– Vi ser att, flera faktorer skulle kunna gynna sjöfarten och kapacitetsproblem på landinfrastrukturen är ett exempel, säger Inge Vierth, utredningsledare på VTI.

Hon är medförfattare till rapporten Konkurrensyta land – sjö för svenska godstransporter som presenterades på seminariet ”Likabehandling av trafikslagens infrastrukturavgifter – vilka blir effekterna på transportsystemet?”. Rapporten syftar till att undersöka konkurrensytan mellan väg och järnväg å ena sidan och sjöfarten å andra sidan. En utgångspunkt är sjöfartens möjlighet att avlasta landinfrastrukturen som tas upp i Trafikverkets Kapacitetsutredning.

Transportarbetets fördelning på trafikslagen, i tonkilometer på svenskt territorium, har varit relativt konstant sedan 1990. Knappt 40 procent transporteras på väg respektive med sjöfart och drygt 20 procent med järnväg. Andelarna skiljer sig så mycket åt mellan de olika varugrupperna, till exempel transporteras råolja uteslutande med fartyg medan livsmedel mest fraktas med lastbil.

– Transporter är kostnadskänsliga, det framgår av våra intervjuer, kostnaderna är av stor betydelse för val av transportlösning men inte avgörande. Volym, krav på snabbhet och tillförlitlighet anses också viktigt, säger Inge Vierth.

Förutom att de kapacitetsproblem som finns på land så skulle även en ökad internationell handel, framför allt till/från destinationer långt bort, gynnar sjötransporter före landtransporter. De skarpare kraven för svavelhalten i marint bränsle som kommer att gäller från 2015 (Svaveldirektivet) leder dock åtminstone på kort sikt till högre kostnader för sjötransporter.

Vad gäller utvecklingen mot större fordon och fartyg samt den diskuterade omstruktureringen av de statliga infrastrukturavgifter och skatter är det inte uppenbart hur konkurrensen mellan land- och sjötransporter påverkas. En omstrukturering av infrastrukturavgifterna, så att alla trafikslag betalar för sina externa kostnader och borttagning av rabatter samt undantag för avgifter, påverkar konkurrensytan mellan trafikslagen. Beräkningar i rapporten indikerar dock att enbart borttagning av farledsavgifterna i Sverige inte skulle påverka transportarbetets fördelning över trafikslagen nämnvärt.

Av rapporten framgår också att sjöfart är, i jämförelse med de andra trafikslagen, ett billigt trafikslag givet att man kan utnyttja skalfördelar i form av stora volymer och långa avstånd. För intermodala transportkedjor, som inkluderar sjöfart, krävs jämfört med en dörr-till-dörr-transport ett visst minimiavstånd så att kostnadsbesparingarna för undervägskostnaderna åtminstone kompenserar för omlastningskostnaderna i hamnarna.

Logistiska krav och egenskaper hos det transporterade godset är avgörande för valet av transportlösning. Sjötransporter är exempelvis intressanta för lågvärdigt gods som tillåter en lång transporttid och högvärdigt gods med stabila varuflöden. Vidare har sjöfarten komparativa fördelar för transporter av stora sändningar. Skalfördelarna innebär samtidigt att det kan vara svårt att upprätthålla många avgångar vilket bidrar till att sjöfart är ett relativt oflexibelt trafikslag.

Slutligen är avsändaren och mottagarens lokalisering och tillgång till sjötransporter via hamnar avgörande; ett start- eller slutmål nära eller vid en hamn gynnar sjötransporter.

Nu misstänker forskare från Göteborgs universitet att de invasiva arterna blåskrabban och penselkrabban snart även nått svenska kuster. De har redan framgångsrikt invaderat USA:s östkust och på atlantkusten finns de från norra Frankrike via Belgien och Holland upptill tyska bukten.

– Krabblarver kan lätt föras vidare med den jutska strömmen som går väster om Danmark och som träffar den svenska västkusten från Orust och norröver. Men larverna kan också av vågor och vind föras mer söderut mot Göteborgs skärgård. En vuxen hane fångades redan sommaren 2012 av ett krabbmetande barn på Hönö utanför Göteborg, säger Matz Berggren vid Institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.

Äter det mesta
Blåskrabban och penselkrabban tål stora variationer i både salthalt och temperatur. De överlever i ett salthaltsspann från sötvatten till havsvatten och i temperaturer från runt 0°C och upp till 30°C.

– Det medför att dessa krabbor också skulle kunna invadera Östersjön. Men för larvutvecklingen krävs ett stabilare salt och varmare vatten, som västkusten troligen erbjuder under sommaren.

Krabborna äter det mesta, allt ifrån makroalger och små ryggradslösa djur som snäckor, musslor, märlkräftor, havstulpaner och havsborstmaskar , men även larv- och juvenilstadier av fisk.

– Det innebär att de konkurrerar ut annan fauna i samma storlek genom att äta upp all mat. På ostkusten av USA har de framgångsrikt trängt undan en annan invasiv art där,”the Green Crab”, vilken är vår vanliga strandkrabba

Krabborna är inte så stora, maximalt är de 4 cm över ryggskölden. Men de kan istället förekomma i stora mängder i lämpliga miljöer. Över 100 individer/ m2 har påträffats både på ostkusten av USA och i Frankrike. De konkurrerar framgångsrikt med grundbottenslevande djur som små strandkrabbor och räkor.

