Nyhet Arkiv - Sida 628 av 1667

– Mina resultat visar att de modala hjälpverben finns i olika stadier av grammatikalisering, en process där verben blir mer och mer begränsade i användningen för att till sist bara förekomma i mer eller mindre fasta uttryck. Många av verbens egenskaper kan tillskrivas grammatikaliseringen medan andra har med verbens ursprung att göra, säger Marika Lagervall, avhandlingens författare.

Till de mest typiska modala hjälpverben hör böra, kunna, lär, må, måste, skola, torde och vilja. Det finns också en rad mer perifera verb som behöva, försöka, råka och våga och ytterligare några verb som delar vissa egenskaper med de modala hjälpverben utan att kunna räknas dit, till exempel veta.

Verben utmärks av att de oftast inte kan användas självständigt och att de sällan eller aldrig tar infinitivmärket att. Ett exempel på det senare är att språkkänslan inte tillåter ett att i ”Han kan (att) cykla”. Bruket att utelämna infinitivmärket har på senare tid spridit sig även till andra verb, till exempel hjälpverbet kommer. Allt oftare står det utan att: ”Hösten kommer bli varm.”

– Jag upptäckte att det var något skumt med de modala hjälpverben. Det var ett mysterium som jag bara var tvungen att lösa, säger Marika Lagervall.

Hon nöjde sig inte med att lösa gåtan utan började undersöka de modala hjälpverbens användning och former i både äldre och modern svenska. Resultatet blev en avhandling som beskriver dessa verbs typiska egenskaper, hur de har kommit att knytas till verbkategorin och hur användningen har förändrats genom åren.

De första modala hjälpverben uppstod i en grupp verb med en speciell böjning och det är rester av den som är förklaringen till att veta, kunna och ytterligare några verb inte har –r-ändelse i presens som alla andra verb. Verb som inte används som modala hjälpverb har övergått till regelbunden böjning, utom just veta.

– De närmast besläktade språken, som norska, isländska och engelska visar en likartad utveckling för de modala hjälpverben och språken skiljer sig, främst i hur starkt grammatikaliserade verben är och hur mycket av den gamla böjningen som finns kvar.

Marika Lagervall hoppas att resultaten i hennes avhandling ska vara ett värdefullt bidrag till forskningen om bland annat modala hjälpverb, den gamla böjningskategorin preterito-presentiska verb och grammatikalisering i de germanska språken.

Avhandlingens titel: Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning. Avhandlingen är digitalt publicerad.

Åldrande är en av de största kända riskfaktorerna för många sjukdomar. Typ-2 diabetes är inget undantag. Personer över 65 löper en ökad risk att utveckla typ-2 diabetes om deras insulinproducerande betaceller i bukspottkörteln inte klarar av att kompensera för insulinokänslighet. Minskande insulinfrisättning från betacellerna anses vara en viktig bidragande faktor till att sjukdomen utvecklas, men det har inte varit känt varför det sker.

När forskarna bakom den aktuella studien letade efter en koppling mellan åldrande, försämrad betacellsfunktion och diabetes tittade de närmare på kalciumjonen.

– Kalciumjonen fungerar som en signal och har en mycket viktig roll i regleringen av de insulinproducerande betacellernas funktion och överlevnad, säger Luo-Sheng Li vid Rolf Luft Forskningscenter för diabetes och endokrinologi vid Karolinska Institutet, studiens försteförfattare.

Forskarna studerade tre olika sorters möss som skiljer sig åt i åldersberoende försämring. Den första var en genetiskt förändrad mus som ackumulerar DNA-mutationer i cellens kraftstationer, mitokondrierna, och därför åldras i förtid. Den andra sortens mus representerar naturligt åldrande, medan den tredje är mer motståndskraftig mot åldersinducerad försämring. När de jämförde mössen fann forskarna att mitokondriernas funktion blev sämre med åldern. Den här åldersberoende nedgången av mitokondriefunktion i betacellen leder i förlängningen till minskad insulinutsöndring.

Studien visar att försämrad finreglering av koncentrationen av fritt kalcium i betacellen är den molekylära mekanism som kopplar ihop mitokondriell dysfunktion med försämrad insulinfrisättning.

– Den ämnesomsättningsinducerade försämringen av kalciumregleringen speglar en viktig åldersberoende fenotyp som kan spela en avgörande roll i utvecklingen av typ 2-diabetes. Det här är viktig information som kanske kan ligga till grund för en ny typ av behandling av diabetes, säger Per-Olof Berggren vid Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi, som har lett studien.

Forskningen som utförts vid Karolinska Institutet har fått finansiellt stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Svenska Diabetesförbundet, Familjen Erling-Perssons stiftelse, Europeiska forskningsrådet (ERC), the Stichting af Jochnick Foundation och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Publikation: “Defects in ß-Cell Ca2+ Dynamics in Age-Induced Diabetes”, Li L, Trifunovic A, Köhler M, Wang Y, Berglund JP, Illies C, Juntti-Berggren L, Larsson NG, Berggren PO, Diabetes, epub ahead of print 1 July 2014, doi:10.2337/db13-1855.

