Det finns många uttalade mål om att öka andelen förnyelsebar energi i världen. Den största delen av förnyelsebar energi inom EU kommer från biomassa, och då ofta genom förbränning. Det är inte lätt att ersätta det fossila bränsle som används i befintliga förbränningsanläggningar – med biomassa. Det beror på att biomassa dels har en väldigt varierande sammansättning, främst i det oorganiska innehållet som bildar aska, och dels ett lägre energivärde. De grundämnen som bildar aska kan ge stora driftsproblem, vilket beror på att askan bildar smältor som stelnar till hårda stenliknande klumpar eller att askan bildar tjocka, korrosiva beläggningar. Det medför stora kostnader för samhället.
– Fosfor har visat sig vara väldigt viktigt för hur det oorganiska innehållet, askan, i olika biomassor beter sig. Genom att förstå varför askan beter sig som den gör kan man öka användandet av den ”svåra” biomassan. Det långsiktiga målet är att förstå hur det oorganiska innehållet förändras under tiden som bränslet brinner, så att man kan rena bort skadliga grundämnen från den fosforrika delen av askan redan i förbränningssteget, säger Nils Skoglund.
I sina studier har Nils Skoglund identifierat vilka föreningar som bildas vid förbränning med hjälp av bland annat elektronmikroskop och röntgendiffraktion. Askan har forskarna tagit från experiment som gjorts vid Umeå universitet men också från mätningar ute i stora förbränningsanläggningar vid flera platser i Sverige. Vid universitetets Thermochemical Energy Conversion Laboratory finns avancerad teknik för experiment med olika förbränningsmetoder.
Nils Skoglund menar att mer kunskap i förlängningen kan leda till att samma kvadratmeter åkermark skulle kunna användas för att odla både mat och ta fram energi. I och med att den bildade askan också innehåller ganska stora mängder fosfor är den extra intressant för att återföra till den odlade marken i form av gödningsmedel. Sameldning av biomassa som kommer från jordbruket tillsammans med andra restströmmar är också möjlig.
– Genom att veta vilka föreningar som man vill – och inte vill – ska bildas när man eldar så kan man välja vilka biomassor som bör blandas. Det ger stora möjligheter att öka användningen av förnybar energi i samhället samtidigt som näringsämnen kan återföras genom askan.
Slameldning har redan väckt intresse från företag och organisationer utanför universitetet. Försök i fullskala har genomförts där man också tittat på möjligheten till fosforåtervinning från den aska som bildades, i det fallet genom upparbetning till vanliga kemiska gödningsmedel.
Torsdagen den 5 juni försvarar Nils Skoglund, institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, sin avhandling Ash chemistry and fuel design focusing on combustion of phosphorus-rich biomass med den svenska titeln Askkemi och bränsledesign fokuserat på förbränning av fosforrika bränslen.
Att ha en omfattande funktionsnedsättning innebär att ha intellektuella funktionsnedsättningar kombinerat med begränsningar när det gäller rörelseförmåga, syn och hörsel, och vanligtvis också medicinska besvär (till exempel epilepsi). Ett barn med sådana omfattande funktionsnedsättningar har inte samma förutsättningar för delaktighet som barn med typisk utveckling. Barnen med omfattade funktionsnedsättningar erbjuds färre aktiviteter att delta i och får därför inte uppleva en lika stor variation av aktiviteter. De är inte heller lika ofta närvarande och engagerade som barn med typisk utveckling.
Delaktighet är viktigt för alla barn och föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättningar och barnens utomstående personliga assistenter använder sig av specifika strategier för att öka barnens närvaro och engagemang i aktiviteterna.
– Genom att förstå strategierna kan man öka medvetenheten och kunskapen om betydelsen av barns delaktighet, förklarar Anna Karin Axelsson.
Syftet med avhandlingen var att utforska delaktighet i familjeaktiviteter för barn med omfattande funktionsnedsättningar och att hitta strategier som kan underlätta för deras delaktighet. Ett område där kunskaperna tidigare varit begränsade.
– Min forskning visar på vikten av kunskap och medvetenhet om faktorer som kan underlätta för barnet att bli mer delaktig i familjen. Ett exempel är att den personliga assistenten eller någon annan i barnets närhet “sätter scenen” utifrån barnets behov, det vill säga gör aktiviteten tillgänglig och rolig för barnet för att därigenom öka barnets närvaro och engagemang, förklarar Anna Karin Axelsson.
Anna Karin Axelsson försvarade framgångsrikt sin avhandling Children with profound intellectual and multiple disabilities and their participation in family activities vid Hälsohögskolan i Jönköping den 27 maj 2014.
Kronisk smärta är en vanlig orsak till både sjukfrånvaro och långvarig arbetsoförmåga och kan också leda till försämrad livskvalitet och depression. Det finns begränsad kunskap om riskfaktorer för utveckling av kronisk smärta och hur kronisk smärta kan förebyggas och behandlas. Det finns även brister i kunskapen om samspelet mellan psykiska besvär och kronisk smärta.
De direkta och indirekta samhällskostnaderna för kronisk smärta är mycket höga, uppskattningsvis närmare 90 miljarder kronor per år enligt SBU[1], där produktionsbortfallet på grund av nedsatt arbetsförmåga utgör den största kostnaden. Andra allvarliga konsekvenser är också överförbrukning och missbruk av smärtstillande medel och mänskligt lidande.
– Det finns ett stort behov av att öka kunskaperna inom området kronisk smärta, säger Susanna Stymne Airey, chef FoU-avdelningen AFA Försäkring. Det övergripande syftet med det nya FoU-programmet är att bidra till kunskapsutvecklingen inom området kronisk smärta med särskild inriktning på riskfaktorer, förebyggande och behandling.
Utlysningen är riktad till forskare verksamma vid svenska universitet och högskolor, forskningsinstitut och universitetssjukhus.
