Det har tidigare varit okänt vilka nätverk i hjärnan som ger upphov till negativa känslor, så kallad aversion, och långvariga stresstillstånd.

Men genom att använda olika avancerade tekniker har forskare vid Karolinska institutet kunnat kartlägga en specifik nervcellsbana hos möss. Nervcellsbanan går från hypotalamus till habenula i hjärnan och styr negativa känslotillstånd.

Öppnar för nya sätt att behandla depression

I studien användes optogenetik – ljusstyrd kontroll av utvalda nervcellers aktivitet – för att aktivera den aktuella nervcellsbanan då mössen gick in i ett specifikt rum. Mössen började snart undvika rummet, trots att det egentligen inte fanns någonting där.

– Vi upptäckte den här kopplingen mellan hypotalamus och habenula i ett tidigare arbete, men det var inte känt vilka typer av nervceller som finns i den här nervcellsbanan. Det är otroligt spännande att nu förstå vilken typ av nervcell i banan som styr aversion, säger forskaren Konstantinos Meletis vid Karolinska institutet och fortsätter:

– Kan vi förstå hur negativa signaler i hjärnan skapas så kan vi också hitta mekanismerna bakom affektiva sjukdomar som depression. Det öppnar för helt nya läkemedelsbehandlingar.

Känsliga för östrogennivåer

Ett annat fynd är att de nervceller som är kopplade till negativa känslor har en receptor för östrogen och därmed är känsliga för östrogennivåer. När han- och honmöss utsattes för samma störningsmoment – milda elektriska stötar – utvecklade honmössen långvarigt stresstillstånd. Hanmössen påverkades inte i samma utsträckning.

– Det är sedan länge känt att ångest och depression är vanligare hos kvinnor än hos män, men det har inte funnits någon biologisk mekanism som kan förklara det. Nu har vi funnit en mekanism som åtminstone kan förklara dessa könsskillnader hos möss, säger forskaren Marie Carlén vid Karolinska institutet.

Mer om teknikerna i studien

Studien är ett exempel på hur man med avancerade tekniker kan identifiera nervcellsbanor och nervceller som styr olika känslor och beteenden, enligt forskarna.

Här är teknikerna som användes:

Patch-seq kombinerar mätning av enskilda nervcellers elektriska egenskaper med mätning av genuttrycket (så kallad RNA-sekvensering) och gör det möjligt att kartlägga hjärnans olika nervcellstyper.

Neuropixels är en ny typ av elektrod för storskalig elektrofysiologisk mätning som gör det möjligt att kartlägga aktivitet hos flera hundra enskilda nervceller samtidigt.

Optogenetik används för att styra hur och när utvalda nervceller är aktiva. Metoden bygger på att introducera ljuskänsliga proteiner, till exempel kanalproteiner i cellmembran från encelliga organismer, i de nervceller som ska studeras. Med hjälp av ljus kan man sedan styra enskilda typer av nervceller hos möss för att ta reda på vad de har för funktion.

Vetenskaplig studie:

Esr1+ hypothalamic-habenula neurons shape aversive states, Nature Neuroscience.

Kontakt:

Konstantinos Meletis, professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska institutet, dinos.meletis@ki.se

Det är en mycket stor del i den nationalistiska ideologin att använda historien. Nationalistiska partier har ofta en föreställning om att nationen har en specifik historia, säger historikern Julia Håkansson som i en avhandling har studerat Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.

En positiv inställning till historien

Andra partier använder ofta historien och sin egen historia som något de måste göra upp med. Det förflutna har då ofta en mer negativ klang. Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti, däremot, söker sig till historien med en positiv inställning för att stärka sin legitimitet.

– SD måste samtidigt förhålla sig till sitt eget problematiska förflutna, att de uppstod ur högerextrema rörelser. Det gör de genom avledningsmanövrar och säger till exempel ”titta på Socialdemokraternas mörka historia”, säger Julia Håkansson.

Svensk flagga vajar i förgrunden, från båt, Vaxholm i bakgrunden. Sommar.

SD:s utopi – det förflutna

Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti talar om dåtiden på olika sätt, konstaterar Julia Håkansson. Sverigedemokraterna sticker ut ideologiskt sett, både jämfört med Dansk Folkeparti och andra partier. SD:s bild av ideologisk utopi härstammar i det förflutna.

– De har en tydlig dröm om ett folkhem som aldrig riktigt har existerat, säger Julia Håkansson.

Nationalism mer gångbart i Danmark

Nationalism är inte ett lika främmande ämne i Danmark som i Sverige och Dansk Folkeparti motiverar sin nationalistiska ideologi på ett annat sätt än Sverigedemokraterna gör. Flera danska partier har länge talat om ämnet och hänvisar till modern historia då landet har varit ockuperat och förlorat markområden. Det finns en annan kultur av att tala om historia och kultur i dansk politik, säger Julia Håkansson. Samtidigt har Danmarks politiska språk påverkats av Dansk Folkeparti, med ett tydligare tal om ”vi” och ”de”.

– I Sverige är det lite unikt att till vi exempel inte firar att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Det säger något om vilket förhållningssätt vi har till vår historia. Andra partier än SD har inte heller samma förhållningssätt till historien. De är mer intresserade av att lösa problem.

Svensk historia har bortprioriterats av andra partier eftersom uppfattningen varit att Sverige är framgångsland som har rört sig framåt hela tiden, säger Julia Håkansson.

– SD snappade upp att alla inte kände så.

SD har anpassat historiebruket

Dansk Folkeparti är konsekventa i sina historiska referenser, medan Sverigedemokraterna med tiden har anpassat sitt historiebruk och exempelvis inte talar så mycket om Karl XII längre.

– Folkhemsbegreppet var mycket starkare på 90-talet. Nu pratar de mer om svenska modellen. De stora förändringarna inom SD förklarar jag med att Karl XII drar till sig en viss väljarskara. Vill de nå ut bredare måste de förändras.

Det är naturligt att söka sig bakåt i tiden om man upplever att samhället rör sig för snabbt och på ett sätt som man inte är bekväm med, säger Julia Håkansson.

– Är det ingen annan som pratar om historia kommer det fortsätta vara en användbar strategi för Sverigedemokraterna.

Läs också: Så skör är vår demokrati
Prat om ökad polarisering mest snack
Så ska en partiledare vara
Handfallenhet i tiggeridebatt banade vägen för SD

Avhandling:

Historia och nationalism: en analys av Sverigedemokraternas och Danske Folkpartiets historiska berättelser, Malmö universitet.

