor kommer att presenteras under våren 2015.
The Candidatus Neoehrlichia mikurensis bacterium, known in the medical world by its short name Neoehrlichia, was discovered and described for the first time in a scientific article in 2010.
The bacterium, which is spread by rodents and ticks mainly in Asia and Europe, including Sweden, has been found in 19 cases worldwide, six of them in Sweden.
Scientists and doctors from Germany, Switzerland, The Czech Republic and Sweden have examined 11 of these cases more closely, in an international research project led by the Sahlgrenska Academy. The study has shown that it is primarily people who are already sick who run the greatest risk of becoming infected by the bacterium.
“Those who run the greatest risk are generally over the age of 50 years, suffer either from a haematological disease or a rheumatic disease, and are currently undergoing immunosuppressive treatment with, for example, chemotherapy or cortisone,” says Christine Wennerås, scientist at the Sahlgrenska Academy.
No figures are available for how common the tick-borne infection, neoehrlichiosis is in humans. This is mainly due to the infection being difficult to detect.
“The bacterium cannot be grown in culture, and this means that it is not picked up in routine diagnostic procedures. Furthermore, the symptoms are deceptive: several patients, for example, have been affected by blood clots in the leg or the blood vessels in the head, and this has not been coupled to an infectious cause. Other typical symptom such as fever, muscle pain and joint pain can be caused also by the patient’s underlying disease,” says Christine Wennerås.
“We know very little about how the infection affects otherwise healthy people who are not taking immunosuppressive drugs.”
Once neoehrlichiosis has been diagnosed, the patients recover completely after treatment with antibiotics.
The study: Infections with the tick-borne bacterium “Candidatus Neoehrlichia mikurensis” mimic non-infectious conditions in patients with B cell malignancies or autoimmune diseases has been E-published ahead of print on March 18, and will appear in Clinical Infectious Diseases.
Link to the article:
Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg
– Det var jättekul att köra! Det gick bra tills jag skulle titta bort från vägen, då blev det lite svårt och sen så kom jag över i fel fil, säger Linnea, snart 12 år.
Det är forskare vid Avdelningen för fordonsteknik och autonoma system (VEAS) på Chalmers tekniska högskola som i samarbete med VTI utför experimentet. Barnen som är 12-13 år får köra en personbil i VTI:s stora körsimulator SIM IV på Lindholmen.
– Medan barnen kör lägger vi, bland annat, vid två tillfällen på en oväntad störning i ratten som de behöver kompensera. Vi observerar hur barnen reagerar och jämför sedan med kontrollgruppen som är barnens föräldrar, säger Ola Benderius, doktorand från Chalmers.
Under körningen mäts muskelaktiviteten i armarna med hjälp av EMG. Om barnens reaktion blir lika som de vuxnas kan man förmoda att beteendet är en reflex eller ett grundläggande beteende, och inte ett inlärt beteende.
– Särskilt intressant är den så kallade ”sträckreflexen”, som kontrollerar musklernas längd, och hur den påverkar bilkörning, säger Ola Benderius, som är försöksledare för experimentet.
Studien ska också ge svar på hur en förare hanterar acceleration i sidled, exempelvis vid sidvind. Det forskarna hoppas kunna göra efter studien är modeller som beskriver och förutsäger beteende hos vuxna förare i särskilda situationer.
– För att kunna beskriva hur vana bilförare styr sin bil, måste vi också veta vad det egentligen innebär att en gång ha lärt sig att köra, säger Ola Benderius.
Studien ingår som en del i projektet Quadra som syftar till att ta fram datormodeller för körsimulering i syfte att utveckla och förbättra förarstödssystem. Parter i projektet är Chalmers tekniska högskola, Volvo Cars AB, Volvo AB, och VTI.
Utbildning för hållbar utveckling (på engelska Education for Sustainable Development, ESD) är utbildningssektorns bidrag när samhället ska ställa om och bli hållbart. Resultatet från mötet i Uppsala ”ESD – Call for Action, kommer att presenteras och debatteras med svenska politiker den 27 augusti på Rosenbad. Där ska Sveriges rekommendationer slås fast inför världskonferensen om utbildning för hållbar utveckling i Aichi-Nagoya, Japan 10-12 november 2014.
Utbildningens ställning i samhällsdebatten har kanske aldrig varit starkare än nu. Dess roll för att utveckla samhället, generera kreativitet och ta vara på globaliseringens möjligheter diskuteras nu mer än någonsin tidigare.
– En utbildning som förmår ta upp vår tids stora frågor om miljö, rättvisa, hälsa och resurshantering på en ändlig planet kan få en avgörande betydelse för hur vi lyckas med detta. Vi hoppas att Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland inom lärande för hållbar utveckling men det kräver att vi agerar och har ett tydligare helhetsperspektiv än tidigare, säger Mats Djurberg, generalsekreterare för Svenska Unescorådet.
SWEDESD vid Uppsala universitet arbetar på uppdrag av regeringen för att stödja utbildning för hållbar utveckling i formell och informell utbildning, både i Sverige och internationellt.
– Det här är viktiga steg i vårt arbete att stärka policyutvecklingen för ett lärande som leder mot en hållbar framtid, säger Frans Lenglet, föreståndare vid SWEDESD.
Världsnaturfonden WWF arbetar sedan länge med att ge stöd åt pedagoger och skolutveckling i frågorna.
– Under FNs dekad har hållbar utveckling lyfts i de nya läroplanerna. Det är bra! Men nu måste vi omgående se orden omsättas i undervisning på skolor och lärarutbildningar. Här behövs ett kraftfullt stöd, säger Gunilla Elsässer, enhetschef på Världsnaturfonden WWF.
Bakgrund
Erfarenheter från FN:s årtionde för utbildning för hållbar utveckling summeras vid världskonferensen om utbildning för hållbar utveckling i Aichi-Nagoya, Japan 10-12 november 2014. Sverige har efter toppmöten i Johannesburg 2002 och i Rio de Janeiro 2012 tagit fasta på att stödja lärande för hållbar utveckling, senast genom att ställa sig bakom dokumentet ”The Future We Want” som betonar en ökad integrering av lärande för hållbar utveckling i skolor och utbildning. FN arbetar just nu med ett uppföljande program för att stärka arbetet med detta efter 2014.
ESD är den engelska förkortningen för Education for Sustainable Development. I Sverige används begreppen UHU – Utbildning för Hållbar Utveckling och LHU – Lärande för Hållbar Utveckling.
Publikationer:
National Journeys towards Education for Sustainable Development, 2013: reviewing national ESD experiences from Costa Rica, Morocco, South Africa, Sweden, Viet Nam. UNESCO, 2013
Shaping the Education of Tomorrow: 2012 Report on the UN Decade of Education for Sustainable Development, Abridged. UNESCO 2012
Proposal For A Global Action Programme On Education For Sustainable Development As Follow-Up To The United Nations Decade Of Education For Sustainable Development (Desd) After 2014
FAKTA
Arrangörer av mötet är: SWEDESD (Swedish International Centre of Education for
Sustainable Development) vid Uppsala universitet – Campus Gotland,
Svenska Unescorådet, WWF Sverige och Den Globala Skolan
