I samverkan med Region Skåne genomfördes under 2013–2014 en nydanande studie vid Högskolan Kristianstad. Istället för att utgå från negativa aspekter, som stress och symtom, har forskarna tagit fasta på positiva, så kallade salutogena, hälso- och arbetsfaktorer för att kunna utveckla arbetsmiljön i en positiv riktning. Det är första gången den här typen av studier görs inom primärvården.

– Vi sökte kunskap om det positiva i primärvården, det vill säga de resurser och möjligheter som fanns i organisation och bland medarbetare. Med en sådan kunskap i bagaget kan det vara möjligt att arbeta med positiva förtecken för att stärka primärvården, säger Göran Ejlertsson, professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad

Samtliga 26 vårdcentraler, offentliga såväl som privata, i nordöstra Skåne deltog i studien. En förstudie, med gruppintervjuer vid några vårdcentraler, låg till grund för utveckling av ett frågeformulär som alla anställda under hösten fick möjlighet att besvara. 

– Genom en väl genomförd datainsamling hamnade svarsfrekvensen på imponerande 84 procent, säger Ingemar Andersson, allmänläkare och bitr. professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Det fanns stora individuella variationer mellan de olika vårdcentralerna. Resultatet pekade på viktiga positiva områden som återhämtning, balans mellan arbete och privatliv, upplevelsen av energi på arbetet och att ha en tillgänglig chef.

Lina Ejlertsson, forskningsassistent, är den som främst varit ute på vårdcentralerna, både för att samla in data och för att diskutera de unika data som tagits fram för varje vårdcentral.

– Det har varit fantastiskt positiva reaktioner från personalen, både för att vi arbetar salutogent och för att vi återför resultaten, säger Lina.

– Den nyvunna kunskapen bör kunna omsättas i hälsoskapande arbete och bidra till positiva förändringar i en allt mer välfungerande primärvård. Flera möjliga åtgärder i salutogen riktning kan genomföras utan extra kostnader, vilket bör underlätta användningen av resultatet. Vår övertygelse är att kunskapen kan bidra till positiva förändringar för både personal och patienter, säger Bodil Heijbel, med dr. och allmänläkare, Region Skåne.

FAKTA
Forskarteamet består av: Bodil Heijbel, med dr., distriktsläkare vid Region Skåne, Göran Ejlertsson, professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad, Lina Ejlertsson, forskningsassistent vid Högskolan Kristianstad och Ingemar Andersson, biträdande professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Doktoranden Hanna Gyllensten har i sin avhandling tagit hjälp av tre expertpaneler bestående av apotekare och läkare i öppen- och slutenvården. Enligt deras uppskattning drabbas mellan 50 och 60 procent av alla patienter som får vård i Sverige under ett år av läkemedelsrelaterad sjuklighet, innefattande biverkningar, förgiftningar, läkemedelsberoende, otillräckliga effekter av läkemedel och avsaknad av läkemedelsbehandling. Förutom ett stort enskilt lidande leder den läkemedelsrelaterade sjukligheten till direkta kostnader på mellan 4 000 och 10 000 kronor per patient och år. 

Tidigare studier och kostnadsberäkningar har i huvudsak fokuserat på inneliggande patienter. Men enligt expertpanelen uppstår en stor del av kostnaderna som läkemedelsrelaterad sjuklighet orsakar utanför sjukhusen. 

Göteborgsforskarna har också genomfört en enkät med 7 000 slumpvis utvalda vuxna svenskar, samt granskat patientjournaler hos ett urval av 5 000 svenskar. Enligt enkätstudien beräknas den läkemedelsrelaterade sjukligheten i Sverige leda till vårdkostnader på 12 miljarder per år; enligt journalgranskningen hamnar kostnaden på 19 miljarder kronor per år. Till det kommer ytterligare 130 respektive 380 miljoner kronor i kostnader för läkemedel.

– Patienter som drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet har ofta upprepade vårdkontakter, både på grund av den läkemedelsrelateradesjukligheten och av andra orsaker. Genom att snabbare upptäcka och åtgärda läkemedelsrelaterad sjuklighet skulle vi både kunna minska lidandet för den enskilde och kostnaderna för samhället, säger Hanna Gyllensten, apotekare och forskare vid Sahlgrenska akademin.

Som exempel på åtgärder nämner Hanna Gyllensten rutinmässiga läkemedelsgenomgångar där patienten bättre får komma till tals, samt utbildningsinsatser för att få patienterna mer uppmärksamma på läkemedelsrelaterade besvär.