FAKTA
Hela utlysningstexten finns att läsa på www.afaforsakring.se/smarta
AFA Försäkring satsar årligen cirka 150 miljoner kronor på forskning, utveckling och kunskapsförmedling som syftar till att förebygga ohälsa och arbetsskador både inom privat näringsliv, kommuner och landsting. Mer information om forskningsstödet finns på www.afaforsakring.se/forskning
Sjukdomen KOL, en kronisk lungsjukdom primärt orsakad av rökning, uppskattas drabba cirka 500 000 personer i Sverige och har beräknats vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Vanliga symptom på KOL är ihållande andfåddhet och hosta, som bör misstänkas framförallt om de uppträder hos personer över 40 som är eller har varit rökare. Förutom de förändringar som ses i lungor och luftvägar vid KOL är viktnergång, nedsatt fysisk prestationsförmåga och minskad fysisk aktivitet vanligt.
Syftet med avhandlingsarbetet var dels att studera mätmetoder som kunde avslöja en påverkan på fysisk kapacitet/prestationsförmåga och fysisk aktivitetsnivå, men även att studera vilka faktorer som var kopplade till att personer med KOL uppvisade olika aktivitetsnivåer. Sedan tidigare vet man att de som har en nedsatt fysisk kapacitet och låg fysisk aktivitet oftare är inlagda på sjukhus och att de har en förhöjd mortalitetsrisk.
– Av resultaten i de fyra delarbeten som ingår i avhandlingen kan vi dra några slutsatser och ge några rekommendationer. Det enkla gångtest vi undersökt förefaller lika tillförlitligt som det mest etablerade testet på området, vilket får oss att tro att det kan vara ett enklare alternativ om tiden är begränsad men man önskar testa sina patienters fysiska prestationsförmåga. Vi konstaterar även att bland deltagarna med mer uttalad lungsjukdom är fysisk aktivitetsnivå kopplat till deras lungfunktion, men även gångförmågan, muskelstyrkan och kroppssammansättningen var viktiga faktorer som bidrog till att förklara deras aktivitetsnivå, säger Mikael Andersson, doktor vid institutionen för neurovetenskap.
Bland deltagarna med lindrigare luftvägspåverkan visade det sig att samtidig eller tidigare hjärtsjukdom och symtom på utmattning vara de starkaste faktorerna som var kopplade till att personerna inte uppnådde en aktivitetsnivå förenligt med positiva hälsoeffekter.
En viktig drivkraft i arbetet har varit att försöka identifiera de effekter som ses bortom lungor och luftvägar eftersom dessa visats vara påverkbara genom rehabiliteringsinsatser innehållande patientutbildning och fysisk träning, vilket står i kontrast till de kroniska skador som ses i lungor och luftvägar, berättar Mikael Andersson vidare. Dock är många av de mätmetoder som använts för komplicerade eller krävande för att fungera i klinisk vardag, vilket fick forskarna att undersöka alternativa metoder.
– I framtida studier kommer vi att gå vidare och bland annat studera hur deltagarna påverkas på några års sikt. Att man ser en effekt på till exempel gångförmåga idag, kan det innebära en förhöjd risk för senare komplikationer så som fall, frakturer, eller ökat sjukvårdsutnyttjande? Om kopplingar till senare effekter skulle kunna identifieras med dessa metoder har vården bättre förutsättningar och möjligheter att kunna identifiera personer med förhöjd risk, och skulle därigenom kunna sätta in åtgärder för att minska eller undvika sådana effekter, avslutar Mikael Andersson.
Avhandling: Assessing Physical Activity and Physical Capacity in Subjects with Chronic Obstructive Pulmonary Disease. Acta Universitatis Upsaliensis
Peter Lilja, som är gymnasielärare i samhällskunskap och religionsvetenskap, har gett sig in på ett hett område. Han undersöker, problematiserar och analyserar hur begreppet professionalism används, förhandlas och utnyttjas av de två svenska lärarfacken.
– Att det finns två svenska lärarfackförbund som kämpar om utrymme gör dem svagare och det utnyttjas av politiker som sätter den utbildningspolitiska agendan i Sverige, säger Peter Lilja.
Undersökt remissvar och debattartiklar
Undersökningsmaterialet utgår från två centrala reformer. Den ena är lärarlegitimationsreformen och den andra är senaste lärarutbildningsreformen. Peter Lilja har närmare studerat lärarfackens remissvar och ett antal debattartiklar. Peter Lilja menar att begreppet om lärarnas professionalism började användas i den utbildningspolitiska retoriken på 90-talet i samband med kommunaliseringen och friskolereformen. Då ville man från politikernas sida lägga ansvaret för verksamheten just på lärarna. Sedan dess har mycket hänt och forskning visar att lärarnas förtroende, autonomi och handlingsutrymme har beskurits.
– Därför är det intressant att ta reda på varför idén och talet om lärare som professionella fortsätter att vara central i fackens retorik och kommit att bli dominerande inom lärarutbildning och i offentlig debatt, säger Peter Lilja.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att bägge lärarfacken använder förvånansvärt lika retorik, trots att deras professionella projekt är fundamentalt olika.
Det bottnar i djup oenighet över vilken lärarens egentliga kunskapsbas är, enligt Lilja. I Lärarförbundet lever idén att läraryrket är ett sammanhållet yrke där didaktiken, det vill säga lärandet, är den gemensamma yrkesbasen. Lärarförbundet var därför kritisk till den nya lärarutbildningen som startade 2011, som delade upp utbildningen i olika examina; förskollärare, grundlärare, ämneslärare och yrkeslärare. Lärarnas Riksförbund driver däremot en mycket traditionell linje som trycker mycket hårdare på ämneskunskaperna. Lärarutbildning ska ske i samarbete med traditionell akademisk utbildning och därför bejakar LR också lärarutbildningsreformen från 2011, enligt Lilja.
Professionalism frikopplas från lärares vardagsarbete
– Professionalism är komplext, då det står för olika saker beroende på vem som använder det. Därför är det viktigt att undersöka vem som använder det och för vilka syften.