Kontakt:

Julia Håkansson, doktorand i historia
julia.hakansson@mau.se

Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en familj som består av tusentals kemikalier. De finns till exempel i rengöringsmedel, kosmetika och kastruller med non-stickbeläggning. De förekommer också i skidvalla och fritidskläder.

Produkter som innehåller PFAS kommer förr eller senare att hamna bland våra sopor. En tidigare studie från Umeå universitet har visat att de kan läcka ut från avfall som lagras i väntan på förbränning.

Finns i aska, vatten och rök

Nu har samma forskargrupp undersökt förekomsten av PFAS i en rad restprodukter från avfallsförbränning, till exempel aska, processvatten och rökgaser. Resultaten visar att kemikalierna gick att hitta i alla restprodukter som undersöktes.

– Vad vi fann var till största del korta PFAS, och de fanns i alla restfraktioner vi undersökte. Vad vi ännu inte vet är i vilken utsträckning dessa är ett resultat av nedbrytning av andra, längre PFAS, eller om det helt enkelt är dessa kortare PFAS som kan motstå de höga temperaturer som förekommer vid avfallsförbränning, säger forskaren Sofie Björklund vid Umeå universitet

Mer om miljögifterna

PFAS omnämns ibland som ”evighetskemikalier”. De är mycket stabila och har till skillnad från många andra miljögifter även förmågan att spridas med vatten.

Vissa har kopplats till minskad födelsevikt hos barn, negativa effekter på immunsystemet och förhöjda kolesterolvärden. För de flesta av de tusentals kemikalierna i gruppen är effekterna dock okända.

Helt nya mätresultat

Forskarna kunde i studien för första gången mäta och identifiera kemikalierna i rökgaser från avfallsförbränningen.

– Tidigare har det saknats metoder för att provta PFAS i rökgaser, men då vi i vår forskargrupp har stor erfarenhet av att mäta dioxiner i rökgaser kunde vi modifiera våra metoder för att även kunna fånga upp PFAS. Det krävs ytterligare tester för att fullt ut anpassa metoden men vi har kunnat konstatera att PFAS kan förekomma i rökgaser från avfallsförbränning vilket är helt nytt, säger forskaren Stina Jansson vid Umeå universitet.

Avloppsslam ökar halterna

Forskarna undersökte även skillnaden mellan att förbränna vanligt avfall och att blanda in slam från avloppsreningsverk tillsammans med avfallet som förbrändes. De fann att de totala halterna av PFAS som lämnar förbränningsanläggningen per år blir 3–4 gånger högre med inblandning av avloppsslam, jämfört med om enbart vanligt avfall förbränns.

– Resultaten är inte så förvånande med tanke på att det är väl känt att PFAS finns i avloppsslam. Även om det sannolikt sker en nedbrytning under förbränning så kan vi i dagsläget inte säga hur stor den är, säger Sofie Björklund.

Forskarna ska i kommande studier undersöka under vilka betingelser som nedbrytning av PFAS kan ske, och vilka nedbrytningsprodukter som kan bildas. Forskargruppen ska även mer i detalj undersöka hur kemikalierna bryts ner vid höga temperaturer.

Vetenskaplig studie:

Emission of Per- and Polyfluoroalkyl Substances from a Waste-to-Energy Plant-Occurrence in Ashes, Treated Process Water, and First Observation in Flue GasEnvironmental Science & Technology.

Kontakt:

Stina Jansson, universitetslektor vid kemiska institutionen, Umeå universitet, stina.jansson@umu.se

 

Tekniken som det handlar om kallas välfärdsteknik och handlar om att ge ökad trygghet och delaktighet, se faktaruta nedan.

Det kan till exempel handla om hjälp till äldre eller funktionsnedsatta personer med extra tillsyn nattetid eller regelbundna påminnelser om att ta läkemedel.

Välfärdsteknik – saker som ökar tryggheten

Digitala trygghetslarm, nattillsyn via kamera, appar i mobiltelefonen för att kontakta sjukvården, medicin-påminnare och gps-larm är exempel på välfärdsteknik.

Denna digitala teknik har som mål att öka trygghet, aktivitet, delaktighet och självständighet, exempelvis för den som har en funktionsnedsättning.

Man kan få välfärdsteknik som bistånd, genom förskrivning som hjälpmedel eller genom att köpa sakerna på egen hand.

Källor: Socialstyrelsen och Linnéuniversitetet.

I en ny avhandling i hälsovetenskap analyseras hur välfärdsteknik används och hur det i sin tur speglar samhällets syn på gamla människor och deras anhöriga. Avhandlingen bygger bland annat på analys av policydokument samt intervjuer med politiker och representanter från pensionärsförbund.

Självständighet är övergripande målet

Ett av resultaten i forskningen är att välfärdsteknik för äldre ses som ett medel att uppnå självständighet. Hälsa, däremot, ses inte som det övergripande målet. Det blir problematiskt, menar avhandlingens författare Maria Nilsson, som själv har bakgrund i hälso- och sjukvården.

– Det betyder att det är den äldre personens egna ansvar att vara fysisk aktiv och hålla sig frisk. Den äldre ska, med hjälp av välfärdsteknik, kunna ta hand om sig själv för att bo kvar hemma och därmed minska vårdbehov. Detta blir problematiskt då det riskerar att marginalisera äldre med större behov av vård, hjälp och stöd, samt deras anhöriga.

Den hjälp som välfärdstekniken är tänkt att ge kan också utebli. Intervjuerna med pensionärsförbund visar på flera krux, inte minst svårigheten att få en personlig kontakt i vården. Brist på personlig kontakt får lätt människor att känna sig utelämnade och utan ett sammanhang.

Anhöriga görs osynliga

Forskningen visar också att anhörigas roll är extremt viktig. Några intervjupersoner menade att de äldre som inte har anhöriga ”är chanslösa” i dagens samhälle. Men i policydokument ges anhörigas roll inte alls samma betydelse – eller saknas helt. Det är intressant, säger Maria Nilsson.

– Anhöriga står för majoriteten av all vård, hjälp eller stöd som utförs i Sverige men i policydokumenten är de i princip osynliga. Det finns ingen välfärdsteknik som ser de anhörigas roll som en aktiv del i omvårdnaden och omsorgen eller hälsan för äldre.

Klyftor kan fördjupas

Vidare visar avhandlingen på en tydlig ojämlikhet i hälsa.