Både penselkrabban som blåskrabban har ett ursprungligt utbredningsområde i Asien där de finns från Sakhalin-ön utanför Ryssland och ner längs kusterna av Korea, Japan, Kina och Taiwan.

Kinesisk ullhandskrabba hotar flodkräftan
Även den kinesiska ullhandskrabban (Eriocheir sinensis) finns i svenska vatten. Den kan bli upp till 7 -10 cm bred över ryggskölden.

Ullhandskrabban står med på ISSG100-listan, som listar de hundra mest invasionsbenägna främmande arterna i världen.

Ullhandskrabban kan hota flodkräftan eftersom den kan vara bärare av den fruktade kräftpesten. Den är dessutom en pest för många fiskare genom att den tar sig in i redskap och förstör fångsten. I mellaneuropiska länder förstör krabban flodbankar och sjöstränder genom att gräva bogångar som underminerar stränder och därigenom ökar erosionen.

Små ullhandskrabbor saknar ofta hårbeklädningen på klobenen men kan ändå skiljas från exempelvis strandkrabban genom att ullhandskrabban har minst fyra trubbiga tänder på ryggskölden bakom ögonen samt att ryggskölden är längre än bred och benen längre än dubbla ryggsköldsbredden.

I det digitala samhället förmedlas information inte bara genom skriven text – bilden och det visuella får en allt större betydelse. Den här utvecklingen påverkar förutsättningarna för hur barn lär sig läsa och skriva i skolan. Enligt forskare vid Högskolan Väst, dominerar den traditionella texten fortfarande undervisningen. Skolan behöver utveckla arbetsformer som lär barnen att arbeta med olika uttryck kring skrivande och läsande. Och det måste finnas utrymme för olika pedagogiska upplägg.

Ett forskningsprojekt vid Högskolan Väst studerar vilka utmaningar den här utvecklingen ställer på grundskolans undervisning. Forskarna har följt tre klasser i Västsverige från årskurs ett och under tre års tid. Klasserna har olika förutsättningar, både vad gäller tekniska hjälpmedel och socioekonomiska faktorer.

Forskningen har till stor del bedrivits i klassrummet genom observationer. Lärarna har också intervjuats och tillsammans med forskarna har de reflekterat kring undervisningsupplägg. Just reflektionen är en viktig del av forskningsupplägget då det handlar om forskning inom arbetsintegrerat lärande (AIL). Högskolan Väst har ett uppdrag från regeringen att utveckla denna typ av lärande.

Egen dator
Hur går då läs- och skrivinlärningen till i de olika klasserna? Ja, man kan konstatera att den ser olika ut. På en skola börjar man först med handskrivna texter och går sedan över till att jobba med datorn. Eleverna har en egen dator och ett eget konto så de kan spara sina dokument. Lärandet bygger på att eleverna fokuserar på en sak i taget. Textskapandet är till stor del skriftbaserat, vilket begränsar uttryckssätten men samtidigt tydliggörs den digitala utvecklingen.

Den andra skolan har många elever med andra modersmål än svenska. De har en annan pedagogik, här måste man ge barnen språket och fokus ligger på att kommunicera. Eleverna skriver digitalt redan från början, man väntar med handskrift. Eleverna delar dator och kan inte spara sina dokument.

– Pedagogerna arbetar multimodalt, dvs. eleverna kombinerar uttrycksformer som skrift och bild och man utgår ifrån bilden. Eleverna dokumenterar i bilder och återberättar muntligt, sedan skriver de och gör egna bilder. Det finns en hög acceptans för att fånga lärandet i flykten och göra avsteg från planeringen, säger Katarina Cederlund, doktorand i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande, vid Högskolan Väst.

Bilden är central
På den tredje skolan har eleverna en egen läsplatta. Pedagogerna börjar direkt digitalt med inlärningen. Texterna är också digitala, det finns en uppsjö av uppgifter. Bilden är central. Eleverna sparar sina texter och bilder på läsplattan. Språkinlärningen är helt integrerad med den digitala inlärningen. Eleverna ges redskap för att bli självständiga, reflekterande och ta ansvar för sitt lärande. Det finns en tilltro till elevernas förmåga.

– Det finns många rapporter om hur skolan ska arbeta, där ofta siktet är inställt på att likrikta undervisningen. Vi vill visa att man kan jobba på olika sätt. Elever har olika behov, de tekniska förutsättningarna är olika och även pedagogernas agenda, säger Sylvana Sofkova Hashemi, docent i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst.

Skrivande dominerar

Samtidigt konstaterar hon att skrivandet fortsatt dominerar undervisningen i den svenska skolan. Det finns ingen gemensam grund för att jobba med olika uttryck. Hon konstaterar också att traditionell skrivpedagogik kan hindra utvecklingen av digitala och multimediala texter. Men när digitala verktyg används kan de vidga och utmana det traditionella synsättet.

Forskarna menar att man måste utveckla skrivundervisningen och metoder för att hantera de olika uttryckssätt som eleverna möter och skapar i skolan och utanför. Till exempel behöver eleverna utveckla sitt bildseende för att kunna använda bilder i kommunikationen.

– Det handlar om att fundera på vilka kompetenser som behövs i framtiden för skrivande och kunskapande och hur detta kan återspeglas i klassrummet, säger Sylvana.