– Studien visar att lärarförbunden använder talet om lärare som professionella för att kunna ställa krav på högre lön och status. Men, på det sättet frikopplas samtidigt diskussionen om lärarprofessionalism från lärares vardagliga arbete i klassrummet, säger Peter Lilja.
Läs mer om Peter Liljas forskning: http://forskning.mah.se/id/lupeli
Växter utgör idag basen för världens produktion av livsmedel och djurfoder. De används också som råvara i en rad industriella produkter. För att kunna driva ett konkurrenskraftigt och lönsamt jordbruk krävs bekämpningsmedel som skyddar grödorna mot svamp- och skadeangrepp. Men bekämpningsmedel har en rad negativa miljöeffekter. För att skapa ett hållbart jordbruk behöver jordbrukare därför optimera användningen av bekämpningsmedel.
Mekanismer bakom växters upptag
– Vi vet sedan tidigare att tensider, ytaktiva ämnen, förstärker effekten av bekämpningsmedel. Men vi vet mycket lite om de mekanismer som ligger bakom och som påverkar växtbladets barriär och därmed också upptaget av de aktiva substanserna, säger Anton Fagerström, forskare vid Malmö högskola, som på onsdag disputerar med avhandlingen ”Effects of surfactant adjuvants on plant leaf cuticle barrier properties”.
Mycket effektiv barriär
Fagerström har i sin forskning undersökt växelverkan mellan det yttersta lagret på växters blad, cutikeln, bekämpningsmedel och tensider, ytaktiva ämnen som tillsätts för att öka bekämpningsmedlets effekt. Barriären som skyddar växten och hindrar upptag av främmande ämnen sitter i cutikeln.
– Barriären är mycket effektiv och skyddar växten mycket väl, trots att den är oerhört tunn.
Tensiders och cutikelns upptag
– Vi har utvecklat en ny modell för att ta reda på hur strukturen i barriären förändras när man tillsätter tensider och vatten vid olika temperaturer. Detta ger oss ökad förståelse för hur tensider verkar.
Fagerström har även studerat cutikelns upptag av bekämpningsmedel och vilka egenskaper hos en blandning som påverkar upptaget.
Minimera användandet av bekämpningsmedel
Forskningsresultaten kan bidra till att man på sikt kommer kunna välja den mest effektiva tensiden för respektive bekämpningsmedel, och det mest effektiva bekämpningsmedlet för respektive gröda, för att på så vis minimera mängden bekämpningsmedel i jordbruket.
– Framtiden kräver ett hållbart jordbruk som kan föda världens ökade befolkning. För att lyckas krävs fortsatt forskning.
FAKTA
Disputation: Anton Fagerström disputerar onsdag 28 maj, kl. 10.00 på Malmö högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle, aulan, Malmö sjukhusområde, Jan Waldenströms gata 25. Anton Fagerströms egen hemsida: http://forskning.mah.se/id/hsanpe
Läs avhandlingen Effects of surfactant adjuvants on plant leaf cuticle barrier properties http://dspace.mah.se/handle/2043/17029
Boendesegregation kan medföra sämre möjligheter för vissa grupper på arbetsmarknaden. Det finns dock ingen accepterad standard för att mäta segregation eftersom berörda områden skiljer sig mycket i storlek och fördelning. Kan segregation motverkas med nya mätmetoder som utgår ifrån individers socioekonomiska förutsättningar?
Formas har idag beslutat att dela ut 22 miljoner kronor till fem forskargrupper inom det europeiska programmet JPI Urban Europe som bland annat ska studera dessa frågor.
– Av de tio projekt som nu får stöd är det svenska forskare i totalt fem stycken, och två av dessa har dessutom svenska koordinatorer, vilket är väldigt roligt, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.
Totalt kommer 10,6 miljoner Euro att fördelas från nationella finansiärer i Europa. Finansiärernas ansvarsområden ligger inom olika delar av kedjan: grundforskning, tillämpad/behovsmotiverad forskning och innovation. Projekt inom alla delar av kedjan kan därmed finansieras.
– Konsortierna som får stöd är transdisciplinära, det vill säga forskare och praktiker arbetar nära över sektors- och disciplingränser. Detta för att man ska kunna lösa de komplexa problem som stadsutveckling medför. Flera av projekten innebär dessutom att aktörerna arbetar tillsammans i Urban Living Labs dvs verkliga situationer där forskarna utformar, testar och lär sig av social och teknisk innovation i realtid. Detta är ett relativt nytt sätt för Formas och forskarna att arbeta på och vi ser med spänning fram emot resultatet.
För ytterligare information om utlysningen och JPI Urban Europe: www.jpi-urbaneurope.eu
Lista på konsortier som beviljats medel finns längre ned.
FAKTA
Bakgrund: Det övergripande syftet med Joint Programming Initiative (JPI) Urban Europe är att skapa attraktiva, ekologiskt och ekonomiskt hållbara städer genom europeisk forskningssamverkan. Denna andra utlysning inom JPI Urban Europe har syftat till att stödja utvecklingen av transdisciplinära konsortier inriktade på två teman:
Governance of urban complexity, det vill säga hur de komplexa utmaningar som stadsutvecklingen medför, ska kunna hanteras i samverkan mellan de olika aktörerna samt Urban vulnerability, adaptability and resilience dvs städers sårbarhet samt anpassnings- och återhämtningsförmåga vid olika typer av förändringar (sociala, ekologiska eller ekonomiska).
Lista på konsortier som beviljats medel:
GUST – Governance of Urban Sustainability Transitions: Advancing the role of living labs.
Kes McCormick, Internationella Miljöinstitutet, Lunds universitet, 5 444 000 kronor.
Europas städer står inför ett akut utmaning – hur kan de tillgodose ekonomiskt välstånd och social sammanhållning och samtidigt uppnå en hållbar miljö? Som svar på detta ska nya ”levande labs’-platser inrättas där forskare och praktiker ska kunna utforma, testa och lära sig av social och teknisk innovation i realtid. Projektet sammanför ledande europeiska forskningspartners och praktiker för att undersöka dessa urbana ”levande labs” och för att öka deras möjligheter att bidra till hållbara städer.
