Trafikverket som ansvarar för den statliga infrastrukturen i form av vägar och järnvägar, har målet att öka kostnadseffektiviteten med tre procent per år. Vägen dit går genom bättre upphandlingar och ökad konkurrens. Ett flertal studier har konstaterat att konkurrensen i anläggningssektorn är bristande, vilket kan bero på obalanserad budgivning.

– Det finns en utbredd uppfattning om att obalanserad budgivning är ett stort problem i anläggningsbranschen, men uppfattningen är inte välunderbyggd. Forskning om ämnet saknas, säger Johan Nyström, forskare på VTI.

Projektgruppen på VTI kommer därför dels att ta fram en modell för hur konkurrens påverkar ineffektiviteten med obalanserad budgivning och dels studera omfattningen av problemen när det gäller offentliga vägupphandlingar.

– Obalanserad budgivning förutsätter ett så kallat styckpriskontrakt (utförandeentreprenad), där de upphandlade mängderna, av exempelvis antal kantstolpar eller kubikmeter jord, ändras under projektets gång, säger Sofia Grahn Voorneveld, forskare på VTI.

Utförandeentreprenad är det vanligaste sättet att upphandla och vanligtvis vinner den entreprenör som ger det lägsta totalpriset. Obalanserad budgivning innebär att en entreprenör anpassar sina priser efter angiva kvantiteter i anbudsskedet för att under projektets gång kunna maximera vinsten. Det innebär att en annan entreprenör kanske skulle haft det bästa budet och upphandlaren får betala ett överpris.

Projektet finansieras av Konkurrensverket och ska vara klart i oktober 2015.


Redan i antikens Grekland fanns föreställningen att skaparkraften hos framstående filosofer, politiker och konstnärer går hand i hand med melankoli.

Idag skulle en ”melankoliker” få diagnosen periodisk förstämningssyndrom. Personer som varvar perioder av djup nedstämdhet med perioder av kraftigt ökad energi talar vi om som bipolära eller manodepressiva.

På senare tid har teorin förts fram att flera av västvärldens stora ledare varit framgångsrika inte trots, utan tack vare perioder av melankoli och förstämning.

Mikael Landén vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har tillsammans med Simon Kyaga och andra forskare vid Karolinska Institutet använt svenska registerdata för att testa hypotesen om personer med bipolär sjukdom oftare arbetar som ledare eller politiker.

I studien, som omfattar nära 23 000 personer, undersöktes också om bipolära män bedömts lämpliga som officerare vid mönstringen, samt om syskonen till bipolära personer är överrepresenterade som ledare. Dessa förmodas nämligen ha en del liknande personlighetsdrag eller temperament som sina syskon med bipolär sjukdom, men är själva friska.

Överraskande nog visar studien att syskonen till bipolära personer var överrepresenterade i chefsroller. Tydligast var detta i undergruppen politiker, där ledaruppdrag var nästan dubbelt så vanliga hos syskon till personer med bipolär sjukdom än hos kontrollgruppen.

Studien visar vidare att de manliga personerna med bipolär sjukdom var överrepresenterade både bland dem som bedömdes ha mycket god officerslämplighet och bland dem som bedömdes som minst lämpliga. Dessa personers friska bröder var dock överrepresenterade bland dem som bedömdes ha mycket god officerslämplighet.

Enligt Mikael Landén ger fynden visserligen stöd åt de historiska observationerna att de personlighetsegenskaper som kommer till uttryck vid periodisk förstämningssjukdom driver personer att bli ledare.

– Men att detta främst kommer till uttryck hos de bipolära personernas friska syskon talar samtidigt för att själva sjukdomen också hindrar människor från att nå sådana befattningar, säger Mikael Landén.

Med andra ord: de friska syskonen gynnas av egenskaper som gör dem lämpade för ledarskap, men skonas från sjukdomens ogynnsamma och ofta förödande effekter.

– Vi påminns också om att psykiatrisk sjukdom inte är något entydigt negativt. Med rätt behandling och stöd kan fler patienter lyftas till bättre funktionsnivå och utnyttja de kvaliteter som döljs av sjukdomsbilden i övrigt.

Simon Kyaga menar också att resultaten också kan bidraga till att förklara varför bipolär sjukdom – som är mycket ärftligt – inte försvunnit genom evolutionen.

– Bipolärt syndrom medför också egenskaper som i rätt miljö är positiva, och hos friska syskon så kan de positiva effekterna överväga, säger han.

Forskargruppen har tidigare visat att det är vanligare med kreativa yrken i familjer som drabbats av bipolär sjukdom och schizofreni.

Artikeln Bipolar disorder and leadership – a total population study publicerades i Acta Psychiatrica Scandinavica den 25 juni.

Blåtunga är en allvarlig virussjukdom som drabbar tama och vilda idisslare och som sprids via blodsugande svidknott. Allvarliga symptom är vanligast hos får, medan nötkreatur vanligen får mildare symtom. Nötbesättningar har dock en viktig roll i smittspridningen, och vaccinering av boskap är nödvändig när sjukdomen ska bekämpas, vilket gjordes när sjukdomen dök upp i Sverige 2008*.