– Tyvärr finns väldigt lite forskning på hur man gör detta utanför sjukhus, vilket gör det problematiskt, säger hon.

FAKTA
Expertpanelstudierna genomfördes under 2010 med 29 apotekare, 11 öppenvårdsläkare och 8 slutenvårdsläkare. Studien av patientjournaler omfattade ett slumpmässigt urval om 4 970 vuxna i Östergötland under en tremånadersperiod 2008. Enkätstudien omfattar svar från 7 099 vuxna i ett slumpmässigt urval från den svenska befolkningen 2010.

Avhandlingens delstudier är en del av DRUMS-projektet (Drug-related morbidity in Sweden) som startade 2008 vid Nordic School of Public Health NHV i samarbete med Göteborgs universitet, Karolinska Institutet och Linköpings universitet.

Avhandlingen Economic impact of drug-related morbidity in Sweden – Estimated using experts’ opinion, medical records and self-reports försvaras vid en disputation den 23 maj.

Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/35203

– Ett viktigt mål är att undersöka hur man kan använda simulatorer i träning och utbildning av ambulanssjuksköterskor, säger Per Backlund, biträdande professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde och projektansvarig.

Målet med forskningsprojektet är att ”integrera etablerad forskning för att öka kunskapen om problem som prioriteras av det omgivande samhället” som det står i projektbeskrivningen. Konkret innebär detta att utveckla teknik och metoder för forskning inom spel- och simuleringsteknik för prehospital sjukvård samt för simulator- och spelbaserad träning inom samma område.

Tre viktiga parter samverkar i detta projekt; Högskolan i Skövde, som har kompentens inom simulatorteknik och metoder för simulatorträning samt bedriver forskning och utbildning inom Serious Games och simuleringsteknik. Högskolan i Borås, som driver specialistsjuksköterskeutbildning för ambulanssjuksökterskor och forskning inom prehospital sjukvård. Och inte minst ambulanssjukvården i Skaraborg, som har fackkunskaper samt fysiska och organisatoriska förutsättningar att vara värd för ett prehospitalt träningscenter.

– Det vi från Högskolan i Skövde bidrar med i projektet är kunskap kring simuleringsteknik och processmodellering, det vill säga hur man utvecklar arbetsprocesser, samt hur man skapar upplevelser. Våra forskningsmål är att göra studier på ambulanssjukvården, utveckla träning inom prehospital sjukvård samt att använda influenser från spelvärlden (Serious Games) för att lära oss mer om hur spel kan användas inom prehospital sjukvård, säger Per Backlund.

Forskningsprojektet blir användbart för Västra Götalandsregionen vid träning av ambulanspersonal. Allt sker på plats vid ambulanscentralen i Skövde; där finns simulatorer som skapar en verklig miljö med avancerad teknik, datorstyrda ”patienter” som svarar på tilltal – och så klart ambulanser. En övning blir på så vis väldigt verklighetstrogen.

– Högskolan i Borås bidrar med det som vi är duktiga på, nämligen prehospital akutsjukvård och det medicinska kunnandet. Vid en övning kan vi här träna ambulanspersonal i hela arbetssituationen från det att man blir utlarmad till mötet med patienten, ombordlastning och vård av patienten fram till sjukhuset där överlämning sker. Samarbetet skapar en verklig vinn-vinn-situation, säger Lars Lundberg, professor i professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås

Forskningsprojektet SAREK startade i januari 2014 är ett av sju projekt inom området informations- och kommunikationsteknik. Projektet utgör en del av det strategiska forskningssamarbete som finns mellan Högskolan i Skövde och Högskolan i Borås. Tillsammans håller de två lärosätena också ett seminarium på torsdagen under Almedalsveckan som heter ”Hur får Sverige mer konkurrenskraft för forskningspengarna?”. Läs mer om seminariet på www.his.se/almedalen2014 där seminariet också livestreameas.

Se film.

Storleken på metallpartiklar är avgörande för deras eventuella farlighet. Det har en forskare vid KTH kunnat konstatera. Stora och små partiklar har nämligen olika ytegenskaper fast de är av samma metall eller metallegering. Eftersom det är ytan som växelverkar med omgivningen kan forskningsresultatet medföra positiva effekter för samhället, särskilt de som har eller riskerar att drabbats av astma eller allergi.

Metallallergin ökar generellt bland befolkningen, och upp till 17 procent av Sveriges kvinnor har nickelallergi som är den vanligaste metallallergin. Det är metalljoner som frigörs från olika material, till exempel läder, färg eller mynt, som orsakar hudallergi. Metallallergin kan även leda till problem med metallimplantat. Utifrån kunskapen om detta så krävs det en större förståelse för hur metaller reagerar med sin omgivning.

Yolanda Hedberg är forskare på Kemiskolan vid KTH samt på Karolinska Institutet och har bland annat kommit fram till att metallers farlighet i partikelform främst är beroende av deras storlek och möjliga exponeringsvägar. Det är nämligen metallens gränssnitt mot omvärlden – det vill säga materialets yta – som spelar roll, och hur ytan förändras med storleken på partikeln.

Yolanda Hedberg har bland annat studerat partiklar av rostfritt stål.

– Olika typer av rostfritt stål är olika rostfria, kan man säga. Stålet beter sig på olika sätt över tid, och även beroende på vilken miljö stålet används. Vid nötning, förbränning, eller smältning så skapas metallpartiklar, och beroende på hur snabbt dessa kyls ner så får partikelytorna olika egenskaper, säger Yolanda Hedberg. 

Ett av ämnesområdena som Yolanda Hedberg är aktiv inom är nanotoxikologi, och forskningsresultaten är relevanta för alla som exempelvis fått rotfyllningar eller höftimplantat av kobolt-krom-legeringar eller exponerats av luft som innehåller partiklar från till exempel bilbromsar eller dubbdäck. Också yrkesgrupper som metallarbetare, låssmeder och snickare berörs, för att nämna några exempel.

– Partiklar som man andas in kan leda till astma, och i värsta fall cancer eftersom vissa partiklar kan åstadkomma en mutering av DNA, ett förstadium till cancer. Vi har även sett att partiklar av vissa material under en viss storlek kan transporteras genom cellmembran och döda celler, säger Yolanda Hedberg.

Hon tillägger att den vanliga kökskastrullen hemma inte utgör någon hälsofara, men säger samtidigt också att de vetenskapliga resultaten är relevanta för alla typer av metaller och metalliska partiklar.

– Legeringen kobolt-krom används väldigt ofta vid rotfyllningar, och är vanliga i höftimplantat. Vid en felaktig operation kan väldigt stor friktion/nötning mellan lederna uppstå, vilket leder till att partiklar frigörs. Det finns exempel på människor som temporärt blivit blinda och tappat talförmågan orsakat på grund av förgiftning av via legeringar av kobolt-krom, säger Yolanda Hedberg.

Hon säger också att hon talat med tandläkare som uttryckt en frustration över att det varit svårt att borra i just legeringar av kobolt-krom-legeringar, en handling hon inte rekommenderar någon att försöka sig på.

– Man måste förstå materialets egenskaper först innan man kan göra en riskbedömning, och så arbetar man tyvärr inte idag. När en del medicinforskare tror att de tittar på ett enda material så tittar de i själva verket på väldigt många material, ofta i form av legeringar eller blandade material. Rostfritt stål består ju till exempel av järn, krom, nickel och mangan, men har helt annorlunda egenskaper. Det är inte bara storleken som är viktigt för ytorna, även hur partiklarna bildas gör skillnad, säger Yolanda Hedberg.

Forskningen om olika materials hälsoaspekter fortsätter i samarbete med Karolinska Institutet, till exempel om kromgarvat läder. Denna forskning finansieras bland annat av Forte, internationella industriorganisationer och Astma- och Allergiförbundet. Målet är bland annat att ge vetenskapliga underlag för relevant lagstiftning. 

– Kemikalielagstiftning är bra, men om man inte vet vad som är farligt och varför, så leder den inte sällan fel, säger Yolanda Hedberg.

Forskningen har utförts inom ramen för ett stort tvärvetenskapligt och internationellt samarbete med bland annat det finska institutet för arbetshälsa (FIOH), Karolinska Institutet, det tyska Friedrich-Alexander universitet (FAU), det österrikiska tekniska universitet Wien, samt tillsammans med många internationella metallbranschorganisationer. Finansiering har erhållits via det tyska stipendieverket Cusanuswerk, olika internationella industriprojekt, Vetenskapsrådet, Formas och Jernkontoret.

Yolanda Hedberg har doktorerat på avdelningen för Yt- och korrosionsvetenskap vid Kemiskolan på KTH. Hennes avhandling har nyligen tilldelats två priser inom helt skilda områden: Akzo Nobels Nordiska Forskarpris – Nordic Prize for surface and colloid chemistry samt Electrochemical Society Morris Cohen award för bästa avhandling inom korrosionsområdet i internationell konkurrens.

Eva Wennås Brante har i sin studie undersökt mötet med multimodalt material, lärandematerial bestående av både text och bild, för 50 personer med och utan dyslexi. I sin studie har hon bland annat använt eye-tracking, inspelning av ögonrörelser, som metod. Fokus i studien har varit att undersöka huruvida ett informationsmaterial som behandlar ett innehåll i både text och bild ger en ökad läsförståelse eller ej, i jämförelse med material som enbart innehåller text.

De deltagare som hade dyslexi bortsåg i större utsträckning helt från att betrakta bilderna samt när de tittade på bilderna gjorde de det senare i processen.

– Den grupp med dyslexi som bara såg text fick bättre resultat på läsförståelsefrågorna i jämförelse med dem som fick samma text i kombination med bild. Det finns inte någon självklarhet i att en illustration ökar lärandet, säger Eva Wennås Brante.

Hennes resultat visar också att det som framförallt drar till sig deltagarnas uppmärksamhet är kontraster, både i form av språkliga formuleringar och i form av bilder.

Hennes studie ger belägg för att det är av vikt att starta med en helhetsuppfattning av ett material, särskilt för gruppen med sämre läsförståelse, för att förstå fulla innebörden av ett komplext informationsmaterial. En kontrastrik bild, som leder till att den med dyslexi startar med bilden före texten, får den effekten.

Bilder används ofta för att lätta upp en text samt för att ge en ingång till texten. Men detta kan alltså ge rakt motsatt effekt mot det eftersträvade.

– Resultaten från studien visar att en erbjuden bild som inte aktivt processas påverkar läsförståelsen negativt för gruppen med dyslexi. Deltagarna är medvetna om den men väljer att betrakta den i mindre utsträckning än läsare utan dyslexi och därmed bearbetas den inte på ett sätt som gör att den utvecklar förståelsen av materialet, säger Eva Wennås Brante.

Studiens resultat ska inte tolkas som en indikation på huruvida bilder ska användas eller inte tillsammans med text i informationsmaterial. I stället visar resultaten att de läsare som tidigt inspekterar bilden också svarar bättre på läsförståelsefrågorna, och att bilder som avviker från det förväntade drar till sig uppmärksamhet i ett tidigt skede i större grad än andra bilder för båda undersökningsgrupperna.

– Det innebär att designen av multimodalt material blir avgörande för huruvida materialet är till hjälp eller hinder, samt att instruktioner kring på vilket sätt bildbearbetning kan ske på ett sätt som gynnar förståelse är särskilt viktigt för personer med dyslexi, säger Eva Wennås Brante.

FAKTA
Läs avhandlingen

Eva Wennås Brante lägger fram sin avhandling Möte med multimodalt material. Vilken roll spelar dyslexi för uppfattandet av text och bild? vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Disputationen sker onsdagen den 18/6 klockan 13.00 i sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15.

I dag kör cirka 100 motorcyklister med ett gult glas som är monterat på framlyktan. Anledningen är att de anser att de syns bättre för bilister och därmed ger ett bättre skydd. Men det gula ljuset är inte typgodkänt och nu ska VTI genomföra en studie för att undersöka om det gula ljuset ger ett bättre skydd.

– Det är intressant att veta varför en del väljer att köra med gula strålkastare men vi ska också se om det gula ljuset gör att mc-förare upptäcks tidigare, säger Christopher Patten, forskare på VTI.

I Sverige finns cirka 285 000 registrerade motorcyklar i trafik enligt statistik från 2012 (Transportstyrelsen). Motorcyklister tillhör en grupp oskyddade trafikanter som av olika skäl är mer utsatt för skador än bilburna trafikanter.

Svårare att upptäcka
Motorcykelolyckor i korsningar sker ofta som resultat av att andra trafikanter har svårigheter med att korrekt bedöma motorcyklistens position och hastighet. Syftet med projektet är också att undersöka om det är möjligt att öka motorcyklisters synbarhet genom att använda en särskild gul plexiglasskiva framför motorcykelns halvljus.

Studien som leds av Christopher Patten är indelad i tre separata studier. I den första undersöker VTI om bilister upptäcker motorcyklister med den gula skivan lättare än motorcyklister med vanligt halvljus. Den andra studien är en intervju- och enkätstudie och den tredje studien är ett laboratorieexperiment där det undersökas om motorcyklister med det gula lyktskyddet syns bättre på foton av olika stadsmiljöer.