RC – Resilient Cities: RC – Resilient Cities: Industrial Network and Institutional Perspectives on Economic Growth and Well-being.
Ron Boschma, CIRCLE, Lunds universitet, 2 569 000 kronor.
Många stadsregioner i Europa har drabbats hårt av den ekonomiska krisen, men vissa områden har varit mer motståndskraftiga än andra. Frågan är varför. I projektet kommer forskarna att undersöka hur europeiska regioner har svarat på ekonomiska kriser, hur framgångsrika de har varit med att utveckla nya branscher, och om den ekonomiska återhämtningsförmågan går hand i hand med högre social välfärd? Man undersöker också om regioner som samverkar nära med andra regioner är mer motståndskraftiga, och vilka institutioner och politiska strategier som har varit mer fördelaktiga? Detta undersöks i kvantitativa analyser av regioner i EU-27, och med en mer djupgående analys av sex regioner.
Residential segregation in five European countries. A comparative study using individualized scalable neighbourhoods.
Karen Haandrikman, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, 6 065 000 kronor.
Boendesegregation kan få negativa effekter, såsom minskade chanser på arbetsmarknaden för vissa grupper. Det finns dock ingen accepterad standard för att mäta och göra jämförelser av segregation, främst eftersom de berörda geografiska områdena skiljer sig mycket i storlek och fördelning. Forskarna föreslår ett innovativt mått på segregation, där stadsdelar definieras utifrån individer i stället för att grundas på administrativa gränser. Nya mätmetoder som tittar på socioekonomisk och etnisk segregationen är jämförbara mellan städer och länder, och kan användas av forskare och praktiker för att motverka segregation och dess negativa effekter.
UrbanData2Decide – Integrated Data Visualisation and Decision Making Solutions to Forecast and Manage Complex Urban Challenges.
Per-Olof Hallin, Institutionen för Kultur och samhälle, Malmö Högskola, 1 250 000 kronor.
Urbana beslutsfattare står numera inför både nya utmaningar och möjligheter när omgivningen blir allt mer komplex. Tyvärr når inte en stor del av den tillgängliga och viktiga informationen beslutsfattare och blir därmed i stort sett outnyttjad. Projektet UrbanData2Decide syftar till att utvinna och bearbeta information från två omfattande källor, nämligen offentliga sociala medier och öppna databibliotek. Denna information, tillsammans med råd från expertpaneler, ska stödja kommunerna mot en holistisk, hållbar och välgrundad beslutsprocess som tar hänsyn till synpunkter och perspektiv från alla berörda intressenter.
URB@Exp – Towards new forms of urban governance and city development: learning from URBan Experiments with Living Labs & City Labs.
Eric Clarc, Lunds universitet, Institutionen för Kulturgeografi och ekonomisk geografi, 6 971 000 kronor.
Europas städer står inför komplexa, ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar. För att möta dessa utmaningar, behövs nya angreppssätt. En populär metod är sk ”Urbana Labs” (Living Labs och City Labs), där kommunerna försöker lösa problem tillsammans med andra aktörer inom stadsutveckling. Men det saknas tydliga riktlinjer om vilka slags problem som ”Urban Labs” är mest lämpade för och hur dessa bäst kan organiseras och integreras i formella kommunala organisationer. URB@Exp-projektet ska utveckla sådana riktlinjer genom att granska erfarenheterna av ”Urbana Labs”, och genomföra forskning på olika aktiviteter i Living Labs i fem europeiska städer. Malmö är en av dessa.
Mobiler smala som kreditkort då batteriet är en integrerad del av telefonen eller elbilar som använder delar av karossen, som tak, motorhuv och dörrar, som batterier. Så ser framtiden ut enligt den senaste batteriforskning från KTH. Det senare är extra attraktivt då dagens elbilars batterier är en tämligen stor, tung och otymplig del av fordonet.
En nyckelkomponent i detta sammanhang är kolfiber som visat sig inte bara vara ett av världens bästa material för kompositförstärkningar utan även ett mycket bra elektrodmaterial i litiumjonbatterier.
– Att förpacka energi har varit batteriernas syfte hittills. Nu handlar det om att förbättra de mekaniska egenskaperna hos batterier så det inte bara kan bära energi utan att vara en del av konstruktionen. Till exempel kan motorhuven på en bil vara en del av batteriet. Detta gör att batterierna dessutom skulle kunna vara lite sämre än dagens dito. Hela komponenten – bilen, mobilen eller vad det nu handlar om – blir som helhet bättre, säger Mats K G Johansson, professor i polymerteknologi vid KTH och en av de som varit involverade i arbetet.
Han fortsätter med att berätta att många forskare varit involverade i projektet, bland annat fem doktorander varav ett flertal från KTH.
En av dem är Eric Jacques, forskarstuderande vid institutionen för farkost och flygteknik på KTH.
– Målet med vår forskning har varit att utveckla ett strukturellt batteri som består av ett multifunktionell lättviktsmaterial som samtidigt klarar av mekaniska belastningar och att lagra elektrisk energi. Detta kan medföra en viktreducering, till exempel för elfordon, säger Eric Jacques.
Varför är då kolfiber ett så bra batterimaterial?
– I litiumjonbatterier konverteras elektrisk energi till lagrad kemisk energi genom att litium reagerar i aktiva elektrodmaterial. Precis som med grafit, som är ett vanligt elektrodmaterial, har kolfiber god elektrisk ledningsförmåga och kan fungera som aktiv elektrod då litium kan fogas in i kolfiberns mikrostruktur, säger Eric Jacques.
Han tillägger att kolfibern som de har använt har en kontinuerlig struktur, väldigt lätt och med utmärkta mekaniska egenskaper. Det är därför kolfibern är ett så bra material för strukturella batterier.