Kontakt: Sylvana Sofkova Hashemi, tel: 070-763 29 30, e-post: sylvana.sofkova-hashemi@hv.se

Bakterien Haemophilus influenzae är en luftvägsbakterie som bl.a. orsakar öroninflammation och försämrad prognos för KOL-patienter. I mer sällsynta fall kan den också leda till hjärnhinneinflammation och blodförgiftning.

– Genom att ta hjälp av ett särskilt protein kan Haemophilus-bakterierna mata varandra med järn och på så vis gynna sin överlevnad i människokroppen. Att bakterierna kan samspela på detta vis är en ny upptäckt som påverkar framtida forskning och utvecklingen av vaccin och behandlingar, berättar Kristian Riesbeck, överläkare och professor Lunds universitet.

Alla levande organismer i kroppen behöver järn för att klara sin överlevnad. Järnet kan fångas upp via proteiner som cirkulerar i blodet. Tidigare forskning, bl.a. från samma forskargrupp, har visat att bakteriernas ytskikt utformats så att proteiner av rätt typ kan fästa där.

– Järnet är hårt bundet i kroppen men bakterierna försöker på olika vis att komma åt det, förklarar Kristian Riesbeck.

I fallet med Haemophilus influenzae kan bakterierna binda järn till ett särskilt protein, protein E. Till skillnad mot tidigare, då det endast varit känt att bakterierna kan tillgodogöra sig det upptagna järnet för eget bruk, framkom det nu i laboratorieanalyser att bakterierna på ett sinnrikt vis kan dra nytta av varandra. De med järn uppladdade bakterierna kunde överföra en del av sin last till andra Haemophilus-bakterier i närområdet som behövde tillskott.

– Protein E är en stark vaccinkandidat mot infektioner som ofta drabbar KOL-patienter och är nu med i en klinisk prövning. Fynden stärker teorierna om att vaccinkandidaten har stor betydelse för Haemophilus vilket talar för att ett vaccin skulle kunna fungera, berättar Tamim Al Jubair, doktorand i samma forskargrupp.

Forskargruppen planerar nu att testa om andra bakterier, framför allt pneumokocker, kan dra nytta av Haemophilus protein E på likartat vis för att komma åt järn i samband med infektioner. Haemophilus och pneumokocker är de vanligaste bakterierna som man ser vid öron-, bihåle- och lunginflammation.

Vaccin – så funkar det
Genom vaccination blir man immun utan att först behöva insjukna och exponera sig för en sjukdoms risker. Kroppen tillförs en mindre mängd av det smittämne som man vill skydda sig mot (t.ex. ett virus eller en bakterie). Ämnet kallas antigen. Antigenerna är vaccinets viktigaste komponent. För att hitta de mest lämpliga antigenerna för ett vaccin kartlägger först forskarna hur de smittbärande partiklarna uppträder och fungerar. Hur får de fäste och hur angriper de kroppens olika system? I modern forskning sker kartläggningen på molekylnivå för att man ska kunna plocka ut ett antigen som med stor precision motsvarar de eftersökta egenskaperna. Ofta tillsätts även adjuvans, ett medel för att förstärka effekten. Väl i våra kroppar kommer antigenet leda till att vi bildar s.k. antikroppar som skyddar oss mot sjukdomen.

Referens: De nya rönen presenteras i den medicinska tidskriften International Journal of Medical Microbiology.

Haemophilus influenzae stores and distributes hemin by using Protein E. Författare: Tamim Al Jubair, Birendra Singh, Christophe Fleury, Anna M. Blom, Matthias Mörgelin, Marjolein M. Thunnissen, Kristian Riesbeck. International Journal of Medical Microbiology, online 9 maj 2014.

Det finns bara möjlighet att rymma ett visst antal tåg i det svenska järnvägssystemet. Trafikverket fördelar därför kapaciteten på spåren mellan operatörer i en årlig tilldelningsprocess. För tågplan 2014 lämnade fyra operatörer in ansökningar om långväga snabbtågstrafik på sträckan Göteborg–Stockholm. Forskare på VTI har intervjuat tre av dessa för att se hur de upplevde kapacitetsprocessen och för att få deras syn på eventuella etableringshinder som kan föreligga på järnvägsmarknaden.

– De två operatörer som utmanar SJ upplever inte att dagens kapacitetstilldelningsprocess lever upp till kravet på konkurrensneutralitet och icke-diskriminering. Båda ser behov av en mer synlig process, med prioriteringskriterier som ger ett mer förutsägbart utfall. Dessutom önskas att Trafikverket i större utsträckning tar datoriserade verktyg till hjälp så att tilldelningen kan genomföras effektivare, säger Joakim Ahlberg, forskare på VTI.

Operatörernas kommentarer visar också att processen med kapacitetstilldelning innehåller ett stort mått av frivillig samordning för att lösa konflikter kring de tåglägen som flera operatörer söker. Detta innebar att operatörerna under slutet av sommaren 2013 sinsemellan samordnade sina önskemål och på så sätt kom överens om vem som fick vilka tåglägen. Tack vare att ingen aktör på den aktuella delmarknaden utestängdes, och beroende på att risken bedöms som liten för att priskonkurrensen på marknaden i detta fall skulle hämmas, finns inga uppenbara belägg för att detta strider mot konkurrenslagstiftningen. Överenskommelsen innebar dock att lösningen gjordes på bekostnad av regionaltågs- och pendeltågsmarknaderna, vars operatörer inte deltog i samordningen.