Dagens kommersiella vacciner har dock nackdelar som begränsar möjligheterna att använda dem för att förhindra smittspridning och för virusutrotning. Diagnostester som påvisar antikroppar i djurens blod kan t.ex. inte skilja på djur som är virussmittade och sådana som har blivit vaccinerade. Dessutom behövs det olika vacciner för olika varianter (serotyper) av viruset.

Jenna Anderson har i sitt doktorsarbete utvecklat ett vaccin som inte består av avdödat virus, utan av ett urval av viktiga proteiner som finns på blåtungevirusets utsida, men inte alla. Tanken var att vaccinet skulle innehålla så många komponenter att immunförsvaret skulle bli tillräckligt stimulerat för att kunna avvärja en framtida blåtungesmitta. Men dessutom skulle vaccinet sakna ett virusprotein som därmed skulle kunna ligga till grund för en diagnostik som identifierar djur med ”riktig” smitta.

Ett vaccin bestående av en blandning av tre renframställda proteiner samt en komponent som stimulerar immunförsvaret har nu gett mycket lovande resultat. Hos friska kor gav det nya vaccinet upphov till ett neutraliserande antikroppssvar som var minst lika starkt som hos kor som fått ett kommersiellt vaccin. Ett försök med kalvar visade sedan att det nya vaccinet gav djuren skydd mot den variant av blåtungevirus som förekommit i Nordeuropa (BTV-8).

I avhandlingen visar Jenna Andersson och hennes kollegor också att det går att göra diagnostester som påvisar antikroppar mot ett av de virusproteiner som inte ingår i vaccinet, och att det alltså går att identifiera djur som verkligen har blivit smittade av blåtungevirus.

Det framtagna vaccinet kan ses som en prototyp för ett nytt framtida blåtungevaccin. Nästa steg blir att undersöka möjligheten att modifiera vaccinet så att det även slår mot andra serotyper. Då måste vaccinet kompletteras med ytproteiner som är typiska för dessa virusvarianter.

* År 2006 spreds sjukdomen för första gången till Nordeuropa och 2008 även till Sverige. Efter en omfattande vaccinationskampanj kunde landet åter förklaras fritt i slutet av 2010. Sedan 2010 har inga fall av blåtunga setts i norra Europa, men ett flertal varianter av viruset cirkulerar alltjämt i Medelhavsområdet. Blåtunga kan inte drabba människor.

Länk till avhandlingen

Information om sjukdomen hos Statens veterinärmedicinska anstalt

I takt med att livslängden ökat har det blivit en uppgift för flera människor i medelåldern att inte bara sörja för sina barn utan också för sina föräldrar. Oftast var det en uppgift för kvinnorna. Med välfärdssamhällets framväxt efter andra världskriget började det offentliga erbjuda hjälp till alla åldringar oavsett bakgrund eller socialt nätverk i övrigt.

Verktygen är främst så kallade särskilda boenden med personal i byggnaden, samt hemtjänst, då personal kommer till hemmet och hjälper till. Äldreboenden har funnits i många olika former, men den tydliga trenden är att antalet platser har minskat stadigt sedan början på 90-talet. Samtidigt har hemtjänsten utvecklat sin verksamhet.

– Det har funnits en ambition både av kvalitetsskäl och av ekonomiska skäl att låta äldre bo kvar i hemmet, men föreställningen om att äldre i alla lägen vill bo kvar hemma stämmer inte riktigt med forskningens bild. Tanken att det är billigare att vårda någon hemma, som har lika stora behov som en som bor på äldreboende, stämmer inte. Behöver du hjälp sex gånger om dagen, då är det sällan billigare hemma än på ett äldreboende. Det finns beräkningar på brytpunkten där, säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete på Stockholms universitet.

Äldre kvar hemma
Att vilja komma till ett äldreboende, men inte få det, har blivit en följetong i rapporteringen om äldre på senare år. På riksnivå är alla politiska partier överens om att detta är ett problem och även Socialstyrelsen har slagit larm, men även om en regering initierar satsningar så är äldreomsorgen en kommunal angelägenhet och därmed föremål för tuffa prioriteringar på kommunal nivå.

– I en kommun kan det finnas tomma platser i äldreboende samtidigt som äldre inte får flytta in och då är det lätt att politikerna säger: ”Men vi har ju tomma platser, vi har ett överskott”, men det kan ju bero på att ledningen har gett så stränga instruktioner till biståndsbedömarna att inte bevilja plats innan man till exempel har testat hemtjänst sex gånger om dygnet. Så man kan ha tomma platser och ändå ett otillfredsställt behov, säger Marta Szebehely.

Socialgerontolog Mats Thorslund, KI, håller med om den verklighetsbeskrivningen.

– I allt väsentligt är sjukvården och äldreomsorgen lokalt finansierad och det är kommunpolitiker som bestämmer vad som ska finnas i omsorgen – så regeringen kan säga vad den vill. Kommunerna är ju inte ovetande om problemen inom äldreomsorgen, men de har begränsade resurser. Det är svåra prioriteringar de har att göra med.