I fokus för avhandling är framväxten av öppenvård

– insatser som erbjuds barn och unga i deras närmiljö och medan de bor hemma. Öppenvård i den sociala barnavården har varit en lagstiftad åtgärd i drygt hundra år, men har förekommit i mycket blygsam omfattning fram till 1990-talet.

Från mitten av 1990-talet har öppenvården präglats av ett prövande av olika metoder och organisering vilket lett fram till en omfattande expansion och etablering. Bakom begreppet öppenvård ryms idag en rik variation av behandlingsinslag som utförs i barns och ungdomars närmiljö, med olika syfte och innehåll. En av de grundläggande tankarna bakom utvecklingen av öppenvården är att erbjuda ett alternativ till framförallt institutionsvård. Nationell statistik visar att framväxten av öppenvård inte minskat förekomsten av annan omfattande vård. Istället har det skett en expansion i form av nya verksamheter, metoder och kostnader. Idéutvecklingen av att ge insatser i öppenvård har också till stora delar skett utan synbart motstånd från någon aktör. En utveckling som skiljer sig ifrån andra försök att sprida idéer i socialt arbete.

Avhandlingens resultat visar att framväxten av öppenvård i den sociala barnavården kan förklaras på flera sätt. Framförallt visar studien att insatser på hemmaplan ideologiskt och som humanitära tanke passar både professionen och politiker. Studien visar också att aktörers agerande framstår som en central aspekt. En slutsats är att från 1990-talet och framåt har socionomer som aktörer använt position, makt och referensramar för att påverka öppenvårdens utformning. Socionomers intresse av öppenvård kan delvis förklaras av professionens behov att utvecklas nya arbetsfält, men också en grundläggande ambition att hjälpa de människor de möter. I denna ambition blir det naturligt att försöka utveckla nya behandlingsalternativ.

– Framväxten av öppenvården sker dock inte enbart beroende på professionens behov säger Thorbjörn Ahlgren. Utvecklingen är ett resultat av flera samverkande aspekter. Ett grundläggande motiv för utvecklingen av öppenvården har varit behovet av alternativ till institutionsvård dels utifrån bristande resultat men framförallt utifrån höga kostnader. En annan aspekt som troligen har påverkat utvecklingen är den samhälleliga diskursen om avinstitutionalisering. En diskurs som varit tydlig sedan efter andra världskriget och som tog fart i samband med de ideologiska debatterna på 1960- och 1970-talet.

Thorbjörn Ahlgren är fil. lic. i socialt arbete och har en bakgrund som socialarbetare i den sociala barnavården. Vid sidan av avhandlingsarbetet forskar Thorbjörn i ett longitudinellt forskningsprogram om socialt utsatta ungdomars psykosociala utveckling till vuxna och undervisar på socionomutbildningen vid Högskolan i Jönköping

Avhandling ”Institutionalisering på hemmaplan. En idés resa i den sociala barnavården”, försvaras fredagen den 26 september 2014, kl. 10.50. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet Växjö. Opponent är docent Stefan Wiklund, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

– Såväl vårdare som patienter behöver vara modiga för att utmana etablerade mönster och maktstrukturer, säger Elisabeth Lindberg.

För att skapa kunskap om hur patientens roll stärks i mötet med vården riktar Elisabeth Lindberg intresset mot vikten av ett vårdvetenskapligt patientperspektiv och hur detta kan vidmakthållas och utvecklas inom sjukhusvård.

Den traditionella ronden har i tidigare forskning beskrivits som traditionstyngd och hierarkisk med litet utrymme för patienten att komma till tals. Elisabeth Lindbergs forskning har till stora delar genomförts i samverkan med en vårdavdelning för äldre patienter. På den aktuella avdelningen genomfördes ett försök att utveckla ronden till ett teammöte där patienten inbjöds att närvara.

– Jag har intervjuat patienter och sjuksköterskor som deltagit vid dessa teammöten med patientnärvaro. Resultatet visar att teammötet inte bara är ett tillfälle för planering av vården, utan också kan bli ett känslosamt möte där existentiella dimensioner behöver få utrymme. Patienterna behöver sjuksköterskans vägledning innan, under och efter teammötet, fortsätter Elisabeth Lindberg.

– Då patienten inte får vägledning förstärks sårbarheten. Den förstärks också av traditionsbundna strukturer i vårdandet och vid teammötet. Konskevensen blir att patientperspektivet ”tappas bort” i vårdandet och när vårdandet ska utvecklas, säger hon.

Avhandlingen avslutas med förslag till fortsatt forskning såsom exempelvis interventionsstudier där äldre patienter involveras och fortsatt forskning om hur vårdandet kan utvecklas och värdesättas utifrån dess (mellan)mänskliga dimensioner.

Elisabeth Lindberg är verksam som universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås.

Avhandlingen ”Tid för vårdande möten. Att vidmakthålla och utveckla vårdandet med patientperspektivet i fokus”, försvaras måndagen den 15 september 2014, kl. 10.30 i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Charlotte Delmar, Aarhus universitet, Danmark.

– Problematiken när det gäller alkohol och droger behöver få ytterligare uppmärksamhet när man planerar preventiva åtgärder, både för att undvika dödsfall i trafiken och för att förhindra drunkning. Passagerare kan också spela en viktig roll genom att ingripa och förhindra alkoholpåverkade förare att köra, säger Kristin Ahlm, doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, som försvarar sin avhandling den 19 september.

Kristin Ahlm har i sitt avhandlingsarbete studerat omständigheterna för dödliga och icke dödliga trafikskador och för dödsfall genom drunkning i Sverige, samt förekomsten av alkohol och droger vid dessa händelser. Underlaget har huvudsakligen hämtats från Rättsmedicinalverkets databas.

För att studera relationen mellan avlidna passagerare och alkoholförekomst hos de ansvariga förarna har hon i en studie undersökt samtliga 420 avlidna passagerare i Sverige under åren 1993-1996. Av de förare som var vållande till kraschen hade 21 procent alkohol i blodet, jämfört med endast 2 procent av de icke vållande förarna.

I en prospektiv studie som Kristin Ahlm genomförde 2004-2006 i Norra Sverige påvisades alkohol i blodet hos 38 procent av de avlidna förarna, jämfört med 21 procent i gruppen skadade men överlevande förare. Bland de överlevande förarna var antalet alkoholpåverkade högst hos de yngsta medan antalet hos de omkomna var högst hos förare i övre medelåldern. Psykoaktiva substanser, som bensodiazepiner, opiater och antidepressiva läkemedel som påverkar hjärnans funktioner, var också vanligt förekommande och påvisades hos 7 procent av de avlidna förarna, respektive 13 procent hos de skadade men överlevande.

Kristin Ahlm har även undersökt samtliga 5 125 dödsfall på grund av drunkning i Sverige åren 1992–2009. Studien visar att drunkning var vanligast bland medelålders och äldre män. Hälften drunknade oavsiktligt, i form av en olyckshändelse, och alkohol förekom i 44 procent av fallen. Självmord utgjorde en tredjedel av alla drunkningarna. Det var vanligare att kvinnor som drunknat begått självmord, 55 procent, jämfört med män, 21 procent.

För att studera självmord genom drunkning mera i detalj, har Kristin Ahlm studerat 129 fall i norra Sverige. Denna studie visar att 53 procent av individerna hade vårdats på sjukhus på grund av en psykiatrisk diagnos under de senaste fem åren. Ungefär en tredjedel av dem hade tidigare gjort ett självmordsförsök. Resultatet av studien visar att alkohol i blodet förekom hos 16 procent och psykoaktiva droger hos 62 procent av individerna. Dessutom hade en tredjedel begått självmord genom drunkning inom en vecka efter utskrivning från sjukhus där de vårdats för psykisk sjukdom.

– Riktade insatser mot alkohol och droger kan förebygga dödsfall i trafiken samt drunkning. Det finns också en potential att förbättra eftervården för psykiskt sjuka och därigenom troligen minska risken för självmord, säger Kristin Ahlm.

Kristin Ahlm arbetar som forskningsassistent och är doktorand vid enheten för rättsmedicin, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.

De lokala dagstidningarna har genomgått betydande förändringar i hur de definierar sig själva, sin funktion och för vilken de säger sig utföra sina uppgifter. Det visare en ny avhandling vid Mittuniversitetet som undersökt hur fyra lokala tidningar i Gävleborgs län har formulerat och meddelat bilder av sig själva under de senaste 90 åren.

Den studerade perioden sträcker sig från 1920 och tiden för moderniseringen av den svenska pressen, fram till 2010 och dagens föränderliga medielandskap. Under den perioden har olika aspekter av de lokala tidningarna varit framstående i olika tidsperioder.

Mobilisering (1920-1945) – tidningarna beskriver sig främst som ett medel för politisk mobilisering och mediet uppfattas som ett politiskt verktyg eller vapen.

Förmedling (1935-1965) – tidningarna och deras teknik karaktäriseras som en snabb och avancerad förmedlare av världen utanför den lokala.<br /><br />- Granskning (1965-1995) – de lokala tidningarna beskriver sig som granskare av lokala myndigheter och andra makthavare.

Konstruktion (1995-2010) – tidningarna börjar beskriva sig som medskapare och utvecklare av lokala samhällen. I en globaliserad värld ger de lokala tidningarna sina läsare en känsla av plats och gemenskap.

– Lokalpressen är mycket olika saker vid olika tidpunkter. Resultaten av studien bidrar till att ifrågasätta de föreställningar som finns om pressens linjära ”utveckling” och tidlösa uppgifter samt samhällsfunktion, säger Mats Hyvönen, doktorand.

Digitaliseringen av medierna väntas medföra stora förändringar i medielandskapet och många förutspår slutet för den traditionella tidningen. Även om lokalpressen i dag sägs stå mitt i, eller inför, stora utmaningar, så är situationen inte unik i alla avseenden. Medielandskapet har alltid varit i förändring och pressen har alltid varit tvungen att anpassa sig till nya konkurrerande medier och nya ekonomiska förhållanden.

– Lokalpressen anpassar sig, liksom andra medier och företag, till sin samtid. Även om man vid olika tidpunkter beskrivit sig själv som villkor för demokratin, så har det varit viktigare att konkret kunna beskriva vad det är man gör för läsarna och vilket värde den egna produkten har, säger Mats Hyvönen.<

Avhandlingen ”Lokalpressens självbilder 1920-2010: Exemplet Gävleborg” försvarades vid Mittuniversitetet 12 september. Här hittar du hela avhandlingen.

Lyssna och läsa hör ihop. Döva och hörselskadade barn kan därför ha svårt med läsinlärning. I en aktuell avhandling i handikappvetenskap visas hur barn med hörselskador lättare lär sig läsa när lästräningen kombineras med ljud.

Försök föreställa dig hur bokstäverna fungerade om du inte hade någon hörsel. Det är nästan omöjligt, eller hur? Bokstäver representerar ljud och de två hör intimt ihop.

Förr i tiden fick döva barn lära sig läsa med hjälp av bokstävernas och ordens utseende som de skulle koppla till betydelsen, utan att gå vägen via ljud. Idag vet vi att fonologisk lästräning, dvs. att koppla ihop språkljud med bokstäver, är den bästa metoden för att lära sig läsa.

– Vi vet att döva personer kan ha det svårt med läsförmågan, säger Cecilia Nakeva von Mentzer, nybliven doktor i handikappvetenskap vid Linköpings universitet.<br />Hon har studerat ljudbaserad lästräning för döva och hörselskadade barn med hjälp av den s.k. phonics-metoden som bygger på kopplingen mellan språkljud och bokstäver (fonem och grafem). Trettiotvå barn med cochleaimplantat eller hörapparat övade med hjälp av ett datorprogram. De fick höra olika språkljud i högtalare och klicka på den bokstav som hör ihop med ljudet. Bokstäverna trillar ner i bollar på datorskärmen (se bild). Andra varianter finns också i programmet, alla med inslag av lek och tävling. Övningarna kan göras vid en dator i hemmet, med stöd av en vuxen och datorprogrammet finns att ladda ner från nätet. Barnen fick också träna att ljuda, dvs. att sätta samman och dela upp ord utifrån språkljuden (mål = m-å-l, s-k-o = sko).

Alla barnen i studien förbättrade sin läsförmåga. De barn som hade svag ljudkunskap, något som är vanligt hos dem som fått cochleaimplantat relativt sent, stärkte också väsentligt sitt ljudbaserade tänkande, dvs. sin känslighet och minne för språkljud.

Allra bäst gick det för de barn som hade ett svagt ljudbaserat tänkande men som kunde några bokstäver. De hade särskild nytta av träningen, konstaterar Cecilia Nakeva von Mentzer.

– Bokstäver fungerar som minnesmagneter, något att konkret hänga upp sina nya kunskaper kring.

Avhandlingen visar hur barn kan identifieras som har särskild nytta av ljudbaserad lästräning, och hur viktig bokstavskunskapen är. Därför rekommenderar hon att barns bokstavskännedom prövas tidigt inom barnhälsovården.

– Vi vet hur viktiga bokstäverna är för hela den språkliga utvecklingen, därför vore det ett bra sätt att tidigt upptäcka barn som hamnar efter så de får rätt insatser.

Cecilia Nakeva von Mentzer disputerade den 5 september. Avhandlingen heter ”Rethinking Sound. Computer-assisted reading intervention with a phonics approach for deaf and hard of hearing children using cochlear implants or hearing aids” (urn:nbn:se:liu:diva-108902)

– Vraken i Östersjön står som intakta flera hundra år gamla byggnader. Tidigare har forskningen inte uppmärksammat att de kan studeras som sådana, säger den blivande doktorn i arkeologi.

Urbanism under Sail är följaktligen titeln på Niklas Erikssons avhandling i arkeologi. Han disputerar den 26 september på Södertörns högskola.

Forskningens källmaterial kommer främst från arkeologiska undersökningar i Östersjön. Där finns många skeppsvrak som är i mycket gott skick eftersom det inte finns skeppsmask där. Genom att dokumentera under vattnet har han kunnat rekonstruera skeppen som byggnader.

Framför allt fokuserar han i sin avhandling på fyra vrak av typen flöjtskepp, en mycket vanlig skeppstyp som användes som handelsfartyg på 1600-talet. De gick ofta mellan Nederländerna och Sverige för att skeppa bland annat trä- och metallråvaror.

Skepp kunde bli liggande i hamn länge i väntan på lämplig vind, varor eller på att isen skulle smälta. Besättningen levde även då sina liv på skeppen. Att studera fartyg som bostad är ovanligt och den omfattande dokumentationen som presenteras i doktorsavhandlingen är också helt unik.

– Ett av de mest oväntade resultaten är avsaknaden av uppdelning mellan olika kategorier av människor ombord, säger han. Tidigare har man antagit att alla typer av skepp följt mönstret för krigsfartyg, där befäl och manskap är rumsligt distanserade från varandra. Min forskning visar att man på flöjtskeppen levde i en närmast familjär rumsindelning. Man åt, sov och gjorde alla vardagssysslor tillsammans.

Niklas Eriksson har också dokumenterat skeppens skulpterade symboler; en aspekt som saknas i tidigare forskning. Det visar sig att symbolerna på handelsfartyg skiljer sig mot krigsfartyg. På flöjtskeppen är det vanligt med statyer av handelsmän, till skillnad mot krigsfartygen där man oftast ser romerska krigare.

– Jag tycker att man ska ta vrak på allvar, säger han. Vrak är ett källmaterial som analyserats arkeologiskt i liten utsträckning. Fynd från vrak används oftast endast som illustrationer. Undersökningarna blir på det viset ett dyrt sätt att återberätta vad man redan visste. Studien visar att vrak kan analyseras precis som andra byggda, bebodda miljöer. De hjälper oss att få en inblick i levnadsförhållandena ombord; en dåtida vardag som glöms bort bland historiens mer anmärkningsvärda händelser.

– Såväl vårdare som patienter behöver vara modiga för att utmana etablerade mönster och maktstrukturer, säger Elisabeth Lindberg, som nu disputerar vid Linnéuniversitetet.

Tidigare forskning har beskrivit faktorer som kan utmana att man utgår från patienten. Det kan vara faktorer som strikt hierarkisk struktur, konkurens om resurser och utrymme samt patientens sårbarhet. Dessa faktorer påverkar, i varierande utsträckning, patientens möjlighet att vara delaktig i sin vård.

För att skapa kunskap om hur patientens roll stärks i mötet med vården riktar Elisabeth Lindberg i sin avhandling intresset mot vikten av ett vårdvetenskapligt patientperspektiv och hur detta kan vidmakthållas och utvecklas inom sjukhusvård.

Ronden har i tidigare forskning och i litteraturen beskrivits som traditionstyngd och hierarkisk med litet utrymme för patienten att komma till tals. Elisabeth Lindbergs forskning har till stora delar genomförts i samverkan med en vårdavdelning för äldre patienter. På den aktuella avdelningen genomfördes ett försök att utveckla ronden till ett teammöte där patienten inbjöds att närvara.

FAKTA
Disputationen ägde rum vid Linnéuniversitet i sal Myrdal den 15 september kl. 10:30

Du känner igen beskrivningen: I dina tarmar kryllar det runt cirka 2 kilo bakterier som kommunicerar med ditt immunsystem.

Den här situationen vill forskarna gärna studera och ta reda på mer om. Ett sätt för att uppnå det – bättre förståelse för hur bakterier fungerar och interagerar med sin omgivning – är att studera bakteriernas arvsmassa.

Problemet hittills har dock varit att det gått ganska långsamt att studera arvsmassan i bakterierna var och en för sig. Dessutom har vissa bakterier varit svåra att odla i laboratorium delvis för att de är beroende av andra bakterier runt omkring sig.

– Tillsammans har vi forskare utvecklat en metod, en algoritm, som grupperar fragment av arvsmassa från olika bakterier. På det här sättet blir det lättare att förstå ett ekosystem av bakterier. Metoden gör att vi slipper odla bakterierna, vilket kan vara svårt, utan kan plocka dem direkt från den plats där de lever, säger Anders Andersson, forskningsledare på KTH och verksam på Science for Life Laboratory.

Så här fungerar metoden: En hel ”soppa” bestående av bakterier DNA-sekvenseras samtidigt. Fragmenten grupperas sedan så att varje så att säga pusselbit av arvsmassan kopplas samman med rätt bakterie. Information från DNA-sammansättning och mängd kombineras av programmet som använder en statistisk modell för att lista ut vilka fragment som kommer från en och samma art.

– Den här metoden är mycket kraftfull och helt automatisk. Den fungerar bra för bakterier och andra mikroorganismer, men tyvärr inte så bra för större livsformer. Man kan inte mala ner en skog och sedan särskilja att det här är arvsmassan från en gran, och den här arvsmassan kommer från en tall. Träd och andra större organismer har för stor arvsmassa för det, säger Anders Andersson.

Vad kan då forskningen och metoden leda fram till? Vilken användning har samhället för det? Sparar vi några pengar? Går något snabbare att utföra?

– Idag räddar metoden nog inga liv, men på sikt skulle den kunna göra det. Man har nu börjat använda metagenomik för att analysera kliniska prover för att på så sätt identifiera bakterier som orsakar sjukdomar, och i studien som vi är aktuella med nu har vi till exempel studerat bakterier från ett utbrott av aggressiv E. coli. som skördat människoliv. Men det behöver inte bara handla om hälsorelaterade problem. Metoden kan också användas på bakterieplankton. I Östersjön finns det tusentals olika arter, och även om ett fåtal är dominanta – ett par hundra stycken – så kan metoden komma till användning för nya insikter om just Östersjön, säger Anders Andersson.

Mer i detalj innebär metoden – som går under namnet metagenomik – att man extraherar DNA från ett prov och sekvenserar miljontals korta DNA-bitar som sedan pusslas ihop i datorn till längre genom-fragment. Kruxet är sedan att lista ut vilka genom fragment som tillhör samma art. Det är detta problem som forskarlaget har en lösning på med sitt nya datorprogram som kallas för CONCOCT.

– Jag fortsätter att fascineras av att statistisk teori och kraftfulla datorer kan ge oss ny kunskap om miljö och mikrobiologi. Metagenomik genererar stora datamängder och fler liknande algoritmer kommer att behövas i framtiden, säger Johannes Alneberg, doktorand på KTH och första författare för studien.

FAKTA
Metodutvecklingen har utförts av en grupp forskare ledda av Anders Andersson från KTH och Christopher Quince från University of Glasgow.

Studien har publiceras i Nature Methods med rubriken ”Binning metagenomic contigs by coverage and composition” och författare är Johannes Alneberg, Brynjar Smári Bjarnason, Ino de Bruijn, Melanie Schirmer, Joshua Quick, Umer Z. Ijaz, Leo Lahti, Nicholas J. Loman, Anders F. Andersson och Christopher Quince

Tävlingen görs för att förbättra VINNOVAs processer för att få in eller hitta de bästa projekten att finansiera inom forskning och innovation.

– Det kan handla om nya tekniska system, men också om nya metoder, koncept eller annat. Vi vet inte själva vad slutresultatet blir, vi utmanar leverantörerna att komma med nya lösningar som gör att vi kan arbeta smartare och bli bättre på att hitta de bästa projekten, säger Charlotte Brogren, generaldirektör för VINNOVA.

Tävlingen är utlagd på webbplatsen elance.com, som är en global kanal med åtta miljoner anslutna leverantörer. I det första steget är alla välkomna att lämna förslag. Därefter kommer leverantörer att väljas ut i olika omgångar där de får finansiering för att utveckla sina idéer och i det sista steget ta fram en prototyp.

– Vi vill föregå med gott exempel och inspirera andra myndigheter att bjuda in leverantörer för att få fram nya lösningar på de behov som finns. Det behövs mer innovation och nytänkande inom offentlig sektor, för att utveckla verksamheterna och för att medborgarna ska få ut mer för sina skattepengar, säger Charlotte Brogren.

Parkinsons sjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar nervsystemet. Sjukdomen drabbar 1-2 procent av befolkningen i övre medelåldern och den kännetecknas av att dopaminproducerande nervceller succesivt dör, vilket i sin tur leder till låga nivåer av dopamin i hjärnan. Sjukdomen ger symtom i form av långsamma och uttröttande rörelser, skakningar i vila och stelhet i kroppen.

Orsaken till Parkinsons sjukdom är ännu okänd och i dagsläget finns det inte någon botande behandling. De behandlingsformer som trots allt finns inriktar sig på att minska förekomsten av symtom och därför har det genomförts försök att injicera dopaminproducerande celler in i hjärnan, dock med blandat framgång. Överlevnaden av transplanterade celler är ofta dålig. En möjlig orsak till detta kan vara brist på tillväxtfaktorer i den vuxna hjärnan och därför har många studier genomförts för att hitta en eller flera tillväxtfaktorer som kan stödja de transplanterade cellerna.

– En sådan faktor är tillväxtfaktorn GDNF. Det vi kan visa är att normal produktion av denna tillväxtfaktor är nödvändig för de dopaminproducerande cellernas uppbyggnad och långvariga överlevnad, säger Maria Chermenina.

Hon anser dock att det finns flera vägar att gå för att hitta bot för Parkinsons sjukdom. I sina studier har hon även undersökt mekanismerna bakom sjukdomen för att hitta nya sätt att angripa den. Proteinet alfasynuklein finns normalt i hjärnan, men vid Parkinsons sjukdom ändrar det av okänd anledning form, det veckas fel, och blir till ansamlingar av långa olösliga proteintrådar, så kallade Lewykroppar. De orsakar i sin tur en förlust av nervceller i hjärnan.

I sina studier visar Maria Chermenina bland annat att små kemiska substanser med en struktur som liknar små proteiner har förmåga att påskynda eller bromsa felveckningen av alfasynuklein.

– Vi har bland annat visat att en av sådana kemiska substanser med namnet FN075 som har visat sig att påskynda felveckning av alfasynuklein kan påverka beteendet och ge Parkinsonliknande symtom hos möss. Med hjälp av dessa fynd kan man vidare utforska funktion av alfasynuclein vid Parkinsons sjukdom, säger Maria Chermenina.

FAKTA
Avhandlingen är publicerad digitalt

Maria Chermenina kommer från Kirov, Ryssland. Hon har en masterexamen i
biomedicin, examen i medicin och är doktorand vid institutionen för
integrativ medicinsk biologi, IMB, Umeå universitet.

Om avhandlingen: Torsdagen den 18 september försvarar Maria Chermenina, institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln: GDNF och alfa-synuclein vid degeneration av det nigrostriatala systemet. (Engelsk titel: GDNF and alpha-synuclein in nigrostratial degeneration.) Opponent: Guido Nikkhah, professor, neurochirurgische klinik, Universitätsklinikum Erlangen
Huvudhandledare: Ingrid Strömberg. Disputationen äger rum kl. 09.00 Biologihuset, BiA 201, Umeå universitet.

Forskning inom serious games är relativt nytt, även om man på Högskolan i Skövde forskat inom området sedan 2004. Serious games kallas de typer av dataspel som används i andra syften än underhållning. Det kan handla om spel med syfte att utbilda räddningspersonal, träna strokepatiener eller som förbereder militärer inför olika insatser. Spel som kräver en skicklig instruktör.

– Det jag kommit fram till i min forskning är att ovana instruktörer behöver introduceras och stöttas så att de känner sig trygga med tekniken. Själva spelandet är bara en del av utbildningen. Det är inte bara att ta fram ett spel som ska fungera som ett utbildningsverktyg och sedan ”slänga ut det” bland spelarna. Det behövs välutbildad personal som kan stötta de spelande, i synnerhet då det handlar om räddningsinsatser eller inom det militära, säger Anna-Sofia Alklind Taylor.

Som instruktör behöver man ha ett slags helikopterseende och snabbt kunna få en överblick över vad som sker i rummet. Ibland kan det röra sig om 20-30 spelare samtidigt i ett och samma rum som man som instruktör behöver ge återkoppling och vidare vägledning i spelet. Instruktörens roll är också att utvärdera hur spelarna tar till sig utbildningsmomenten i spelet och att hålla en avrapportering efteråt.

– Det jag har tittat på i min forskning är stöd för instruktörer och hur man leder spel på ett pedagogiskt och tidseffektivt sätt. En samarbetspartner i min forskning har varit Markstridskolan i Skövde, där jag studerat instruktörer som hanterar ett spel som är anpassat till militären. I den typen av spel kan instruktören bland annat gå in i ett så kallat ”God mode” där man inte längre är begränsad i spelet på samma sätt som spelarna. Instruktören kan också och styra spelet mer som ett rollspel och ”hoppa in” i delar av spelet och agera och därmed skapa större dynamik än vad som kan skapas i en hårdkodad miljö, säger Anna-Sofia Alklind Taylor.

Markstridskolan har varit väldigt positiva till forskningen och de prototyper som tagits fram och vissa saker har redan realiserats i de nya gränssnitten.

FAKTA
Doktorsavhandlingens titel: Facilitation Matters: A framework for instructor-led serious gaming. Tid och plats för avläggande av doktorsexamen: 2014-09-25 13:15, Högskolan i Skövde, Portalen, Insikte. Fakultetsopponent: Jonas Linderoth, Linnécentret for forskning om lärande (LinCS), Göteborgs Universitet
Publicering: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:his:diva-9923

Genom att jämföra ekonomiska data från alla svenska aktiebolag mellan 1997 och 2010 studerar avhandlingen Economic Dynamism – Essays on firm entry and firm growth den ekonomiska dynamiken i nyföretagande och tillväxt.

I ett av kapitlen fördjupar sig Elert i om det finns särskilt många snabbväxande företag bland hightech-företag. Snabbväxande företag definierats som den procent av alla företag, som under tre år haft den snabbaste tillväxten av sin omsättning och personal, två mått som tenderar att samvariera. Det är en vanlig uppfattning att politiker bör ge högteknologiska företag stöd, eftersom de satsar mycket på forskning och utveckling, FoU, och därmed skulle ha förutsättningar att växa snabbt.

– Men paradoxalt nog finner vi inte det sambandet, FoU-industrier tycks inte vara den bästa grogrunden för snabbväxande företag. Det tycks snarare vara bland kunskapsintensiva tjänsteföretag som snabbväxarna finns. Det ser ut som att en välutbildad personal snarare än high tech är en tydligare tillväxtfaktor.

Det här innebär inte att högteknologiska uppfinningar inte är viktiga eller betydelsefulla, men det är kanske inte företag på den absoluta forskningsfronten som växer snabbt och skapar många nya jobb.

– Vi ser också att det oftast är unga företag, som växer snabbt, men det är ju ingen tillräcklig faktor för tillväxt, de flesta företag växer inte. Men många politiker är förtjusta i nyföretagandet och ser det som ett sätt att minska arbetslösheten. Det kan i stället leda till ”nödvändighetsentreprenörskap”, att någon startar företag för att hon inte kan få ett jobb. Men har man ingen bra affärsidé riskerar det att vara dåligt för ekonomin och för många misslyckade nyföretagare är det bättre att sträva efter en anställning.

Det handlar alltså inte enbart om att stötta alla småföretag. Men att hitta vinnarna i förväg är också svårt.

– Det är troligen omöjligt, eftersom ekonomin förändras. Även om jag finner att kunskapsintensiva sektorer är viktiga idag kan det om tio år kan vara så att det är helt andra egenskaper som dominerar bland dem som växer snabbt.

Niklas Elert menar att det är viktigare för politikerna att fokusera mera på grundförutsättningarna för företagande, att se till att entreprenörerna är välutbildade och kunniga, att satsa generellt på utbildning och att den håller hög kvalitet.

– Det är också viktigt att studera nyföretagande och företagstillväxt för att förstå vilken roll de spelar för ekonomin.

Beräkningstung forskning i Sverige får snart ett välkommet tillskott i form av KTH:s nya superdator som nu är beställd och på väg till lärosätet. Tillgång till den uppdaterade beräkningskapaciteten kommer att erbjudas via Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC.

Pjäsen – som är hela sex gånger snabbare än KTH:s förra superdator Lindgren – ska installeras i oktober. En aktivitet som kommer att åtföljas av test- och intrimning. I full drift ska den nya superdatorn vara i januari 2015.

Hur ser då specifikationen ut? Jo, superdatorn är en Cray XC30 med 1 676 så kallade noder och ett datorminne om 104,7 terabyte.

Investeringen i KTH:s nya superdator – inklusive supportsystem, datalagring och driftskostnader – har en budget om 170 miljoner kronor fördelat över 4 år. Pengarna kommer primärt från SNIC, KTH och industrin.

Superdatorn ska bland annat användas till strömningsmekanik, klimatmodellering, plasmafysik, neurovetenskap, materialforskning och simuleringar på molekylär nivå.

Då den förra superdatorn hette Lindgren efter en hyfsat etablerad svensk författare så kan man gissa att KTH:s parallelldatorcentrum (PDC) fortsätter på det inslagna spåret. Korrekt. Det blir dock inte Bergström eller Strindberg denna gång, utan Beskow. Efter Elsa Beskow.

Superdatorn kommer att fysiskt befinna sig vid KTH:s PDC som ingår i SNIC.

– Detta tyder på att det tidigare än vi trott fanns öppet hav som
separerade Antarktis och Sydamerika, säger Thomas Mörs, Enheten för
paleobiologi vid Naturhistoriska riksmuseet.

Artikeln i Palaeontology är ett resultat av Thomas Mörs forskningsprojekt Edens frusna lustgård – Paleogena däggdjur på Seymourön, Antarktis. Seymourön ligger öster om Antarktiska halvön och är det enda stället i Antarktis där fossila skikt från perioden paleogen finns öppet exponerade och relativt lättillgängliga. Under fältarbetet på Seymourön har forskarna finkammat jordytan och samlat in prover från fossilfyllda områden. Genom att undersöka mönster i däggdjurens biologiska mångfald går det att utvärdera det förändrade klimatet under paleogen.

Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet och undersöker landlevande däggdjurs ursprung i Antarktis under paleogen och om spåren av dess biologiska mångfald återspeglar en drastisk nedkylning under denna period (65–30 miljoner år sedan). Fältarbetet i Antarktis har genomförts tillsammans med argentinska forskare och med stöd av Polarforskningssekretariatet.

FAKTA
Läs artikeln i Palaeontology: The oldest mammals from Antarctica, early Eocene of the La Meseta Formation, Seymour Island

Expeditionsblogg från Seymourön