– Sammantaget med de tre studierna hoppas vi kunna besvara frågan om motorcyklister med gult lyktskydd syns bättre i trafiken, säger Christopher Patten.

FAKTA
Forskningen på motorcyklisters synbarhet i trafiken leds av VTI och finansieras av Länsförsäkringar.

Med avhandlingen ”Body Acts Queer” undersöker Maja Gunn, doktorand på Textilhögskolan, kläders performativa och politiska funktion. Hon väcker tankar kring kroppsuppfattning och genus.  

Hennes avhandling rymmer något som kallas performativ designforskning. Det är ett mångfasetterat begrepp men för Maja Gunn betyder det att hon jobbar utifrån en kombination av iscensättningar och genusperspektiv.

– Jag fokuserar på erfarenheter och upplevelsen av plagg utifrån ett queerfeministiskt perspektiv med fokus på vardagssituationer som möten, fester eller ritualer.

Att ikläda sig rollen som kvinna
Ett av projekten handlar om en man som är rädd för att klä sig i det som han upplever som feminint. Maja Gunn dokumenterade själv hela processen, som hos mannen gick från motvillighet till acceptans och nya perspektiv.

– Tid är en viktig aspekt, jag jobbade med honom i ett år under den tiden hann han succesivt vänja sig. Så här efteråt har han berättat att projektet har gjort att han är mer öppen för nya intryck och att han fått en ny syn på sig själv och andra.

Varför är det många män som inte vill gå i kvinnokläder?
– Det handlar nog om sociala strukturer, kontexter och makt. Vad som är accepterat och inte. Mode också inkluderat i detta givetvis. Homofobi och synen på transvestism är andra viktiga aspekter, som påverkade mannen i mitt projekt. Kvinnors position i samhället kan även potentiellt påverka att iklädandet av kvinnokläder kan uppfattas som en degradering. Mitt projekt handlar om att utmana den medverkande mannens föreställningar om hur en heterosexuell man måste se ut. I den heterosexuella normen ryms en maktstruktur, vilket då också utmanas. Projektet blir så också politiskt.

Med din forskning kan man säga att du bryter normer, varför är det viktigt?
– Därför att alla inte mår bra eller passar in i de normer som finns. Normer inte bara inkluderar utan de exkluderar också. Genom att leka med klichéer och föreställningen om hur saker måste vara så synliggörs potentiellt nya saker. Med nya erfarenheter kommer kunskap, förståelse och förändring, förhoppningsvis med ett positivt resultat. Jag tror det är nyttigt att utsätta sig för situationer där man inte är privilegierad. Det kan förändra synen en har på andra, men också på sig själv.

Text: Rebecca Lindholm 

Sedan ett antal år tillbaka har Sveriges regering satsat åtskilliga miljarder i form av infrastruktur, bidrag, forskning och lagstiftning på att stödja öppnandet av nya gruvor i Sverige. Detta har fått till följd att människors förvärvsinkomster, kulturlandskap och rena vatten hotas.

Ett antal forskare vid universitet över hela Sverige börjar nu samarbeta i ett forskarnätverk för att studera hur realistiska planerna egentligen är för nya gruvor i Sverige samt sprida kunskap om konsekvenserna för ekonomin, miljön och lokalsamhällen.

Forskarna kommer från hela landet och är baserade vid Chalmers, KTH, Uppsala universitet, Umeå universitet och Stockholms universitet.

– Ambitionen med detta gruvrealistiska forskarnätverk är att påvisa följderna av en enkelriktad satsning på nya gruvor och presentera undanskymda alternativa utvecklingsvägar bort från ett beroende av gruvbrytning, säger Martin Hultman, idé och miljöhistoriker vid Umeå universitet och initiativtagare till nätverket.

Nätverket stöds med 300 000 kronor av Riksbankens Jubileumsfond och inkluderar tjugotalet professorer, doktorer och forskarstuderande med vitt skilda vetenskapliga insikter inom företagsekonomi, teknikhistoria, hydrogeologisk miljöteknik, genusstudier, miljöhistoria, urfolksforskning, kulturvetenskap, industriell miljöteknik och dammsäkerhet.

Tre konferenser kommer att ordnas de närmaste åren i områden där konflikter om markanvändning ligger i öppen dager på grund av planer på nya gruvor. Nätverket samordnas av Teknik och social förändring vid Tema institutionen, Linköpings universitet.