Ökande personalbrist är också ett hot mot framtidens äldreomsorg. Enligt beräkningar från SCB kommer det att saknas 150 000 personer inom äldreomsorgen om 20 år. De tankar som finns i dag om hur ekvationen ska gå ihop handlar till exempel om att i framtiden förmå friska pensionärer att arbeta inom äldreomsorgen, eller att införa ny teknik som avlastar personalen.

Alla samma rätt till omsorg
En annan utveckling som har präglat äldreomsorgen under senare år är en omfattande överföring av driften till privata utförare. Enligt Marta Szebehely finns det i brukarundersökningarna inga större skillnader mellan de två driftsformerna ur de äldres perspektiv. Hon kan konstatera att personaltätheten är lägre i den privatdrivna omsorgen och att de äldre får se fler nya ansikten inom hemtjänsten. Samtidigt är de privata utförarna bättre på att göra riskbedömningar för exempelvis fall och trycksår, men om dessa bedömningar har lett till en kvalitetsökning är oklart.

– Det finns många uppgifter och de tolkas väldigt olika. Vi får vänja oss vid att det här är omstridda fenomen, säger Marta Szebehely.

I dag utnyttjar många RUT-avdraget och köper hemtjänst av sin privata utförare utöver det som ges av kommunens biståndshandläggare. Om missnöjet med brist på äldreboenden ökar kan det växa upp helt privata alternativ. Detta är enligt Marta Szebehely ovanligt i dag, men en fullt möjlig utveckling.

– Vår konstruktion är att alla har rätt till samma äldreomsorg oavsett plånbokens storlek. Om äldreomsorgen då inte finansieras så kommer de med större plånbok att söka andra alternativ. Och då kan man komma till ett vägskäl när vårt system blir problematiskt. Därför är det ett problem att finansieringen av äldreomsorgen minskat sedan 1990 i förhållande till den åldrande befolkningen.

Tillfrågade experter:
Mats Thorslund, KI, professor i socialgerontologi, verksam vid Aging Research Center – ett forskningscenter som drivs gemensamt av Karolinska Institutet och Stockholms universitet.
Marta Szebehely
, professor i socialt arbete med inriktning mot äldre på Stockholms universitet.

En pilotstudie gjord på VTI visar att motorvärmning via kylvattnet är mer bränsleeffektivt än att värma smörjoljan.

Kallstart av motorfordon ger högre bränsleförbrukning och mer utsläpp än om motorn är varm då den startas. Traditionellt sett har motorvärmning skett genom att kylvattnet värmts, vilket i sin tur värmt motorblocket. En studie har gjorts på VTI för att undersöka om det skulle vara mer energieffektivt att värma smörjoljan i stället för kylvattnet. Hypotesen var att en varmare smörjolja leder till mindre friktion i motorn, vilket i sig skulle innebära att det behövs mindre bränsle för att överkomma friktionsmotståndet.

– Resultaten av testerna visar att kallstartseffekten med en ökad bränsleförbrukning minskar mest genom att värma kylvattnet. Ju varmare kylvattnet är vid motorstart desto mindre bränsleförbrukning, säger Annelie Carlson, forskare på VTI.

När de totala energibehoven för kallstarter beräknas, det vill säga bränsleförbrukning plus el för motorvärmning, är resultaten inte tydliga när det gäller vilket alternativ som är energieffektivast, kall- eller varmstart. Den minskade bränsleförbrukningen som resulterar av förvärmning tas till viss del ut av den elförbrukning som behövs för själva motorvärmningen.

– En fördel är förstås att de lokala utsläppen minskar. Om man dessutom tar i beräkning att den svenska elproduktionen till stor del består av vatten- och kärnkraft så ger motorvärmning lägre utsläpp totalt sett, säger Annelie Carlson.

Mer information samt rapport: VTI notat 22-2014

Ett alternativt farthinder kan vara antingen passivt eller aktivt dynamiskt. Passivt dynamiska farthinder är sådana som exempelvis trycks ihop av tunga fordon, men som inte använder sig av elektronisk utrustning. En variant låter bussar och utryckningsfordon passera obemärkt genom att luften trycks ut via en säkerhetsventil om ett tyngre fordon kör över hindret (se illustration). Vanliga bilister däremot upplever liknande obehag som vid solida hinder.

– Nackdelen med passivt dynamiskt hinder är att vanliga bilar är tvungna att sänka hastigheten långt under skyltad hastighet, även på 30-vägar, vilket ger ett körbeteende där föraren accelererar upp bilen direkt efter farthindret till skyltad hastighet eller kanske även högre. Detta körsätt ger högre bullernivåer och mer utsläpp samt en sämre komfortnivå hos förarna, säger Omar Bagdadi, forskare på VTI.

Aktivt dynamiska farthinder är sådana som kan aktiveras med hjälp av elektronisk utrustning, exempelvis radar eller induktionsslingor som läser av vilken fordonstyp som närmar sig eller vilken hastighet fordonet håller.

