– När undervisningsmiljön krävde att eleverna skulle hålla sig strikt till engelska gynnade det varken ämnesförståelsen eller språkutvecklingen. När eleverna däremot tilläts växla mellan svenska och engelska blev de mer självsäkra och konsekventa i sin användning av engelska, säger hon.

Den 5 juni försvarade BethAnne Yoxsimer Paulsrud, adjunkt i engelska på Högskolan Dalarna, sin doktorsavhandling i utbildningsvetenskap på Stockholms Universitet. Avhandlingen heter English-Medium Instruction in Sweden: Perspectives and practices in two upper secondary schools, och handlar som titeln antyder om ämnesundervisning i engelska i den svenska gymnasieskolan, en undervisningsform som i olika pedagogiska tolkningar bedrivs av många gymnasier runt om i landet. Arbetet består av två empiriska delstudier från skolmiljöer och en kartläggning av utbredningen och driftsformerna för ämnesundervisningen på främmande språk i svenska gymnasieskolor. En av slutsatserna i avhandlingen är att både lärare och elever utvecklar kreativa system för tvåspråkighet i undervisningen, trots skolans uttalade målsättning om att vara en ren engelskspråkig lärandemiljö.  

– En fysiklärare höll katederundervisningen på engelska men bytte alltid till svenska när hon gick runt i klassen för att förklara. Detta uppskattades av eleverna, de kände en trygghet i att få de knivigaste förståelsefrågorna förklarade för sig på svenska. Paradoxalt nog blev eleverna därmed också friare och tryggare i sin användning av engelska, säger BethAnne Yoxsimer Paulsrud.

I sin observationsstudie noterade disputanden att språkväxlingen ägde rum även när eleverna jobbade självständigt utan lärarnärvaro, till exempel i grupparbeten.  Med detta visade eleverna för varandra att de hade erövrat en identitet som tvåspråkig individ, något som innebar status i skolan, berättar hon. Överhuvudtaget var språkbyten vanligt förekommande i många olika undervisningssituationer, antigen skolledningen ville ha det så eller inte. I den ena av de två undersökta gymnasieskolorna tillämpades en tämligen ortodox tolkning av den så kallade CLIL-pedagogiken, Content and Language Integrated Learning, som i korthet går ut på att eleverna studerar alla ämnen på ett främmade språk. Här tenderade fokus att hamna på hur mycket engelska man använde i undervisningen istället för på hur man använde språket, berättar BethAnne Yoxsimer Paulsrud.

– I den skolan fanns en ensidig inriktning på målspråket, det vill säga engelskan, utan att man reflekterade så mycket kring vilken nytta den monolingvistiska miljön hade för elevernas lärande.

Denna lite oreflekterade syn på ämnesundervisning i engelska fann BethAnne Yoxsimer Paulsrud exempel på hos alla undersökta intressenter till utbildningen, det vill säga hos såväl elever som föräldrar, lärare och rektorer. Ingen av dessa aktörer hade några klart formulerada akademiska förväntningar på en engelskspråkig gymnasieutbildning, visar studien. För många av eleverna i studien var moroten att jobba utomlands och att engelskan gav dem prestige. För skolledningen och skolhuvudmännen handlar det mer om att locka till sig duktiga elever och att vara attraktiv på skolmarkanaden, tror BethAnne Yoxsimer Paulsrud.

– Som inflyttad amerikanska har jag alltid slagits av hur duktiga svenska ungdomar är på att tala engelska. Därför förvånade det mig lite att gymnasieskolorna i studien inte drog större nytta av detta och tydligare definierade vad de ville åstadkomma med sin engelskspråkiga ämnesundervisning.   

FAKTA
Disputationen ägde rum torsdag den 5 juni kl 10-12 i Hörsal 9, Södra Huset, Stockholms universitet                                                                            

Möten i och mellan arbetsgrupper säger mycket om hur effektivt ett företag är. Annika Engström, lärare och konsult inom kommunikation och ledarskap, samt doktorand i pedagogik vid Helix vid Linköpings universitet, har tittat närmare på samspelet i olika arbetsgrupper vid ett mindre industriföretag avseende lärande, kommunikation och effektivitet.

– Men jag ser inte på effektivitet enbart som ekonomiska resultat. Jag har vidgat begreppet och menar att effektivitet måste innehålla en utvecklingsdimension som handlar om att organisationen också lär sig.

För att åstadkomma ett lyckat samspel som leder till effektivitet bör organisationen se till att ha två olika arenor för att hantera uppgiften. En som handlar om utförande, att göra jobbet, och leverera så bra som möjligt. Och en annan som handlar om utvecklingsprocesser – att förändra, omvandla och hantera grundläggande problem i verksamheten.

– Om man inte skiljer på dessa två så stör processerna varandra, säger Annika Engström.

Möten som handlar om utförandeprocesser ska hållas lösningsinriktade med styrande ledning och med kommunikation som gynnar att uppgiften utförs på ett effektivt sätt.

– Här handlar det om att se till att produktionen fungerar. Där är inte rätt forum för kritiska förhållningssätt och ifrågasättanden, säger Annika Engström. Dessa luftas istället vid särskilda möten kring utvecklingsarbete. De ska vara problemorienterade med underlättande ledning och kommunikation som gynnar idégenerering.

– Där diskuteras grundläggande problem och om man gör rätt saker. Medarbetarna stimuleras i att ifrågasätta, komma med idéer och förslag på att göra nytt.

Motsättningar och konflikter som kommer upp till ytan ska ses som en utvecklingskraft. Om kraften inte tas om hand kommer den att störa utförandeprocesserna.

– Människor ifrågasätter och vill förändra, det är positivt. Om man som ledare inte är rädd, utan försöker fånga upp det som ligger och pyr så skapar man delaktighet och effektivitet, säger Annika Engström. Men många har svårt att hantera konflikter, samarbetsproblem och missnöje på arbetsplatsen.

– Jag tror på vidareutbildning och träning i känslohantering och kommunikation. Jämför med hur ett fotbollslag tränar: de övar och nöter olika strategier för att klara olika situationer. Så behöver vi jobba med kommunikation också!

FAKTA
Annika Enström disputerade den 4 juni med avhandlingen Lärande samspel för effektivitet. En studie av arbetsgrupper i ett mindre industriföretag.

Hjärtsvikt är inte bara ett hälsoproblem för patienten utan även ett ekonomiskt problem för samhället, eftersom en stor andel av patienterna har kvarstående symtom av sin sjukdom i form av andfåddhet, trötthet, svullna ben, med mera, trots att de får behandling. Många patienter får s.k. resynkroniseringsbehandling, CRT, vilket innebär att de får en pacemaker, som hjälper hjärtats båda kammare att slå synkroniserat. Det gör i sin tur att blodet kan pumpas runt i kroppen på ett effektivt sätt.

CRT-behandling ökar överlevnaden bland dessa patienter och ger i många fall ett bra resultat, men trots detta är det nästan 30 procent av patienterna som inte svarar på behandlingen. Vilka patienter som svarar på behandlingen, och inte gör det, har varit föremål för många studier, men hittills har forskningen bara visat måttliga resultat.

Gani Bajraktari har I sitt avhandlingsarbete studerat nyttan av att mäta total isovolymetrisk tid, t-IVT, som är ett mått på den korta tid under ett hjärtslag då hjärtats kammare varken fylls eller tömmer sig på blod.

Avhandlingen visar att t-IVT en viktig oberoende faktor som visar patientens träningsförmåga, kliniska välmående och svar på CRT-behandlingen. Detta resultat är oberoende av om patienten har hjärtsvikt eller inte, hjärtats pumpförmåga, och förekomst av förmaksflimmer. Genom att använda t-IVT för att identifiera vilka patienter som kan dra nytta av behandling med CRT anser Gani Bajraktari att det är möjligt att optimera urvalet av patienter, skydda patienter från en onödig högriskbehandling och även minska kostnaderna för detta.

– Avhandlingen visar att det finns ett stort värde I att mäta t-IVT med hjälp av ekokardiografi I klinisk praxis. Det är väldigt viktigt att vi lär oss identifiera vilka patienter med hjärtsvikt som drar nytta av behandling med CRT, eftersom det är så många som en tredjedel som inte gör det, säger Gani Bajraktari.

FAKTA
Gani Bajraktari kommer från Prishtina, Kosovo där han arbetar som kardiolog. Han är även doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

Tisdagen den 10 juni försvarar Gani Bajraktari, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Det kliniska värdet av total isovolumetrisk tid. (Engelsk titel: The Clinical Value of Total Isovolumic Time). Opponent: Lars-Åke Brodin, professor, Kungliga tekniska högskolan, enheten för medicinsk bildteknik. Huvudhandledare: Michael Henein. Disputationen äger rum kl. 09.00 Sal D, Unod T9, Norrlands universitetssjukhus.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Jätteatomerna skapades genom att göra ett mönster av öar i ett skikt innehållande mindre än två atomlager av järn, omgivet av några tiotal atomlager av palladium. Genom att utnyttja tunna skikt som ursprungsmaterial skapade forskarna förutsättningar för magnetiska fluktuationer inom öarna.

– På detta sätt efterliknar de atomer som ”vobblar” när temperaturen höjs. Jätteatomerna uppvisar därmed magnetiska egenskaper som liknar de hos vanliga atomer, berättar Björgvin Hjörvarsson, professor i materialfysik vid Uppsala universitet.

Avbildningen av de magnetiska öarna genomfördes vid synkrotronanläggningen vid Lawrence Berkeley National Laboratory, Berkeley, USA. Mätningarna visade att öarna kan betraktas som gigantiska atomer som kan byta magnetiseringsriktning genom termiska fluktuationer. De bildar också magnetiska strukturer som definieras av växelverkan och geometrin. Några excitationer liknar även magnetiska laddningar.

– Resultaten banar väg för helt nya sätt att skapa logiska kretsar med hjälp av artificiella magnetiska öar. En av de stora fördelarna med magnetisk logik är att det inte behövs någon ström för att bibehålla det önskade tillståndet, säger Vassilios Kapaklis, forskare i materialfysik vid Uppsala universitet.

Forskningsområdet nanomagnetism har fått stärkt fäste i Europa och USA och grundas i stor utsträckning på de framsteg som har gjorts inom både tunnfilmsteknik och mönstring vid nanolaboratorier.  

FAKTA
Arbetet utfördes i samarbete med forskare vid Paul Scherrer Insitut och ETH Zürich i Schweiz och Lawrence Berkeley National Laboratory (LBNL) i USA.

Forskningen har finansierats med medel från Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Kapaklis et al. (2014) Thermal fluctuations in artificial spin ice, Nature Nanotechnology, DOI: 10.1038/nnano.2014.104

Många ord uppträder tillsammans betydligt oftare än vad som kan bero på slumpen eller allmänna regler för hur orden kan kombineras. Dit hör bestämningar tillsammans med ett huvudord, där bestämningen är en gradangivelse av det som huvudordet innebär. Hårt arbete är ett arbete som bedrivs intensivt, sträng vila betyder att vilan inte får störas av något.

– På samma sätt används adjektivet svår för att intensifiera ordet fläck i reklamen för ett känt tvättmedel – ”Vad är det första du gör när du får en svår fläck?”. De förstärkande adjektiven är inte utbytbara sinsemellan. Det heter inte svårt arbete eller svår vila och inte heller hård eller sträng fläck, säger Bodil Rosqvist, som i sin avhandling med hjälp av en samling elektroniskt sökbara texter undersökt sådana uttryck, som inom språkvetenskapen kallas för kollokationer.

Avhandlingen visar att valet av förstärkande adjektiv eller adverb ofta verkar naturligt och förutsägbart. Betydelsen av ”hårdhet” hos adjektivet hård motiverar kollokationer som hårt slag och hård vind. I kollokationer som hårt tempo, hård koncentration och sova hårt är däremot ”hårdheten” i bestämningen nedtonad (eller försvunnen), vilket betyder att det inte finns någon uppenbar anledning till att just hård passar bra som förstärkare.

– På motsvarande vis betyder sträng varken ”krävande”, ”noggrann” eller ”svår att uthärda” i kollokationer som strängt personlig och sträng vila. Dessa kollokationer är alltså oförutsägbara och kan nästan betraktas som språkliga ”halvfabrikat”.

Bodil Rosqvist undersöker också äldre texter och lyfter fram flera exempel på hur kollokationsbruket har förändrats i ett tidsperspektiv. I material från 1600- till 1800-talet anträffas stark som förstärkande adjektiv bland annat i kollokationer som stark sjukdom och stark huvudvärk. Dessa ordkombinationer representerar inte idiomatiskt språkbruk i nusvenskan.

En annan slutsats är att ordkombinationer som på ytan liknar varandra kan ha olika innebörd i äldre och nuspråkligt material. I följande språkexempel från 1759 betyder kollokationen svåra reparationer ungefär ”omfattande reparationer”, vilket innebär att svår har en förstärkande innebörd:

Församlingar, hvilkas egne Kyrkor stå under svåra reparationer och byggnader, böra ej besväras med Collecter til andra kyrkor.

I ett modernt belägg på ordkombinationen svår reparation skulle adjektivet svår knappast tolkas som en intensifiering av huvudordet – utan som motsatsen till adjektivet ”lätt”, det vill säga ”komplicerad”.

– Min avhandling tydliggör semantiska mönster som tidigare inte har systematiserats och analyserats i någon större utsträckning. Den tillför kunskap om hur ”hög grad” uttrycks i svenskan och, mer generellt, om sambandet mellan ordbetydelse och ordkombinatorik, säger Bodil Rosqvist.

FAKTA
Avhandlingens titel: Hårt arbete och Sträng vila. Svenska kollokationer i lexikografisk och lexikologisk belysning. Tid och plats för disputation: onsdag 11 juni kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg Fakultetsopponent: Professor Lena Ekberg, Stockholms universitet.
Digital publicering: http://hdl.handle.net/2077/35259

Genom kvalitativa intervjuer med tjugo mödrar i Sverige och Polen har Erik Löfmarck undersökt dels vad dessa uppfattar som riskabelt, dels hur de sedan hanterar riskerna på praktisk och känslomässig nivå. 

Mödrar omgärdas av många riskminimerande omsorger, och de lever med ett starkt socialt tryck att förhålla sig till olika slags risker. Nyblivna mödrar befinner sig därtill på ny mark, vilket medför att de blir särskilt uppmärksamma på risker. Dessa omständigheter gör mödrars upplevelser av risk till ett särskilt intressant fall av hur risker mer allmänt upplevs i vardagslivet.

Genom ett jämförande perspektiv mellan Sverige och Polen försöker författaren synliggöra kontextens betydelse för vårt förhållande till risker. Dessa mödrar lever bland annat med olika familjepolitik, olika grad av generaliserat förtroende och olika normer kring moderskap. Det återspeglas i hur mödrarna uppfattar risker och vilka faktiska möjligheter de har att hantera dem.

– De svenska mödrarna hyser till exempel betydligt större förtroende för den statliga riskregleringen, vilket gör deras riskhantering mindre krävande. Och de polska mödrarna bär ett mer odelat ansvar för såväl barnen som för riskerna i sina familjer, vilket bland annat tycks göra dem mer benägna att söka sig till andra mödrar i riskhanteringen, säger Erik Löfmarck.

Risker och vårt förhållande till dem är ett ämne som ofta vållar het debatt. Svenskar har till exempel beskrivits som ”trygghetsnarkomaner” (Eberhard 2006), och samtidens föräldrar målats ofta ut som mer eller mindre paranoida kring olika faror (se t.ex. Furedi 2002). Utifrån denna avhandlings resultat kan det finnas anledning att nyansera dessa bilder.

– Gemensamt för de studerade mödrarna är ett påfallande reflexivt förhållningssätt till risker. De omprövar ständigt sin egen riskhantering, de har en kritisk inställning till vetenskap och till media, och de väger ständigt identifierade risker mot andra aspekter av tillvaron. Det är också tydligt att mödrarna finner sätt att leva med riskerna som gör det möjligt att gå vidare med denna tillvaro, säger Erik Löfmarck.

FAKTA
Avhandlingen Den hand som föder dig: En studie av risk, mat och moderskap i Sverige och Polen försvarades den 5 juni. Läs avhandlingen online.

Studien är finansierad av Baltic and East European Graduate School vid Södertörns högskola där Erik Löfmarck undervisar i sociologi.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Raderna är hämtade ur diktcykeln Ett folk från 1899 av Carl Gustaf Verner von Heidenstam. Detta folk och fosterland har sedan dess förändrats och den så kallade folksjälen ändras alltjämt. Under stormaktstiden inkluderade Sverige flera olika nationaliteter och språk. Finland utgjorde en integrerad provins i landet, i likhet med Götaland, Svealand och Norrland. I riket ingick periodvis även till exempel tyska enklaver vid södra Östersjökusten och Estland. På den tiden var det inte språket som utgjorde det sammanhållande fundamentet, snarare saker som kungahuset och den protestantiska tron. På det viset har världshistorien varit med och format och förändrat den svenska kulturen genom århundraden.

Sveriges existensberättigande
Dagens Sverige måste därför betraktas mot bakgrunden av de politiska och idéhistoriska konflikter som följde förändringarna av den medeltida världen, ett system av överlappande makt och fördelad auktoritet, ett system fyllt av spänningar och krig. Det fanns en maktkamp mellan de inblandade parterna i ett förhållande där ingen enskild ledare kunde säga sig inneha högsta auktoriteten över ett givet territorium. Men framväxten av städer och federationer, som byggde på kapital och handel, tillsammans med en kritik av kyrkan, konkurrerade till slut ut den gamla ordningen och ersattes av absoluta monarkier och konstitutionella republiker. Den moderna staten blev den överlägsna formen för att effektivast mobilisera lojalitet, hantera konflikter och ta till vara på ekonomiska resurser. Centralt för denna självbild var hävdandet av sin oberoende auktoritet, där suveräna stater definierades utifrån territorier och det politiska förhållandet dem emellan utifrån försvaret av geografiska gränser.

Man kan fråga sig med vilken rätt folk på det sättet kan göra anspråk på ett geografiskt område och reglera vem som har rätt att vara där. Stefan Jonsson är professor i etnicitet på Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Linköpings universitet. Han har bland annat skrivit tre böcker om rasism, etnicitet, postkolonial teori, kulturell identitet, globalisering och det mångkulturella samhällets framtid.

– Varje grupp behöver alltid organisera sig på något sätt, förklarar Stefan. De strävar efter att finna rättfärdiga sätt att fatta beslut och organisera sitt sociala liv. Det förutsätter en eller annan form av territoriell kontroll. Enligt den så kallade kontraktsteorin utgår statens legitimitet från medborgarna både när det gäller demokratier och enväldiga styrelseskick. Förlorar monarken eller diktatorn folkets legitimitet kommer styret till slut att gå under.

Två sidor av nationalismen
Under Sveriges demokratiseringsprocess engagerade kampen för medborgarskap grupper och klasser i strävan efter deltagande, i strävan efter att skydda sina intressen mot segregation och politiskt förtryck. Nationalismen var på denna tid en inkluderande kraft som användes för att ena länder och folk bakom en gemensam ideologi. Alla fick vara svenskar, fattig som rik. Men nationalstaternas kamp innebar också våldsamma konflikter i samband med sin exkluderande politik och sina territoriella tvister. Iréne Molina, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, specialist på segregation och förtryckande mekanismer inom den kapitalistiska världsordningen, beskriver nationsbildandet som en hävdvunnen rätt.

– Idén med en stat grundas på att en grupp, ett folk, tar sig rätten att göra anspråk på ett territorium, förklarar Iréne. Ofta upprätthålls områdets gränser med våld. Om folket lyckas hålla stånd och försvara sitt land tillräckligt länge blir tillståndet så normaliserat och hävdvunnet att folket tillerkänns området som ”sitt” land.

Nya tider, nya utmaningar
Nationalismen strider mot tanken på att vi alla i grunden utgör en mänsklighet som delar på ett jordklot, men i den värld där nationalstaten inte längre är den självklara referenspunkten utmanar globaliseringen en gammal syn på territoriella gränser. Föroreningar, information och penningtransaktion låter sig inte längre lika lätt kontrolleras av nationella beslut. Det finns en asymmetri mellan den traditionella statens formella auktoritet och den rumsliga räckvidden av det globala produktionssystemet och den begränsar effektiviteten hos de nationella politiska institutionerna.

När kulturen utmanas genom världspolitiska omvälvningar, så utmanas även den svenska folksjälen. Nationalromantiken – där nationalismen tar sitt konstnärliga uttryck – smulades på det viset sönder av världskrigen och nationalismen, som tidigare varit drivande kraft i demokratiseringen av Europa, mötte den nya tiden efter krigen med bagaget sprängfyllt av brott mot mänskligheten. När Pär Lagerkvist 1916 gör en parafras på Heidenstams Ett folk, mitt under brinnande första världskriget, visar han vägen för en ny riktning inom den svenska folksjälen, fylld av svårmod, ångest och självkritik:

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Sveriges övergång från nationalromantik till den nya tiden konkretiseras när Lagerkvist ironiskt nog tar över just Heidenstams plats i Svenska Akademin 1940, mitt under brinnande andra världskriget. Det svenska svårmodet blev en exportprodukt och något som vi profilerade oss med genom litteratur, film och teater. Men nu är efterkrigstiden över och folkhemmet inte längre vad det var och folksjälen utvecklas vidare och anpassar sig efter den nya tidens världspolitiska stormakter. Vem vet, kanske får vi nu se hur kinesiska, indiska eller muslimska influenser är med och formar svensk identitet under 2000-talet.

Text: Danil Lundbäck, forskning.se
Redaktör: Elin Melin, forskning.se
Intervjuer: Joakim Frieberg, frilansjournalist
Intervjuade forskare: Stefan Jonsson, Linköpings universitet och Iréne Molina, Uppsala universitet

Kontaktinformation
red@forskning.se

Till skillnad från andra donerade blodprodukter måste blodplättarna – de partiklar som ska förhindra blodförlust och läka sår i kärlväggar och andra vävnader – lagras i rumstemperatur eftersom de inte tål kyla. Detta innebär risk för att sjukdomsalstrare som bakterier och virus växer till och följer med in i patientens blodomlopp. Följden kan bli blodförgiftning som i värsta fall leder till döden.

Två metoder finns som kan minska infektionsrisken: enbart gammastrålning eller strålning i kombination med kemiska substanser. Behandlingen inaktiverar smittämnena genom att korsbinda till deras nukleinsyror (DNA och RNA).

– Problemet är att också blodplättarna har nukleinsyror som är mycket viktiga för deras sårläkande förmåga och kommunikation med andra celler. Om de slås ut kan det skada blodplättarna och leda till att patienten får värre blödningar, säger Majid Osman, forskare i klinisk kemi vid Linköpings universitet och sjukhuskemist vid Universitetssjukhuset.

Dr. Osman är försteförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Platelets. Större delen av de kemiska analyserna har utförts på hans labb i Linköping, medan blodplättarna preparerades hos en forskarkollega i Tyskland där de utsattes för en rad olika behandlingar. De som behandlats med de två inaktiverande substanser som finns på marknaden, Intercept och Mirasol, aggregerade dåligt vilket försämrade sårläkningen. Intercept slog ut plättarnas nukleinsyror och orsakade att de blev överaktiverade och minskade i volym. Gammastrålning däremot hade inga skadliga effekter på blodplättarna.

– Vår rekommendation till blodcentraler är att inte använda någon av substanserna utan enbart strålbehandling, säger Majid Osman.

Den metoden tillämpas till exempel vid Universitetssjukhuset i Linköping där inga fall av infektion i samband med transfusion av blodplättar har inträffat.

Forskargruppens resultat är inte okontroversiella. USA:s federala läkemedelsverk FDA behandlar just nu ansökningar från företagen bakom de två kommersiellt tillgängliga preparaten Intercept och Mirasol, som tidigare godkänts av EU.

– Vi har blivit utsatta för påtryckningar, och studier som visar motsatta resultat har snabbt publicerats. Men vår studie är den enda som är helt oberoende av kommersiella intressen, säger Majid Osman.

FAKTA
Artikel: Effects of pathogen reduction systems on platelet microRNAs, mRNAs, activation, and function av A.M. Osman, W.E. Hitzler, C.U. Meyer, P. Landry, Aurélie Corduan, B. Laffont, E. Boilard, P. Hellstern, E.C. Vamvakas & P. Provost. Platelets online 21 April 2014. (doi:10.3109/09537104.2014.898178)

Många barn känner smärta, oro och rädsla när de ska genomgå en röntgenundersökning, men forskningen kring just barnens upplevelser är mycket begränsad. Berit Björkman har i sin avhandling fångat barnens upplevelser av en röntgenundersökning samt kommunikationen mellan röntgensjuksköterskor och barn i olika åldrar vid undersökningsproceduren.  

– En stor vinst med studierna är att vi fått tillgång till barnens perspektiv, berättar Berit Björkman.

Resultaten visar att barnen var nöjda med omhändertagandet. Röntgensjuksköterskan upplevdes som kunnig och lyhörd för barnets behov och anpassade informationen efter det enskilda barnet.

Till yngre barn använde sig röntgensjuksköterskorna mer social kommunikation för att avleda och hjälpa barnet genom undersökningen medan de äldre barnen fick en mer undersökningsrelaterad kommunikation.

– Ett glädjande resultat av studierna visade att röntgensjuksköterskorna anpassar sin kommunikation till varje undersökningssituation genom att balansera informationen till barnen med småprat och distraktion, allt efter barnens ålder, förklarar Berit Björkman.

Ett bekymmer i samband med röntgenundersökningen var barnens upplevelse av smärta och oro som på olika sätt mättes över de nivåer där intervention eller smärtstillande läkemedel rekommenderas.

– Här kan vi vårdpersonal göra mer för att undersökningssituationen ska bli så bra som möjlig för barnen. Ett första steg är att vi initialt behöver bedöma barnens status gällande smärta och oro, säger Berit Björkman.

FAKTA
Berit Björkman försvarade framgångsrikt sin avhandling Children in the Radiology Department: a study of anxiety, pain, distress and verbal interaction på Hälsohögskolan i Jönköping den 5 juni 2014.


Tolv av totalt tretton myskankor i flocken dog i en damm. Två av dem sändes för analys till SVA. I samma damm som myskankorna levde i finns flera andra fågelarter.

Mycket smittsam sjukdom
– DVE är mycket smittsamt och orsakar hög dödlighet, men inga fler fåglar i det aktuella området verkar ha blivit sjuka, säger fjäderfäveterinär Helena Eriksson vid SVA.

Detta är första gången DVE diagnosticerats i Sverige. Sjukdomen drabbar andfåglar, såsom vilda änder, tamankor, myskankor, gäss och svanar. Viruset förekommer bland fåglar i flera länder i Europa, Nordamerika och Asien. Människor smittas inte av sjukdomen. Effektiva behandlingsmetoder saknas.

Smittar vid kontakt
DVE kan smitta mottagliga fåglar vid direkt kontakt med smittade fåglar, eller när de utsätts för virus som finns i miljön. Vatten antas vara en viktig smittväg mellan smittade och mottagliga andfåglar. Eftersom viruset även finns bland vilda andfåglar kan smittan spridas genom att tama andfåglar kommer i kontakt med vilda inflygande fåglar i exempelvis dammar.

Sjukdomen är anmälningspliktig och det aktuella fallet är rapporterat till Jordbruksverket. DVE är en allvarlig sjukdom som orsakar stort djurlidande hos andfågel. Hög dödlighet bland andfåglar bör därför utredas genom kontakt med veterinär och döda fåglar bör obduceras.

Referenslänk: Länk till SVA:s webbsida om DVE
Referenslänk: Läs mer på Wikivet

– Hur man tar till sig information i en grupp är starkt förknippat med vilka värderingar och vilka relationer man har inom gruppen. Ska man designa ett sätt för att få information att flöda, då måste man först lära känna gruppen, säger Karin Dessne, som i dagarna disputerar med sin avhandling.

Karin Dessne syftar till en undersökning som delvis ligger till grund för hennes disputation, då hon intervjuat militärer på bland annat Markstridsskolan i Skövde. De har intervjuats för att utröna hur de lär sig från erfarenheter gjorda under träning och i fält. Hennes forskning visar tydligt att det formella arbetssätt, den så kallade Lessons Learned-processen, som ledningen avsåg skulle förbättra lärande, misslyckats.

– Nästan alla jag intervjuat – soldater och befälhavare – understryker vikten av det sociala och informella arbetssättet och menar att det formella inte fungerat. Min slutsats är att man med den designade processen för lärande hade för lite insikt i hur redan existerande lärande fungerade.

Sammantaget visar Karin Dessnes resultat att det snarare är de informella aspekterna i sociala relationer som möjliggör utbyte av information och lärande. De är till och med så starka att de tar över det arbete som designade processer är ämnade för.

– Man har stark tilltro till varandra. Man lär sig av varandra. Om man uppifrån ska försöka styra och/eller stödja den här dynamiken, då måste man först sätta sig in i hur saker och ting går till, säger Karin Dessne.
Text: Erik Holmlund

FAKTA
Karin Dessne försvarar sin avhandling ” In a world of values and views: information and learning activities in a military setting” den 5 juni, kl 13:00- 15:00. Plats: Högskolan i Borås, Balder E 310

Fackföreningar är nationellt rotade och de olika traditionerna är en förklaring till varför samarbetet på Europanivå går trögt. Det konstaterar Kristina Lovén Seldén i sin avhandling, där hon undersökt förutsättningarna för fackligt samarbete i Europa. I sina studier har Kristina Lovén Seldén granskat en lång rad dokument kring samarbete. Hon har också via webb-enkäter och intervjuer ställt frågor till företrädare för såväl europeiska fackliga paraplyorganisationer som nationella fackföreningar i 14 länder, samt gjort observationer av fackliga möten.

– Genomgående finns det en ”institutionell stigbundenhet” – en svårighet att lämna invanda arbetsmönster – hos facken som gör att samarbetet över gränserna går trögt, säger hon. Detta trots att behovet av samarbete är stort och att företrädare för facken betonar att mer samarbete är angeläget.

Fackföreningarna har byggts upp och skapat sina traditioner och positioner nationellt. Detta har lett till att facken i olika grad är representerade på de nivåer där beslut om frågor som rör till exempel löner och arbetsrätt inom länderna fattas.

– I Sverige är facken representerade på såväl central som lokal nivå medan facken i exempelvis Storbritannien har en svagare ställning och i regel bara finns på arbetsplatser.

Bilden av vad en fackförening i grunden ska syssla med skiljer också mellan olika länder.

– I några länder begränsar sig facken till att värna medlemmarnas intressen, medan andra – som mina intervjupersoner i Spanien – menar att fackföreningarna ska vara med och arbeta för alla medborgares bästa, säger Kristina Lovén Seldén.

För den kanske mest centrala frågan, att försvara löner, väljer facken olika strategier beroende främst på hur väletablerade de är och vilken förhandlingsstyrka de har i respektive land. Starka fackföreningar med hög organisationsgrad vill sätta löner i förhandlingar medan svagare fackföreningar hellre litar på lagstiftning om lägstalöner för att försvara nivåerna.

Likaså är inställningen till EU-bygget i stort en faktor som spelar roll för samarbetet. En del nationella fackförbund är uttryckligen positiva till mer federalism inom unionen. Vilket inte delas av förbund som exempelvis de svenska. Olika inställningar till nyttan av samarbete och integration finns också inom enskilda fackföreningar.

– Fackliga ledare kan välkomna EU-samarbetet på ett sätt som inte medlemmarna gör, säger Kristina Lovén Seldén och pekar på debatten i Storbritannien om ”British jobs to British workers” liksom att det i en del svenska fackföreningar finns många SD-sympatisörer.

En av delstudierna i avhandlingen tar upp inställningen till EU:s arbetstidsdirektiv; om det är bra med en EU-lag på det här området. På EU-nivå handlar arbetstidsfrågan mer om hälsa, säkerhet och livspusslet än en hård maktfråga om hur ekonomiska resurser ska fördelas. Och kring sådana här mer ”mjuka” frågor verkar det finnas bättre förutsättningar för samarbeten mellan facken.

– Här kan jag se, framförallt vad gäller de nordiska fackförbunden, att det inte finns lika stort motstånd mot EU-reglering som när det gäller reglering av löner på EU-nivå, konstaterar Kristina Lovén Seldén.

FAKTA
Avhandlingens titel: Europafacklig samverkan. Problem och möjligheter. Avhandlingens abstract och kappa kan laddas ned på: http://hdl.handle.net/2077/35673

Kolfiber är lätta och starka och har många användningsområden. Det som idag huvudsakligen begränsar efterfrågan är den höga kostnaden varför kolfiber idag främst används i produkter där prestanda är viktigare än pris. Genom att introducera kostnadseffektiv ligninbaserad kolfiber skulle marknaden för kolfiber kunna bli betydligt större. Forskningsinstituten Innventia och Swerea SICOMP lanserar nu en gemensam ”road-map” för att visa hur detta kan bli fullt möjligt redan om tio år. Lanseringen skedde i samband med SICOMP Conference 2014 i Piteå 2-3 juni.

Målet är att senast 2025 ska ha utvecklat och skapat marknad för en ny svensk produkt med högt värde från skogsråvara – ligninbaserad kolfiber – för användning framförallt i avancerade kompositmaterial. I målbilden ingår även att utveckla Svensk FoU, forskningsinfrastruktur och produktionskompetens i hela värdekedjan från skogsråvara till högförädlad kolfiber i avancerade material som bidrar till etablering av industriell kolfiberproduktion i Sverige.

– Innventia och Swerea SICOMP har ett nära strategisk samarbete och planerar tillsammans med representanter från industrin för en gemensam demoanläggning för ligninbaserade kolfiberkompositer med en årskapacitet på ca 50 ton per år, säger Peter Axegård, Innventia.

– Med gemensam utveckling av kompetens och experimentella resurser på ett effektivt sätt får vi en unik och stark FoU-miljö från skog till ligninbaserade kolfiberprodukter, säger Hans Hansson, Swerea SICOMP.

– Målet äratt stärka svensk klinisk forskning genom att identifiera de bästa kliniska forskarna, ge dem goda möjligheter att bedriva sin verksamhet och få genomslag för forskningens resultat, både inom vetenskapen och vården, säger Peter Wallenberg Jr, vice ordförande Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Den svenska kliniska forskningen har tappat mark i ett globalt perspektiv. Trots att svensk forskning är stark inom områden som diabetes, fetma, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, hjärnans sjukdomar, pediatrik, blodsjukdomar, stamceller och regenerativ medicin, är vi inte längre i den absoluta toppen. Basen i den svenska kliniska forskningen håller god kvalitet men spetsen är inte längre lika skarp. Detta beror på flera saker; produktionskraven har ökat liksom den administrativa bördan. Akademiska meriter har minskat i värde vid tillsättning av chefer inom sjukvården, och många av cheferna har begränsad eller ingen egen forskningserfarenhet viket gör att förståelsen för behovet av internationellt konkurrenskraftig forskning inom vården är begränsad.

– Satsningen är förbehållen kliniska forskare av internationell toppklass och kommer att stärka den kliniska forskningens status. Programmet kommer också att höja kvaliteten på framtidens akademiska ledare i klinisk miljö, säger Göran Sandberg, verkställande ledamot vid Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Stark klinisk forskning är länken mellan laboratoriet och patienten, de kliniska forskarnas arbete är garantin för att ny kunskap kommer vården till del och att viktiga problem förs in i forskningen. En huvudmålsättning med den kliniska forskningen är att förstå mekanismer bakom sjukdomars uppkomst och förlopp, en annan att utveckla nya behandlingsmetoder. Det är även av vikt att utveckla nya metoder för att följa sjukdomsförlopp och behandlingsresultat.

– Den långsiktiga finansieringen som programmet erbjuder ger forskaren möjlighet att bygga upp infrastrukturen inom kliniken och etablera nära kontakter med andra kliniska och prekliniska forskare. Forskaren kan också satsa på innovativa och mer riskfyllda projekt vilket ökar möjligheterna till vetenskapliga genombrott, säger Staffan Normark, ständig sekreterare Kungl. Vetenskapsakademien.

Programmet omfattar medel för 25 av landets främsta kliniska forskare och kommer att löpa över tio år. Satsningen uppskattas till 600 miljoner kronor och varje forskare erhåller 15 miljoner kronor för en femårsperiod, med möjlighet till förlängning i fem år. Den första nomineringsperioden pågår till 1 oktober 2014. Wallenberg Clinical Scholars är en del av den satsning på totalt 1,7 miljarder kronor som Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gör för att stärka den medicinska forskningen under kommande tioårsperiod. Den totala satsningen presenterades igår på DN debatt. http://www.dn.se/debatt/

Läs mer på:http://www.wallenberg.com/kaw/clinical-scholars
http://kva.se/wallenbergkliniskforskning

Genom Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse stödjer Wallenbergstiftelserna sedan åtta år tillbaka också klinisk forskning genom Kliniska forskarprogrammet, som främst vänder sig till yngre läkare. Mer information: www.wallenberg.com/MMW/kliniskaforskarprogrammet

– I takt med utvecklingen ändras våra värden kring kultur. Se bara på diskussionen kring musik där ena sidan kämpar för äganderätt, begränsningar och ersättningar, och på andra sidan står de som förespråkar fri tillgång. Jag har undersökt om det går att hitta ett flexibelt förhållningssätt, som bevarar rättigheter men också ger tillgång.

Det berättar Merima Bruncevic som är forskare och lärare vid juridiska institutionen på Handelshögskolan. Hon har en bakgrund inom underhållningsbranschen där hon arbetade med immaterialrättsliga frågor. Intresset väcktes för möjligheten att hitta en ”gyllene medelväg” – och se om det går att göra utifrån de regelverk som redan idag styr dessa frågor.

– Jag vill jämföra det med allemansrätten. Den tar inte bort ägarens rättighet till sin mark, men den ger allmänheten tillgång till egendomen på ett rimligt sätt. Man brukar tala om ”värden som ägaren får tåla”. Tanken är att föra över detta tankesätt till konst och annan kultur. Istället för äganderätt kan man tala om commons, allmänningar.

Merima Bruncevic använder begreppet cultural commons: en kulturell allmänning. Det anknyter till tankarna i den öppna licenseringsformen creative commons som är populär på nätet. Hon har undersökt de rättsliga områden som berörs och identifierat vilka möjligheter som finns inom befintliga regelverk.  TRIPS, Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights, är det internationella WTO-avtal som reglerar immaterialrättsliga frågor.

– Diskussionen som jag för är på lagstiftande nivå, och det visar att det finns goda rättsliga möjligheter för lagstiftare, till exempel i form av EU-direktiv eller inom TRIPS. Det innebär att vi inte längre bara behöver prata om dessa möjligheter – det går faktiskt att göra något åt det.

Frågan är aktuell för digitala former som musik och film, men också för fysiska konstverk som Merima Bruncevic särskilt har studerat i avhandlingen. Hon nämner ett exempel på ett rättsligt komplicerat fall som slutade i en sorts allmänning. Det handlar om den polsk-judiske kulturarbetaren Bruno Schulz vars väggmålning hos nazisten Felix Landau återupptäcktes i början av 2000-talet i Ukraina.

– Ett israeliskt museum gick in och tog med sig delar av väggen. Händelsen blev en internationell kontrovers som ställde många frågor på sin spets kring bland annat äganderätt, upphovsrätt, kulturarvsskydd – och detta med flera olika stater inblandade.  Till slut skedde en förlikning där de borttagna delarna av konstverket ägandemässigt tillföll Ukraina, men förintelsemuseet i Israel fick tillgång att visa det.

– Idag behöver vi inte längre heller begränsa oss att tala kring konst i fysisk form. Olika digitala lösningar ger möjligheter att återbilda konstverk som går att flytta oberoende av plats. Det handlar inte längre bara om det som hänger i Louvren, utan vilken tillgång som människor i hela världen har rätt till, menar Merima Bruncevic.

FAKTA
Avhandlingen ”Fixing the Shadows – Access to Art and the Legal Concept of the Cultural Commons” presenterades den 2 juni 2014 vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Läs hela avhandlingen här: http://hdl.handle.net/2077/35600

– Att kunna reglera aptiten så långt efter intag kan ha stor betydelse för energiintaget och därmed förhindra uppkomst av övervikt och fetma, säger Anne Nilsson, forskare i tillämpad näringslära vid Lunds Tekniska Högskola och verksam inom Antidiabetic Food Centre vid Lunds universitet. De hälsosamma effekterna registrerades efter en frukost då bönor intagits som kvällsmat.

Tidigare studier har på andra sätt pekat på att intag av bönor troligtvis är kopplat till hälsosamma effekter så som lägre risk för övervikt och fetma, men man har inte riktigt vetat orsaken.

– Vår studie visar att det troligtvis är bönornas specifika sammansättning av kostfiber som ligger bakom de hälsosamma effekterna. Bönor har både lågt glykemiskt index och är rikt på kostfiber vilket gör de extra hälsosamma. Dessutom innehåller även andra ämnen som kan vara hälsosamma, exempelvis polyfenoler, säger Anne Nilsson.

Glykemiskt index är ett mått på hur blodsockret påverkas direkt efter måltid, medan bönornas kostfiber, även kallade odigererbara kolhydrater, bryts ner (fermenteras) först i tjocktarmen flera timmar senare. Bönornas innehåll och speciella typ och kombination av kostfiber, är den viktigaste förklaringen till bönornas nyttighet i detta längre tidsperspektivet. Dessa kolhydrater bryts alltså inte ner av kroppens enzymer i tunntarmen utan av bakterier i tjocktarmen där de aktiverar tarmens ”snälla” bakterier som då kan föröka sig och bidra till en hälsosam tarmflora.

Bakterierna i tjocktarmen har nämligen långt fler uppgifter än att verka bara lokalt. Tarmfloran är även inblandad i reglering av en rad olika viktiga processer relaterade till glukos- och energireglering. Från tjocktarmen skickas t ex signaler via nerver och hormoner till hjärnan om sötsug, hunger- och mättnadskänslor.

Bland annat kunde forskarna se en ökning av det viktiga tarmhormonet GLP-2. Detta hormon gör tarmväggen mindre genomsläpplig för gifter, endotoxiner, som kan öka risken för metabola sjukdomar som fetma och insulinresistens, och hjärt- och kärlsjukdomar.

De såg också att inflammationsmarkören IL-6 minskade medan mättnadshormonet PYY ökade och hungerhormonet ghrelin minskade. Vidare kunde man konstatera ökad halt av vätgas i utandningsluften och ökad koncentration av kortkedjiga fettsyror i blodet vilket är ett tecken på ökad aktivitet på tjocktarmsfermenteringen av kostfiber från bönorna.

Att bakterierna i tjocktarmen spelar stor roll för vår hälsa utanför tarmen börjar man alltmer få klart för sig. Begreppet ”gut brain axis” används för att peka på hur bakterierna i tjocktarmen direktkommunicerar med hjärnan.

FAKTA
Så här gick studien till: I studien ingick 16 unga människor som vid sammanlagt sex tillfällen kl 21 på kvällen fick äta antingen bruna bönor (typ barlottibönor), röda bönor/kideybönor, svarta bönor, vita bönor eller kikärtor. Ett vanligt vitt bröd ingick som en referensprodukt. Nästa morgon tog de blodprov på fastande mage. Därefter fick försökspersonerna en standardiserad måltid och blodprov följdes upprepat under tre timmar.

Syfte: Forskarna inom Antidiabetic Food Centre har som målsättning att ta fram ny kunskap kring preventiva antiinflammatoriska livsmedelskoncept som kan underlätta viktreglering, förbättra kognitiv prestation och minska risken för hjärtkärlsjukdom och typ 2 diabetes. Rönen kan sedan lägga grunden för nya nyttiga livsmedelskoncept.

Finansiering: Forskningen finansieras inom ramen för Antidiabetic Food Centre om är ett forksningskonsortium mellan Lunds universitet, Region Skåne och livsmedelsindustrier. För mer information se www.afc.lu.se.

Publicering: Forskningen har publicerats i PLOS ONE och presenterades vid ett publikt seminarium i Lund eftermiddagen den 3 juni. Samtidigt presenterade en kollega, Juscelino Tovar, en långtidsstudie om effekterna av en kost med inslag av bruna bönor, kikärtor och korn.

Tidigare studier: Anne Nilsson har tidigare studerat sambandet mellan mat och kognition och bland annat sett att riskmarkörer för diabetes och hjärt- kärlsjukdomar relaterar till kognitiv prestationsförmåga, även hos helt friska personer. Vidare har hon visat att dieten en är viktig. Till exempel fet fisk har en positiv inverkan på arbetsminnet, och hur blodsockerkurvan ser ut efter en måltid har inverkan på arbetsminne, koncentration och uppmärksamhet. Man vet att diabetes och andra metabola störningar leder till en ökad risk för nedsatta kognitiva funktioner.