– Teknikinförandet i vården kan öka klyftorna eftersom vissa äldre inte har råd, till exempel med smarta telefoner som behövs för att använda appar. Det var däremot ingenting de politiker jag intervjuade hade reflekterat särskilt mycket över, säger Maria Nilsson.

– Det hade varit intressant som en fortsatt studie, att förstå hur välfärdstekniken slår hos olika samhällsgrupper.

Kritisk teknik-blick efterlyses

Maria Nilsson är kritisk till hur självständighet ses som det övergripande idealet och efterlyser ett mer kritiskt förhållningssätt.

– Det går inte att lägga alla ägg i samma korg, den välfärdstekniska korgen. Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik. De behöver problematisera användandet av välfärdsteknik i stället för att se det som den enda lösningen.

Men möjligheter finns, menar Maria Nilsson.

– Det jag rekommenderar i min avhandling är att man med fördel kan titta på teknik och insatser som främjar relationer och ömsesidighet, att alla fortfarande kan uppleva att de är viktiga och har en röst i samhället. Till exempel att bygga digitala platser där möten med människor kan ske.

Avhandling:

Unpacking the Welfare Technology Solution Discourse: An analysis of society’s perceptions of formal and informal care of older people, Linnéuniversitetet.

Kontakt:

Maria Nilsson, universitetsadjunkt
maria.y.nilsson@lnu.se

Vår planets tillblivelse för ungefär 4,5 miljarder år sedan har sedan urminnes tider gäckat världens astronomer. Den gängse uppfattningen har länge varit att jorden bildades under hundratals miljoner år tack vare multipla kollisioner av gigantiska asteroider.

Men under de senaste åren har den så kallade småstensteorin vunnit mark. Den går ut på att jorden gick från att vara en liten bebisplanet av sten och is till att växa till sin nuvarande form och storlek tack vare knappt synliga småstenar som under betydligt kortare tid, kanske bara några miljoner år, sögs ihop till en himlakropp.

Kisel i jordens mantel

Enligt en ny studie kan ett internationellt forskarlag, där Lunds universitet ingår, ge ytterligare belägg för småstensteorin.

– Vårt forskarteam har som det första i världen lyckats göra mätningar av kisel inifrån jordens mantel. Kisel är ett grundämne som har tre stabila isotoper. Vi har jämfört fördelningen av dessa med meteoriter från asteroidbältet för att förstå jordens byggstenar, säger Anders Johansen som är professor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet.

Ledtråd till liv på andra planeter

Genom analyserna kunde forskarna slå fast att fördelningen av kisel-isotoper från jordens mantel inte liknar någon känd meteoritklass. Detta tyder på att jorden inte har sitt ursprung i nedstörtande meteoriter, utan i en blandning av millimeterstora småstenar från den inre delen av solsystemet och småstenar som drev in från yttre solsystemet.

– Den här forskningen kan komma till stor nytta. Eftersom jorden är den enda planeten som oss veterligen härbärgerar liv måste vi göra allt för att förstå hur den bildades. Detta för att i förlängningen förstå om det kan finnas liv på andra planeter, säger Anders Johansen.

Forskare jobbar vidare

Forskarna kommer nu att arbeta vidare med småstensteorin för att förstå fler aspekter av hur det gick till när vår galaktiska hemvist bildades. Att ett av jordens vanligaste grundämnen, kisel, skulle bli en viktig nyckel till att identifiera jordens byggstenar förvånade Anders Johansen.

– Jag tror att de flesta människor är intresserade av att förstå vår planets ursprung. Att visa att jorden bildades av två reservoarer av småstenar är lite som att identifiera jordens föräldrar genom studier av dna, säger han.

Mätningarna av kiselisotoper utfördes av forskare på Globe Institute vid Köpenhamns universitet.

Vetenskaplig studie:

Silicon isotope constraints on terrestrial planet accretion, Nature.

Kontakt:

Anders Johansen, professor vid institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, anders.johansen@fysik.lu.se

Det är vanligt att multisjuka patienter över 65 år blir återinlagda en kort tid efter att de kommit hem från sjukhuset.

Ungefär 15- 20 procent av alla utskrivningar resulterar i att patienten läggs in igen inom 30 dagar.

–  Tidigare forskning visar att många sådana återinläggningar kan undvikas. Och en ännu större del av återinläggningar, som har att göra med ordinationer av läkemedel, kan förhindras, säger Maria Glans som är forskare vid Lunds universitet och klinisk farmaceut vid Centralsjukhuset Kristianstad.

Risker undersöktes i avhandling

Hon har i en avhandling undersökt återinläggningar och riskfaktorer. Forskningen visar att läkare behöver ha tydlig information om nästa steg i vårdkedjan och varför vissa läkemedel ska ges till patienten.

– När patienten byter läkare och vårdinrättning, exempelvis från sjukhus till kommun eller inom sjukhus, behöver alla i vårdkedjan veta att rätt läkemedel ordineras och varför, säger Maria Glans.

Om patienten flyttar inom ett sjukhus eller till primärvården behövs bättre kommunikation.

– Varför har det här läkemedlet satts in eller ut och vems ansvar är det att följa upp behandlingen? Den informationen behövs. Om vi tydliggör ordinationen av läkemedel för nästa steg i vårdkedjan, och för patienten, förbättrar vi patientsäkerheten. Att vi har tydliga rutiner och följer dem är därför viktigt, säger Maria Glans.

Intervjustudie visar rutiner vid utskrivning

Hon har forskat i flera år och bland annat genomfört en intervjustudie där hon intervjuat läkare på sjukhusen i Kristianstad och Hässleholm om hur det går till när patienter skrivs ut.

Maria Glans har själv ofta sett patienter återkomma till sjukhuset bara en kort tid efter utskrivning.

– Många gånger har jag själv tänkt ”den här återinläggningen hade vi kunnat undvika om vi bara hade stämt av läkemedelslistan ordentligt eller hade informerat patienten bättre om hens läkemedel”.

Flera faktorer kan förbättra informationen om läkemedel under vårdtiden och vid utskrivning. Ett exempel är att kliniska farmaceuter arbetar med olika delar, till exempel avstämningar och genomgångar av läkemedel. Detta för att säkerställa en korrekt läkemedelslista och en säker användning.

– Klinisk farmaceut behöver finnas med i vårdteamen. Vi kan hjälpa till med att säkerställa korrekt läkemedelslista under vårdtiden och vid hemgång, säger Maria Glans.

Risken ökar vid ensamboende

Risken för återinläggning ökar om personen bor i eget boende ensam och eller med hemtjänst.

– Vi behöver även förbättra samverkan med primärvården och kommunen. Då kan man säkerställa att patienterna får ett bra omhändertagande efter utskrivning från sjukhuset, fortsätter hon.

Maria Glans hoppas att hennes forskning kan leda till förbättrad vård av äldre med en eller flera sjukdomar. Det kan i sin tur även leda till minskad risk för återinläggningar inom 30 dagar för patientgruppen.

– Fokus i mitt arbete är att på olika sätt minska risken för läkemedelsrelaterade fel i vården. Själv brinner jag för att förbättra vården av våra multisjuka, äldre patienter.

Hon menar att utmaningar finns, men att mycket går att lösa.

– Att skapa rutiner, utbilda medarbetare i vården, anställa klinikapotekare – allt kräver resurser. Jag hoppas att vi ser att vi vinner på investeringarna i det långa loppet. Det går att göra nytta och vi kan börja med att förbättra i informationsflödet, säger Maria Glans.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Vetenskap & Hälsa

Avhandling:

Readmission to hospital within 30 days of discharge – in older adults, Lunds universitet

År 1968 var det bara 22 av 127 länder som överhuvudtaget utsåg kvinnor till ambassadörer, visar databasen vidare.

Statistiken visar också regionala skillnader i världen under årens lopp. År 2021, exempelvis, skickade de nordiska länderna 41 procent kvinnliga ambassadörer, medan jämförande siffra från länder i Mellanöstern var 12 procent.

Judith Gough, Storbritanniens ambassadör i Sverige. Bild: US Embassy Sweden. *

Länder kan sticka ut

Enskilda stater kan också avvika från regionala mönster.

– Även om det fanns få kvinnliga ambassadörer från afrikanska länder i snitt 1968 var 20 procent av Guineas ambassadörer kvinnor, den högsta andelen kvinnor i världen vid den tiden, säger Ann Towns, professor i statsvetenskap och föreståndare för forskningsprogrammet Gender in Diplomacy som står bakom databasen.

De länder som 2021 utsåg flest kvinnliga ambassadörer var små stater som Nauru (100 procent) och Lichtenstein (80 procent). Saint Kitts and Nevis, Jamaica och Grenada utsåg över 60 procent kvinnliga ambassadörer samma år och Sverige 47 procent.

Öppnar för ny forskning

– Jag är glad att vi nu kan tillgängliggöra så grundläggande uppgifter som ambassadörernas kön. Genus och diplomati är ett forskningsfält som vuxit och allt fler intresserar sig för dessa frågor, säger Ann Towns.

Den nya databasen, menar forskarna, möjliggör studier om exempelvis varför vissa stater utser fler kvinnliga diplomater än andra och vad som händer med de diplomatiska interaktionerna när kvinnorna blir fler.

– Diplomatiska beskickningar används som ett mått på internationellt erkännande och status. Genom att synliggöra kvinnorna i diplomatin visar vi att kön spelar en viktig roll för att undersöka nya dimensioner i staters strävan efter status, säger Ann Towns.

Här finns länk till databasen.

*) Bild: US Embassy Sweden, via Wikimedia commons, licens: CC BY 2.0.

Kontakt:

Ann Towns, professor i statsvetenskap och föreståndare för forskningsprogrammet Gender in Diplomacy, GenDip, Göteborgs universitet.
ann.towns@gu.se

En stor andel av den arbetande befolkningen närmar sig pensionsåldern. Samtidigt står många arbetsgivare inför utmaningar med kompetensförsörjningen. Den växande gruppen jobbonärer − det vill säga personer som kombinerar pension med jobb − har därmed blivit allt mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Forskare har nu undersökt drivkrafter till att fortsätta arbeta efter pensionering. Drygt 3000 personer i Sverige, födda mellan 1949 och 1955, ingick i studien.

Studien visar att ungefär en tredjedel av deltagarna fortsatte att arbeta i någon utsträckning åren efter att de börjat ta ut ålderspension. Pensionärerna trappade gradvis ned arbetstiden under de sju år som de följdes.

Olika drivkrafter undersöktes

I studien undersöktes fyra olika drivkrafter och hur de var kopplade till att gå upp i arbetstid, gå ner i arbetstid och att helt sluta jobba.

Drivkrafterna var känslan av meningsfullhet med sitt jobb, sociala kontakter på jobbet, att vara behövd på sin arbetsplats och rent ekonomiska skäl.

− Studien visar tydliga resultat. Den starkaste drivkraften för att fortsätta arbeta och att stanna kvar över tid är att arbetet upplevs som meningsfullt för individen, säger Isabelle Hansson, forskare i psykologi vid Göteborgs universitet.

Lyhördhet för anställdas behov

Sociala kontakter på arbetet, eller att vara behövd av sin arbetsgivare, är däremot inte tillräckliga drivkrafter för att stanna kvar över tid. Att vara behövd på arbetsplatsen ökade till och med sannolikheten att sluta arbeta, medan sociala kontakter på arbetet var kopplat till en gradvis nedtrappning i arbetstid.

− Arbetsgivare som är måna om att behålla äldre medarbetare måste därför vara lyhörda för de anställdas behov. Detta är särskilt viktigt när de står inför beslutet att fortsätta arbeta.

En av fem drivs av ekonomisk situation

21 procent av pensionärerna uppgav att de fortsatte att arbeta av ekonomiska skäl. Det var också det enda av de fyra motiven som ökade sannolikheten att gå upp i arbetstid.

− För dessa personer är det inte nödvändigtvis ett fritt val att fortsätta arbeta, utan något man gör för att den ekonomiska situationen kräver det, säger Isabelle Hansson.

Studien har gjorts i samarbete med forskare från Nederländerna.

Vetenskaplig studie:

Motivational Drivers of Temporal Dynamics in Postretirement Work, The Journals of Gerontology.

Kontakt:

Isabelle Hansson, forskare vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, isabelle.hansson@psy.gu.se

Klimatförändringarna innebär ett hot mot skogarnas hälsa och kolbindning. Torka under sommaren förutspås drabba nordliga skogar, med så kallade boreala skogsekosystem, betydligt oftare i framtiden.

En majoritet av skogarna i Sverige består av produktionsskog som saknar en mångfald av trädslag. Bara en mindre del består av primärskogar eller urskogar, det vill säga naturliga skogar som inte påverkats så mycket av mänsklig aktivitet.

Hittills har det varit okänt hur de obrukade urskogarna och de skötta så kallade  sekundärskogarna reagerar på torka.

Torkan påverkade brukade skogar

Men i en ny studie har ett forskarlag kartlagt hur torkan 2018 slog mot de olika skogstyperna.

– Resultaten visade att skötta sekundärskogar i Sverige var mer påverkade av torkan än vad naturliga primärskogar var, säger forskaren Anders Ahlström vid Lunds universitet.

I studien använde forskarna satellitbilder och en karta som visar över 300 primärskogar i Sverige. Genom att analysera ett högupplöst vegetationsindex över urskogarna och deras omgivande buffertzoner, som representerar sekundärskogar med liknande miljö och torka som 2018, kunde forskarlaget få en bild av hur den torra sommaren slog mot de olika skogstyperna.

Oklart varför urskogar klarar sig bättre

Primärskogarna, eller urskogarna, var tydligt mindre påverkade av torkan. Men forskarna vet ännu inte vad skillnaden beror på.

– Det skulle kunna vara trädens generellt högre ålder och storlek som kanske ger djupare rötter och diversitet. Eller att det finns mer vatten i dessa ekosystem, kanske till följd av att de inte är dikade. Men just nu har vi ingen aning om vad som gör primärskogarna mer stabila under torka, säger Julika Wolf som är en av forskarna bakom studien.

Viktiga för att förstå miljöförändringar

Primärskogar är sällsynta i Sverige och i Europa. De representerar de mest orörda skogarna vi har kvar och ger en bild av naturen och hur den fungerar utan större direkt mänsklig påverkan. Skogarna är därför mycket viktiga för att förstå hur miljöförändringar och mänsklig aktivitet påverkar ekosystem och deras processer.

– Studien är ett bra exempel på hur vi använder dessa primärskogar i vår forskning. I det här fallet ser vi att de är stabilare under torka jämfört med sekundärskogarna som utsatts för ändringar som hyggen, plantering, markberedning och dikning, vilket leder till ändringar i marken och av vegetationen, säger Anders Ahlström.

Studien har letts från Lunds universitet i samarbete med forskare från Wuhan University i Kina och Lawrence Livermore National Laboratory i USA.

Vetenskaplig studie:

 Canopy responses of Swedish primary and secondary forests to the 2018 drought, Environmental Research Letters.

Kontakt:

Anders Ahlström, docent vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, anders.ahlstrom@nateko.lu.se

Kombinerade fisk- och grönsaksodlingar på land i ett cirkulärt system, så kallade akvaponier, är på frammarsch. De drar nytta av att fiskarna producerar näringsrikt vatten som kan användas till att göda växterna i ett slutet system. Det görs med hjälp av bakterier som växer naturligt i akvaponin.

Systemet imiterar den gödning som sker i flodernas och sjöarnas ekosystem i naturen.

Avföringen bryts ner i en syrefri miljö

Fiskarnas fasta avföring har fram till nu varit en restprodukt utan större värde. Men i ett projekt vid Göteborgs universitet har forskare lyckats skapa biogas av avföringen som kan bidra till akvaponiernas energibehov, visar en avhandling.

– Genom att bryta ner fiskbajset i en syrefri miljö, så kallad rötning, får vi ut 70-procentig metangas som kan användas som bränsle. Det kan göra akvaponierna till en energikälla, säger forskaren Victor Lobanov vid Göteborgs universitet.

Studien visar också att de näringsämnen som frigörs vid rötningen av avföringen är mer lättillgängliga för växterna jämfört med syntetiska näringslösningar.

– Det finns många näringsämnen i fiskens avföring. Detta skulle också kunna tas om hand och användas i akvaponin, för att skapa en ännu hållbarare produktion av mat än idag, säger Victor Lobanov.

En annan vinst är att koldioxid produceras när biogasen används som bränsle, vilket är nödvändigt att tillföra när växter odlas i ett trångt utrymme som till exempel ett växthus.

Försök i en akvaponi

Än så länge har rötningsprocessen bara testats i laboratoriemiljö, men i sommar startar ett pilotexperiment i en akvaponianläggning.

Då får forskarna svar på hur väl metoden klarar av störningar på systemet och vad som behöver göras för att skapa en robust rötningsanläggning.

Tekniken skulle även kunna användas på grisfarmer. Slammet som blir kvar efter rötningen är fortfarande väldigt näringsrikt och kan användas till traditionell gödning på åkrar, men mängden är mycket mindre.

– I många länder är mängden gödsel som produceras vid djurhållning ett problem. Det går bara att sprida på åkrarna under vissa tider på året och det är förenat med stora kostnader att transportera bort gödseln. Genom rötningen minskar avfallsmängden och vi kan producera energi och gödning på ort och ställe, säger Victor Lobanov.

Avhandling:

Nutrient Transfer in Aquaponic Systems: Optimizing microbial processes for greater circularity and economic viability, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Victor Lobanov, doktorand på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, victor.lobanov@gu.se

Växternas fotosyntes, som sker i thylakoid-membranen inuti bladens kloroplaster, frigör syre till vår atmosfär och producerar kolhydrater.

Djur och svampar gör det motsatta, det vill säga de förbrukar syre under andningen. Även växter andas, till exempel under natten och i rötterna, men under dagen är bladen och barren riktiga syrefabriker.

Vinterbarr beter sig tvärtom

Nu har forskare vid Umeå universitet gjort en förvånande upptäckt med hjälp av ett nytt instrument som mäter det syre som frigörs under fotosyntesen.

Det visade sig att gröna thylakoidmembran-prover från tall- och granbarr på vintern betedde sig tvärtom jämfört med sommarbarr. De förbrukade syre även i dagsljus.

– Jag trodde att det var något fel på instrumentet och upprepade mätningarna. Men jag fick samma resultat över flera vintrar och för både tall och gran, säger forskaren Tatyana Shutova vid Umeå universitet.

Protein är inblandat i processen

Forskarna gick vidare och undersökte fenomenet med hjälp av en kombination av sofistikerade tekniker. De använde bland annat ett specialinstrument som gjorde det möjligt att skilja mellan producerat och förbrukat syre.

För att fastställa exakt var syret förbrukades fick forskarna använda uteslutningsmetoden för att ta bort alla andra reaktioner som potentiellt kunde förbruka syre.

– Till slut återstod bara ett alternativ: syreförbrukningen skedde runt fotosystem I – ett av de två huvudsakliga fotosyntes-komplexen – och med hjälp av en speciell typ av protein som kallas Flavodiiron-protein, förklarar forskaren Pushan Bag.

Flavodiiron-proteiner finns i alger och cyanobakterier. Det bidrar till att skydda deras fotosyntesapparat från skador när ljuset blir för starkt. Blomväxter har förlorat proteinerna under sin utveckling, men barrträden har dem kvar. Den aktuella studien tyder på att de bidrar till högljusskydd även i barrträd.

Tidigt på våren förbrukar barrträdens barr syre även under dagen. Bild: Stefan Jansson

Barrträd tar det säkra före det osäkra

I en tidigare studie identifierade forskarna en annan mekanism – en slags kortslutning mellan fotosystem II och I som används av barrträd för att skydda deras fotosyntesapparat under vintern.

– Det finns intressanta paralleller mellan dessa två studier. I båda fallen har barrträden behållit en process som finns hos mer primitiva växter men som blomväxterna har förlorat eller inte utnyttjar i samma utsträckning. Barrträden verkar ta det säkra före det osäkra, de kan vara mindre effektiva under optimala förhållanden men i stället mer konkurrenskraftiga i tuffa klimat, säger forskaren Stefan Jansson vid Umeå universitet.

Forskningen har gjorts vid Umeå universitet i samarbete med  University of Western Ontario i Kanada.

Vetenskaplig studie:

Flavodiiron-mediated O2 photoreduction at photosystem I acceptor-side provides photoprotection to conifer thylakoids in early spring, Nature Communications.

Kontakt:

Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi vid Umeå universitet, stefan.jansson@umu.se

Hudcancer ökar kraftigt i Sverige och världen. Vid den vanligaste formen av hudcancer, basalcellscancer, rekommenderas ofta kirurgi. Metoden är dock tids- och resurskrävande och ofta förknippad med långa väntetider.

202 tumörer undersöktes

Den snabbare metoden att skrapa och frysa bort tumörer har tillämpats i många länder sedan 1960-talet, men ifrågasatts eftersom tydligt preciserade behandlingsprotokoll har saknats och behandlingseffekterna därför också varierat.

I en ny studie från Göteborgs universitet har varianter av skrap- och frysmetoden studerats. Totalt i studien behandlades 202 tumörer hos 116 patienter.

Goda resultat

Metoden innebär att tumören först skrapas och sedan fryses bort med en sprej med flytande kväve. Hälften av tumörerna frysbehandlades i en omgång efter skrapning, hälften i två omgångar. Ingreppen utförs med lokalbedövning och görs på några minuter.

Behandlingen ger ett sår som tar några veckor att läka och efterlämnar ett ärr i form av en ljusare fläck i huden. Patienterna tyckte inte att behandlingen var besvärlig.

Resultaten vid uppföljning efter ett år var också goda. Av 202 tumörer hade bara en kommit tillbaka.

– Vår forskning visar med all tydlighet att rätt utfört är denna metod både säker och också kostnadseffektiv jämfört med andra vanligt förekommande och mer resurskrävande metoder, säger Eva Backman, doktorand och överläkare.

– Vi hoppas därför att resultatet får spridning i Sverige men också internationellt.

Många fall i Sverige

Basalcellscancer uppkommer huvudsakligen av de skadliga effekter som långvarig solbelastning ger på huden. Cancern är ovanlig före 40 års ålder och ökar i högre åldrar. Antalet inrapporterade nya fall är över 60 000 per år bara i Sverige.

Tumörerna är så gott som oförmögna att sprida sig, men växer lokalt och kan ge sår som inte läker. Vissa tumörer växer mer svåravgränsat och djupare i huden och då är kirurgi bästa behandling. Övriga typer, som cancertyperna i studien, är ytliga respektive upphöjda.

– Det känns värdefullt att kunna visa att även till synes enkla metoder fortsatt har en självklar plats i behandlingsarsenalen av vår allra vanligaste cancertyp, säger Eva Backman.

Vetenskaplig artikel:

Curettage plus one or two cycles of cryosurgery for basal cell carcinoma with clinically nodular features – a prospective randomized controlled trial, Journal of the American Academy of Dermatology.

Kontakt:

Eva Backman, doktorand i dermatologi och venerologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet samt överläkare inom hud- och könssjukvård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset
eva.johansson.backman@vgregion.se

En ny avhandling i konstvetenskap vid Stockholms universitet sätter ljuset på den gustavianska tidens kulturella och sociala liv, där påkostade fester var ett återkommande inslag.

– Festkulturen blev under den gustavianska epoken mer offentlig och tillät fler att delta. Plötsligt var festerna inte bara till för adeln, säger forskaren Christopher Landstedt.

Han menar att de gustavianska festerna varit osynliga i forskningen.

– Man brukar tala om 1700-talet som festernas århundrade, men hittills har vi inte riktigt tagit tillvara festernas betydelse i forskningen. Kanske för att man sett på festerna som förlustelse, och därmed låtit det passera. Jag kan tycka att mest förvånande är alla resurser man lade ner på enstaka fester.

Berättelser om fester under den gustavianska epoken finns beskrivna i dagböcker, brev, officiella handlingar och ritningar. Avbildningar av firanden finns även att hitta på gamla mynt och medaljer.

– Viljan att dokumentera visar på dåtidens tankar att festerna skulle bevaras.
Men de tillfälliga materialen som användes för att bygga upp miljöerna, exempelvis papier-maché, gör det tyvärr svårt att studera festerna i efterhand, säger Christopher Landstedt.

Festen hade många betydelser

Studien visar att festerna ofta hade dolda motiv. Det handlade inte enbart om att roa människor – fester användes även för att skapa opinion. Christopher Landstedt menar att den visuella festkulturen kunde motivera politiska beslut och visa på allianser mellan monarkin och borgarna i Stockholm.

– Hovet höll exempelvis en stor fest för att fira hemkomsten av Gustaf III som officiellt varit på en kurerande resa till Paris. Men i själva verket hade kungen, med hjälp av Axel von Fersen, rest för att skapa motstånd mot revolutionärerna i Frankrike och hjälpa den franska kungen. Det egentliga syftet med firandet av kungens hemkomst var att motivera varför Sverige skulle gå ut i ett nytt krig.

Vanligt folk fick vara med

En viktig plats för fest var Kungsträdgården i Stockholm – en plats som från början var vigd enbart åt hovet, men som i och med festerna blev en miljö för allmänheten. Även andra platser som tidigare förknippades med kungamakten öppnades efter hand för fler.

– Hovet höll ofta maskerader med anledning av en kunglig namnsdag eller födelsedag i Rikssalen på Stockholms slott. Men när borgerskapet öppnade en populär festlokal i Stockholms Börsbyggnad där allmänheten var välkommen så innebar det en ny och viktig aktör på Stockholms festscen, säger Christopher Landstedt.

Fester hölls både inomhus och utomhus. Influenserna kom främst från Frankrike, England och Preussen, men också från grannlandet Danmark.

– På den tiden fanns helt andra planteringar i parkmiljöerna, exempelvis parterrer och bosque-gångar, allégångar som inte finns kvar idag. Senare på 1800-talet blir parken närmast en grusplan, säger Christopher Landstedt och fortsätter:

– Festernas parker var inte så mycket nyttoträdgård, utan arkitektoniskt uppbyggt för att kunna promenera och konversera, samt med serveringsstånd och utrymme för orkestrar.

Festernas parker utformades för mingel

Ljusinstallationer och illuminationer användes flitigt under festerna för att skapa effekt och markera miljöer och fasader. Fyrverkerierna var avancerade och föreställde mönster och figurer.

– Vi kan kalla 1700-talets avancerade uttrycksformer för ”allkonstverk”. Man kunde bygga upp tillfälliga paviljonger, scener och rekvisita genom snickeriarbeten, säger Christopher Landstedt.

Masken som Gustav III bar vid mordet på Operan. Bild: Erik Lernestål, Livrustkammaren*

Maskerader ett vanligt inslag

Under den här tiden saknade Stockholm ett skrå för maskmakare och en andrahandshandel.  Importen av masker växte sig därför stort.

Maskeringarna handlade om att förstärka karaktärer snarare än att dölja personerna. Christopher Landstedt pekar på hur teatern blev en viktig institution för att sprida festkulturen över Sverige. På teatrarna fanns kunskap om scenografi och rekvisita.

– Vid teatrarna fanns trapetskonstnärer, eller ”multiartister” som reste runt. Men även scenografer. Det fanns en ambition och lust att anamma karnevalskulturen som hade funnits tidigare men som försvann i och med reformationen.

Maskeradbalen 1792 där Gustaf III blev skjuten var en av många maskeradfester som gavs under den så kallade karnevalsperioden. Hans eget engagemang för teatern är vida känt.

Hur stor roll hade kungen själv för spridningen av festkulturen?

– Man kan misstänka att Gustaf III:s engagemang påverkade och var avgörande för hur festkulturen utvecklades, men efter hans död fortsatte det ändå. Kanske inte lika intensivt, men då var festkulturen redan etablerad och kan andra aktörer kunde ta vid, säger Christopher Landstedt.

Vad kan vi idag lära oss från dåtidens festande?

– Vi kan lära oss om tillfällig gestaltning av platser och miljöer. Skillnaden är att idag har platserna för våra festligheter mycket mer fasta former. Tidigare såg vi teatrar och riddarspel på offentliga platser, idag uppstår liknande tillställningar vid enstaka och kortare tillfällen.

*Bild: Erik Lernestål/ Livrustkammaren. Licens: Wikimedia commons, CC BY 4.0

Artikeln är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats.

Hos personer med ALS förtvinar muskelfibrer så att de förlorar allt mer av sin funktion. Men de flesta som drabbats har kvar funktionen i ögats muskler länge. Det trots att det krävs flera muskler för att ögat ska kunna röra sig och fungera.

Drabbar cirka 200 per år i Sverige

ALS är en mycket svår så kallad neurodegenerativ sjukdom som leder till förlust av nervceller i hjärnan och ryggmärgen som kontrollerar muskler som används vid viljestyrda rörelser. Sjukdomen är i regel dödlig, med en överlevnad som varierar mellan flera månader till flera år från att sjukdomen upptäcks. Det finns läkemedel som lindrar en del av symtomen.

I Sverige får drygt 200 personer per år diagnosen ALS. De flesta är mellan 50 och 70 år.

Källa: Umeå universitet och 1177

Ögats muskler kämpar emot

Nu har forskare i Umeå hittat en möjlig förklaring till varför funktionen i ögats muskler behålls så länge. Det handlar om en unik typ av muskelfiber. Dessa står inte bara emot att dö bort. Vid ALS ökar de till och med i andel, i förhållande till andra muskelfibrer.

Det handlar om en typ av muskelfiber som är unik för ögonmusklerna.

De muskelfibrer i ögats muskler som inte är lika motståndskraftiga vid ALS är mer lika de muskelfibrer som finns i armar och ben, enligt studien, där tre grupper av muskelfibrer i ögat undersöktes.

Kan hjälpa forskningen

Det här kan eventuellt bidra till att förklara varför ögats muskler fortsätter att fungera väl även när andra muskler i kroppen slås ut av ALS. Möjligen är det också så att de nervceller som styr de unika muskelfibrerna i ögats muskler är motståndskraftiga vid ALS.

Fynden i studien ger också en djupare förståelse för vilka potentiella skyddande mekanismer som kroppen kan använda mot ALS, menar Arvin Behzadi, läkare samt doktorand vid Umeå universitet.

– Det krävs mer forskning för att undersöka exakt vilka mekanismer som ögats unika muskelfibrer och nervceller som styr dessa muskelfibrer kan använda sig av och om dessa mekanismer på något vis skulle kunna induceras i andra muskler och nerver i kroppen som förtvinar vid ALS, säger Arvin Behzadi.

Läs också: Tuff barndom bakom många sjukdomar
Rätt diagnos kan göra skillnad mellan liv och död

Vetenskaplig artikel:

Myofiber Type Shift in Extraocular Muscles in Amyotrophic Lateral Sclerosis, Investigative Ophtalmology & Visual Science.

Kontakt:

Arvin Behzadi, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Neurovetenskaper, Umeå universitet
arvin.behzadi@umu.se

Det var i början av 2010-talet som fattiga EU-medborgare började komma till Sverige i större omfattning och debatten om tiggeri drog igång. Eftersom de människor som kom till Sverige varken var bosatta, anställda eller asylsökande hamnade de mellan stolarna i den svenska samhällsmodellen. När tiggandet ökade över hela landet väckte det starka känslor och en hätsk debatt växte fram.

I en vetenskaplig bok har Erik Hansson, som är forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet, bland annat utifrån tidningsartiklar studerat den svenska tiggerifrågans utveckling under 2010-talet. Erik Hansson beskriver hur frågan sammanflätades med flyktingkrisen och den politiska normaliseringen av Sverigedemokraterna.

Bön om gåva ger andra ångest

Tiggande har i alla tider och i alla samhällen mötts av ambivalens och ångest, konstaterar Erik Hansson. Ångesten har både en politisk och en psykologisk dimension.

En person som sitter på marken med en burk i handen. En annan person går förbi.

Den politiska handlar om hur ”den tiggande gesten”, att be någon annan om en gåva, både erkänner och samtidigt ifrågasätter den andras rätt till det som denne äger. Det psykologiska handlar om hur människans omedvetna empatiska förmåga lätt gör mötet med en tiggande människa känslomässigt övermäktigt.

Blottade brister i systemet

Erik Hansson beskriver hur tiggeridebatten blottade det faktum att välfärdssystemen inte fungerade som förväntat utan försatte de utsatta EU-medborgarna i ett moment 22:

För att människor ska kunna ha ett liv som fungerar krävs utbildning, arbete och bostad. Det är svårt att få bostad utan arbete och svårt att få arbete utan utbildning. Det är också svårt att söka arbete utan bostad.

– Men det var få beslutsfattare som ville lova EU-migranter en bostad under de tre månader som de har rätt att vara i Sverige, enligt den fria rörligheten inom EU, för att ge dem möjlighet att få tillgång till utbildning eller kunna söka jobb. För då dyker frågan upp om vi inte ska ge bostad till alla svenskar som också är bostadslösa, och vem vill man ska betala det?

Reducerades till tiggeriförbud

Det här är bara ett exempel på hur tiggandet visade på paradoxer och utestängningsmekanismer i den svenska samhällsmodellen, enligt Erik Hansson.

– Eftersom politiken inte presenterade någon seriös plan för fattigdomsbekämpning för denna grupp reducerades frågan till att handla om tiggeriförbud eller inte, säger Erik Hansson.

Bara SD presenterade tydlig lösning

Han menar att fokus hamnade på människors ångestkänsla av att möta tiggande människor, istället för att de större frågorna om fattigdom och sociala problem lyftes.

– I och med att Socialdemokraterna och Moderaterna inte vågade öppna på locket till systemfelen, utan lät det bli ett individproblem för utsatta grupper, spelade man SD i händerna. SD var de enda som såg människors upplevda problem. Alla mådde dåligt och SD var de enda som presenterade en politisk lösning, säger Erik Hansson.

Ställningen i riksdagen försvårade

Ett skäl till att det blev ett vakuum, skriver Erik Hansson utifrån den egna forskningen, var att varken höger- eller vänstersidan hade egen majoritet i riksdagen. Det gjorde det svårt för båda att föra en tydlig politik. SD:s valresultat 2014 gjorde detta ännu mer omöjligt, eftersom 13 procent av väljarkåren blev vågmästare för ett höger- eller vänsterblock.

Sverigedemokraterna fick alltså ensamma formulera både problemet – individer – och sin lösning – utvisning, menar Erik Hansson. Detta bäddade i sin tur för SD:s stora framgångar i riksdagsvalen 2014 och 2018.

Läs också: Riskfyllt liv i det svenska skuggsamhället
Så skör är vår demokrati
Prat om ökad polarisering mest snack
Så ska en partiledare vara 

Vetenskaplig publikation:

Boken The Begging Question: Sweden’s Social Responses to the Roma Destitute.

Kontakt:

Erik Hansson, postdoktor vid kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet
erik.hansson@kultgeog.uu.se

Om boken och forskningen:

Boken The Begging Question: Sweden’s Social Responses to the Roma Destitute är en internationell fördjupning av Erik Hanssons avhandling från 2019 om det svenska samhällets reaktioner på närvaron av fattiga, tiggande EU-medborgare utan uppehållsrätt, människor som kom till Sverige under 2010-talet.

Huvudmaterialet i forskningen är en sammanställning av 1 327 artiklar i svenska medier om tiggeri eller utsatta EU-medborgare i Sverige, publicerade 2014–2016. Texterna har kopplats samman med artiklar på samma eller närliggande ämnen publicerade 2010–2022. Även djupintervjuer med ett 50-tal civila ingår.

I forskningen ingår även texter från sociala medier-kommentarsfält, bloggar, offentliga handlingar, statliga rapporter, forskningsrapporter och politiska program. Materialet har analyserats i relation till tidigare svensk och internationell forskning i främst historia, men även sociologi, ekonomi, geografi, statskunskap, socialpsykologi och antropologi.

Källa: Uppsala universitet

Bild: Per Pettersson, via Wikimedia commons, licens: CC BY 2.0.

Studien baserar sig på intervjuer med 641 människor som rekryterades till studien via Kronofogden eller från verksamheter som jobbar med skuldrådgivning.

Gemensamt för många av de skuldsatta personerna är att de lever ensamma, att de ofta har gått igenom en livskris, som en skilsmässa, att de ofta står utanför arbetsmarknaden och att de känner sig fångade i en situation som de inte kan ta sig ur, enligt forskarna.

Forskare: Extremt hög siffra

I studien hade fler kvinnor än män försökt ta sitt liv. Så ser det ut i annan suicidforskning också.

– Sedan är det fler män än kvinnor som verkligen dör genom självmord. Det brukar kallas för suicidparadoxen, säger Henrik Levinsson, lektor i psykologi.

Var femte överskuldsatt person har försökt ta sitt liv en eller fler gånger. Det är en extremt hög siffra, säger Henrik Levinsson.

– Eftersom sambandet är så starkt måste vårdpersonal börja ställa frågor om patientens ekonomiska situation om denne visar symptom på att må psykiskt dåligt. Det kan kännas närgånget men det kan rädda liv om man erbjuder stöd och adekvat behandling.

I en del länder samarbetar skuldrådgivare med hälso- och sjukvården. Detta är något som Sverige borde tittare närmare på, menar Henrik Levinsson. Han efterlyser också mer forskning om sambandet mellan överskuldsättning och självmord.

Hjälp vid självmordstankar

Föreningen Mind har en samtalslinje för den som går i självmordstankar eller oroar sig för någon annan. Numret är 901 01.

På 1177 kan du hitta telefonnummer till fler stödlinjer, klicka här. Vissa går det även att mejla och chatta med.

Är det akut, ring 112. Genom dem kan du också få tag på jourhavande präst.

Du kan också ringa 1177 för att få vägledning.

Läs också: Mindre risk för självmordsförsök när skulder betalats

Vetenskaplig artikel:

Suicidal behaviour in over-indebted individuals: a cross-sectional study in Sweden, Nordic Journal of Psychiatry.

Kontakt:

Henrik Levinsson, lektor i psykolog vid Lunds universitet
henrik.levinsson@psy.lu.se