– En annan begränsning utgörs enligt de nya operatörerna av tillgången till depåer och uppställningsplatser. Antalet anläggningar är få och aktören Jernhusen har en monopolliknande ställning. Eftersom det är förknippat med stora kostnader att bygga i egen regi ses detta som en försvårande omständighet för nya operatörer, säger Anna Johansson, utredare på VTI.

En annan viktig faktor som lyfts fram är möjligheterna för nya operatörer att samarbeta med SJ om biljettförsäljning via SJ:s webbplats. Det är fullt möjligt för nya operatörer att bygga upp sina egna försäljningskanaler, men som konsumentbeteendet ser ut i dagsläget uppger de utmanande operatörerna att det är avgörande att även kunna sälja sina biljetter via SJ:s webbplats.

– Styrkan med den här studien är att vi undersökt de 123 deltagarna noggrant och följt en hög andel av dem i tio år. Vi har använt moderna kliniska verktyg som verifierar förekomsten av astma och en vetenskaplig metod, SCORAD, för att bedöma eksemen. Vi har också gjort en kvalitativ bedömning av föräldrarnas allergier, säger Karin Fälth-Magnusson, barnallergolog och professor i pediatrik, som lett studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.

Resultaten har lett forskarna tillbaka till den klassiska beskrivningen där svåra eksem hos spädbarnen, speciellt i kombination med pipande andning, leder till hösnuva i förskoleåldern och så småningom astma. Denna ”atopiska marsch” har tidvis varit ifrågasatt, men Karin Fälth-Magnusson anser att man nu har starkt stöd för att begreppet är relevant.

– Eksemet speglar en konstitution hos barnet att utveckla allergiska symtom, där olika system påverkas i olika åldrar, säger hon.

123 spädbarn med eksem som under åren 1999–2001 inremitterats från barnavårdscentraler och barnmottagningar i Linköping, Norrköping, Jönköping och Hudiksvall deltog i studien. Vid tio års ålder var 94 av dem kvar i populationen och undersöktes på nytt. 64 procent hade fortfarande problem med eksem, 47 procent hade hösnuva och 29 procent astma. Bara 14 procent var helt fria från allergiska symtom.

Studien har gett material till ett flertal artiklar, allt från att förstå den genetiska och immunologiska bakgrunden till hur man hanterar sjukdomen.<

Ärftlighet är betydelsefullt, särskilt om bägge föräldrarna lider av allergiska symtom. Men det har blivit allt vanligare att barn även i icke-allergiska familjer drabbas. Dessvärre finns ännu inget botemedel mot dessa sjukdomar.

– Det är ändå mycket viktigt att behandla eksemen. En skadad hudbarriär ökar risken för att utveckla ytterligare besvär, men om huden får läka minskar det allergiska påslaget, säger Karin Fälth-Magnusson.

Numera finns dock bra lindrande behandling mot astma som har förändrat hela livssituationen för de drabbade barnen. Endast ett fåtal har idag så svåra symtom att de kräver sjukhusvård.

Artikel: Severe eczema in infancy can predict asthma development. A prospective study to the age of 10 years [Ref 1]av Marie Ekbäck, Michaela Tedner, Irene Devenney, Göran Oldæus, Gunilla Norrman, Leif Strömberg och Karin Fälth-Magnusson. PLOS One 9(6)10 juni 2014.


Linnéa Stenliden, nybliven doktor i pedagogiskt arbete, var med och utvecklade ett visuellt dataverktyg, Statistics eXplorer platform, i samarbete med NCVA, Nationellt centrum för visuell analys. Verktyget ger lärare tillgång till officiella databaser och möjlighet att välja ut relevant data och presentera information för eleverna i form av s k vislets, visuella interaktiva berättelser.<br />Verktyget testades på lärare och elever i årskurserna 4-6, i samhällsorienterande ämnen. Och det befanns fungera.

– Verktyget är komplext för eleverna, säger Linnéa Stenliden, med många olika aspekter som de ska ta hänsyn till. Men de hanterar det. Jag var imponerad av hur snabbt de greppade det.

Men, fortsätter hon:

– Så fort de nuddar vid förståelsen av problemet de arbetar med så kommer pennan fram och de ska snabbt skriva ner ett svar. De ger sig inte tid att fundera, analysera och fördjupa sin förståelse. De har bråttom att prestera ett skriftligt svar.

Det här beror på hur eleverna har uppfattat vad som krävs av dem i skolan, är Linnéa Stenlidens slutsats. Bland skolans redovisningsformer intar skriven text en central position. Eleverna ska producera skriftliga svar på frågor, och ju snabbare man är, desto bättre. Och det kan bli problematiskt när datainhämtningen sker visuellt:

– Elevernas underlag är komplext och där finns ofta ingen text, inget att läsa. Det förhindrar visserligen svar baserade på copy-and-paste, som ju är ett vanligt problem i dessa google-tider. Det här alternativet till informationsinhämtning skapar en helt annan utgångspunkt än att söka fritt på google.<br />Men kunskapen blir fortfarande ytlig. En alternativ redovisning skulle kunna vara att eleverna redovisar i form av en databild, en skärmdump och att läraren lyssnar på elevernas analytiska resonemang, som då inte utgår ifrån något de först skrivit ner.

Lärandet i samhällsorienterande ämnen blir lidande av dagens lärkultur, där konkurrens, individualism och redovisningsplikt står i centrum, skriver Linnéa Stenliden. Hon efterlyser mer stöd till lärare för förståelse av det specifika med att arbeta med skärmbaserad visuell information och behovet av att styra undervisningen mot tid för muntlig diskussion, och tillåta redovisning av analytiska resonemang för att skapa fördjupad förståelse.