– Forskningsprojektet har visat upp mycket fina resultat, men vi har en del arbete kvar att göra innan vi kan visa upp färdiga batterier. Forskningsprojektet växer nu, och vi gör en kraftansträngning, säger Eric Jacques.
FAKTA
Forskningsprojektet drivs som ett samarbete mellan tre professorer på KTH; Göran Lindbergh på Kemiteknik (CHE), Mats Johansson på Fiber och polymerteknologi (CHE) och Dan Zenkert på Farkost- och flygteknik (SCI). Forskningen sker även i samarbete med Swerea SICOMP och Luleå tekniska högskola. Gruppen har precis fått ett forskningsanslag om 24 miljoner kronor från Energimyndigheten för att jobba vidare och realisera batterierna.
Galiellalactone är ett ämne producerat av svampen Galiella rufa, och som kan framställas på konstgjord väg. I ett samarbete mellan medicin-och kemiforskare vid Lunds universitet har svampämnets egenskaper testats och möjligheten att använda det för behandling av prostatacancer undersökts.
Galiellalactone binder till ett särskilt protein, transkriptionsfaktorn STAT-3, som framför allt är aktivt i mer aggressiva former av prostatacancer för vilka det i nuläget saknas verkningsfulla behandlingar. När svampämnet binds till proteinet dör cancercellen. Forskarna har nyligen med hjälp av laboratorieanalyser på molekylnivå beskrivit hur ämnet verkar på molekylär nivå.
– Vi har bland annat upptäckt att bindningen mellan svampämnet och STAT-3 är direkt, utan mellanliggande signaleringskedja. Det kan potentiellt minska risken för biverkningar, berättar Rebecka Hellsten och Nicholas Don-Doncow, forskare respektive doktorand vid Lunds universitet.
Resultaten är i linje med forskargruppens tidigare studier där de har visat att svampämnet fungerar effektivt mot aggressiva prostatacancerceller. Nu hoppas de att en första klinisk studie på patienter ska kunna genomföras inom några år. Siktet är inställt på personer med långt framskriden, aggressiv prostatacancer där det saknas verkningsfulla behandlingar och överlevnadsprognoserna är dåliga.
– Vi kan i nuläget inte se några nackdelar med galiellalactone. Vi hoppas att det kan utvecklas till ett nytt behandlingsalternativ, kanske i kombination med andra läkemedel, säger Rebecka Hellsten.
Till dess fördelar hör också att det i forskargruppens tidigare studier har visat sig ha en hämmande effekt på cancerceller med stamcellsliknande egenskaper. Sådana celler är ofta extra svåra att oskadliggöra med läkemedelsbehandling. Vid mindre aggressiva former av prostatacancer pekar dock forskningen på en sämre behandlingseffekt, och galiellalactone är bland annat därför inte lika intressant för denna patientgrupp.
FAKTA
Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Biological Chemistry där den även utsågs till Paper of the week.
Publikation: Galiellalactone is a Direct Inhibitor of STAT3 in Prostate Cancer Cells.
Nicholas Don-Doncow, Zilma Escobar, Martin Johansson, Sven Kjellström, Victor Garcia, Eduardo Munoz, Olov Sterner, Anders Bjartell & Rebecka Hellsten Journal of Biological Chemistry, publicerad online i April 2014
http://www.jbc.org/content/early/2014/04/22/jbc.M114.564252.abstract?sid=ff780e4d-0ef8-4e35-aef9-fb5e2af3c393
Sjukvårdspersonalens råd har betydelse för livsstilsförändringar, men rådgivningen är inte jämlikt fördelad och är inte heller tydlig i den kliniska verksamheten. Med ett större inslag av motiverande samtal, skulle de bli effektivare. Det är Elisabeth Brobeck som redovisar undersökningar om livsstilssamtal och hälsofrämjande arbete i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet och Högskolan i Halmstad.
Världshälsoorganisationens (WHO) definition av hälsofrämjande arbete är att det är en process som ger människor kontroll över sin hälsa och möjligheter att förbättra den, man skaffar egenmakt (empowerment) över hälsan. En väg att nå dit är genom motiverande samtal och sjuksköterskor, som fått utbildning i den metoden och kunnat använda den i sin kliniska verksamhet har positiva erfarenheter av det.
Öppna frågor
– I samtalet gäller det att bekräfta för patienten, att det han eller hon säger är intressant, säger Elisabeth Brobeck. Frågorna ska inte vara ja- eller nej-frågor utan öppna för att ge patienten större möjligheter att berätta, sjuksköterskan ska lyssna reflektivt, inte sitta tyst utan återspegla det patienten berättar. På slutet ska sköterskan summera och få bekräftat att patienten uppfattats på rätt sätt. Det här underlättar för patienten att själv sätta ord på vad han eller hon vill ändra på.
Metoden med livsstilssamtal är besläktad med kognitiv beteendeterapi (KBT) och utvecklad inom missbruksvården.
– Här handlar det mer om riskbruk än missbruk. Det optimala är att kunna fånga patientens intresse i samband med besök i vården innan dåliga kostvanor, rökning, alkoholbruk eller bristande fysisk aktivitet gjort patienten sjuk. Men det vanliga är att det är när patienten drabbas av akuta besvär, till exempel hjärtproblem eller diabetes, som frågan om livsstilsförändringar blir aktuell.
Ojämlika råd
Elisabeth Brobecks avhandling visar att sjukvårdspersonalen i större utsträckning ger livsstilsråd till män, till äldre och till dem med hög utbildningsnivå, men det var yngre personer och de med låg utbildningsnivå som i störst utsträckning gjorde någon förändring. Patienterna var ofta medvetna om sina livsstilsproblem men behövde stöd för att kunna genomföra förändringar. Sjuksköterskorna menade att motiverande samtal var ett bra redskap för detta.
Tidsbrist
– Men visionerna för det hälsofrämjande arbetet var dåligt förankrade inom sjukvårdsorganisationen. Vården lider nästan alltid av brist på tid och resurser, det finns ofta bara utrymme för akuta insatser. Men att satsa tid på motiverande samtal där patienten får hjälp styra över sin hälsa är att förebygga kommande kostnader.