Ett exempel är ett hinder där en lucka fälls ner i marken och skapar en motstående kant som fordonet kör på om det kör för fort. Med hjälp av en informationsskylt informeras förarna innan farthindret när deras hastighet är för hög. Styrsystemet som är inkopplat tillåter viss styrning av tillåten hastighet och tider på dygn/vecka samt kan utrustas med en mottagare för särskilda fordon, exempelvis ambulans och polis, som låter dessa fordon passera obehindrat oavsett hastighet.

– Dessa farthinder är konstruerade så att det ska gå att hålla ett högt trafikflöde på en vägsträcka i jämn hastighet. Farthindret kräver inte att vare sig bilister eller tunga fordon saktar in under den tillåtna hastigheten för att passera obehindrat, säger Omar Bagdadi.

Rapporten visar att det finns få dokumenterade utvärderingar av alternativa farthinder. Forskarna konstaterar att både passivt dynamiska och aktivt dynamiska farthinder är intressanta och till viss del kan ersätta och komplettera traditionella solida farthinder i Sverige.

FAKTA
VTI rapport 823

Mer information om Transcalm road hump: www.dunloptranscalm.com

Projektet ska identifiera reglertekniska parametrar och funktioner som säkerställer ett sunt inomhusklimat och samtidigt sänker ventilationsbehovet. Det sänker i sin tur uppvärmningsbehovet. Forskarna ska använda villan som ett laboratorium där komponenter och styrningar som utvecklas i projektet ska utvärderas.

Den nyligen beslutade ekodesignförordningen för ventilationsaggregat kommer att få stor inverkan på marknaden för dessa. Den premierar aggregat som är anpassade för behovsstyrd ventilation.

– Det är samtidigt inte klarlagt hur luftkvalitet ska mätas i bostäder så att ventilationen kan regleras mot det verkliga behovet utan att riskera att innemiljön försämras. Det hör till det som vi ska reda ut, säger Caroline Haglund Stignor, energiexpert på SP.

Energianvändning, inomhusklimat, komfort och funktion i forskningsvillan följs upp genom detaljerade mätningar av bland annat luftkvalitet och emissioner. Förutom mätningar och utvärderingar i forskningsvillan kommer andra systemkoncept att utvärderas och inomhusklimat mätas i ytterligare byggnader. Detta sker i samarbete med de företag som deltar i projektet.

Forskarna ska också vidareutveckla ekvationen för det nyckeltal som ligger till grund för energiklassningen till att bättre spegla verkliga svenska förhållanden över hela året.  Resultaten ska bli till en ny metod för beräkning av livscykelkostnader (LCC).

FAKTA
Energimyndigheten finansierar arbetet. Forskningsvillan är byggd
tillsammans med trähusföretaget Derome inom ramen för EU-projektet
NEED4B.

Geologen Maria Åkesson har i sitt avhandlingsarbete undersökt förekomsten av bekämpningsmedel i grundvatten i Skåne. Hon har gått igenom gamla analysresultat och tagit fram nya mätdata, dels för att studera själva utbredningen av bekämpningsmedel, dels för att undersöka metoder som kan användas för att bedöma spridningsrisker.

– Det är inte bra att hitta bekämpningsmedel i grundvattnet. Den här typen av ämnen bryts ned långsamt när de väl nått grundvattnet, och dessutom tar det lång tid för grundvatten att omsättas, säger Maria Åkesson.

I undersökningen ingår elva skånska kommuner: Staffanstorp, Hässleholm, Kristianstad, Simrishamn, Ystad, Perstorp, Skurup, Sjöbo, Örkelljunga, Tomelilla och Båstad. Resultaten av studien visar att bekämpningsmedel är frekvent förekommande i det skånska grundvattnet.

– Men vi vet fortfarande för lite om förekomsten för att kunna säga något om framtida kvalitetsproblem och eventuella hälsorisker, säger Maria Åkesson.

I sin forskning har Maria Åkesson också undersökt hur gammalt grundvattnet är på olika platser i Skåne, det vill säga hur lång tid det tar för vatten att transporteras från markytan ner till de nivåer i marken där dricksvatten hämtas. Grundvattnets ålder ger information som kan bidra till att bedöma generella föroreningsrisker. Datering av grundvatten är därmed av värde för att förebygga och hantera föroreningsproblem.

Maria Åkesson hoppas att hennes forskningsresultat kan främja dialogen med myndigheterna vad gäller att motivera och utforma en utökad och förbättrad grundvattenövervakning, och därmed också ett bättre grundvattenskydd.

– Det är anmärkningsvärt att vi i Sverige har en förhållandevis dålig kontroll över grundvattnet och dess kvalitet. Grundvattnet är en av våra absolut viktigaste naturresurser, och Sverige anses ju dessutom ofta gå i bräschen för miljöarbete generellt sett, säger Maria Åkesson.

FAKTA
Den 18 september, dagen före disputationen, arrangeras ett symposium som handlar om dricksvattenkvalitet i Sverige och EU. Symposiet hålls kl 14-16 i Pangea, Geocentrum II, Sölvegatan 12 i Lund. Journalister är välkomna att delta, men ombeds meddela arrangören Charlotte Sparrenbom (charlotte.sparrenbom@geol.lu.se) i förväg.