–  Man måste också kunna ge utrymme för vaga resonemang där inga säkra svar ges, avslutar hon. Det är inte alltid så tydligt vad som är rätt och vad som är fel. Det är en process att analysera.

Linnéa Stenliden disputerade den 13 juni. Avhandlingen heter ”Visual Storytelling Interacting in School. Learning Conditions in the Social Science Classroom” .

Vid Trafikverkets ordinarie kontroller av vägarbetsplatser förekommer en ganska stor andel brister. Motsvarande siffror på järnvägssidan ser ännu sämre ut, statistiken från 2013 visar på 71 procent allvarliga avvikelser.

För att få en bild av hur säkerhets- och arbetsmiljörelaterade frågor hanteras vid upphandling, planering och genomförande av underhållsverksamheten på vägar och järnvägar har forskarna i denna studie genomfört intervjuer med relevanta aktörer.

– Problemområden som vi har identifierat rör bland annat implementering av nya regelverk, kontroll av arbetsplatser, rapportering av incidenter och olyckor samt säkerställande av kompetens hos personalen som utför arbetet, säger Anita Ihs, forskningschef på VTI.

Ett generellt intryck från intervjuerna är att det behövs förbättrade rutiner, bland annat för att säkerställa att alla berörda i alla led är informerade om gällande regler och att dessa är tydliga vad gäller roller och ansvar. Förbättrade rutiner behövs även för att följa upp brister som upptäcks vid arbetsplatskontroller samt för uppföljning av olyckor och incidenter så att man utifrån detta kan vidta åtgärder för att förhindra att dessa upprepas.

– Andra synpunkter som framfördes var att Trafikverket numera ställer kompetenskrav istället för utbildningskrav, vilket kan göra det mer komplicerat att kontrollera att kraven är uppfyllda samt att det vid arbetstoppar kan vara svårt att säkerställa kompetensen hos inhyrd personal, säger Anita Ihs.

Ytterligare en iakttagelse är att det genom åren har genomförts ett flertal studier av olika tekniska lösningar och andra åtgärder för att förbättra säkerheten för dem som arbetar med väg- och spårunderhåll. Flera av dessa lösningar har visat på lovande resultat, trots det tycks få av dem ha kommit till praktisk användning. Det vore önskvärt orsakerna undersöks för att i framtiden kunna påskynda implementeringen av nya tekniker och metoder.

Hållbarheten på en betongbro över E 10 i Kiruna har testats genom att den belastades till brott. Testet är ett fullskaleförsök där forskare vid Luleå tekniska universitet i samarbete med Trafikverket, LKAB, med flera ville klargöra var brottgränsen går och mycket tyder på att resultatet blev positivt. 

– Försöken blev mycket lyckade då två av brons tre balkar belastades till brott med en last av omkring 5.5 – 6 Mega Newton per balk, som motsvarar 550 – 600 ton vilket betyder att bron klarar mer än de preliminära beräkningar vi gjort inför testet, säger Thomas Blanksvärd forskare vid Luleå tekniska universitet.

Den brokonstruktion som på torsdagen belastades tills den brast är en 55 år gammal viadukt längs gruvvägen från Kiruna stadshus över väg E 10 mot LKAB. Det är en 120 meter lång spännarmerad betongbro i fem spann. 

Avsikten med testet, i vilket även Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond var samarbetspart, är att få fram metoder och modeller som kan beskriva beteendet hos förspända brokonstruktioner. Med detta som grund ska man kunna förutsäga broars livslängd. Kraven på dagens väg- och järnvägsinfrastruktur ökar och kommer i framtiden att öka ytterligare. Behoven kommer att vara större trafikmängder, högre hastigheter, tyngre axellaster, lägre kostnader med bibehållen säkerhet.

– I takt med att vi utnyttjar vår befintliga infrastruktur hårdare och mer effektivt är det viktigt att säkerheten bibehålls eller ökas vilket är anledningen till försöket, säger Anders Carolin, Trafikverket.

Mätprogrammet i brotestet omfattar ett 100-tal sensorer som placerats ut på strategiska positioner för att kunna mäta hur bron beter sig med och utan belastning. Man gör även en vibrationsanalys utan belastning för att få fram brons naturliga svängningar. Med hjälp av modeller som universitetet utvecklat gör man sedan en ny mätning för att upptäcka en skada som uppstått.

– Nu återstår ett omfattande arbete att utvärdera resultaten från alla sensorer samt utvärdera, uppdatera och utveckla metoder och modeller som kan beskriva beteendet hos liknande förspända brokonstruktioner som finns i landet, säger universitetets forskare Thomas Blanksvärd.

Krapperup är ett gods på skånska västkusten, beläget strax söder om Kullaberg och Mölle, med anor från 1300-talet. Lillemor Nyström har i sin avhandling undersökt levnadsvillkoren för ägarfamiljen Gyllenstierna och deras tjänstefolk på borgen (Krapperups huvudbyggnad), samt för anställda i det omkringliggande jordbruket, i parken och på godsets kontor. Tidsperspektivet är långt, från 1881 till 1995.