Elisabeth Brobeck menar att mycket av rådgivningen i vården nu är envägskommunikation. I ett motiverande samtal kan patienten själv beskriva hur han eller hon ser på problemet och vad han eller hon vill göra åt det.
Tränare för elitlag i fotboll är ett utsatt släkte. I en unik studie har Sören Hjälm under tio år studerat utbränningsprocessen och vägen tillbaka för en grupp elittränare i fotboll. I doktorsavhandlingen vid Örebro universitet, konstaterar han att precis som inom andra yrken är det avgörande för utbrända tränare att lyckas med återhämtningsprocessen för att kunna fortsätta att arbeta och att såväl tränarna själva liksom klubbarna har ett stort ansvar för detta.
– Det duger inte för klubbarna att gömma sig genom att byta tränare vart tredje år. De måste ta sitt ansvar som arbetsgivare. Men inom idrott är det ofta som inom arbetslivet i stort, i arbetsmiljöfrågor reagerar man ofta för sent när problemen redan uppstått.
Sören Hjälms avhandlingsarbete började för drygt tio år sedan inom ramen för Fotbollsakademin i Degerfors.
Kända exempel
– I slutet av 1990-talet blev frågan om utbrändhet aktuell i hela arbetslivet, men också med kända exempel från idrotten. Förre förbundskaptenen i fotboll, Olle Nordin, är ett exempel, skidåkaren Per Elofsson ett annat. Jag har 25 års erfarenhet som tränare och ledare, jag har sett kolleger drabbas av utbrändhet och jag är intresserad av ledarskapsfrågor.
Han skrev till samtliga 53 tränare i Allsvenskan, Damallsvenskan och Superettan, alla män. Närmare 90 procent, 47 tränare, svarade och var beredda att göra ett självtest för att undersöka graden av utmattning. Åtta av dem, fem från Damallsvenskan och tre från Superettan, visade hög nivå av emotionell utmattning, vilket är ett kännetecken på utbrändhet och det är dem Sören Hjälm sedan följt i tio år.
Att inga tränare från allsvenska klubbar finns med bland de åtta förklarar han med att det ofta är rutinerade tränare med lång erfarenhet, som lärt sig hantera pressen. Klubbarna är också förhållandevis välorganiserade. En annan förklaring är att de försvinner innan problemen uppstår.
Svagare damklubbar
– I Damallsvenskan är det annorlunda, ofta en svagare organisation med återkommande ekonomiska problem och där tränaren – tidigare ofta på deltid – fick ta ett stort ansvar för många olika frågor, vilket innebar att tränarna allt som oftast utsattes för alltför hög arbetsbelastning.
När Sören Hjälm för några år sedan presenterade sin delstudie om vilka tränare som var hårdast belastade, ledde det till av Svenska Fotbollförbundet införde en regel om att klubbarna i Damallsvenskan skulle ha heltidsanställda tränare. För att färre ska drabbas av utbrändhet, används också Sören Hjälms kunskaper om stresshantering inom elittränarutbildningen.
Att fotbollstränare drabbas av utbrändhet kan bero på en rad olika saker, bilden är mycket komplex. Yrkets karaktär i en kravfylld prestationsmiljö, tränarens livssituation, hans personliga egenskaper och erfarenheter. Sören Hjälm visar också att det finns kvarhållande faktorer, som kan förvärra situationen. Tränare tycker att yrket är det enda de har, dessutom upplevs elittränaryrket mycket stimulerande och utmanande och kanske kan det vara så att det som de älskar mest också är det som sliter ut dem mest. Dessutom kanske de har en lön som är svår att få någon annan stans.
Strategisk återhämtning
– Det gäller för tränare – som för andra – att hitta en strategi för återhämtning, de som lyckas med det är också de som klarar sig bäst i framtiden. Flera av tränarna konstaterar att det krävs ständig reflektion för att inte nedprioritera sig själv och riskera att sakta men säkert ”gräva sin egen grav”. Att så många som hälften av tränarna har drabbats av bakslag under sin återhämtning kan tyda på att återhämtningen enbart temporärt har hjälpt tränarna att sänka sina höga nivåer av utbrändhet. Det skulle också tala för att förmågan att hantera stress är svår att tillägna sig utan professionell hjälp.
Ökade kunskaper om att arbeta förebyggande mot utbrändhet är ett ansvar för såväl för de enskilda tränarna som för klubbarna. Liksom för andra arbetsgivare i samhället är det viktigt för klubbarna att arbeta systematiskt för att identifiera signaler och tidiga tecken på utbrändhet och psykisk ohälsa. Den riskerar annars att sprida sig till andra i gruppen, en ”smitta” som kan sänka prestationsförmågan inte bara hos tränaren utan också hos hela laget.
Genom intervjuer med kvinnor som har klassrest genom utbildning undersöker Lena Sohl vad föreställningar om klass, kön, ras, svenskhet och sexualitet betyder för deras klassmässiga förflyttningar. Med utgångspunkt postkoloniala och feministiska teorier om klass presenterar avhandlingen nya perspektiv på klassresande.
Hur kommer det sig att Jenny inte ens funderade över ”det här med klass” innan hon började plugga på universitetet? Varför säger Ebba att ”det fanns inga andra alternativ” än att läsa vidare på grund av att hon var så duktig i skolan? Vad är det som gör att Marta, som är född i Sverige, säger att hon måste ”bli svensk” för att kunna göra en klassresa? Vilken betydelse har sexualitet för klassresan när Nina väljer att ”avvika lite” från planen med kille, barn och vårdjobb som hennes gamla kompisar har följt?
För att förstå klassresans förutsättningar måste idealet om den uppåtgående klassresan ses i relation till vad olika klasser förknippas med i det svenska samhället, där arbetarklassen framställs som en klass att sträva efter att lämna bakom sig. Den uppåtgående klassresan betraktas också som svaret på samhällets ojämlikhet.
Universitet behöver inte, så som beskrivits i tidigare forskning, vara en främmande plats för arbetarklassen. Kvinnorna betraktades som duktiga i skolan och började därmed se högre utbildning som en självklarhet. Att tillskrivas en identitet som duktig av andra människor – lärare, föräldrar, samhället – är en viktig del i kvinnornas berättelser om sina klassresor.
FAKTA
Avhandlingen heter Att veta sin klass: Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige och ges ut av Atlas Akademi. Lena Sohl är sociolog vid Uppsala universitet. Hon har tidigare medverkat i antologin Vad händer med jämställdheten? Nedslag i jämställdhetens synfält och i tidskriften Fronesis temanummer om klass.
Det är välkänt att patienter med ledgångsreumatism har en översjuklighet och ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar, jämfört med den övriga befolkningen. Även andra samtidiga sjukdomar kan bidra till att dessa patienter får en kortare livslängd.
Orsakerna till ledgångsreumatism är inte fullständigt klarlagda, men det finns sannolikt en samverkan mellan ärftlighet och miljöfaktorer. Sjukdomsförloppet varierar och spontan förbättring förekommer, även om många utan behandling utvecklar en svårt ledförstörande sjukdom.
En forskargrupp vid enheten för reumatologi, Umeå universitet, har sedan 1995 följt patienter från det att sjukdomen startar och framåt i hela norra Regionen. Det övergripande syftet är att följa sjukdomsförloppet, och att både hitta skydds- och riskfaktorer för en svårare sjukdom, samt för att identifiera annan parallell sjuklighet. Mer än 1000 patienter med nydebuterad sjukdom har hittills inkluderats i uppföljningen.
Lena Innala visar i sitt avhandlingsarbete att ungefär 70 procent av de undersökta patienterna i materialet har så kallade autoantikroppar som är typiska för sjukdomen. Patienter med en antikroppstyp som benämns anti-MCV uppvisade dessutom högre sjukdomsaktivitet under de två första åren.
Vidare visade det sig att när patienterna följdes upp efter fem år så har de flesta vanliga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom betydelse för uppkomsten av en ny hjärt-kärlhändelse. Det vi också såg var att risken för hjärt-kärlhändelser ökade om patienterna hade hög aktivitet i sin reumatiska sjukdom, det vill säga hög sänka. Att behandling med sjukdomsmodifierade läkemedel minskade risken för hjärt-kärlhändelser visar att hämning av sjukdomsaktiviteten är av största betydelse inte bara för att bevara lederna, utan även med tanke på hjärta och kärl, säger Lena Innala.
Enligt avhandlingen tenderar den behandlande doktorn att sätta in sjukdomsmodifierande behandling tidigare i sjukdomsförloppet till patienter som insjuknar tidigt i livet, jämfört med patienter med senare sjukdomsdebut, trots att de har lika aktiv ledsjukdom. En av anledningarna är att många patienter har många andra sjukdomar med sig i bagaget när de söker vård för sina ledproblem varför behandlingsalternativen är begränsade.
– I vår undersökning framkom att 53 procent av patienterna hade en eller flera andra sjukdomar när de kom till det första besöket på reumatologen. Efter fem år hade 41 procent av patienterna utvecklat ytterligare minst en sjukdom. Även i denna studie såg graden av aktivitet i den reumatiska sjukdomen ut att förstärka den totala sjukdomsbördan, säger Lena Innala.
Hon berättar att den forskning som har genomförts på senare år tydligt visar att det är angeläget att snabbt och kraftfullt behandla nydebuterad ledgångsreumatism för att på sikt minska risken för funktionsnedsättning och andra komplikationer till sjukdomen. Nuvarande behandlingar som dämpar sjukdomsaktiviteten vid ledgångsreumatism har dessutom gjort att patientgruppen har förbättrats med tydligt mindre funktionshandikapp. Sjukdomsförloppet varierar dock mellan patienterna och behandlingen behöver därför optimeras för varje patient.
– Det står helt klart att patienter med ledgångsreumatism behöver inflammationshämmande antireumatisk behandling tidigt i sjukdomsförloppet, även för att skydda mot hjärt-kärlsjukdom. Det är dock viktigt att beakta patientens ålder vid val av behandling, eftersom förekomsten av annan samsjuklighet kan begränsa behandlingsvalen, säger Lena Innala.
Att lära sig matematik handlar inte bara om att nöta uppgifter. Det handlar lika mycket om att få möjlighet att tänka bortom siffrorna och symbolerna i syfte att erövra kunskap om matematikens byggstenar. Först när man förstår de bakomliggande matematiska principerna som ger resultaten har man användbar kunskap som håller i olika situationer. Det menar forskaren Yvonne Liljekvist som i sin avhandling ”Lärande i matematik – om resonemang och matematikuppgifters egenskaper” bland annat tittar närmare på hur olika typer av matematikuppgifter påverkar elevernas möjligheter till lärande och val av lärandestrategier.
– Matematikundervisningen i dag går väldigt mycket ut på att lära sig saker utantill utan att eleverna behöver fundera särskilt mycket över varför det blir som det blir. Och den typen av undervisning är inte särskilt effektiv om man verkligen vill lära sig, säger Yvonne Liljekvist.
Yvonne Liljekvist skrev sin avhandling i anslutning till ett tvärvetenskapligt forskningsprojektet ”Learning by imitative and creative mathematical reasoning” vars syfte är att undersöka de samband som finns mellan matematikuppgifters egenskaper och elevers lärande. Avhandlingens slutsats bygger på fyra olika artiklar som var och en på sitt sätt undersöker de samband som finns mellan undervisning och lärande. I artiklarna används metoder från matematikdidaktik, psykologi och neurovetenskap.
– Om eleven lär sig termer och procedurer för att lösa en uppgift utan att förstå matematiken bakom, så missar den att utveckla sin problemlösningsförmåga och begreppsförståelse. Eleven kan lösa rutinartade uppgifter, men inte mer. Det går ofta bra så länge man sitter i klassrummet men sen när det är dags att använda kunskapen håller den inte. Hjärnstudierna visar att testsituationen är jobbigare för elever som bara tränat procedurer och de får därför sämre resultat än övriga, säger hon.