Mozhgan Zachrison har studerat två grupper av vuxna elever och studenter med utländsk bakgrund, dels inom grundläggande vuxenundervisning, dels vid Malmö högskola. Hennes egen erfarenhet är att goda kunskaper i svenska är centralt för den som flyttar hit.

– Språket är nyckeln till hela din existens, till arbete, till samhället, gemenskap, självtillit, ja till allt.

Själv utbildad inom språk och kommunikation ville hon veta varför svenskundervisningen ger så olika utfall för olika människor.

– Varför lär sig en del att behärska språket, och andra inte? Vad händer i själva svenskundervisningen?

Hon följde undervisningen och intervjuade elever och lärare inom grundläggande vuxenutbildning, som riktar sig till immigranter som behöver mer undervisning i svenska. Undervisningen fokuserar mer på att lära ut svensk kultur än själva språket, vilket blir hindrande för eleverna, är hennes slutsats.

– Undervisningen var inte kopplad till deras sociala verklighet. Istället för att ta vara på deras egna erfarenheter fick de uppgifter som att skriva om hur man firar påsk i Sverige. Något som för många krävde mycket tid i research, istället för att arbeta med språket och kommunikativ kompetens.

Ett annat exempel är den skönlitterära bok de fick läsa, ”Grabben i graven bredvid”, som kräver ett stort ordförråd och kunskap om svenska sociala koder för att förstå. För många var den enbart förvirrande, de kunde inte hänga med i berättelsen, förstod den inte, och tappade sugen.

Undervisningsmetoderna var också traditionella, konstaterar hon. Inga grupparbeten och egna reflektioner, utan traditionell katederundervisning med läraren som huvudrollsinnehavare

– Lärarnas roll som kritiska individer är viktig, säger hon. Man ser eleverna som barn som ska uppfostras till att bli svenskar, istället för vuxna människor med egna erfarenheter och potential. Med ett kritiskt förhållningssätt kan man lägga mer ansvar på eleverna för sitt eget lärande och samtidigt erkänna dem, något som saknas i denna studie.

Eleverna ses också som offer för sin sociala och kulturella bakgrund, något som de ska räddas ifrån. De berövas sin personliga autonomi och symboliska heder, skriver Mozhgan Zachrison.

Men problemet ligger inte bara i undervisningen, utan också hos eleverna. Många bär på en ständig dröm om att återvända till sitt hemland. De är fysiskt i Sverige men mentalt någon annanstans. De söker sig till egna etniska grupper och bygger en tillvaro med dem, ett ”samhälle i samhället”, där de kan sköta de flesta angelägenheter utan att kunna svenska. De saknar motivation för att lära sig svenska.

Som kontrollgrupp hade Mozhgan Zachrison studenter med invandrarbakgrund, vid Malmö högskola. De behärskade svenska väl, men även de rapporterade om ett utanförskap där sociala koder är svåra att tillägna sig och att kommunikativa situationer skapade en känsla av alienation.

Separera språk- och kulturinlärning, är Mozhgan Zachrisons rekommendation. Hon efterlyser också en attitydförändring, en större nyfikenhet på och intresse för de som kommer till Sverige. Vad har de med sig? Vilka erfarenheter bär de på? Hur känns det att vara immigrant? Vidare behöver vi titta närmare på mekanismerna bakom hur en del immigranter isolerar sig från svenska språket genom att ingå i mindre ”etniska samhällen”. Hur kan man förstå och förklara denna process?

Mozhgan Zachrison disputerade den 5 september. Avhandlingen heter ”Invisible voices. Understanding the sociocultural influences on adult migrants´ second language learning and communicative interaction”.

Resultaten visar att kvinnor förväntas vara mer ansvarstagande, kontrollerande och omhändertagande än män, som i sin tur antas vara orädda och testa gränser. Män är därmed tillåtna att göra bort sig och förlora kontroll i högre utsträckning än kvinnor.

– Det finns även kopplingar mellan unga kvinnors drickande och föreställningar om promiskuitet och risk för sexuella övergrepp, säger Josefin Bernhardsson vid Centrum för samhällsvetenskaplig alkohol- och drogforskning, Stockholms universitet.

Avhandlingen synliggör att de normer som reglerar drickandet är relativt stabila även då svenskarnas dryckesmönster förändrats i termer av kvantitet och val av dryck. I synnerhet gäller detta genus- och åldersrelaterade normer.

– Mäns och kvinnors drickande förklaras och ursäktas på olika sätt. Medan mäns dryckesbeteende huvudsakligen ursäktas utifrån argument om biologi och hormoner; som exempelvis med att de är djuriska eller testosteronstinna, förklaras kvinnors ansvarskännande främst utifrån moderskapet, säger Josefin Bernhardsson.

Dessa skillnader synliggörs främst i relation till beteenden som uppfattas som riskfyllda eller problematiska. Vad gäller de positiva betydelser som intervjupersonerna tillskriver alkohol är likheterna mellan män och kvinnor större än skillnaderna mellan dem.