– Under denna tid sker en utveckling i samhället där tekniska innovationer ändrar livsbetingelserna inne på borgen, som den nya spisen, vatten i kranarna och vattenburna värmeelement. I lantbruket är den tekniska utvecklingen uppenbar men också förändringar som att statarsystemet upphävs och att livet på gården går från ett system med en uppsjö av olika arbetsuppgifter och produkter till att bli ett modernt lantbruk med få anställda, säger Lillemor Nyström.

Lillemor Nyström har genom arkivmaterial och intervjuer låtit flera kategorier anställda, både i borgen och på gården, fått komma till tals och berättat sin historia om hur livet kunde gestalta sig. Genom att fokusera på enskilda händelser där integrationen mellan människor och ting synliggörs har hon fått fram en detaljerad bild där hierarki makt och motstånd, genus och klass visar på en sträng ordning men där också motstånd finns och hierarkier rubbas.

– Något överraskande är att i den detaljrika och mustiga historien framträder anställda vilka inte alltid fullföljde ägarnas order utan utövade ett ibland skarpt motstånd till gagn för dem själva. Till exempel vägrade förstekusken köra när Nils Gyllenstierna ville ta sin första biltur med den nyinköpta röda Cleméntcyclen. Istället fick andrekusken rycka in medan förstekusken fortsatte med att köra enbart med häst och vagn.

När det gällde utveckling och innovation var det förvaltaren och statardrängarna som hade kunskap om jord och växtlighet och som utifrån det omvandlade sina idéer till maskiner och redskap.

Både män och kvinnor arbetade i jordbruket, men kvinnorna fick aldrig hantera maskinerna.

Mjölkningen var en kvinnlig syssla tills godset investerade i mjölkmaskiner. Då fick de tvätta mjölkkärlen och mata djuren istället. Först på 1970-talet fick kvinnorna köra en motordriven gräsklippare.

– Genom att skriva en avhandling om en borg och fokusera på skeenden ges en förklaring till förändringsprocesserna som annars inte är så uppenbara i samhället i övrigt. När även silverbrickor och tröskor får plats ges historien en materiell dimension att ta hänsyn till och en förhoppning är att den kunskap som presenteras kan vara till gagn för dem som vill få nya uppslag och fortsätta studier av herrgårdsliv runt Krapperup, andra slott och herrgårdar, säger Lillemor Nyström.

Lillemor Nyström har bedrivit sina forskarstudier vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, och samtidigt arbetat på Krapperups borg.

I studien har forskare intervjuat föräldrarna till 9 500 barn mellan 2 och 9 år om vad deras barn ätit det senaste dygnet. Intervjuerna, som genomfördes i åtta europeiska länder inom ramen för det europeiska forskningsprojektet IDEFICS, kompletterades med uppgifter om vad barnen ätit i förskola eller skola.

Resultaten visar att intaget av sockerrika livsmedel – till exempel godis, kakor och läsk – är högt alla veckodagar, för att öka på fredagen och kulminera under helgen. Barnens totala energiintag varierade dock inte mellan veckans dagar.

– Det tyder på att sockerintaget på helgerna sker på bekostnad av att barnen får i sig mindre mängd energi från andra livsmedel, säger Christel Larsson, professor vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap.

I genomsnitt åt de europeiska barn som ingick i studien 308 gram sockerrika livsmedel och konsumerade nära 97 gram sockerarter varje dag i form av ”vanligt” socker, fruktos och laktos. Det innebär att i genomsnitt 26 procent av den energi barnen får av maten kommer från socker.

Lägst sockerintag av de åtta länderna hade barnen i Estland med 19 procent energi från socker. Högst sockerintag hade barnen i Tyskland med 30 procent medan Sverige med 22 procent hamnade i mitten av listan.

– Även om resultaten varierar mellan länderna är konsumtionen av kraftigt sockrade livsmedel – exempelvis läsk och godis – generellt för hög bland europeiska barn, säger Christel Larsson.

Göteborgsforskarna hoppas att resultaten ska kunna användas som underlag i det förebyggande arbetet, där det är viktigt att både minska tillgängligheten och intaget av sockrade livsmedel samt att stödja mer hälsosamma matvanor framförallt under fredagar och helgdagar.

– Största hälsofaran är att man i tidig ålder vänjer sig vid ett högt intag av sockerrika livsmedel som ger mycket energi men lite näringsämnen. Detta kan leda till negativa konsekvenser för tandhälsan men även till ökad risk för övervikt om obalans i energiintag och fysisk aktivitet förekommer under längre tid, säger Christel Larsson.

– Att stödja familjer till att välja mindre sockerrika livsmedel är mycket en samhällsfråga. Vi måste hjälpa föräldrarna att sätta rimliga gränser under fredagar och helgdagar samt tillhandahålla hälsosamma och goda alternativ. Stöd till föräldrarna skulle kunna ges genom olika angreppsätt via exempelvis BVC och skolan eller via hälsofrämjande samhällsåtgärder för att öka deras kunskap och förmåga att stödja barnen till ett rimligt sockerintag. Det handlar också om att med skolan som arena öka barn och ungdomars möjlighet och förmåga att själva välja mer hälsosamma alternativ, säger Christel Larsson.

Artikeln ”European children’s sugar intake on weekdays versus weekends: the IDEFICS study” publiceras i tidskriften European Journal of Clinical Nutrition.

Framtidens kläder kommer att vara återvinningsbara. En solgul klänning som stickats av återvunnen bomull är det världsunika plagg som visar att det nu är möjligt att skapa ett kretslopp även av textila fibrer. I framtiden kommer textilier att vara fullt återvinningsbara och, precis som papper, bestå av en blandning av gamla och nya fibrer.

Genom en ny teknik, utvecklad på Kungliga Tekniska Högskolan och GreenHouse Labs, har man för första gången lyckats återvinna fibrer från bomullsplagg till perfekta, nya textilfibrer. Återvinningen innebär att fibrerna har vandrat genom den textila produktionskedjan på nytt för att sedan användas i tillverkning av nya textiler.

>I och med det unika genombrottet öppnar sig en fantastisk möjlighet för Sverige att vara med att utveckla en helt ny och växande textilmarknad med nya företag och hållbara, miljövänliga tjänster och produkter. I takt med att världens befolkning växer ökar efterfrågan på basfibrer och bomullsproduktionen kommer inte att räcka till i framtiden. Därför innebär det tekniska genombrottet för återvinning av bomull oändliga möjligheter. Återvunnen textil är ett sätt att möta världens växande behov av textila basfibrer och i framtiden kommer man även att kunna göra fibrerna mer funktionella på ett miljövänligt sätt, som till exempel göra dem vattenavvisande.

I samband med återvinningen blir klänningen också ett närodlat plagg eftersom de nya fibrerna kommer från svensk skogsråvara/cellulosa. 

Klänningen är ett samarbete mellan flera svenska bolag och organisationer:

Klänningen kommer att visas upp under Almedalsveckan i Visby.

Arbetssökande med en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga har två år efter påbörjad arbetsmarknadsutbildning 8 procent kortare tid i arbetslöshet än en grupp av jämförbara arbetssökande. Flera andra indikatorer visar också att det går bättre för deltagargruppen: Fyra år efter påbörjad utbildning har deltagarna 31 procent högre årsarbetsinkomster och drygt 10 procentenheter högre sysselsättningsgrad än jämförelsegruppen. Deltagarna har också i mindre utsträckning försörjningsstöd.

– Vi ser framförallt effekterna på några års sikt, säger Johan Regnér. Efter ett år finns t.ex. ingen förkortning av tiden i arbetslöshet, men när effekten väl infinner sig verkar den vara ihållande. En tänkbar förklaring till att det dröjer något kan vara att deltagarna söker färre jobb när de går utbildningen.

Resultaten varierar över tid
Deltagarna deltog i arbetsmarknadsutbildning någon gång under åren 1999–2006. Det går i allmänhet bättre för dem som börjat utbildningen under 2003–2006 jämfört med dem som började tidigare.

– Ett något bättre arbetsmarknadsläge och minskat antal deltagare kan vara förklaringar till att det går bättre under den senare perioden, fortsätter Johan Regnér.

Data och metod
Rapportförfattaren använder ett rikt datamaterial med uppgifter om samtliga inskrivna vid Arbetsförmedlingen samt information om bl.a. inkomster, sjukersättning och sysselsättning. Deltagar- och jämförelsegrupp görs jämförbara utifrån mätbara egenskaper med hjälp av en matchningsansats. Vardera grupp består av närmare 6 000 personer och följs under fyra år.

Alla dessa marknader är den sjunde årsboken från Riksbankens Jubileumsfond (RJ). Ambitionen med årsböckerna är att ge en bild av kvaliteten och bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap.

Varje bok behandlar ett övergripande tema med utgångspunkt i den forskning stiftelsen stödjer. I 2014/2015 års bok uppmärksammar vi ett allt oftarediskuterat fenomen: marknaden.

Varje dag berättar medierna om konkurrensutsättningar och marknadsanpassningar. Men hur styrs, regleras och organiseras en marknad? Och vilka problem har följt av privatiseringarna och avregleringarna? Om detta skriver ett antal forskare inom allt från företagsekonomi till antropologi och istoria, i ett försök att göra marknaderna omkring oss lite lättare att förstå.

INNEHÅLL

NILS BRUNSSON Från organisation till marknad – tur och retur?

STAFFAN FURUSTEN Upphandling som nerköp

CATRIN ANDERSSON, MAGNUS ERLANDSSON & GÖRAN SUNDSTRÖM Marknadsstaten

KRISTOFFER STRANDQVIST Privata karteller i statens tjänst

NILS BRUNSSON, INGRID GUSTAFSSON & KRISTINA TAMM HALLSTRÖM Hur vet du att björnen inte är farlig?

MATS JUTTERSTRÖM Bimarknader – huvudmarknaders problemlösare?

LOTTA BJÖRKLUND LARSEN När svarta köp blir grå

SUSANNA ALEXIUS Världens mest reglerade avreglerade marknad?

OLGA YTTERMYR En marknad för utbildning

MARTA SZEBEHELY Vinstsyfte i äldreomsorgen

MARTIN GUSTAVSSON Små guldklimpar och stora pengar

SUSANNA ALEXIUS Spela lagom!

CHRISTINA GARSTEN & ADRIENNE SÖRBOM Högt spel i gränslandet mellan politik och marknad

BJÖRN FJÆSTAD & JENNY BJÖRKMAN Nja, säger svenska folket om privatiseringar – se även den uppmärksammade DN-artikeln från 7 juni.

JOHAN LASERNA Medborgarkonsumenten rapporterar


Sedan den 1 januari 2013 finns ett EU-direktiv som säger att suggor inom EU ska hållas i grupp under dräktigheten – ett led i arbetet för förbättrad djurvälfärd. Nu visar genomgångar utförda av EU-kommissionen att direktivet inte följs i flera medlemsstater med omfattande grisproduktion, och att majoriteten av suggorna i dessa länder istället hålls individuellt och oftast i små utrymmen.

I Sverige hålls suggorna lösa sedan 25 år tillbaka, vilket i praktiken inneburit att de hålls i grupp under dräktigheten. Nu har en grupp SLU-forskare sammanfattat de goda svenska erfarenheterna av en mer djurvänlig sugghållning i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Acta Vet Scand.

– Vi har gått igenom den vetenskapliga litteraturen inom området, säger professor Ulf Magnusson, som har lett arbetet. Och det står klart att de grupphållningssystem som svenska forskare och grisuppfödare har utvecklat tillsammans under 25 års tid ligger i den internationella fronten beträffande kombinationen djurvälfärd och produktion.

Det framgångsrika utvecklingsarbetet har krävt betydande forskningsinsatser och ett stort engagemang från grisuppfödarna. En av de svåraste nötterna att knäcka har varit att hantera fortplantningen. För att grupphållningen ska kunna drivas rationellt måste suggorna i en grupp betäckas samtidigt så att de grisar samtidigt. Problemet har lösts med hjälp av nya skötselrutiner som bygger på kunskaper om grisarnas normala fortplantningsfysiologi. Framförallt har det lagts stor vikt vid rutinmässiga registreringar av suggornas brunstbeteende så att djurägaren har ordentlig kontroll på när suggan ska betäckas. Dessutom utnyttjas kunskaperna om de faktorer som påverkar detta beteende, t.ex. sugg-gruppens storlek och ålderssammansättning och exponering för en galt. Med dessa rutiner har mycket goda produktionsresultat uppnåtts.

– Antalet födda smågrisar per år i de svenska djurvänliga systemen är t.ex. helt jämförbart med antalet födda i de system inom EU där bristande biologi ersätts med hormonbehandlingar och där grisar föds upp i strid mot EU:s djurskyddsdirektiv, avslutar Ulf Magnusson.

Artikeln:
A 25 years experience of group-housed sows–reproduction in animal welfare-friendly systems. Stig Einarsson, Ylva Sjunnesson, Fredrik Hultén, Lena Eliasson-Selling, Anne-Marie Dalin, Nils Lundeheim & Ulf Magnusson. Acta Veterinaria Scandinavica 2014, 56:37. doi:10.1186/1751-0147-56-3

Geckoödlor och spindlar som verkar kunna sitta stilla i evigheter och promenera omkring upp och ner i taket har länge lockat forskare runt hela världen. Nya smarta fästanordningar är också på väg ut på marknaden som fäster på samma vis som geckoödlans fot. Men faktum är att förr eller senare kommer fästet att lossna oavsett hur liten kraften är som påverkar det.

Ett fenomen man kan ha stor praktisk nytta av, exempelvis vid tillverkningen av grafen, som bara består av ett lager atomer, och som behöver kunna lossas smidigt från underlaget.

Nils Karlssons studerade i sitt examensarbete vid Avdelningen för mekanik såväl mekaniken i geckoödlans ben som fotens vidhäftning mot underlaget. Ödlans fot har fem tår som alla har täta tvärgående lameller. Tittar man på lamellerna i svepelektronmikroskop visar det sig att de i sin tur består av mängder av små trådar som alla har en liten film i toppen som kan liknas vid en liten spatel. Tjockleken på spateln är cirka 10 nm och det är den som fäster mot underlaget.

– På nanoskalan råder lite andra förutsättningar. Molekylernas rörelser är försumbara i vår makroskopiska värld, men det är de inte i nanovärlden. Examensarbetet antydde att värmen och därmed molekylrörelsen har en effekt på spatelns vidhäftning. Vi ville gå vidare med analyser och räkna fram vad som verkligen händer, berättar Stefan Lindström.

De renodlade beräkningarna till att gälla en tunn film i kontakt med ett skrovligt underlag, se figuren. Filmen ligger alltså an bara mot topparna på den skrovliga ytan. De valde också att begränsa beräkningarna till den typ av svaga krafter som finns mellan alla atomer och molekyler som kallas van der Waals-krafter.

– De är visserligen små, men de finns alltid och vi vet att de är extremt avståndsberoende, säger Lars Johansson.

Det betyder exempelvis att kraften är betydligt starkare där filmen ligger mycket nära en topp än där filmen ligger ganska nära flera toppar. När filmen sedan lossnar gör den det punkt för punkt och att den gör det beror på att båda anläggningsytorna rör sig, de vibrerar. Det är små, små rörelser, men i något läge samverkar rörelsen så att ytorna faktiskt inte ligger an och då blir van det Waals-kraften så liten att filmen lossnar.

– Rent praktiskt kan man alltså lossa en tunn film från underlaget bara genom att vänta till rätta tillfället. Då behövs heller inte någon stor kraft. Den del av filmen som sitter kvar i underlaget vibrerar hela tiden och ju hårdare jag drar i den del som sitter fast, desto snabbare lossnar filmen. Men det beror dessutom på underlagets struktur och filmens styvhet hur lång tid det tar innan filmen lossnar, säger Stefan Lindström.

Även en liten kraft under lång tid gör att filmen, eller för den delen geckoödlans fot, lossnar. Till glädje för ödlan som kan kila iväg, men kanske värre för de smarta fästsystemen. Men rätt använd kan kunskapen också komma till stor industriell nytta.