För att komma åt problematiken och skapa goda förutsättningar för lärande i klassrummet behövs en mer didaktiskt utvecklad undervisning, menar Yvonne Liljekvist. En viktig del i undervisningen är hur matematikuppgifterna som elever förväntas lösa formuleras och kommuniceras.
– Dilemmat i matten är att eleven behöver kunna mycket utantill, men samtidigt även få tid att lära sig förstå hur saker hänger ihop. Så mängdträningen i sig är inte dålig, men den räcker inte fullt ut. Det måste vara rätt saker som tränas, men stoffet måste också introduceras med andra typer av uppgifter, säger Yvonne Liljekvist.
Den aktuella forskningen visar att undervisning som bygger på uppgifter där eleverna har tillgång till lösningsmetoden och därför inte behöver fundera över hur saker hänger samman är mindre effektiva, menar Yvonne. Metoden som krävde att eleverna själva konstruerade lösningen visade sig vara extra viktig för deltagare med mer begränsat arbetsminne. De eleverna fick alltså bättre förutsättningar att lära sig och därmed nå kunskapsmålet.
– Det finns en föreställning om att matte är svårt och krångligt, och att det därför är effektivt att nöta matteuppgifter i sin egen bok tills man fattar. Men så enkelt är det inte. De kreativa uppgifterna gynnade alla elever. Lärare måste våga lita på att eleverna vill och kan förstå matematiska principer. I annat fall blir undervisningen meningslös och tidskrävande för alla, berättar Yvonne Liljekvist.
Litium har använts för behandling av bipolär sjukdom, även kallat manodepressiv sjukdom, sedan 1960-talet. Litiumbaserade läkemedel som Lithionit och Litarex är idag de mest effektiva som finns att tillgå för att förebygga depression och mani.
Senare studier visar att behandling med litium dessutom minskar risken för självmord, och många patienter världen över är beroende av litiumbehandling för att leva ett bra liv.
Nu konstaterar forskare vid Sahlgrenska akademin att behandling med litium kan orsaka allvarliga njurskador.
Doktoranden och psykiatern Harald Aiff medverkar i en forskargrupp bestående av experter inom psykiatri och njurmedicin. I sin avhandling visar Harald Aiff att patienter som började sin litiumbehandling före 1980 löper en åtta gånger högre risk att få njursvikt som kräver dialys eller njurtransplantation.
För patienter som inledde behandlingen efter 1980 har man inte hittat några patienter som utvecklat njursvikt, vilket kan tyda på att risken har minskat avsevärt, vilket sannolikt beror på att man i början av 1980-talet införde säkrare rutiner kring litiumbehandling.
Göteborgsforskarna avråder dock bestämt patienter från att avsluta litiumbehandling. Slutsatsen är att behandlingens goda effekter på bipolär sjukdom trots allt uppväger riskerna för njurskador. Det är dock viktigt att följa njurfunktionen regelbundet hos litiumbehandlade patienter.<
– Litium är ett oerhört viktigt läkemedel för många patienter. Även om risken för njurskador ökar, är det ännu värre att ha obehandlad bipolär sjukdom. Därför fortsätter vi att rekommendera litiumbehandling, säger Harald Aiff.
Avhandlingen Clinical studies on long-term lithium therapy and kidney failure försvaras vid en disputation den 22 maj.
– En vanlig uppfattning är att giftermål inom adeln förr var affärsmässiga uppgörelser mellan två släkter. Huvudsyftet med äktenskapet skulle ha varit att tillföra familjen ekonomiska tillgångar och inflytelserika släktförbindelser. Individens vilja var underordnad familjens önskemål, och huruvida de två som skulle gifta sig hyste några känslor för varandra ansågs spela mindre roll, säger Brita Planck, avhandlingens författare.
Brita Planck har genom en undersökning av adliga dagböcker, brev och memoarer kunnat visa att börd och ekonomi, i synnerhet det senare, visserligen var viktiga i resonemangen om äktenskap, men att det framför allt var kärlek som diskuterades inom adeln – både när det gällde egna äktenskapsplaner och när andras äktenskap kommenterades.
Så här uttryckte sig till exempel en ung man år 1767: ”När jag tänker på det mänskliga livet, förefaller det mig, som om äktenskapet bör vara den enda lyckan här i världen, om det är lyckligt. Vilken tillfredsställelse kan man inte känna i sällskap med en kvinna som på en gång ger intryck av älskarinna och vän! Vilken njutning söka bereda henne lyckliga stunder, att akta och vårda sitt äktenskap för en person, som man tillber och älskar ömt, och som å sin sida besvarar makens uppmärksamhet med en uppriktig och varm kärlek. Jag tillstår att detta vore det enda goda jag skulle önska mig”.
Men menade de som levde på 1700-talet samma sak när de talade om kärlek som vi gör i dag? Det är nästa fråga som avhandlingen försöker besvara
Genom en studie av brev mellan två högadliga par, ett från 1756 och ett från 1858/59, visar Brita Planck hur uttrycken för kärlek förändrats över tid. I den tidigare brevväxlingen var det framför allt känslan som stod i fokus, i den senare var det i stället kärleksrelationen. Ett exempel på detta är att breven från 1700-talet var mycket långa och innehöll nästan enbart olika typer av kärleksutgjutelser. Dessa saknades till stor del i de senare breven, som i stället på olika sätt strävade efter att skapa en gemensam kärleksberättelse.
– Att kärleksrelationen snarare än kärleken är det som är det viktigaste i den senare brevväxlingen, har jag tolkat som att det visar på en ökad individualisering, något som brukar framhållas som en viktig del av moderniseringsprocessen. När du och jag blir mer definierade, blir det viktigare att arbeta på att skapa ett vi av detta du och jag, säger Brita Planck.