Avhandlingen är baserad på ett stort antal fokusgruppsintervjuer med män och kvinnor mellan 15 och 65 år. Studiens syfte har varit att undersöka betydelser av alkohol och drickande i olika generationer av män och kvinnor i relation till livsperioderna barndom, ungdom och vuxendom.

I forskningsrapporten ”Politik för kommuner som krymper” visar kulturgeografen Josefina Syssner att den ojämna befolkningstillväxten skapar stora skillnader i planeringsförutsättningar mellan små och stora, växande och minskande kommuner.

Kommunala företrädare i krympande kommuner pratar ogärna om att befolkningen minskar. De som företräder dessa kommuner tycks se utebliven tillväxt som ett lokalt politiskt misslyckande. Detta trots att utebliven tillväxt många gånger kan förklaras med förändringar på nationell och internationell nivå.

Rapporten visar att kommunerna sällan formulerar strategier för att möta de utmaningar som en negativ befolkningstillväxt medför.

– Ur ett demokrati- och medborgarperspektiv är det olyckligt. Kommunerna står inför stora utmaningar, men man pratar inte om dem med medborgarna på ett strukturerat sätt, säger Josefina Syssner.

Samtidigt vidtar kommunerna en rad åtgärder för att anpassa kommunens organisation och verksamhet utifrån de nya förutsättningar som en minskande befolkning innebär. Förändringar av skolans och äldrevårdens organisation, samverkan med grannkommuner och civilsamhället är exempel på några sådana åtgärder.

Josefina Syssners slutsats är att kommuner med ett minskande befolkningsunderlag bör utveckla en lokal anpassningspolitik. En sådan politik slår fast hur kommunen ska prioritera och organisera sin verksamhet när resurserna krymper. Det kan emellertid vara svårt eftersom det finns en förväntan på tillväxt, konstaterar Josefina Syssner.

– Det handlar om att krympa på ett klokt sätt. Istället för att ha orealistiska förväntningar på att få fler inflyttare, bör man lägga kraft på att utveckla idéer kring hur man på ett innovativt sätt kan hantera sitt kommunala uppdrag trots att befolkningen minskar.

Rapporten ”Politik för kommuner som krymper” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet.

Fokusområdena i projektet är att utveckla och förfina bioraffinaderiprocesser för lignocellulosa (till exempel ved) och utveckla metoder för extraktion av olika ämnen ur alger. Mer specifikt är målen att utveckla processer nya produkter från lignin och att kunna utvinna socker ur cellulosa för vidareförädling till biobaserade kemikalier till en konkurrenskraftig kostnad.

Projektet, som heter AERTOS BBE (Bio-based Economy), kommer att stärka samarbetet mellan forskningsorganisationer i Europa. Det kommer att öka den faktiska kunskapen om ämnet, men även möjligheten för forskarna att åka runt till de olika organisationerna och utbyta erfarenheter. Projektet kombinerar teknologi från följande partners: VTT Technical Research Centre of Finland, Tecnalia, Fraunhofer, Sintef, CEA, TNO och SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Den totala budgeten för projektet är nära 25 miljoner kr (2,6 milj Euro).

– Projektet är en utmärkt möjlighet till nära samarbete inom ett högaktuellt område som bioekonomi och vi är väldigt glada över det, säger Markus Norström, affärsområdeschef på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

– Högskolan i Halmstad har en unik profil med kompetens inom samtliga områden som utvärderas. Dessutom har vi lång erfarenhet av att göra utvärderingar, berättar Jörgen Johansson, universitetslektor i statsvetenskap och uppdragsledare för utvärderingen vid Högskolan i Halmstad.

Utvärderingen av landsbygdsprogrammet 2007–2013 utförs av fyra temagrupper och sker på uppdrag av Jordbruksverket. Den första gruppen utvärderar programmets åtgärder för konkurrenskraft, den andra utvärderar miljöåtgärderna och den tredje utvärderar åtgärder som syftar till landsbygdsutveckling. Dessa tre grupper leds av forskare från KTH, Lunds universitet samt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Högskolan i Halmstad har helhetsansvaret för grupp fyra – vars uppdrag är att syntetisera de övriga tre gruppernas granskning i en slutrapport. I uppdraget ingår även att svara på övergripande frågeställningar.

På Högskolan samordnas arbetet av RISP (Research on Innovation in a Societal Perspective) – ett nätverk som samlar forskare från olika vetenskapliga discipliner. Utvärderingen kommer att få många positiva följdeffekter.

– Uppdraget kommer bland annat att ge upphov till nya forskningsprojekt. Det är en stor möjlighet för Högskolan i Halmstad, berättar Jörgen Johansson, som även är forskningsledare för RISP.

Utvärderingsarbetet påbörjas under hösten 2014 och slutrapporten är klar hösten 2016. Den skickas till EU-kommissionen senast den 31 december samma år. Rapporten kommer även att få betydelse för det landsbygdsprogram som löper 2014–2020.

Fotnot. Landsbygdsprogrammen är en del av EU:s strategi för att nå målen med den gemensamma landsbygdspolitiken. Varje program löper över sju år och finansieras gemensamt av Sverige och EU. De innehåller satsningar i form av stöd och ersättningar för att utveckla landsbygden.

Inom den medicinska vetenskapen vet man inte säkert hur MS uppstår och varför kroppens immunförsvar angriper celler i det centrala nervsystemet (CNS). Inflammation uppstår av okänd anledning vilket gör att transporten av nervimpulser försämras. Detta kan ge olika fysiska och psykiska symptom, bland annat känselbortfall, motoriska svårigheter, suddig syn, yrsel, och trötthet.

I den aktuella studien har forskarna undersökt om även tarmens funktion angrips vid MS. Resultaten baseras på en sjukdomsmodell för MS på möss, visar på inflammation och förändringar i tarmens barriärfunktion tidigt i sjukdomsförloppet. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

– Det är känt att tarmens genomsläpplighet för skadliga substanser är förhöjd vid inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, men även vid en del andra autoimmuna sjukdomar som typ 1 diabetes. Tillståndet kallas för ”läckande tarm syndromet”. Våra studier pekar på en läckande tarm och en ökad inflammation i tarmslemhinnan och kopplad lymfvävnad redan innan kliniska symptom för MS är märkbara. Det verkar också som att inflammationen ökar i takt med utvecklingen av sjukdomen, säger forskaren och en av författarna till studien, Shahram Lavasani.

Shahram Lavasani och hans kollegor vid Lunds universitet har tidigare visat att probiotiska bakterier kan ett visst skydd mot MS. De har därför ställt sig frågan om tarmbarriären påverkas och undersökt inflammatoriska celler och processer i tarmen. Hypotesen testades i ett forskningsprojekt i samarbete med professor Björn Weström, doktorand Mehrnaz Nouri och docent Anders Bredberg.

– Till vår överraskning såg vi strukturförändringar i tunntarmens slemhinna och en ökning av inflammatoriska T-celler, så kallade Th1 och Th17. Samtidigt såg vi en minskning av immunhämmande, så kallade regulatoriska T-celler. Dessa förändringar förknippas ofta med inflammatoriska tarmsjukdomar, och biologiskt aktiva molekyler som produceras av Th1 och Th17 tros stå bakom dessa skador på tarmen.

Neuroinflammatoriska processer vid MS tros leda till skada och ”läckage” i den blod-hjärnbarriär som skyddar CNS och reglerar transport av celler och substanser. Forskarna har nu sett liknande skador även i tarmbarriären, speciellt på de så kallade ”tight junctions”, som binder samman cellerna i tarmens slemhinna och visar att dessa kopplas till sjukdomsspecifika T-celler.

– Vad som utlöser autoimmuna sjukdomar är i de flesta fall okänt, men vi vet att sjukdomsalstrande celler trafikerar och stör tarmen. En läckande tarm gör att skadliga bakterier och giftiga ämnen i kroppen kan tas in i tarmen, vilket skapar ännu mer inflammation. Våra resultat ger stöd för tanken att en skadad tarmbarriär bidrar till att kroppen inte på ett normalt sätt klarar av att avbryta en autoimmun reaktion, utan i stället uppstår därför en kroniskt sjukdom som exempelvis MS, säger Shahram Lavasani.

Shahram Lavasani och hans kollegor menar att framtidens mediciner mot denna typ av sjukdomar kanske inte enbart ska rikta sig mot CNS, utan även mot tarmen genom att reparerar och återställa tarmbarriären.

– I det långa loppet hoppas vi att våra resultat kan leda till bättre förståelse för vad som faktiskt sker under sjukdomsförloppet vid MS. I ett ännu längre perspektiv hoppas vi på en bättre behandling genom att sikta mot tarmbarriären som ett nytt terapeutiskt mål.

Forskargruppen undersöker nu andra inflammatoriska parametrar i tarmen som kan påverka utvecklingen av MS. Syftet är att arbeta fram behandlingsmetoder som kan läka tarmslemhinnan i förhoppning om att kunna hindra utveckling av sjukdomen.. Del av detta arbete ingår i Mehrnaz Nouris avhandling som ska läggas fram senare i år.

Studien
Intestinal Barrier Dysfunction Develops at the Onset of Experimental Autoimmune Encephalomyelitis, and Can Be Induced by Adoptive Transfer of Auto-Reactive T Cells

Avhandlingen består av tre delstudier. I den första studeras barns utträde från förskolan och övergång till förskoleklassen. I den andra studeras barnens läsår i förskoleklassen och övergången till årskurs 1. Den tredje studien fokuserar på barns relationsbrytande processer i övergångarna. Centralt i analyserna har varit att vinna kunskap om hur barnen upplever kontinuitet mellan skolformerna, och vilka former av kontinuitet (eller diskontinuitet) de ger uttryck för.

Resultaten visar att övergångar inte endast innebär anpassningar till det nya som väntar, de innebär även processer av återkommande separationer. I övergångarna träder barnen inte endast över institutionella gränser mellan skolformer utan också relationella gränser mellan olika gemenskaper. Denna sociala diskontinuitet innebär ofrivilliga avbrott i kamratrelationer och ställer krav på barns flexibilitet och anpassning. Övergången från förskola till förskoleklass innebär även fysisk diskontinuitet, då exempelvis förskolegården byts ut mot en stor skolgård. Barnen verkar betrakta denna förändring tämligen inspirerande, då det kan bidra till att gränsen mellan förskola och förskoleklass görs synlig.

Barnen ger uttryck för att det finns en kulturell kontinuitet mellan förskola och förskoleklass, de pedagogiska inramningarna i miljöerna är tämligen lika vilket gör att barnen kan känna igen sig i förskoleklassrummet. Dock gör en del av barnen motstånd mot denna kontinuitet, då de upplevde att det kan bli för mycket ”förskola i förskoleklassen”.

Resultaten visar även att det kan finnas en undervisningsdiskontinuitet i övergångarna, dvs att det saknas en tydlig röd tråd i undervisningen i de tre skolformerna. En del av barnen upplever att de får upprepa samma aktiviteter i årskurs 1 som de redan har gjort både i förskola och i förskoleklass.

Ett framstående resultat i avhandlingen är de återkommande ofrivilliga splittringarna i barns kamratrelationer. I samtliga övergångar verkar det vanligt att barnen omgrupperas till nya klasser. Även förskolan, med sin organisation av exempelvis ”förskoleklassförberedande” femårsgrupper, verkar tämligen övergångsrik. Det är därför relevant att vidare fundera över hur man kan skapa en relationell stabilitet i övergångarna, för att ge barnen bra förutsättningar för fortsatt lärande.

I resultatet träder också förskoleklassens pedagogiska poäng som övergångszon fram. Dagens utbildningspolitiska förslag och reformer tenderar att gå i linje med en utveckling av ett granskningssamhälle där formaliserad undervisning, tidigare betyg och ökad bedömning betonas mer och oftare än hur vi ska behålla och vidareutveckla barns intresse, lust och nyfikenhet att lära. Den pedagogiska poängen med förskoleklassen är att den utgör en plats där barnen, utan yttre krav på prestationer, får tid att anpassa sig till nya förutsättningar samt förbereda sig på möten med olikheter, kontraster och variationer i exempelvis aktiviteter och undervisningsinnehåll. Under ett läsår får barnen möjligheter pendla mellan skolans och förskolans kulturer, vilket gör att förskoleklassen kan bidra till en ”mjuk övergång” till skolan. Under året i förskoleklass ges de möjligheter och tid att skapa ny trygghet i nya kamratrelationer och sociala gemenskaper. Hur förskoleklassåret, och övergångarna till och från förskoleklassen, hanteras skulle därmed kunna få effekter på barnens fortsatta skolgång och fortsatta lärande.

Avhandlingen ”Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och (dis-)kontinuiteter” kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.

I ungefär hälften av Sveriges 290 kommuner minskar befolkningen. Dessa kommuner står inför utmaningen att fortsätta erbjuda medborgarna en god kommunal service och en god livsmiljö trots att skatteinkomsterna minskar. En ny forskningsrapport belyser hur kommunerna hanterar denna utmaning.

I forskningsrapporten ”Politik för kommuner som krymper” visar kulturgeografen Josefina Syssner att den ojämna befolkningstillväxten skapar stora skillnader i planeringsförutsättningar mellan små och stora, växande och minskande kommuner.

Kommunala företrädare i krympande kommuner pratar ogärna om att befolkningen minskar. De som företräder dessa kommuner tycks se utebliven tillväxt som ett lokalt politiskt misslyckande. Detta trots att utebliven tillväxt många gånger kan förklaras med förändringar på nationell och internationell nivå.

Rapporten visar att kommunerna sällan formulerar strategier för att möta de utmaningar som en negativ befolkningstillväxt medför.

– Ur ett demokrati- och medborgarperspektiv är det olyckligt. Kommunerna står inför stora utmaningar, men man pratar inte om dem med medborgarna på ett strukturerat sätt, säger Josefina Syssner.

Samtidigt vidtar kommunerna en rad åtgärder för att anpassa kommunens organisation och verksamhet utifrån de nya förutsättningar som en minskande befolkning innebär. Förändringar av skolans och äldrevårdens organisation, samverkan med grannkommuner och civilsamhället är exempel på några sådana åtgärder.

Josefina Syssners slutsats är att kommuner med ett minskande befolkningsunderlag bör utveckla en lokal anpassningspolitik. En sådan politik slår fast hur kommunen ska prioritera och organisera sin verksamhet när resurserna krymper. Det kan emellertid vara svårt eftersom det finns en förväntan på tillväxt, konstaterar Josefina Syssner.

– Det handlar om att krympa på ett klokt sätt. Istället för att ha orealistiska förväntningar på att få fler inflyttare, bör man lägga kraft på att utveckla idéer kring hur man på ett innovativt sätt kan hantera sitt kommunala uppdrag trots att befolkningen minskar.

FAKTA
Rapporten ”Politik för kommuner som krymper” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet.